Den ökade otryggheten för hbtqi-personer
Interpellation 2025/26:142 av Ulrika Westerlund (MP)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-11-11
- Överlämnad
- 2025-11-12
- Anmäld
- 2025-11-13
- Sista svarsdatum
- 2025-11-28
- Svarsdatum
- 2025-12-08
- Besvarad
- 2025-12-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson (L)
I förra veckan rapporterade Dagens Nyheter om hur RFSL i allt högre utsträckning väljer att avstå från att komma till skolor och informera om hbtqi-personers rättigheter. Detta beror på att det på många håll i landet blivit för hotfullt. RFSL konstaterar att de märker av ett allt tuffare samhällsklimat där hbtqi-personer generellt beskriver en större otrygghet och där många har en upplevelse av att ”vad som helst” kan framföras om gruppen hbtqi-personer.
RFSL och RFSL Ungdom menar att åtgärder behövs, och jag håller med. Några förslag som har lyfts av organisationerna, där regeringen skulle kunna göra en insats direkt, är att göra en nationell satsning på ökad hbtqi-kompetens för all skolpersonal – kanske genom ett uppdrag till Skolverket; att säkerställa att sexualundervisningen har kvar den plats den har i dag i skolan; att ge Skolinspektionen i uppdrag att granska skolans arbete för hbtqi-personers trygghet och skolans undervisning om hbtqi-frågor; att stärka skolans antidiskrimineringsarbete.
Frågan om sexualundervisningen är bredare än hbtqi-personers rättigheter, men frågorna hänger ihop, liksom de båda hänger ihop med frågan om arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Förslaget i läroplansutredningen om att stryka kunskapsområdet sexualitet, samtycke och relationer från läroplanens första och andra del så att det inte längre ingår i skolans uppdrag och mål eller i rektorns uppdrag är mycket olyckligt. Detta har påpekats av bland andra RFSU. Även Barnombudsmannen är mycket kritisk. I sitt remissyttrande skriver myndigheten bland annat: ”Barnombudsmannen är starkt kritisk till den del av utredningens förslag som innebär att områden som rör sexualitet, samtycke och relationer samt hedersrelaterat våld och förtryck tas bort från skolans läroplaner, vilket påverkar skolans undervisning, mål och uppdrag.”
Med anledning av detta vill jag fråga utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson:
- På vilket sätt avser ministern och regeringen att agera för att motarbeta utvecklingen där hbtqi-personer känner sig allt otryggare, bland annat i skolan?
- Avser ministern och regeringen att gå vidare med förslagen om att försämra sexualundervisningen enligt läroplansutredningens förslag?
- På vilket sätt tänker ministern och regeringen i så fall kompensera för den minskade kunskapsöverföringen till alla unga i frågor som rör sexualitet, samtycke, hbtqi-personers rättigheter och hedersrelaterat våld och förtryck?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:142
Webb-tv: Den ökade otryggheten för hbtqi-personer
Dokument från debatten
- Måndag den 8 december 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:47
- Protokoll 2025/26:47 Måndagen den 8 decemberProtokoll 2025/26:47 Svar på interpellation 2025/26:142 om den ökade otryggheten för hbtqi-personer
Protokoll från debatten
Anf. 47 Utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson (L)
Herr talman! Ulrika Westerlund har frågat mig på vilket sätt jag och regeringen avser att agera för att motarbeta utvecklingen där hbtqi-personer känner sig allt otryggare, bland annat i skolan. Ulrika Westerlund har också frågat mig om jag och regeringen avser att gå vidare med förslagen om att försämra sexualundervisningen enligt Läroplansutredningens förslag. Ulrika Westerlund har även frågat mig på vilket sätt jag och regeringen i så fall tänker kompensera för den minskade kunskapsöverföringen till alla unga i frågor som rör sexualitet, samtycke, hbtqi-personers rättigheter och hedersrelaterat våld och förtryck.
