Bilateralt samarbete jämfört med Natomedlemskap

Interpellation 2015/16:791 av Hans Wallmark (M)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2016-09-07
Överlämnad
2016-09-07
Anmäld
2016-09-08
Svarsdatum
2016-09-16
Besvarad
2016-09-16
Sista svarsdatum
2016-09-21

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

 

Försvarsminister Peter Hultqvist kommenterade i Dagens Nyheter den 31 augusti vicepresident Joe Bidens uttalande när han besökte Sverige nyligen om att Ryssland ska akta sig för att kränka svenskt territorium. Hultqvist sa bland annat att jag ser hans uttalande som positivt och som en säkerhetspolitisk signal till Ryssland. Detta ligger väl i linje med regeringens inriktning att betona det bilaterala samarbetet med USA och undvika att ta diskussionen om ett svenskt Natomedlemskap.

Frågor måste dock ställas när det gäller vilket värde som kan tillmätas det uttalande Joe Biden gjorde vid sitt besök. Inte minst viktigt är att jämföra det gentemot de försvarsgarantier som Natos kollektiva försvar innebär och som återfinns i Natos artikel 5 om skyldigheten att bistå en allierad vid väpnat angrepp.

Natosamarbetet är ett sedan länge formaliserat samarbete som utgår från självförsvar och avskräckning där medlemmarna i Nato har en skyldighet att ställa upp för varandra om någon annan medlem skulle bli angripen.

Dagens svenska bilaterala försvars- och säkerhetssamarbete med USA är förvisso positivt och stärker den viktiga transatlantiska länken. Problemet är dock att det inte innehåller några bindande försvarsgarantier. Under det kalla kriget fick Sverige hemliga bilaterala försvarsgarantier från USA. Något motsvarande finns inte i dagens svensk-amerikanska samarbete.

En faktor som ofta refereras till i den svenska debatten om Nato är hur Ryssland skulle reagera om Sverige skulle gå med i Nato. Antagandet är att Ryssland skulle reagera negativt på ett sådant steg från svensk sida och vidta åtgärder som skulle rikta sig mot oss. Den ryske utrikesministern Sergej Lavrov sa i en intervju i april i år att ett svenskt Natomedlemskap skulle innebära ryska motåtgärder. Frågan är hur Ryssland ser på ett allt tätare bilateralt svenskt säkerhetspolitiskt samarbete med USA.

Med anledning av det som anförs ovan skulle jag vilja ställa följande frågor till försvarsminister Peter Hultqvist:

  • Vilka slutsatser drar försvarsministern av de utfästelser som gjorts av USA gentemot Sverige när det gäller vad de betyder i praktiken?
  • Hur ser försvarsministern på att de utfästelser USA gjort gentemot Sverige inte finns i något dokument som gör dem bindande?
  • Hur ser försvarsministern på skillnaden mellan USA:s utfästelser och Natos artikel 5?
  • Hur bedömer försvarsministern att Ryssland uppfattar det uttalande Joe Biden gjorde, uppenbart riktat mot Ryssland, vid sitt Sverigebesök?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2015/16:791, Bilateralt samarbete jämfört med Natomedlemskap

Interpellationsdebatt 2015/16:791

Webb-tv: Bilateralt samarbete jämfört med Natomedlemskap

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 1 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Svar på interpellationer

Herr talman! Hans Wallmark har frågat mig följande:

Vilka slutsatser drar försvarsministern av de utfästelser som gjorts av USA gentemot Sverige när det gäller vad de betyder i praktiken?

Hur ser försvarsministern på att de utfästelser USA gjort gentemot Sverige inte finns i något dokument som gör dem bindande?

Hur ser försvarsministern på skillnaden mellan USA:s utfästelser och Natos artikel 5?

Hur bedömer försvarsministern att Ryssland uppfattar det uttalande Joe Biden gjorde, uppenbart riktat mot Ryssland, vid sitt besök i Sverige?

Försvaret av Sverige är ytterst vårt eget nationella ansvar. Detta gäller såväl vår nationella försvarsförmåga som förmågan att gemensamt agera med andra för att främja stabilitet och säkerhet.

