Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

En trygg och säker arbetsmiljö

Interpellation 2013/14:148 av Nilsson, Kerstin (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2013-11-21
Inlämnad
2013-11-21
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2013-12-04
Sista svarsdatum
2013-12-05
Besvarad
2013-12-13

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 21 november

Interpellation

2013/14:148 En trygg och säker arbetsmiljö

av Kerstin Nilsson (S)

till arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)

Arbetsmiljön har under en lång rad av år blivit tryggare. Nu har denna trend vänt och vi ser allt fler exempel på hur arbetsmiljön åter försämras på flera områden – både i industrin och i tjänstesektorn. Vi konstaterar också att sjukskrivningarna ökar.

Bakgrunden till detta har sin grund i att regeringen nedprioriterat arbetsmiljöarbetet på flera sätt. Det viktiga Arbetslivsinstitutet har lagts ned. Resurserna till Arbetsmiljöverket har kraftigt minskats och detta medför att inspektionerna förändrats både i antal och genom brist på expertkunskap i specifika områden. Utbildningar till regionala skyddsombud har fått stryka på foten.

Nu senast i raden är det företagshälsovården som kommer att få minskade anslag.

Stödet till arbetslivsforskningen har också varit i fara runt om i landet.

Allt arbete med arbetsmiljö är viktigt för att förebygga arbetsrelaterade sjukdomar och förhindra olyckor i arbetet. Forskningen är viktig för att påvisa nya risker som uppkommer i arbetsmiljön.

En stor fara ligger också i att kunskaper, erfarenheter och metoder inte längre når ut till berörda.

Jag har följande fråga:

Vad avser ministern att göra för att säkerställa att arbetsmiljöarbetet åter får den prioritet som behövs för att Sverige ska vara ett föregångsland när det gäller arbetsmiljöarbetet så att vi kan minimera att sjukdomar och skador kommer av en sjuk eller farlig arbetsmiljö?

Debatt

(10 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2013/14:148, En trygg och säker arbetsmiljö