Till att börja med vill jag vara tydlig med att ingen elev eller personal ska behöva bli utsatt för diskriminering eller kränkande behandling i skolan. Alla ska kunna leva sina liv i frihet och trygghet oavsett sexuell läggning, könstillhörighet eller könsuttryck. Samtidigt förekommer fortfarande hot, hat och diskriminering mot hbtqi-personer. Regeringens arbete för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter fortsätter därför att vara både kraftfullt och långsiktigt.
Skolan har enligt skollagen (2010:800) och diskrimineringslagen (2008:567) en skyldighet att aktivt motverka alla former av diskriminering och kränkande behandling. Om någon blir utsatt är det skolans skyldighet att agera.
När det gäller förslaget som Läroplansutredningen lämnar i betänkandet Kunskap för alla – nya läroplaner med fokus på undervisning och lärande (SOU 2025:19) anser regeringen att det kan utgöra ett viktigt underlag i arbetet med att utveckla sexualundervisningen. Det behöver bli mycket tydligare vad eleverna ska lära sig och när, något som även inkluderar sexualundervisning. Det är inte rimligt att undervisningen i sexualitet skiljer sig så mycket åt beroende på vilken skola som eleven går på. Läroplansutredningen föreslår att ämnesinnehållet som finns inom kunskapsområdet sexualitet, samtycke och relationer koncentreras till relevanta ämnen i kursplanerna såsom biologi, samhällskunskap och hem- och konsumentkunskap och att ansvaret därmed tydligare riktas mot de lärare som ansvarar för undervisningen. Regeringen kommer att återkomma till exakt hur förslaget tas vidare.
Regeringen genomför dessutom en rad olika åtgärder för att stärka hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter. Regeringen beslutade i januari 2025 om en ny handlingsplan för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter, som är en central utgångspunkt för arbetet i Sverige.
Statens skolverk är en av flera hbtqi-strategiska myndigheter. Myndigheten har till uppgift att främja hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter, bland annat genom sitt uppdrag att stärka det systematiska arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck inom skolväsendet, vilket omfattar även hbtqi-personer (U2022/02559).
Regeringen har också gett Forum för levande historia i uppdrag att dels ta fram kunskapsstöd för offentlig verksamhet om lika rättigheter och möjligheter för hbtqi-personer (A2024/00980), dels genomföra en studie av svenska skolelevers attityder gentemot bland annat hbtqi-personer (A2023/00959).
Jag vill avsluta med att än en gång understryka att ingen elev eller personal i skolan ska utsättas för diskriminering eller kränkande behandling. Det är ett av regeringens mål att det ska råda nolltolerans mot alla former av mobbning och kränkningar i svensk skola.
Anf. 48 Ulrika Westerlund (MP)
Herr talman! Jag tackar utbildnings- och integrationsministern för svaret.
Jag uppskattar möjligheten att ha en lite fördjupad diskussion om några av de utmaningar som finns på området hbtqi-personers ökade otrygghet.
Under 2021 och delar av 2022 arbetade jag på MUCF med att ta fram en rapport som handlade om unga hbtqi-personers levnadsvillkor i Sverige. Den tog upp många områden, till exempel hälsa, arbetsliv och engagemang på fritiden. Utbildning och skolan är en stor del av rapporten.
De unga som vi intervjuade och som svarade på våra enkätundersökningar hade tyvärr många dåliga erfarenheter att dela med sig av. I vår rapport skrev vi att det handlar om bristande undervisning om hbtqi-frågor, bristande hbtqi-perspektiv i till exempel sex- och samlevnadsundervisningen, utsatthet för diskriminering och annan hbtqi-negativitet.
För att förstärka arbetet med att säkerställa unga hbtqi-personers rättigheter inom skolan, så att de kan ta del av undervisningen på jämlika villkor, föreslog vi 2022 en mängd olika åtgärder, bland annat att Skolinspektionen skulle kunna få i uppdrag att göra en tematisk kvalitetsgranskning eller en tematisk tillsyn av skolans arbete med hbtqi-frågor.
