En lex Adam
Interpellation 2024/25:725 av Ola Möller (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-06-27
- Överlämnad
- 2025-06-30
- Anmäld
- 2025-08-21
- Svarsdatum
- 2025-09-04
- Besvarad
- 2025-09-04
- Sista svarsdatum
- 2025-09-04
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Camilla Waltersson Grönvall (M)
I Helsingborg rullas i detta nu ut en rättsskandal av stora dimensioner. Fallet är känt som ”Adam”. Efter att skandalen avslöjades har en oberoende granskning gjorts. I denna framkommer att chefer och tjänstemän på socialförvaltningen i Helsingborg ljugit och mörkat i fallet för att försvara och driva sin egen tidigt fastställda tes – en tes som varit starkt präglad av en parts manipulation och lögner.
Under processens gång har politiker försökt få ökad klarhet i och ökad förståelse av ärendet, bland annat genom externa second opinions. Detta har inte medgetts. Likaså har inte någon politiker kunnat få full insyn i hela ärendet, och beslut har inte fattats baserat på all tillgänglig information.
Denna ordning är en bidragande orsak till att rättsskandalen har kunnat pågå och har kunnat pågå under så lång tid. Politiker blir fångar i tjänstemännens narrativ. Det skapar också förutsättningar för den starka tystnadskultur som funnits på förvaltningen. En ytterligare starkt bidragande orsak har varit det faktum att socialförvaltningen i Helsingborg under nära 15 års tid med få undantag har gått kraftigt minus i budgeten. Detta har lett till många negativa effekter: Personalen har inte velat lyfta oegentligheter, och chefer har satt enorm press, vilket har lett till sämre arbetsmiljö.
Utifrån ovanstående vill jag fråga statsrådet Camilla Waltersson Grönvall:
Är statsrådet beredd att driva en lex Adam, som skulle medge att politikerna får rätt att begära oberoende granskning av pågående ärenden och större möjligheter till insyn i helheten i ett ärende?
Debatt
(8 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:725
Webb-tv: En lex Adam
Dokument från debatten
- Torsdag den 4 september 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:139
- Protokoll 2024/25:139 Torsdagen den 4 septemberProtokoll 2024/25:139 Svar på interpellation 2024/25:725 om en lex Adam
Protokoll från debatten
Anf. 15 Statsrådet Camilla Waltersson Grönvall (M)
Herr talman! Ola Möller har frågat mig om jag är beredd att driva en lex Adam som skulle medge att politikerna får rätt att begära oberoende granskning av pågående ärenden inom socialnämnden och större möjligheter till insyn i socialnämndens ärenden.
Det ansvar som socialtjänsten har för att stödja och skydda barn och unga måste förvaltas väl. Förekommer det brister i socialtjänstens verksamhet måste dessa tas på allvar. För allt arbete som socialtjänsten utför gäller kraven på god förvaltning. Det innebär bland annat att socialtjänsten ska beakta allas likhet inför lagen och iaktta saklighet och opartiskhet. Myndigheten får inte låta sig påverkas av ovidkommande omständigheter.
Handläggningen inom socialtjänsten ska dessutom dokumenteras, regler om partsinsyn ska följas och den enskilde ska bemötas med respekt och ges möjlighet att vara delaktig.
Verksamheten inom socialtjänsten ska också vara av god kvalitet, och var och en som fullgör uppgifter inom socialtjänsten ska medverka till att den verksamhet som bedrivs och de insatser som genomförs är av god kvalitet. Av betydelse för god kvalitet är bland annat att det finns hög kompetens och att personer som arbetar i socialtjänsten har lämplig bakgrund och personlighet.
Med socialnämndens ansvar att kunna besluta att barn och unga ska vårdas utanför det egna hemmet följer också ett ansvar att hålla sig underrättad om vården och att noga följa vården. För att det ska vara möjligt behöver socialnämnden ha insyn i ärendet. Av socialtjänstlagen (2025:400) framgår att socialnämnden främst ska följa vården genom regelbundna personliga besök i barnets eller den unges hem, enskilda samtal med barnet eller den unge, samtal med den eller dem som tagit emot barnet eller den unge i sitt hem och samtal med vårdnadshavarna. Socialnämnden ska särskilt uppmärksamma barnets eller den unges hälsa, utveckling, sociala beteende, skolgång samt relationer till föräldrar, syskon och andra närstående.