Interpellationsdebatt 2013/14:148

Webb-tv: En trygg och säker arbetsmiljö

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Elisabeth Svantesson (M)
Anf. 83 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Kerstin Nilsson har frågat mig vad jag avser att göra för att säkerställa att arbetsmiljöarbetet åter får den prioritet som behövs för att Sverige ska vara ett föregångsland när det gäller arbetsmiljöarbetet så att vi kan minimera att sjukdomar och skador kommer av en sjuk eller farlig arbetsmiljö. Maria Stenberg har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att anställda inom bemanningsbranschen inte i större utsträckning än andra anställda ska drabbas av olyckor och skador i arbetslivet. Arbetsmiljöfrågorna har hög prioritet. Regeringen menar dock att det inte bara handlar om hur mycket resurser som satsas utan också om hur resurserna används. Sedan 2007 har Arbetsmiljöverket effektiviserat sin verksamhet och sänkt sina driftskostnader väsentligt. De har också utvecklat sin information och kunskapsspridning så att fler kan nås av den kunskap som behövs för att göra rätt i arbetsmiljöarbetet. Kerstin Nilsson tar bland annat upp företagshälsovården. Här kan konstateras att det bidrag som var sökbart för företagshälsovården utnyttjades dåligt. Arbetsgivarna har därmed inte fått stöd för att vidta tidiga och arbetsplatsnära rehabiliteringsinsatser, vilket var syftet med bidraget. Regeringen bedömer att det finns fortsatt behov av stöd för att öka återgången i arbete och föreslår därför att bidraget i stället riktas direkt till arbetsgivarna. De anslagna medlen ökas stegvis under de första tre åren. Vad gäller Maria Stenbergs fråga vill jag understryka att alla arbetstagare ska kunna känna sig trygga på arbetsplatsen, oberoende av anställningsförhållanden. Möjligheten att hyra in arbetskraft är en viktig del av dagens arbetsliv, men det är inte acceptabelt att inhyrda från bemanningsföretag har sämre arbetsmiljöförhållanden än andra. Arbetsmiljölagen är mycket tydlig med att bemanningsföretaget har det övergripande arbetsmiljöansvaret för alla anställda. Därutöver är den som anlitar inhyrd arbetskraft för att utföra arbete i sin verksamhet skyldig att vidta de skyddsåtgärder som behövs i detta arbete. Arbetsmiljöverket har under perioden 2011-2013 genomfört en tillsynssatsning riktad mot bemanningsbranschen. Under satsningen gjorde Arbetsmiljöverket över 1 000 inspektioner och uppföljningsbesök hos bemanningsföretag och kundföretag. Verket har därmed nått ut till många aktörer i branschen med information om regler och ansvarsförhållanden. Detta är mycket viktigt för att sprida kunskap och skapa ökad medvetenhet om ansvarsförhållanden och den särskilda arbetsmiljöproblematiken i bemanningsbranschen. Arbetsmiljöverkets rapport angående tillsynssatsningen visar att det finns mycket att arbeta med såväl i de inhyrande företagen som i bemanningsföretagen. I sammanhanget måste man ändå komma ihåg att Sverige i en internationell jämförelse ligger väl till när det gäller arbetsmiljö. Sverige har ett betydligt lägre antal anmälda arbetsolyckor med sjukfrånvaro per 100 000 anställda än genomsnittet inom EU, och endast ett fåtal länder inom EU har färre dödsolyckor per 100 000 anställda. Det innebär inte att vi kan vara nöjda. Varje person som skadas eller drabbas av ohälsa på grund av arbetet är en för mycket. Fortsatta ansträngningar måste göras för att minska riskerna. Förste vice talmannen konstaterade att Maria Stenberg (S), som framställt en av interpellationerna, inte var närvarande i kammaren.
Kerstin Nilsson (S)
Anf. 84 Kerstin Nilsson (S)
