Ersättning till familjehemsföräldrar
Interpellation 2005/06:176 av Lindström, Torsten (kd)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-12-21
- Anmäld
- 2006-01-17
- Besvarad
- 2006-01-20
- Sista svarsdatum
- 2006-01-30
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 21 december
Interpellation 2005/06:176 av Torsten Lindström (kd) till statsrådet Morgan Johansson (s)
Ersättning till familjehemsföräldrar
Många barn lever i så besvärliga hemförhållanden att de måste komma bort från sin biologiska familj. För en stor del av dessa barn blir lösningen att bo i ett familjehem.
Familjehemsvården är ett förhållandevis billigt alternativ till institutionsplacering. Enligt Socialstyrelsen låg mediankostnaden för en familjehemsplacering på 600 kr per vårddygn och på 2 800 kr per vårddygn för en institutionsplacering.
Familjehemmens åtaganden och ersättning regleras i ett avtal mellan familjehemmen och kommunerna. Att ha ett familjehemsuppdrag räknas inte som förvärvsarbete, även om någon i familjen är hemma på heltid och får ersättning för detta. Det innebär att familjehemsföräldrar inte får tillgodogöra sig a-kasseersättning.
Familjehemmens Riksförbund uppger att det i dag är svårt för kommunerna att få tag i familjehem. När staten inte medger att familjehemsföräldrar omfattas av kollektiva avtalsförsäkringar minskar intresset ytterligare för att ställa upp som familjehem. Det är märkligt att människor som arbetar för att hjälpa de allra svagaste och mest utsatta har ett så svagt stöd från samhället att de själva riskerar att bli bidragstagare.
Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga statsrådet:
Vad avser statsrådet att göra för att förbättra den ekonomiska situationen för familjehemsföräldrar?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:176
Webb-tv: Ersättning till familjehemsföräldrar
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:59 Fredagen den 20 januariProtokoll 2005/06:59 4 § Svar på interpellation 2005/06:176 om ersättning till familjehemsföräldrar
Protokoll från debatten
Anf. 22 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Torsten Lindström har frågat mig vad jag avser att göra för att förbättra den ekonomiska situationen för familjehemsföräldrar.
Jag vill börja med att slå fast att familjehemsvården är ett viktigt inslag i den sociala barn- och ungdomsvården. Familjehemsföräldrar gör en värdefull insats med barn som av olika skäl inte kan bo hemma. Frågan om familjehemmens ekonomiska situation är dock komplex och handlar i grunden om hur vi ser på familjehem och hur familjehemsföräldrarna ska ersättas.
Ett familjehem är ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran och vars verksamhet inte bedrivs yrkesmässigt. Ett uppdrag att vara familjehem anses inte som ett förvärvsarbete. Att vara familjehemsförälder räknas inte heller som arbete i arbetslöshetsförsäkringens mening och berättigar inte till arbetslöshetsersättning.
En del barn placeras i familjehem under hela uppväxten och familjehemmet ersätter föräldrahemmet. Många barn placeras för en kortare period och familjehemsföräldrarna träder in som komplement till de biologiska föräldrarna. Ibland kräver socialnämnden att en familjehemsförälder eller båda för kortare eller längre tid avstår från förvärvsarbete för att kunna ägna mer tid till barnet.
En grundtanke i familjehemsvården är att ett visst hem väljs för att passa ett specifikt barn. Ett familjehem kan alltid avgöra om det ska ta emot ett tilltänkt barn eller inte. Ett familjehem har inga garantier för att få ett barn när det så önskar. Socialnämnden har inga garantier att kunna placera ett visst barn i ett hem som kommunen tidigare anlitat och som för tillfället inte har någon placering.
Familjehemmet utför ett uppdrag åt socialnämnden. Hur uppdraget ska utformas avgörs i ett avtal mellan socialnämnden och familjehemsföräldrarna. Hur de arvoderas är inte reglerat, men ersättning utgår i de allra flesta fall i form av en arvodesdel, som är skattepliktig, och en omkostnadsdel, som är skattefri. Sveriges Kommuner och Landsting utfärdar årligen rekommendationer om storleken på beloppen för dessa ersättningar som de flesta kommuner använder.
