Till innehåll på sidan

Det privata näringslivets roll i svensk utvecklingspolitik

Interpellation 2015/16:669 av Hans Linde (V)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2016-05-19
Överlämnad
2016-05-19
Anmäld
2016-05-20
Sista svarsdatum
2016-06-10
Svarsdatum
2016-06-17
Besvarad
2016-06-17

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Statsrådet Isabella Lövin (MP)

 

Den borgerliga regeringen, anförd av Gunilla Carlsson och Hillevi Engström, hade en tydlig ambition att öka den privata sektorns roll inom biståndet. Insatserna för näringslivssamverkan inom biståndet har tydligt ökat. Mellan 2011 och 2014 fördubblades Sidas samarbete med den privata sektorn, enligt Expertgruppen för biståndsanalys (EBA). År 2014 utgjorde det ungefär 5 procent av Sidas totala sakanslag för biståndsverksamheten på ca 19 miljarder kronor. Utvecklingen i Sverige har varit en del av en bredare internationell trend. Diskussionerna om den privata sektorns roll inom utvecklingspolitiken har tagit en allt större plats i debatten om biståndseffektivitet. Inte minst genom processerna med toppmötena i Paris, Busan och Mexico City.

Det är naturligt att det privata näringslivets roll diskuteras alltmer inom utvecklingspolitiken. Genom investeringar, arbetstillfällen och handel påverkar näringslivet möjligheterna till ekonomisk utveckling och fattigdomsbekämpning. Det finns åtskilliga exempel på hur goda resultat har uppnåtts när näringslivets intressen har sammanfallit med utvecklingspolitikens mål. Men det finns också alltför många exempel på tydliga målkonflikter och på hur kapitalflykt, miljöförstöring och dåliga arbetsförhållanden har försvårat möjligheterna att skapa en hållbar utveckling.

Under den tidigare regeringen fanns det en oro över att man blundade för riskerna och utmaningarna med privatsektorsbiståndet och att man ställde betydligt lägre krav på privatsektorsbistånd än på till exempel bistånd via det civila samhället. Det var en oro som inte var obefogad. Tidningen Omvärlden avslöjade att under 2008 hade 20 procent av det statliga riskkapitalbolaget Swedfunds investeringar gått via sådana skatteparadis som Brittiska Jungfruöarna och Caymanöarna. Swedfund hade bland annat investerat 90 miljoner kronor i företaget Panafrica Energy, som utvinner och säljer fossilgas i Tanzania. Företaget är registrerat i två skatteparadis, vilket ledde till att det förde ut över 100 miljoner kronor i obeskattade vinster. Swedfund var också inblandad i en satsning på att använda biomassa i kolkraftverk i Liberia tillsammans med Vattenfall. När satsningen visade sig olönsam lämnade företagen hastigt landet samt skövlad mark och utblottade bönder utan framtidstro efter sig.

I dag har Swedfund tydligare regleringsbrev och en ny ledning som har ansträngt sig för att komma till rätta med tidigare problem. Men exemplen från Liberia och Tanzania visar att privatsektorsbistånd inte är enkelt och att det kan få långtgående negativa konsekvenser.

En växande andel privatsektorsbistånd och tidigare misskötta insatser väcker frågor om styrningen av det svenska privatsektorsbiståndet. Frågor som även tas upp i två nyligen publicerade rapporter från EBA och Statskontoret. Regeringens ansvar pekas tydligt ut i båda rapporterna. Samtidigt pågår under 2016 ett arbete inom OECD:s biståndskommitté Dac för att förändra reglerna för privatsektorsbiståndet. Arbetet motiveras med att resurser behöver mobiliseras för att uppnå målen i Agenda 2030. Från vissa stater är säkert avsikterna goda, men det är knappast någon slump att dessa initiativ tas samtidigt som många OECD-länder har ekonomiska problem.

I Statskontorets rapport Biståndets samverkan med näringslivet – En analys av rollfördelningen mellan Sida och Swedfund lyfts avsaknaden av tydliga styrsignaler från regeringen upp som central kritik. I rapporten slås det fast att det är väsentligt att Utrikesdepartementet tar en aktiv, styrande roll i den fortsatta utvecklingen för att en förbättrad samverkan ska kunna uppnås mellan Sida och Swedfund. Det är också viktigt att det finns en samsyn inom Regeringskansliet.

