Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

domstolarna och rättsväsendet i Skåne

Interpellation 2003/04:372 av Johansson, Carl-Axel (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2004-03-18
Inlämnad
2004-03-18
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2004-03-31
Sista svarsdatum
2004-04-01
Besvarad
2004-04-13

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 18 mars

Interpellation 2003/04:372

 av Carl-Axel Johansson (m) till justitieminister Thomas Bodström om domstolarna och rättsväsendet i Skåne

Domstolsverket har utrett en minskning av antalet domstolar, bland annat i Skåne. Låt mig slå fast att domstolsväsendet kan behöva en reformering. Statsministern har slagit fast att rättsväsendet behöver förbättras för att skapa en bättre "inre" trygghet för medborgarna. Såväl polisens verksamhet som domstolsverksamheten är här viktiga liksom kriminalvården.

Om statsministern menar allvar med sitt uttalande rimmar detta dåligt med den minskning som nu synes förberedas i Domstolsverkets förslag bland annat beträffande antalet domstolar i Skåne.

Som jag ser det innebär en minskning av tingsrätterna att förutsättningarna för polisens och rättsväsendets möjligheter försämras framöver och att statsministerns löfte om en bättre inre trygghet inte kan förverkligas. Detta gäller inte minst Skåne med landets sydliga gräns.

Jag befarar att handläggningstiden vid brottsutredningar kan bli längre, liksom jag ifrågasätter att större tingsrätter är effektivare än mindre. Vidare förefaller det saknas underliggande analys av behovet av specialiseringar inom domstolsväsendet.

Jag frågar därför justitieministern:

1. Har justitieministern gjort någon analys av huruvida handläggningstiden verkligen kommer att förkortas vid brottsutredningar i Skåne med en reducering av antalet domstolar?

2. Har justitieministern dragit slutsatsen att underlaget ger klart stöd för att det är mer effektivt med dömande i större tingsrätter än mindre ur ekonomisk aspekt?

3. Har justitieministern gjort någon analys av huruvida det finns behov av specialisering inom domstolsväsendet?

Debatt

(12 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:372, domstolarna och rättsväsendet i Skåne

