Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Den urbana utvecklingspolitiken
Interpellation 2007/08:61 av Astudillo, Luciano (s)
Interpellationen är besvarad
- Anmäld:
- 2007-10-19
- Inlämnad:
- 2007-10-19
- Besvarad:
- 2007-10-30
- Sista svarsdatum:
- 2007-11-02
Interpellationen
den 19 oktober
Interpellation
2007/08:61 Den urbana utvecklingspolitiken
av Luciano Astudillo (s)
till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)
Trots att ett av regeringens stora nummer var att minska utanförskapet och därmed göra något åt segregationen kan man konstatera att väldigt lite har gjorts. Att fler kommuner omfattas av den urbana utvecklingspolitiken än av storstadssatsningen är något vi socialdemokrater välkomnar. Samtidigt tvingas vi konstatera att få insatser är att vänta under 2008.
Mot denna bakgrund frågar jag:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att utveckla och inte avveckla den urbana utvecklingspolitiken?
Debatt
(8 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:61
Webb-tv: Den urbana utvecklingspolitiken
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 58 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Luciano Astudillo har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att utveckla och inte avveckla den urbana utvecklingspolitiken.
I budgetpropositionen för 2008 föreslår regeringen inte ett avvecklande, utan ett inrättande, av en urban utvecklingspolitik. Det är den tidigare storstadspolitiken som avvecklas. Regeringens arbete med att bryta utanförskap sker genom den generella politiken. Det som genomförs inom arbete, utbildning, trygghet och tillväxt får positiva effekter för individer i utanförskap, liksom för områden som präglas av utanförskap.
Den tidigare projektbaserade storstadspolitiken har misslyckats med att minska utanförskapet. Levnadsvillkoren för människor som bor i många av våra städer skiljer sig kraftigt åt. Att förutsättningarna för att gå ut grundskolan med godkända betyg, liksom möjlighet till egenförsörjning och upplevd trygghet beror på vilken stadsdel vi bor i, är inte acceptabelt. Dessutom är områden som präglas av utanförskap inte längre enbart ett problem i våra storstadsregioner.
Mot bakgrund av detta är det glädjande att Luciano Astudillo och Socialdemokraterna välkomnar att fler kommuner omfattas av den urbana utvecklingspolitiken än av den storstadspolitik som Socialdemokraterna ansvarade för och som inte förmått bryta utanförskapet. Det är dock inte utökningen till fler kommuner och stadsdelar i sig som skiljer den urbana utvecklingspolitiken från sin företrädare.
Regeringen anser att de särskilda medel för projekt i stadsdelar som tidigare utbetalats inom storstadspolitiken inte är någon långsiktig lösning. Människor som lever i utanförskap i dessa stadsdelar behöver inga projekt. Människors förmågor och behov är varaktiga och förtjänar mer än tillfälliga insatser. Därför kommer regeringens arbete med att bryta utanförskapet inom en urban utvecklingspolitik att ske genom den generella politiken.
Den urbana utvecklingspolitiken bygger på att stärka människors egenmakt. Den ska därför ske i bred samverkan med aktörer på lokal nivå, för det är endast de med lokalkännedom som är experter på vad som behöver göras just där de bor eller verkar. Människor måste ges förutsättningar att stärka sitt inflytande över den egna vardagen.
De lokala utvecklingsavtal som kommer att erbjudas kommuner syftar till en mer strategisk samverkan än vad som varit fallet tidigare. Avtalen avser nu att möjliggöra lokala partnerskap mellan statliga myndigheter, kommuner, privata aktörer och det civila samhället för genomförandet av det lokala utvecklingsarbetet. Detta ger möjlighet till högre kvalitet i användningen av exempelvis strukturfondsmedel för urban utveckling. Vidare ska myndigheter som genom sina ordinarie uppdrag är aktiva inom områdena arbete, utbildning, trygghet och tillväxt få möjlighet till lokal flexibilitet i sin verksamhet.
Den urbana utvecklingspolitik som regeringen ansvarar för har ett långsiktigt perspektiv. Den kommer inte att avvecklas utan utvecklas i samråd med dem som berörs. I april i år bjöd jag in till ett möte med myndigheter och kommuner för att diskutera den urbana utvecklingspolitikens framtid. Samrådet fortsätter under hösten med en hearing samt ett möte på politisk nivå med kommunala företrädare i november.
Utgångspunkten för den urbana utvecklingspolitiken är att minska antalet stadsdelar som präglas av utanförskap samt att förbättra förutsättningarna för storstäders och större städers bidrag till hela Sveriges konkurrenskraft. Regeringens generella politik ska ge alla människor möjligheter till egenförsörjning och större delaktighet i samhället.
