Ensamstående kvinnor med barn och skattesänkningarna
Interpellation 2006/07:136 av Eriksson, Birgitta (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2006-12-07
- Inlämnad
- 2006-12-07
- Besvarad
- 2006-12-21
- Sista svarsdatum
- 2006-12-21
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 7 december
Interpellation
2006/07:136 Ensamstående kvinnor med barn och skattesänkningarna
av Birgitta Eriksson (s)
till finansminister Anders Borg (m)
Enligt budgetpropositionen är bakgrunden till jobbskatteavdraget med flera skatteförändringar deras sysselsättningsskapande effekter. Frågan är dock vilka fördelningspolitiska effekter de har för ensamstående med barn @ en familjekategori som också kan drabbas av arbetslöshet eller sjukdom. I detta ligger också frågan om regeringens barnperspektiv.
Vilka blir konsekvenserna för en ensamstående kvinna med barn som är medlem i Handelsanställdas Förbund eller i Hotell och Restaurang Facket och som blivit arbetslös? Eller för en ensamstående kvinna med barn som är medlem i Svenska Kommunalarbetareförbundet och som blivit långtidssjukskriven på grund av belastningsskador och värk? Budgetpropositionen ger en otillräcklig bakgrund till de fördelningspolitiska konsekvenserna för dessa hushåll som statsrådet säkert kan upplysa riksdagen om.
Jag har följande frågor till statsrådet:
1. Vilka fördelningspolitiska konsekvenser beräknar statsrådet att samtliga skatte- och utgiftsförändringar har för ensamstående kvinnor och ensamstående män med barn?
2. Med vilka fördelningspolitiska åtgärder avser statsrådet att underlätta den svåra ekonomiska situationen för arbetslösa, långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade som är ensamstående med barn?
3. Med vilka fördelningspolitiska åtgärder avser statsrådet att förbättra situationen för barn till ekonomiskt utsatta föräldrar?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:136
Webb-tv: Ensamstående kvinnor med barn och skattesänkningarna
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:46 Torsdagen den 21 decemberProtokoll 2006/07:46 13 § Svar på interpellation 2006/07:136 om ensamstående kvinnor med barn och skattesänkningarna
Protokoll från debatten
Anf. 81 Anders Borg (M)
Fru talman! Birgitta Eriksson har frågat mig om de fördelningspolitiska konsekvenserna av samtliga skatte- och utgiftsförändringar för ensamstående föräldrar som följer av regeringens förslag i budgetpropositionen. Birgitta Eriksson frågar också om vilka fördelningspolitiska åtgärder som planeras för att underlätta den ekonomiska situationen för arbetslösa, långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade som är ensamstående med barn. Dessutom undrar Birgitta Eriksson vilka fördelningspolitiska åtgärder som planeras i syfte att förbättra situationen för barn till ekonomiskt utsatta föräldrar.
Regeringens politik är inriktad mot att flera ska kunna försörja sig på eget arbete. Att bryta det stora utanförskapet på svensk arbetsmarknad är regeringens enskilt viktigaste uppgift. Det ska bli lättare att gå från bidrag till arbete. Det är nyckeln till en förbättrad ekonomisk situation för låginkomsttagare, sjukskrivna och arbetslösa. Med flera människor i arbete kommer de ekonomiska skillnaderna mellan olika grupper att minska.
De beräknade fördelningseffekterna av regeringens politik finns redovisade i finansplanen och i den fördelningspolitiska redogörelsen. Även riksdagens utredningstjänst har gjort analyser av budgetpropositionens förslag och kommit fram till liknande resultat.
Beräkningarna visar att de samlade effekterna av inkomstfördelningen är mycket små. När individerna delas in i tio grupper efter inkomst vinner samtliga grupper på förslagen. Detsamma gäller om befolkningen delas in i olika familjetyper, åldrar eller regioner. Även gruppen ensamstående föräldrar tjänar på förslagen. Kvinnor och män beräknas vinna ungefär lika mycket.