EBA släppte 2015 rapporten Business and Human Rights in Development Cooperation – has Sweden incorporated the UN Guiding Grinciples? I rapporten pekar EBA på allvarliga brister och menar bland annat att det saknas obligatoriska krav på risk- och konsekvensanalyser vid insatser som medför höga, eller mycket höga, risker för kränkningar av mänskliga rättigheter – något svenska staten borde kräva av myndigheter och statsägda bolag. Även om en del aktörer på området hanterar detta genom egna frivilliga rutiner anser EBA att det bör ligga inom statens ansvar att ställa denna typ av krav.

EBA lyfter också upp avsaknaden av system och rutiner för uppföljning av de förväntningar kring företagande och mänskliga rättigheter som uttalas i regleringsbrev och ägarpolicyer. Det finns inga tydliga procedurer för återrapportering till regeringen. Tjänstemän gör bedömningar av risker utifrån sin magkänsla eller litar på företagens egna bedömningar, det vill säga på bedömningar från de aktörer som har egna vinstintressen i det aktuella projektet.

Slutligen menar EBA att transparensen är otillräcklig. Offentlighetsprincipen är en del i svensk offentlig förvaltning, men ingen av de myndigheter och statliga bolag som EBA granskade kunde lämna ut komplett och relevant dokumentation för att visa hur de gör riskbedömningar i aktuella projekt, med hänvisning till sekretessklausuler som skyddar företagens intresse.

Det pågående arbetet inom Dac handlar bland annat om att definiera när stöd till ett företags insatser kan räknas som bistånd, hanteringen av blandningen mellan offentligt och privat kapital samt regler för hur givarländer ska tillåtas att räkna offentliga garantier för privata investeringar som bistånd. De förändringar som diskuteras inom Dac kan, om fel beslut tas, sammantaget leda till att en del av de stora belopp som givare betalar ut som exportkrediter till privata företag kan komma att räknas av som bistånd. Detta skulle underminera biståndets syfte, och riskerar att leda till ett mer givarstyrt bistånd och till att åtaganden om biståndseffektivitet om obundenhet och lokalt ägarskap från till exempel Paris, Busan och Mexico City inte längre efterlevs. Beslut väntas tas i oktober 2016.

Den förra regeringen hade en tydlig agenda när det gällde privatsektorsbistånd. Var den nya regeringen står är mindre tydligt.

Jag vill därför fråga statsrådet Isabella Lövin:

 

  1. Avser statsrådet att ta några initiativ med anledning av kritiken i Statskontorets rapport om bristande styrning från Regeringskansliet?
  1. Avser statsrådet att verka för att regeringen ställer krav på obligatoriska risk- och konsekvensanalyser för myndigheters och statsägda bolags insatser inom utvecklingssamarbetet?
  1. Vad avser statsrådet att göra för att öka transparensen kring myndigheters och statsägda bolags insatser inom utvecklingssamarbetet?
  1. Vilka initiativ avser statsrådet att ta för att motverka ändringar i Dacs regelverk för privatsektorsbiståndet för att försvara åtagandena i agendan om biståndseffektivitet när det gäller obundenhet och lokalt ägarskap?

Debatt

(7 Anföranden)

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 111 Statsrådet Isabella Lövin (MP)

Herr talman! Hans Linde har frågat mig

om jag avser att ta några initiativ med anledning av kritiken i Statskontorets rapport om bristande styrning från Regeringskansliet

om jag avser att verka för att regeringen ställer krav på obligatoriska risk- och konsekvensanalyser för myndigheters och statsägda bolags insatser inom utvecklingssamarbetet

vad jag avser att göra för att öka transparensen kring myndigheters och statsägda bolags insatser inom utvecklingssamarbetet

vilka initiativ jag avser att ta för att motverka ändringar i OECD-Dacs regelverk för privatsektorbiståndet och för att försvara åtagandena i agendan om biståndseffektivitet när det gäller obundenhet och lokalt ägarskap.

