en öppen arbetsmarknad för utländska akademiker

Interpellation 2002/03:21 av Narti, Ana Maria (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-11-04
Anmäld: 2002-11-05
Besvarad: 2002-11-14
Sista svarsdatum: 2002-11-18

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 4 november
Interpellation 2002/03:21
av Ana Maria Narti (fp) till utbildningsminister Thomas Östros om en öppen arbetsmarknad för utländska akademiker

2 000 utländska jurister går arbetslösa trots att behovet av arbetskraft inom yrket stiger. Integrationsverket och Högskoleverket diskuterade försommaren 2002 detta absurda slöseri med resurser, men kom till en dyster slutsats: En förbättring kräver både särskilda kurser om den svenska juridiken och stora ändringar i yrkets regelverk.

Det som händer med de utländska juristerna sker även med många andra akademiker. Vissa förbättringar för vårdyrken har åstadkommits i Stockholm och Västra Götaland, men det finns fortfarande utländska läkare och sjuksköterskor som går arbetslösa, städar eller kör taxi utan att ens kunna påbörja den kurs i sjukvårdssvenska som öppnar vägen till yrket. De som befinner sig i lågstatusbefattningar stöter på dubbla svårigheter; i och med att de arbetar har de inte rätt till något stöd när de vill komplettera sina kunskaper om det svenska yrkeslivet; alla stödformer är avsedda för arbetslösa. Lärarhögskolan i Stockholm erbjuder endast kompletterande utbildning i ganska liten skala. En annan grupp som haft svårigheter är veterinärerna. Under många år tvingades de att göra om hela sin utbildning och deras kontakt med det svenska yrkeslivet förbättrades först efter kraftiga initiativ från yrkesorganisationen. Samhällsvetare, ekonomer och humanister riskerar oftast att betraktas som människor utan yrke.

Redan på den tiden Margareta Winberg var arbetsmarknadsminister, Laila Freivalds justitieminister och Sture Nordh ansvarig för EU:s arbetsmarknadsprojekt uppvaktades de av invandrarnas arbetsgrupper i Föreningen Internationella Jurister, Stiftelsen Kunskapsforum och Internationella Företagarföreningen i Sverige (IFS). Syftet var att diskutera behandlingen av utländska jurister. Lärarnas och läkarnas svårigheter har fler invandrarorganisationer försökt att rätta till via EU-projekt, men de har stoppats av olika myndigheters ovilja att samarbeta.

Missförhållandena har alltså varit kända under åtminstone åtta år. Självklart faller en stor skuld för denna långvariga passivitet på Socialdemokraterna som regeringsparti och på AMS som statligt verk med nästan totalt monopol över arbetslivets olika arenor.

Höstbudgeten för 2002 anvisade 10 miljoner kronor för teoretisk och praktisk utbildning vid universitet och högskolor för invandrare med utländsk högskoleutbildning. De utbildningar som nu blev möjliga har bara värde som pilotprojekt @ en droppe i havet @ eftersom 10 miljoner kronor innebär ett litet experiment och ett litet antal lärarinsatser.

I invandrarbefolkningen finns i dag arbetsgrupper och organisationer som engagerat sig, trots stora svårigheter, i att öppna krävande yrken för invandrare med akademisk bakgrund. Några av dessa grupper nämndes i inledningen av denna motion, andra kan tilläggas, som t.ex. Afrosvenskarnas Riksförbund, Föreningen ENIG, SIDECA och Sverigefinländarnas organisationer. Dessa arbetsgrupper och organisationer skulle kunna intensifiera och förbättra situationen som universitetens och högskolornas bästa samtalspartner, när det gäller analys av akademikernas behov, planering och förberedelser av nya och effektiva utbildningar.

Grunden för en samverkan av denna typ lades redan i och med Sveriges inträde i EU. Projekt delfinansierade av EU:s sociala fonder (Mål 3 och Equal) förutsätter att initiativen kommer nedifrån, från målgrupperna, och att samarbetet växer kors och tvärs över samhällets alla nivåer. Begreppet Empowerment utnyttjas intensivt i EU:s alla sociala dokument just för att öppna vägen till egenmakt för dem som i dag inte får möjlighet att aktivt påverka sin livssituation. Men hittills har få sådana initiativ fått stöd från ansvariga på AMS och andra representanter för den offentliga sektorn.