Interpellationsdebatt 2003/04:372

Webb-tv: domstolarna och rättsväsendet i Skåne

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Thomas Bodström (S)
Anf. 58 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Carl-Axel Johansson har frågat om jag har gjort någon analys av om handläggningstiden vid brottsutredningar kommer att förkortas med en reducering av antalet domstolar. Han har också frågat om jag har dragit slutsatsen att underlaget ger klart stöd för att det ur ett ekonomiskt perspektiv är mer effektivt med dömande i större tingsrätter än i mindre. Han har slutligen frågat om jag har gjort någon analys av behovet av specialisering inom domstolsväsendet. Chatrine Pålsson har frågat på vilket sätt behovet av lokal förankring har beaktats vid tingsrättssammanläggningarna i Kalmar län. Hon har även frågat om jag avser att verka för att regeringen ska ändra sin ståndpunkt om antalet tingsrätter i Kalmar län. Jag vill inledningsvis betona att reformeringen av tingsrättsorganisationen inte görs för att spara pengar utan för att skapa en mindre sårbar organisation som även i framtiden uppfyller högt ställda krav på rättssäkerhet och effektivitet. Vad beträffar tingsrätternas storlek är det inte så att större tingsrätter i sig leder till kortare handläggningstider. De större tingsrätterna har dock bättre möjligheter att organisera arbetet på ett sätt som gör att handläggningstiderna kan minska - detta genom att införa nya och mer effektiva beredningsorganisationer. Det är också viktigt att domstolarna har en sådan storlek att den dömande verksamheten inte påverkas negativt vid exempelvis föräldraledigheter eller sjukfrånvaro. Dessutom bör framhållas att en av målsättningarna med reformarbetet är att öka den geografiska samordningen med rättsväsendets övriga myndigheter. En bättre samordning medför att dessa inte behöver lägga lika mycket tid på resor till och från domstolarna utan i stället kan använda den tiden till sina huvuduppgifter. När det gäller specialisering är det min uppfattning att det bör ske en mer långtgående specialisering för att domstolarna även i framtiden ska kunna uppfylla samhällets höga krav på rättskipningen. Det är en tydlig trend att specialiseringen ökar hos dem som agerar i domstolarna. Både åklagare och advokater är specialiserade i betydligt högre grad än tidigare. Det finns självfallet ett behov av specialistkompetens även bland domarna. Jag kan i sammanhanget nämna att Domstolsverket och Sveriges Domareförbund i höstas presenterade en förstudie om specialisering inom domstolsväsendet. Av rapporten framgår att såväl domarna själva som bland annat företrädare för advokat- och åklagarkårerna med flera delar regeringens uppfattning att en ökad grad av specialisering bland domarna är nödvändig. Vad slutligen gäller tingsrätterna i Kalmar län redovisade regeringen i budgetpropositionen för 2004 sin bedömning av hur dessa bör vara organiserade. Den avvägning mellan olika intressen som därvid gjordes ledde till slutsatsen att verksamheten bäst främjades om tingsrätterna i länet lades samman till en tingsrätt med kansliort i Kalmar och tingsställen i Oskarshamn och Västervik. Genom inrättandet av de särskilda tingsställena kommer allmänheten även i fortsättningen att ha god tillgänglighet till tingsrätten. I november 2003 ställde sig riksdagen bakom den bedömning som regeringen redovisat. I februari i år beslutade regeringen därför att tingsrättsorganisationen i Kalmar län skulle förändras i enlighet härmed. Det beslutet står fast.
Carl-Axel Johansson (M)
Anf. 59 Carl-Axel Johansson (M)
Fru talman! Jag får tacka justitieministern på svaret. Men jag tycker ändå inte att det är så speciellt klarläggande mot bakgrund av mina frågor. Det är ju inte första gången som den kommande domstolsorganisationen varit uppe till debatt här i kammaren. Att frågan ständigt återkommer visar på vikten av att den framtida organisationen ger bättre förutsättningar för en rättssäker och god handläggning, så att vår tilltro till rättsväsendet inte försämras. Jag är alltså orolig för att en minskning av antalet tingsrätter i bland annat Skåne ger sämre möjligheter för såväl polis som rättsväsendet att skapa trygghet för medborgarna. Statsministern lovade ju också under detta riksmöte att den inre tryggheten skulle skapas. Jag undrar därför: Blir förutsättningarna nu bättre för detta? Tas det ett samlat grepp om tingsrättsorganisationen och den pågående reformeringen så att medborgarperspektivet med tyngdpunkt på lokal förankring och tillgänglighet förbättras? Jag kan inte läsa ut detta ur justitieministerns svar. I utredningen