ett svenskt deltagande i Natos snabbinsatsstyrka
Interpellation 2004/05:357 av Widman, Allan (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2005-02-03
- Inlämnad
- 2005-02-03
- Besvarad
- 2005-02-17
- Sista svarsdatum
- 2005-02-17
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 3 februari
Interpellation 2004/05:357
av Allan Widman (fp) till försvarsminister Leni Björklund om ett svenskt deltagande i Natos snabbinsatsstyrkaKrigen i före detta Jugoslavien avslöjade tydligt frånvaron av verkningsfulla instrument för att hantera kriser med militära inslag i Europa. Det blev startskottet för en fördjupad gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, och en europeisk, EU-ledd, krishanteringsförmåga. Europa kommer genom bland annat det nya fördraget i högre grad samla sig till åtgärder av såväl civil som militär karaktär för att hantera kriser och konflikter i vårt närområde.
EU-länderna har beslutat om samarbete för krishantering i vilket de militära medlen är centrala. Samarbetet är frivilligt, och regeringen och en stor riksdagsmajoritet har redan bejakat det. Sverige har tidigare beslutat att delta med militär personal i EU-insatser i Makedonien och Kongo.
EU har under 2004 satt upp nya mål för att stärka sin förmåga att hantera kriser och konflikter runtom i världen. Under 2003 lanserades ett initiativ för att stärka snabbinsatsförmågan. Förslaget innebär att så kallat battle groups, stridsgrupper, upprättas och ska kunna användas för krishantering samt konfliktförebyggande, humanitära insatser, fredsbevarande och fredsframtvingande insatser. Kort sagt alla uppdrag som omfattas av de så kallade Petersbergsuppgifterna. En stridsgrupp ska omfatta ca 1 500 man och ska kunna vara på plats i ett krisområde inom tio dagar efter att beslut tagits i rådet. De medlemsländer som bidrar till styrkan sätter upp en egen stridsgrupp eller gör det tillsammans med annat medlemsland.
Vid försvarsministrarnas ministerrådsmöte den 22 november 2004 tillkännagavs att Sverige, tillsammans med Finland och Norge, planerade att bidra till EU:s så kallade snabbinsatsstyrka. Sverige kommer att ta det övergripande ansvaret för denna styrka som beräknas vara operativ den 1 januari 2008. Senare har även Estland inbjudits att delta i den skandinaviska styrkan.
På Natotoppmötet i Prag 2002 presenterades planerna på att inom Nato bilda en egen förmåga till snabba krishanteringsinsatser, Nato Response Force (NRF). Parallellt med EU bygger även Nato upp förband som med kort varsel ska kunna förflyttas över stora avstånd. Utgångspunkten är ett beslut av berörda länders regeringar eller parlament. Styrkan kommer att ha uppnått full kapacitet oktober 2006. Då kommer 21 000 soldater vara beredda att rycka in med mellan fem och trettio dagars varsel. Vid denna tidpunkt blir det också möjligt för Natos partnerländer att anmäla sig till styrkeregistret. Nato utesluter dock inte att partnerländer bidrar till en eventuell insats även före oktober 2006.
Ett angeläget mål måste vara att inkludera så många länder som möjligt i den internationella krishanteringen. Precis som EU:s snabbinsatsstyrka främst är ägnad att stärka FN:s roll har NRF ett motsvarande syfte. Huruvida bidragande länder är medlemmar i den organisation som sätter upp förmågan blir därför av underordnad betydelse. På samma sätt som icke-medlemmen Norge nu bidrar till EU:s snabbinsatsförmåga, bör därför Sverige bidra med förband till NRF. Det ligger i Europas och även Sveriges intresse att det ömsesidiga beroendet ökar när det gäller uppbyggnaden av internationell krishanteringsförmåga. Det ökar förtroendet mellan länder och motverkar unilateralt agerande. Inte minst starkare transatlantiska relationer bidrar på detta sätt till fred och säkerhet i vår värld.
Frågan om eventuella samövningar mellan NRF och EU:s battle groups, liksom frågan om möjlighet för partnerländer som Sverige att delta i dessa övningar, är en just nu aktuell diskussion. Samövningar för att undvika dubblering och främja samordning mellan EU:s snabbinsatsstyrka och NRF skulle vara välkommet, liksom Sveriges deltagande i dessa övningar.
Mot bakgrund av det ovan anförda önskar jag ställa följande frågor till försvarsministern:
1.Är försvarsministern beredd att låta Sverige i framtiden, i någon form, bidra till Natos snabbinsatsstyrka, Nato Response Force?
2.Avser försvarsministern att arbeta för att Sverige som partnerland, ska delta i samövningar mellan EU:s battle groups och NRF?
Debatt
(11 Anföranden)Interpellationsdebatt 2004/05:357
Webb-tv: ett svenskt deltagande i Natos snabbinsatsstyrka
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2004/05:78 Torsdagen den 17 februariProtokoll 2004/05:78 13 § Svar på interpellation 2004/05:357 om ett svenskt deltagande i Natos snabbinsatsstyrka
Protokoll från debatten
Anf. 110 Leni Björklund (S)
Anf. 111 Allan Widman (Fp)
Anf. 112 Ola Sundell (M)
Anf. 113 Carl B Hamilton (Fp)
Anf. 114 Leni Björklund (S)
Anf. 115 Allan Widman (Fp)
Anf. 116 Ola Sundell (M)
Anf. 117 Carl B Hamilton (Fp)
Anf. 118 Leni Björklund (S)
Anf. 119 Allan Widman (Fp)
Anf. 120 Leni Björklund (S)
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.