Ett reformerat utjämningssystem för en jämlik välfärd
Interpellation 2025/26:526 av Eva Lindh (S)
Interpellationen är inlämnad
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad:
- 2026-05-28
- Överlämnad:
- 2026-05-29
- Anmäld:
- 2026-06-01
- Sista svarsdatum:
- 2026-06-12
- Svarsdatum:
- 2026-06-18
Interpellationen
till Civilminister Erik Slottner (KD)
Den svenska välfärdsmodellen bygger på en enkel men avgörande princip: Människor ska kunna lita på att samhället finns där – oavsett vem man är eller var i landet man bor. Barn ska få en bra utbildning. Äldre ska kunna känna trygghet i omsorgen. Den som behöver vård ska få den i tid.
Men utvecklingen går åt fel håll. I dag pressas många kommuner hårt av ökade kostnader, växande kompetensbrist och större välfärdsbehov. Särskilt svårt är läget i små kommuner i glesbygd och på landsbygd samt i kommuner med socioekonomiska utmaningar. Skillnaderna mellan kommuner ökar, och människors tillgång till välfärd riskerar i allt högre grad att avgöras av postnummer snarare än behov.
Det kommunala utjämningssystemet är därför ett av de viktigaste verktygen för att hålla ihop Sverige och säkerställa likvärdiga förutsättningar i hela landet.
Riksdagen var 2022 enig om att systemet behövde ses över. En statlig utredning tillsattes och presenterade sitt slutbetänkande sommaren 2024. Remissrundan är genomförd, och underlagen finns sedan länge på regeringens bord.
Trots detta har regeringen ännu inte presenterat något förslag.
Samtidigt har regeringen och Sverigedemokraterna genomfört politik som ytterligare försvårar situationen för många kommuner utanför storstäderna. Riktade stöd till gles- och landsbygd har tagits bort, statlig service har minskat och kommuner lämnas ensamma med växande kostnader.
Det väcker frågor om regeringens vilja att faktiskt säkerställa en jämlik välfärd i hela landet. När regeringen inte levererar ett nytt system, samtidigt som resurser till gles- och landsbygd minskar, skickar man ett tydligt budskap: Vissa delar av landet är inte lika prioriterade.
För oss socialdemokrater är det självklart att hela Sverige ska leva. Vi står upp för en jämlik välfärd. Vi står upp för sammanhållning. För Sverige blir starkare när vi håller ihop – inte när vi glider isär.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga civilminister Erik Slottner:
- Varför har ministern och regeringen ännu inte presenterat något förslag om ett reformerat kommunalt utjämningssystem?
- Hur avser ministern att säkerställa en jämlik välfärd i hela landet och motverka att gles- och landsbygdskommuner halkar efter?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:526
Webb-tv: Ett reformerat utjämningssystem för en jämlik välfärd
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 64 Civilminister Erik Slottner (KD)
Fru talman! Eva Lindh har frågat mig varför jag och regeringen ännu inte presenterat något förslag om ett reformerat kommunalt utjämningssystem samt hur jag avser att säkerställa en jämlik välfärd i hela landet och motverka att gles- och landsbygdskommuner halkar efter.
Det kommunalekonomiska utjämningssystemet är viktigt för att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommunerna och regionerna oavsett bebyggelsestruktur, befolkningsutveckling och andra socioekonomiska faktorer. Samtidigt behöver systemet utformas så att det inte motverkar effektivitet, utveckling och tillväxt. Utjämningskommitténs förslag bereds inom Regeringskansliet. Jag kan inte föregå den processen här i kammaren.
Regeringen vidtar flera åtgärder för att stärka kapacitet och effektivitet i kommunsektorn, i syfte att skapa förutsättningar för en god välfärd i hela landet. Det handlar bland annat om satsningar för mindre kommuner som upplever behov av att stärka sin förmåga att utföra sitt uppdrag gentemot medborgarna och att möta de utmaningar som samhällsutvecklingen innebär. Regeringen har 2025 och 2026 beviljat medel till sammantaget fyra konstellationer av kommuner i olika delar av landet för att i samverkan arbeta med kapacitetsanalyser.
