byggarbetares rörlighet över gränser
Interpellation 2004/05:302 av Lundström, Nina (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-01-13
- Anmäld
- 2005-01-17
- Besvarad
- 2005-01-25
- Sista svarsdatum
- 2005-01-31
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 13 januari
Interpellation 2004/05:302
av Nina Lundström (fp) till samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin om byggarbetares rörlighet över gränserDen 1 november 2004 anordnades Nordic@Baltic@Polish Ministerial Meeting. En deklaration antogs med rubriken Increased exchange in the building sector between countries in the Northern Dimension region. Avsikten med deklarationen är att man under åren 2005@2007 ska genomföra den framlagda handlingsplanen.
Med anledning av detta ställde jag en fråga till samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin den 20 december 2004, där jag ville veta vilka åtgärder statsrådet avser att vidta för att den svenska regeringen ska leva upp till ovan nämnda deklaration och handlingsplan för att uppnå ökad konkurrens och rörlighet inom byggbranschen.
I svaret daterat den 12 januari 2005 anger statsrådet att handlingsplanen innehåller fem olika delprojekt som ska stimulera till ökad handel för byggsektorn inom regionen. De fem delprojekten som den svenska regeringen tillsammans med övriga deltagande länderna enats om är följande:
- Skapa en offentligt databas för potentiella aktörer inom byggsektorn där information om nationella regler finns tillgängliga.
- Skapa ett gemensamt projekt mellan länderna inom den nordliga dimensionen kring utbyte av erfarenheter och nya kunskaper om husbyggnad.
- Genomföra en komparativ analys av regleringarna inom byggsektorn som kan ligga till grund för överläggningar mellan länderna om möjliga harmoniseringar eller andra ändringar i lagstiftningen som avser att skapa bättre förutsättningar för företag att agera på nya marknader.
- Utveckla hjälpmedel för värdering av kompetenskrav och krav på arbetserfarenheter inom byggsektorn mellan länderna.
- Etablera ett nätverk för gemensam forskning och utveckling som är relevant i förhållande till innehållet i handlingsplanen.
Det statsrådet inte nämner i svaret är att det i den antagna deklarationen även finns fler åtgärdspunkter. Deklarationen bygger på en aktionsplan och beslutet enligt deklarationen blir att skapa en organisation för att implementera hela aktionsplanen samt att fler åtgärder ska föreslås för gränsöverskridande samarbete. Målet är att få bort inträdesbarriärerna på de nationella marknaderna avseende byggbranschen.
Den aktionsplan som ligger till grund för deklarationen beskriver bland annat problemen med låg konkurrens inom byggbranschen vilket innefattar byggarbetskraftens rörlighet över nationsgränserna. Följande står att läsa: "An important prerequisite for being able to improve competition in the building sector is a well functioning free mobility of labour across national borders."
Med anledning av att deklarationen är betydligt mer omfattande till innehållet än vad statsrådet angav i sitt svar den 12 januari vill jag ställa följande fråga till statsrådet Mona Sahlin:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta avseende de övriga besluten i deklarationen som syftar till att minska inträdesbarriärer inom byggbranschen på de nationella marknaderna, samt därigenom öka rörligheten för företag innefattande även byggarbetskraften?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2004/05:302
Webb-tv: byggarbetares rörlighet över gränser
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2004/05:63 Tisdagen den 25 januariProtokoll 2004/05:63 8 § Svar på interpellation 2004/05:302 om byggarbetares rörlighet över gränser
Protokoll från debatten
Anf. 19 Mona Sahlin (S)
Fru talman! Nina Lundström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta avseende de övriga besluten i deklarationen som syftar till att minska inträdesbarriärer inom byggbranschen på de nationella marknaderna, samt därigenom öka rörligheten för företag innefattande även byggarbetskraften.
Inledningsvis är jag mycket glad för att med Nina Lundström få debattera de höga byggkostnaderna och hur vi arbetar tillsammans med våra grannländer med problemet. Jag kommer att ge en bredare bakgrund till det pågående programmet om utökat utbyte inom byggnadssektorn mellan länderna i den nordliga dimensionen än vad jag kunde göra i mitt tidigare svar på den fråga som Nina Lundström refererar till.