konstateras att endast 3 % av befolkningen besöker en tingsrätt årligen. Det låter inte mycket, men i Skåne innebär det att antalet besökare årligen är drygt 34 000 personer. Medborgarperspektivet, den lokala förankringen och tillgängligheten lyser trots detta med sin frånvaro i statsrådets svar. I stället förskjuts perspektivet till de kommande tingsrätternas inre organisation. Då menar tydligen statsrådet att verksamhetsmålen kan förbättras. Men den av Domstolsverket gjorda utredningen för Skåne visar att de största domstolarna i Malmö, Helsingborg och Lund uppfyller verksamhetsmålen sämre än de mindre domstolarna. Den kostnadsbild som utredningen ger uttryck för ger inte heller stöd för att det är mer ekonomiskt effektivt med dömande vid större tingsrätter. Snarast innebär ett färre antal domstolar i Skåne betydande fördyringar på grund av ökade kostnader för advokater och ökade inställelsekostnader för andra aktörer. Vid oförändrade resurser i övrigt skulle dessa pengar kunna användas för till exempel fler domartjänster vid domstolen och därmed till en bättre måluppfyllelse i form av ett rättssäkert och effektivt domstolsagerande. Såvitt jag förstår saknar Domstolsverkets utredning en kostnadsanalys. Det tycker jag är anmärkningsvärt med tanke på de mål som regeringen har uppsatt för dömandet och som borde vara styrande för Domstolsverkets verksamhet. Som jag hör av justitieministerns svar menar ministern snarast att en samordning framöver med rättsväsendets övriga myndigheter skulle ge mindre kostnader. Men jag vill fortfarande hävda att en sådan kostnadsanalys saknas i utredningen och förefaller vara ett rent önsketänkande från statsrådets sida. Är verkligen inställelsekostnader, restid, ersättning för förlorad arbetsinkomst beräknade för till exempel vittnen och övriga som kan ha rätt till sådan ersättning? Är de advokatkostnader beräknade som speglar den ökade restiden? Har statsrådet en analys av detta? Om nu justitieministern och Socialdemokraterna menar något med satsningen på rättsvårdande myndigheter borde Domstolsverkets planer på att lägga ned ytterligare tingsrätter i Skåne inte genomföras.
Chatrine Pålsson (Kd)
Anf. 60 Chatrine Pålsson (Kd)
Fru talman! Jag får väl också tacka för svaret. Det ingår att man ska ha en viss strategi, men jag måste ändå ställa samma fråga till Thomas Bodström som jag tror att min partikamrat Ragnwi Marcelind har gjort ganska många gånger: Av vilket skäl kan regeringen inte fatta ett helhetsbeslut om tingsrättsorganisationen? Är det av feghet som man väljer att besluta om ett län i taget? Protesterna blir då inte så stora om man inte själv berörs. Jag tycker att det vore rättfärdigt att berätta det här. Det finns hundratusentals människor ute i landet som inte förstår vad det är som pågår och som känner stor oro och otrygghet. Jag kommer från Kalmar län. Där är det 30 mil från norr till söder. Med endast en tingsrättsorganisation kommer det att bli oerhört långa restider och höga kostnader. Man kan utan vidare säga att det väldigt många gånger handlar om fyra timmars restid. Det innebär att man kan arbeta effektivt i fyra timmar. Och sedan påstår regeringen att anledningen till att man lägger fram det här förslaget är att man ska få en effektivare organisation! Jag måste då fråga: Vad menar regeringen med detta? Kan det bli effektivare om man arbetar i fyra timmar i stället för åtta? Inte menar väl regeringen att man ska resa på sin fritid? Det förutsätter jag att man inte gör. Det är viktigt för människor att det finns en trygghet. Väldigt många känner trygghet om det finns en tingsrätt. Många anser att närhet är jätteviktigt. Jag har förstått - åtminstone har det stått så i ett antal propositionen - att också regeringen tycker att närhet är viktigt. Jag får inte det här att gå ihop riktigt. Ibland kanske justitieministern och regeringen inte ens är medvetna om att vi nästan har Norrlandsavstånd i Kalmar län. Det är väldigt få som tror på dessa tingsställen. Man tror ju att det är en övergångsfas och ingenting annat. Om man bor i Gamleby som ligger norr om Västervik och ska åka ned till Kalmar för en rättegång - medierna kan inte bevaka rättegången, och närheten när det gäller nämndeman och så vidare finns inte - är det inte särskilt avskräckande, för det är ju ganska anonymt. Jag tror att det är sådana saker det handlar om när vi ska skapa en trygg miljö för människor och att just närheten betyder mycket. En annan fråga är vittnena, som redan nu är svåra att få till en rättegång ibland. Med de belopp som betalas ut till vittnen nu, som jag tror är max 700 kr om jag inte missminner mig, kommer det att vara billigare att betala ett vite. Jag tänker på en småbarnsförälder som ska färdas två timmar i ena riktningen och två i den andra. Det är ju oerhörda avstånd. Även domarna och personalen är mycket skeptiska till det här. På vilket sätt kan det här bli effektivare?