En tematisk kvalitetsgranskning kan fokusera på hur hbtqi-perspektivet har integrerats i undervisningen i några ämnen. Och en tematisk tillsyn kan fokusera på hur skolor adresserar problem med diskriminering och annan utsatthet som drabbar just hbtqi-elever.
Anledningen till de förslagen var att vi sett många exempel på berättelser som tydde på att arbetet med hbtqi-frågor till stor del fortfarande var personbundet. Många elever berättade att det fanns en eldsjäl på deras skola; det fanns en lärare som var särskilt engagerad. Och om det inte hade varit för den personen hade det blivit ännu sämre.
Det är inte tillfredsställande, precis som ministern lyfter upp, att det blir så olika mellan olika skolor. Det är därför vi försöker styra via myndigheter.
Det saknas fortfarande systematiskt sammanställd kunskap om hur arbetet med hbtqi-frågor bedrivs i skolan i dag. Det gäller både undervisningens innehåll och hur hbtqi-elever bemöts under sin skoltid.
Regeringen skulle alltså också kunna ge Skolverket i uppdrag att ta fram stödmaterial för arbetet med hbtqi-frågor, som en del av värdegrundsarbetet, och stärka och lyfta fram hbtqi-perspektivet inom ramen för arbetet med implementeringen av de nya läroplanerna. Diskrimineringsombudsmannen och Skolverket skulle också kunna få ett gemensamt uppdrag.
Det här är bara några tankar. Det finns säkert många andra åtgärder som också skulle kunna vidtas.
Ministern redogör i sitt svar för gällande lagar och för de krav som olika myndigheter har på sig att agera i enlighet med dessa. De här lagarna, till exempel diskrimineringslagen, fanns naturligtvis redan då MUCF fick sitt uppdrag av den förra regeringen, och vi lade fram våra förslag eftersom vi menade att det krävdes ytterligare åtgärder. Jag menar att så fortfarande är fallet.
Att en myndighet är hbtqi-strategisk har ingen effekt i sig självt, förutom att fler på myndigheten förhoppningsvis får förståelse för varför det är viktigt att jobba med de här frågorna. De får också tillgång till nätverk och kompetens från de olika hbtqi-strategiska myndigheterna. Men för verklig förändring krävs det ofta riktade uppdrag, som är resurssatta.
Ministern nämner några sådana uppdrag, bland annat till Skolverket om att stärka systematiskt arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck och några uppdrag till Forum för levande historia. Det är såklart välkommet. Men jag tror att ännu mer specifika och riktade uppdrag är nödvändiga för att börja komma till rätta med den ökade otryggheten, som till exempel RFSL och RFSL Ungdom har redogjort för.
Jag vill ändå fråga ministern om några ytterligare åtgärder är planerade, framför allt på skolans område men också i stort, för att motverka den ökade otrygghet som många av Sveriges hbtqi-personer upplever just nu.
Anf. 49 Daniel Vencu Velasquez Castro (S)
Herr talman! Jag vill tacka Ulrika Westerlund, som har ställt frågan till Simona Mohamsson, och för möjligheten att debattera det här.
Jag tänker uppehålla mig vid sexualundervisningen. I nästa debatt kommer vi nämligen att få anledning att diskutera tryggheten för hbtqi-personer mer djupgående.
Sexualundervisningen i Sverige är ganska unik i sitt slag. Och vi har många gånger fått ganska mycket beröm för att vi har just den typen av sexualundervisning. Men det finns, som statsrådet själv nämnde, ganska stora klyftor när det kommer till jämlikheten i den undervisning som erbjuds på landets olika skolor.
Jag kan ta mig själv som exempel. Jag gick i en privat friskola i Skärholmen. När jag har pratat med andra i min ålder om detta på senare dagar har jag förstått att min sexualundervisning var oerhört begränsad i jämförelse med andras. Det illustrerar problematiken: När sexualundervisningen blir godtycklig och när det handlar om de enskilda lärarnas engagemang i frågan blir elever lidande. Och om vi uppehåller oss vid hbtqi-personer handlar det framför allt om kunskapen om vad hbtqi-personers rättigheter är och att man ska få den grundläggande kunskapen om alla människors lika värde.