Låt mig först slå fast att Agenda 2030, Addis Ababa Action Agenda med fokus på utvecklingsfinansiering samt klimatavtalet i Paris tydliggör behovet av stärkta partnerskap och mobilisering av fler aktörer samt ökade resurser för hållbar utveckling och klimatinvesteringar - däribland privat sektor och dess resurser.

Ökad inhemsk resursmobilisering och bistånd är fortsatt centralt, men inte tillräckligt, för att möta behoven för att utrota den extrema fattigdomen. Stora investeringar behövs. Biståndsmetoder för att engagera privat sektor och investeringar för utveckling är ett komplement till traditionellt utvecklingssamarbete. Det kan vara särskilt relevant till exempel i arbetet med att säkerställa finansiering för investeringar i förnybar energi i utvecklingsländer.

I syfte att inhämta underlag för den fortsatta utvecklingen av styrningen av Sidas och Swedfunds verksamhet vad gäller samverkan med privat sektor inom biståndet gav regeringen i juli 2015 Statskontoret i uppdrag att se över rollfördelningen mellan Sida och Swedfund på området, med anledning av den tidigare regeringens omfattande uppdrag till Sida att införa privatsektorstöd i biståndet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statskontoret fann att det inte fanns något betydande problem när det gäller denna rollfördelning. Sida och Swedfund har kompletterande roller och olika inriktning på sina verksamheter och instrument. Samtidigt ser Statskontoret möjligheter till förbättrad samordning och samarbete mellan dessa två aktörer som borde kunna ge en ökad effekt av det samlade utvecklingssamarbetet.

Beredning av initiativ med anledning av Statskontorets rapport pågår för närvarande i Regeringskansliet. Effektiv användning av biståndets resurser är förstås centralt för regeringen. Jag ser därför fram emot att återkomma i frågan när beredningen är avslutad.

Hans Linde tar även upp frågan om risk- och konsekvensanalyser i verksamheten och refererar till EBA-rapporten Business and Human Rights in Development Cooperation - has Sweden incorporated the UN Guiding Principles? Regeringen beslutade i juli 2015 att ändra Sidas instruktion för att säkerställa att myndighetens verksamhet bedrivs i enlighet med FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. I statens ägarpolicy och riktlinjer för företag med statligt ägande, som även omfattar Swedfund, har regeringen identifierat samma principer och riktlinjer som väsentliga att följa för företag med statligt ägande.

Hans Linde tar också upp transparens. Transparensen är en hörnsten i svenskt utvecklingssamarbete, och Sverige är en starkt pådrivande kraft globalt för att främja ökad transparens också i det internationella utvecklingssamarbetet. För Sidas verksamhet som rör samverkan med privat sektor och innovativ finansiering gäller samma krav som för myndighetens övriga verksamhet. Swedfunds prisbelönta årsredovisning är ett exempel på en transparent och offensiv redovisning av bolagets verksamhet. Information om beslut om det svenska biståndet finns bland annat på informationstjänsten openaid.se.

Hans Linde nämner slutligen även OECD-Dac. Vid ministermötet i OECD-Dac den 18-19 februari fattades beslut om på vilket sätt stöd till offentliga institutioner som mobiliserar privata resurser för utvecklingsändamål ska få räknas som bistånd. OECD-Dac slog då fast att en grundförutsättning för att sådana stöd ska få räknas som bistånd är att deras huvudsyfte är att bidra till ekonomisk utveckling och välfärd i fattiga länder. Den principen är fundamental, och Sverige kommer att fortsätta verka för att regelverket ska spegla givarländernas ansträngningar och vara transparent.

Principen om obundenhet i biståndet är fortsatt central för svenskt bistånd, och vi förespråkar ett lokalt ägarskap. Allt utvecklingssamarbete ska bidra till hållbar utveckling - ekonomiskt, socialt och miljömässigt.


Anf. 112 Hans Linde (V)

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet också för detta svar.