Bakgrunden till den antagna deklarationen var det faktum att många länder i Norden och i dess närhet under de senaste åren har haft ökade kostnader inom byggsektorn, vilket i slutändan leder till höga boendekostnader för de enskilda.
Orsakerna till de höga byggkostnaderna kan bland annat vara otillräcklig konkurrens både för entreprenörer och för material på grund av betydande inträdesbarriärer till marknaden i olika former. Det är därför en viktig bostadspolitisk uppgift att eliminera förekommande inträdesbarriärer och att stimulera konkurrensen i syfte att reducera byggkostnaderna.
Med hjälp från Nordiska ministerrådet togs en rapport fram som heter
Building Sector Regulations - A background to increased exchange between countries in the Baltic Sea region
. Rapporten kartlade i vilken utsträckning hinder i de nationella regelverken på byggområdet förekommer som kan utgöra hinder för ett ökat utbyte mellan länder. Rapporten diskuterades också mellan de deltagande länderna, varefter en handlingsplan har utarbetats. Den innehåller dels en vision, dels de utmaningar som finns för sektorn samt fem initiativ för att stimulera ett ökat utbyte inom byggsektorn mellan länderna i den nordliga dimensionen.
De deltagande länderna enades i en gemensam deklaration om att förverkliga handlingsplanen genom att genomföra just de initiativ som Nina Lundström refererar till i frågan.
Flertalet hinder och utmaningar finns för ett ökat utbyte i byggsektorn. Många initiativ och en mängd åtgärder kommer att krävas för att underlätta tillgången till nya marknader och därigenom stimulera ökad konkurrens inom byggsektorn. De antagna initiativen ska ses i förhållande till den utmaning som byggsektorn står inför. Det är dock inte möjligt att genomföra initiativen utan ett aktivt deltagande från byggsektorns aktörer och organisationer samt myndigheter och forsknings- och utvecklingsorgan inom sektorn.
Initiativen är, vilket framgår av planen, inte uttömmande utan utgör i den initiala fasen bara en utvald del av möjliga åtgärder för att sätta i gång utvecklingsprocessen. Integration och samarbete mellan länderna är en långsiktig process som kommer att vara en utmaning för byggsektorns aktörer och kommer därför att kräva nya åtaganden för deras del - även utan deltagande från regeringarna.
Nina Lundström tar upp det förhållandet att aktionsplanen beskriver problem med låg konkurrens inom byggbranschen, vilket innefattar byggarbetskraftens rörlighet över nationsgränserna. På denna punkt tycker jag att man ska vara tydlig: Vi kan inte tillåta att främjande av konkurrens inom byggbranschen ger upphov till osund konkurrens eller social dumpning.
Slutligen vill jag påminna om att i samband med den senaste utvidgningen av EU gavs möjligheter för äldre medlemsstater att införa övergångsregler till år 2011 för den fria rörligheten av arbetskraft. Sverige valde att inte införa några restriktioner för den fria rörligheten av arbetskraft i förhållande till de nya medlemsländerna.
Anf. 20 Nina Lundström (Fp)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret. Skälet till att jag har ställt en interpellation är att jag ville ha möjligheten att mer ingående debattera med statsrådet med tanke på att jag har fått ett svar på en skriftlig fråga som jag inte kände var riktigt tillfyllest.
Den 1 november 2004 antogs en deklaration vid namn
Increased exchange in the building sector between countries in the Northern Dimension region
vid Nordic-Baltic-Polish ministerial meeting. Där deltog länderna Danmark, Estland, Finland, Island, Lettland, Litauen, Norge, Polen och Sverige. I Nordiska ministerrådet ansvarar statsrådet Mona Sahlin för det arbete som bedrivs inom boende och byggande.
Deklarationen grundar sig på en handlingsplan. Där finns en omfattande beskrivning av de inträdeshinder som finns på de nationella marknaderna inom byggbranschen. Det finns många vällovliga beskrivningar av problemen med bristande konkurrens och de hinder som finns, bland annat beroende på att man inte har möjlighet att få tillträde till de nationella marknaderna.
Det poängteras hur viktigt det är med ökad konkurrens för billigare boende. Man måste göra regelverken så att det blir så enkelt som möjligt att ta sig in på andra marknader. Man talar om neutrala regler, transparens och att det finns informella barriärer. Man måste jobba med att minska både de formella och de informella hinder som finns.