Samtidigt vidtar regeringen åtgärder för att stärka välfärdens kvalitet och tillgänglighet i hela landet. Som exempel finns 300 miljoner kronor avsatta i statens budget för 2026, med motsvarande nivå beräknad för 2027, för att särskilt stödja utvecklingen av en nära och tillgänglig vård i gles- och landsbygd. Syftet är att Sveriges befolkning ska erbjudas en jämlik, jämställd och tillgänglig hälso- och sjukvård i hela landet.
Sverige ska ha en välfärd att lita på. Regeringen arbetar brett med att återupprätta en stark kunskapsskola och att förbättra tillgänglighet och kvalitet i hälso- och sjukvården och omsorgen.
Avslutningsvis är det dock viktigt att komma ihåg att det är skatteintäkterna som står för den absolut största delen av kommunernas och regionernas intäkter. Regeringen för en politik för att stötta konjunkturen, öka tillväxten och få fler i arbete. Det har stor betydelse för det kommunala skatteunderlagets utveckling och därmed för alla kommuners och regioners ekonomiska förutsättningar. Därmed ges förutsättningar för en god välfärd i hela landet.
Anf. 65 Eva Lindh (S)
Fru talman! Den svenska välfärdsmodellen bygger på en enkel men avgörande idé: att människor ska kunna lita på att samhället finns där, oavsett vem man är eller var i landet man bor. Barn ska få en bra utbildning, äldre ska kunna känna trygghet i omsorgen och den som behöver vård ska få den i tid.
I dag ser vi dock att den principen utmanas. Kommuner och regioner har det tufft. Behoven ökar, befolkningen åldras och kompetensbristen växer. Och skillnaderna mellan kommunerna blir allt större. Särskilt hårt drabbas kommuner som är mindre, kommuner i gles- och på landsbygd och kommuner med stora socioekonomiska utmaningar.
Fru talman! Just nu sitter kommunpolitiker och tjänstepersoner med budgetar som inte går ihop. De försöker få äldreomsorgen att fungera trots ökade kostnader. De försöker säkra elevhälsan när behoven växer. De försöker rekrytera personal till vård, skola och socialtjänst i en tid av växande kompetensbrist.
Samtidigt väntar de på besked från regeringen. De väntar på ett reformerat utjämningssystem. Hela riksdagen har kommit överens om att det systemet behöver ses över, för att säkra likvärdiga villkor i hela landet. Utredningen är klar, och remissvaren är inne. Men efter två år saknas fortfarande regeringens förslag.
Det är inte bara en administrativ försening. Det måste statsrådet ändå erkänna. Ett förslag borde kunna ligga på riksdagens bord. Men inget händer. Inget kommer. Och gång på gång svarar statsrådet att han inte kan säga någonting, eftersom det ligger på regeringens bord. Han kan inte föregå den processen.
Det är ju lätt. Statsrådet tycker att man kan komma undan med att ge det svaret till kommuner och regioner.
Alla förstår dock att det här inte handlar om bara en administrativ försening. Det handlar ju om att regeringen – SD och regeringen eller SD-regeringen – faktiskt inte har kommit överens om vad man ska lägga på riksdagens bord. Det är uppenbart.
Trots allt man nu kan hänvisa till eller inte handlar detta om vilket Sverige vi vill ha. Vill vi ha ett Sverige där välfärden håller ihop landet eller ett Sverige där skillnaderna mellan kommunerna tillåts växa?
Det kommunala utjämningssystemet är ett av våra viktigaste verktyg för att hålla ihop vårt land. Det handlar om solidaritet mellan kommuner och om att hela Sverige bidrar efter förmåga och får stöd efter behov. Kommuner planerar som sagt också sina budgetar efter det här.