Det är uppenbart att om vi ska lyckas nå de stora målsättningarna i Agenda 2030 om att utrota fattigdomen, minska ojämlikheten mellan män och kvinnor, stoppa klimatförändringarna och skapa en socialt och miljömässigt hållbar utveckling måste vi involvera den privata sektorn. Det går inte att bedriva ett framgångsrikt och långsiktigt utvecklingsarbete utan att förhålla sig till konsekvenserna av handel, investeringar och privata företag. Och det saknas inte goda exempel på när näringslivets intressen sammanfaller med utvecklingspolitikens mål. Jag vill vara tydlig på den punkten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag besökte Nicaragua när Sverige fortfarande hade ett utvecklingssamarbete med landet. I Nicaragua hjälpte Sida genom programmet Fondeagro småbönder som odlade kaffe att bli krav- och rättvisemärkta. Svenska ambassaden, som vi då hade i Managua, såg sedan till att koppla ihop dessa småbönder med det svenska kaffebolaget Arvid Nordquist, som var på jakt efter kaffebönor av god kvalitet som var både krav- och rättvisemärkta. Det slutade med att det i Sverige nu säljs kaffe från de här små-bönderna i Nicaragua. Det var en vinst för alla inblandade.

Men det är inte så svårt att se exempel på motsatsen. År 2013 besökte jag koppargruvan Mopani i norra Zambia, som ägs av det schweiziska bolaget Glencore. Det var då en utan tvekan framgångsrik verksamhet. Kopparpriset var skyhögt och lönsamheten mycket god. Men bara ett stenkast från smältverken levde zambier i den djupaste fattigdom. Ägarna till Mopani blåste den zambiska staten på över 800 miljoner kronor i skatt varje år. Det var fyra gånger mer än det samlade svenska biståndet till Zambia samma år.

Det är här någonstans det börjar bli komplicerat. Hur agerar Sverige och hur använder vi vårt utvecklingssamarbete när vinstintressena i den privata sektorn hamnar i direkt konflikt med målen för svensk utvecklingspolitik?

Expertgruppen för biståndsanalys och Statskontoret har nyligen publicerat två bra rapporter om det svenska biståndet och den privata sektorn. Båda rapporterna pekar på brister i styrning och samstämmighet.

Jag tycker att det är bra att Isabella Lövin är tydlig med att hon tar Statskontorets kritik på allvar och nu förbereder initiativ för att svara på den kritik som har framkommit. Här kommer vi att följa statsrådets arbete framöver.

Expertgruppen för biståndsanalys efterlyser att man inför ett obligatoriskt krav på statliga företag och myndigheter att genomföra risk- och konsekvensanalyser i situationer med hög risk för kränkningar av mänskliga rättigheter.

I sitt svar säger Isabella Lövin att regeringen identifierar FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter som väsentliga att följa för företag med statligt ägande. Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår vad det innebär, och jag skulle gärna vilja få ett förtydligande från statsrådet.

Andra har valt att vara tydliga. Svenska Concord har krävt att Sverige inför en lagstiftning med krav på obligatoriska konsekvensanalyser för företag som verkar i särskilda riskmiljöer och risksektorer. Är regeringen beredd att gå vidare med en sådan lagändring, så att det blir tydligt och klart att vi ställer den här typen av krav på konsekvensanalyser för företag som agerar i riskmiljöer och risksektorer?

Något som också är lite oroande är att när Expertgruppen för biståndsanalys gjorde sin granskning kunde inga av de myndigheter eller statliga bolag som kontaktades lämna ut relevanta dokument som visade på de riskbedömningar som hade gjorts i aktuella projekt. I vartenda fall hänvisade man till sekretess. Tycker Isabella Lövin att det är en rimlig ordning?


Anf. 113 Statsrådet Isabella Lövin (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Vi delar naturligtvis uppfattningen att om inte näringslivet och den privata sektorn tar ett ansvar och uppträder ansvarsfullt i utvecklingsländer kommer vi aldrig att se ett förverkligande av Agenda 2030. Biståndets roll är ändå en liten droppe i det enorma finansiella hav som rör sig globalt sett. Om investeringarna leder till en ohållbar utveckling kommer vi aldrig att kunna komma vidare med biståndet som kämpar motströms.