Minst en gång var sjätte månad ska socialnämnden överväga om vården fortfarande behövs och hur vården bör inriktas och utformas. Genom att nämnden ska överväga om vården behövs är nämnden ålagd en aktiv handling som består av att regelbundet hålla sig underrättad om och bedöma om vården behövs.
Efterlevs kraven på god förvaltning och följer socialnämnden regelverket om att noga följa vården och hålla sig underrättad om vården bör det inte finnas behov av den typ av oberoende granskning som Ola Möller föreslår.
Genom den nya socialtjänstlagen, som trädde i kraft den 1 juli, ökar förutsättningarna för socialtjänsten att upprätthålla kraven på god kvalitet. Som exempel kan nämnas att det framgår av lagen att verksamheten ska bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Det innebär bland annat att socialtjänsten ska tillämpa de arbetssätt och insatser som enligt vetenskapen har positiva effekter i förhållande till det önskade resultatet framför dem som enbart grundar sig på ett antagande om att de är bra. I budgetpropositionen för år 2025 beslutade regeringen om en flerårig ekonomisk satsning till kommunerna för att stimulera en långsiktig omställning av socialtjänstens arbetssätt till mer förebyggande och kunskapsbaserat arbete.
Avslutningsvis vill jag understryka vikten av den tillsyn och tillståndsprövning som Inspektionen för vård och omsorg (IVO) ansvarar för. Tillsynen och tillståndsprövningen bidrar till en vård och omsorg som är säker, har god kvalitet och bedrivs i enlighet med lagar och andra föreskrifter. Regeringen har nyligen föreslagit att IVO ska förses med skarpare verktyg i sitt arbete i syfte att öka effektiviteten i tillsynen och tillståndsprövningen och för att skydda enskildas rättigheter och säkerställa kvaliteten inom verksamhet enligt socialtjänstlagen och verksamhet enligt LSS.
Anf. 16 Ola Möller (S)
Herr talman! Tack, ministern, för svaret!
Fallet Adam är en rättsskandal som har pågått i över ett decennium. Det är ett fall som har renderat tre avsnitt av Uppdrag granskning, där man har rett ut alla turer. Fullständigt bisarra anklagelser mot ett barn och hans pappa har framkommit, och gång på gång har samhället svikit barnet och pappan. Adam har berövats hela sin barndom.
Det här beror på att socialförvaltningen i Helsingborg har brustit i att följa lagen. Man har haft en bristande objektivitet. Man har inte tagit fram alternativa hypoteser. Man har undanhållit information och till och med haft separata, hemliga filarkiv. Man har hållit undan information från politiken och från pappan.
Åtta personer i socialförvaltningen i Helsingborg är misstänkta. Två har blivit avskedade. Två har blivit föremål för arbetsrättsliga åtgärder, och de andra skulle också ha blivit anmälda om inte preskriptionstiden för tjänstefel hade varit fem år utan längre. Fler hade alltså egentligen behövt polisanmälts.
Dessutom har en privat utförare, i form av Humana, anmälts till Ivo både av politiker och av förvaltningen. Men den halvårsvisa utvärdering som har gjorts av det privata bolaget har legat till grund för beslutet om fortsatt omhändertagande av pojken. Ett privat bolag har alltså fått lov att arbeta fram underlag som avgör om de ska behålla pojken i sin omvårdnad.
På socialförvaltningen har, enligt rapporten med granskningen av ärendet, tystnadskultur rått. Folk som har sagt något avvikande har straffats. De har blivit förflyttade inom förvaltningen. Detta har uppmärksammats av politiker – kamrater till mig. Men då fick chefen utvärdera sig själv, och ingenting hände.
Det här är en skandal av enorma mått. Jag måste säga att jag är lite förvånad över det svar som ministern ger, för inte med en enda stavelse beklagar ministern det som har hänt. Hon nämner inte fallet som sådant och det helt absurda i detta.
I stället får vi en förvaltningsberättelse, som säger hur det ska funka. Ingen önskar hellre än jag att det skulle vara så. Men i den argumentation som drivs i svaret skulle inte Ivo behövas. Vi skulle inte behöva lex Maria eller lex Sarah, för i svarets beskrivning fungerar allting. Men verkligheten ser inte ut så.