Fru talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret. Men när ministern säger att arbetsmiljöfrågorna har hög prioritet tycker jag att det klingar lite falskt. När ministern säger att det inte bara handlar om hur mycket resurser, alltså pengar, som satsas utan också om hur resurserna används håller jag med henne - men bara delvis. Det är väl självklart att varje satsad krona ska användas effektivt. Självfallet ska Arbetsmiljöverket precis som alla andra myndigheter ständigt jobba för att bli så bra och effektiva som möjligt. Sedan hörde jag att ministern stolt sade att Arbetsmiljöverket sedan 2007 har effektiviserat sin verksamhet och sänkt sina driftskostnader väsentligt. Ja, men hade de något val? Mindre pengar in ger mindre pengar ut hur man än räknar. Men det finns en gräns för när de minskade anslagen får negativ effekt på verksamheterna. Den gränsen har nåtts, och värre blir det. Arbetsmiljöverket har för små och alltmer krympande resurser. Specialistkompetens riskerar att försvinna när allt ska plattas ned och alla ska göra allt. ILO rekommenderar att det finns en arbetsmiljöinspektör på 10 000 anställda. Vi har en på 17 000. För ett tag sedan hörde jag arbetsmiljöinspektörer be och tigga sina kolleger som var på väg att gå i pension: Stanna! I dag måste tre pensionärer gå innan man får en ny inspektör. Det får mig att undra hur arbetsmiljöinspektörerna har det med sin egen arbetsmiljö. När ska vi börja med utbrändhet och sjukskrivningar i den gruppen? Inspektionerna har minskat, och verket har svårt att följa upp sina förelägganden och beslut. Skyddsombuden har fått ta en allt större roll, som de ofta inte är utbildade för. Vi vet också att det saknas villiga skyddsombud på många arbetsplatser. Det är inte enkelt att vara skyddsombud. Det kan få konsekvenser hos vissa arbetsgivare när man jobbar som skyddsombud eller har ett fackligt uppdrag. I tidningen Arbetet, som jag har med mig här, kunde vi nyligen läsa att skyddsombuden inte får den uppbackning de behöver. Metall säger: Arbetsmiljöverket har i dag gått från sin tidigare tillsynsverksamhet till att bli en informationsmyndighet. Byggnads säger: Det stöd som de regionala skyddsombuden har haft från verket har försämrats, och förtroendet för myndigheten har minskat. Här står också om arbetsgivare som skrattar år skyddsombuden när de "hotar" med Arbetsmiljöverket. För mig handlar effektivisering inte om minskade resurser utan om hur man med befintliga resurser ska kunna göra ett ännu bättre arbetsmiljöarbete. Ministern säger att vi ska komma ihåg att Sverige i en internationell jämförelse ligger väl till när det gäller arbetsmiljö. Det är väl bra, men ska vi nöja oss med det? Är det ett svar vi ska ge till dem som skadar sig på eller blir sjuka på jobbet? Vi ligger bra till - ska vi säga så? Är det att ha hög prioritet? Vad menar ministern egentligen med att fortsatta ansträngningar måste göras för att minska riskerna? Vad är det som ska eller, rättare sagt, kan göras med minskade resurser och anslag?
Raimo Pärssinen (S)
Anf. 85 Raimo Pärssinen (S)
Fru talman! Arbetsmarknadsministern säger i svaret att det finns mycket att arbeta med såväl i de inhyrande företagen som i bemanningsföretagen. Det är en lite knepig fråga. Hon säger också att det inte är acceptabelt att inhyrda från bemanningsföretag har sämre arbetsmiljöförhållanden än andra. Det är känt i bemanningsbranschen att när man kommer till arbetsplatser som inhyrd så får man göra de jobb som de andra inte riktigt vill göra. Det är lite tuffare och lite hårdare jobb på många ställen. Man får inte heller någon riktig introduktion när man kommer dit. Det är därför man har kunnat konstatera att olycksfallsfrekvensen är högre, speciellt bland de unga, i bemanningsföretagen. Detta måste man hantera på något sätt. Det finns även oklarheter när det gäller ansvarsområden och ansvarsgränser mellan de inhyrda och de företag som hyr in. Det finns mycket att arbeta med, säger Elisabeth Svantesson. Kan vi få exempel på vad regeringen tänker göra när det gäller just detta speciella fall med bemanningsföretag? Det finns mycket att arbeta med. Vi kan konstatera, precis som Kerstin Nilsson föredömligt sade, när det gäller resurser - jag hoppas att Elisabeth Svantesson lyssnar - att många klagomål nu allt oftare gäller att Arbetsmiljöverket inte kommer när man kallar på dem. Till och med när det gäller allvarliga