Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Ekonomisk standard bland ensamstående föräldrar

Interpellation 2007/08:193 av Olsson, LiseLotte (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2007-11-20
Inlämnad
2007-11-20
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2007-12-04
Sista svarsdatum
2007-12-04
Besvarad
2007-12-07

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 20 november

Interpellation

2007/08:193 Ekonomisk standard bland ensamstående föräldrar

av LiseLotte Olsson (v)

till statsminister Fredrik Reinfeldt (m)

Regeringen skriver i budgetpropositionen för 2008 under utgiftsområde 12 att ensamstående föräldrar, företrädesvis kvinnor, med barn är den grupp som har störst andel i befolkningen med låg ekonomisk standard. År 2002 hade 19 procent i denna grupp en ekonomisk standard under 60 procent av medianen. Denna andel har ökat till 30 procent 2007, vilket motsvarar 95 000 barn till ensamstående föräldrar. Motsvarande andel med låg ekonomisk standard bland sammanboende med barn uppgår till 8 procent.

Eftersom ensamstående föräldrar, särskilt kvinnor, har högre arbetslöshet, högre ohälsotal och högre andel som är beroende av ekonomiskt bistånd än övriga i befolkningen har regeringens politik påverkat deras ekonomiska standard negativt.

Det finns 263 200 ensamstående föräldrar med barn under 19 år i Sverige, enligt Statsiska centralbyrån. Av dessa är 175 900 kvinnor och 87 300 män. I dag lever en tredjedel av alla barn i Sverige med en ensamstående förälder. Ändå är det kärnfamiljen som är normbildande för lagstiftning och regelverk vilket medför att de ekonomiska villkoren mellan barnfamiljer är ojämlika och orättvisa.

För att kartlägga hur den ekonomiska standarden har försämrats för ensamstående föräldrar under regeringens första år har vi låtit riksdagens utredningstjänst kartlägga arbetslöshet, sysselsättningsgrad, ohälsotal och andel med försörjningsstöd bland ensamstående föräldrar med barn under 19 år.

Enligt SCB:s arbetskraftsundersökning från september 2007 uppgår sysselsättningsgraden bland ensamstående kvinnor med barn under 19 år till 79,6 procent, jämfört med 84,6 procent i hela befolkningen. Arbetslösheten bland ensamstående kvinnor med barn uppgår till 5,4 procent jämfört med 4,6 procent i hela befolkningen. Enligt Försäkringskassan uppgår ohälsotalet bland ensamstående kvinnor med barn under 19 år till 51 dagar, jämfört med 39,9 dagar för hela befolkningen 2006. Enligt Socialstyrelsen fick var femte ensamstående mamma ekonomiskt bistånd under 2006. Motsvarande siffra för ensamstående pappor var 7 procent och bland sammanboende med barn 3 procent.

Rädda Barnens rapport Barnfattigdom i Sverige – årsrapport 2006 visar att 252 000 barn lever i en fattig familj i Sverige. Utredningen Ekonomiskt utsatta barn (Ds 2004:41) visar att barn till ensamstående mammor och utrikes födda föräldrar är mest ekonomiskt utsatta.

Eftersom ensamstående kvinnor med barn har lägre sysselsättningsgrad, högre arbetslöshet, högre ohälsotal och högre andel som är beroende av ekonomiskt bistånd än övriga i befolkningen är dessa kvinnor och deras barn också en grupp som drabbats hårt av regeringens politik.

Regeringen gör dessutom kraftiga besparingar på föräldraförsäkringen i budgetpropositionen för 2008. Under utgiftsområde 12 på s. 21 skriver regeringen att på grund av sänkt sjupenninggrundande inkomst och ”åtgärder mot felaktiga utbetalningar” skär man ned på anslaget med hela 1 miljard kronor per år 2008–2010. Detta kommer att slå extra hårt mot ensamstående föräldrar som endast har en inkomst i hushållet.