Det handlar om politiska prioriteringar. Jag tycker att man måste gå från fina ord om hjärtlandet i en valrörelse till att på allvar göra de politiska prioriteringar som innebär att vi har en välfärd värd namnet i hela landet.
Anf. 66 Kalle Olsson (S)
Fru talman! Tack, Eva Lindh, för en väldigt viktig fråga!
Förslaget om ett nytt utjämningssystem, som kanske inte längre ligger på statsrådets bord utan snarare verkar ha glidit ned i byrålådan, är en väldigt viktig fråga för min valkrets, Jämtlands län.
För en tid sedan besökte statsrådets parti- och ministerkollega, Elisabet Lann, sjukhuset i Östersund. Hon uttalade sig då om situationen i just Region Jämtland Härjedalen. Hon sa att sjukvården i Jämtland Härjedalen har en ”omöjlig uppgift”. Med det menade hon väl att det är väldigt svårt att bedriva vård i en stor men samtidigt liten och framför allt väldigt glest befolkad region som Jämtland Härjedalen.
Det var ett intressant och kanske lite oväntat uttalande. Man kan se det som en ärlig och uppriktig bedömning av statsrådet, som uppfattar att den här regeringen inte klarar av att säkerställa tillgänglig, likvärdig vård i hela landet.
För egen del, fru talman, ser jag uttalandet som något av en kapitulation. Den givna motfrågan blir ju: Varför ser inte statsrådet och regeringen till att göra uppgiften möjlig också för en liten region som Jämtland Härjedalen? Varför gör inte regeringen mer för att utjämna de strukturella skillnader som vi inte kan påverka, som att det är 13–14 mil från Gunnarvattnet i Krokoms kommun till sjukhuset i Östersund – det bara är så – eller att det är dyrare, utslaget per medborgare, att hålla en vårdkedja som täcker 12 procent av landets yta men bara rymmer 1,2 procent av landets befolkning. Det är en gleshet som innebär att 25 procent av befolkningen har mer än en timmes resväg till närmaste akutmottagning, jämfört med 2 procent i riket som helhet.
Så ja – utan ett starkt statligt engagemang är det om inte en omöjlig så en extremt utmanande uppgift att under dessa villkor bedriva hälso- och sjukvård.
Men, fru talman, det behöver faktiskt inte vara så här. Erik Slottner skulle kunna göra verklighet av Utjämningskommitténs förslag, som alltså i flera år har legat hos ministern. För Jämtland Härjedalen skulle det innebära 145 miljoner första året, och sedan skulle det trappas upp till 185 miljoner. Det går knappt att tillräckligt understryka vad detta skulle innebära för möjligheten att bedriva en trygg och tillgänglig vård i hela vårt stora län.
Samma fråga kan man ställa till statsrådet här i kammaren i dag: Varför ser inte statsrådet till att göra vårduppdraget möjligt också i Jämtland Härjedalen? Eller för att använda Eva Lindhs fråga: Vad tänker ministern göra, på riktigt, för att säkerställa jämlik vård i hela det här landet?
Anf. 67 Civilminister Erik Slottner (KD)
Fru talman! Nu utvecklas detta nästan till en sjukvårdspolitisk debatt i och med Kalle Olssons inlägg. Den kanske jag inte kommer att ge mig in i fullt ut, men jag vill ändå säga att hela Kalle Olssons inlägg var en stor argumentation för att förstatliga hälso- och sjukvården. Jag hörde till och med tal om ett större statligt engagemang. Vi kristdemokrater vill ju att staten ska ta över hälso- och sjukvården för att skapa en mer jämlik sjukvård i landet. Då skulle de problem som har tagits upp här undvikas eller rent av försvinna, och enskilda regioner skulle slippa bli beroende av andra regioners kostnads- och inkomstutjämningsbidrag inom systemet. Så tack, Kalle Olsson, för ett fint inlägg för ett förstatligande av sjukvården och ett avskaffande av regionerna! Elisabet Lann har nu också sträckt ut en hand till Socialdemokraterna för att göra gemensam sak i denna fråga.