Krister Örnfjäder (S)
Anf. 61 Krister Örnfjäder (S)
Fru talman! I budgetpropositionen för 2004 fanns det ett förslag som innebar att de tre tingsrätterna i Kalmar län skulle slås ihop till en med kansliort i Kalmar och att det skulle bli tingsställen i Västervik och Oskarshamn. Det här är ett förslag som kommer att få långtgående konsekvenser både för medborgarna som är bosatta i den norra delen av länet och för tingsrätternas egen verksamhet. Som argument framfördes både effektivitets- och kompetensskäl för att skapa slagkraftigare domstolsenheter som är bättre anpassade till framtidens krav, och det har jag naturligtvis inget emot. Det är bra att det finns en vilja att reformera domstolsorganisationen och skapa ett effektivare rättsväsende. Det är dock nödvändigt att regeringen noga följer de genomförda förändringarna så att de förväntade positiva effekterna uppnås. Det finns faktorer som gör att förändringarna i organisationen kan leda till försämringar i stället. I Kalmar län innebär förslaget att resvägarna för domare med personal blir upp till 15 mil långa. Då förutsätter jag att man behåller tingsstället i Västervik och åker från Kalmar. Det kan innebära att man får en arbetssituation där man har restider som motsvarar en arbetsvecka i månaden. Detta i sin tur kan enligt min mening resultera i att intresset för att arbeta i domstolen minskar och att effektiviteten och antalet dömda mål sjunker. Domstolsverket har sett över hela organisationen och tycker att det är tillräckligt med en kansliort för hela Kalmar län. Jag är tveksam till det. Jag tycker att man ska titta på placeringen av kansliort eller kansliorter utifrån hur länet ser ut och minimera de avståndsnackdelar som kan bli resultatet. Det är också angeläget att den förändring som nu ska ske följs upp av regeringen. Om de positiva effekterna som förändringen syftar till inte uppnås måste regeringen vara beredd att ompröva beslutet.
Thomas Bodström (S)
Anf. 62 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Jag vill erinra om det som jag brukar säga i de här debatterna, att det är regeringen som lägger fram förslag och att vi gör det enbart om vi har riksdagens stöd. Det är alltså riksdagen som beslutar om detta. Det tycker jag är viktigt med tanke på att detta är en så djupt demokratisk fråga. Så är det också med de förändringar som har gjorts i Kalmar län. Dem har riksdagen ställt sig bakom. Självklart ska de, som Krister Örnfjäder säger, följas noggrant. Nu har förändringarna ännu inte trätt i kraft så det kan ju inte göras förrän det har skett, men självklart ska det göras framöver. När det sedan gäller förändringar i varje region är anledningen att varje region har sina speciella förutsättningar, och just för att det här är så viktiga frågor kan man inte bara göra förändringar över hela landet och tro att förutsättningarna är samma i Kalmar län som i Norrland eller i Stockholm för den delen, utan de är olika. Just med tanke på frågornas vikt är det viktigt att man noga följer varje förändring. Som jag också sagt vid flera tillfällen är inte skälen ekonomiska, utan det är rena verksamhetsskäl. Om det är något plus eller något minus vågar jag inte säga, och det tror jag inte att någon kan säga säkert. Men med tanke på att kostnaderna för rättsväsendet nu är över 26 miljarder kan var och en förstå att det, även om det skulle vara vissa ekonomiska vinster, inte är någonting som kan vara drivande. För min egen del tror jag att det varken är plus eller minus - i vart fall är det försumbart - utan det är rena verksamhetsskäl. Vad som spelar in är naturligtvis i första hand hur man kan få en så bra verksamhet som möjligt, men även närheten har betydelse. Det är dock i genomsnitt en gång i livet som man besöker en domstol. Vissa besöker den betydligt oftare, men de som är där väldigt ofta brukar komma dit genom samhällets försorg på annat sätt. Självklart måste man också vid den slutliga bedömningen lägga in vad det kan få för konsekvenser för andra av de inblandade, till exempel vittnen, advokater och domare. Vittnen får i och för sig betalt för sina resekostnader. De får 700 kr skattefritt, och sedan får de betalt för sina resekostnader oavsett hur höga de är. Och det är ju inte alltför ofta man vittnar trots allt. Sammantaget vill jag säga att det är verksamheten, rättssäkerheten, som är det allra viktigaste, men det är också viktigt att man tar hänsyn till de geografiska förhållandena inom varje län. Så kommer vi också att fortsätta arbeta framöver. Sedan är det viktigt att rättsväsendets olika delar samarbetar. Vi har också gett i uppdrag till de olika myndigheterna att se till helheten och att man också ska samarbeta. Det är också något som vi noga följer och kommer att följa framöver.
