Ett samhällsuppdrag för Kriminalvårdens utbyggnad
Interpellation 2025/26:77 av Teresa Carvalho (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-10-16
- Överlämnad
- 2025-10-17
- Anmäld
- 2025-10-21
- Svarsdatum
- 2025-11-04
- Besvarad
- 2025-11-04
- Sista svarsdatum
- 2025-11-07
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Kriminalvården ansvarar för Sveriges fängelser, frivård och häkten. Att myndigheten fungerar väl är en förutsättning för att dessa verksamheter ska kunna fylla sina helt grundläggande funktioner i det svenska rättsväsendet. Ytterst handlar det om att skydda samhället medan dömda personer avtjänar sina straff och förbereds för ett liv i frihet.
De senaste åren har Kriminalvården befunnit sig i en historisk expansion till följd av de straffskärpningar som genomfördes under de föregående mandatperioderna. Framåt förväntas inflödet av klienter öka ytterligare. Enligt sin senaste kapacitetsrapport planerar Kriminalvården för 29 000 platser i anstalt och häkte år 2034, vilket innebär en tredubbling jämfört med dagens antal.
De senaste fem åren har fler platser tillkommit, framför allt genom dubbelbeläggning, men långtifrån tillräckligt för att möta prognosen. Det byggs, men det går långsamt.
En faktor som fördröjer takten i utbyggnaden är den ordning som i dag tillämpas vad gäller upphandlingar. Kriminalvården beskriver i sin senaste kapacitetsrapport hur man först tecknar en överenskommelse med en kommun om en specifik fastighet, sedan upphandlar den kommande fastighetsägaren och först därefter upphandlar själva byggnationen. I slutet av avsnittet skriver man:
”Ett alternativ till rådande modell för ägarskap skulle kunna vara att rikta särskilda samhällsuppdragtill en myndighet eller bolag med ett utpekat uppdrag att stödja Kriminalvårdens expansion med främst anstalter i högre säkerhetsklass så snabbt och effektivt som möjligt. Här skulle t.ex. Försvarsmaktens pågående etablering av nya regementen med stöd av Fortifikationsverket kunna utgöra modell även för att möta Kriminalvårdens behov på ett snabbare och effektivare sätt. Resonemanget har också bäring på mer principiella överväganden om nuvarande ordning, där Kriminalvården hyr fastigheter på en helt kommersiell marknad och utan egentligt inflytande över t.ex. frågan om ursprunglig fastighetsägare väljer att sälja fastigheten till vilken annan kommersiell aktör som helst. Här finns för staten angelägna säkerhetsaspekter att beakta kring det framtida ägandet av samhällsviktiga fastigheter.”
Vi socialdemokrater anser att regeringen bör lyssna på Kriminalvården och ge statliga Specialfastigheter AB ett sådant samhällsuppdrag. Vi har föreslagit det i riksdagen, men Tidöpartierna röstade tyvärr nej.
Den 6 oktober rapporterade Norrköpings Tidningar att den planerade anstalten i Norrköping riskerar att försenas just på grund av upphandlingsprocessen.
Chefen för Kriminalvårdens fastighetsavdelning säger:
”Det som ställt till det är upphandlingsprocessen – det vill säga frågan om vem som ska bygga och äga fastigheten där Kriminalvården hyr in sig. Enligt tidigare beräkningar hade Kriminalvården hoppats på att ha klart med en entreprenör i mars i år.
Upphandlingsprocessen har dragit ut på tiden och pågår fortfarande. En av intressenterna har bett om mer tid då det är mycket pengar det handlar om. Det ställer stora krav på en fastighetsägare när det gäller ekonomiska resurser.”
Den befarade förseningen av anstalten i Norrköping åskådliggör precis motivet till att vi föreslagit en annan ordning för upphandlingen. Genom att regeringen ger ett uppdrag direkt till Specialfastigheter AB att stödja Kriminalvårdens utbyggnad av nya anstaltsplatser kan ledtiderna kapas och nya fängelseplatser byggas snabbare.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga justitieminister Gunnar Strömmer:
Avser ministern och regeringen att tänka om avseende upphandlingsförfarandet och ge ett samhällsuppdrag till Specialfastigheter AB – eller annan lämplig statlig aktör – för att kapa ledtiderna för upphandling och byggande av nya anstaltsplatser i Sverige?