Precis som Eva Lindh säger fick vi ett betänkande från Skatteutjämningskommittén, där vi inte var helt nöjda med slutsatserna; vi såg en del brister. Vi ville skapa starkare incitament för kommuner att gå samman för att tydligare än i dag kunna stå på egna ben och inte vara lika sårbara som man är i dagens fragmentiserade kommunorganisation. Vi ville också se till att man fick starkare tillväxtincitament i utjämningssystemet och tyckte inte riktigt att kommittén hade levererat utifrån de tilläggsdirektiv vi gav. Vi skickade ut en ny promemoria om att vi exempelvis skulle kompensera gleshet mer än kommittén föreslog, vilket skulle gagna till exempel Västerbottens inland och många Jämtlandskommuner.
Sedan dess har vi inte kunnat komma fram med ett gemensamt förslag eftersom detta fortfarande bereds. Det har kommit fram mycket synpunkter på både kommitténs och promemorians förslag. Många har tyckt till, och många synpunkter finns.
Det här är en teknisk fråga. Drar man i någon parameter får det stora konsekvenser i andra delar. Det gör att regeringen inte har kommit fram med ett samlat förslag ännu, utan beredning pågår fortfarande.
Jag tycker inte att någon kommun ska budgetera utifrån ett nytt system, utan man måste budgetera utifrån det system som nu gäller. Jag är själv före detta kommunpolitiker och förstår verkligen behovet av förutsägbarhet, men man ska inte räkna med att det under hösten kommer att fattas beslut om ett nytt skatteutjämningssystem som börjar gälla den 1 januari 2027. Skulle detta ske får man lägga fram någon form av ändringsbudget senare under hösten. Men jag tycker inte att man som kommunalråd ska räkna med detta i sina budgetar.
Vi pratar om skatteutjämningssystemet, som den här interpellationen handlar om, men jag tycker ändå att det är värt att påminna om att kommunernas ekonomi nu generellt förbättras i landet. Kommunsektorn beräknas göra ett överskott på runt 40 miljarder kronor.
Regeringen har också riktat särskilda statsbidrag till särskilt kritiska sektorer i kommuner och regioner. Vi har gett pengar till kapacitetsutredningar för att kommunerna genom olika analyser ska visa hur de ska klara sitt välfärdsuppdrag inom en tioårsperiod.
Vi har gett Upphandlingsmyndigheten skarpare verktyg för att vägleda kommuner att göra bättre offentliga upphandlingar. Inte minst AI-verkstaden och många andra satsningar på digitalisering innebär en jättestor möjlighet för Kommunsverige att bli mer effektivt och få ut mer kvalitet för varje skattekrona man lägger in. Det är jätteviktigt att ta in även dessa åtgärder när vi pratar om kommunernas ekonomi.
Anf. 68 Eva Lindh (S)
Fru talman! Jag trodde att statsrådet var här som regeringens representant, inte som representant för Kristdemokraterna. Då undrar jag: Är det hela regeringens åsikt att man ska förstatliga hälso- och sjukvården? Det är mer av en retorisk fråga; jag tänker inte att vi ska ha en debatt om sjukvården här just nu, även om jag gärna debatterar den. Den är oerhört viktig, och utjämningssystemet är en förutsättning för att vi ska kunna ha en god sjukvård i hela landet.
Dessutom tror jag att många av de kommuner vi pratar om här, kommuner i glesbygd och på landsbygd, nog undrar var de där överskotten är någonstans. Det är detta vi pratar om i den här debatten: att förutsättningarna är så oerhört olika i kommunerna i Sverige.
Jag tror inte att kommunföreträdare förväntade sig att den här regeringen skulle svika hela landet i så hög grad som den faktiskt har gjort. Jag tror att man kanske ändå förväntade sig av de partier som sa sig stå på landsbygdens sida och pratade om hjärtlandet att de skulle göra något för att underlätta för de kommunerna.