Sedan finns det en specifik rubrik om hinder för arbetskraftens rörlighet. Det är en helt egen rubrik i deklarationen. Det poängteras att det finns en lättare rörlighet för arbetskraften mellan de nordiska länderna. Man skulle vilja uppnå att samma så kallade liberala hållning, såsom det står i deklarationen, ska gälla även övriga i regionen.
Man blir ganska nyfiken på vad detta innebär, med tanke på att det i Sverige också pågår en debatt med helt andra typer av tongångar. Jag har en första fråga med anledning av deklarationen som syftar till ökad konkurrens och arbetskraftens rörlighet inom byggbranschen. Vilken status anser statsrådet att deklarationen har? Hur pass bindande är målsättningarna i deklarationen?
Den andra frågan är: Vilken relation har deklarationen med dess målsättning, problembeskrivning och ambitioner till övrigt arbete som pågår inom regeringen? Någonstans handlar det om att vänster hand vet vad höger hand gör och att man arbetar i samma riktning.
Jag tycker att deklarationen är ett mycket bra steg. Det visar på att man inser utmaningarna men också ser möjligheterna och inte bara talar om hinder, hot och de problem som den öppna marknaden innebär.
Med tanke på hur sammansättningen ser ut och vilka som har skrivit på deklarationen blir det också viktigt att här i kammaren få en känsla av vilket värde man sätter på detta arbete och vilken betydelse det kommer att ha inför det fortsatta arbetet. Det pågår också annat arbete i andra sammanhang, inte minst med olika typer av kommittédirektiv.
Anf. 21 Rigmor Stenmark (C)
Fru talman! Häromdagen hade vi en väldigt bra information om EU-medlemskapet med kommissionär Margot Wallström. Det var mycket lärorikt och intressant. Det var en betoning på att det behövs mer av kunskap och information i det svenska samhället för att påverka hur vårt EU-medlemskap ska upplevas. Det handlar hela tiden om ett givande och ett tagande.
Det är inte bara så att vi svenskar har fått tillgång till en större rörlighet och de fyra fria rörligheterna. Vi måste vara beredda på att människor kommer till vårt land. Vi behöver dem. Vi behöver det utbudet av människor, inte minst inom den sektor som vi nu diskuterar, nämligen byggsektorn.
Det är väldigt viktigt att vi för en sådan diskussion. Därför är jag tacksam att Nina Lundström ställde interpellationen om just byggarbetarnas rörlighet över gränserna. Hur kommer statsrådet att föra upp de frågorna? Behövs det en förändring i vår lagstiftning som gör att inte den ena ministern säger nej till någonting medan den andra ministern säger ja till någonting?
Det handlar om att vi får tydliga signaler så att även våra grannländer vet vad som gäller i Sverige, men framför allt vilka möjligheter vi ger. Hur solidariska är vi i Sverige? Nu när vi slapp biten att få övergångsregler måste vi ta vårt ansvar. Det är nödvändigt att vi diskuterar frågorna djupare.
Anf. 22 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Fru talman! Jag såg verkligen fram emot svaret som Nina Lundström skulle få på frågan. Så sent som i december förra året var frågan uppe vid flera olika tillfällen här i kammaren. Det började faktiskt när bostadsutskottet hade sin debatt om utgiftsområde 18, som är vårt utgiftsområde.
Jag ställde då frågor till ledamöterna från vänsterkartellen om det som stod i betänkandet. Det tas upp på två sidor där man går igenom olika saker som har med konkurrens att göra för att sedan kunna avstyrka de borgerliga motionerna. Jag fick aldrig något svar.
Sedan var det den stora debatten den 17 december om arbetsmarknaden och kollektivavtal som var föranledd av konflikten i Vaxholm. Då ställdes det också frågor med hänvisning till det som står i bostadsutskottets betänkande om det nordiska samarbetet. Inte heller då gavs det några svar.
Jag vet att frågan har varit uppe vid andra tillfällen också, och vi har inte fått några svar. Det gör mig väldigt konfunderad. Än så länge i den här debatten, och av det svar som Mona Sahlin har läst upp, tycker jag inte att jag har fått någon klarhet i vad det står för.
Jag vill nu gå till utskottets betänkande. Där motiverar man varför man inte behöver göra så mycket med det som har med konkurrens att göra. Man skriver visserligen att man är orolig och att man håller med om det som sägs i motionen att konkurrensen på byggmarknaden måste stärkas. Sedan hänvisar man till olika saker, bland annat den offentliga utredningen
Skärpning gubbar!