Debatt
(10 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:77
Webb-tv: Ett samhällsuppdrag för Kriminalvårdens utbyggnad
Dokument från debatten
- Tisdag den 4 november 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:26
- Protokoll 2025/26:26 Tisdagen den 4 novemberProtokoll 2025/26:26 Svar på interpellation 2025/26:77 om ett samhällsuppdrag för Kriminalvårdens utbyggnad
Protokoll från debatten
Anf. 164 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Teresa Carvalho har frågat mig om jag och regeringen avser att tänka om avseende upphandlingsförfarandet och ge ett samhällsuppdrag till Specialfastigheter AB eller annan lämplig statlig aktör för att kapa ledtiderna för upphandling och byggande av nya anstaltsplatser i Sverige.
Den ansträngda beläggningssituationen i anstalter och häkten beror på att utbyggnaden av Kriminalvården inleddes alldeles för sent. Detta beror i sin tur på felprioriteringar och uteblivna beslut av tidigare regeringar. Samtidigt innebär den omläggning av rättspolitiken som nu sker att fler kommer att sitta i fängelse och under längre tid än i dag. Det handlar i grunden om rättvisa. Samhället ska skyddas från farliga kriminella, och brottsoffer ska få tydligare upprättelse. Farliga personer ska låsas in, så att alla skötsamma människor vågar vara ute. Det pågår också sedan regeringsskiftet ett intensivt arbete för att möta behovet av anstaltsplatser här och nu. Samtidigt skapar vi förutsättningar för en fortsatt expansion på längre sikt och hittar lösningar för att minska trycket.
Kriminalvårdens utbyggnadsplan för perioden 2025–2034 innebär en historisk expansion mot målet att ha 29 000 platser i häkte och anstalt till 2034. Det innebär nästan en tredubbling av antalet platser. För att möjliggöra detta har samtidigt Kriminalvårdens anslag stärkts kraftigt. Mellan 2023 och 2028 beräknas anslaget öka från 14,1 till 31,5 miljarder kronor. Det är alltså en anslagsökning med rekordstora 123 procent.
Sedan den här regeringen tillträdde har antalet anstalts- och häktesplatser ökat med nära 3 800. Kriminalvården planerar för att ytterligare cirka 1 400 platser ska tillkomma fram till sommaren 2026. Expansionen under mandatperioden motsvarar därmed totalt sju nya Kumla-anstalter. Det kan jämföras med antalet platser motsvarande två Kumla-anstalter som blev resultatet under åtta år med Socialdemokraterna i regeringsställning.
Även om antalet platser har ökat kraftigt sedan regeringsskiftet är det angeläget att expansionen fortsätter och underlättas genom effektivare arbetssätt och processer för en snabb och kostnadseffektiv expansion som motsvarar behovet utifrån regeringens aviserade reformer i budgetpropositionen för 2026. Här är förstås samarbetet mellan berörda aktörer helt avgörande – Kriminalvården, kommuner, fastighetsföretag, byggföretag och andra. I februari i år utsåg regeringen en nationell samordnare med uppdrag att stödja utbyggnaden av Kriminalvården, och då inte minst öka trycket i relationerna mellan myndigheten och andra relevanta aktörer.
Regeringen vidtar även andra åtgärder för att öka kapaciteten i anstalterna. En utredning har lämnat förslag på ändringar i plan- och byggregelverket. Det tar sikte på att förenkla för utbyggnaden av häkten och anstalter. De förslagen bereder vi just nu inom Regeringskansliet. En helt ny utredning ser också över hela fängelse- och häkteslagstiftningen för att underlätta expansionen av Kriminalvården och inte minst för att skapa en större flexibilitet i regelverken.