Med anledning av här redovisade fakta vill jag fråga utbildningsministern:

Hur förklaras den passivitet som hittills har försvårat akademikernas inträde i yrket? Kommer vi ånyo att behöva vänta på beslut som på bred front öppnar inträdet i yrkeslivet för utländska akademiker som är bosatta i landet?

Finns det beredskap på Utbildningsdepartementet för en absolut nödvändig dialog med invandrarnas arbetsgrupper kring dessa frågor? Kan ett kontinuerligt samarbete mellan myndigheter och invandrarbefolkningens representanter äntligen komma i gång som följd av den brist på kvalificerad arbetskraft som alltmer tynger arbetslivet?

Debatt

(9 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:21

Webb-tv: en öppen arbetsmarknad för utländska akademiker

Protokoll från debatten

Thomas Östros (S)

Anf. 1 Thomas Östros (S)

Herr talman! Ana Maria Narti har ställt ett antal frågor till mig som rör utländska akademikers möj- ligheter att arbeta i Sverige inom det yrke som de har utbildat sig för. Detta är något som rör flera olika statsråd och jag svarar på Ana Maria Nartis frågor framför allt i de delar de rör mitt ansvarsområde i regeringen. Som jag framhöll i den interpellationsdebatt som jag och Ana Maria Narti hade i dessa frågor här i kammaren den 3 juni, bor det i dag i Sverige många högskoleutbildade invandrare som inte får arbeten som motsvarar deras utbildning. Det är självklart av stor betydelse att Sverige och de svenska arbetsgivar- na förmår att ta vara på den kompetens som dessa välutbildade personer har. Att inte göra det innebär både ett samhällsekonomiskt slöseri med resurser och ett lidande för många enskilda människor. I propositionen Den öppna högskolan (prop. 2001/02:15) slog regeringen fast att det behövs en fortsatt satsning på olika former av komplette- ringsutbildningar för utländska akademiker. Det är viktigt att tidigt kartlägga utländska akademikers utbildningsbakgrund och yrkeserfarenheter och att utifrån denna kartläggning göra individuella hand- lingsplaner, så att varje enskild person får den komp- letterande utbildning som kan behövas för att få ett lämpligt arbete. I propositionen Den öppna högskolan förklarade regeringen också att lärosätena måste bli bättre på att värdera de sökandes reella kunskaper och inte bara se till de formella meriterna. Ett sådant synsätt torde även underlätta inträdet på den svenska arbetsmark- naden för personer som har en utländsk akademisk examen och minska behovet av kompletterande ut- bildning. I enlighet med regeringens förslag har en ändring gjorts i högskolelagen som innebär att högskolorna, utöver att främja förståelsen för andra länder och för internationella förhållanden, även aktivt ska främja och bredda rekryteringen till högskolan. Lagändring- en trädde i kraft den 1 juli 2002. Som jag nämnde i interpellationsdebatten den 3 juni har regeringen också beslutat att tilldela Linkö- pings universitet och Malmö högskola 5 miljoner kronor vardera under 2002 för en satsning på komp- letterande utbildning för invandrade akademiker. Satsningen pågår under tre år och omfattar alltså sammanlagt 30 miljoner kronor. Syftet med utbild- ningen är att invandrare med en utländsk högskoleut- bildning ska kunna få en kompletterande utbildning för att möta kraven på arbetsmarknaden. Utformningen av dessa utbildningar beslutar de enskilda lärosätena om, men självklart är det angelä- get att detta sker i samverkan med studenter, arbets- givare och andra berörda parter som till exempel olika invandrarorganisationer. Genom att förlägga denna satsning på kompletterande utbildningar för invandrare till enbart två lärosäten skapas samord- ningsmöjligheter som förhoppningsvis kan bidra till att utbildningarna blir mer ändamålsenliga. Det är regeringens förhoppning att även andra lärosäten ska kunna dra lärdomar av detta projekt. Samtidigt har Högskoleverket i regleringsbrevet för budgetåret 2002 fått i uppdrag att genomföra en nationell kartläggning och analys av kompletterande högskoleutbildningar för utländska akademiker samt att kontinuerligt följa upp antagningen av utländska akademiker till dessa utbildningar och innehållet i utbildningarna. Högskoleverket ska efter samråd med berörda myndigheter inkomma med en redovisning till Utbildningsdepartementet senast den 10 april 2003. Arbetsmarknadspolitiken spelar också en central roll för att öka de invandrade svenskarnas tillträde till svensk arbetsmarknad. Förutom platsförmedling är kompetenshöjande insatser mycket viktiga. Därför har regeringen avsatt 100 miljoner kronor årligen under perioden 2001-2003 i syfte att erbjuda komp- letterande utbildning inom bristyrken för personer med utländsk utbildning och för att tillgodose beho- vet av tvåspråkig personal inom vård och omsorg. Under 2001 deltog drygt 1 700 personer i dessa akti- viteter, och utbildningar genomfördes för sjuksköter- skor, läkare och tandläkare. Dessutom genomfördes kompletterande lärarutbildning och utbildning inom tele, data samt elektronik. Planeringen av insatserna har skett i nära samverkan med landsting, kommuner och företag samt med parterna på arbetsmarknaden. Som statsministern framhöll i sin regeringsförkla- ring den 1 oktober, är arbetet med att öka de invand- rade svenskarnas tillträde till arbetsmarknaden en av regeringens stora arbetsuppgifter under den här man- datperioden. Det kräver bland annat att undervisning- en i svenska förbättras och att formerna och metoder- na för värdering av utländsk yrkeskompetens utveck- las. Regeringen vill också att samtliga myndigheter och alla kommuner och landsting ska sätta upp mål och utarbeta handlingsplaner för att öka mångfalden och motverka diskriminering vid anställning. Men vi vill också att privata arbetsgivare gör samma sak. För att öka möjligheterna för invandrade svenskar med akademisk utbildning att hävda sig på den svenska arbetsmarknaden krävs att alla goda krafter samver- kar.