Men det gjorde man inte. Man svek dem, inte bara genom att inte ta fram ett nytt utjämningssystem. Statsrådet är alltså så väldigt upptagen av att man ska slå ihop kommuner att det inte har kommit ett nytt utjämningssystem. Det är så det kan tolkas. I varje debatt och i alla prioriteringar verkar detta vara en stor grej, så då blir det inget utjämningssystem.
Dessutom har kommuner och regioner fått otillräckliga resurser, och man har särskilt tagit bort riktade resurser till kommuner i glesbygd och på landsbygd, något vi socialdemokrater införde i väntan på ett nytt utjämningssystem därför att vi såg att olikheterna var för stora. Detta har man också tagit bort.
Men vad har vi nu, då? Vi har alltså haft en utredning som alla partier har suttit med i. Statsrådet säger helt enkelt att den utredningen inte duger, trots att Kristdemokraterna också satt med i den.
Trots att företrädare från alla partier var med och att alla partier gemensamt lade fram ett förslag på en utredning sveps det bara bort. Utredningen lades på bordet 1 juli 2024, men ingenting har hänt.
Jag är upprörd, för ag tycker att Sverige ska göra ett annat vägval. Jag anser att hela Sverige är värt att ha en välfärd att räkna med. Det ska inte vara möjligt att ha olika förutsättningar för en jämlik välfärd i hela landet.
Jag kommer från Östergötland. Jag vet hur olika verkligheten kan se ut inom ett och samma län. Jag vet att förutsättningarna ser annorlunda ut i större städer än i mindre kommuner. Jag vet att människor älskar sina hemorter och vill bo kvar där, där de har sina familjer, sina jobb och sina liv.
Vad avser statsrådet att göra om han får förnyat förtroende på den här punkten?
Anf. 69 Kalle Olsson (S)
Fru talman! Det kom kanske inte som en jättestor överraskning att statsrådet skulle hemfalla till förstatligandefrågan när det gäller sjukvården. Man skulle ha satsat lite pengar på det.
Det här är en väldigt viktig fråga. Precis som Eva Lindh säger handlar det om de förutsättningsskapande åtgärderna för någonting som är helt centralt i människors liv. Drift av hälso- och sjukvård är ju speciell i den meningen att det inte finns så värst många alternativ. Saknas det pengar i kulturskolan kan man ju alltid ställa in några fiollektioner. Man kan sluta att klippa gräsmattan på fotbollsplanerna. Man kan hoppa över att ge personalen en julgåva i avslutning. Men man kan inte stänga intensiven. Man kan inte dra in på cellgiftsbehandlingar, och man kan inte avstå från att låta ambulanshelikoptern fortsätta att flyga.
Vi är ett samhälle där vi vårdar våra sjuka. Det är kanske i första hand ett moraliskt etiskt åtagande, men apropå statsrådets svar om det statliga engagemanget vill jag framhålla att också staten kommer med väldigt mycket styrande principer, både sådana som är antagna här i kammaren och sådana som kommer från våra myndigheter.
Hälso- och sjukvårdslagen stipulerar ju att det är patientens behov som ska styra prioriteringen av vården. Vi har patientlagen, som ger patienterna möjlighet att på egen hand söka vård i andra regioner, och det är vård som sedan ska betalas av hemregionen. Vi har de privata vårdapparna, och det är samma sak där, alltså att det är hemregionerna som betalar.
Vad vi ser är en väldigt påtaglig statlig styrning. Men vad vi däremot saknar är en regering som är beredd att kämpa för att hela landet ska fungera och för att vården också på landsbygden ska vara trygg och tillgänglig.
Nu är det i praktiken för sent att hoppas på den här regeringen. Nu får vi jobba för en annan regering, som är beredd att ta ansvar för att vi också har trygg och tillgänglig vård i hela landet.