Carl-Axel Johansson (M)
Anf. 63 Carl-Axel Johansson (M)
Fru talman! Jag är medveten om att det viktigaste egentligen inte är kostnaden, utan det är bra dömande, tillgängligheten, medborgarperspektivet och den lokala förankringen. Det är just det som jag är orolig för att man missar. Ändå är det väl bra om man har någon uppfattning om hur kostnaderna kan förändras i de här sammanhangen. Jag skulle vilja fortsätta med att ta upp frågan om specialiseringen av domstolsväsendet. Utredningen har alltså inte gett stöd, som jag kan se, för att dömande i större tingsrätt är mer effektivt. Då borde slutsatsen ha varit att ifrågasätta de stora domstolarnas organisation och att kanske fråga sig om verksamheten inte borde decentraliseras i stället för att koncentreras. Utredningen säger till exempel att Malmö tingsrätt inte borde bli större, men drar inte konsekvensen fullt ut och avfärdar ytterligare domstolsnedläggningar i exempelvis Skåne, utan man tillför ytterligare några verksamheter, som jag förstår det. Man pratar om att domstolarna i framtiden måste kunna specialisera sig och att det kräver större domstolar. Då uppstår det intressanta att inte ens i Sveriges tredje största domstol, Malmö tingsrätt, finns sådan specialisering i dag. Då måste man fråga sig, och jag tycker att också statsrådet borde ställa sig den frågan: Varför har inte de största domstolarna redan genomfört en specialisering om behovet finns? Det kanske är nuvarande regelverk som inte tillåter det. Jag vet inte, men jag kanske kan få svar på det. Man borde väl lösa det i stället för att förlita sig på att stora domstolar med automatik specialiserar sig. Det är mot bakgrund av detta viktigt, med sikte mot framtiden, att fastslå att det som är väsentligt för domstolarna är att effektivt och rättssäkert kunna avgöra vardagsmålen. I de relativt få mål som jag inhämtat och som kräver specialkompetens hos domstolarna borde man redan i dag kunna skaffa sig detta, kanske genom adjungering av domare för speciella mål. Den tydliga trend som statsrådet ger i svaret borde alltså kunna lösas genom en adjungering av specialkompetenta domare till redan befintliga domstolar. Det är, som jag ser det, en utveckling av verksamhetsfunktionen som ska eftersträvas, inte större tingsrättsfastigheter. Kanske borde regelverket ses över även här. En ökad specialisering av domarna behöver väl inte tvunget kräva större tingsrätter med sämre geografisk tillgänglighet och sämre lokal förankring? Adjungering till befintliga tingsrätter skulle kunna lösa detta problem. Jag är alltså väldigt orolig för att det med Socialdemokraternas rättsväsende blir som med sjukvården, det vill säga att det akuta och speciella omhändertagandet fungerar, men handläggningen av vardagsbrottsmålen kommer att försämras i likhet med vardagssjukvården, som nu fungerar allt sämre eller inte alls och till och med väljs bort i vissa landsting. Är justitieministern inte orolig för en liknande utveckling inom domstolsväsendet? En tidig signal blir ökande handläggningstider och därmed än mer bristande tilltro till vårt rättsväsende för vardagsbrotten. Trenden tycker jag mig redan se, där till exempel villainbrott nu i grunden är en försäkringsfråga och polisanmälan sker endast för att kunna reglera inbrottet och ersättning via försäkringsbolaget. Men påföljd utdöms knappast alls om man ens eftersöker förövarna. Det skulle vara intressant att höra statsrådets syn på detta i nästa inlägg.
Chatrine Pålsson (Kd)
Anf. 64 Chatrine Pålsson (Kd)
Fru talman! Jag skulle också vilja fråga justitieministern om han tror att fler brott kommer att klaras upp med den här förändrade organisationen. Jag tillhör dem som skäms över att vi i Sverige inte klarar av att reda ut fler brott än vi gör. Vi får aldrig ge upp. Vårt mål måste vara att vi skapar en sådan trygghet och en sådan rättsstat att näst intill alla mål klaras upp. Jag skulle också vilja ställa en annan fråga. Thomas Bodström sade att regeringen lyssnar på riksdagen. Men man har haft ett oeftergivligt krav och framhållit betydelsen av en lokalt förankrad domstolsverksamhet. Det aktuella förslag som vi ser för Kalmar län betyder att 100 000 invånare står utan en egen domstol i närheten. Kan man räkna