Brist på poliser i Stockholm
Interpellation 2025/26:439 av Mattias Vepsä (S)
Interpellationen är besvarad
- Inlämnad:
- 2026-04-17
- Överlämnad:
- 2026-04-20
- Anmäld:
- 2026-04-21
- Svarsdatum:
- 2026-04-30
- Besvarad:
- 2026-04-30
- Sista svarsdatum:
- 2026-05-05
Interpellationen
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
I slutet av mars publicerade Brottsförebyggande rådet (BRÅ) sin utvärdering av polismålet om 10 000 nya poliser. Att målet har uppnåtts och att antalet polisanställda ökar är positivt. Nästa steg måste dock vara att säkerställa att Polismyndigheten har tillräcklig närvaro i hela landet.
Brottsutvecklingen under de senaste 15 åren har satt stor press på Polismyndigheten. Trots viktiga och i många fall framgångsrika åtgärder för att minska våldet och öka lagföringen krävs ytterligare insatser för att bryta nyrekryteringen till kriminella nätverk, bekämpa den grova organiserade brottsligheten och stärka tryggheten.
Samtidigt som antalet poliser har blivit fler behöver fler poliser finnas ute i yttre tjänst – på gator och torg. Det finns också ett tydligt behov av åtgärder för att säkerställa att polisorganisationen i Stockholm växer i takt med befolkningen och kommer i nivå med övriga polisregioner.
BRÅ:s rapport visar att Stockholm är den enda polisregion där polistätheten minskar i relation till befolkningsutvecklingen. I regionen bor nästan 25 procent av landets befolkning och här finns ungefär hälften av Sveriges utsatta bostadsområden. Stockholm är huvudstaden, som är värd för stora nationella och internationella arrangemang. Här genomförs många demonstrationer, och här ligger många ambassader och inte minst riksdag och regeringsbyggnader. Regionen har också varit hårt drabbad av den ökade våldsbrottsligheten under de senaste 15 åren. Behovet av en fungerande och väl utbyggd polis är såklart enormt viktigt.
Att polismålet har nåtts är positivt, men det är samtidigt ett tydligt underbetyg att Stockholm fortfarande saknar omkring 1 000 poliser jämfört med andra regioners tillväxt.
Med anledning av detta vill jag fråga justitieminister Gunnar Strömmer:
När avser ministern och regeringen att presentera en handlingsplan för att säkerställa fler poliser i Stockholm?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:439
Webb-tv: Brist på poliser i Stockholm
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 8 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Mattias Vepsä har frågat mig när jag och regeringen avser att presentera en handlingsplan för att säkerställa fler poliser i Stockholm.
För att trycka tillbaka den grova brottsligheten och återupprätta tryggheten i samhället måste antalet poliser och den lokala polisiära närvaron öka. Sedan regeringsskiftet 2022 har antalet poliser blivit närmare 3 200 fler. Det kan jämföras med de cirka 2 000 som blev resultatet under åtta år med Socialdemokraterna i regeringsställning. Under den första mandatperioden, alltså under föregående styre, talar vi rent av om minussiffror.
I dag har Sverige den högsta polistäthet som uppmätts i Sverige i modern tid, och Polismyndigheten ska fortsätta att växa mot målet att polistätheten minst ska motsvara genomsnittet i EU. För att nå dit har regeringen satsat stora resurser på tillväxten och sett till att polisens anslag har ökat markant för att klara den delen av uppdraget. Vi bygger ut polisutbildningen och stärker de ekonomiska villkoren under utbildningen. Polisaspiranter har fått höjda löner under utbildningen, och nyligen lade vi skarpa förslag för att möjliggöra en betald polisutbildning på riksdagens bord. Det handlar om att göra polisutbildningen mer attraktiv men också om att öka antalet som fullföljer utbildningen och stannar kvar i yrket över längre tid.
Polisregion Stockholm rymmer en stor andel av befolkningen. Regionen har flera utsatta områden och har också under lång tid varit utsatt och drabbad av det grova och hänsynslösa gängvåldet. Det är därför mycket glädjande att fler nu vill bli och arbeta som poliser i Stockholm. För första gången på tio år ökar antalet poliser i polisregion Stockholm rejält. Sedan regeringsskiftet har Stockholm fått 628 fler poliser. Detta kan jämföras med utvecklingen under perioden 2015–2022, då Socialdemokraterna styrde. Utvecklingen var då negativ, och det blev cirka 130 färre poliser i regionen. Nu fylls också utbildningsplatserna i högre grad än tidigare, och det höga utflödet av poliser från regionen har minskat.