De allt bredare bilaterala och multilaterala samarbeten som Sverige bedriver har en stabiliserande effekt i vårt närområde. Samarbetet med Finland, där vi också påbörjat en operativ planering för situationer bortom fredstida förhållanden, är ett sätt att ta ett bredare ansvar för säkerheten. Det är ett samarbete som noterats internationellt som ett nytt sätt att i vår del av Europa möta säkerhetsutmaningarna. Samarbetet med Danmark, liksom fördjupade samarbeten med de baltiska länderna, Polen, Storbritannien och USA, bidrar till att stärka säkerhetssamarbetet runt Östersjön men också till att göra den transatlantiska länken mycket tydlig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sveriges och Finlands engagemang inom Natos partnerskap är något som bidrar till vår säkerhet men också till en höjd militär förmåga. Det nordiska samarbetet, Nordefco, skapar ett nordiskt nätverk som genom åren genomfört över 100 samarbetsprojekt. Vårt syfte är att från en alliansfri position bygga ett säkerhetsnätverk runt Sverige. För att bygga detta nätverk starkt och hållfast behöver vi också använda oss av hela bredden av våra säkerhetspolitiska instrument som, förutom försvaret, omfattar diplomati, medling och förtroendeskapande åtgärder i syfte att bidra till avspänning och stabilitet. Dessa samarbeten kompletterar och stärker varandra och säkerheten i vårt närområde.

Det transatlantiska samarbetet är grundläggande för såväl amerikansk som europeisk säkerhet. Många regionala och globala utmaningar kan mötas endast om Europa och USA agerar tillsammans.

Sveriges bilaterala samarbete med USA är högt prioriterat, vilket också framgår av den gemensamma avsiktsförklaring som jag och min amerikanske kollega, försvarsminister Ashton Carter, undertecknade i juni i år. Avsiktsförklaringen omfattar fem områden: interoperabilitet, övningar och utbildning, materielsamarbete, forskning och utveckling samt multinationella operationer. Genom samarbete skapas förutsättningar för att agera tillsammans. Mot bakgrund av de ställda frågorna vill jag betona att samarbetet inte innebär gemensamma planer eller åtaganden.

Vårt partnerskap med Nato utvecklas kontinuerligt främst inom ramen för det individuella partnerskapsprogrammet EOP, Enhanced Opportunities Programme, och rör bland annat förmågeutveckling, ökat övningssamarbete, förbättrat informationsutbyte och en fördjupad säkerhetspolitisk dialog mellan Sverige, Finland och Nato om säkerheten i närområdet.

Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat EU-land eller nordiskt land. Vi tar ansvar för vår gemensamma säkerhet. Det är dock inte fruktbart att låsa sig i specifika scenarier eller vilka konkreta åtgärder som skulle krävas i sådana situationer.

En ökad svensk militär förmåga i enlighet med den försvarspolitiska inriktningen 2016-2020 är nödvändig för att höja försvarströskeln, men också för att ge en tydlig signal till omvärlden att vårt land tar sitt säkerhetspolitiska ansvar med den militära alliansfriheten som grund.


Anf. 2 Hans Wallmark (M)

Herr talman! Tack, försvarsministern, för svaret på min interpellation. Men, herr talman, merparten av de frågor jag ställde fick i grunden inget svar av försvarsministern. Då vill jag upprepa en del av kärnfrågorna igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Finns det eller finns det inte någon form av förpliktelser eller åtaganden, öppna eller dolda, från USA:s sida? Det här är binärt. Det kan bara vara nolla eller etta. Det kan bara vara på eller av. Svaret från försvarsministern är centralt. Om dessa inte finns kan vi tro, hoppas, önska, vilja att andra länder, inklusive USA, kommer till vårt bistånd om något allvarligt skulle inträffa i vårt närområde. Men vi kan aldrig veta. Vi kan bara veta om det finns bindande förpliktelser att andra kommer till vår hjälp.

Såvitt jag bedömer det finns egentligen bara ett sätt att verkligen veta, inte tro, hoppas, önska, be, nämligen via ett svenskt Natomedlemskap.

Herr talman! USA:s vicepresident Joe Biden var i Stockholm för ett par veckor sedan. I samband med det gjorde han ett antal uttalanden. På svenska lät det ungefär så här: Låt det inte råda några missförstånd, hos herr Putin eller någon annan, om att detta är okränkbart territorium .

Det okränkbara territoriet Joe Biden syftade på var naturligtvis Sverige. I samband med uttalandet skrevs flera mediereportage om detta. En av dem proklamerade att USA:s besked till Putin välkomnas av ministern. Ministern i det här fallet, herr talman, är försvarsminister Peter Hultqvist.

I en tidningsartikel står det bland annat att regeringen välkomnar att USA:s vicepresident Joe Biden varnat Ryssland för att kränka svenskt territorium. Bidens budskap är resultatet av två års intensiva kontakter med USA. Det är ett viktigt uttalande och en bra signal som vi välkomnar, säger Peter Hultqvist.

Herr talman! Vad betyder detta? Vad har det för status? Har vi eller har vi inte? Det är de centrala frågorna. Om vi inte har, finns det bara en väg för att öka svensk säkerhet och säkerheten i Östersjöregionen, nämligen genom ett svenskt Natomedlemskap.

Därför är den centrala frågan: Finns det eller finns det inte någon form av outtalat eller dolt löfte alternativt outtalad eller dold förpliktelse?