Mot bakgrund av det som anförts vill jag fråga statsrådet:

Avser statsrådet att vidta åtgärder för att förbättra den ekonomiska standarden för ensamstående föräldrar och deras barn?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:193, Ekonomisk standard bland ensamstående föräldrar

Interpellationsdebatt 2007/08:193

Webb-tv: Ekonomisk standard bland ensamstående föräldrar

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anders Borg (M)
Anf. 95 Anders Borg (M)
Herr talman! LiseLotte Olsson har frågat statsministern huruvida han avser att vidta några åtgärder för att förbättra den ekonomiska standarden för ensamstående föräldrar. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Ensamstående föräldrar är en utsatt grupp i samhället. Till största del består den av kvinnor. Löneinkomsterna är ofta låga, och de familjepolitiska stöden utgör en stor del av den disponibla inkomsten. De familjepolitiska stöden är utformade för att täcka barns behov och ge ekonomiskt svaga grupper möjlighet till ett boende anpassat efter familjesituationen. Familjestöden justeras i takt med prisutvecklingen. När lönerna utvecklas i snabbare takt än priserna blir inkomstutvecklingen lägre för grupper som har en stor del av sina inkomster från olika familjestöd. Regeringens politik grundas på noggranna fördelningsanalyser. Situationen för ensamstående med låga inkomster är en viktig utgångspunkt vid utformningen av politiken. Jobbskatteavdraget och möjligheten för ensamstående att deltidsstämpla under en längre period än sammanboende är exempel på detta. Regeringen anser att det är angeläget att förbättra situationen för de barn som har sämst ekonomisk standard. I finansplanen aviserades därför en utredning med uppgift att se över fördelnings- och marginaleffekter av de stöd som riktar sig till ekonomiskt utsatta hushåll med barn. Huvudinriktningen på regeringens politik är att få fler i arbete. Därmed kan bidragsberoende och ekonomiska klyftor minska. Det är nyckeln till en förbättrad ekonomisk situation för människor med en svag anknytning till arbetsmarknaden.
LiseLotte Olsson (V)
Anf. 96 LiseLotte Olsson (V)
Herr talman! Jag börjar med att tacka för svaret, trots att jag tycker att det inte var så mycket i det som var hoppingivande för de ensamstående. Regeringen vet inte hur det är i verkligheten. Regeringen utgår i sin politik från att alla familjer ser likadana ut. Men i verkligheten är det så att en tredjedel av landets familjer inte är det som vi per automatik tänker på när vi talar om familjer, det vill säga mamma, pappa och barn. Nej, en tredjedel av landets familjer är familjer bestående av en förälder. Väldigt ofta är det en mamma och ett barn. Det finns 263 000 ensamstående med barn i dag, och av dem är 67 procent kvinnor. Trots det är det den så kallade kärnfamiljen som utgör grunden och är normbildare för lagstiftning och regelverk. Det leder till att villkoren för barnfamiljer är orättvisa och ojämlika. Det blir väldigt tydligt när man läser högerregeringens budget. Jag ska ta några exempel. Under utgiftsområdet Ekonomisk trygghet för familjer och barn finns några sidor om politikens inriktning. Där säger ni så tjusigt att familjepolitiken bland annat ska öka familjernas valfrihet. Ett av högerns förslag är att införa ett vårdnadsbidrag på 3 000 kronor i månaden. Jag skulle gärna vilja ha svar på hur ett vårdnadsbidrag på den summan gör att en ensamstående förälder får mer valmöjlighet. Vem kan leva på 3 000 kronor per månad i dag i Sverige? Det är omöjligt om man är ensamstående. En annan sak som regeringen slår sig på bröstet för är den så kallade jämställdhetsbonusen. Vad har en ensamstående mamma för glädje av den? Herr talman! Den ekonomiska standarden bland ensamstående föräldrar blir allt sämre. Ensamstående föräldrar, företrädesvis kvinnor, är den grupp som har störst andel i befolkningen med låg inkomst. Gruppen ökar dessutom. I dag säger siffrorna att 95 000 barn lever under svåra ekonomiska förhållanden. Av de ensamstående är det 30 procent som har en låg inkomst och bland sammanboende är det 8 procent. Det är en helt oförsvarlig skillnad. Siffrorna som jag nämnde nyss kommer från er egen budgetproposition. Jag och