Ana Maria Narti (Fp)

Anf. 2 Ana Maria Narti (Fp)

Herr talman! Jag vill tacka för svaret. Jag vill ock- så tacka för tålamodet. Det är andra gången vi här diskuterar de här frågorna. Men jag vill samtidigt påminna om att jag inte gör det för att tjata, utan för att bristen på kvalificerad arbetskraft visar sig vara alltmer allvarlig. Det antal som vi har hört talas om ligger långt ifrån det antal vi skulle behöva utbilda för att kunna hinna i kapp och täcka bristen. Det behövs mycket mer än satsningarna i Linkö- ping och Malmö, och det går för långsamt. Om vi ska vänta tre år på att experimenten i Linköping och Malmö ska avslutas och sedan kanske tillbringa ett halvt eller ett år med utvärdering och diskussion kring vad som har hänt, så går det alldeles för lång tid. Varje dag som går då akademiker med hög ut- bildning och lång arbetslivserfarenhet från andra länder sitter passiva eller kör taxi leder till diskvalifi- cering. Varje dag är en förlust för Sverige och en förlust för den berörda. Det finns en annan mycket viktig fråga som behö- ver lyftas fram. Inget av de problem vi nu diskuterar för andra gången är nytt. Signalerna om akademikers arbetslös- het kom från SACO redan på 1980-talet. Då var det faktiskt högkonjunktur och då behövdes väldigt mycket arbetskraft. Men mitt i högkonjunkturen bör- jade de utländska akademikernas arbetslöshet att bli alltmer påtaglig. Det betyder att systemet inte fungerar. Det bety- der att vi måste öppna möjligheter för väldigt många olikartade experiment och praktiska försök för att kunna undanröja alla hinder som står i vägen för människor. Häromdagen hörde vi på Uppdrag granskning ta- las om de konstiga språkprov som man använder för att kontrollera att blivande sjuksköterskor - som egentligen redan är sjuksköterskor från sina hemlän- der - förstår byråkratsvenska. Jag tror inte att de behöver så mycket byråkratsvenska av högsta klass. Jag tror att det behövs helt annan utformning av pro- ven. Om vi inte sätter i gång väldigt många olikartade försök på många ställen kommer vi om tio år att dis- kutera samma problem men med högre arbetslöshet bland akademiker och antagligen med våldsamma konflikter mellan de etniska grupperna. Så länge den här orättvisan pågår växer missnöjet, misstron och till slut aggressiviteten i väldigt många grupper.