Vi ser en nödvändighet och en möjlighet att samarbeta med den privata sektorn, som också var en del av Sveriges delegation i förhandlingarna om Agenda 2030 och inte minst Financing for Development. Vi behöver få genomslag för FN:s principer för mänskliga rättigheter inom företagandet och global hållbarhet för näringslivet som sådant.

När det gäller Statskontorets kritik - om vi ska kalla det för kritik - tar vi påpekandena på allvar. Jag vill understryka att det var regeringen själv som bad Statskontoret att titta på de olika roller som Sida nu har tagit när det gäller privatsektorsamverkan och Swedfunds uppdrag att helt och hållet ägna sig åt frågan och om det finns en komplementaritet. Det tyckte Statskontoret. Annars kunde man tänka sig att helt låta Swedfund ägna sig åt frågan. Att vi skulle tjäna på bättre synergier och samverkan eller en bättre kommunikation mellan de två tar vi på allvar, och det kommer vi att återkomma till.

Vad gäller EBA:s kritik vill jag understryka att rapporten skrevs innan regeringen beslutade om den nationella handlingsplanen för företagande och mänskliga rättigheter och innan vi gav Sida instruktion att genomföra FN:s vägledande principer om företagande och mänskliga rättigheter i sitt privatsektorbistånd. Även de analyser som gjordes av företag gjordes innan Sida hade hunnit införliva de här principerna i styrningen.

Vi tycker givetvis att det är väldigt viktigt med uppföljning, konsekvensanalys och transparens. Regeringen har instruerat Sida att bedriva verksamheten i enlighet med internationella riktlinjer och principer för hållbart företagande.

Hur gör då Sida sin analys? Jo, man bereder projektförslag väldigt noggrant. Man har nyligen uppdaterat sina riktlinjer för MR-analys när det gäller företagande och MR och man har ett ramverk för hållbarhetsbedömning av privata aktörer. Riksrevisionen tittar på om Sida följer de lagar, förordningar och myndighetsinstruktioner som finns och gör en årlig uppföljning av hur Sida följer regeringens instruktioner.

Swedfund har också mycket väl utarbetade system för risk- och konsekvensanalyser. Man jobbar med både miljö- och social riskanalys under hela investeringsprocessen.

Vi följer naturligtvis redovisningen noga, och regeringens instruktioner är tydliga.


Anf. 114 Hans Linde (V)

Herr talman! Jag tycker att det är bra att regeringen så tydligt lyfter fram FN:s principer om mänskliga rättigheter och företagande. Men det blir väldigt svårt för mig som riksdagsledamot i Sveriges riksdag att utkräva ansvar, eftersom det är otydligt vilka krav som ställs på svenska myndigheter och de statliga bolagen på flera områden. Framför allt är det nästan omöjligt att göra en uppföljning. När myndigheter och statliga bolag får frågor om hur de jobbar med det här hänvisar de till sekretess och vill inte lämna ut några uppgifter. Då blir det väldigt svårt att ha något ansvarsutkrävande för folkvalda, för svenska skattebetalare och för människor i syd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här är ändå frågor som är centrala i svensk utvecklingspolitik. Vi kräver gång på gång av regeringar i syd, av FN-organ och av det civila samhället att det ska vara transparens, öppenhet och möjlighet till ansvarsutkrävande. Då måste vi rimligen också kunna ställa kraven på oss själva och på våra statliga företag och myndigheter.

Möjligheten till ansvarsutkrävande gäller inte framför allt mig. Det handlar framför allt om människor i syd. Jag tänker på de bönder i Liberia som fick sina möjligheter till försörjning sönderslagna av statliga Vattenfall och Swedfund när de gick in och investerade i bioenergi i företaget Buchanan Renewables - ett projekt som lämnade många bönder långt fattigare än vad de var innan projektet inleddes.

Vilken möjlighet har dessa bönder att få insyn i de beslut som togs och i de konsekvensanalyser som gjordes för att kunna utkräva ansvar av dem som fattade dessa beslut? Här är dörrarna på många sätt stängda. Det är en viktig fråga ur ett rättighetsperspektiv.