Om kommunen begär att en familjehemsförälder är hemma på hel- eller deltid under en viss period kan föräldern få ersättning för förlorad arbetsinkomst. Det finns inget som hindrar att nämnden i den situationen projektanställer familjehemsföräldern under denna period. I många fall kräver kommunerna att familjehemmet söker tillstånd för att bedriva hem för vård eller boende för att ersätta båda vuxna så att de kan arbeta med det eller de placerade barnen.
Frågan om hur familjehemsföräldrar ska ersättas och om de ska ha rätt till olika socialförsäkringsförmåner har aktualiserats med jämna mellanrum ända sedan socialtjänstlagens tillkomst.
Arbetsdomstolen har funnit att fosterföräldrar inte ska ses som arbetstagare. Motiveringen till detta var att fosterföräldrar i de allra flesta avseenden så långt det är möjligt ska träda i de biologiska föräldrarnas ställe.
Senast behandlades olika familjehemsfrågor av Sociala barn- och ungdomsvårdskommittén som lämnade sitt betänkande i oktober 2005. Kommittén konstaterar att villkoren i de olika trygghetssystemen inte är utformade efter de förutsättningar som familjehemsföräldrar har i dag. Den föreslår därför att villkoren för familjehems och kontaktpersoners arbetslöshets- och socialförsäkring utreds särskilt. Betänkandet är ute på remiss och kommer därefter att beredas vidare i Regeringskansliet. Jag kan därför inte här föregå den beredningen.
Anf. 23 Torsten Lindström (Kd)
Herr talman! Jag vill allra först tacka statsrådet för svaret på min interpellation.
Det allra viktigaste för ett barn är att växa upp i trygghet, att bli sedd och bekräftad, att få känna sig älskad precis som man är, att i den lilla och fattbara gemenskap som familjen är bli respekterad och få del av de normer som gör livet lättare att leva. Familjen är för de allra flesta basen för denna trygghet. Men ibland fungerar det inte. Då kan barnet behöva en annan omsorg, en annan miljö att få lugn och trygghet i. Då är familjehem, att få vara i en annan familj än den egna, en form som fungerar för många. 2004 var enligt Socialstyrelsen 20 200 barn och unga placerade i vård utanför hemmet. Familjehemmen är den vanligaste boendeformen. Sju av tio placerade barn fanns i familjehem.
Men det har blivit allt svårare att hitta familjehem åt alla de utsatta barn och unga som behöver det. Stockholms stad har ambitionen att klara detta inom tre till fyra månader, men väntan kan bli betydigt längre. Ibland tvingas barn vistas upp till ett år i jourfamiljer i väntan på permanent placering i familjehem.
Det här är också ett problem som finns runtom i landet. Just i dag, denna morgon, skriver VLT om att 20 barn i Västerås står i kö för att få plats i familjehem. Svenska Dagbladet rapporterar, också i dag, om svårigheterna att hitta familjehem till lite större barn. Familjehemmens riksförbund menar att det blir allt svårare att hitta lämpliga familjehem till alla de barn som behöver det.
Herr talman! För ett tag sedan kontaktades jag av en kvinna i mitt hemlän, Västmanland. Under tre års tid har hon haft ett familjehemsuppdrag för barn och tonåringar. När uppdraget avslutas är hon inte berättigad till a-kassa, därför att familjehem inte omfattas av kollektiva avtalsförsäkringar.
Att vara familjehemsförälder är ofta så krävande i fråga om tid och engagemang att det borde ses som en för samhället viktig arbetsinsats och räknas in i välfärdssystemen. Det behövs därför ett skifte i synen på familjehemmen. Att ta hand om barn borde faktiskt av samhället ses som en insats värd att uppmuntra, i synnerhet när det som i det här fallet handlar om barn som är utsatta för särskilda svårigheter.
Visst ska familjehemmet så långt som möjligt vara likt det egna hemmet. Men ibland - som ministern också konstaterar - krävs faktiskt att familjehemsföräldrar avstår från eget förvärvsarbete. Då borde också insatsen gälla som arbete. Så är det inte i dag.