Vi ska avveckla utanförskapet, inte den urbana utvecklingspolitiken.
Anf. 59 Luciano Astudillo (S)
Fru talman! Det är flera delar i svaret som jag är beredd att hålla med om. Mycket handlar nämligen om den gamla storstadspolitiken. Man har bara valt att döpa om den.
Det fanns lokala utvecklingsavtal där man förhandlade med de nationella myndigheterna och kommunerna om att få jobba ihop. Det fanns ett underifrånperspektiv. Det var kanske inte tillräckligt mycket i alla dess delar, och det behövde förbättras, absolut, med den ingången fanns och den var viktig. Det fanns också en insikt om att dessa projekt, som ju blev av, var bra verksamheter och blev en del av de ordinarie strukturerna.
Skillnaden är väl att vi satsade resurser i stället för att bara prata om att satsa på dessa områden. Vi såg till att det fanns pengar, 2 miljarder mer, riktat till just de områdena. Och det fanns, vilket Sabuni borde känna till nu när hon blivit varm i kläderna och jobbar i Regeringskansliet, en ambition att vidga storstadspolitiken till att omfatta fler kommuner än tidigare. Att hävda att detta är något nytt är att inte säga hela sanningen.
Jag vill bestämt hävda att det som var den gamla storstadspolitiken numera kallas den urbana utvecklingspolitiken.
Låt oss undersöka vad det egentligen har handlat om. Ett av regeringens stora nummer för ett år sedan handlade om att minska utanförskapet och därmed segregationen. Inte minst bar Folkpartiet den fanan högt och sade: Vi ska göra någonting. Vi ska bryta segregationen.
Ett år efter valet kan vi konstatera att det är helt andra stadsdelar som den borgerliga regeringen valt att prioritera. Man har valt att prioritera helt andra områden och helt andra människor. Förmögenhetsskatten som tas bort gynnar inte dem som bor i de utsatta områdena. När fastighetsskatten läggs om är det de som bor i de absolut största villorna i Stockholms stad och Stockholms kranskommuner som gynnas av det. Man gör generella skattesänkningar som gynnar dem som redan har mest. När man väl fick möjlighet att prioritera, ja då valde man helt andra områden och helt andra människor.
Jobben kommer, säger Sabuni, och de blir fler. Det är jättebra. Märkligt vore det väl annars med tanke på den högkonjunktur Sverige är inne i, och inte bara Sverige, utan hela Europa. Jobben blir fler, men kvar på arbetsförmedlingarna står de människor som befinner sig allra längst från arbetsmarknaden.
Mauricio Rojas, Folkpartiets tidigare talesman i integrationsfrågor, har sagt: Regeringen är på väg att misslyckas med integrationspolitiken. Man missar chansen. Det är alltså Mauricio Rojas ord, inte mina. Detta sade han den 16 september i år, det vill säga efter nystartsjobbens och instegsjobbens införande och efter allt annat som regeringen genomfört. Det var i och för sig före budgetmotionen, men den måste ha varit klar den 16 september. Regeringen är på väg att missa chansen, att misslyckas, med ett av sina huvudnummer. Det är ord från den förre integrationspolitiske talesmannen för Folkpartiet. Det tycker jag är det absolut allvarligaste.
Anf. 60 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Den debatt vi nu för är en av de allra viktigaste för väldigt många människor som kommer till vårt land.
Jag skulle vilja se på detta från ett lite annorlunda perspektiv. Vi talar så lätt om de många problem som finns, men man kan också vända på det hela och se vilka otroliga möjligheter det finns för många människor som kommer hit. Statsrådet är själv en god representant för dessa möjligheter.
Eftersom det i den förra debatten nämndes några orter vill jag berätta att jag under den senaste tiden varit på flera besök i Södertälje och även i Helsingborg. Låt mig här ta Södertälje som exempel. Jag uppfattar att Södertälje i första hand har många möjligheter och att man där, trots de stora flyktingströmmar som kommit dit under de senaste åren, inte minst från Irak som Lars Johansson också skildrade, av olika skäl lyckats väldigt väl med integrationsarbetet.
När jag gjorde ett besök på Södertälje sjukhus kunde jag se att många unga människor som kommer från andra länder under senare år fått jobb på sjukhuset. Det var mycket glädjande att se vilken stor insats de gör i det svenska samhället på det området.