Försvarsministern hänvisade till det avtal som han har undertecknat med sin amerikanske motpart, det vill säga USA:s försvarsminister. Det avtalet har en öppen del och en hemlig bilaga. Finns det något i den hemliga bilagan som kan kasta ljus över detta?

Det här är centrala frågor som jag tycker att försvarsministern måste besvara och förklara. Finns det eller finns det inte? Vad är den stora principiella skillnaden mellan att tro, hoppas, önska, be, vilja och att verkligen veta?


Anf. 3 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Herr talman! Först vill jag uppmana Wallmark att lyssna på vad jag säger. Jag skulle vilja uppmana Wallmark att läsa igenom den skriftliga versionen av mitt svar en gång till. Där står följande: "Mot bakgrund av de ställda frågorna vill jag betona att samarbetet inte innebär gemensamma planer eller åtaganden."

Jag anser att de frågor som Wallmark återigen ställer besvarades och klarades ut i mitt inledande svar. Läs igenom texten efteråt, och notera vad som står i svaret. Lyssna på vad jag säger! Driv inte debatt om något som redan är utklarat.

När man ska bedöma vad vi försöker göra, enligt det riksdagsbeslut Wallmark själv har deltagit i, är det fråga om att fördjupa en mängd olika typer av relationer. Det här handlar inte bara om relationen Sverige-USA. Jag vet att det finns intressenter i debatten som driver att det antingen ska vara en relation med USA eller att gå med i Nato. Så enkelt ser inte vi att det här är, utan det handlar om en palett av åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det svensk-finska samarbetet, där vi också tittar på scenarier bortom fredstida förhållanden, kontinuerligt övar gemensamt med armé, flyg och marin och gör en lång rad arrangemang för att ömsesidigt förstärka varandra, är ett betydelsefullt samarbete som är en säkerhetspolitisk signal. Det indikerar också möjligheter utifall krisen skulle vara framme.

Det vi nu gör genom att vi går med i cybercentret i Tallinn och centret för strategisk kommunikation i Riga samtidigt som vi förnyar våra övriga relationer till de baltiska länderna, genom att vi skriver avtal med Polen och även deltar i övningsverksamhet i Polen, exempelvis övningen Anakonda 16, genom att vi har avtal med Danmark om att i vissa lägen kunna utnyttja både luftrum och baser, genom att vi inom Nordefco har hundratalet olika typer av projekt och med Storbritannien ett avtal med 53 punkter och genom att vi har byggt det här avtalet med fem punkter i förhållande till USA - allt det är sådant som ingår i en strategi att förebygga en konflikt, att skapa en tröskel, att skapa interoperabilitet och möjligheter att samarbeta utifrån någon sorts arbetsfördelning i en krissituation.

Men det viktigaste är faktiskt att se till att förebygga konflikter. Jag hör aldrig någonsin att Wallmark eller någon annan moderat talar om det. Hur ser det konfliktförebyggande scenariot ut? Har ni över huvud taget någon idé på den punkten? Det verkar inte vara intressant för er. Ni diskuterar vad man gör i det absolut sista läget i en krissituation, men det är den vi ska förhindra att den uppstår.

Vi är väl överens om analysen att uppstår det en konflikt i vår del av Europa blir vi alla på ett eller annat sätt indragna. Därför måste man, oavsett om man är med i Nato eller inte, titta på och förbereda möjligheter att agera gemensamt i ett sådant läge. Det är först i det läget som vi vet exakt hur vi gör arbetsfördelningen mellan länderna - vem som gör vad i en sådan situation.

Det vi gör med USA, det vi gör med Storbritannien, det vi gör med andra och det vi gör inom ramen för Natos partnerskap är alltså en mångfasetterad palett av åtgärder för att förebygga en konfliktsituation och skapa trösklar men också kunna agera i en situation där vi har en kris som vi inte kan förutse hur den ser ut.


Anf. 4 Hans Wallmark (M)

Herr talman! Tack för kommentaren, försvarsministern! Det försvarsministern missar är att alla de här åtgärderna handlar om att höja tröskeln. Det vidimeras också delvis. Det innebär inte att det är det som ska användas i den sista situationen.

Genom att vara med och höja tröskeln och öka säkerheten för Sverige och i Östersjöregionen kan vi medverka till att säkra freden och stabiliteten. Det är därför frågor av den här typen är så centrala. Vilka mått och steg vidtar vi, hur samarbetar vi och hur får vi ytterst olika former av säkerhetsgarantier? Det är ett led i att öka säkerheten och därmed stabiliteten och därmed trygga freden.

Om försvarsministern är så entydig som jag tolkade honom i hans förra inlägg liksom i svaret som nu har kommit förstår jag att det inte finns några bindande garantier eller löften från USA:s sida. Då återstår mina övriga frågor, som jag väckte i interpellationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hur ser försvarsministern på skillnaden mellan det Biden sa i Stockholm som ministern uppskattade och artikel 5, som innebär att man har bindande säkerhetsgarantier?