säkert alla ensamstående skulle vilja höra konkreta förslag med pengar avsatta i budgeten för att rätta till det. I stället hänvisar finansministern i svaret till en utredning som ska se över bland annat fördelningseffekterna av de stöd som riktar sig till ekonomiskt utsatta hushåll med barn. Jag tycker inte att det räcker. Precis som jag säger i min fråga har vi låtit riksdagens utredningstjänst titta på hur den ekonomiska standarden försämrats för ensamstående föräldrar under regeringens första år. Vi har bett den kartlägga arbetslöshet, sysselsättningsgrad, ohälsa och andel med försörjningsstöd bland ensamstående föräldrar med barn under 19 år. Det visar sig att ensamstående föräldrar - och då särskilt kvinnor, eftersom det är den stora gruppen - är starkt överrepresenterade bland arbetslösa, sjukskrivna och personer med försörjningsstöd. Därför har regeringens politik slagit särskilt hårt mot de familjerna. Jag ska förtydliga det hela. I budgeten för år 2008 genomför högern en kraftig nedskärning på föräldraförsäkringen, sänkt sjukpenninggrundande inkomst och åtgärder mot felaktiga utbetalningar. Allt tillsammans betyder nedskärningar på 1 miljard 2008-2010. Eftersom vi vet att gruppen ensamstående med barn är överrepresenterad, som jag nyss sade, drabbar det dessa familjer väldigt hårt. Det verkar precis som om regeringen tycker att det ska löna sig att vara högavlönad och frisk, och dessutom ska man inte ha några barn. Det ska till exempel löna sig att inte vara hemma för vård av barn. Jag tycker att det är en omänsklig politik. I stället för att skärpa reglerna för dessa familjer bör man införa en politik som stöder utsatta familjer.
Anders Borg (M)
Anf. 97 Anders Borg (M)
Herr talman! LiseLotte Olsson tar upp ensamståendes situation. Den är besvärlig. Det ska vi vara medvetna om. När Joakim Palme genomförde Välfärdskommissionens kartläggningsarbete var det tydligt att den grupp som fått störst försämringar under 1990-talet var ensamstående mammor med barn. Jag säger ensamstående mammor därför att vi har en grupp ensamstående som är män som definitivt inte har samma ekonomiska utsatthet som kvinnorna har i den situationen. Vad beror detta på? Det finns väl belagt i annan forskning. Det beror på generell utsatthet. Man har små ekonomiska marginaler och ofta en livssituation där det är väldigt svårt att få ihop det så kallade livspusslet som gör att det blir en bevärlig vardag. Man arbetar ofta mindre och mer deltid och har en sämre förankring på arbetsmarknaden än andra grupper. Det är också så att man ofta är i yrken där löneutvecklingen har varit sämre under 1990-talet. Ibland har jag funderat på vad det beror på att vänsterregeringar förefaller vara så systematiskt oförmögna att hjälpa den kanske mest utsatta gruppen i det svenska samhället. Jag säger den kanske allra mest utsatta av det skälet att det rör sig om människor som har en ekonomisk och social utsatthet trots att de nästan aldrig har några allvarliga sociala problem. Deras sociala problem består i att de är ensamstående mammor. De är strävsamma, sparsamma och offrar för barnen. De prioriterar barnen och deras väl framför det mesta. Vi vet att det är så både från våra egna erfarenheter och från den forskning som finns på området. Varför misslyckas vänsterregeringar så fundamentalt med denna grupp? Det är därför att man inte ser fattigdomsfällorna. Vi har konstruerat ett system i Sverige där en ensamstående mamma har en högre marginaleffekt än vad Bill Gates har i USA. Vi har byggt ihop system. Det blev så tydligt när Rädda Barnen för något år sedan gav ut sin bok om barnfattigdom. När man går igenom det ser man att det rör sig som familjer där föräldrarna är förtidspensionärer. Där har vi en tröskeleffekt som i vissa fall överstiger 105 procent. Det rör sig om socialbidragstagare. Där har vi en tröskeleffekt på 100 procent. Det rör sig om människor som är sjukskrivna eller som är beroende av något annat inkomststöd, till exempel bostadsstöd. Där har föräldrarna inte någon möjlighet att med eget arbete påverka den egna livssituationen. Man har berövat dem kraften och möjligheten att styra över sitt liv. Det ser inte vänsterregeringar. De ser inte betydelsen av att