I sammanhanget vill jag också lyfta fram att fler intagna som är utländska medborgare ska avtjäna sina fängelsestraff i sina hemländer. Det är genom en ny lagstiftning som trädde i kraft nu i somras. I juni tecknade Sverige som bekant ett avtal med Estland om att hyra 600 platser i anstalten i Tartu för intagna från Sverige. Målet är att de första intagna ska kunna placeras där efter halvårsskiftet nästa år.
När det gäller expansionen av platser under mandatperioden har den i hög grad skett genom förtätning, det vill säga antingen dubbelbeläggning i celler eller moduler inom befintliga anläggningar. I de processerna är det statligt helägda företaget Specialfastigheter en central aktör, eftersom bolaget äger nästan 90 procent av de befintliga anstalterna.
I den fortsatta expansionen är nybyggnation avgörande. Specialfastigheter har i den bemärkelsen inte någon särställning vad gäller kriminalvårdsfastigheter. Tvärtom kan man se att Kriminalvårdens senaste upphandlingar av hyresvärdar har visat på ett ökat intresse från fastighetsmarknaden. Vi kan se en bred mobilisering av flera olika aktörer som också är gynnsam för expansionen.
Jag är inte någon principiell motståndare till ett samhällsuppdrag utan tycker att det är en helt pragmatisk bedömning av vilket sätt det är bäst att gå fram på. Ett uppdrag av den karaktären till en statlig aktör skulle om vi tittar på det formella kräva ett tydligt marknadsmisslyckande och dessutom att samtliga andra alternativ och verktyg, till exempel branschgemensamma stöd, är uttömda.
Jag utesluter ingenting när vi blickar framåt för att effektivisera och underlätta Kriminalvårdens fortsatta expansion. För närvarande ser jag inte att det finns en stark efterfrågan på just den åtgärden, men vi utesluter ingenting när vi blickar framåt.
Anf. 165 Teresa Carvalho (S)
Fru talman! Jag får börja med att tacka justitieministern för svaret och möjligheten att ännu en gång diskutera behovet av att bygga ut fängelserna i vårt land.
Straffen har skärpts de senaste åren, och allt fler brottslingar lagförs. Det är bra. Det ökar också behovet av fler fängelseplatser. Jag kan bara konstatera att tillskapandet av nya platser inte har hängt med. Det går alldeles för sakta, och våra fängelser är nu överfulla.
Det är allvarligt av flera skäl. Dels riskerar det att leda till att verkställigheter skjuts upp, dels riskerar det att försämra arbetsmiljön. Men också det viktiga återfallsförebyggande arbetet blir lidande när det helt enkelt inte finns utrymmen för samtal och rehabilitering. Framöver förväntas mycket riktigt inflödet av klienter att tredubblas.
Om vi blickar bakåt på de senaste fem åren har tillskapandet av platser framför allt kommit till genom dubbelbeläggning. Nu byggs också och planeras för nya fängelser, och det är bra. Det är bra åtgärder som regeringen har vidtagit hittills. Det är inte där min kritik finns, utan det är helt enkelt inte tillräckligt. Framför allt går det alldeles för sakta.
Frågan jag ställt till justitieministern handlar om den ordning som i dag tillämpas vad gäller upphandling av nya anstalter som fördröjer takten i den nödvändiga utbyggnationen.
Kriminalvården beskriver här själv väldigt väl i sin senaste kapacitetsrapport hur man först tecknar en överenskommelse med en kommun om en specifik fastighet. Sedan upphandlar man fastighetsägare. Först därefter upphandlar man själva byggnationen.
Kriminalvården pekar också i kapacitetsrapporten på ett alternativ till den rådande modellen. Det skulle kunna vara att likt Försvarsmakten ta stöd av Fortifikationsverket vid etablering av nya regementen. I stället skulle man rikta ett särskilt samhällsuppdrag till en statlig aktör att stödja Kriminalvårdens expansion med nya anstalter på ett snabbt och effektivt sätt. Det förslaget lade vi socialdemokrater fram här i riksdagen i våras, men Tidöpartierna röstade tyvärr nej till det.
Fru talman! Jag påmindes återigen om behovet av åtgärden när jag för ett par veckor sedan läste en artikel i min lokaltidning Norrköpings Tidningar. Det var också därför som jag begärde debatten. Där beskrevs hur den sedan flera år tillbaka planerade anstalten i Norrköping nu riskerar att försenas på grund av just upphandlingsprocessen.