Då blir det märkligt att inte socialtjänstministern i alla fall lyfter blicken och tänker efter kring vad det är detta handlar om. Det handlar om politiker som sitter som fångar i ett system. Rapporten med granskningen som ligger på bordet visar att politiken har signalerat och sagt: Här är det något som är konstigt. Här behöver vi agera! Men politikerna har inte haft något verktyg utan varit helt i klorna på de här tjänstemännen, av vilka åtta personer misstänks ha agerat bedrägligt.
Det är utifrån denna ingång jag önskar att ministern, som jag vet bryr sig väldigt mycket om de här frågorna, skulle kunna överväga att tillsätta en utredning för att se över konstruktionen och ge politiken möjlighet att när något känns fel be någon att titta på det.
Anf. 17 Talman Andreas Norlén
Jag vill påminna om att det framgår av våra ordningsregler här i kammaren att en myndighetsbedömning eller handläggning i ett enskilt fall inte får bli föremål för argumentation eller kritik. Det får däremot åberopas till exempel för att motivera lagändringar.
Det här är ett fall som har blivit föremål för omfattande medierapportering, så det är naturligtvis känt för den breda allmänheten. Jag vill ändå påminna om just den balansgång som vi har att gå under debatten. Det är angeläget att man kan åberopa enskilda fall som det här för att motivera lagändringar, men man får samtidigt inte gå in på sådana detaljer att till exempel enskilda kan identifieras på ett sätt som framstår som otillbörligt.
Anf. 18 Statsrådet Camilla Waltersson Grönvall (M)
Herr talman! Tack så mycket till ledamoten för frågan!
Jag uppskattar naturligtvis oerhört mycket att det finns ledamöter i Sveriges riksdag som har ett stort engagemang för att vi ska göra allt som står i vår makt för att säkerställa att barn får en trygg uppväxt och en trygg barndom. Vi vet alla att barndomar inte går i repris.
Men jag är också i min egenskap av statsråd begränsad att kunna uttala mig om enskilda ärenden. Om ledamoten tycker att svaret verkar svalt på något sätt kan jag försäkra att jag i min utövning av mitt ämbete i alla avseenden arbetar för att stärka barns och ungas uppväxt. Men jag är förhindrad att kommentera enskilda ärenden, på det sätt som herr talmannen redogjorde för.
Däremot berör alla frågor och alla de olika fall där barn har farit illa mig väldigt starkt. Det är också en stark motivationsfaktor till att arbeta intensivt för att förstärka barns och ungas rättigheter. Det har gått som en röd linje i allt det vi gör.
Jag är särskilt glad och stolt över att barnrättsperspektivet har blivit så tydligt i den nya socialtjänstlagen, som trädde i kraft den 1 juli i år. Det är stor skillnad mellan den gamla socialtjänstlagen och den nya. Förutom alla delar som handlar om förebyggande insatser och att det hela ska vila på kunskap och beprövad erfarenhet är barnrättsperspektivet och att det utgår från barnkonventionen väldigt tydligt. Inga beslut ska kunna fattas utan att barnets röst har inhämtats. Den lagstiftning som vi har redovisat – och jag kan avslöja att det också gäller kommande lagstiftning – kommer att ha som en tydlig röd tråd att barns bästa ska gå före föräldrars bästa. Vuxnas bästa kommer inte att vara vägledande, som i den gamla lagstiftningen.
Det handlar till exempel om tryggare hem för barn, det som ibland kallas för lex Tintin, och om att vi nu har genomfört ett utvidgat utreseförbud för barn. Det gäller all den övriga lagstiftning som tar sin utgångspunkt i att barn nu får egna rättigheter. Det handlar om tryggt skyddat boende. Barn har nu för första gången en egen lagstiftning som utgår ifrån detta.
En viktig del i detta är också att Ivo förses med skarpare verktyg i sitt arbete. Vi måste se till att effektiviteten i tillsynen, som denna myndighet har en så viktig uppgift i att genomföra, blir bättre. Ivo måste få ännu fler verktyg. Vi har en lagrådsremiss, och vi jobbar med propositioner som tar sin utgångspunkt i detta. Ivo har under lång tid påpekat att man saknar en del av de här verktygen för att kunna göra mer långtgående insatser. Det finns alltså en röd tråd i detta.
Sedan ska det som torde vara självklart understrykas: Domstolsbeslut måste gälla. Det är viktigt att våra socialnämnder och våra kommuner också efterföljer de domstolsbeslut som fattas. Det är naturligtvis en annan viktig aspekt när vi pratar om barns och ungas trygghet.
