Biomedicinska analytiker

Interpellation 2017/18:252 av Lena Asplund (M)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2017-12-04
Överlämnad
2017-12-05
Anmäld
2017-12-06
Svarsdatum
2017-12-20
Sista svarsdatum
2017-12-20
Besvarad
2017-12-20

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Statsrådet Helene Hellmark Knutsson (S)

 

Regeringen tillsatte i juli en utredning som ska se över utbildningar till specialistsjuksköterska (dir. 2017:86). Utredaren ska bland annat analysera vårdens tillgång på och behov av specialistsjuksköterskor, föreslå åtgärder för att öka specialistsjuksköterskeyrkets attraktivitet och bedöma behoven av en specialiströntgensjuksköterskeexamen. Uppdraget ska redovisas senast den 1 november 2018. Detta är i grunden bra men det saknas en hel yrkesgrupp, nämligen biomedicinska analytiker.

Biomedicinska analytikers bidrag till vården är centralt. Hela 70 procent av besluten i vården baseras på diagnostik, det vill säga på de analyser och undersökningar som biomedicinska analytiker utför. I dag finns det ingen reglerad specialistutbildning. Detta är en brist som kan hämma valet att söka och utbilda sig till biomedicinsk analytiker.

En biomedicinsk analytikerutbildning, på specialistnivå leder till fördjupade kunskaper inom kunskapsområdet och skapar förutsättningar för implementering av nya evidensbaserade metoder inom laboratoriemedicin och klinisk fysiologi. Dessa gagnar diagnostik, behandling och uppföljning av patienter. Detta är en viktig del i en effektiv och kompetent vård.

En sådan specialistutbildning skulle även stärka biomedicinska analytikers möjligheter att följa kunskapsutvecklingen nationellt och internationellt. På så sätt kan svenska biomedicinska analytiker fortsätta att delta på den internationella forskningsfronten. Vårdförbundet har identifierat ett antal områdesspecifika kurser där det finns ett behov av utbildning på avancerad nivå.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Helene Hellmark Knutsson:

 

Har de biomedicinska analytikerna glömts bort i direktiven till denna utredning, eller anser statsrådet att det inte behövs en specialistutbildning för de biomedicinska analytikerna?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2017/18:252, Biomedicinska analytiker

Interpellationsdebatt 2017/18:252

Webb-tv: Biomedicinska analytiker

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 96 Statsrådet Helene Hellmark Knutsson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Lena Asplund har frågat mig om de biomedicinska analytikerna har glömts bort i direktiven till utredningen om specialistsjuksköterskeutbildning och vissa andra hälso och sjukvårdsutbildningar eller om jag anser att det inte behövs en specialistutbildning för de biomedicinska analytikerna.

Regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag att se över specialistsjuksköterskeutbildningen. Syftet med översynen är att den framtida utbildningen ska möta hälso och sjukvårdens förändrade behov och ge studenterna den kunskap och förmåga som krävs för att självständigt arbeta som specialistsjuksköterska. Utredaren ska också bedöma behoven av en ändrad examensbeskrivning för barnmorskeexamen och bedöma behoven av en specialiströntgensjuksköterskeexamen. De utbildningar och yrkesgrupper som omfattas av utredningens uppdrag ligger varandra nära och har därför bedömts kunna hanteras inom samma uppdrag.

Endast för tre hälso och sjukvårdsyrken regleras specialistkompetensen, nämligen för läkare, tandläkare och specialistsjuksköterska. 2009 års behörighetsutredning bedömde i betänkandet Kompetens och ansvar att det inte finns förutsättningar för att införa skyddad yrkestitel eller någon annan form av behörighetsreglering för ytterligare yrkesgrupper.

Det finns fler sätt för en yrkesgrupp att nå djupare specialiseringskunskaper än bara genom en reglering av yrket. Universitet och högskolor har en långtgående frihet att baserat på studenternas efterfrågan och arbetsmarknadens behov erbjuda utbildningar inom ramen för sina examenstillstånd. Det finns i dag flera lärosäten som erbjuder utbildningar inom biomedicin på avancerad nivå, liksom utbildning på avancerad nivå för fysioterapeuter, för att nämna några exempel.

