det sverigefinska biblioteket
Interpellation 2004/05:476 av Linna, Elina (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2005-03-17
- Inlämnad
- 2005-03-17
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2005-04-04
- Sista svarsdatum
- 2005-04-11
- Besvarad
- 2005-04-22
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 17 mars
Interpellation 2004/05:476
av Elina Linna (v) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky om det sverigefinska biblioteketÅr 1894 grundade Stockholms Finska förening ett bibliotek. I mitten av 70-talet (1976) överläts biblioteket till Finlandshuset. Sedan 1997 drivs det av stiftelsen Finlandskulturinstitutet i Sverige. Bibliotekets huvudfinansiär är Finlands undervisningsministerium.
Bibliotekets besökare är till största delen sverigefinnar. Språkstuderande och svenskar besöker också biblioteket, som har totalt ca 8 000 besökare och 15 000 utlån per år. Kostnaderna för driften av biblioteket är ca 1,43 miljoner kronor per år.
I Minoritetsspråkskommitténs betänkande SOU 1997:192 (7.1.4) föreslås stöd till "upprättande och upprätthållande av åtminstone ett bibliotek för vardera språk som centrum för litteratur på respektive språk". Inom den sverigefinska minoritetsgruppen har Finlandsinstitutets bibliotek setts som ett självskrivet, centralt bibliotek för den sverigefinska minoriteten.
Nyförvärv av finskspråkig litteratur i huvudstadens bibliotek minskar och fortfarande fem år efter ratificeringen av minoritetskonventionerna är kunskaperna i samhället dåliga när det gäller de nationella minoriteterna och deras rättigheter.
Den sverigefinska nationella minoritetsgruppen behöver ett bibliotek för att bevara och utveckla det finska språket och kulturen.
I december 2004 vände sig Stiftelsen Finlands kulturinstitut i Sverige till utbildnings- och kulturministern Leif Pagrotsky och informerade om att stiftelsens styrelse inte anser sig ha råd att driva biblioteket efter utgången av 2005. Man föreslog att svenska staten skulle ta över driften med hänvisning till att biblioteket i första hand betjänar en av Sveriges nationella minoriteter.
Mig veterligt har ministern inte lämnat något svar till stiftelsen.
Enligt min mening skulle det vara ett stort nederlag för den svenska nationella minoritetspolitiken om biblioteket lades ned.
Min fråga till ministern är därför:
Avser ministern att vidta åtgärder för att förhindra en nedläggning av det sverigefinska biblioteket?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2004/05:476
Webb-tv: det sverigefinska biblioteket
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2004/05:110 Fredagen den 22 aprilProtokoll 2004/05:110 4 § Svar på interpellation 2004/05:476 om det sverigefinska biblioteket
Protokoll från debatten
Anf. 1 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Elina Linna har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att förhindra en nedläggning av det sverigefinska biblioteket i Stockholm. Bakgrunden är att Stiftelsen Finlands kulturinstitut, som äger och driver Finlandsinstitutet, har meddelat att man inte anser sig ha råd att ensam upprätthålla biblioteket efter utgången av 2005 och därför hemställt om att svenska staten ska överta det ekonomiska ansvaret för driften av biblioteket.
Jag har nyligen lämnat ett skriftligt svar på en liknande fråga av Lennart Kollmats (fråga 2004/05:1034). I det svaret pekade jag på den, utan något som helst tvivel, stora betydelse som Finlandsinstitutet har för den sverigefinska minoritetsgruppens språk och kultur. Jag pekade också på hur svenska staten sedan länge verkar för att främja de nationella minoriteterna på kulturområdet. Insatserna har förstärkts sedan Sverige år 2000 ratificerade Europarådets konvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Från 2000 har Statens kulturråd ett särskilt uppdrag att främja minoriteternas litteratur och tidskrifter, och från 2002 har myndigheten också ett bredare uppdrag att främja minoriteternas språk och kultur. För det ändamålet disponerar Statens kulturråd ett årligt anslag som uppgår till 7,9 miljoner kronor. Bidrag utgår till bland annat Finska kulturföreningen för teaterverksamhet och till Finlandsinstitutet för programverksamhet.