Anf. 82 Birgitta Eriksson (S)
Fru talman! Jag vill till att börja med tacka finansministern för svaret. Av svaret att döma undrar jag om finansministern har läst särtrycket om den allmänna fördelningspolitiska redogörelsen mer noggrant än särtrycket om fördelning av ekonomiska resurser mellan män och kvinnor. I den senare framgår tydligt att det finns genus- och könsskillnader. Av svaret att döma har finansministern kanske inte heller läst riksdagens utredningstjänsts fördelningsanalys av regeringens budgetproposition. Där kan man rätt tydligt se att 51 % av kvinnorna delar på 40 % av inkomstökningarna, medan 49 % av männen delar på 60 %. Jag vet inte om Anders Borg tycker att detta är att dela lika.
Jag har studerat båda dokumenten, och jag kan då konstatera att finansministern har fel. Kvinnorna är klara förlorare i förhållande till männen i fråga om denna fördelning.
Vi vet att kvinnor generellt har lägre genomsnittsinkomster än män, och ensamstående mammor med små barn har den lägsta ekonomiska standarden av kvinnor i alla grupper.
Av ensamstående med barn under 17 år är faktiskt 80 % kvinnor. Det är ca 180 000 kvinnor. Om man då lägger till att många kvinnor också har barn som är över 17 år boende hos sig så blir denna grupp ganska betydande.
Man kan då fråga sig om denna grupp kvinnor kommer att främjas av sänkningarna av förmögenhetsskatten och fastighetsskatten eller av utförsäljningar av allmännyttan. Jag tror inte att det sker i någon större utsträckning. Dessa kvinnor lever inte på bidrag för att de vill det, utan de tvingas till det av olika skäl.
Om vi jämför med övriga Europa har Sverige en mycket hög sysselsättningsgrad bland kvinnor. Så detta är inte skälet till att man hamnar i denna situation.
De frågor som jag har ställt till statsrådet är föranledda av att jag känner en oro för att regeringens skattepolitik utgår från mäns ekonomiska intressen. Den är präglad inte bara av en klassmässig utan också av en könsmässig orättvisa.
Jobbavdraget ger inte heller något till en och en halv miljoner ålderspensionärer eller en halv miljon förtidspensionärer. Och en majoritet av dem är också kvinnor.
Regeringens förslag om sänkta ersättningsnivåer i a-kassan till 70 % respektive 65 % kommer också att missgynna kvinnor.
Statistik från arbetslöshetskassornas statistikdatabas visar att 110 000 personer redan från årsskiftet får sänkt a-kassa från 80 till 65 %. Och denna grupp utgörs till 75 % av kvinnor. Och många av dessa kvinnor är också ensamstående mammor.
Jag känner att den politik som ni nu för kommer att öka skillnaderna och stärka mäns försprång. Jag tror att jag har hört att Anders Borg i någon intervju har kallat sig för feminist. Men jag tror i alla fall att jag har hört finansministern säga sig sympatisera med jämställdhetstanken. Då undrar jag hur finansministern kan driva en sådan här politik.
Anf. 83 Anders Borg (M)
Fru talman! Birgitta Eriksson tar upp en oerhört viktig fråga. Detta tycker jag är en av de mest centrala utmaningar som vi har för Sverige under de kommande åren. Det är knappast någon grupp som har förlorat så mycket under den socialdemokratiska regeringsperioden som ensamstående mammor. Det är i den gruppen som det ekonomiska utanförskapet har vuxit kraftigast. Det är där som vi har ansvarsfulla, kompetenta och kvalificerade personer som tvingas bli beroende av socialbidrag under perioder trots att de anstränger sig och har ordning på sin ekonomi och är mycket skötsamma människor som tar stort ansvar för sina barn. Det är naturligtvis djupt otillfredsställande. Det är inte heller någon slump att det förhåller sig på det sättet.
När vi tittar på förra Långtidsutredningen, som togs fram under den förra regeringen, ser vi att det finns en noggrann genomgång av hur de ekonomiska styrsystemen är utformade. Man delar in inkomsttagarna i tio grupper, decilgrupper, och tittar på dem som har de näst lägsta inkomsterna. De tredje lägsta inkomsterna drabbas också av de högsta marginaleffekterna, därför att vi har ett system med bostadsbidrag som ofta läggs ovanpå andra system. Underhållsbidrag och bostadsbidrag läggs till a-kassa och sjukförsäkring.