Statsrådet svarar i dag genom att hänvisa till att frågan bereds i Regeringskansliet. Det bekymmersamma, herr talman, är att det har ministrar svarat många gånger förr under årens lopp. Och trots detta svar har inget hänt. Den här frågan är stor eftersom familjehemsuppdraget inte räknas som förvärvsarbete. Även om uppdraget skulle innebära att någon i familjen är hemma på heltid och får ersättning för det räknas det inte som ett arbete fullt ut. Inte heller räknas att vara hemma för familjehemsplacerade barn och ge dem omsorg som överhoppningsbar tid på samma sätt som till exempel sjukdom, heltidsutbildning eller vård av egna barn.
Därför, herr talman, vill jag ställa frågan till ministern i dag om han på allvar är redo att upphöra med detta nästintill slentrianmässiga svar. Kommer familjehemsföräldraskapet att uppgraderas och ses som ett riktigt arbete värdefullt för samhället? Det väsentliga är att familjehemsinsatser omvärderas från uppdrag till arbete så att familjehemsföräldrarna verkligen blir sedda för sina insatser - för barnens skull.
Anf. 24 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Det är riktigt, som Torsten Lindström säger, att familjehemsföräldrar gör ett oerhört viktigt arbete för att hjälpa utsatta barn i väldigt svåra situationer. Därför är det angeläget att se till att villkoren för familjehemsföräldrarna är så goda att de klarar av att fullgöra den här viktiga uppgiften. De här villkoren, förutsättningarna och avtalen är i dagsläget en kommunal fråga. Det innebär, tycker jag, att när kommunerna ser att det blir svårare att rekrytera familjehem blir det också en press på att förbättra villkoren. Det har jag absolut ingenting emot. Snarare ser jag det tvärtom som en ganska logisk slutsats. Det konstaterar också den utredning som nyligen har gjorts och som, som sagt, också är på remiss. Jag tror att Torsten Lindström får respektera att jag inte alltid, i alla lägen, kan föregripa både remisstid och intern beredning. Jag måste respektera detta.
Däremot kan jag ha en anmärkning på en annan del av Lindströms resonemang. I sin interpellation skriver han att det är märkligt att människor som arbetar för de allra svagaste har ett så svagt stöd att de själva riskerar att bli bidragstagare. Jag vill bara säga att jag vänder mig mot ett resonemang där Torsten Lindström nästan tycks förutsätta att familjehemsföräldrar ska göra sig ekonomiskt beroende av att ha ett barn att ta hand om. Det ligger på något sätt kanske också i själva frågans innebörd. Lindström vill ju göra om det här till ett ordinärt arbete i stället för, som i dag, ett uppdrag som arvoderas.
Jag vill nog ändå varna för ett sådant systemskifte i den här delen. Jag menar att det skulle kunna få mycket negativa effekter om man förutsätter att familjehemsföräldrar ska göras ekonomiskt beroende av att ha barn att ta hand om. Detta är bland annat en följd av att man då och då måste avbryta en placering för att den inte längre fungerar. Om man i familjehemmen är beroende av att det finns ett barn att ta hand om kan det mycket väl bli så att de bedömningar som görs för barnens bästa i vissa lägen kanske måste göras om för att avbryta en placering kan bli sneda.
Jag tycker alltså inte att man ska utgå från att familjehemsföräldrar ska kunna bli ekonomiskt beroende av att ha ett barn att ta hand om. Jag tror att det i så fall skulle innebära problem i de ofta ganska känsliga bedömningarna av vilken placering som ska göras. Med det inte sagt, återigen, att jag utesluter att vi kan behöva förbättra stödet. Men det är alltså en kommunal fråga. Jag tror också att det bör förbli så, åtminstone i det här läget.
Anf. 25 Torsten Lindström (Kd)
Herr talman! Det är ju fint att Morgan Johansson och jag är överens om familjehemsföräldrarnas betydelse och om hur viktigt det är att ge dem goda villkor. Men det räcker faktiskt inte att prata om goda villkor när vi får de här signalerna från hela landet om problemet med att rekrytera familjehemsföräldrar, att hitta goda miljöer till de barn som behöver särskilt stöd och att hitta en trygg tillvaro. Då krävs också att man tar det här nationella problemet på lite större allvar än vad jag tycker att ministern gör.