Om arbetsgivarna bedömer att det finns behov av specialiserade kunskaper för att utöva vissa arbetsuppgifter kan de inrätta särskilda tjänster och uppställa särskilda kompetenskrav för sådana tjänster.

Svensk hälso- och sjukvård ska vara i världsklass. En förutsättning för att lyckas med detta uppdrag är en väl fungerande kompetensförsörjning. Det är arbetsgivarna inom hälso- och sjukvården som ansvarar för att säkerställa en fungerande organisation och bemanning inom vården, men staten ska bidra till detta genom att tillhandahålla en utbildning av hög kvalitet som svarar mot vårdens behov.

Ett nära samarbete mellan universitet och högskolor och sjukvårdshuvudmän krävs för att hälso- och sjukvårdens behov av personal med utbildning av hög kvalitet ska kunna tillgodoses. Jag välkomnar en dialog med berörda aktörer om hur högskolan ska möta vårdens kompetensbehov.


Anf. 97 Lena Asplund (M)

Herr talman! Jag får tacka statsrådet för svaret, men tyvärr svarar statsrådet inte på frågan om inrättande av en nationellt reglerad specialistutbildning för biomedicinska analytiker. Det är inte fråga om en behörighetsutredning, eftersom yrket biomedicinsk analytiker redan är reglerat i och med den legitimation som infördes 2006. Min fråga handlar om en reglerad specialistutbildning, liknande den för sjuksköterskor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet säger vidare i sitt svar att utbildning av yrkesgrupper som ligger varandra nära bedöms kunna hanteras inom samma uppdrag. Då verkar det närmast som om de legitimerade biomedicinska analytikerna glöms bort. Eller är kunskapen inte större om detta yrke, så att man inte förstår hur nära de andra det ligger?

Statsrådet säger vidare att det är arbetsgivarna inom hälso- och sjukvården som ansvarar för att säkerställa en fungerande organisation och bemanning inom vården men att staten kan bidra till detta genom att tillhandahålla en utbildning av hög kvalitet som svarar mot vårdens behov. Arbetsgivare inom vården efterfrågar en specialistutbildning inom biomedicinsk laboratorievetenskap för biomedicinska analytiker. Det behovet är stort.

En väl fungerande kompetensförsörjning inom vården förutsätter att det finns tydliga karriärvägar för samtliga professioner, vilket i dag inte alltid är fallet; det gäller bland annat biomedicinska analytiker. Avhoppen från programmet är stora, vilket har flera förklaringar. En är att man kommer till insikt om att det saknas karriärvägar.

Programansvariga på de olika lärosäten som tillhandahåller det biomedicinska analytikerprogrammet har i samarbete redan tagit fram ett förslag till struktur för en specialistutbildning. Specialistutbildning ska vara på avancerad nivå och vara kvalitetssäkrad genom reglering i högskoleförordningen. Ur patientsäkerhetsperspektiv är lokala lösningar inte något alternativ, och inte heller icke-reglerade kurser på högskolan. Sverige behöver en jämlik vård där det kan säkerställas att personalen har den kompetens som den högspecialiserade vården kräver, liksom morgondagens vård.

Jag vet att det har hållits ett möte mellan Vårdförbundet, Institutet för biomedicinsk laboratorievetenskap och statssekreterare på Social- och Utbildningsdepartementen. Vid det mötet påpekade bland annat Vårdförbundet att frågan om specialistutbildning är väl förankrad hos verksamhetsföreträdare och lärosäten.

Därför undrar jag igen om statsrådet har förstått vad skillnaden är, vilket inte framgår av det svar jag har fått.


Anf. 98 Statsrådet Helene Hellmark Knutsson (S)

Herr talman! Tack, Lena Asplund! Jag tror mig ha förstått vad frågan är: om det ska finnas en reglerad specialistutbildning för biomedicinska analytiker. Svaret är att den bedömning vi gör baserat på tidigare utredningar är att det inte behövs i detta läge utan att det ska erbjudas när det finns ett behov i vården.