Herr talman! Jag vill rikta fokus på kritiken mot de föreslagna förändringarna och vad de innehåller, eftersom jag vill få några svar.
RFSU har pekat på borttagandet av rektorns uttalade ansvar för sexualundervisningen som ett hot. Det kan led till godtycklig implementering och efterlevnad av sexualundervisningen. Om rektorn inte längre har ansvar för det kan det bli så att skolor kommer att genomföra sexualundervisningen beroende på om läraren anser att det är viktigt eller inte. Därför är det viktigt att hela skolan får ett sådant ansvar via rektorn.
Jag har noterat, herr talman, att ministern har slagit ifrån sig kritiken ganska hårt och kallat det för lögner. Det är lite anmärkningsvärt. Man hade i stället kunnat bjuda in till en dialog med civilsamhället och till en diskussion om hur vi kan stärka sexualundervisningen. Vad jag kan se tycks det ändå vara något som statsrådet vill.
Jag vill ändå fråga: Om regeringen anser att man inte kommer att göra försämringar, varför för man inte en dialog med civilsamhället för att gemensamt komma fram till en produkt som faktiskt stärker sexualundervisningen och som ser till att öka kunskapen om hbtqi-personers rättigheter i skolan? Därigenom kan man också öka tryggheten för de här unga personerna.
Anf. 50 Utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson (L)
Herr talman! Jag instämmer helt i ledamoten Westerlunds konstaterande att det här är ett arbete för att försvara våra svenska och demokratiska värderingar. Det arbetet är något som vi hela tiden behöver accelerera upp. Vi vet nämligen att det finns krafter som arbetar tvärtemot det, och vi kan inte mötas halvvägs utan behöver alltid se till att försvara de värderingar som många av oss, även många i den här kammaren tidigare, har slagits väldigt hårt för att vi ska kunna ha i dag.
Det är också därför regeringen har vidtagit flera åtgärder och fortsätter att följa utvecklingen nära, inte minst genom uppdraget till Forum för levande historia, som jag nämnde. De ska genomföra studier om svenska skolelevers attityder gentemot hbtqi-personer. Kunskap är ju också ett sätt att skapa en sådan förändring.
En annan viktig aspekt i arbetet för en trygg skola är att det finns kunskap hos personalen som arbetar i skolan. Här kan flera myndigheter erbjuda stöd. Exempelvis har Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor i uppdrag att stärka skolledningarnas och personalens förutsättningar för att främja en trygg skola och motverka homofobi, bifobi och transfobi bland unga och för att skapa en öppenhet och en inkluderande miljö för unga hbtqi-personer i skolan.
En annan del handlar om att personal i skolan ska ha möjlighet att sätta gränser och ingripa om och när elever inte beter sig som man ska i skolan. Här vidtar regeringen flera åtgärder för att öka lärarnas befogenheter och exempelvis möjlighet att utvisa elever ur klassrummet. Även det är en viktig gränssättning för att se till att alla elever beter sig och får de här svenska värderingarna.
Jag ska passa på att svara på frågorna om de kommande läroplanerna. Jag kommer att fortsätta vara otroligt tydlig varje gång jag får möjligheten med att vi kommer att lägga fram förslag som stärker sexualundervisningen i svensk skola. Vi tar nu fram nya läroplaner där sexualundervisningen kommer att få en betydligt starkare roll. Det betyder att vi kommer att göra det tydligare vad elever ska lära sig och göra undervisningen mer jämlik över hela landet. Och det ska ske i relevanta ämnen.