Kriminalvårdens fastighetsavdelning säger till tidningen: Det som ställt till det är upphandlingsprocessen, det vill säga frågan om vem som ska bygga och äga fastigheten där Kriminalvården hyr in sig. Upphandlingsprocessen har dragit ut på tiden och pågår fortfarande. En av intressenterna har bett om mer tid då det är mycket pengar det handlar om.
Fru talman! Den befarade förseningen av anstalten i Norrköping visar precis varför vi socialdemokrater har föreslagit en annan ordning där regeringen i stället ger ett direktuppdrag till en statlig aktör att stödja Kriminalvården med utbyggnaden så att ledtiderna kan kapas och nya fängelseplatser byggas snabbare.
Justitieministern motiverar sitt motstånd till förslaget med, får man väl ändå säga, att det finns ett ökat intresse från fastighetsbranschen och att vårt förslag bara skulle vara aktuellt om det förelåg ett marknadsmisslyckande.
Är det inte just ett misslyckande på marknaden när fängelser som onekligen behöver byggas omedelbart, som det i Norrköping, försenas på grund av den ordning med upphandling av privata aktörer som råder i dag? Vad är det om inte ett marknadsmisslyckande?
Anf. 166 Gustaf Lantz (S)
Fru talman! Tack, justitieministern, för svaret!
Jag blir lite bekymrad när jag hör justitieministern tala som om vi inte har ett tydligt marknadsmisslyckande när det kommer till rättskedjans lokaler. Den 29 januari 2024 avslöjade Dagens Nyheter att tingsrättsbyggnaden i Södertälje ägs av ett bolag kopplat till Södertäljenätverket.
Detta borde vara högst upp för en svensk justitieminister, och jag är säker på att det oroar justitieministern enormt. Frågan är nu: Vet justitieministern om det har skett någon ändring? Är tingsrätten i Södertälje fortfarande i den organiserade brottslighetens händer?
Vi vet att den organiserade brottsligheten arbetar tillsammans med främmande makt för att utföra operationer i Sverige. Samtidigt som vi lever med den verkligheten får polisen inte äga sina polishus, domstolar får inte äga rättegångssalar och Kriminalvården får inte äga sina fängelser.
Man måste hyra sina lokaler; det följer uttryckligen av svensk lagstiftning. Man är hänvisad till en kommersiell hyresmarknad dit kriminella uppenbarligen har tillträde.
När Kriminalvården ska upphandla lokaler kan den som sitter häktad för gängrelaterad brottslighet lämna anbud och bli hyresvärd åt Kriminalvården. Staten får inte heller utesluta någon från upphandlingen som har blivit dömd fem år tillbaka för allvarlig gängrelaterad brottslighet.
Allt detta påtalar Kriminalvården för regeringen i skriften Uppdrag gällande säker lokalförsörjning. I samma skrivelse anger den samlade rättskedjan, däribland Domstolsverket, polisen och Kriminalvården, att regeringen bör överväga att vissa samhällskritiska fastigheter ska ägas permanent av staten. Det är ett mycket bra råd. Vi kan inte ha business as usual för Södertäljenätverket. Vi kan inte ha dessa ruttna balkar i rättsstaten. Låt staten äga! Låt staten bygga snabbare, billigare och säkrare utan att tvingas in på en kommersiell hyresmarknad!
Jag förstår att det i den moderata ideologin ligger nära till hands att se staten som ett hinder och ett hot, men i kampen mot den organiserade brottsligheten måste staten vara stark. Vi måste kunna äga de institutioner och de byggnader som är centrala i kampen mot den organiserade brottsligheten.
Vi i Sverige utmärker oss i världen. Vi ser oss gärna som landet lagom, men det är vi inte när det kommer till dessa frågor. Vi har öppnat upp för att den organiserade brottsligheten ska kunna äta sig in våra rättsvårdande myndigheter. Till och med byggnader ska kunna ägas av den organiserade brottsligheten. De byggnader där vi ska döma brottslingar till straff och ge brottsoffer upprättelse kan inte fortsättningsvis få ägas av den organiserade brottsligheten.