Jag förstår uppriktigt sagt inte riktigt ministerns lite avvisande och skeptiska hållning. Visst går det att prata om remisstider. Det är ju ett hedervärt formalistiskt argument. Problemet är, herr talman, att vi kan se på historien. Detta har socialdemokratiska ministrar pratat om i åratal utan att någonting har hänt. Redan 2001 skrev Riksdagens revisorer en rapport om familjehemsvården. De konstaterade att familjehemmen spelar en viktig roll i vården av barn och ungdomar samt att ersättningen till familjehemsföräldrar har stor betydelse för familjers intresse att verka som familjehem. Den 2 maj 2001 svarade den dåvarande socialdemokratiska socialministern på en interpellation om familjehemmens ställning här i riksdagen. Den ministern, Johanssons kollega, hänvisade då till ett uppdrag som Arbetslivsinstitutet skulle ha fått av regeringen. Bekymret är bara, herr talman, att på Arbetslivsinstitutet verkar man inte känna till något uppdrag. Ingenting finns i arkiven därom, och någon rapport från institutet till regeringen tycks inte ha kommit.
Sedan initierade Näringsdepartementet 2002 en undersökning för att "kartlägga omfattningen och utvecklingen av formerna för företagande och anställningsformer i gränssnittet mellan egenföretagande och anställning". I den projektbeskrivningen angavs att projektet skulle beakta problematiken gällande ersättningsrätten för familjehemsföräldrar. Inte heller det verkar ha lett någonstans för regeringens arbete.
De här olika utredningarna gjorde att riksdagen 2002 hänvisade till att man inte ville föregripa det uppenbarligen pågående analysarbetet i Regeringskansliet och därför inte ville gå in i den här frågan på allvar. Och så kom då den 14 oktober, i höstas, Sociala barn- och ungdomsvårdskommitténs betänkande, som lämnades till Morgan Johansson, som han i dag hänvisar till och också har hänvisat till i tidigare skriftliga frågesvar till mig i riksdagen.
Det är intressant att kommittén, tack och lov, återigen konstaterade att för att flickor och pojkar som behöver det ska kunna placeras i familjehem måste rekryteringen stimuleras och villkoren utredas särskilt. I telefon svaras det från Socialdepartementet att ingen utredning om detta egentligen pågår. Såvitt man känner till utreder inte heller någon annan myndighet denna fråga.
Morgan Johansson får förstå att frågan måste ställas: Vad är det som egentligen gäller? Efter alla dessa år av ältande och socialdemokratisk långbänk, när kommer något äntligen att hända? Morgan Johanssons regering verkar ha väldigt svårt att få något ur händerna också på detta område. Utifrån det borde han kunna förstå den oerhörda frustration som vi känner som tycker att familjehemmen ska ha vettiga förutsättningar, också ekonomiskt, för att fullfölja sitt arbete för barnen och samhället. Hur ska vi kunna hitta långsiktiga lösningar på behovet av familjehem om inte regeringen någon gång till slut lyssnar och ändrar regelverket? Kan vi få ett besked om det, Morgan Johansson?
Anf. 26 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Här ser man vådan av att ha färdigskrivna repliker. Om Torsten Lindström hade lyssnat på vad jag sade hade han hört att jag just varnade för en situation där man gör familjehem till ett yrke. Jag kommenterade just det. Det tog inte Torsten Lindström alls upp i sitt anförande. Han pratade i stället om de tidigare utredningar som har gjorts.
Låt oss tala sak. Saken är att familjehemsuppdraget i dag är just ett uppdrag som är arvoderat. Om man går över till att göra det till ett yrke med a-kassa och rätt till socialförsäkring finns det en stor risk att många av familjehemmen kan hamna i en situation där man blir ekonomiskt helt beroende av att det finns ett barn att ta emot. Jag sade att det då kan finnas en risk när man gör bedömningar utifrån barnets bästa om placeringen ska kvarstå eller inte. Ibland behöver man ju avbryta en placering därför att det inte fungerar. Det kan finnas en risk att man gör andra bedömningar när man har gjort sig ekonomiskt beroende av att ha en sådan placering hos sig. Det var det problemet jag pekade på. Det har Torsten Lindström tydligen totalt missat i sitt resonemang.