När det gäller framställningar om nya, framtida åtaganden bereds dessa inom ramen för den årliga budgetprocessen. Regeringens förslag till statsbudget för 2006 kommer i sedvanlig ordning att presenteras i höstens budgetproposition, och jag kan inte här föregripa regeringens samlade överväganden i den propositionen och hur dessa påverkar driften av det sverigefinska biblioteket. Generellt för budgetprocessen gäller dock att många, ofta svåra avvägningar måste göras mellan olika angelägna ändamål.
Liksom i mitt tidigare skriftliga svar vill jag också trycka på att det är ett gemensamt ansvar för stat, landsting och kommun att stödja finskan som minoritetsspråk och att Finlandsinstitutets verksamhet har särskilt stor betydelse för den sverigefinska gruppen i Stockholmsområdet.
Utbildnings- och kulturdepartementet står i kontakt med Finlandsinstitutet för att få större kunskap om biblioteket och situationen.
Anf. 2 Elina Linna (V)
Herr talman! Först vill jag tacka för svaret. Utbildnings- och kulturministern hänvisar till ett skriftligt svar han tidigare lämnat på en fråga som berör samma ämne. Jag vill inledningsvis peka på att jag medvetet i min interpellation har använt formuleringen "det sverigefinska biblioteket". Det är visserligen Finlands kulturinstitut i Sverige som driver biblioteket, men jag betraktar biblioteket som en sverigefinsk angelägenhet. Jag anser nämligen att det bibliotek vi talar om är viktigt för den sverigefinska nationella minoritetsgruppen och att biblioteket bidrar till att finska språket och kulturen bevaras och utvecklas i Sverige, en viktig ingrediens i den nationella minoritetspolitiken.
Jag förstår att statsrådet inte kan föregripa höstens budgetprocess, men ändå hoppas jag att vi kan diskutera frågor som eventuellt återkommer i budgeten för år 2006.
I sitt svar påpekar statsrådet att från år 2000 har Statens kulturråd ett särskilt uppdrag att främja minoriteternas litteratur och tidskrifter, och från 2002 har myndigheten också ett bredare uppdrag att främja minoriteternas språk och kultur. Visst är det så, men jag beklagar att det i verkligheten inte riktigt verkar som om språket och kulturen främjas hos den sverigefinska minoritetsgruppen, utan tvärtom. Jag ska ta upp två aktuella händelser som stöd för mitt kanske provokativa påstående.
Mitt första exempel gäller detta: Från september 2003 har Sveriges finskspråkiga befolkning haft möjligheten att läsa en dagstidning på finska, visserligen endast fem dagar i veckan, men ändå. Tidningen har på ett förtjänstfullt sätt bidragit till att bevara och utveckla det finska språket i Sverige. Tidningen har kämpat sedan en tid tillbaka med ekonomiska svårigheter, och för cirka tio dagar sedan lades tidningen ned.
Mitt andra exempel är sverigefinländarnas arkiv. Under sina 28 verksamma år har arkivet utvecklats från en invandrararkiv till ett nationellt minoritets- och forskningsarkiv. Arkivet har uppskattats av många för sina angelägna projekt kring sverigefinsk kultur, historia och traditioner. Arkivets existens har varit hotad sedan en tid, och enligt uppgifter i medier alldeles nyligen ser det ut som om sverigefinländarnas arkivs tid är förbi. Varken forskare eller andra kommer att kunna nyttja arkivet och dess material framgent.
En nedläggning av en finskspråkig verksamhet kanske inte gör så mycket, men ju fler verksamheter som försvinner desto svårare får vi att leva upp till Europarådets ramkonvention om att bevara och befrämja de nationella minoriteternas språk och kultur. Jag vill inte se det sverigefinska biblioteket som en i raden av nedläggningar av finskspråkiga verksamheter. Antalet besökare och utlån vittnar tydligt om att biblioteket är behövt och uppskattat.