Anf. 70 Civilminister Erik Slottner (KD)
Fru talman! Jag tror som sagt att oddset har varit ganska lågt, så Kalle Olsson ska nog inte gräma sig så mycket för att han inte satsade några pengar i den bettingen. Och till Eva Lindh vill jag säga att det, som bekant – ledamoten erkände ju att det var en retorisk fråga – inte är regeringens uppfattning att staten ska ta över hälso- och sjukvården, utan det är Kristdemokraternas syn. Det är mycket korrekt att jag står här som regeringens representant. Men jag sa också att jag talade specifikt om Kristdemokraterna när jag sa detta. Jag tillhör ju det partiet, som bekant.
Om man skulle komma rakt in i debatten utan att veta vad partierna tyckte eller något skulle man nästan få uppfattningen att regeringen är emot ett system för kostnadsutjämning och inkomstutjämning. Det är vi alltså inte. Vi har en ganska omfattande utjämning mellan landets kommuner och regioner. För vissa kommuner kommer en ganska stor del av intäkterna från kostnadsutjämningen. Vi är överens om att vi ska ha ett sådant system. Det är väldigt viktigt om man ska kunna bo, verka och leva i hela landet.
Vi har som sagt också fått en utredning på bordet som föreslår vissa ändringar i det här systemet för att anpassa det mer till dagens data och verklighet. Men i grunden är vi helt för att det ska finnas ett sådant här system.
Alla som kan något om frågan är också väl medvetna om att också små förändringar kan få stora effekter och en del marginaleffekter. Detta vill vi gärna undvika. Därför har vi remitterat ett förslag med vissa justeringar som bland annat skulle gynna tillväxt och glesbygd men också uppmuntra till fler kommunsammanslagningar eller i alla fall inte missgynna sådana.
Regeringen har också aviserat att vi avser att gå vidare med ett nytt förslag till skatteutjämning, men vi har ännu inte lagt fram något sådant. Men vi har alltså i budgetpropositionen sagt att vi avser att lägga fram ett sådant, så låt oss se när det kommer att göras. Men vi är inte där än. Så är det.
Vi har under mandatperioden ökat de generella statsbidragen med 16 miljarder kronor. De riktade statsbidragen har ökat mycket mer än så. Jag har inte den exakta siffran i huvudet, men på totalen är det över 40 miljarder kronor i ökade statsbidrag till kommunsektorn. Mycket av det är riktat till hälso- och sjukvården och till skolan. Mycket går också till äldreomsorgen. Det är väldigt bra.
Vi ser nu tydliga effekter i form av kortare vårdköer. Vårdköerna i landet har generellt minskat med 36 procent sedan regeringsskiftet 2022. Detta visar att vi med riktade medel och ökad statlig styrning faktiskt kan få ned vårdköerna och öka vårdens tillgänglighet. Det är väldigt positivt.
Vi har under den här mandatperioden också gått från EU:s bottenliga vad gäller tillväxt till att nu vara ett av de starkaste tillväxtländerna, enligt de prognoser som ligger. Det kommer att betyda otroligt mycket också för kommunsektorns ekonomi framöver – mycket mer än ändringar i skatteutjämningssystemet.
Det är väldigt många frågor som påverkar kommunernas ekonomi framöver. Jag vill också dementera det rykte som Eva Lindh sprider om att vi inte fått en proposition om ett nytt skatteutjämningssystem på grund av att jag har varit så belastad av frågan om kommunsammanslagning. Så mycket tid har den frågan inte tagit. Däremot har jag en väldigt bred portfölj med väldigt många politiska ansvarsområden. Det kan jag erkänna, och ibland känns det som att man ibland får prioritera onödigt hårt. Men kommunsammanslagningsutredningens slutsatser har inte bidragit till att frågan om skatteutjämningssystemet fortfarande bereds på Regeringskansliet. Det kan jag dementera här och nu.
(TREDJE VICE TALMANNEN: Alla är naturligtvis medvetna om att interpellationer handlar om att granska regeringen och statsrådens tjänsteutövning.)