saker som våld och hot i butiker får Handels vänta. Detta är ett vittnesmål som sprider sig från fler och fler förbund. Jag läser igenom sammanställningar av regionala skyddsombuds rapporter som kommer från alla förbund. Det nya sanktionssystem som ska sättas i sjön den 1 juli 2014 kritiseras av TCO och LO. De säger att det nya systemet blir tandlöst nu när Arbetsmiljöverket avlövas som det gör. Det finns alltså sämre möjligheter att komma ut och kolla och inspektera och sätta sanktionssystemet i verket. Som jag har sagt tidigare klarar man inte riktigt av den viktiga bevakningen gentemot EU och det arbete som finns där. Som jag tidigare hävdade saknar man också specialkompetens. Man kan inte fylla på. Det handlar också om att det blir svårare inspektioner. De psykosociala arbetsmiljöproblemen är ingenting som man går in och löser direkt. Man kan inte gå in och säga att en viss person har anmält att det sker kränkande särbehandling, utan man får gå in i gruppen och börja bearbeta den för att nysta ut det hela och skaffa sig en bild av var problemet egentligen ligger. Avlövningen ger alltså negativt resultat. Min fråga är dock om det finns så mycket att göra här. Om vi tittar på bemanningsföretagen också, vad tänker ministern göra? Vi har ju konstaterat att det är stora bekymmer. Hon skriver att det är oacceptabelt att man har sämre arbetsmiljöförhållanden än andra om man är inhyrd. Då blir jag riktigt nyfiken och intresserad. Jag håller med ministern. Det är oacceptabelt. Vi socialdemokrater har förslag om detta, men jag tänkte först efterhöra ministerns förslag.
Katarina Brännström (M)
Anf. 86 Katarina Brännström (M)
Fru talman! Bemanningsanställdas situation på arbetsmarknaden har varit oerhört uppmärksammad den senaste tiden. Det kom en beställd studie, och Arbetsmiljöverket har gjort en särskild granskning av branschen. Det påstods att man var väldigt otrygg i sin anställning och att man mådde psykiskt dåligt. Det drogs väldigt långtgående slutsatser av undersökningen. Bemanningsbranschen själv har dock kommit med oerhört starka protester mot den beskrivningen. Här handlar det i mycket om politik. Socialdemokraterna, LO och facket i stort vill inte ha bemanningsföretag. Man vill inte ha personal som jobbar som bemanningsanställda. Hade man varit lika orolig för hur kvinnor har det i offentlig sektor i kommuner och landsting, ofta styrda av socialdemokrater, hade vi haft en mycket intressantare debatt här i kammaren. Visst är det sant att bemanningsanställda ofta arbetar i riskfyllda branscher och framför allt får komma in vid toppar och stressade situationer. Därför är det inte märkligt att statistiken visar att det har varit fler olycksfall. Det är viktigt att vi tar alla undersökningar på allvar, och det är viktigt att den som jobbar i bemanningsbranschen trivs med sitt jobb och är säker och trygg på sitt arbete. Självklart är arbetsmiljöfrågorna viktiga. Alla anställda ska ha en god arbetsmiljö oberoende av vilken anställningsform de har. Både bemanningsföretaget och den som hyr in ska se till att de anställda har en bra arbetsmiljö. Det är klart att om man gör över 1 000 inspektioner inom en viss bransch vore det konstigt om man inte hade hittat många anmärkningar. Det måste man ju göra, annars skulle man inte ens visa att inspektionerna behövdes. Alla behövs på arbetsmarknaden. Alla jobb behövs. Alla som jobbar behövs. Bemanningsföretagen behövs, och de som jobbar i bemanningsföretagen behövs. Det har dessutom visat sig att jobb i bemanningsföretag väldigt ofta är människors första fot in på arbetsmarknaden. Man får anställning en viss tid och får arbeta upp sina kunskaper och få erfarenhet. Man blir mer attraktiv att anställa. Bemanningsföretagen är en oerhört viktig del och kommer att finnas med både på svensk arbetsmarknad och på annan arbetsmarknad oavsett vad socialdemokrater, LO och andra fack påstår. Det gäller nu att vi ser till att det blir bra för alla på svensk arbetsmarknad och inte hackar på vissa grupper. Jag tycker