Samtidigt är det förstås viktigt att ha ansvarsfördelningen i åtanke. Det är Polismyndigheten som ansvarar för sin interna organisation, resursfördelning och bemanning mellan regioner och verksamheter. Regeringens roll är att sätta upp mål, följa upp resultat och skapa goda förutsättningar för myndigheten att utföra sitt uppdrag.
Mot den bakgrunden vill jag gärna lyfta fram flera åtgärder med särskild betydelse för polisregion Stockholm som redan pågår och som i vissa fall har förstärkts.
Regeringen har genom regleringsbrev och andra styrsignaler ett tydligt fokus på att öka den lokala närvaron av poliser och på att en större del av tillväxten ska ske nära medborgarna. Rikspolischefen har också tydliggjort att den fortsatta tillväxten av poliser i huvudsak ska ske lokalt och i yttre tjänst. Närmare bestämt 85 procent av de nya poliserna går rakt ut blåklädda i yttre tjänst nära medborgarna, inte minst i Stockholm.
Polisregion Stockholm har för sin del vidtagit särskilda åtgärder för att öka attraktionskraften och minska trösklarna för att arbeta här i regionen. Det handlar bland annat om ekonomiska incitament såsom särskilda lönetillägg, riktade rekryteringsinsatser och åtgärder för att hantera den välkända bostadsproblematiken. Allt detta har länge varit en viktig faktor för regionens låga polistillväxt. Regeringen följer detta arbete noggrant i dialog med Polismyndigheten.
Mattias Vepsä frågar när regeringen avser att presentera en handlingsplan för att säkerställa fler poliser i Stockholm. Låt mig vara tydlig:·Arbetet för att stärka polisens närvaro i Stockholm pågår redan och är en integrerad del av regeringens samlade styrning av Polismyndigheten.
Det handlar om långsiktiga och uthålliga åtgärder snarare än om en enskild plan eller ett enskilt beslut – allt detta för att få fler poliser som kan jobba nära medborgarna såväl i Stockholm som i övriga delar av landet. Allt detta gör vi för att Sverige ska bli ett tryggare, friare och mer rättvist land att leva i.
Anf. 9 Mattias Vepsä (S)
Herr talman! Tack, justitieministern, för ett i några delar bra svar!
I andra delar tycker jag att vi fortsatt skulle behöva just det jag efterfrågar, nämligen en handlingsplan för fler poliser i Stockholm. Bakgrunden är att Brå, som har utvärderat polistillväxten under många år, har pekat just på att vi har ett problem med tillväxten i Stockholm.
I svaret, som vi just har fått ta del av, framställs det som att den tidigare regeringen inte gjorde någonting. Så här brukar det låta när man debatterar med justitieministern eller andra företrädare för Tidöregeringen. År 2022 var år 0; då stod världen i brand. Sedan kom ett antal vita riddare in i Regeringskansliet, som minsann har gjort allt och lite därtill för att vända utvecklingen.
Jag tror att väldigt många människor runt omkring i Sverige ser att mer borde ha gjorts för att vända utvecklingen i vårt land. Vi har fortsatt stora problem med gängkriminaliteten. Regeringens blinda fläck – att bryta rekryteringen – lämnar minst sagt mycket övrigt att önska. Man har sparat in på skola, socialtjänst, fritidsaktiviteter och vanliga familjer, och man har ökat arbetslösheten.
Den här debatten handlar om att regeringen inte har gjort tillräckligt för att säkerställa polisens möjligheter att jobba effektivt i Stockholm, som är en stor region. En fjärdedel av Sveriges befolkning bor i vår region.
Jag vill bara säga något kort innan jag ställer en följdfråga. Jag upplever att ministern låter ganska nöjd med de senaste fyra åren – gott så. Men initialt undrar jag i denna debatt: Hur vore det att titta på sin egen roll när det gäller den situation som vi nu har?
När regeringen Reinfeldt avgick år 2014 lämnade den efter sig ett läge i polisen med det lägsta intaget till polisutbildningen under hela 2000-talet. Den moderata regeringen Reinfeldt hade till och med periodvis nollat antagningen till polisutbildningen i Stockholmsregionen.
Hur vore det om man någonstans i Regeringskansliet funderade på vad det innebar för Stockholm och för möjligheten att utveckla Polismyndigheten just i vår huvudstad med de särskilda utmaningar som vi ser här?