Anf. 71 Eva Lindh (S)
Fru talman! Exakt, och det är oppositionens roll att göra detta.
Det är uppenbart att statsrådet tycker att han har ett väldigt tufft uppdrag. Han hinner ju inte besöka kommunerna. Det tar alldeles för mycket tid, så han samlar dem på en gång, så behöver han inte öda tid på det. Han har heller inte tid att ta tag i ett utjämningssystem som skulle innebära en avgörande skillnad för många kommuner. Han antyder att man liksom slarvar bort frågan och inte tycker att det är så viktigt.
Men för varje år som har gått under den här mandatperioden blir utjämningssystemet allt mindre utjämnande. Det vet inte alla. Man känner det kanske, men det är alltså precis detta som händer eftersom siffrorna inte längre uppdateras. För varje år som går så blir det alltså större och större skillnader mellan regioner och mellan kommuner. Detta har regeringen ansvar för.
Regeringen har inte prioriterat detta. Man har inte orkat ta tag i ett utjämningssystem, fast man har haft en utredning klar och färdig på bordet. Men den duger inte. Det viktigaste för den här regeringen verkar vara att se till vissa kommuner som redan har bättre förutsättningar eller slå samman kommuner. Det verkar vara viktigare för statsrådet än annat.
Men om man nu jobbar på det, om det finns en utredning och det dessutom står i budgeten att det ska komma ett förslag – när kommer det? Det börjar bli ganska ont om tid, och det ser inte ut som om den här regeringen kommer att få förnyat förtroende. När kommer förslaget?
Jag vill ha ett svar av statsrådet. Och jag hoppas verkligen, för hela landets skull, att det blir en S-ledd regering i höst som tar det här på allvar och som vill ha en jämlik välfärd i hela landet.
Anf. 72 Civilminister Erik Slottner (KD)
Fru talman! Jag får kanske påminna ledamoten om uttrycket ”högmod går före fall”.
Jag måste ändå säga att jag tycker att det blir både löjeväckande och komiskt. Jag tror att Eva Lindh faktiskt är den enda i detta land som kritiserar mig för att jag reser för lite bland kommuner i Sverige. Andra får ge ros; det ska man sällan göra om sig själv. Men jag får väldigt ofta uppskattning för att jag är så närvarande runt om i landet och för att jag besökte samtliga län redan under mitt första år som minister. Det har varit otroligt uppskattat. Bland kommunföreträdare var det väldigt uppskattat, ska jag säga, att jag aktivt efterfrågade deras närvaro när jag besökte landshövdingar – ibland på ett slott, ibland på andra ställen.
En vanlig fråga jag får från följare på sociala medier är: Hur orkar du resa så mycket som du gör? Blir du inte trött av allt resande runt om i landet? Jo, det blir jag, men det ger också väldigt mycket energi. Jag tycker att jag som civilminister ska vara ute mycket i landet. Mitt synsätt är alltid: Jag har mitt kontor i Stockholm, men mitt arbetsfält är hela Sverige. Inte minst med den portfölj och det ansvar jag har blir det ännu viktigare. Jag har verkligen prioriterat att vara ute i landet och att bland annat besöka kommunföreträdare men också landshövdingar och många verksamheter inom civilsamhället och mycket av det fina och rika näringsliv vi har i vårt land.
Jag vill att vi lägger fram ett nytt skatteutjämningssystem – uppdaterar skatteutjämningssystemet. Jag vill göra ett system som ökar incitamenten för tillväxt ännu mer. Jag skulle gärna se ett system som kompenserar gleshet snarare än att man är liten i organisationen. Jag vill framför allt inte ha ett system som motverkar kommunsammanslagningar, för jag tror att det skulle gå i helt fel riktning framöver och göra Kommunsverige ännu mer sårbart.
Vi har inte nått dit än, och jag har ingen tidsplan för detta. Men min ambition är att detta ska läggas fram.
Tack för debatten!
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