det ska löna sig att arbeta. Jag vill absolut inte påstå att det är medvetet. Jag tror att de flesta människor som stöder den politiska vänstern uppfattar sig som genuina anhängare av rättvisa. Men i den politiska praktiken har man låst in denna grupp i fattigdomsfällor. Vad gör nu denna regering? Vi kan titta på hur jobbavdraget påverkar arbetade timmar och sysselsättning. Vi skrev i budgeten att det skulle ha störst effekt för decilgrupp 1 och 2, det vill säga de 20 procenten med lägst inkomst där många av dessa människor befinner sig. Nu ser vi att vi har rekord i antalet arbetade timmar. I oktober när siffran nådde en ny höjdnivå kunde vi se att det var just kvinnorna som svarade för den största delen av ökningen. Vi ser att dessa åtgärder inte bara i beräkningar utan även i konkreta siffror har effekter. När man får fler arbetade timmar stiger inkomsterna och minskar inkomstskillnaderna. Vi kan också se att när vi nu genomfört reformer stiger lönerna i den här gruppen. Vi fick i oktober den högsta löneökningstakten för kommunalgruppen. Varför kunde vi få det? Jo, därför att vi fick ett löneavtal. Vi fick också en budgetproposition som lade grunden för en ökad flexibilitet på arbetsmarknaden. Då klarar vi lite högre löneökningstakt utan att inflationen drar i väg och framtvingar åtstramningar i den ekonomiska politiken. Vår politik leder till fler människor i arbete, fler arbetade timmar och bättre löner för just de grupper som LiseLotte Olsson värnar om. Vi kan i praktiken göra det Vänstern aldrig lyckats med att göra själva.
LiseLotte Olsson (V)
Anf. 98 LiseLotte Olsson (V)
Herr talman! När man diskuterar med högerföreträdare är det typiskt att ni skyller på det som hänt tidigare under vänsterregeringen. Jag tänker inte falla i den fällan och stå och försvara. Det var mycket som inte var bra på den tiden. Det försöker vi rätta till och kommentera och kritisera nu. Finansministern kan inte skylla ifrån sig eller bortse från sig egen roll i det hela. Ni har chans att rätta till det som ni nu tycker att vi gjorde så fel. Ta chansen nu när ni har regeringsmakten. Det finns mycket ogjort. Finansministern talar i svaret om familjestöden. Där finns det konkreta saker man kan göra. Det gäller till exempel bostadsbidragen. De har stått stilla sedan ungefär tio år tillbaka. Vad tänker ni göra för att rätta till det? Det är de ensamstående som är mest beroende av bostadsbidrag för att kunna bo någorlunda drägligt. Föräldrapenningen kommer att sänkas i och med att man gör om beräkningsgrunden i sjukförsäkringssystemet. Det drabbar förstås ensamstående ännu mer eftersom de bara har en inkomst. Underhållsstöden har också stått stilla väldigt länge. Där har Vänsterpartiet ett förslag om att värdesäkra dem. Jag undrar hur regeringen ställer sig till en sådan sak. Precis som finansministern säger är möjligheten att få jobba viktig. Ju mer man jobbar, desto mer tjänar man. Det är också sant. Men det finns en sak som man också skulle kunna göra för att underlätta för ensamstående med barn. Det är att man ser till att de har rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid. Så är det inte i dag. En arbetslös ensamstående kvinna som exempelvis jobbar inom vården är beroende av att ha barnpassning ordnad både för att kunna ta ett erbjudet jobb, om man nu är arbetslös, och kunna stämpla om man inte får jobbet. Den barnomsorgsmöjligheten är väldigt viktig för att öka sysselsättningsgraden hos de ensamstående. Jag undrar vad ni har för planer för det? När det gäller jobbskatteavdraget kan man diskutera statistik och se på olika sätt. Men det ger mer till dem som tjänar mer. Det är ofrånkomligt. Ju fler tusenlappar jag har i månaden desto mer värt är jobbskatteavdraget. De ensamstående mammorna tillhör inte den här gruppen. Av era skattesänkningar går två tredjedelar till den tredjedel som är rikast i Sverige. Jag tror inte att det är speciellt många ensamstående mammor som tillhör den rikaste tredjedelen.
Anders Borg (M)
Anf. 99 Anders Borg (M)