Utöver att det är en fjärdedel av Sveriges invånare som bor här finns ungefär hälften av de av polisen utsedda eftersatta bostadsområdena i Stockholm. Vi har en stor del av gängkriminaliteten. Trots att det är bra att skjutningarna just nu vänder nedåt skjuts det fortsättningsvis, och hälften av skjutningarna sker i vår stad. Under januari 2025 skedde 15 sprängningar bara i Stockholm under denna första månad, och det fortsätter att sprängas. Vi har också stora problem med rekryteringen.
När Brå tittar på det här menar man att det krävs en plan och ett ansvar någonstans för att vi ska komma till rätta med polisbristen. Sett till hur utbyggnaden har gått till har alla andra regioner vuxit, också i relation till befolkningstillväxt, men inte Stockholm.
Jag tycker därför att det vore lämpligt av ministern att lyfta på locket och ta denna möjlighet, vilket jag efterfrågar. Ta det här på allvar! Och det handlar då inte bara om att följa utvecklingen i dialog med den regionala polisledningen och med polisledningen nationellt.
Jag ställer frågan igen: Kommer ministern att kunna leverera ett svar till stockholmarna om fler poliser? Kommer regeringen att titta på möjligheten att också ta fram en handlingsplan för att lösa polisbristen i Stockholm, där det fattas 1 000 poliser?
Anf. 10 Martin Westmont (SD)
Herr talman! Som bosatt i Stockholm kände jag mig manad att delta i debatten.
Interpellanten Mattias Vepsä efterfrågar bland annat fler poliser i yttre tjänst i Stockholms kommun. Detta arbetar Tidöpartierna med, som justitieministern tydligt presenterade i sitt svar. Vi är också medvetna om vikten av ett gott samarbete mellan polis och ordningspersonal. De kompletterar varandra för att hålla våra gator, tunnelbanor och så vidare trygga för medborgarna.
Denna interpellation om bristen på poliser i Stockholm skapar därför en del frågor, herr talman, med tanke på att interpellantens parti också tar bort trygghetspersonal i Stockholm. Socialdemokraterna styr här i huvudstaden. År 2023 minskade partiet antalet trygghetsvakter från 180 till 60. Det är en helt ofattbar nedskärning, som slog direkt på stockholmarnas och besökarnas trygghet i det offentliga rummet.
Herr talman! Stockholm har blivit otryggare med Socialdemokraternas politik; det kan jag själv som boende här i huvudstaden vittna om. En fråga till interpellanten är om ledamoten har riktat någon form av kritik mot sitt eget parti, som faktiskt är ytterst ansvarigt för att Stockholm har blivit otryggare genom att man har minskat antalet trygghetsvakter ute i samhället.
Anf. 11 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Jag tycker att det är rätt modigt av Mattias Vepsä att ta debatten och lyfta den här frågan.
Vi är överens om att Stockholm behöver ha fler poliser. Problemet är bara det att Socialdemokraternas facit när det gäller tryggheten i Stockholm är en sällsynt dyster historia. Under Socialdemokraternas åtta år vid makten blev det netto inte en enda ny polis i Stockholmsregionen – inte en enda! Tvärtom minskade antalet poliser i Stockholm under dessa åtta år med 130. Minus 130 var alltså facit efter åtta år med socialdemokratiskt styre.
Nu har Moderaterna och regeringen vänt på det här. För första gången på tio år ökar antalet poliser i Stockholmsregionen, och det rejält. Sedan vi tillträdde 2022 har det blivit 628 fler poliser i Stockholm, att jämföra med de 130 färre poliser som var resultatet när Socialdemokraterna styrde i hela åtta år.
Dessutom är fler poliser på väg in i Stockholmsregionen redan i sommar, och planen framåt innebär en fortsatt uthållig tillväxt med fler poliser i yttre tjänst nära medborgarna runt om i kommuner och stadsdelar.
Nationellt levererar alltså Moderaterna och regeringen fler poliser och dessutom många nya effektiva verktyg till polisen. Det gäller till exempel de preventiva vistelseförbuden, som nu stänger ned öppna drogscener runt om i Stockholm och gör område efter område tryggare och säkrare för medborgarna. Detta sker samtidigt som Socialdemokraterna lokalt i Stockholm sparkar ordningsvakter, tar bort kontrollanter i tunnelbanan, drar in busslinjer och underfinansierar socialtjänsten.
Så ser alltså läget ut när medborgarna går till valurnorna i höst: antingen fortsatt fler poliser och ökad trygghet med Moderaterna eller vänstersväng med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet och mer av den politik som har orsakat problemen, orsakat polisbristen och ökat otryggheten.