Nu undrar jag om statsrådet delar min uppfattning att biblioteket är en svensk angelägenhet och att biblioteket bidrar till att bevara och befrämja det finska språket och kulturen i Sverige - det finska språket, som är ett av de fem nationella minoritetsspråken.
Anf. 3 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! För mig råder det inget tvivel om att Finlandsinstitutet, och kanske särskilt dess bibliotek, utgör en väldigt viktig sak för den sverigefinska minoriteten. Jag har besökt institutet, och jag vet att det är viktigt. Det är ett gemensamt ansvar för stat, landsting och kommuner att stödja minoritetsspråken, däribland finskan. Vi vet också att Finlandsinstitutets verksamhet har särskilt stor betydelse för den sverigefinska gruppen i Stockholmsregionen.
Vi för också samtal med kommunen om just den här frågan. Vi vet att Stockholms stadsbibliotek har en omfattande utlåning på finska, och eftersom de allra flesta av dem som besöker och använder Finlandsinstitutets bibliotek är bosatta i Stockholmsregionen är detta en fråga som vi bör diskutera gemensamt, alltså inte bara staten utan också kommunen.
För vår del kommer det att vara en fråga som vi överväger i samband med budgetarbetet. Framställningen från Finlandsinstitutet kom in sent förra året, efter det att förra årets budgetarbete var avslutat och riksdagen beslutat om budgeten för i år. Framställningen gäller ju pengar från 2006 och framåt, en tid som omfattas av det budgetarbete som vi gemensamt i våra partier ska inleda senare under det här året. Jag kommer då att ha med den här frågan som en av dem som vi har att hantera.
Jag inser att detta tidsmässigt inte är idealiskt eftersom förberedelsetiden är ganska lång, men vi har inte haft möjlighet att gå igenom frågan snabbare. Vi samarbetar ju om budgetfrågorna, och kanske kan vi tillsammans föra diskussioner om detta och till slut komma fram till ett synsätt som vi båda står bakom.
För mig är det, som sagt, angeläget att den sverigefinska minoriteten har tillgång till litteratur på sitt språk och att det finska språket också kan utvecklas i Sverige. Mitt ansvar gäller dock åtgärder på det nationella planet, sådana som även gynnar medlemmar av minoriteten i andra delar av Sverige än Stockholm.
Anf. 4 Elina Linna (V)
Herr talman! Jag vill först kommentera detta med budgeten. Jag kommer att bevaka att vi i de kommande förhandlingarna tar upp den här frågan även från mitt partis sida. Jag ser fram emot att statsrådet på ett positivt sätt kommer att agera för att den sverigefinska befolkningen ska kunna ha tillgång till ett bibliotek.
Statsrådet tar upp kommunernas och landstingens ansvar. Visserligen bor väldigt många av den sverigefinska minoritetsbefolkningen, som beräknas omfatta över 400 000 personer, i Stockholm och Mälardalen, men de finns över hela riket.
När det gäller kommunernas ansvar har biblioteken i kommunerna sedan vi fick den nationella minoritetslagstiftningen för fem år sedan minskat, inte ökat, inköpen av finskspråkig litteratur. Tyvärr finns det dessutom mycket okunskap om den nationella minoritetslagstiftningen i kommunerna - fortfarande efter fem år.
Även jag anser att det är viktigt att också Stockholms stad är involverad i den här frågan, men var biblioteket än ligger kan det serva den sverigefinska befolkningen över hela landet. Det finns möjligheter att utveckla fjärrlåneservicen från Skåne till Norrland. Och det behövs.
Under de fem år som sverigefinnarna haft nationell minoritetsstatus har finska språket delvis förstärkts men också försvagats kraftigt, till exempel i skolorna. Det finns knappt några kommunala skolor som har finska som första språk för barn med finska som modersmål, och de kommer därför inte att kunna få undervisning på finska. Det finns förvisso ett antal friskolor som arbetar väldigt aktivt, men kommunerna har egentligen helt och hållet släppt intresset för finska språket. Det ser alltså mörkt ut för finska språkets utveckling.