, där man talar om det. Man hänvisar till budgetpropositionen, där man tar upp det.
Man hänvisar också till det som Nordiska rådet har tagit upp om vad som ska ske framöver 2005-2007. Man konstaterar rent kallt från majoritetens sida i utskottet att man redovisat en rad åtgärder som redan har vidtagits i syfte att på olika sätt stärka konkurrensen på byggmarknaden. Ändå vet alla att så är det inte. Det finns ingen konkurrens på byggmarknaden.
Samtidigt har man på nordisk nivå kommit överens om att titta just på arbetskraftens rörlighet. Det är den väsentliga punkten och det som Nina Lundström egentligen ställer frågan om i sin interpellation. Vad kommer man att göra? Vad kommer regeringen att göra?
Mona Sahlin redovisar fortfarande bara det som vi förmodligen alla har kunnat få fram och vet och inte vad regeringen kommer att göra konkret. Det är många fina ord som sägs här både från talarstolen och i utskottsbetänkandet om att konkurrens behövs och vad man ska göra för att främja det. Men vad kommer man konkret att göra med anledning av den överenskommelse man har mellan väldigt många olika länder? Jag behöver inte räkna upp dem igen. Vad kommer man konkret att göra?
Min andra fråga gäller att om flera länder är inblandade är det inte bara på ett lands villkor, inte bara på Sveriges villkor, utan det är en diskussion med ett givande och tagande. Vilka signaler ger de andra länderna? Speciellt konflikten i Vaxholm måste ha påverkat det här en del. Vilka signaler ger de andra länderna?
Min fråga är konkret: Vad kommer regeringen att göra? Kommer man att göra någonting? Kommer det att bli något av alla de fina ord som man har tagit upp i den här överenskommelsen och allt det som skrivs i utskottsbetänkandet? Man slutar med att man förutsätter att regeringen kommer att vidta ytterligare åtgärder om det visar sig nödvändigt.
Då är frågan: Är det inte så att det visar sig nödvändigt? Jag påstår att det visar sig nödvändigt att vidta åtgärder. Men det är naturligtvis regeringen och Mona Sahlin som har det i sina händer, inte vi som opposition.
Anf. 23 Mona Sahlin (S)
Fru talman! Mycket handlar om vad man menar med ordet "åtgärder". Det är precis som om det vore ett neutralt ord, som alla bara kan ställa upp på. Det kan vara så att det skiljer sig en hel del mellan vad Marietta de Pourbaix-Lundin menar med åtgärder och vad jag och regeringen menar.
Jag vill börja med att säga att den rapport som Nordiska rådet har arbetat med är väldigt viktig. Den är väldigt bra. Den är oerhört väsentlig, precis som ni var inne på, inte bara för Sverige utan för alla länder som ingår. Om vi pratar om att underlätta integrationen är det självfallet inte bara integrationen i Sverige utan också integrationen i Polen, i Lettland och i Finland. Det är en väldigt stor och viktig del. Vi upplever alla - av olika skäl och med olika bakgrunder - att på den spännande byggmarknaden, som betyder så mycket för alla våra länder och där vi alla har problem på en del områden, skulle vi kunna hjälpas åt och få en mer öppen marknad. Det skulle gagna konsumenterna i alla länder.
Nina Lundström ställde en fråga som hon säkert själv vet svaret på, och det är att det här inte är bindande, annat än att vi alla är överens om att det är åt det här hållet vi ska jobba. Egentligen innehåller det här inte några direkta nyheter, annat än att formen för det visar att de nordiska och baltiska länderna anser att frågan om att samarbeta runt byggfrågorna är väldigt viktig.
De viktiga orden är förvisso vackra, men i det här sammanhanget är de väldigt viktiga. Det finns också i sammanfattningen. Det står till exempel hur man ökar kunskapen om reglerna i de olika länderna, hur man ger en bild av förutsättningarna i de olika länderna så att aktörerna vet vad de har att förhålla sig till, vilken typ av hinder som finns på nationell nivå, på lokal nivå eller i branschen och hur man skapar samarbete och nätverk.