Anf. 167 Tredje vice talman Kerstin Lundgren
Med hänvisning till vad jag tidigare påpekade om sammanträdestider i kammaren, som inte ska pågå längre än till klockan 23, vill jag nu också avisera att även interpellation 86 av Joakim Sandell, Socialdemokraterna, om valbarhet i val till kommun och region kommer att besvaras vid ett senare sammanträde.
Anf. 168 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Tack även till Gustav Lantz för möjligheten att få diskutera de här viktiga frågorna!
Jag börjar med den oro som Gustav Lantz gav uttryck för. Den kan jag omedelbart stilla. Det är klart att vi inte ska ha kriminella aktörer som är inne och äger fastigheter där vi har känslig verksamhet i Sverige. Det pågår också ett lagstiftningsarbete i den delen som, lite förenklat, handlar just om ett mycket långtgående säkerhetsprövningsarbete i relation till fastighetsöverlåtelser och annat. Det kommer naturligtvis också att vara helt avgörande på området.
När det gäller frågan om marknadsmisslyckande är inte det ett ord som jag själv har valt. Det handlar i stället om att se på vilka regler eller vilka omständigheter vi måste förhålla oss till när vi ska avgöra om man ska införa ett samhällsuppdrag eller ge en aktör ett samhällsuppdrag eller inte.
Jag är som sagt ingen principiell motståndare mot samhällsuppdrag, som vi har i stora delar. Vi har det i relation till Försvarsmakten, och det finns en lång rad andra statliga aktörer som har samhällsuppdrag. Det här är helt enkelt en pragmatisk fråga: På vilket sätt kan vi bygga så effektivt, säkert och lämpligt som det bara går?
Vad gäller Norrköpingsfallet har jag också läst om det och pratat med Kriminalvården om det. Den försening som det handlar om där är ungefär ett halvår. Det är i och för sig illa nog i ett läge där vi måste komma framåt. Detta är väl också ett resultat av att man där prövar ett annat sätt att upphandla, det vill säga att inte göra en upphandling i taget utan försöka bocka av olika aktörer inom ramen för en och samma process.
Man testar en dialogprocess för att reda ut alla relevanta frågor inom ramen för upphandlingen för att inte ha dem i senare skeden i processen. Men det är klart att man måste utvärdera detta noggrant och se om det är rätt väg framåt. Jag delar i varje fall utgångspunkten att varje försening naturligtvis är en försening för mycket i det här läget.
När det gäller samhällsuppdragsfrågan skulle det i sådana fall vara naturligt att ge detta till Specialfastigheter, som har en central roll här. Man kan väl säga att den del av expansionen där man kan tala om ett marknadsmisslyckande mer än i andra avseenden är klass 1-anstalterna, alltså de anstalter där vi har den högsta säkerhetsnivån. Där är Specialfastigheter i praktiken en helt central aktör.
Jag kan bara konstatera att Kriminalvården, precis som interpellanten Teresa Carvalho var inne på, har lyft detta i sina kapacitetsrapporter som en strategisk fråga som måste vara föremål för löpande överväganden. Och det är en strategisk fråga som övervägs löpande.
Det har gjorts en marknadsanalys av Svefa som pekar på ett visst mått av marknadsmisslyckande just i relation till klass 1-anstalterna. Men samtidigt landar man i slutsatsen att det finns andra åtgärder som är mer effektiva än samhällsuppdraget. Man pekar till exempel på att möjligheten till längre hyresavtal för att få in fler aktörer i processerna. Man föreslår inte samhällsuppdrag och så vidare.
För mig är det långa talets korta mening det här: Vi ser nu till att driva på expansionen på ett historiskt sätt. Om vi ändå ska göra en historisk jämförelse finns det trots allt mer än tre gånger så många platser den här mandatperioden som under de föregående två.