Sedan tidigt 90-tal är det universitet och högskolor som i huvudsak ansvarar för både utbudet och innehållet, utifrån de examensbeskrivningar som vi har fattat beslut om när det gäller den högre utbildningen. Detta ska matcha just arbetsmarknadens behov och studenternas efterfrågan.

Vi ser, efter den uppföljning som har gjorts av Lars Haikola, att man inte inom just vårdområdet och inom lärarområdet fullt ut har klarat detta på ett bra sätt. Därför pågår väldigt många arbeten, och den utredning som gäller specialistsjuksköterskors kompetens är ett viktigt bidrag till att få detta att fungera bättre och motsvara uppdraget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Skulle vi lägga in även detta uppdrag i den utredningen skulle den förlängas och fördröjas avsevärt. Vi ser det som otroligt viktigt att vi så snart som möjligt kan göra de förändringar som behövs för att vi ska kunna möta det mycket stora behov av specialistsjuksköterskor som finns i vården i dag. Det handlar om att vi ska kunna erbjuda en hälso- och sjukvård i världsklass.

Med detta sagt ska arbetet med hela kompetensförsörjningen inom hälso- och sjukvården kunna fortsätta. Där har regeringen också tagit initiativ och gett Socialstyrelsen och Universitetskanslersämbetet i uppdrag att göra bättre prognoser, även regionalt, för att huvudmännen tillsammans med universitet och högskolor ska ha ett bra underlag för att kunna dimensionera utbildningarna rätt och erbjuda rätt typer av vidareutbildning och specialistutbildning.

Sådana specialistutbildningar finns som sagt redan för biomedicinska analytiker. På Örebro universitet finns till exempel ett program som heter Metoder inom medicinsk diagnostik, som riktar sig just till biomedicinska analytiker som vill vidareutbilda sig och specialisera sig. Programmet omfattar 120 högskolepoäng och avslutas med en masterexamen. Utbildningen kan även avslutas efter 60 högskolepoäng och leder då till en magisterexamen.

Det kan vara så att fler universitet och högskolor behöver kunna erbjuda detta och att man som arbetsgivare behöver tydliggöra om man behöver denna kompetens. Detta ska då ske inom ramen för den utbildningssamverkan som universitet och högskolor ska ha med de framtida avnämarna eller arbetsgivarna, i detta fall hälso- och sjukvårdens huvudmän. Detta är ett arbete som kan fortgå utan att vi behöver ge ytterligare uppdrag.

Skulle vi vilja förändra så att även detta regleras behöver det göras i en särskild utredning och inte inom ramen för denna.


Anf. 99 Lena Asplund (M)

Herr talman! Jag tycker att det är tråkigt att de biomedicinska analytikerna glömdes bort, för jag känner att det är så: De glömdes bort när man tillsatte denna utredning.

Det stämmer att denna utbildning finns vid Örebro universitet och har kommit till på initiativ av biomedicinsk vetenskap och vården. Men den finns ju bara där. Det behövs mer och på fler ställen.

Antalet legitimerade biomedicinska analytiker i verksam ålder är i dag ungefär 10 400. Av dem är ungefär 10 000 sysselsatta, varav 80 procent jobbar inom vården. Sju av tio av de biomedicinska analytikerna är över 45 år, varför pensionsavgångarna kan väntas bli rätt stora. Fram till 2035 beräknas tillgången ha minskat med ca 15 procent jämfört med i dag. Samtidigt räknar man med att efterfrågan på utbildade biomedicinska analytiker kommer att öka med 10 procent under samma period, och det säger sig självt att det kommer att bli en ordentlig brist på sikt.

Enligt Arbetsförmedlingens rapport Var finns jobben? för första halvåret 2018 har biomedicinska analytiker ett bristindex på 4,53 av 5,00. Det är alltså ett bristyrke.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Biomedicinsk analytiker är dessutom ett yrke där man inte egentligen dag ett efter utbildningen kan gå ut och jobba fullt ut; det kräver rätt lång erfarenhet, vilken bransch man än verkar inom. Det finns nämligen många olika saker man kan göra - jag ska komma till det.