Nu är det som om hela denna frågeställning, åtminstone för vissa av debattörerna, handlar om en sak, och det är Vaxholm. Jag tycker inte att det är rimligt.
Vi ska ha rörlighet när det gäller arbetskraft och företag. Det har vi också. Det finns en mängd företag som jobbar i Sverige både från Polen och från Lettland och från andra delar av det baltiska området. Men det som det inte ska handla om - och det är väl då en åtgärd, som Marietta de Pourbaix-Lundin talar om - är att dumpa löner eller ge avkall på avtalsplikten. Det finns hela tiden med som en utgångspunkt för vårt arbete, och det kommer att göra det i fortsättningen också.
Det är inte där hindren ligger för att kunna få en större konkurrens på byggområdet eller på materialområdet, utan jag är övertygad om att de ligger i de andra, mycket viktiga förslagen, som just denna rapport handlar om. Men på frågan om regeringen är beredd att vidta åtgärder som gör att vi ska dumpa löner och ge avkall på arbetsplikten är svaret nej.
Anf. 24 Nina Lundström (Fp)
Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag inte har nämnt Vaxholmsproblematiken, utan jag väljer att diskutera själva konkurrensfrågeställningen.
Jag menar att det finns nyheter i detta dokument. Det beskrivs exempelvis vad som hände på den polska marknaden med anledning av att man fick in utländska aktörer, utländska byggföretag. Det påverkade sättet att bygga och effektiviteten. Man ansåg att den ökade konkurrensen var någonting bra.
Det har också visat sig att svenska byggjobbare är välkomna till andra länder. Där har jag inte upplevt att den här mycket emotionella och aggressiva debatten har uppstått, utan man har sett det som ett komplement, inte minst med tanke på att det under perioder också är brist på arbetskraft. Det kommer också att inträffa i Sverige.
Frågan är: Kan man öka konkurrensen utan att ta med frågan om arbetskraft? Jag menar att man inte kan göra det. Det berör frågan om såväl arbetskraften som byggmaterialet och metoderna, alltså det som är innebörden i ett företagande.
Man kan ha olika uppfattningar om detta. Antingen kan man inta en protektionistisk hållning, vilket man har möjlighet att göra om man nu vill det och har det förhållningssättet. Då kan man säga att det gäller att skydda den inhemska marknaden så mycket som möjligt, oavsett att vi är en del av EU. Eller också kan man välja att se det som ett behov av modernisering även inom detta område och se att det ytterst handlar om bostadskonsumenter - att de kan efterfråga bra bostäder som är välbyggda och till ett bra pris. Vi vet att konkurrensfrågeställningarna är oerhört viktiga i det här dokumentet. Det handlar också om produktionskostnader, men inte minst om kvalitet i byggandet och utveckling.
Jag menar därför att det här dokumentet innehåller nyheter. Där delar jag inte statsrådets uppfattning.
Sverige kommer att få brist på arbetskraft, högst sannolikt - det har många rapporter visat. De stora pensionsavgångarna gör att vi kommer att behöva mer arbetskraft.
Därför känner jag att statsrådet väljer att passa i vissa delar i den debatt som pågår just nu. För mig är det viktigt att veta om regeringen gemensamt ser konkurrensen som någonting viktigt inom byggbranschen. Annars riskerar man att hamna i det läget att man i den ena debatten med statsrådet Mona Sahlin talar om vikten av konkurrens och vikten av att uppmuntra och ta fasta på den här deklarationen och andra beslut som kommer, inte minst bostadsutskottets betänkande, som hänvisar just till regeringens arbete. I nästa debatt kommer ett annat statsråd, som har en helt annan uppfattning.
Jag tycker att det här är väldigt viktigt, inte minst med tanke på att det också är en överenskommelse med andra länder. Ytterst handlar det om vilka spelregler vi sätter upp.
Från Folkpartiets sida vill vi ha bra, stabila regelverk. Vi ser behovet av reformering och modernisering. Vi är inte intresserade av lönedumpning, att halvera löner eller någonting annat. Vi vill ha ett transparent, bra och sjyst regelverk. Men vi inser också att vi har mycket att göra.
Då är frågan vilken målsättning man har som politiker. Vår målsättning är att hitta ett bra regelverk, som öppnar upp marknaden. Det är där jag känner att statsrådet och regeringen är svaret skyldiga. Jag är glad över det statsrådet säger här, men jag vill också höra om statsrådet tänker göra det arbete som krävs för att hela regeringen ska kunna ställa sig bakom ett sådant förhållningssätt.