Anf. 19 Ola Möller (S)
Herr talman! Jag jobbar inte med de här frågorna i vanliga fall. Jag förstår balansgången, och jag har givetvis tänkt mycket på hur jag ska föra den här debatten. Jag har djup respekt för det som både talmannen och ministern säger, och jag vill vara tydlig med att det inte är min avsikt att på något sätt klampa in i enskilda fall.
Men det här fallet har uppmärksammats stort medialt, och rapporten som visar på de brister som har funnits är en offentlig handling. Därför har jag ändå skrivit interpellationen.
Det ska också sägas att svenska socialförvaltningar gör fantastiska insatser varje dag i det här landet. Det här är en rättsskandal som på många sätt är unik, trots att det såklart finns ett antal andra fall. Men det ska påpekas att detta inte är en generell kritik mot socialförvaltningar i det här landet.
Domstolarna har i det här fallet dömt efter det underlag som har lämnats in. Det har varit bedrägligt, och därför har domstolarna inte kunnat upptäcka det här. Lagstiftningen skulle kunna vara mer transparent utifrån politikens och de sociala utskottens horisont så att man hade en ventil att använda när något verkar misstänkt.
Det är dock så att politiken är helt fångad i detta. De som sitter i de sociala utskotten ska mer eller mindre konfirmera beslut, och politiker bland annat från mitt parti som har haft en magkänsla och varnat för att något inte stämmer, vilket rapporten visar, har blivit grovt ifrågasatta och mer eller mindre svartmålade. Man har gått till gruppledaren i kommunstyrelsen och sagt att de här socialnämndspolitikerna är jobbiga, de följer inte spelreglerna och så vidare.
Kulturen i socialförvaltningen i Helsingborg har varit starkt ifrågasatt i många år, vilket kommer sig av att man år efter år har haft stora nedskärningar eftersom budgeten inte har gått ihop. Så har man skapat ängsliga och rädda tjänstepersoner som inte vågar ta fajten med politiken och inte vågar signalera felaktigheter, eftersom de också ska möta sina produktionsmål.
Det här är ett oerhört problem som också belyser varför socialtjänsten för att kunna fungera effektivt och bra måste ha goda resurser, vilket inte har varit fallet i Helsingborg. Det finns till och med en situation där man efter att inte ha gjort ordentliga bakgrundskontroller och liknande anställde en gängkriminell, så det är inte det enda problemet som den här socialförvaltningen har haft. För protokollet har staden styrts av Moderaterna och andra högerpartier i snart 20 år.
Att politiken inte blir en fånge i detta är viktigt också för att vi vet hur utsatt socialtjänsten har varit i och med desinformationskampanjerna kring LVU. Många föräldrar känner sig felaktigt behandlade och vänder sig till politiken och frågar varför man inte gör eller säger någonting från politikens sida. Den politiska nivån blir då svaret skyldig, eftersom man i den situationen sitter fånge gentemot förvaltningen och inte har det här verktyget fast man förstår och känner att något kan vara fel.
Det ska också sägas att förvaltningarna har helt rätt i de allra flesta fall. Det är inte så att svenska socialtjänster kidnappar barn eller något annat. Det är total desinformation. Men här har vi svart på vitt ett fall där man faktiskt har tagit ett barn och förstört dess barndom, och med den här typen av ventil hade man i alla fall förhoppningsvis kunnat upptäcka detta tidigare.
Efter förarbete och utredningsarbete av Socialdemokraterna har regeringen tagit arbetet med den nya socialtjänstlagen vidare – ett perfekt sätt att arbeta i Sveriges riksdag, där vi tillsammans tittar framåt, tar varandras goda idéer och för dem vidare. Jag är väldigt glad för att den nya socialtjänstlagen har kommit på plats, men det hade inte hjälpt i det här fallet. Min fråga blir därför återigen: Är ministern beredd att faktiskt se över möjligheten till en ventil för politikerna i de sociala utskotten?
Anf. 20 Statsrådet Camilla Waltersson Grönvall (M)
Herr talman! Jag vill än en gång understryka att jag naturligtvis ser väldigt allvarligt på situationer där barn far illa. Därför är ledstjärnan – och det är jag glad för att ledamoten också tydligt ger uttryck för – att vi från lagstiftarens sida måste säkerställa att vi har alla förutsättningar för att ge barn och unga en trygg barndom.