Det är viktigt. Om man går över till ett sådant system som Torsten Lindström vill ha bör socialnämnden kunna garantera att ett familjehem ska ges barn vid olika tillfällen. Det är ju helt orimligt om man ska ha en politik som utgår från barnets bästa. Några sådana garantier kan aldrig ställas.
Jag landar i att vi inte ska gå över till ett system där vi betraktar detta som ett yrke. Däremot kan vi ändå behöva förbättra de ekonomiska förutsättningarna. Kommunerna bör göra det bland annat mot bakgrunden att det kan vara svårigheter att rekrytera familjehem.
Det ska man absolut inte ha några invändningar emot, utan tvärtom hälsa med tillfredsställelse. Men att gå över till en yrkesmässig syn på familjehem tror jag skulle vara skadligt för politiken kring placeringarna och också innebära en del risker i bedömningen av enskilda fall.
Anf. 27 Torsten Lindström (Kd)
Herr talman! Så skrapade vi lite på Morgan Johanssons inställning och fann att när det kom till kritan handlade det egentligen inte om att skapa goda villkor utan om att krypa bakom den argumentation som han och tidigare ministerkolleger använt sig av i så många år. När det verkligen kommer till kritan blir det inte särskilt mycket av de goda villkoren.
Man ska naturligtvis hitta enskilda lösningar för det enskilda barnet så att barnet får den absolut bästa situationen. Bristen på familjehem har accelererat under så många år. Den socialdemokratiska regeringen har tittat på, som jag redovisade tidigare, utan att göra något åt det. I den situationen borde Morgan Johansson kunna öppna för att se familjehemsinsatsen som en viktig insats för hela samhället med en status fullt ut som en arbetsinsats. Det behöver inte betyda att alla ska pressas in i ett och samma fack - även om jag vet att den nuvarande regeringen har lätt att se det så. Det kan snarare betyda en tydlig signal om att familjehemsinsatsen är viktig för barnet och för hela samhället.
Den signalen kommer inte från Morgan Johansson. Han smäller igen dörren ganska hårt i debatten, vilket jag naturligtvis tycker är väldigt tråkigt.
Herr talman! När vi tittar ut över landet och möter de barn som är i behov av att vara i familjehem, och där det kan vara en lösning för den enskilde under kortare eller längre tid, ser vi tydligt att något behöver göras för att öppna möjligheten för fler barn. De barnen lär få vänta så länge vi har en socialdemokratisk regering med den styvmoderliga behandling som Morgan Johanssons regering ger familjehemmen år in och år ut.
Anf. 28 Morgan Johansson (S)
Herr talman! När det gäller det sista, kan man fråga sig hur högeralliansen kommer att bete sig i den här frågan. Vi har precis tagit del av förslag från Moderaterna där man snarare vill gå en annan väg, nämligen att öka antalet adoptioner som genomförs där familjehemsföräldrar adopterar barnen.
Om man går över till Torsten Lindströms system där det blir mer och mer av ett yrke att vara familjehemsförälder, hur i hela världen ska man då lösa en adoptionssituation i slutändan?
Man kan fråga sig om det finns en enig linje och hur en borgerlig regering skulle ställa sig i den här frågan.
Torsten Lindström försöker göra poäng på att antalet familjehemsplaceringar har ökat under en följd av år medan vi har tittat på. Det har vi faktiskt gjort. Det har varit en del av en medveten politik. Färre barn på institutioner och mer användning av familjehem, om man ser det över en längre period, tror jag har varit en väldigt klok politik och en politik som har förbättrat situationen för de mest utsatta barnen.
Jag tror att det finns stora risker med att låsa sig i ett system där många familjehem och föräldrarna där görs ekonomiskt beroende av att det finns barn att ta hand. Jag tror att det faktiskt skulle innebära ganska stora problem, inte minst för barnens bästa. Därför värjer jag mig för en sådan utveckling. Jag tror att det är främst barnens bästa man ska ha för ögonen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.