Torsten Lindström (Kd)

Anf. 3 Torsten Lindström (Kd)

Herr talman! Interpellanten tar upp en viktig frå- ga. I dag pågår ett resursslöseri både mänskligt och ekonomiskt beroende på att invandrade akademiker möter en rad hinder på sin väg in i den svenska ar- betsmarknaden. Jag vill referera till exemplet den utländska sjuk- sköterskan som kommer till Sverige. För att få svensk legitimation räcker det inte med att vara skicklig i sitt yrke. Han eller hon måste också leva upp till kun- skapskrav i till exempel engelska; engelska som kan- ske inte alltid eller snarare ganska sällan används i den praktiska yrkesverkligheten. Det är krav som alla de svenska sjuksköterskor som genomgått den gamla sjuksköterskeutbildningen inte behövde leva upp till på samma sätt för att få sin legitimation. Det här exemplet är absurt. Det hindrar kvalifice- rade personer att komma in på arbetsmarknaden. Vi kristdemokrater menar att Sverige behöver hjälpa inte stjälpa dessa yrkesmänniskor. Därför vill vi utveckla validering som en metod. Utbildningsministern har också på sitt bord för ett år sedan - i oktober 2001 - fått förslag om att ut- veckla valideringen som ett instrument. Validerings- utredningen lade en rad förslag. Dessa förslag, herr talman, borde leda till mer av konkretion i regering- ens politik. Det handlar också om attityder. Att se varje män- niskas unika bidrag till Sverige som en tillgång. Det krävs när vi redan har en brist och kommer att få en större brist inom flera yrken till exempel sjukskö- terskeyrket. Herr talman! Utbildningsministerns svar på inter- pellationen berör inte de förslag som valideringsut- redningen lade fram. Utbildningsministern berör heller inte bekymret med attityder på den svenska arbetsmarknaden. Min fråga till utbildningsministern blir i detta sammanhang därför: När kommer utbildningsminis- tern att lägga de förslag som krävs för att på allvar ta till vara de utländska akademikernas kompetens?

Thomas Östros (S)

Anf. 4 Thomas Östros (S)