Jag gästade, fru talman, nyligen även ABF av alla organisationer i Södertälje. Där såg jag ett annat exempel på vad det civila samhället kan ge för möjligheter. Man hade nämligen en väl utvecklad organisation för att hjälpa unga mammor med utländska språk som modersmål att ta del av och lära sina barn svenska sånger, traditioner och så vidare. Därigenom kan de komma i kontakt med andra svenskar på ett sätt som kanske inte är möjligt om de bara vistas i sin egen grupp.
Jag tror att om man kunde inrikta den typen av verksamheter på speciellt företagsamheten lite mer så att den fick ännu större incitament att anställa många människor som kommer utifrån och har väldigt stora kunskaper. Jag brukar lite rått säga att vi nu har världens bäst utbildade taxiförarkår.
De skulle kunna göra väldigt mycket större insatser. De har ofta med sig en väldigt fin utbildning som vi i Sverige inte tar vara på i tillräcklig utsträckning. Det beror naturligtvis ofta på språksvårigheter. Men när det väl är övervunnet kan de säkert göra väldigt fina insatser.
Mot detta kan jag berätta att jag besökte en Amsverksamhet i Bredäng för några år sedan, ett besök som var väldigt nedslående. Det var det inte för att Ams är nedslående utan för att jag uppfattade att det där fanns en helt annan attityd än den jag mött i Södertälje. Man var passivt sökande till jobb framför allt för att man skulle kvalificera sig för nya arbetslöshetsunderstöd.
Jag tror att det farligaste av allting är om vi inte ser till att de som kommer hit har hopp om framtiden utan blir passiviserade. Södertälje har gjort många saker som har varit väldigt bra.
Anf. 61 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Det är jättebra att Luciano är nöjd med urban utvecklingspolitik. Jag har aldrig sagt att vi inte ska behålla det som är bra med den så kallade storstadspolitiken. Vi bygger utifrån det som storstadspolitiken gjorde, men vi ändrar på lite saker.
Det blir inga projektpengar. Det är inte något problem. Tvärtom är det väldigt många kommuner som ändå eftersträvar att få teckna utvecklingsavtal med staten utan att dessa pengar finns med i bilden.
De inser ändå att det viktigaste sker när myndigheterna får en bättre styrning och kan göra skillnad lokalt på det område som de är satta att arbeta med. Det gäller till exempel Arbetsmarknadsverket, Ams, skolmyndigheter och så vidare.
Det är bara lokalt man kan avgöra exakt vad det är man vill ha stöd och hjälp med för att få bättre resultat i de områden som klassas som utanförskapsområden.
Luciano kanske inte inser att när man avskaffar förmögenhetsskatten är det ett led för att se till att vi ger förutsättningar och möjligheter för flera jobb och bland annat förlänga den högkonjunktur som han talar om. Den talar Socialdemokraterna ofta om.
När vi säger att det skapas jobb nu under borgerlig regering beror det bara på konjunkturen och ingenting annat. De jobb som skapades under Socialdemokraternas regering var Socialdemokraternas förtjänst. Jag tror att ni får vara lite konsekventa här. Jag kan i varje fall säga att alla bedömare säger att en tredjedel av de jobb som skapas beror just på regeringens politik.
Fastighetsskatten var en orättvis skatt. Den slog fel. Den avskaffas inte, utan den förändras för att göras lite mer rättvis.
Det behövs ytterligare åtgärder på integrationsområdet. Det inser vem som helst. Vi har precis gjort vårt första år. Det är väl ingen som någonsin har påstått att det utanförskap som vi ärvde skulle vara löst efter ett år.
Det är väl ens ingen som påstår att det utanförskap som vi ärvde kommer att vara löst efter mandatperioden. Det kommer att vara bättre och bli bättre, men problemet kommer inte att vara löst. Så djupt är problemet.
Ni tog över när det fanns ungefär tre utanförskapsområden. I dag har vi 157 enligt de parametrar som Folkpartiet mäter utifrån när vi tog över. Det kommer att ta tid. Det handlar om många människor i utanförskapet.
Visst behövs flera åtgärder. Vi avser att återkomma med flera åtgärder i vårpropositionen. Det kan jag försäkra Luciano Astudillo.
Sedan vill jag säga något om förmögenhetsskatten. Socialdemokraterna var med och medverkade till att de allra rikaste i Sverige inte behövde betala förmögenhetsskatten. Nu ser vi till att alla slipper göra det.
Vi hoppas att pengarna ska användas till att utveckla vår arbetsmarknad och vårt näringsliv. Det är tanken.