I min interpellation lyfte jag fram den diskussion om att utreda hur privatsektorbistånd ska definieras som pågår inom OECD:s biståndskommitté Dac. Vid mötet i februari beslutade man att tillsätta en sådan utredning, och resultatet ska presenteras i oktober.

Starka krafter vill vidga definitionen av vad som får räknas som bistånd. Något som man tittar på är begreppet additionalitet. I detta sammanhang handlar additionalitet om att biståndsmedel endast får användas inom det privata näringslivet om insatsen annars inte skulle ha genomförts. Det handlar också om vad som får räknas som bistånd när det finns blandad finansiering från privata och offentliga källor. Man ska även titta på offentliga garantier till privata investeringar och när det kan räknas som bistånd.

Detta gör mig ganska oroad. Risken är uppenbar att fler insatser som vi i nord gör för att främja våra företag och vår export ska börja betraktas som bistånd. Det skulle innebära att biståndet urholkas och att det blir mer bundet och givarstyrt.

Jag hoppas verkligen att Sverige kommer att hålla emot dessa förslag till vidgad definition av vad som får räknas som bistånd.

En förutsättning för att det privata näringslivet ska kunna bidra till en socialt och miljömässigt hållbar utveckling i Sverige eller någon annanstans är att det finns fackliga organisationer som kan hävda löntagarnas intressen och att det finns fungerande kollektivavtal på plats. Detta blundade den borgerliga regeringen helt för, vilket kanske inte var så förvånande.

Men jag blir lite oroad när Sida i en skrivelse från juni, som har lämnats över till regeringen och som handlar om hur biståndet ska användas för att stärka den sociala dialogen, beskriver fackliga organisationer som dysfunktionella, korrumperade och i avsaknad av medlemsinflytande. Det är inte en bra signal från Sida. Här behövs uppenbarligen en tydligare styrning från regeringen till Sida vad gäller att fackliga rättigheter är grundläggande mänskliga rättigheter.


Anf. 115 Statsrådet Isabella Lövin (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Hans Linde ställer många frågor. Jag ska försöka hinna med dem.

Transparens är mycket viktigt. Vi ställer samma krav på privatsektorrelaterat bistånd som på allt annat bistånd. När organisationen Publish What You Fund kom med sitt aid transparency index 2016 hamnade Sverige på nionde plats av 46 givare, och vi fick högsta betyget väl godkänd.

Vi ska också vara stolta över att alla allmänna handlingar och all offentlig information om biståndet görs tillgängliga på den webbaserade informationstjänsten openaid.se. Där kan man följa när, till vem och för vilka ändamål biståndsmedel har betalats ut och med vilka resultat.

Sidas beslut och bedömningar är offentliga också när det gäller samarbete med företag. Alla insatser omfattas av transparensgarantin och publiceras på openaid.se.

Det är sant att i en del fall kan svaren på vissa av frågorna utgöra affärshemligheter, och då kan det inte bli offentligt. Men det är klart att Sida granskar och har rutiner och processer för detta. Sida har att respektera offentlighets- och sekretesslagen.

När det gäller OECD-Dac-kriterierna för bistånd har vi varit mycket tydliga med att det ska vara additionellt när det handlar om privatsektorbistånd. Det ska endast gå till insatser som annars inte hade ägt rum. Vi ska alltså inte stödja företagens investeringar i utvecklingsländer.

Det måste också vara obundet. Sveriges bistånd är det i allra högsta grad. Alla länder har inte den principen utan kopplar gärna sina biståndsinsatser till sitt privata näringsliv. Det gör inte Sverige och ämnar inte heller göra.

Givetvis ska vi se till att mänskliga rättigheter, sociala förhållanden och miljömässig hållbarhet uppfylls i de insatser som vi gör med biståndsmedel och det allmännas medel. Det är något helt centralt som vi också påpekar i OECD-Dac-sammanhang.

Vad gäller mötet i höst fastställdes kriterierna och principerna vid ministermötet i februari. Det som återstår är på mer teknisk nivå. Principerna om additionalitet och att fattigdomsbekämpning ska vara huvudsyftet är redan etablerade. På mötet var det tydligt att exportkrediter inte kommer att kunna klassas som bistånd. Det kan möjligtvis klassas som övrigt stöd men inte inom biståndet.