Herr talman! Jag kan försäkra att jag inte upplever Ana Maria Narti som tjatig på något sätt. Det här är en väldigt viktig diskussion och en dis- kussion som berör mycket stora delar av samhället. Mitt främsta ansvarsområde ligger inom utbild- ningspolitiken, men jag känner naturligtvis också ett engagemang för hur vår arbetsmarknad fungerar, vilka attityder som finns i det svenska samhället och hur det kommer sig att vi är så dåliga på att ta vara på människors erfarenheter och kunskaper i ett land som är i mycket stort behov av dessa kunskaper. Låt oss i det här sammanhanget diskutera utbild- ningspolitiken. Det är den som jag ansvarar för. Jag ber er att vända er till statsråd som ansvarar för ar- betsmarknadspolitiken för att komma vidare med den diskussionen. Vi använder ibland utbildningspolitiken ganska framgångsrikt i dag när det gäller att bereda vägen för utländska akademiker. Linköping och Malmö är inte det enda exemplet på platser där det finns komplette- ringar. Det finns kompletteringsutbildningar på en rad lärosäten. Med insatser framför allt från arbetsmark- nadsstyrelsen med 100 miljoner kronor per år har man visat att det med en samlad insats går att bereda vägen för utländska akademiker som har läkarbak- grund, sjuksköterskebakgrund eller tandläkarbak- grund att komma in i den svenska arbetsmarknaden. Det har fungerat ganska väl i många fall. De erfa- renheterna måste ju hämtas hem i arbetsmarknadspo- litiken också för andra yrkesgrupper. Det vi vill göra när det gäller att förbereda läro- sätena bättre på sin del i detta är att ge Linköping och Malmö ett uppdrag att utveckla arbetsformerna. Ge- nom många år av kompletteringsutbildningar har vi fått erfarenheten att det ibland kan fungera alldeles utmärkt. Man får sin egen kompetens från ur- sprungslandet validerad. Man får beskrivet för sig vilka kurser man behöver gå för att komplettera så att man får de kunskaper man kommer att behöva på arbetsmarknaden. Man går igenom sin komplette- ringsutbildning - och man går ut i arbetslöshet efter- som arbetsmarknaden ändå inte har efterfrågat dessa personer. Där har lärosätena en svår uppgift. De har ju inte det arbetssättet att de finns i den nära kontakt med arbetslivet som skulle behövas för att hjälpa till att slussa ut dessa personer. Det är det Linköping- och Malmöexemplet hand- lar om. Vi bör ge extra resurser till de högskolorna för att utveckla arbetsformerna så att det också blir en tätare kontakt mellan högskolans utbildningsverksamhet och arbetsgivare och andra aktörer på arbetsmarkna- den så att man inte bara får den utbildning man behö- ver utan också får de kontakter man behöver för att få ett arbete. Svensk högskola har ju ingen erfarenhet av detta. Det är inte högskolornas traditionella arbete. Det vill vi bryta för att se om det då går att få detta att fungera bättre. Vi måste också i Sverige bli mycket bättre på in- troduktionen och mottagandet av utländska personer och flyktingar oberoende av vilka kunskaper de har. Vi måste validera och visa vägen för att komplettera utbildningar för att komma tillbaka till arbetsmarkna- den. Enligt mig är det också tydligt att det finns en an- nan ingrediens. Det är ett slags diskriminerande pro- cess som pågår där man, även om man har fått sin utbildning validerad, kartlagd och godkänd, inte kommer in på den svenska arbetsmarknaden. Det måste också brytas. Jag tycker att just de exempel som Torsten Lind- ström tar fram, nämligen sjuksköterskorna, visar att det krävs fortsatta insatser. Det är ju inte högskolan som bestämmer vad som krävs för att man ska bli en legitimerad sjuksköterska. Det bestämmer ju de som arbetar inom sjukvården och inte minst socialstyrel- sen. Det behövs en fortsatt dialog kring hur vi kan underlätta vägen för den som vill kunna göra en ar- betsinsats som sjuksköterska när man har en utländsk examen.

Ana Maria Narti (Fp)

Anf. 5 Ana Maria Narti (Fp)

Herr talman! På en punkt tycker jag att utbild- ningsministern har rätt. Stora hinder drabbar också människor som till döds har kompletterat sina utbild- ningar. Stora hinder drabbar också den unga person som har gjort hela sin utbildning i Sverige men har en annan etnisk bakgrund. Jag talade häromdagen med en lektor som hade utbildat en fantastisk ung tjej som skulle bli apoteka- re. Hon var den bästa studenten i gruppen och den bästa elev som den här läraren någonsin hade haft, men flickan höll på att bli långtidsarbetslös. Proble- met löstes först när lektorn personligen pratade med en ansvarig på ett apotek som behövde rekrytera folk. Vi behöver påtryckningsgrupper, och de bästa på- tryckningsgrupperna finns i invandrarbefolkningen. Men vad händer när de försöker ta initiativ och på- verka sin egen situation? Oftast är det så att den of- fentliga sektorns och de stora och starka svenska organisationernas representanter kör över invandrar- na. Jag har många exempel på detta. Man samarbetar inte med invandrarnas arbetsgrupper. Man lyssnar inte på deras förslag. Man tar inte till vara redan gjor- da positiva erfarenheter utan börjar hela tiden från noll och struntar fullständigt i alla förslag och alla ställningstaganden som kommer från invandrarnas sida. Diskrimineringen ligger i den här attityden hos den offentliga sektorn och mycket ofta - till min största bitterhet - också hos traditionella starka svenska organisationer. I toppen finns det ansvariga som alltid är väldigt entusiastiska för att samarbeta med invandrarna. Går man ett steg nedåt i hierarkin stöter man på tusen olika hinder och sätt att undvika samarbete med invandrarna. Det bästa sättet att bryta det här skulle vara att an- vända invandrarnas representanter som lärare för hela den offentliga sektorn. Då vänder man på den här situationen så att tjänstemän och politiker äntligen ser att vi kan. När jag kom till Sverige hade jag suttit i interna- tionella juryer, och jag hade undervisat på högskole- nivå. Vad gjorde det svenska utbildningssystemet med mig? Det krävde att jag skulle börja som om jag aldrig någonsin skulle ha läst en teaterpjäs och som om jag aldrig någonsin skulle ha sett en film. Jag hade intervjuat Orson Welles, men för det svenska utbildningssystemet var min erfarenhet noll. Jag kun- de faktiskt mycket mer om den ryska filmen och teatern liksom om den östeuropeiska filmen och tea- tern i övrigt än någon lärare på svenskt universitet. Ändå tvingades jag börja från början. Det är därför jag kommer att doktorera som pensionär.