Jag håller däremot med om att vi gärna vill att det ska gå ännu snabbare och att vi vill få upp volymen ännu mer. Jag utesluter som sagt inte något av några principiella skäl. Gustav Lantz antyder, apropå valåret, på ett ganska elegant sätt att det skulle vara något slags rigid moderat ideologisk instinkt som gör att man inte vill överväga samhällsuppdrag på området. Det är det alltså inte.
Jag diskuterar gärna frågan vidare. Men här och nu ser jag att varken Kriminalvården eller andra aktörer, inklusive Specialfastigheter eller analytiker, pekar på det. Det handlar snarare om andra åtgärder som vi prioriterar.
Anf. 169 Teresa Carvalho (S)
Fru talman! Jag tycker att det har framgått att regeringen inte, åtminstone inte i nuläget, avser att ge ett samhällsuppdrag för att kapa ledtiderna i de här långa upphandlingsprocesserna och snabba på byggtakten.
Jag tycker dock fortfarande att motivet är något vagare, även om justitieministern nu anförde att det inte handlar om ideologiskt motiverade skäl utan snarare om pragmatiska. Men av just den anledningen tycker jag att det är lite märkligt att man hävdar att den rådande ordningen ska bevaras för att det är det mest effektiva sättet. Det är ju bevisligen inte särskilt effektivt. Även Kriminalvården har pekat på hur man skulle kunna göra detta mer effektivt, vilket också är anledningen till att vi över huvud taget har den här debatten.
Det här med ett ökat intresse från fastighetsbranschen tycker jag i och för sig känns typiskt moderat – det får man väl säga. Vi kommer säkert alla ihåg hur det var förra året, när vi socialdemokrater föreslog en annan ordning för HVB-hemmen, där varken gängkriminella eller för den delen andra privata lycksökare ska kunna driva HVB-hem efter de larmrapporter som kommit. Då svarade statsministern att det vore som att förbjuda privata fastighetsägare. Det är naturligtvis en befängd jämförelse, av lätt insedda skäl, men jag förstår att det kanske finns en moderat instinkt när det kommer till de privata fastighetsägarna.
Det är väl också av den anledningen kanske bäst att förtydliga att vi socialdemokrater alltså inte har föreslagit något förbud mot privata fastighetsägare vare sig när det kommer till HVB-hem eller fängelser.
Det handlar i stället om att låta Kriminalvården använda samma modell som Försvarsmakten för att använda statens muskler och kapacitet för att snabbt och effektivt bygga nya samhällskritiska anstaltsfastigheter genom att hoppa över krångliga och tidskrävande upphandlingssteg.
Jag hade möjligtvis kunnat förstå justitieministerns svala intresse om det vore så att regeringen hade tittat ordentligt på frågan och ansvarig myndighet hade avrått eller något liknande. Men nu är det precis tvärtom; det är Kriminalvården själv som har pekat på detta som en lösning. Jag hade också kunnat förstå det om det vore så att regeringen bedömde att det var alldeles för osäkert om detta skulle fungera i praktiken. Men här behöver justitieministern faktiskt bara lyfta luren till sin kollega försvarsministern och fråga hur det fungerar. Och det verkar fungera ganska bra där.
Fru talman! Jag ska erkänna att jag också har tänkt tanken att det svala intresset kanske beror på att förslaget faktiskt kommer från oss socialdemokrater. Jag vill verkligen inte tro det, men det är ett mönster som ändå skulle kännas igen. Vi har ju lagt fram tämligen många förslag på området den här mandatperioden – att stoppa gängkriminella från att driva HVB-hem, att kriminalisera smitning från delgivning, att införa en maffialag och så vidare. Allt det har regeringen sagt nej till.
Det finns också en annan tänkbar förklaring. Nu hörde jag visserligen justitieministern försäkra tidigare talare om att det inte var ideologiskt motiverat, men jag känner mig ändå nödgad att fråga om det möjligtvis kan vara så att regeringen är så mån om att bevara det här systemet för att underlätta för vidare privatisering av fängelseverksamhet. Jag passar på att ställa den frågan. Kan justitieministern lugna mig på den punkten och säga att det inte finns i tangentens riktning att privatisera också fängelseverksamhet framöver? Det skulle jag verkligen uppskatta.