Det här är naturligtvis helt orimligt. Vi har marginaleffekter och tröskeleffekter på ensamstående kvinnor som påminner om vad man i många andra länder bara finner hos de allra rikaste. Jag såg någon som påstod att de enda i USA som kommer upp i liknande marginaleffekter som vi erbjuder ensamstående kvinnor i decilgrupp 2 och 3 är personer som Bill Gates i USA. Och det är naturligtvis helt orimligt.
Vi vet att kvinnor tenderar att påverkas, inte minst ensamstående kvinnor, av ekonomiska incitament och att det är en central förklaringsfaktor till varför vi i Sverige bestående har haft kvar stora inkomstskillnader mellan män och kvinnor.
Vad är det då den här regeringen gör som Birgitta Eriksson säger är så förskräckligt ur jämställdhetssynpunkt? Det är väldigt mycket likartat de inkomstskatteförändringar som Bill Clinton och Tony Blair har gjort i USA och Storbritannien. Vi gör en inkomstskattesänkning riktad mot förvärvsinkomster. Vi lägger tyngdpunkten i den på att sänka inkomstskatten på de först intjänade kronorna, och vi lägger tyngdpunkten på att sänka marginaleffekterna på att gå från halvtid till heltid.
De ekonomiska styrmekanismerna i detta kommer att leda till att det lönar sig bättre att gå in på arbetsmarknaden och att det lönar sig bättre att gå från att jobba halvtid till en längre deltid. Det är där de ekonomiska styrmekanismerna blir som starkast. För mig är det helt uppenbart att det är en politik som kommer att leda till att fler kvinnor deltar på arbetsmarknaden. Det kommer att leda till att kvinnor tjänar mer och har bättre inkomster. Och det kommer att leda till att inkomstskillnaden mellan män och kvinnor minskar.
Det här är den avgörande poängen med politiken. Grupper som ensamstående kvinnor, som ofta är ekonomiskt och socialt utsatta, ska ha en möjlighet att påverka sin egen situation genom eget arbete. Det ska inte vara så att kvinnor som har skilt sig från sina män och har barn, nästan oavsett vad de gör, inte har någon möjlighet att styra sin egen ekonomiska situation. Det är ett orimligt system. Finns det någonting jag tycker att man som socialdemokrat ska beklaga är det att man under det långa regeringsinnehavet inte lyckades göra någonting åt det här.
Vi fick Gabriel Romanus utredning i början av 2000-talet. Det är ett sätt att hantera det här. Det har varit ett långt regeringsinnehav där man inte har gjort någonting för de ensamstående kvinnorna. Man har inte gjort någonting för att förhindra att människor fastnar i utanförskap eller för att ge människor makt över sin egen situation. Det tycker jag är en viktig fråga, och jag har en förhoppning om att vi definitivt ska kunna se att efter några år med en alliansregering kommer vi att ha flera kvinnor som arbetar, som tjänar mer och som också har högre sysselsättning och lägre arbetslöshet.
Anf. 84 Birgitta Eriksson (S)
Fru talman! Vi kan vara överens om att det här är en grupp som drabbas ohemult. Det gläder mig att vi har samma uppfattning om det. Det måste vi naturligtvis göra någonting åt.
Men jag vet ändå att Moderaterna och säkert också finansministern inte gärna diskuterar varför ohälsa och arbetslöshet varierar med kön, klass, ålder, utbildning och födelseland. Ni låtsas ju att man kan påverka dessa faktorer själv. Jag undrar naturligtvis hur man ska kunna slippa bli sjuk eller arbetslös, välja vilken ålder man har eller vilket födelseland. Det är just dessa faktorer som avgör om du blir vinnare eller förlorare i den fördelningspolitik som den nuvarande regeringen bedriver. Det är därför vi måste ha en fördelningspolitik som utjämnar de här skillnaderna.
Vi kan konstatera att med den skatte- och avgiftspolitik som regeringen för är det arbetarkvinnorna som är de i särklass största förlorarna, och det är ju oroande. Jag kan ta ett exempel hemifrån. En tjej som är granne till mig är ensamstående, 35 år, och har två barn. Hon tjänar 18 000 kr i månaden. Hon har bara ett vikariat på sex månader som går ut nästa år. Med ert tak i ersättningen och regelförändringen i a-kassan kommer hon att få stämpla 80 % av halva lönen. Det handlar om mellan 5 000 och 6 000 kr i månaden. Det är orimligt. Det är ingen som kan leva på en sådan lön. Vad händer med henne? Hon blir ju hänvisad till socialbyrån.