Torsten Lindström (Kd)

Anf. 6 Torsten Lindström (Kd)

Herr talman! Det är positivt att utbildningsminis- tern tar upp problemet med attityder. Det finns alltför många exempel på att attityder snarare bryter ned än bygger upp de människor som kommer till Sverige och genom vårt utbildningsväsen och på vår arbets- marknad försöker att bli delar av det svenska sam- hället. Samtidigt är det här ett problem som angår oss alla. Vi har alla ett ansvar för att på våra respektive ansvarsområden se till att underlätta för de personer vi så väl behöver på svensk arbetsmarknad. Därför är det tråktigt att utbildningsministern inte berör den valideringsutredning som kom för ett år sedan och som lade fram konkreta förslag till framta- gande av olika valideringsmodeller samt utveckling av olika instrument och metoder. Det vore tacknäm- ligt om de förslagen ledde till konkreta initiativ. Utbildningsministern talar vidare om vikten av di- alog. Exemplet med sjuksköterskan som anfördes här tidigare visar på behovet av dialog men också på behovet av initiativ. Vi kan givetvis tala mycket om vikten av att ta till vara människors kompetens, men om iniativen saknas och aldrig kommer på riksdagens bord blir det inte särskilt mycket lättare för de inblan- dade. Herr talman! Det vore alltså tacknämligt med fler initiativ från utbildningsministern.

Thomas Östros (S)

Anf. 7 Thomas Östros (S)

Herr talman! Ana Maria Narti sade i sitt första inlägg att många olika praktiska försök behövs, och den uppfattningen delar jag till fullo eftersom det också handlar om många olika delar av samhället som måste förändras. Det görs insatser med ganska stora resurser inom arbetsmarknadspolitiken för att ge praktiska möjlig- heter för människor med utländsk akademisk bak- grund att få sin kompetens värderad och komplette- rad. Vi gör nu också insatser för undervisningen i svenska för invandrare. Vi har från och med i höst helt nya kursplaner, som gör att svenskundervisning- en bättre kan anpassas till människors olika bakgrund - en förändring som mottagits mycket positivt också i verksamheterna eftersom de ger nya instrument och möjligheter. Samtidigt ser en utredning över hela sfi- undervisningen, brett och med kritisk blick för hur vi ska få den att fungera bättre. Detta sker tillsammans med en utredning som ser över hela mottagningen. Biträdande utbildningsminister Lena Hallengren ansvarar för vuxenutbildningen och för sfi- undervisningen, och hon kommer att ta initiativ med anledning av detta förändringsarbete. Hon arbetar också med Valideringsutredningen i den del som handlar om människors yrkeskunskaper och möjlig- heter till validering av dessa. När det gäller den akademiska bakgrunden har vi på Högskoleverket ett system som fungerar relativt bra för väldigt många människor när det gäller att få en validering av den akademiska kompetensen. Det har hänt mycket som jag tror också sedan Ana Maria Narti stötte och blötte en besvärlig verklighet. Men vi har mycket att göra när det gäller högskolornas ambition att ta vara på den reella kompetensen. Det gäller både för invandrade akademiker och för andra grupper i vårt samhälle. Också detta finns med som en viktig ingrediens i propositionen Den öppna högskolan. Det är ett nytt tänkesätt, där det inte bara handlar om formell kom- petens utan också tas hänsyn till reell kompetens när man i samverkan med högskolan planerar för framti- da studier, så att man inte ska behöva gå tillbaka långt under sin egen kompetensnivå när man framöver ska ta till vara tidigare studier. Jag delar helt och hållet Ana Maria Nartis upp- fattning att vi behöver påtryckningsgrupper. Det är klart att även offentlig verksamhet mycket kritiskt måste granska sig själv, och det gäller också inom högskolan. Därför har regeringen och jag väldigt ordentligt drivit frågorna om mångfald i högskolan. Sedan i våras har vi där för första gången också en lagstiftning som gäller högskolan, som förhindrar diskriminering och som även öppnar vägar för att klaga hos ombudsmännen för den som upplever sig vara diskriminerad. Den kräver vidare av högskolorna att de också arbetar aktivt med mångfaldsperspektivet och kritiskt granskar sig själva för att förändra gamla strukturer. Det är naturligtvis ett ganska långsiktigt arbete, men vi är tydliga från statsmakteras sida att vi begär detta av våra högre utbildningsinstitutioner. Det är också ett väldigt viktigt steg på vägen att ha en lag- stiftning som skyddar enskilda mot diskriminerande behandling. Vårt nästa steg är att gå vidare med att skapa denna typ av mycket tydlig lagstiftning för det övriga utbildningssystemet. Jag tror också att vi genom att ge Linköping och Malmö ett extra uppdrag och en extra resurs kan lära oss mycket av hur högskolorna kan samverka med arbetsmarknaden, med invandrarorganisationer och med andra viktiga aktörer för att förbättra sina kompletteringsutbildningar. Vi har därutöver också framför oss den stora upp- giften att ändra attityderna i samhället så att den som har fått sin formella kompetens blir mottagen med öppna armar på arbetsmarknaden.