Anf. 25 Rigmor Stenmark (C)
Fru talman! Jag har bara en liten vädjan. Det finns ju en ambition och en vilja att föra ut EU-frågorna direkt till de olika fackutskotten på ett mycket mer påtagligt sätt än vad som nu sker. När vi i bostadsutskottet har diskuterat sådana frågor har vi ofta fått höra: Det är inte så mycket som rör oss i bostadsutskottet när det gäller EU-frågor. Men i praktiken visar det sig att det är väldigt många aktuella vardagsfrågor som direkt har beröring just med bostadssektorn.
Jag undrar: Kommer statsrådet Mona Sahlin att ta ett större ansvar än vad tidigare bostadsminister har gjort och komma direkt till utskottet, köra i gång en debatt, ett kunskapslyft och ett informationslyft just i bostadsutskottet för de här frågorna?
Anf. 26 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Fru talman! Jag ställde några frågor och fick ett svar som löd: Nej, Sverige ska inte ändra på någonting när det gäller löner och olika saker. Jag kan tolka det på det här sättet: Okej! Konkurrens vill vi alla ha. Även Mona Sahlin säger att det är väldigt viktigt. Men när det gäller arbetskraftens rörlighet har vi de regler vi behöver här i Sverige, och de ska nu pådyvlas alla andra länder. Det är egentligen vad Mona Sahlin säger.
Jag frågade också: Har vi fått några signaler från andra länder? Det är ett givande och ett tagande, som jag sade.
Då har vi fått ett klart svar: Ja, Sverige står för sitt, och vi tänker inte ändra någonting för det är jättebra. Det är inte mycket till dialog om man gör på det sättet. Det blir väldigt svårt att samarbeta.
Anledningen till att jag nämner Vaxholm är att man inte kan blunda för den verklighet vi lever i, att det finns här och att det naturligtvis, antar jag, påverkar klimatet när man ska diskutera andra länder. Jag är inte med i diskussionen. Det är därför jag frågar Mona Sahlin om det som har hänt i konflikten i Vaxholm möjligtvis har påverkat diskussionerna. För den finns, och den kan vi inte blunda för på något sätt.
Mina frågor kvarstår. Tycker regeringen att ingenting behöver göras? Är allt som ska göras redan gjort med det som man räknar upp i bostadsutskottets betänkande? Är man nöjd med detta? Bostadsutskottets betänkande slutar med att man förutsätter att regeringen återkommer i dessa frågor med ytterligare åtgärder om det visar sig vara nödvändigt. Då kan jag tolka det svar jag har fått som att det inte är nödvändigt att vidta ytterligare åtgärder, att allting är gjort. Jag hoppas att jag slipper vara så pessimistisk som jag nu låter, att det inte är sant utan att regeringen är beredd att vidta åtgärder för att öka konkurrensen på byggmarknaden och allt egentligen för att vi ska få ett kvalitetsmässigt bra boende och ett billigare boende. Allt hänger faktiskt ihop, hur dyrt man bygger eller inte.
Anf. 27 Mona Sahlin (S)
Fru talman! De frågeställningar som framför allt Nina Lundström och Rigmor Stenmark väckte tolkar jag som seriösa. Ser regeringen som helhet, tror jag Nina Lundström uttryckte det, behovet av att öka konkurrensen på detta område? Det svarar jag ett obetingat ja på.
Jag vill också peka på något som jag vet att Nina Lundström är väl medveten om men som jag inte har nämnt tidigare. I byggsamordnarens uppdrag finns väldigt mycket i det allvaret avspeglat. Väldigt mycket av det handlar om att identifiera konkurrensnackdelar, både här och i handeln, och formerna för samarbetet med andra länder. Där bygger också en mycket tydlig del på att det finns målsättningar och uppdrag som handlar om att bristande konkurrens innebär problem, både för marknaden och för konsumenterna. Jag vill verkligen svara ett obetingat ja på det.
Jag betonar det igen. Vi tar frågan på allvar. Jag ser också, precis som Nina Lundström intressant nog nämnde, med en ökad konkurrens möjligheterna för en delvis modernisering av innehållet i byggformerna, självklart också bättre villkor för konsumenterna. Jag tar det på allvar. Vi ser det seriöst. Visst finns det delar i rapporten som är nyheter i någon mening, men rapporten som helhet är väldigt viktig. Den betyder mycket i vårt arbete.