Det är onekligen ett avgörande framtidsval, och jag ser verkligen fram emot att fortsätta ta den debatten.
Anf. 12 Mattias Vepsä (S)
Herr talman! Tack för följdfrågorna från både Martin Westmont och justitieministern!
Kortfattat kan jag säga: Hur står det till med tryggheten i Stockholm? Tittar man på trygghetsundersökningarna ser man att det går åt rätt håll. Det är fler som känner sig trygga i sina bostadsområden, och det är fler som kan gå ut på kvällarna i sina bostadsområden än det var för fyra år sedan.
Jag tror att det här delvis handlar om att Socialdemokraterna var med och lade om polisutbildningarna och öppnade fler polisutbildningar. Vi löste alltså den situation som Moderaterna lämnade efter sig 2014 med noll intagna i polisutbildningen i Stockholm, till exempel. Jag tror nog att vi kan räkna med att en del av den utvecklingen handlar om att vi faktiskt får hit fler poliser.
Det handlar också om breda sociala insatser. Nu nämner Gunnar Strömmer en del av lösningen, nämligen preventiva vistelseförbud – ett förslag som utreddes och som vi röstade ja till. Socialdemokraterna var för preventiva vistelseförbud. Det här brukar komma upp som den stora lösningen och svaret på varför vi har fått tio färre öppna narkotikascener i Stockholm de senaste fyra åren men fick fyra fler under Moderaternas senaste styre. Resultatet 2018 till 2022 var plus fyra; resultatet 2022 till 2026 är minus tio.
Ja, preventiva vistelseförbud kan ha varit en del av det, men vi ser ju i utvärderingarna att det också är viktigt med breda insatser – att ha fler fältarbetare, att jobba för att missbrukare ska få vård i tid, att se till att skolan tar hand om dem som ska vara i skolan, att se till att familjer har intensiv familjeterapi och att jobba med punktmarkering. Här går vi före i Stockholm.
Jag tror att det handlar om en bredare lösning än att bara titta på ett antal områden, eller kanske ett område av dessa tio, där man som jag förstått det haft preventiva vistelseförbud.
Vi vill göra mer. Vi vänder oss emot den politik man för nationellt. Bara i år innebar regeringens underinvestering i statsbidrag minus 300 miljoner kronor för Stockholm. Samtidigt löser man inte polisbristen och ställer sig frågande till att vi i detta läge satsar på fler vuxna i skolan och fler socialsekreterare ute på gator och torg. Vi jobbar brett med trygghetsinvesteringar i våra stadsdelar, som de facto ger en positiv utveckling.
Min fråga blir omvänt: Kommer Moderaternas politik att ligga fast? Kommer ni att fortsätta svälta kommuner och regioner genom försämrade statsbidrag och samtidigt lokalt avfärda de investeringar vi gör, inte lösa polisbristen och säga att vi ska anställa trygghetsvakter? Då uppstår ju frågan: Varifrån tas den finansieringen? Vill ni fortsätta att svälta kommunerna och föra över kostnaderna på skattebetalarna lokalt när ni sänker skatten för de allra rikaste nationellt?
Det här är en inkonsekvent politik som har ett enda syfte, nämligen att de som har det väldigt gott ställt ska få det ännu bättre ställt. Då blir det svårt för kommunerna att hantera det här uppdraget.
Vi gör dock vad vi kan. Trots en moderat finansminister och trots Sverigedemokraternas röstande i kammaren gör vi vad vi kan, och det ger effekt. Men vi är långtifrån klara. Det vi önskar är ett gemensamt ansvarstagande där staten tar sitt ansvar för polistillväxten och kommunerna tar sitt ansvar för att öka tryggheten lokalt i skolan, i socialtjänsten och på gator och torg genom att göra trygghetsinvesteringar. Det är det vi efterfrågar.
Anf. 13 Martin Westmont (SD)
Herr talman! Jag tackar justitieministern och ledamoten Vepsä för deras svar. Det känns dock som att ord väger väldigt lätt när vi ändå ser att Stockholm försämras trygghetsmässigt. Det är alltså en kommun där Socialdemokraterna styr. Detta är en väldigt viktig fråga, och det är enormt viktigt att vi har breda samarbeten för att kunna ta itu med de problem vi ser med växande otrygghet i samhället.
Jag skulle vilja läsa upp ett citat: ”Vi har tappat deras ögon och öron och möjlighet att ingripa nattetid. Vi märker också av deras nedskärningar under dagtid, då det är färre patruller och mindre närvaro.”