Ana Maria Narti (Fp)

Anf. 8 Ana Maria Narti (Fp)

Herr talman! Jag ska börja med att ge en present till utbildningsministern, nämligen min senaste bok, som har titeln .integrerad, lille vän! Där redovisas tio punkter för bättre integration, utarbetade 1994- 1996. De har påverkat två utredningar men ingenting i det praktiska livet. Fortfarande saknas väldigt mycket av det som var uppenbart nödvändigt för nästan tio år sedan. Folkpartiet har bra förslag för snabb förbättring på området. Jag ska lyfta fram bara ett av dem. Vi kunde ha ett prov för att certifiera de kvalifikationer som människor har. Man kunde helt enkelt underteckna provet med en symbol, så att de som bedömer provet inte ens vet att Muhammed är Muhammad. De ser bara kvalifikationerna i sättet att lösa svåra problem, till exempel för en civilingenjör, eller att ställa dia- gnos för en läkare. Detta skulle underlätta väldigt mycket, för vi skulle komma ifrån trasslet med poäng, prestige, revirtänkande och tron på att svenska utbild- ningar är bäst i hela världen, vilket jag inte alls tror alltid är fallet. Jag vill en gång till be utbildningsministern att hjälpa invandrarnas arbetsgrupper att komma in i dialogen. Från departementsnivå kan man göra det mycket bättre. Jag respekterar högskolornas och uni- versitetens självständighet, självklart, men vi behöver ha arenor där vi äntligen möts. Tack så mycket!

Thomas Östros (S)

Anf. 9 Thomas Östros (S)

Herr talman! Jag vill tacka för en bra diskussion. Jag vill också be Ana Maria Narti att delta vidare i den här diskussionen med högskolorna. Jag tror att det är precis det som behövs: ett aktivt intresse uti- från. Eftersom vi båda värnar om högskolornas själv- ständighet och inte vill styra dem i detalj uppifrån krävs det också ett aktivt arbete utifrån på var och en av högskolorna. Jag vet att Ana Maria Narti har lång erfarenhet av att vara med och resonera om de här frågorna, och behövs då också ute i högskolorna för att ta upp den här dialogen. Jag ser att det pågår processer på flera olika håll som leder i rätt riktning. Vi har också från arbets- marknadsmyndigheterna visat att det med stora insat- ser går att göra viktiga insatser när det gäller till ex- empel läkare, sjuksköterskor och tandläkare. Men vi har mycket kvar att göra med attitydförändringar, inte minst när det gäller synen på den reella kompetensen och att inte alltid fastna i det formella. Tack för en bra diskussion!

Intressenter

Frågeställare

Ana Maria Narti

Besvarad av

Thomas ÖstrosSocialdemokraterna