Anf. 62 Luciano Astudillo (S)
Fru talman! Den debatt som vi har nu, Gunnar Andrén, handlar inte om dem som kommer hit och flyktingmottagningen. Det var debatten innan. Den här handlar om det som Folkpartiet kallade för utanförskapsområden och segregationen i stort i vårt samhälle. De har förvisso med varandra att göra. Så är det absolut. Segregationen förstärks när flyktingmottagningen bra riktas till de områdena.
Det handlar om den fattigdom i stort vi ser i dessa områden som har vuxit fram under lång tid. Det är väldigt viktigt att vara ödmjuk inför den stora utmaning det är. Det problemet är ingenting unikt för Sverige. Det handlar om migrationsströmmarna och de stora utmaningar de ger oss i Sverige men också i andra länder i Europa. Det är en av de stora ödesfrågorna framöver.
Man pekar på oss och säger: Ni misslyckades totalt. Man ska vara lite ödmjuk och komma ihåg att det inte var helt enkla frågor att hantera. Jag tror i och för sig att något som Gunnar Andrén tog upp är väldigt viktigt. Det är att ha ett positivt anslag till mångfalden.
Det finns många möjligheter för Sverige med den mångfald som vi har. Vi talar 200 olika språk i vårt land och kan kommunicera med övriga världen. Det bidrar till möjligheter i handel och företagande, som Sabuni var inne på. Så är det absolut. Det finns mycket med mångfalden som ger oss många möjligheter.
Det stora problemet och bekymret för mig är de politiska prioriteringar som görs. Segregationen går inte att prata bort. Den försvinner inte för att man döper om storstadspolitiken till urban utvecklingspolitik.
Det är en större utmaning än så. Har Sabuni inte förstått det är det allvarigt. Samtidigt vidgar ni klyftorna i vårt samhälle genom att ge mer till dem som har mycket mer.
Ni har också gett er på dem som är arbetslösa och sjuka. Det är de som har fått dra det tunga lasset första året. Ni klyver samhället och ökar klyftorna, och därmed förstärks också segregationen på sikt.
Sverige har stora förutsättningar att lyckas lite bättre med integrationen än många andra länder. Nu senast var det Migrant Integration Policy Index som visade att Sverige som land är bra på att ta emot flyktingar. Man jämförde de 25 EU-länderna. På 140 olika kriterier var Sverige bäst i klassen, och Estland var sämst.
Med detta sagt finns väldigt mycket kvar att göra. Sabuni väljer att inte ens kommentera det Mauricio Rojas sade om att regeringen är på väg att misslyckas. Det väljer hon bort att tala om över huvud taget. Det andra stora beskedet är att det inte blir några fler projektpengar. Det blir inga pengar över huvud taget. Sabuni ska fortsätta att försöka prata bort segregation.
Där finns en tydlig kontrast. Vår partiledare Mona Sahlin har i ett tal sagt att till valet år 2010 kommer det att finnas en satsning på Sveriges miljonprogramsområden. Det är en miljardsatsning på Sveriges miljonprogram. Det tror vi är det långsiktigt hållbara. Vi omfördelar resurser från dem som har mycket till dem som har lite.
Jag har en sista kort fråga. Rojas säger här att problemet egentligen inte är Folkpartiet utan att Folkpartiet inte får genomslag för sin politik. Vad är det för politik som Sabuni inte får genomslag för? Försök att svara på frågorna den här gången.
Anf. 63 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Jag blir ibland road av att debattera med Luciano Astudillo. Å ena sidan ska jag vara ödmjuk och inte peka på Socialdemokraterna och de misslyckanden de åstadkom, eftersom det är komplexa och svåra frågor. Å andra sidan kan han peka på mig och att jag redan efter ett år riskerar att misslyckas, eftersom min partikamrat säger det.
Med stor respekt för det måste jag säga att det bara har gått ett år. Vi har gjort en stor satsning, och vi återkommer. Det var väl ingen som trodde att utanförskapsproblemen skulle lösas på ett år?
Tala gärna som våra misslyckanden om du vill. Men då måste du också ta tillbaka det på dig själv. Det gick tolv år, och utanförskapet ökade. Vi ärvde ett stort utanförskap som vi också erkände skulle bli svårt att lösa.
Men vi har identifierat ett antal områden som vi menar är viktiga att satsa på. Det är arbete till fler, bättre skola för barn, bättre trygghet för alla och framför allt kampen mot diskriminering. Och där, Luciano Astudillo, levererar vi. Du väljer att inte se det, men vi levererar.
Ibland vet jag inte vad du har för definition på vad integration är. Är det att man ska ha svenska kompisar, bo med svenskar och fira midsommar? Jag vet inte om det är det du pratar om ibland. Men om vi talar om arbete och utbildning så levererar vi. Det är klart att det inte kommer att vara löst på ett år.