Detta är alltså ett citat och en beskrivning från verkligheten, från en person som själv arbetar med polisfrågor här i Stockholm. Han beskriver hur samarbetet mellan polis och trygghetsvakter har försämrats sedan den rödgröna majoriteten tog över styret i Stockholm.
I Stockholm, där Socialdemokraterna styr, lånar man enorma belopp och höjer skatten för kommuninvånarna. Ändå breder otryggheten ut sig. Detta är realiteten med Socialdemokraternas politik, och det är viktigt att ta med sig. Låter vi Socialdemokraterna få makten över Sverige kommer Sverige att gå samma väg som vår huvudstad, det vill säga bli en plats där fler och fler invånare känner sig otrygga, inte minst i sitt eget bostadsområde.
Anf. 14 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Staten tar nu äntligen sitt ansvar med en regering som leds av Moderaterna. På drygt tre år har vi fått fram 628 fler poliser till Stockholm, att jämföra med de 130 färre poliser det blev i Stockholm under åtta år med Socialdemokraternas styre. Jag tar gärna en diskussion om det nationella ansvarstagandet för antalet poliser i Stockholm och ställer gärna vårt sätt att ta ansvar för frågan under de år då vi har styrt, med 628 fler poliser under drygt tre år, mot 130 färre poliser i Stockholmsregionen under de åtta år som Socialdemokraterna styrde.
Det är utmärkt med en diskussion om statligt nationellt ansvarstagande. Vi tar i högsta grad vår del av det.
Vi ser också till att polisen, inte minst i Stockholm, får nya, effektiva verktyg. Jag vill inte överspela de preventiva vistelseförbuden, men jag tänker heller inte köpa Mattias Vepsäs nedspelande av betydelsen av just det verktyget, som ju har levererats från den nationella nivån för att användas lokalt.
Inte minst polisen i Farsta och Botkyrka har varit otroligt offensiv med detta. Därför ser vi att till exempel en stadsdel som Rågsved är tryggare än på decennier, tack vare att man med effektiva verktyg och fler poliser på plats har kunnat flytta bort farliga personer. Därmed har medborgarna, näringsidkarna och civilsamhället tagit tillbaka sitt område. Det går inte att tänka sig den snabba utvecklingen utan de preventiva vistelseförbuden.
Den som åker till Fittja centrum upplever samma sak. Där vittnar folk enligt polisen om att det inte har varit så tryggt på kanske 20 år. Man pekar entydigt på de preventiva vistelseförbuden.
Vi gläds alltså åt att tryggheten ökar för medborgarna i Stockholm. Men det går inte att komma runt att det till stor del handlar om att det äntligen blir fler poliser i Stockholm i yttre tjänst, nära medborgarna, som kan arbeta preventivt och brottsförebyggande och som dessutom äntligen har fått verktyg som biter på den problematik som gjort så många stockholmare otrygga under så väldigt lång tid.
Den andra frågan när det gäller nationellt ansvarstagande får väl gälla kommunernas förutsättningar att ekonomiskt hantera trygghetsfrågorna. Där kan man väl ändå säga att det Socialdemokraterna lämnade efter sig var en inflation på 10 procent som verkligen gjorde att kommunerna blev fattigare. Varje krona blev mindre värd för varje minut, varje timme, varje dag, varje vecka och varje månad som gick.
Att vi nu är tillbaka på inflationsnivåer under 2 procent är den absolut bästa present som den nationella nivån kan ge till kommunerna. Det betyder att skatteintäkternas värde inte urholkas utan tvärtom realt nu ökar.
Sedan får man också jämföra Stockholm med andra delar av landet. Stockholmsregionen är trots allt en av Sveriges rikaste regioner, sett exempelvis till skattebetalarnas bärkraft. Men det är alltså i Stockholm man höjer skatten, inte för de rika utan för busschauffören, vårdbiträdet och grundskolläraren, samtidigt som man lånar en miljon i timmen. Det är så hisnande att man måste dubbelkolla den uppgiften varje gång – en enorm belåning av framtida generationer i Stockholm.
Detta gör man också samtidigt som man uppenbarligen sparkar hälften av ordningsvakterna. Man kan naturligtvis säga att det finns andra sätt att jobba med trygghet. Det är klart att det gör det, och det finns också väldigt många andra viktiga insatser att göra. Men när man lokalt sparkar ordningsvakter måste alltså polisen kompensera för det genom att på Södermalm anställa egna ordningsvakter eftersom man behöver ett bredare raster när man jobbar med tryggheten lokalt.