Regeringen har verkligen lyft upp fackliga rättigheter och anständiga arbetsvillkor som en central punkt inom biståndet. Vi har lyft in det i en lång rad strategier. Det var bra att Hans Linde nämnde detta. Det är givetvis ett komplement till privatsektorstödet.

Arbetstagares rättigheter och möjlighet att organisera sig är helt centrala också för en balans. Vi kan kalla det den svenska modellen, och det som ligger bakom begreppet global deal är att våra svenska framgångar på arbetsmarknadsområdet ska kunna exporteras.


Anf. 116 Hans Linde (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Vad gäller OECD-Dac har Isabella Lövin allt stöd för att fortsätta att hålla emot mot dem som vill öppna upp definitionerna. Jag välkomnar att Isabella Lövin är så pass tydlig på denna punkt.

Jag välkomnar också att Isabella Lövin är tydlig med vikten av fackliga rättigheter. Statsrådet får nog skicka en tydligare signal till Sida, för där ger man en märklig bild av hur man ser på fackliga organisationer. Det är uppenbarligen så att regeringen i sin styrning behöver klargöra att fackliga rättigheter är grundläggande mänskliga rättigheter. Man behöver också understryka att det behövs en social dialog i såväl den privata som den offentliga sektorn som inkluderar både fack och arbetsgivare och att svenskt bistånd har en viktig roll här.

En del av diskussionerna kan kännas lite tekniska och komplicerade, men en nyckelfråga är: Varför har vi inte uppnått mer med svenskt bistånd? Jag får ofta den frågan, och det tror jag att statsrådet också får.

Svaret är att mycket av det vi gör med biståndet slås sönder av insatser på andra områden. I exempelvis Liberia har vi de senaste åren gjort stora insatser för fred, säkerhet och fattigdomsbekämpning. Samtidigt har det svenska statliga företaget Vattenfall gått in i ett bioenergiprojekt som har kastat ut människor i fattigdom och slagit sönder möjligheterna för småbönder att försörja sig. Detta visar vikten av samstämmighet.

I förra veckan lanserade regeringen sin nystart för Sveriges politik för global utveckling. Det är välkommet med en nystart, för detta är en nyckel-utmaning om vi ska få en utvecklingspolitik som håller ihop och som gör skillnad.

Vi måste se att när det kommer till exportfrämjande insatser, handelspolitik och statliga företag har vi tyvärr fortfarande en stor målkonflikt kvar att hantera och lösa.


Anf. 117 Statsrådet Isabella Lövin (MP)

Herr talman! Regeringen har verkligen höjt ambitionsnivån vad gäller hållbart företagande och mänskliga rättigheter både nationellt och internationellt. Det är i helt i linje med vår nystart för politiken för global utveckling.

Sverige är ett av de första länder som har införlivat FN:s principer för hållbart företagande och mänskliga rättigheter inom företagandet nationellt. Det är helt nödvändigt om vi ska kunna se ett uppfyllande av Agenda 2030, de globala mål som världen så högtidligt antog förra året.

Detta kommer att bli fullständigt omöjligt om vi blundar för eller ser mellan fingrarna med giriga vinstintressen i fattiga länder som gynnar korruption eller struntar i miljömässig eller social hållbarhet på ett sätt som göder konflikter.

Det finns alltför många exempel på hur multinationella företag som har en omsättning som är långt större än ett fattigt lands hela bnp mycket lätt förhandlar till sig villkor som är fullständigt oanständiga vad gäller miljömässig och social hållbarhet. Det kan vara att flytta hela byar eller att förstöra stora havsområden.

Här är det viktigt att vi driver på från Sverige, inte minst genom EU, för att företag ska uppträda ansvarsfullt och anständigt. Genom politiken för global utveckling har vi ett helhetsperspektiv i den svenska regeringen.

När det gäller fackförbunden är det givetvis oerhört viktigt att vi stöder sjysta fackförbund som fungerar med sant demokratiska metoder, men vi ska inte blunda för att det kan finnas kriminalitet eller korruption inom olika delar av samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.