Vi har nyligen också kunnat läsa i tidningarna att i Haninge kommun strejkar föräldrarna genom att inte lämna barnen till förskolan eftersom den finskspråkiga förskolan riskerar att läggas ned.
Anf. 5 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Den sverigefinska minoritetens situation är ett ansvar för många i det svenska samhället - kommuner, landsting och staten. Bibliotekens inköp styrs av många faktorer, och jag är övertygad om att den opinionsbildning som den sverigefinska minoritetens organisation driver kan påverka detta. Men det är inte något som regeringen kan styra gentemot kommunerna, utan kommunerna avgör detta på egen hand. Själv tycker jag att det som Elina Linna beskriver är bekymmersamt, eftersom biblioteken har stor betydelse för de nationella språkliga minoriteterna.
Från statens sida avsätter vi ett belopp på närmare 8 miljoner kronor för dessa ändamål. Det är pengar som fördelas av Kulturrådet. Sedan kan man naturligtvis diskutera om den fördelningen är klok eller oklok. Jag har ingen anledning att göra någon annan, egen, bedömning. Men frågan om vi ska öka anslaget från ungefär 8 miljoner till ett större belopp måste givetvis vägas mot andra ändamål.
Jag ser inte att det finns någon skillnad mellan oss två när det gäller utgångspunkterna för denna fråga. Sedan får vi se hur det kommer att gå när vi överblickar hur mycket resurser vi har till förfogande i budgetarbetet och om det finns utrymme för omprioriteringar. Vi får se om det finns några andra områden som badar i pengar som vi kan föra över till det här ändamålet utan att det känns någon annanstans.
Jag vill också understryka vikten av det ansvar som ligger på de kommuner där de människor bor som betjänas av biblioteken. I det här fallet gäller det Finlandsinstitutets bibliotek, som till övervägande del riktar sig till människor i Stockholmsområdet. Jag tycker att det vore bra om det gick att utveckla verksamheten i riktning mot ett ökat nationellt ansvar, kanske i samarbete med andra bibliotek, vad vet jag, men i den dimensionen att det statliga ansvaret kommer mer i förgrunden.
Servicen och stödet till den sverigefinska minoriteten i Stockholmsområdet åvilar emellertid i första hand kommunerna och landstinget i den här regionen, inte skattebetalarna i hela Sveriges land.
Anf. 6 Elina Linna (V)
Herr talman! Sverige har ratificerat Europarådets konvention, ramkonventionen om nationella minoriteter, och det förpliktar den svenska regeringen att leva upp till konventionens tankar. Sverige har fått kritik när Europarådet besökte Sverige för att kontrollera hur man lever upp till ramkonventionen. Jag är också mån om att Sverige stolt kan visa att man lever upp till konventionens innebörd.
De exempel på nedläggningar av sverigefinska verksamheter som jag tog upp i mina inlägg talar tyvärr sitt tydliga språk, nämligen att den sverigefinska kulturen och språket inte har en positiv utveckling, åtminstone inte just nu.
Jag ser fram emot att statsrådet i budgetförhandlingar under hösten försöker driva de här frågorna, så att den sverigefinska minoriteten kan fortsätta att utvecklas i vårt land.
Anf. 7 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Jag beklagar om det är så att minoriteternas ställning har försvagats runtom i landet, särskilt om det är så på kulturområdet. Kanske har dessa intressen fått stå tillbaka när resurser har fördelats i kommunerna, men för statens del kan man slå fast att statens ambitioner, engagemang och insatser gradvis har ökat. Positionerna på det här området har flyttats fram hela tiden. Jag kan inte erinra mig ett enda exempel på att vi på den statliga sidan skulle ha sänkt ambitionsnivån eller rullat tillbaka gamla åtaganden och tidigare insatser, även om det kanske någon gång har hänt att budgetsanering och besparingar har träffat också detta område.
Ambitionsnivån har hela tiden höjts. Jag hoppas att vi kan fortsätta arbeta för det framöver.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.