det som att det är en lokalt förankrad domstolsverksamhet? Beträffande den andra frågan har justitieministern skrivit i sitt svar: "Dessutom bör framhållas att en av målsättningarna med reformarbetet är att öka den geografiska samordningen med rättsväsendets övriga myndigheter. En bättre samordning medför att dessa inte behöver lägga lika mycket tid på resor till och från domstolarna utan i stället kan använda den tiden till sina huvuduppgifter." Då har jag redan talat om att det är långa avstånd i Kalmar län. Och även om bilarna går fort får man inte köra fortare än 90 eller 110 kilometer i timmen i Kalmar län och ingen annanstans heller. Samtidigt har faktiskt Västervik, som jag menar, en fungerande rättskedja med ett lokalt åklagarkontor, en frivårdsmyndighet, ett så kallat lätthäkte och en kriminalvårdsanstalt som kunde tala för att man just håller ihop det när det gäller norra Kalmar län. Jag hade hoppats att justitieministern skulle komma på att detta inte är så bra genomtänkt och att man har missat något från regeringen. För det är väl så att även regeringen kan fatta felaktiga beslut? Vi är ju trots allt människor. Därför har jag ändå ett hopp om att man så här i elfte timmen, eller kanske till och med tolfte, ska kunna säga: Vi skulle behöva titta över detta igen. Man har lyssnat på kloka politiker, och man har lyssnat på människor inom domstolsväsendet i Kalmar län. Där har det nämligen skrivits en promemoria om vad de tycker. Jag har den här. Man har lyssnat på hur människor i Kalmar län och på andra orter har opponerat mot detta. Är det då inte så att man som politiker och som regering borde ta sig en funderare till? Det kanske inte är så klokt. Och det hade kanske varit klokare om man hade sett över allt i en helhet utan att för den skull säga att det behöver vara exakt likadant, för så fungerar det inte. Det ser ut på ett annat sätt nere i Oskarshamn än vad det gör i Stockholm, och det ser ut på ett annat sätt i Ystad än vad det gör i Uppsala och så vidare. Men man borde ändå ha helheten att se på. Det har diskuterats en del om huruvida man skulle kunna samarbeta med något annat län. Har regeringen möjligtvis funderat över det - i Småland är det ganska nära mellan de olika länen - för att hitta närheten som jag tror är en nyckel till ett bra rättsväsende där tryggheten måste stå främst?
Krister Örnfjäder (S)
Anf. 65 Krister Örnfjäder (S)
Fru talman! Jag vill tacka för beskedet, och jag hade naturligtvis inte förväntat mig något annat än att regeringen kommer att bevaka frågan. Men det är skönt att få höra när orden sägs också. Att jag har engagerat mig i detta är helt och hållet grundat på att rättskipning är en av hörnpelarna i bygget av en demokratisk stat. Om inte rättskipningen fungerar, då fungerar ingenting annat heller. Det gör att man behöver ha en organisation som är uppbyggd för att klara de krav som alla med rätta kan ställa på denna typ av verksamhet. Jag tror, vilket jag tidigare har gett uttryck för, att det beslut som man tog för Kalmar län inte var ett bra beslut. Jag hoppas att jag har fel, men det återstår att se. Jag och många med mig kommer mycket noga att följa utvecklingen och kommer naturligtvis att höra av oss så fort det blir som vi har befarat, vilket innebär att detta inte gick som man hoppades när beslutet togs. Men än en gång: Tack för beskedet, och vi ska tillsammans hjälpas åt och kontrollera att det blir bra.
Thomas Bodström (S)
Anf. 66 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Med tanke på att regeringen fattar flera tusen beslut varje år kan det rent teoretiskt vara så att regeringen kan fatta något felaktigt beslut, även om jag inte kan komma på ett enda just nu. Skämt åsido, självklart kan man inte vara säker. Nu har detta ännu inte trätt i kraft. Vi ska följa frågan precis som vi har gett besked om. Och vi får se vad utvecklingen kommer att leda fram till. Men nu har riksdagen precis ställt sig bakom detta, liksom alla andra förändringar som har gjorts. Vi får avvakta och se. Men självklart ska vi följa frågan, och jag är övertygad om att frågan kommer att följas också av er som känner till de lokala förhållandena mer. När det gäller specialisering är detta en relativt ny fråga för domarna, och detta förslag om denna förstudie kom i höstas. Och redan nu har flera domstolar anmält sitt intresse. Jag kan hålla med om att Domstolsverket och domarna kanske borde ha tänkt på detta tidigare, och kanske vi också. Men nu har det i alla fall kommit, och det faktum att det är flera domstolar som har anmält intresse visar att domarna också anser att de är i behov av specialisering på samma sätt som åklagare och advokater, som ligger före på detta område. Det säger sig då självt att om det är flera domare är det förstås lättare att kunna ägna sig åt specialisering än om det kanske bara är två tre stycken. Därmed inte sagt att man ska överdriva den betydelsen heller. Det är naturligtvis bara en av flera olika omständigheter, men det är trots allt en viktig.