Men det är också så att med lagstiftning följer ett ansvar ute i våra olika kommuner. Jag är säker på att ledamoten inte vill att jag ska rabbla upp alla de S-ledda kommuner som jag har besökt där det finns uppenbara bekymmer kopplade till bland annat resurser när det gäller socialtjänsten och så vidare, utan jag tror att vi ska hålla oss på en nivå som ligger över det. Det är svårt att resonera om enskilda kommuner, och jag måste som statsråd ta min utgångspunkt i att vi står på barnens sida. Det utgår jag från att också ledamoten gör, och det måste vara lätt för både våra tjänstemän och de politiker som finns ute i våra kommuner att ställa sig på barnens sida och säkerställa att barn får trygga barndomar.
Nu har vi en ny lagstiftning på plats som är jätteefterfrågad och efterlängtad och som ger andra förutsättningar till samverkan och möjligheter att arbeta på andra sätt. Om regelverk och annat följs behövs ju inte oberoende granskningar. Fokus måste i stället riktas mot att man ska ha en fungerande och effektiv tillsyn och att vi skapar så bra förutsättningar för våra socialtjänster som möjligt.
Den nya socialtjänstlagen skapar bättre förutsättningar för socialtjänsten att upprätthålla kraven på god kvalitet. I budgetpropositionen för 2025 beslutade regeringen om en flerårig ekonomisk satsning till kommunerna för att just stimulera en långsiktig omställning av socialtjänstens arbetssätt till ett mer förebyggande och kunskapsbaserat arbete.
Med det sagt arbetar vi med en rad olika ingångar för att utveckla den socialtjänstlag som trädde i kraft den 1 juli i år. Det är nämligen så att det i direktiven inte gavs möjlighet att utreda en rad olika parametrar, vilket Margareta Winberg som var utredare väldigt tydligt påpekade till det då ansvariga statsrådet. Det utgår den här regeringen ifrån. Vi har betydligt högre ambitioner än vad som finns i den här utredningen, och det är också därför vi har skrivit in ett barnrättsperspektiv med bland annat sökbara orosanmälningar och mycket annat. Det finns också andra aspekter med som inte fanns med från början i det underlag som vi hade att jobba vidare med.
Professionens roll är väldigt viktig, och det gäller också politikens roll. Man måste nämligen kunna lita på professionen. Som ledamoten uttrycker är det i regel väldigt hög kvalitet på de utredningar och det arbete som svensk socialtjänst utför. Detta är naturligtvis viktiga aspekter som behöver finnas med i det fortsatta arbetet.
Anf. 21 Ola Möller (S)
Herr talman! Om alla följer lagar och regler behöver vi inga domstolar. Det är ungefär det argument som ministern för fram här. Men det här handlar ju inte om när allting fungerar. Det här handlar inte om att lagstiftningen ska vara utformad så att alla följer den till punkt och pricka. Det här handlar om när människor i våra förvaltningar och myndigheter faktiskt begår bedrägliga handlingar och det inte finns någon möjlighet att upptäcka det, fast det finns de som gång på gång har rapporterat och försökt.
Detta resonemang får Kafkas Processen att framstå som något rättssäkert. Det blir helt märkligt, för då skulle ju varken lex Maria eller lex Sarah behövas. Om alla följde reglerna skulle vi inte heller behöva JO. Men det här är ett fall som visar att det inte räcker med regler.
Jag vill vara tydlig: Jag betvivlar inte en sekund ministerns intention att åstadkomma bra lagstiftning. Det tror jag absolut på. Men det finns flera dimensioner i detta. Vi har också marknadsmisslyckandet, där ett privat bolag har haft ett barn i sin vård och gett utlåtanden till socialnämnden, som konfirmerade på utlåtandet från det privata bolaget. Det är klart att det finns incitament i den här strukturen att behålla barnet där det är – det är ju pengar in på kontot varje dag som barnet är placerat hos den privata utföraren. Och när man till och med från politikens sida känner att det är något fel i förvaltningen är det ju inte konstigt att människor blir lite konspiratoriska. Det blir ett totalt moment 22: Jag känner att någonting är fel, men när jag säger att någonting är fel säger de att det inte är något fel, och då blir det ju min känsla som är fel och inte beslutet.