i så fall att man borde gå till de kommuner och landsting som är styrda av socialdemokrater och diskutera hur kvinnor mår i den branschen. Varför stiger sjukskrivningstalen? Vad kan kvinnor säga till om, och vad har de för inflytande på sitt arbete? Hur mår de psykiskt? Jag tycker att vi ska ha en balanserad debatt och inte enbart rikta in oss på vissa grupper. Det är viktigt att Arbetsmiljöverket gör inspektioner och att de får resurser att göra det de ska. Men i den här kammaren låter det ibland som om Socialdemokraterna mest är oroade för Arbetsmiljöverket självt, ett statligt verk, för dem som jobbar där, inspektörerna, och för skyddsombuden - det är kanske inte arbetsmiljön som är huvudpunkten.
Elisabeth Svantesson (M)
Anf. 87 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Jag tackar för interpellationerna från Maria Stenberg och Kerstin Nilsson. Det som Arbetsmiljöverket nu har gjort i den här branschen visar väl att det faktiskt fungerar. Det vill säga att man gör en speciell satsning. Man ser över en bransch och konstaterar vad som fungerar och inte, och man kan samtidigt sprida information och kunskap om hur arbetet ska gå till. Bemanningsbranschen är speciell, och det är extra viktigt att förtydliga att bemanningsanställda precis som alla andra ska omges av en god arbetsmiljö. Arbetsmiljöverket visar att den här frågan måste få ökad prioritet bland bemanningsföretagen och deras kundföretag, men frågan behöver inte alltid ha ett politiskt svar så till vida att vi skulle ändra lagar. Eller vill Raimo Pärssinen eller Maria Stenberg - hon är inte här - gå i samma spår som Jonas Sjöstedt och helt enkelt förbjuda bemanningsföretag i Sverige? De bemanningsanställda utgör en ganska liten andel av alla 4,7 miljoner sysselsatta på svensk arbetsmarknad. Bemanningsföretagen fyller en väldigt viktig funktion. Man anställer många unga och utrikes födda och är för många en väg in. Men självklart ska här råda sjysta villkor. Det blir ofta svårare när det finns ett ansvar både hos arbetsgivaren - bemanningsföretaget har det huvudsakliga ansvaret - och också hos den som hyr in, som har ett stort ansvar att visa och introducera alla, speciellt unga, på den nya arbetsplatsen. Detta är ett exempel på att det faktiskt fungerar. Här har Arbetsmiljöverket gjort en specifik satsning mot den här branschen. Man har kommit med en rapport för att lyfta fram frågor som vi får jobba med på olika sätt. Låt mig ta upp Kerstin Nilssons fråga. Jag har i flera sammanhang, till exempel för bara någon timme sedan och också den 5 november, den 22 november och i en aktuell debatt den 3 december redogjort för min och regeringens syn på arbetsmiljöpolitiken. Jag har precis samma svar som då och känner inte att jag ska upprepa allt jag sagt. Arbetsmiljöarbete är viktigt, och att man jobbar mer effektivt är något positivt. Vi har också pratat om kopplingen mellan resurser och vad man får ut av resurserna. Självklart ska Arbetsmiljöverket ha resurser att göra sitt jobb. Vi kan ha olika syn på hur stort det uppdraget ska vara. De senaste åren har verkets resurser ökat igen, speciellt med fokus på kunskap och informationsspridning. Det tror jag är väldigt viktigt. Jag vet att Socialdemokraterna i kammaren är väldigt fokuserade på tillsyn, men tillsynen sker ju också runt om i Sverige. Det är dock också viktigt med andra delar, till exempel det man nu har gjort i bemanningsbranschen. Det är enormt viktigt att den typen av särskilda satsningar fortsätter.
Kerstin Nilsson (S)
Anf. 88 Kerstin Nilsson (S)