Detta tycker jag är oroande. Från Socialdemokraternas sida har vi i alla fall varit helt på det klara med den fördelningspolitiska effekt som ett skattesystem ska ha för att inte slå ut dem som redan lever på små marginaler.
Sedan kan jag hålla med Anders Borg om att man kan göra mer. Vi föreslog i vår budget också höjt barnbidrag och höjt studiebidrag. Vi föreslog sänkt maxtaxa. Alla de här förslagen var ju för att vi skulle kompensera vad vissa föräldrar, framför allt ensamstående föräldrar, förlorar. Ni har haft den chansen, men ni har inte tagit den. Det tycker jag är oroande.
Det är nämligen så att i Norden, till skillnad från många andra europeiska länder och USA, är inte ensamstående mammor per definition socialbidragstagare. Det tycker jag att vi ska vara stolta över.
Vi ska också föra en politik så att det inte i onödan drabbar den grupp som ensamstående mammor tillhör. De tar helt och fullt ansvaret för hem och barn och sliter hårt för att få vardagspusslet att gå ihop. Ska de dessutom behöva oroa sig för att ekonomin inte ska gå ihop när de hamnar i omställningsperioder? Lena kommer ju att göra det. Får inte hon ett jobb direkt kommer hon att hamna i den situationen att hon får gå direkt till socialbyrån. Vi måste väl ändå ha ett system så att man kan klara kortare omställningsperioder utan att man ska hamna i svåra ekonomiska situationer.
Anf. 85 Anders Borg (M)
Fru talman! Birgitta Eriksson pekar i den här debatten på att ensamstående kvinnor är en viktig grupp där vi i det svenska samhället, får man väl ändå beskriva det som, har misslyckats. Vi har haft ett långt socialdemokratiskt regeringsinnehav, och vi kan konstatera att den ekonomiska standarden för ensamstående kvinnor under den perioden har vuxit långsammare än i de flesta andra grupper och väsentligt långsammare än i genomsnittet. Det är också den grupp som enskilt uppvisar den största ökningen av andelen med låg ekonomisk standard. Joakim Palme konstaterar i Välfärdsutredningen att det här väl är den enskilda grupp som har fått de största försämringarna. Och det är symtomatiskt för socialdemokratins oförmåga att se effekterna av sin egen fördelningspolitik.
Hur skapar man ett samhälle där man har små inkomstskillnader, där man har full sysselsättning och där man har en delaktighet för många människor? Jo, det gör man genom att prioritera arbete, genom att se till att det lönar sig att arbeta och framför allt att det lönar sig för människor med låga inkomster att arbeta.
När man då konstruerar ett system som är avsett för att ta hand om människor som i grunden inte har några sociala problem - ensamstående kvinnor med barn har inte sociala problem, de kan behöva inkomststöd under en period och de kan behöva ett ekonomiskt tillskott, men det är skötsamma människor som tar stort ansvar för sina barn - lägger man ihop socialbidrag och bostadsbidrag. Det gör man för just de människor som påverkas mest av ekonomiska incitament och där det kanske är allra viktigast att det lönar sig att arbeta. Det är inte så att alla människor får gå till jobb där det är roligt, där det är utmanande, där man lär sig saker och där man får vara med och bestämma om jobbet. För just de här människorna är det allra viktigast att det lönar sig att jobba. Det är därför Bill Clinton och Tony Blair har rönt så stora framgångar, inte minst fördelningspolitiskt, med en politik där man sänker skatterna just för att gå in på arbetsmarknaden. Det får man genom att ha ett utbildningssystem som gör att folk lämnar med bra kunskaper, genom att ha försäkringar som inte skapar inlåsningar.
Det här är socialdemokratins blinda fläck, att man inte kan se betydelsen av att människor måste komma tillbaka till arbete.
Vi omfördelar i genomsnitt 13 000 kr med hjälp av transfereringar, och den ungefärliga inkomsten per år är 170 000. Det går aldrig att kompensera frånvaro från arbetsmarknaden med olika transfereringssystem. Transfereringssystem skapar utanförskap, och då bygger man upp klasskillnader och inkomstskillnader. Det är precis det Socialdemokraterna har gjort under de gångna tio åren. Det är tråkigt att man inte kan se att det förhåller sig på det sättet.