Anf. 170 Gustaf Lantz (S)
Fru talman! Det är glädjande att höra att regeringen arbetar på att ta tillbaka kontrollen över våra domstolsbyggnader, polishus och fängelser. Det är viktigt att de institutionerna aldrig kommer i händerna på den organiserade brottsligheten. Det tror jag att vi är överens om.
Men ägandet spelar faktiskt roll här. Justitieministern pratar om kontroll vid ägaröverlåtelse och annat. Det är ju så att det tecknas långa kontrakt för den här typen av byggnader. De är så att säga anpassade för en viss verksamhet och har inte sällan kontrakt på 25 år. Det är klart att det under den tiden är högst troligt att de överlåts till andra.
Dock kan man faktiskt låta ägandet vara hos staten från början och inte hålla på och lappa och laga med kontroller. Vi har sett det på HVB-hemsmarknaden, och vi ser tendenserna här också: Man är oerhört rädd att säga att vissa samhällsverksamheter är av så känslig natur att vi måste ha dem i statens ägo. Det blir billigare att bygga, det blir lättare att planera och det går snabbare. Men framför allt: I den omvärld vi lever i och med de säkerhetshot vi har, som har gift ihop sig med den organiserade brottsligheten i Sverige, måste vi faktiskt ta tillbaka kontrollen på allvar.
Jag tror att det vore klokt att se till att vi kan ge det entydiga svaret att ingen byggnad som tillhör Domstolsverket, Polismyndigheten eller någon annan del av rättskedjan ägs av den organiserade brottsligheten.
Anf. 171 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! I denna sena timme tänkte jag i alla fall leverera två lugnande besked, som det heter.
Det första är till Gustaf Lantz: Ja, vi håller nu på att på olika sätt ta tillbaka kontrollen. Man måste då ändå fråga sig: Vem var det som tappade kontrollen?
Nu sitter vi här, som det heter, med de problem som beskrivs på ett väldigt träffsäkert sätt och som alltså har vuxit sig stora under en lång följd av år. Någon tappade kontrollen, och vi ägnar nu stor möda åt att ta tillbaka den kontrollen. Vi kan för den sena timmens och den salomoniska enhetens skull landa i att vi är överens om att den organiserade brottsligheten inte ska vara inne i vare sig rättsväsendets byggnader eller annan samhällskritisk verksamhet, eller för den delen några fastigheter över huvud taget. Det arbetet pågår offensivt på en lång rad olika fronter.
Det andra lugnande beskedet avser frågan om detta nu är något slags skenmanöver ägnad att bereda vägen för en storskalig privatisering av den svenska kriminalvården. Svaret är nej. Det finns inga sådana planer över huvud taget. Vad detta är ett uttryck för är en mycket pragmatisk inställning till på vilket sätt vi kan ordna en så effektiv expansion som det bara går för Kriminalvården.
Jag vill också säga – jag vet inte om det är ett lugnande besked eller inte – att det inte heller handlar om att Socialdemokraterna nu diskuterar frågan och att det skulle göra det omöjligt för oss att diskutera den. Tvärtom är det ju så att det inte är Socialdemokraterna som har aktualiserat frågan i första läget. Den diskuteras kontinuerligt mellan regeringen och Kriminalvården, vilket framgår av expansionsplaneringen från Kriminalvården. Den diskuteras i marknadsanalyser beställda av regeringen, men de analyserna landar alltså i att man förordar andra åtgärder än just den, i alla fall i detta läge.
Jag vill komma tillbaka till att jag för egen del, och jag tror att jag också talar för regeringen, har en mycket pragmatisk inställning till frågan. Vi kan nu se att det finns många seriösa aktörer i samhället som vill vara med i expansionen av kriminalvården, och då ska man ha väldigt goda skäl för att skära bort dem från processerna.
I det här läget pekar andra aktörer som analyserar frågorna framför allt på andra delar, exempelvis längden på hyresavtal. Vi ser som sagt över planreglerna när det gäller detta. Vi ser över andra frågor som är relevanta för upphandlingarnas längd.