I dag är det stor skillnad mellan olika skolor i fråga om hur sexualundervisningen ser ut. Det är dåligt, och det har resulterat i otydlighet i kursplanerna. Med de nya kursplanerna vill vi skapa just tydlighet och en tydlig förväntan om vem som ska behandla det i undervisningen och när. Det är så vi skapar likvärdighet. Och det är så vi kommer ifrån den situation vi har i dag med att det är några enskilda, fantastiska eldsjälar, lärare eller rektorer som tar i och gör plats för de här otroligt viktiga frågorna. I stället ska det vara tydligt vad som ska läras ut, när det ska läras ut och vem som har ansvar för att lära ut det. Det ska inte vara valbart – återigen.
Anf. 51 Ulrika Westerlund (MP)
Herr talman! Jag tackar återigen för svaret.
Nu blir det lite omtag. Jag tänker nämligen fokusera på sexualundervisningen, precis som min meddebattör Daniel Vencu Velasquez Castro.
Det är två olika utredningar, så det är lite rörigt. Läroplansutredningens förslag om att, som ministern beskrev det tidigare, koncentrera det ämnesinnehåll som finns inom kunskapsområdet sexualitet, samtycke och relationer till relevanta ämnen i kursplanerna, till exempel biologi och samhällskunskap, skulle leda till att man riktade ansvaret tydligare mot de lärare som ansvarar för undervisningen. Men det här har mött väldigt stark kritik från de flesta remissinstanser. Därför är det intressant att höra vad ministern och regeringen tänker kring det.
Jag vill särskilt lyfta fram Barnombudsmannens remissyttrande. Där står det bland annat så här, vilket ministern säkert känner till: ”Barnombudsmannen är starkt kritisk till den del av utredningens förslag som innebär att områden som rör sexualitet, samtycke och relationer samt hedersrelaterat våld och förtryck tas bort från skolans läroplaner, vilket påverkar skolans undervisning, mål och uppdrag. Dessa frågor som påverkar barns hela skolmiljö och utbildning och det behöver därför vara tydligt från statens sida att frågorna ska tas upp återkommande och ämnesövergripande i barns och ungas utbildning.”
Barnombudsmannen skriver också: ”Frågor om sexualitet, samtycke och relationer och hedersrelaterat våld och förtryck behöver tas upp tillsammans i läroplanen. Det ska vara tydligt för både elever och skolpersonal att många av de problem som finns för barn som växer upp i en hederskontext handlar de frågor som berörs av sexualitet, samtycke och relationer, så som sexuell självbestämmanderätt, oskuldsnormer, möjlighet att utforska sin sexuella läggning och könsidentitet samt möjlighet att välja eller välja bort relationer. Genom att de tas upp tillsammans undviks att hedersrelaterat våld och förtryck blir ett stuprör i värdegrundsarbete och undervisning, och samtidigt blir undervisning och samtal om sexualitet, samtycke och relationer relevant för även barn i denna utsatthet.”
Barnombudsmannen har dessutom lagt fram ett förslag om att kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck ska skrivas in i förskolans läroplan, eftersom hedersnormer riskerar att påverka även mycket unga barn. Barnombudsmannen är också inne på vem som ska vara ansvarig, vilket lyftes tidigare i debatten. Det är ”nödvändigt att rektorn även fortsatt har ett särskilt ansvar” för utbildningen, anser Barnombudsmannen. ”Om frågorna … endast finns med i kursplanerna för fyra ämnen tappar området dignitet och blir en fråga för de enskilda lärarna.” Vi riskerar att hamna i eldsjälsfrågan igen. ”Det blir då i högre grad personbundet vilket inte gagnar barn och unga. … Barnombudsmannen anser att det har varit mycket positivt att dessa skrivningar fördes in i skolans läroplaner år 2022.” Förslaget från Läroplansutredningen ”riskerar att få stora konsekvenser för barn och unga, särskilt de barn och unga som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck som lever längst bort från sina mänskliga rättigheter”, anser BO.