En brist på legitimerade biomedicinska analytiker skulle också kunna resultera i att arbetsgivarna anställer andra, icke legitimerade yrkeskategorier, till exempel medicinska biologer eller biomedicinare. Detta skulle kunna utgöra en patientsäkerhetsrisk. En sådan person har en smalare kunskap och inte samma helhet när det gäller den analytiska processen som en biomedicinsk analytiker.

Då 70 procent av besluten inom vården baseras på diagnostik är detta en patientsäkerhetsfråga.

Vad gör då en biomedicinsk analytiker? Ja, det beror lite på inom vilken bransch man verkar: klinisk kemi, blodcentral, patologi eller klinisk fysiologi. Inom klinisk kemi är det väldigt mycket analyserande av blod. Man diagnostiserar helt enkelt sjukdomar. På blodcentralen tillhandahåller man blodtransfusioner, plasma och blodplättar, alltså trombocyter. Inom patologin är detta ett bristyrke i dag. Där behövs biomedicinska analytiker för att diagnostisera olika cancersjukdomar. Inom den kliniska fysiologin gör man också spirometrier, tar EKG, EEG och gör andra viktiga undersökningar. Utan den här yrkesgruppen skulle vi få stora problem inom vården.

Vi har redan problem inom vården med för få utbildade. Statsrådet säger att detta är viktigt att se över när det gäller sjuksköterskor, men jag skulle vilja säga att det är precis lika viktigt att se över den här frågan när det gäller biomedicinska analytiker. Utan dem och de olika laboratorierna skulle sjukvården inte fungera. Det är ett kugghjul i den svenska sjukvården.


Anf. 100 Statsrådet Helene Hellmark Knutsson (S)

Fru talman! Tack, Lena Asplund! Jag delar uppfattningen att detta är en viktig yrkesgrupp, precis som alla yrkesgrupper inom vården. Vi är beroende av dem, och de är beroende av varandra för att vi ska få en hälso och sjukvård som motsvarar de behov och förväntningar som vi har. Jag vill vara tydlig med att detta inte alls är en yrkesgrupp som på något sätt har glömts bort. Tvärtom är det en viktig yrkesgrupp.

I regeringen gjorde vi en bedömning av vad utredningen skulle omfatta, och vi ville inte att det skulle bli en väldigt lång utredning eftersom vi är i en krissituation när det gäller specialistsjuksköterskor. Även om regeringen bygger ut antalet platser är det svårt att få sökande. Här finns ett problem med hur arbetsgivarna hanterar specialistutbildade sjuksköterskor, både när det gäller deras möjligheter att vidareutbilda sig och när det gäller hur man använder deras kompetens efteråt. Det finns betydligt mer att göra.

Här måste jag ställa en fråga: Är det Moderaternas uppfattning att vi borde förlänga den här utredningen för att man också ska kunna ta in frågan om biomedicinska analytikers specialistutbildning? Det är i så fall ett viktigt besked till hälso- och sjukvården att detta också ska in i utredningen och att vi därför vill fördröja den. Eller ska man göra det på ett sätt som blir översiktligt och inte speciellt fördjupat? Det är ju inte heller ett sätt att ta detta på stort allvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som sagt: Jag är öppen för att det kan behövas en vidare utredning om just det här, men då ska det göras i särskild ordning. Men fram till dess kan man fortsätta på den inslagna vägen. Vi är redan på spåret när det gäller att klara hela kompetensförsörjningen till vården genom de uppdrag vi har gett till UKÄ och Socialstyrelsen. Vi har också en nära samverkan med hälso- och sjukvårdshuvudmännen och de fackliga organisationerna.

Det är stora behov. Det är stora pensionsavgångar inom många yrkeskategorier, inte minst i den offentliga sektorn. Men när det gäller biomedicinska analytiker är det hela 13 universitet och högskolor som har examenstillstånd. Just nu har vi 1 275 helårsstudenter och 540 nybörjarstudenter.