Återigen: Jag är inte rigid på någon punkt utan tvärtom mycket pragmatisk. Vi fortsätter gärna den här diskussionen. Skulle det vara så att de aktörer som har stor insikt i de här processerna verkligen entydigt pekar på att det är i denna riktning vi borde gå stänger jag inte den dörren. Jag konstaterar bara att det i dag inte finns någon sådan stark efterfrågan, vare sig från Kriminalvården eller från andra aktörer som analyserar frågorna.
Vi följer dock frågan löpande, och jag kommer inte att hantera den från någon rigid ideologisk utgångspunkt utan helt pragmatiskt och målrationellt.
Anf. 172 Teresa Carvalho (S)
Fru talman! Jag tackar justitieministern för den här viktiga debatten. Den är som sagt viktig av flera skäl, inte minst utifrån att kriminalvårdens viktiga återfallsförebyggande arbete blir hårt lidande när de svenska fängelserna är överfulla. Därför är det viktigt att vi snabbar på byggtakten. Här måste jag tyvärr upprepa att jag anser att regeringen har varit alldeles för saktfärdig när det kommer till att bygga ut i takt med det behov som Kriminalvården ställde ut i början av denna mandatperiod.
För att bidra konstruktivt har vi socialdemokrater föreslagit att regeringen ska ge ett särskilt uppdrag till en statlig aktör att stödja Kriminalvårdens expansion av anstalter för att slippa det här första och väldigt tidskrävande steget i upphandlingsprocessen. Detta har dock som bekant Tidöpartierna tyvärr sagt nej till, och jag beklagar verkligen det.
Jag vill understryka att detta förslag inte är taget ur luften utan taget ur en verklighet där upphandlingsprocesserna drar ut på utbyggnaden i onödan. Ett exempel i närtid är anstalten i Norrköping.
Jag vill återigen fråga justitieministern hur mycket han anser att det är rimligt att upphandlingsprocesserna drar ut på tiden och försenar utbyggnaden av nya anstalter innan man är beredd att snegla exempelvis på Försvarsmaktens modell för att mer effektivt och betydligt snabbare bygga de här samhällskritiska anstaltsfastigheterna.
Avslutningsvis bara en sakupplysning till justitieministern: Det var 1993 som lagen om att man måste hyra kom till, under en moderatledd regering. Det var alltså snarare Moderaterna som tappade kontrollen. Men vi får väl ta på oss ett delat ansvar för att vi ännu inte har återtagit den.
Anf. 173 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Jag tackar Teresa Carvalho med adjutanter för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna i afton.
Jag konstaterar som sagt faktum att vi skärper straffen rejält för allvarlig brottslighet och att polisen blir alltmer effektiv när det gäller att klara upp brott. Det sker i kombination med en samhällsutveckling med en organiserad brottslighet som är väldigt allvarlig. Sammantaget gör det att trycket på kriminalvården kommer att vara fortsatt högt under många år.
Parallellt med detta har vi lagt fram en historiskt ambitiös expansionsplan med en finansiering som över ett antal år innebär en historisk expansion också i termer av ekonomiska medel. Under mandatperioden kommer vi att ha mer än tre gånger så många platser som under hela den föregående åttaårsperioden. Jag håller med om att det behöver gå ännu fortare. Vi behöver göra ännu mer. Men trots allt har vi dragit upp tempot rejält.
Vi går nu igenom allt. Vi ser över fängelse- och häkteslagstiftningen. Vi samordnar på ett annat sätt. Vi ser över plan- och byggreglerna. Vi ökar absolut trycket på Kriminalvården att effektivisera upphandlingsprocessen.
Teresa Carvalho frågade mig i vilket läge det börjar bli dags att snegla på andra aktörer. Vi sneglar redan på andra aktörer. Vi sneglar även på samhällsuppdraget. Det är därför vi låter analysera frågan väldigt noggrant. Jag vill återigen säga att det är en helt pragmatisk fråga om och i sådana fall när man ska ge ett sådant uppdrag. Vår bedömning är att vi inte är där just nu och att aktörer pekar på andra åtgärder som är mer prioriterade. Men diskussionen fortsätter, och vi följer frågan löpande. Jag avvisar den inte när jag blickar framåt.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.