RFSU är en annan kritisk remissinstans. Man betonar att det rör sig om två samtidigt föreslagna förändringar som tillsammans riskerar att få långtgående konsekvenser. Sexualundervisningen föreslås strykas ur skolans mål och uppdrag. Rektorn ska inte längre ansvara för att den genomförs, utan det hamnar på enskilda lärare. Dessa hänvisas till kursplaner, men ingen vet ännu hur de ska utformas. Samtidigt föreslår en annan utredning att examensmålet om sexualundervisningen ska tas bort ur lärarutbildningen. Det här känns som en väldigt olycklig kombination. Det framstår som högst sannolikt, menar RFSU, att det här riskerar att få långtgående och oönskade konsekvenser.
Min andra fråga till ministern är hur hon och regeringen hittills har resonerat gällande den här kritiken, som detta bara är två exempel på, och hur man lite mer konkret tänker vidare kring hur vi som samhälle ska säkerställa att unga får den kunskap om sexualitet, samtycke, självbestämmande och normer som de har rätt till.
Anf. 52 Daniel Vencu Velasquez Castro (S)
Herr talman! Jag tycker att det blir lite svårt att få svar. Regeringen säger sig vara angelägen om att få bukt med ojämlikheten i sexualundervisningen. Vi har ganska tunga instanser som är kritiska mot de förändringar som föreslås. En av dem, Barnombudsmannen, nämndes av Ulrika Westerlund alldeles nyss. Varför har regeringen inte inlett en dialog med de remissinstanser som är djupt kritiska till de föreslagna förändringarna? Det förefaller mig ganska svårt att förstå, herr talman. Om man nu vill stärka sexualundervisningen och har lyxen att ha ett starkt civilsamhälle med bred kunskap, mycket fakta och erfarenhet på områdena, vilket vi har i Sverige, begriper jag inte varför man inte vill föra en dialog med dem för att nå det mål som åtminstone statsrådet ger uttryck för att man vill uppnå.
I stället är man ute i medierna och vevar ganska friskt mot civilsamhället. Man tycks inte vilja ta till sig av den kritik som har framförts. Min bild är att kritiken framförs av den enkla anledningen att remissinstanserna inte vill att barn och unga ska få en sexualundervisning som är sämre än vad den är i dag. De vill inte att barn och unga ska få en sexualundervisning som är ojämlik, så att man får en typ av sexualundervisning om man går i en skola och en annan typ om man går i en annan skola. Kanske får man över huvud taget inte någon adekvat sexualundervisning.
Min fråga kvarstår, herr talman, för jag fick inget svar på den. Varför bjuder regeringen inte in de djupt kritiska remissinstanserna för att tillsammans formulera ett svar på den oro som finns och stärka sexualundervisningen för alla barn och unga i Sverige?
Anf. 53 Utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson (L)
Herr talman! I dag har rektorn inte ett särskilt ansvar för att elever ska lära sig att läsa, skriva och räkna. Är det någon som påstår att de färdigheterna är under attack? Nej, det här är bara retorik som saknar verklighetsförankring.
Herr talman! Jag tycker att det är allvarligt att lura unga att sexualundervisningen är hotad. Jag tycker också att det är allvarligt att säga att sexualundervisningen kommer att tappa i dignitet, för då menar man att sexualundervisningen funkar i dag. Men det verkar ju ändå jag och ledamöterna vara överens om att den inte gör. Det spelar roll vem personen är – den där eldsjälsläraren. Det är det vi vill komma ifrån. Vi vill komma ifrån att det är personbundet. I stället ska det vara kursbundet. Det ska inte vara valfritt, och det inte ska kunna räknas bort. Man ska inte kunna välja bort det för att man inte vågar, inte orkar eller inte förmår ta de här diskussionerna.
Jag har själv en bakgrund av att jobba som socialpolitiker med utsatta områden. Jag har sett när lärare fått kämpa för att få prata om de här frågorna. Ibland var de rädda för vilka konsekvenserna skulle bli för dem själva, då de inte hade rektorn på sin sida. Ibland orkade de inte ta det.
På matematiken räknar vi. På slöjden täljer vi. På samhällsvetenskapen och biologin kommer vi att ha möjlighet att prata om de här viktiga frågorna. Det är inte konstigt. Så gör vi med andra ämnen. Varför skulle man inte vilja uppvärdera just sexualkunskapen?