Sammantaget får man ändå säga att den nationella nivån nu äntligen tar ansvar för Stockholm på ett helt annat sätt än vad som gjordes tidigare, medan den lokala nivån dessvärre i alltför många fall undergräver möjligheten att arbeta effektivt mot otryggheten och brottsligheten.
Anf. 15 Mattias Vepsä (S)
Herr talman! Jag tackar för det svaret. Vi får väl se hur väl de här orden åldras. Det beror väl lite grann på hur Trump agerar i Mellanöstern hur många procents inflation regeringen lämnar efter sig. Jag tänker att det världsekonomiska läget spelar in ganska mycket i detta.
När det gäller lånesumman vill jag bara uppmuntra ministern att faktagranska just det påståendet ytterligare en gång. Det råder delade meningar om det.
Ett svar till Martin Westmont är väl att vi hade haft i runda slängar 2 000 fler ögon att spana med om vi hade löst polisbristen på 1 000 poliser. Var och en har ju två ögon. Jag tänker att fler poliser är avgörande för att lösa problemen med brottslighet. Vi tänker att det är en polisiär uppgift att hålla ordning på gator och torg, att bryta rekryteringen till gängen, att komma åt den ekonomiska brottsligheten, att knäcka det fusk som pågår i till exempel byggbranschen och att jobba brett för att komma åt arbetslivskriminaliteten. Det kommer inte ordningsvakter att lösa.
Ordningsvakter har ett jätteviktigt ansvar på en viss plats på ett visst torg. Det är ingenting vi säger nej till. Men om vi långsiktigt ska rycka upp kriminaliteten med rötterna krävs mer av det vi gör, det vill säga att vi investerar i lokalsamhället, att vi kan få en förköpslag för att få bort oseriösa skumraskfastighetsägare och centrumägare, att vi jobbar för att bryta missbruk och att vi knäcker rekryteringen till gängen på riktigt. Då krävs investeringar i skola, socialtjänst och polis.
Det vi efterfrågar är en regering som slutar att sänka skatten för de rikaste nationellt och föra över kostnader lokalt. Samtidigt vill man straffbelägga kommuner som tar sitt ansvar genom att höja skatten för att kunna klara välfärdens kärna, det vill säga skola, socialtjänst och bättre möjligheter för familjer att hindra barnen att ansluta sig till kriminella gäng. Det är vad den här debatten handlar om.
(Applåder)
Anf. 16 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Jag har debatterat med Mattias Vepsä några gånger under de här åren. Det börjar alltid med en fråga som handlar om rättspolitik, men det tar ungefär en halv minut så talar vi sedan om en socialistisk skattepolitik. Det är alltid där vi hamnar.
Det är lustfyllt när Mattias Vepsä talar om att höja skatten. Jag uppfattar sällan att det känns plågsamt. Jag vill bara understryka att bakom den återkommande retoriska poängen som vi har hört i decennier om att Moderaterna vill sänka skatten för de rika döljer sig en verklighet där Socialdemokraterna lokalt alltså höjer skatten för de fattiga, eller höjer skatten för normalinkomsttagare.
När man höjer skatten lokalt med det lättsinne som präglar socialdemokratins förståelse av den kommunala ekonomin betyder det att det är busschauffören, vårdbiträdet och grundskolläraren som får ta smällen. Det är sedan deras barn som ska plocka upp notan för den belåning som Socialdemokraterna ägnar sig åt – dessutom på historiskt höga nivåer – i Stockholm.
Det ansvarsfulla sättet är rimligen att prioritera. Vi får dessutom läsa rapporter från socialtjänsten i Skärholmen, i nära anknytning till den dramatiska skjutningen för en tid sedan, där det framkommer att socialsekreterare säger upp sig därför att de upplever att de inte får den politiska uppbackning de behöver.
På den nationella nivån, med Moderaterna i Regeringskansliet, har vi säkerställt att läget har vänt. Åtta år av socialdemokratiskt styre innebar 130 färre poliser i Stockholm. Det är facit. Jag talar mycket gärna om vikten av fler poliser i Stockholm. Men låt oss då komma ihåg att utgångspunkten var 130 färre poliser efter åtta år med Socialdemokraterna i Rosenbad. Efter drygt tre år med en moderatledd regering finns 628 fler poliser i Stockholm, och det kommer fler redan i sommar. Planen och kurvan är entydig; ännu fler poliser är på väg till stockholmarna.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