Fru talman! Företagshälsovården är en viktig och stor del av arbetsmiljöarbetet. Företagshälsovården har två huvuduppgifter. Man ska jobba med förebyggande arbete på arbetsplatserna. Man ska vara ett kompetensstöd till arbetsgivarna. Det handlar om ergonomi, kemiska hälsorisker och alltmer också om den psykiska arbetsmiljön. Man ska bidra till att arbetsuppgifterna anpassas till individens förutsättningar och till rehabilitering. Den bästa rehabiliteringen är dock den som aldrig behövs. Många företag och anställda saknar i dag företagshälsovård, och täckningen har minskat. Det är bara 66 procent av alla som är anslutna till företagshälsovården. En tredjedel har en bra företagshälsovård, och en tredjedel har företagshälsovård bara till namnet. En tredjedel har ingen företagshälsovård alls. Det är dålig täckning där riskerna finns, främst de nya riskerna. Det handlar om småföretag, visstidsanställningar, bemanningsföretag och om det gränslösa arbetslivet, som man tar med sig hem. Det är stress, utbrändhet och psykisk ohälsa. Nu har regeringen valt att skära ned stödet till företagshälsovården med över 300 miljoner, och detta sker samtidigt som vi ser att sjuktalen ökar. Företagshälsovården hade redan tidigare problem med lönsamheten. Man har inte fått konkurrera med kvalitet utan med lägsta bud. Det har därför blivit mindre fortbildning och kompetensutveckling. När det gäller företagshälsovården konstaterar ministern att det bidrag som var sökbart för företagshälsovården utnyttjades dåligt. Ministern menar att arbetsgivarna därmed inte fått stöd för att vidta åtgärder och arbetsplatsnära rehabiliteringsinsatser. Vad menar ministern med att de inte fått stöd? Är det inte så att arbetsgivarna inte har utnyttjat möjligheterna, att de inte själva har krävt detta och att de inte har anlitat företagshälsovården? Om nu inte arbetsgivarna har anlitat företagshälsovården tidigare, vad är det som får ministern att tro att arbetsgivarna kommer att bli bättre för att de kan ansöka om pengar direkt? Det är pengar som de kan köpa olika tjänster för på en alltmer kunskapsmässigt och smalsynt urholkad arbetsmarknad. Företagshälsovårdens styrka ligger ju i dess bredd och framför allt dess långsiktiga arbete. Till Katarina Brännström vill jag säga: Ja, det är möjligt att Katarina Brännström tittar, men hon ser inte. Katarina Brännström hör, men hon lyssnar inte. Katarina Brännström är så fast i sin föreställning om hur bra det fungerar att hon verkligen tror att det är sanning. All statistik, alla mätningar, alla rapporter från många fackliga förbund och forskare och att vi socialdemokrater debatterar här i kammaren tycker Katarina Brännström är osanning och fabulering. Ja, vi ser nog olika sanningar. Men jag tror att vi har mer styrka när vi säger att det inte fungerar.
Raimo Pärssinen (S)
Anf. 89 Raimo Pärssinen (S)
Fru talman! Det är en klassisk debatt som vi har i riksdagens kammare. Här står Moderaterna och säger: Ja, ni socialdemokrater tillsammans med LO och andra fack tycker så här. Men de andra facken är faktiskt också TCO och Saco. Så man kan säga att det är den samlade löntagarsidan som tycker så. Alla är drabbade på olika sätt av bemanningsföretagen. Men ni moderater gör er till företrädare för arbetsgivarna, i gammal vanlig ordning. Ni pratar om bemanningsbranschens företrädare. Ni pratar om Svenskt Näringsliv och så vidare. Det är en klassisk debatt, fru talman. Den har hållits många gånger i denna kammare och kommer att hållas framöver. Men den ger också den sanna bilden av det så kallade arbetarpartiet Moderaterna. När det gäller Elisabeth Svantessons försök att fråga om jag håller med Jonas Sjöstedt skulle jag kunna säga så här: Det finns väl två extremer i det här fallet, eller två punkter som är långt ifrån varandra. Den ena är Vänsterpartiet; den andra är Moderaterna. Då känns det skönt för oss socialdemokrater att veta att vi befinner oss i verkligheten, i mitten. Vi pratar inte om förbud för bemanningsbranschen. Däremot tycker vi att vi ska förbjuda att man hyr ut och in arbetskraft för ett stadigvarande arbetskraftsbehov. Vad finns det egentligen för anledning att ha 20 procent av arbetsstyrkan därifrån stadigvarande i produktionen? Det finns ingen anledning till det. Det är det som händer nu. Det sprider sig och blir fler och fler. Vi vill ha begränsningar. Vi vill också stärka lagen om anställningsskydd. Vi vill inte att man via bemanningsföretag ska kunna gå runt den. Det är konkreta förslag. Vi är fullständigt överens, Elisabeth Svantesson, om att det inte är acceptabelt att inhyrda från bemanningsbranschen har sämre arbetsmiljöförhållanden än andra. Då blir min konkreta fråga: Vad tänker Elisabeth Svantesson göra åt detta?