Även här ska det dimensioneras. Till skillnad från Moderaterna fortsätter vi också utbyggnaden av högskolan med 25 000 nya platser fram till 2021, varav en del är så kallade fria platser som kan användas just till det som möter både arbetsmarknadens behov och studenternas efterfrågan.

Om det finns ett stort behov av fler specialistutbildade ska det gå till precis som i fallet med Örebro universitet. Behovet ska identifieras av arbetsmarknadens parter, arbetsgivare och fackliga organisationer, och så ska samverkan ske med utbildningsanordnare, så att man kan erbjuda rätt utbildning. Allt behöver inte styras från regering och riksdag för att det ska bli av. Vi har sedan 25 år tillbaka en modell där universitet och högskolor ska ta stort eget ansvar för utbildningsutbudet och där man också ska ha en nära samverkan med arbetsgivarna för att dimensionera och se till att det är rätt typ av utbildning.


Anf. 101 Lena Asplund (M)

Fru talman! Jag tycker att detta är en för viktig fråga för politisk pajkastning, så om statsrådet öppnar för en utredning av detta är jag väldigt tacksam. Det är en framkomlig väg. Med en specialistutbildning för biomedicinska analytiker blir yrket mer attraktivt, som vi har sagt här, och bristen kan minskas. Den avancerade vården behöver denna kunskap för att den ska bli mer jämlik. Då ska man anställa specialister med kvalitetssäkrad utbildning och inte internt utbildade, för annars känns det inte bra.

Det är positivt att statsrådet välkomnar en dialog med berörda aktörer om hur högskolan ska kunna möta vårdens kompetensbehov. Kan det då bli en speciell utredning om detta är jag glad för det. Jag hoppas i så fall att den ska ske snart och att statsrådet då tar med sig det som vi har debatterat här i dag. Jag har även en motion i det här ärendet som jag hoppas blir välvilligt behandlad av utbildningsutskottet.

Detta ligger mig extra varmt om hjärtat eftersom jag är biomedicinsk analytiker i grunden. Det här är alltså mitt yrke som jag känner för, och jag känner för alla de 10 000 biomedicinska analytiker i Sverige som varje dag gör ett fantastiskt bra arbete för att diagnostisera och få en bättre, snabbare och effektivare vård i vårt land, och det är ju vad vi behöver.

Jag är nöjd med detta. Jag kommer absolut att följa frågan, och jag vet att Vårdförbundet också följer frågan.

Med detta vill jag önska både fru talmannen och statsrådet en riktigt god jul och ett gott nytt år.


Anf. 102 Statsrådet Helene Hellmark Knutsson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, Lena Asplund, för en väldigt viktig debatt! Vi kan absolut öppna för ytterligare en utredning om det skulle vara detta som krävs. Under tiden får det dock inte förhindra att det arbete som pågår mellan våra lärosäten och mellan vårdarbetsgivarna, där de fackliga organisationerna också är en viktig del, fortsätter. Har man identifierat att det finns stora behov av till exempel specialistutbildade bioanalytiker ska det naturligtvis kunna komma till stånd utan att man behöver invänta en statlig utredning.

Jag tror att det är viktigt att vi verkligen ser lärosätenas stora frihet och ansvar när det gäller att ordna med ett utbildningsutbud som matchar de behov som finns hos arbetsgivarna. Precis som du själv säger är det viktigt att se till att det finns både tydliga utbildningsvägar och karriärvägar för de här viktiga professionsyrkena.

Jag vill också säga att professionsutbildningarna ofta kräver inte bara verksamhetsförlagd utbildning utan också god introduktion. Även detta kräver samverkan med arbetsgivarna för att man ska kunna erbjuda duktiga handledare som är utbildade och se till att studenterna får det som krävs för att de ska kunna utvecklas i dessa viktiga och svåra yrken.

Jag ser fram emot att samarbetet mellan de ansvariga fortsätter. Jag är beredd att ge det stöd som krävs för att vi ska kunna nå målet om en hälso och sjukvård i absolut världsklass.

Med detta vill jag också passa på att önska en god jul till både talmannen och riksdagsledamoten.

Överläggningen var härmed avslutad.

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.