För just ensamstående kvinnor vore det så oerhört viktigt att få fram skattesänkningar som gör det lönsamt att arbeta och hitta reformvägar så att de inte tvingas in i beroende av socialbidrag eller bostadsbidrag. En människa som går in med en låg inkomst hamnar på marginaleffekter som förr i tiden överläkare och ingenjörer hade. Det är helt orimligt. Vi måste bygga system där man i varje led, från skattesystemet till försäkringssystemet till skolan, bygger vägar in i arbete.
Ingenstans i det svenska samhället syns det socialdemokratiska misslyckandet mer tydligt än just för ensamstående mammor. Det är en grupp som har utsatts för den ena och den andra experimentpolitiken. Effekten av det långa socialdemokratiska styret har blivit sämre ekonomisk standard. Man har halkat efter andra grupper, och flera har hamnat i en svag ekonomisk situation. Här måste socialdemokratin ompröva sin syn på arbete. Arbete är bra för alla människor - också ensamstående kvinnor.
Anf. 86 Birgitta Eriksson (S)
Fru talman! Finansministern är i den lyckliga situationen att han kan föra fram en politik. Jag har inte den maktpositionen. Jag utgår från att vi är överens om att de ensamstående kvinnorna med barn kommer att få en betydligt bättre situation.
Men jag är inte övertygad. Att låta denna grupp falla igenom alla trygghetssystem är djupt orättvist. Det är en grupp som vi är överens om sliter hårt för att få vardagspusslet att gå ihop. Då borde olika åtgärder ändå underlätta så att de inte ska behöva sitta hemma och oroa sig för ekonomin. De ensamstående kvinnorna har barn. Det finns omkring 230 000 barn i Sverige som lever i familjer med låg ekonomisk standard. Många lever med en ensamförälder, och många av dem är kvinnor.
Det är inte värdigt ett välfärdssamhälle att den grupp som har det tuffast och gör en stor insats i samhället ska behöva gå till socialbyrån. Välfärden ska klara det.
Jag hoppas att vi är överens om att det är en grupp vi måste göra något åt. Jag önskar att finansministern tar initiativ till förändringar så att ensamstående föräldrars situation, i synnerhet ensamstående mammors situation, inte ytterligare försämras så att det blir en grupp som blir beroende av socialbidrag eller hamnar i fattigdomsfällorna.
Anf. 87 Anders Borg (M)
Fru talman! Birgitta Eriksson trycker på vikten av att det här är en grupp som vi bör göra något för. Jag instämmer till fullo i det. Det finns nästan ingen grupp i det svenska samhället man kan ha större respekt för än de många ensamstående mammor som tidigt på morgonen lämnar barnen på dagis, åker till ett inte alltid roligt arbete och avstår från egna nöjen och egen konsumtion för att barnen ska få det de önskar.
Det finns få jag tycker att man kan ha så stor respekt för än de som kämpar sig fram i tillvaron på det sättet. Det kan vara kämpigt, och det ska vi ha en oerhörd respekt för.
Däremot kan jag inte vara överens om effekterna av vår politik och den socialdemokratiska politiken. Jag önskar naturligtvis att vi får en politik som präglas av jämställdhet och att vi inkluderar alla grupper. Även ensamstående kvinnor ska få möjlighet att kämpa sig till sin del av det goda i samhället.
Här har vi lite olika syn på hur man gör det. Vår uppfattning är å det bestämdaste att dessa duktiga, arbetsamma och ansvarsfulla människor kan sköta sin egen ekonomi. De skulle inte behöva vare sig bostadsbidrag eller socialbidrag om de gavs chansen att komma in på arbetsmarknaden, slippa betala enormt höga skatter på redan låga inkomster och ta sig fram i livet med hjälp av eget arbete och egna ansträngningar. Det är naturligtvis en prioriterad sak när vi ska diskutera reformer på företagssidan, inkomstskattesidan och i familjepolitiken att man hittar vägar att göra det bättre och enklare för dessa människor som verkligen är hjältar. Ordet hjälte används på så många ställen i det svenska samhället, och det här är verkligen en grupp hjältar.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.