Jag förstår faktiskt inte motviljan här. Jag ber inte om några förändringar i synen på socialtjänsten, och jag ber inte om att vi ska göra någonting annorlunda. Tvärtom står jag ju här och berömmer ministern och tycker att det här visar på ett perfekt samarbete och en gemensam riktning mellan olika mandatperioder. Det är jättebra. Men ministern vill inte ens möta mig och säga att det är klart att det kan finns problem i vissa förvaltningar vare sig de är S-styrda eller M-styrda. Jag kan köpa att ministern vill lämna det därhän, men jag är helsingborgare, så för mig är det viktigt att prata om min stad. Det tror jag att ministern har respekt för.
Till syvende och sist är det en ganska liten sak jag ber om. Det räcker med att sätta sig på Socialdepartementet med en DS och se om det här är någonting som är helt unikt eller om det finns ett problem: Ska vi ta fram ett beredningsunderlag så att politiker, både mina kollegor runt om i kommunerna och partikamrater till ministern och alla andra partifärger, känner att de inte blir fångar och inte ligger och har ångest på natten för att barn far illa?
Jag hoppas att jag kan få ett svar från ministern. Vari ligger motviljan? Om allt det här som ministern gör kommer på plats, varför kan vi inte också ha en liten ventil som ger oss möjlighet att någon gång rädda det där barnet som, i det här fallet, berövas ett decennium av sin barndom? Varför kan ministern inte sträcka ut handen till ett sådant enkelt och faktiskt väldigt modest förslag?
Anf. 22 Statsrådet Camilla Waltersson Grönvall (M)
Herr talman! Tack så mycket, ledamoten, för möjligheten att resonera om barn och deras trygghet och barndom!
Ledamoten var kanske inte uppmärksam i slutet av mitt förra anförande, där jag sa att vi nu arbetar vidare med den lagstiftning som är kopplad till bland annat socialtjänstlagen. Där finns professionens och politikens roll naturligtvis med, och olika aspekter måste beaktas. Om inte det är något slags öppning vet jag inte vad som är det, men det var faktiskt vad jag sa för en liten stund sedan.
Det är viktigt att understryka att för allt det arbete som nu sker krävs det att man beaktar opartiskhet och rättssäkerhet. Det är utgångspunkter som måste hållas högt hela tiden. Det är viktigt att den enskildes rättssäkerhet garanteras. Det betyder i sin tur att socialtjänstens kompetens måste vara hög och att personer som arbetar i socialtjänsten måste ha lämplig bakgrund och faktiskt lämplig personlighet. Att kunna möta barn enligt de krav som ställs i den nya socialtjänstlagen kräver att man har kompetensen att lyssna in vad barn faktiskt säger – och kanske även personligheten som passar för det.
Vi som har arbetat med barn vet hur hög deras lojalitet kan vara till föräldrarna men också till andra personer och att barn ibland kan vara lättmanipulerade. Det sätter fokus på att de personer som arbetar med barn måste ha rätt kompetens. Det kan inte nog understrykas. Det är därför vi arbetar med en rad olika insatser för att kompetensförstärka och metodutveckla inom områden som socialtjänsten. Jag vill lyfta fram barnahus som exempel. Finns det brister måste de tas på allvar, och man måste hela tiden arbeta med att identifiera sådana.
Det är naturligtvis så att när man beslutat att ett barn eller en ung person ska flyttas till ett annat hem än sitt eget innebär det ett särskilt stort ansvar.
Jag har själv suttit i socialnämnd. Jag vet att det ibland kan kännas som om man är en bit ifrån besluten, men man har skyldighet att vara aktiv och ställa frågor. Med det uppföljningsansvar som hela tiden finns och som åligger socialnämnden är det också så att man som enskild socialnämndsledamot har ett väldigt stort ansvar. Det måste man naturligtvis kunna ta.
Utifrån de här olika aspekterna har vi nu en lagstiftning där barns rättigheter får en helt annan plats och det ges möjligheter för de myndigheter som ska utföra tillsyn. Kommunrevisionen är en viktig del i det här. Ivo, som är det verktyg jag arbetar med framför allt, får med den nya lagstiftningen bättre verktyg för att kunna säkerställa det jag uppfattar som grunden till ledamotens fråga och också utgångspunkten för det jag arbetar med, nämligen att barn som växer upp i Sverige ska få en trygg och säker barndom och att deras bästa alltid beaktas.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.