Carl-Axel Johansson (M)
Anf. 67 Carl-Axel Johansson (M)
Fru talman! Jag ska här inte räkna upp alla felaktiga beslut från regeringen, för då räcker inte de minuter som jag har på mig. Men jag får tacka justitieministern för debatten. Det gläder mig lite att det finns lite olika vägar för att lösa frågan om specialisering så att man inte glömmer vardagsbrottsmålen. Det är trots allt väldigt viktigt för att man ska behålla en tilltro till rättsväsendet att inte glömma vardagen och bara gå på specialisering. Jag måste ändå framhålla medborgarperspektivet, den lokala förankringen och tillgängligheten. Jag är oerhört bekymrad över att detta riskerar att åsidosättas genom ett mindre antal domstolar. Det är viktigt att så inte sker. Fortfarande måste jag säga till statsrådet att jag inte är övertygad om att handläggningstiderna blir kortare med färre domstolar eller att större tingsrätter blir mer ekonomiskt effektiva. Jag hoppas att statsrådet ser över dessa frågor framöver. Men vi har ändå fått en utfästelse om att så kommer att ske. Men jag tycker att det är lite många "varför", "hur" och "hur ska det bli" kvar efter denna debatt. Men jag tackar för debatten.
Chatrine Pålsson (Kd)
Anf. 68 Chatrine Pålsson (Kd)
Fru talman! Skulle det vara så att regeringen har fattat ett felaktigt beslut i detta sammanhang, vilket jag tror, är Kristdemokraterna inte ett dugg sega, så att säga. Det står nämligen i vårt partiprogram att vi inte är perfekta. Vi är alla inkompletta. Därför förlåter vi gärna, om man bara kommer med ett bra förslag. Jag vet också att det finns lite olika åsikter om hur mycket vi ska centralisera. Jag har faktiskt varit så ful ibland att jag har talat riktigt illa om den här regeringen och sagt att jag tycker att den har en centraliseringshysteri. Den tror på det centraliserade, och då löses alla problem. Häromdagen hörde jag - jag vet inte om det är sant - att man tycker att Stockholms tingsrätt nu är för stor. Den ska splittras upp därför att det inte fungerar. Det skulle vara väldigt spännande att höra om det, för jag tror också att det är så - det finns en gräns. Domstolsverket tyckte att man skulle ha åtta-tio rotlar. Jusek tyckte att det räckte med sex-åtta rotlar, så det är tydligen lite olika åsikter även i professionen om hur stora de här instanserna behöver vara. I Danmark har man, tror jag, byrätter som är ganska små. Jag tror att rättstryggheten fungerar bättre i Danmark. Åtminstone reder de nog ut fler brott. Rätta mig gärna om jag har fel! Krister Örnfjäder ska inte behöva be mig mer än den här gången. Jag ska också följa det här, för det är en oerhört viktig fråga för alla oss i det politiska etablissemanget. Många människor hemma i Kalmar län ser oss politiker som en enda samling personer som fattar beslut. Därför har vi all anledning att ta på allvar detta med att det ska bli bra beslut som folk förstår och som gör det bättre, inte sämre. Där hoppas jag att vi i framtiden kan hjälpas åt och göra det så bra som möjligt för alla - oavsett om man bor i Stockholm eller inte.
Thomas Bodström (S)
Anf. 69 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Nej, jag anser inte att vi ligger efter Danmark när det gäller rättsväsendet och inte heller så många andra områden för den delen. Vad jag nu vill svara på gäller det som skett i Stockholms län. Också det är en förändring som riksdagen har ställt sig bakom. Det är alldeles korrekt att Stockholms tingsrätt ansågs för stor. Det är också på det sättet att Domstolsverket ansåg att det skulle göras tre större domstolar, men regeringen - också här med stöd av riksdagen - ansåg att det var bättre att göra ännu fler domstolar. Det var i det slutliga förslaget. Så har det också blivit, och så har det också beslutats. Detta kommer att träda i kraft på så sätt att Stockholms tingsrätt splittras upp därför att den är alltför stor. Det har visat sig att man därigenom är ineffektiv, och det är för långa handläggningstider. Det är alltså riktigt att vissa domstolar är för små för att vara effektiva, och vissa är för stora för att vara effektiva. Men sedan kommer vi aldrig någonsin att hitta det exakta antalet, utan det skiljer sig naturligtvis från ort till ort.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.