Återigen: Jag vill verkligen sträcka ut en hand. I dag ser vi stora skillnader mellan skolor i fråga om sexualundervisning. Att ha status quo, att ha det som det är i dag, är inte ett alternativ. Då ger vi inte samma möjligheter. Det är därför de nya kursplanerna ska bli mycket tydligare.
Anf. 54 Ulrika Westerlund (MP)
Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Jag vill återigen påpeka att det inte är vi som debatterar här i kammaren från Miljöpartiet och Socialdemokraterna som har lyft de här farhågorna utan en väldigt bred grupp remissinstanser. Nästan alla lyfter de här farhågorna och manar regeringen till varsamhet med att genomföra de här förändringarna.
Att sexualundervisningen inte funkar perfekt i alla skolor i dag är inte så konstigt. Men det är svårt att veta vad förändringen som gjordes 2022, alltså ganska nyligen, får för effekter. Vi har inte sett den fulla effekten av den än. Därför menar jag att det är lite av ett experiment att redan nu helt och hållet förändra detta igen efter den positiva förändring som skedde 2022 och som Barnombudsmannen hänvisar till och tycker är bra. Nu väljer regeringen att riva upp den bara tre år senare. Men vad effekten blir av den och hur bra det kan bli kan vi ännu inte avgöra fullt ut.
Ett exempel som lyfts upp av någon av remissinstanserna är Folkhälsomyndighetens undersökning Ungkab, där man kan se en skillnad mellan 2015 och 2023. År 2015 uppger de flesta unga att deras främsta källa till information om sexualitet är internet. År 2023 är det fler unga som uppger att den främsta källan är skolan. Återigen: Det har gått för kort tid för att man verkligen ska kunna uttala sig med säkerhet. Men det har definitivt också gått för kort tid för att säga att den förändring som skedde 2022 inte var bra och att regeringen därför ska riva upp den. Jag vill återigen uppmana regeringen till eftertanke.
Jag ville också säga någonting om den rapport som Rädda Barnen lyfte fram, men den har redan tagits upp i debatten. Jag påminner om den. Den säger lite samma sak som MUCF:s rapport och som RFSL:s och RFSL Ungdoms rapporter och rapportering om vad som pågår i skolorna.
Sist vill jag lyfta fram att det finns större problem i vår samhällsdebatt som kommer från samma regeringsunderlag som ministern kommer från. Det har framförts från Sverigedemokraterna att man vill riva upp hetslagstiftningen. Kristdemokraterna har framfört uppfattningen att man vill riva upp könstillhörighetslagen, exakt hur är oklart.
Det är också sådant som påverkar samhällsdebatten och skapar otrygghet. Jag undrar om ministern har några planer på att uttala sig på något annat sätt som kan bidra till att skapa större trygghet.
Anf. 55 Utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson (L)
Herr talman! Låt mig vara otroligt tydlig. Nu när vi tar fram de nya läroplanerna kommer sexualundervisningen att få en betydligt starkare roll i undervisningen. Så kommer det att vara. Jag kommer inte att lägga fram ett förslag där inte sexualundervisningen får en betydligt starkare roll i undervisningen.
Det kommer att betyda att det kommer att vara tydligare vad elever ska lära sig och göra undervisningen mycket mer jämlik över hela landet. Man kan tycka att det är fel sak att göra, herr talman. Jag tycker att det är rätt sak att göra för att få en jämlikhet över hela landet och se till att det inte är valbart.
Det handlar om att se till att alla elever får samma möjligheter och lär sig det de behöver lära sig och att det är tydligt vem det är som ska ta ansvar för det och i vilka kursplaner det ska vara. Jag tror inte att jag kan vara tydligare än så. Vi kommer inte att lägga fram ett förslag som inte innebär en stärkning av sexualundervisningens roll i undervisningen.
Det finns absolut olika partier som yttrar sig i olika frågor. Men det vi har beslutat om ligger fast. Det finns inget som kan förändra det.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.