Herr talman! Jag vill inte ge LiseLotte Olsson intrycket av att jag skyller på den tidigare vänsterregeringen. Hade jag velat göra det hade jag naturligtvis tagit upp att förmögenhetsskillnaden ökade med 26 procentenheter, att förmögenhetsspridningen ökade, att inkomstskillnaderna ökade, att det inte skedde något med löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Då hade vi kunnat utvärdera 1994-2006. Min poäng var lite annorlunda. När vi tittar på det som Joakim Palme och Välfärdskommissionen visade har just ensamstående mammor varit en grupp som inte följt med i standardutvecklingen, i väldigt stor utsträckning beroende på att vi felkonstruerat de sociala trygghetssystemen. Det har naturligtvis inte enbart vänstern ansvar för. Det kunde vi möjligtvis ha åtgärdat vid tidigare regeringsinnehav. Alla undersökningar visar att det ekonomiska incitamentet spelar störst roll för kvinnor med lägre inkomster. För dem har vi baxat ihop ett system av socialbidrag, transfereringar, kommunalskatter och arbetsgivaravgifter som ger en extrem tröskeleffekt på låga inkomster. Vi har en skattebelastning på 60 procent sammantaget från de första kronorna vid ett halvtidsjobb. Vi har en sammantagen inkomstprövning i de här stöden som gör att marginaleffekterna för människor som ligger på inkomstnivåer runt 10 000 kronor i månaden ligger på 60 procent. Det är obegripligt att vi har konstruerat våra sociala trygghetssystem så illa. Jag ska också säga att ett av skälen till att vi gör vårt jobbskatteavdrag är erfarenheterna på det här området. När Bill Clinton gör sin Earned Income Tax Credit 1995 har det dramatiska effekter. Man är tillbaka till fattigdomsnivån 1960. Man har tagit tillbaka det utanförskap man hade. Den största effekten i det Clinton gjorde ligger på ensamstående mammor. Man har gått ifrån att två tredjedelar var beroende av olika inkomststöd till att de i dag i allt väsentligt och i huvudsak är egenförsörjda med allt vad det innebär av stolthet att kunna försörja sin familj, att få vara med på arbetsmarknaden och utvecklas, att ha arbetskamrater, att få vara del av ett arbetsliv, att barn får växa upp i en miljö där arbete är det som är försörjningen och känslan av att det man gör när man växer är att gå in i arbetslivet och får vara en del av samhället i den bemärkelsen. Här är jobbavdraget en jätteviktig åtgärd. Det är precis som när Bill Clinton gjorde sin Earned Income Tax Credit. De största sänkningarna av skatterna ligger på marginalen, på genomsnittet och på tröskeln i decilgrupperna 2 och 3, möjligtvis upp till 4. Det är där de största förändringarna av marginalskatt, genomsnittsskatt och tröskeleffekt ligger. Det är därför vi nu också ser effekterna. Det är därför vi nu ser att arbetade timmar stiger så mycket hos just kvinnorna. Det är precis så här vi kommer att få föra diskussionen. Vi ser på goda grunder, precis som IMF, OECD, Riksbanken och KI, att vår politik har goda effekter. Vänsterföreträdare säger nej, nej och nej. Om man bara räknar statiskt och med någon väldigt konstig fördelningsmodell som de har skruvat ihop på riksdagens utredningstjänst kan de minsann visa att det blir snedfördelning. Det som gör att jag längtar till valrörelsen är att då kommer vi inte att diskutera RUT-modeller. Då kommer vi att diskutera verkligheten. Då kommer det att ha visat sig att lönerna för kommunalare nu kan stiga utan att det blir inflation. Då kommer det att visa sig att jobben i servicesektorn och för de här grupperna växer till. Då kommer det att visa sig att det är just i de här grupperna arbetade timmar stiger, och det är just i de här grupperna vi kan se att stigande inkomster gör att inkomstskillnaderna minskar. Det är då vi kan se att vi har byggt ett samhälle som tar lite bättre hand om de allra mest utsatta grupperna. För det är precis dem som vi talar om när vi talar om ensamstående kvinnor.
LiseLotte Olsson (V)
Anf. 100 LiseLotte Olsson (V)