Katarina Brännström (M)
Anf. 90 Katarina Brännström (M)
Fru talman! Jag tror att Socialdemokraterna väldigt gärna vill att arbetsmarknaden ska vara som den alltid var förr, med fasta, ofta livslånga, anställningar på samma arbetsplats, där man via fack och skyddsombud kunde kontrollera allt som skedde och alla som arbetade. Nu har vi delvis ett annat arbetsliv med en ökad rörlighet, med kortare anställningar och med bemanningsföretag som kommer in när det krävs, när behoven ökar, ibland kortvarigt. Då är det inte lika lätt att kontrollera detta längre. Då får fackombuden naturligtvis inte samma kontroll. Inte heller skyddsombuden får det. Därför är det ännu viktigare med rätt information och bred kunskap som kan förmedlas via Arbetsmiljöverket till de arbetsgivare och de arbetsplatser där riskerna är som störst. Det är där kraften ska läggas. Svensk arbetsmiljö är kanske bäst i världen. Det finns ett bra skydd för alla anställda. Fokus ska därför ligga på de riskfyllda jobben och på arbetsgivare som inte sköter det som de bör göra. Men det är svårt för Socialdemokraterna att acceptera att Alliansen styr Sverige, att vi gör annorlunda, att vi ställer andra krav och att vi vill att Arbetsmiljöverket ska göra andra saker. Visst kan allt bli bättre; så är det. Men vi ska väl också glädjas åt det som är bra, att vi har statistik som visar att arbetsmiljön blir bättre och bättre i Sverige. Sist vill jag bara påminna om att alla jobb behövs, även bemanningsföretagens jobb, gamla och nya i Sverige. Så ser det ut i framtiden.
Elisabeth Svantesson (M)
Anf. 91 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! För mig är det viktigt att alla arbetsplatser är sjysta. Jag tar inte parti för vare sig arbetstagarna eller arbetsgivarna. Jag tar parti för att vi ska ha en väl fungerande arbetsmarknad. Då är det viktigt att bemanningsföretagen finns. De är ett viktigt komplement. De är en väldigt liten del av svensk arbetsmarknad, men självklart ska alla som jobbar i bemanningsföretag ha sjysta villkor och en sjyst arbetsmiljö. Det är också därför det är så bra, just som jag sade, att Arbetsmiljöverket har gjort den här speciella satsningen, där man också har passat på att informera, och kommer att göra det, om det som gäller. Till Kerstin Nilsson vill jag säga: Jag hoppas verkligen att fler arbetsgivare ska använda sig av de medel som finns för att man direkt ska kunna söka detta. Jag tror nämligen att det är viktigt att både arbetsgivare och arbetstagare har möjlighet till stöd i olika rehabiliteringsfrågor i det praktiska arbetsmiljöarbetet. Men vi får inte glömma bort att det ändå är arbetsgivaren som har ett ansvar att se till att man får det stöd som man behöver. Jag hoppas att de här pengarna ska komma till ökad användning, eftersom de inte tidigare har gjort det som det var tänkt, och att man anlitar expertis när det behövs. Jag tror att det finns en otrolig potential hos arbetsgivare att se möjligheten att ha en god arbetsmiljö. Det finns många företag som jobbar så. Man ser att en god arbetsmiljö är en stark konkurrensfördel. Personal som trivs och mår bra gör ett bra jobb. Det är helt enkelt betydligt roligare att ha roligt på jobbigt än att ha det besvärligt. Då måste också arbetsgivaren se företagshälsovården som en resurs i rehabiliteringsarbetet.
Kerstin Nilsson (S)
Anf. 92 Kerstin Nilsson (S)
Fru talman! Ministern och Katarina Brännström! Jag sammanfattar vad jag har hört i dag. En effekt av effektiviseringen av Arbetsmiljöverket är att arbetsmiljöarbetet har försämrats. Inget som ministern eller som Brännström har sagt här i dag eller andra dagar förändrar det. Kort sagt: Regeringen satsar genom att dra ned. Jag tackar så mycket och önskar alla en god jul.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.