Jag blir förvånad över att du tar upp rapporten om att Sverige är bra. Det inser väl vem som helst att Sverige är bra på lagar! Vi har myndigheter, lagar och allt möjligt. Det är inte det vi ska slå oss för bröstet för, utan det är för den konkreta politiken. Hur hanterar vi lagar? Hur ser vi till att människors rättigheter uppfylls? Det är där vi - eller
ni
- har misslyckats. Det är det vi försöker rätta till nu.
Återigen: Det har bara gått ett år. Visst har vi strukturen på plats, men strukturen måste också fyllas med innehåll. Det är det som Socialdemokraterna misslyckades med.
Man har lovat 15 miljarder till utanförskapsområdena - till miljonprogramsområden. Det är absolut lätt att prata. Men det finns egentligen ännu inte speciellt mycket innehåll. Och framför allt finns det bara finansiering för 500 000, tror jag, för 2010. Sedan hoppas man att näringslivet ska kunna lägga 5 miljarder och kommunerna 5 miljarder.
Men man kan väl teckna ned en politik först, åtminstone. Vad är det man vill göra innan man börjar lova pengar? Återigen är det inte projektpengar som behövs i de här områdena. Vad som behövs är att den generella politiken ska fungera och att man med hjälp av utvecklingsavtal ser till att den generella politiken når också de människor som bor i utanförskapsområden. Den generella politiken riskerar alltid att inte nå dem som behöver den mest om man inte ser till att göra någonting åt det. Det är där utvecklingsavtalen kommer in i bilden, och det är där de kommer att vara viktiga. Det är detta vi kommer att använda dem till; vi ska se till att den generella politiken når dem som behöver det mest. Det är människor i de här områdena som ni återigen lovar en massa miljarder utan att ännu ha något reellt innehåll i dem.
Anf. 64 Luciano Astudillo (S)
Fru talman! Jag tycker att det är ganska roligt att debattera med Sabuni också, även om jag inte alltid håller med henne. Jag ser inget problem i att fler personer med annan bakgrund firar midsommar. Tvärtom skulle jag tycka att det var rätt trevligt. Jag hoppas att inte Sabuni tycker att det är ett problem.
Nej, jag tror inte att segregationsfrågorna löses på ett år. Men i tangentens riktning ser man att ni i den politik ni för ökar klyftorna, sänker skatten för de mest förmögna, ger mer pengar till dem som har de absolut största villorna och slösar bort ett år. Ni väljer bort att satsa resurser.
Den generella politiken är jätteviktig i miljonprogrammen i hela Sverige, i alla kommuner som har miljonprogram - javisst! Men den generella politiken behöver pengar och resurser för att kunna hjälpa de människor som behöver extra stöd i skolan. Det behövs pengar för att bygga bättre bostäder i vissa områden där trångboddheten har blivit ett problem.
Jobben är jätteviktiga! Men regeringen är på väg att misslyckas, Sabuni. Det är inte jag som säger det utan en tidigare talesman i ditt parti. Det är inte jag som säger det. Och det här är efter instegsjobben och efter nystartsjobben. Där har ni hitintills bara pratat om diskrimineringen. Hitintills har ni inte gjort någonting på det området. Under ett helt år har ni aviserat att ni ska slå ihop lagen och ombudsmännen. Det är välkommet, och det är bra. Men på sikt ska ni också dra ned på resurserna, vilket är allvarligt på det här området.
Jag kommer att stå här och kritisera, för vi har ett förlorat år bakom oss. Ni har gett mer till dem som har mycket och struntat i de områden som ni har kallat för utanförskapsområden. Vi har en politik som vi kommer att komma fram till 2010. Det är en konkret politik på det här området. Och där kommer det att finnas pengar!
Anf. 65 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Det hjälper inte hur många gånger du säger att vi har misslyckats och att vi ger till dem som redan har, Luciano Astudillo. Nu finns nämligen facit. Fler än någonsin jobbar. En tredjedel av nystartsjobben har gått till personer med invandrarbakgrund, till exempel.
Jag önskar nu också att vi - framför allt kommunerna - ska bli bättre på att utnyttja instegsjobben för de nyanlända. Där har vi en stor utmaning. De grupper som kommer nu måste vi se till att få ut på arbetsmarknaden så fort som möjligt. Det är den politik vi kommer att fortsätta att bedriva.
Med all respekt - nej, regeringen är inte på väg att misslyckas. Men regeringen behöver göra mer. Och regeringen lovar att återkomma med ytterligare åtgärder på detta område.
Övrigt om interpellationen
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.