Herr talman! Vi är alltså överens om att ensamstående kvinnor med barn är starkt drabbade. Det verkar som om vi är överens om det. Det är alltid något. Men jag tycker att det är lite cyniskt att be den gruppen vänta till valrörelsen för att se att något har hänt. Jag vill att saker och ting ska hända fortare. Det är några år dit i alla fall. Jag tycker också att vi kan hålla oss till Sverige. Jag tänker inte diskutera Clinton och USA. Det här handlar om Sverige och Sveriges ensamstående mammor, föräldrar med barn. Det finns en förening som heter Makalösa föräldrar. Jag tror verkligen inte att de delar Anders Borgs verklighetsbeskrivning att de skulle ha fått det så mycket bättre. Det är precis tvärtom. De har fått det sämre den senaste tiden. Jag tänkte passa på eftersom det snart är jul. Jag ska berätta om en undersökning som föreningen Majblomman har låtit Sifo göra. Rapporten heter Vad fick du i julklapp? Den visar att var tredje ensamstående förälder inte kan vara ledig under barnens jullov. De har inte heller pengar till barnens julklappar. Den visar också att ekonomisk utsatthet är förknippad med känslor av skam och rädsla och att fattigdomen riskerar att bli en livslögn. Man köper dyra julklappar som man egentligen inte har råd med. I stället bryr man sig inte om att betala hemförsäkringen. Det finns ett ord som ni borgare använder titt som tätt. Det är utanförskap. Är det någon gång det ordet passar in är det just för barnen som växer upp i de här miljöerna, den här situationen. Det är fattiga barn. Det visar sig att 47 procent av de barnen inte har råd att ha aktiviteter tillsammans med sina kamrater. Det om något skapar utanförskap. Vad säger finansministern? En julklapp skulle kunna vara att på allvar försöka göra något för de här barnen och familjerna. Där har jag och Vänsterpartiet några förslag, men som vanligt rusar talartiden i väg väldigt fort. Vi kan börja med att säga nej till sänkta ersättningsnivåer, eftersom den här regeringens besparingar på det området verkligen drabbar en utsatt grupp som har en inkomst i familjen. Sedan vill vi också göra en satsning på offentlig sektor och inte precis tvärtom som regeringen gör. Offentlig sektor behövs för den är kvinnors arbetsmarknad till stor del, och den behövs för att omsorgen om barnen ska fungera.
Anders Borg (M)
Anf. 101 Anders Borg (M)
Herr talman! LiseLotte Olsson gör ett litet misstag när hon tror att vi behöver vänta till valrörelsen. Oktoberstatistiken har vi nu fått. Där ser vi att arbetade timmar stiger kraftigt och att huvuddelen av detta ligger hos kvinnorna. Vi ser nu att för första gången på mycket lång tid är det kommunalarbetarnas löner som stiger snabbast. Det är även på handelsområdet. Vi har fått höga avtal hos dem utan att Sverige är ett land där inflationen springer i väg eller där det behövs kraftiga åtstramningar. Varför? Jo, för att den här regeringen har satsat på en politik som gör arbetsmarknaden mer flexibel, som gör att fler människor vill arbeta, att arbetsutbudet ökar. Då har vi råd att klara löneökningar också för dessa grupper utan att det behövs åtstramningar och nedskärningar. Jag är övertygad om att det kommer att vara precis på samma sätt framöver. Det är nu i dessa grupper vi ser arbetade timmar och sysselsättning öka. Låt mig ta det konkret. Vad gör vi? frågar LiseLotte Olsson. Vid årsskiftet ska vi förhoppningsvis kunna ta ett ytterligare steg i jobbavdraget. Om EU-kommissionen så vill ska vi väl så småningom också kunna sänka socialavgifterna för tjänstesektorn. Vilka är det som jobbar i hotell och restaurang och i frisersalongerna? Det är kvinnor. Det är ofta ensamstående kvinnor. Det är just där jobben kommer att komma. Det är precis det här vi är på väg att göra: återupprätta full sysselsättning också för grupper som har stått alldeles för svaga i den svenska ekonomin. Jag kan inte komma ifrån den utmärkta bok Rädda Barnen gav ut för något år sedan om barnfattigdom. Det var så tydligt. I varje familj handlar det om en fattigdomsfälla som vi har skapat, inte genom att vi har en bra och generös välfärdsstat - det ska vi ha - utan för att vi i en del av denna välfärdsstat, inkomststöden till de sämst ställda, har lyckats bygga upp fattigdomsfällor. Det är fattigdomsfällor som gör att en person som går till arbete inte får en krona extra för det. I många fall förlorar en ensamstående kvinna med två barn eller fler på att gå in på arbetsmarknaden. Hon förlorar månadsinkomst på det. Så får det inte vara. Vi ska ha ett tryggt samhälle där människor kan leva på sin lön och ta hand om de sina. Det måste också gälla de ensamstående kvinnorna.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.