Jag tycker, återigen, att Marietta de Pourbaix-Lundins inlägg inte blir speciellt seriöst. Hur kan du stå här och säga att jag säger nej till allt, eller att regeringen säger att ingenting ska göras? Jag har just gått igenom det. Det är mycket som ska göras. Det är mycket som måste förändras. Allt fungerar inte bra. Vi måste ha en större öppenhet. Jag sade nej på en punkt, Marietta de Pourbaix-Lundin, och det handlade om huruvida vi ska förändra avtalsvillkoren, om vi ska ha som princip att dumpa lönerna för att uppnå detta. Där var mitt bestämda svar nej.
Vi fortsätter en seriös diskussion och förhoppningsvis också konkretare än så vartefter arbetet går med hur vi ska underlätta och öppna upp för konkurrensen i de här avsikterna. Men det kommer inte att handla om formerna för kollektivavtal. Det fortsätter jag att säga nej till.
Anf. 28 Nina Lundström (Fp)
Fru talman! Ingenting är så bra att det inte kan bli bättre. Det finns också delar i deklarationen med anledning av statsrådets anförande där jag vill markera att jag och Folkpartiet inte kommer att ha samma uppfattning som regeringen. Det gäller exempelvis det som statsrådet tar upp om Byggkostnadsforums roll. Där har vi en annan uppfattning. Jag kan också passa på att ställa frågan vad det innebär, som anges i deklarationen, att Byggkostnadsforum kommer att få en roll även i detta avseende, att man kommer att ta på sig en roll för att uppmuntra konkurrensen.
Det finns ett par andra saker jag också vill hinna kommentera. Det är återigen den hotande överhettningen. Det är trots allt så att om man skulle ha byggt utifrån den efterfrågan som finns hade vi definitivt redan nu haft svårigheter på arbetsmarknaden, men egentligen är det andra hotbilder som finns, exempelvis pensionsavgångarna. Jag tror att det är väldigt viktigt för riksdagen att också diskutera frågan om hur man har en långsiktig försörjning av arbetskraft för att undvika en överhettning som skulle kunna påverka de infrastruktursatsningar och annat som måste till för framtiden. Jag vill från Folkpartiets sida markera att vi tycker att arbetskraftsmöjligheterna inom EU är en viktig del i detta, att arbetskraften också kan sökas här. Det gäller att ha ett bra regelverk för detta. Det andra är frågor som handlar om validering, yrkesbevis med mera som också är en stor utmaning och som jag tycker att man behandlar i deklarationen.
Jag tar statsrådet på orden. Jag utgår ifrån att regeringen kommer att ha ett gemensamt synsätt på hur viktig konkurrensen är inom byggbranschen. Då utgår jag också ifrån att statsrådet delar uppfattningen att vi när vi talar om företag talar om både byggmaterial och arbetskraft. Vi måste se till att skapa en möjlighet för företag från olika delar av EU att etablera sig på den svenska marknaden likväl som svenska företag inom övriga länder av EU. Det tycker jag vore alldeles vällovligt.
Anf. 29 Mona Sahlin (S)
Fru talman! Jag ville bara passa på att i det sista inlägget svara på en konkret fråga som Nina Lundström hade. Ett av de fem delprojekt som finns i den här rapporten handlar om att skapa ett gemensamt projekt mellan länderna inom den nordliga dimensionen kring utbyte av erfarenheter och nya kunskaper om husbyggnad. Det uppdraget kommer för svensk del att läggas på byggsamordnaren. Det var ett konkret svar på frågan om vilken roll byggsamordnaren har i detta. På motsvarande sätt letar de andra länderna efter en samordnare i sina länder som kan ha den lite större överblicken som vi hoppas att byggsamordnaren i Sverige kan ha. Det var den konkreta information jag ville bidra med.
I övrigt delar jag förstås mycket av analysen om vad pensionsavgångar, ålderssammansättningar och demografin kommer att innebära. Det gör inte behovet av samarbete över gränserna också när det gäller arbetsmarknaden mindre. Det är självfallet väldigt viktigt. Den analysen delar jag.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.