Nu skapar man det här nätet av olika former av samarbeten och samverkan med huvudsakligen Natoländer - Finland finns med, men det är huvudsakligen Natoländer som försvarsministern räknar upp: Polen, Tyskland, Storbritannien, USA. Hur kommer det att uppfattas av andra aktörer kring Östersjön, till exempel Ryssland?

Jag menar att det försvarsministern och den här regeringen är på väg att försätta Sverige i är en osäkerhetssituation. Vi skaffar oss en massa åtaganden och bygger relationer som i grunden är väldigt bra. Men det centrala är att om det smäller, då saknar Sverige bindande löften och garantier att andra kommer till vår hjälp. Återigen: Det innebär att vi kan tro, hoppas och önska så som försvarsministern och den här regeringen gör, men vi kan aldrig veta. Det är därför det är en sådan grundläggande skillnad mellan ett Natomedlemskap med artikel 5 och den här tro-och-hoppas-linjen. Det gör att försvarsministern, även om det inte är ambitionen eller meningen, är på väg att försätta Sverige i en osäkerhetssituation.

Herr talman! Låt mig dessutom citera ur den utredning som presenterades för en vecka sedan av ambassadör Krister Bringéus och som berör mycket om Nato. På s. 84-85 står det så här:

"Planering för samordning av amerikanska respektive svenska åtgärder i händelse av en kris i Östersjöområdet sker, vad utredningen förstått, inte i dag. Den operativa planeringen är för svenskt vidkommande nationell, medan den amerikanska bedrivs i två spår, ett Natospår och ett amerikanskt. Processerna är omgärdade av stor sekretess.

Det innebär att man på amerikansk sida inte har kännedom om vilka svenska förberedelser som vidtas, och att Sverige inte har kunskap om hur USA och Nato för sin del operativt skulle hantera en kris."

Och så kommer slutsatsen: "Enligt utredningens uppfattning kan detta begränsa västs sammantagna konfliktavhållande förmåga i Östersjöområdet."

Svaret som försvarsministern ger - nej, vi har inget samarbete av den typen på den höga nivån, och vi har inga utfästelser - innebär att vi ändå står svaga i förhållande till den situation som kan uppstå i Östersjöområdet. Jag skulle vilja att försvarsministern utvecklar den här osäkerhetslinjen genom att förklara vad skillnaden är mellan det Biden sa i Stockholm som försvarsministern gillade och den bindande säkerhetsgaranti som finns i artikel 5. Hur kommer detta att uppfattas av andra länder?


Anf. 5 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Herr talman! Om Wallmark anser att övningsverksamhet, informationsutbyte och olika typer av materielsamarbeten skapar osäkerhet, då begriper inte jag vad Wallmark pysslar med.

Är det en osäkerhetsskapande åtgärd att Sverige deltar i Baltops? Är det en osäkerhetsskapande åtgärd att vi bedriver cross-border training? Är det osäkerhetsskapande att vi är med i Cold Response eller Arctic Challenge Exercise? Det är ett oerhört märkligt synsätt som Wallmark här redovisar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan konstatera att den regering jag representerar har gjort oerhört mycket mer för att fördjupa våra internationella samarbeten och nätverk och driva praktisk aktivitet på detta område jämfört med vad ni över huvud taget var i närheten av under den tid ni satt i regeringsställning. Jag har agerat utifrån det som står i försvarsbeslutet och som svensk riksdag har beslutat. Om svensk riksdags beslut när det gäller övningsverksamhet och alla de här samarbetena, beslut som Wallmark själv har deltagit i, skapar osäkerhet bör väl Wallmark ställa frågan till sig själv vad det egentligen är han är med och trycker på knappen för i svensk riksdag i stället för att stå här och driva någon sorts populistisk polemisk debatt med mig.

Däremot skulle det vara intressant att höra med Wallmark om följande. Det är klart att ett Natomedlemskap innebär en geopolitisk förändring. Det är klart att det kommer att uppfattas rätt dramatiskt också i vår omvärld. Det kommer att sätta press på Finland, exempelvis. Det kommer att leda till olika typer av aktiviteter. I utredningen som det nu är så populärt att hänvisa till i olika sammanhang och som av vissa tycks vara upphöjd nästan till lagstiftningens nivå talar man om ett ökat spänningsläge. Men det är ingenting som verkar bekymra er på något vis - att man måste hantera olika typer av balanser för att hitta den rätta balansen för svensk del utifrån vår geografiska position.

Varför är ni beredda att ta ett ökat spänningsläge? Tänker ni er in i vad det egentligen innebär i form av ökad aktivitet på det psykologiska planet och på cybersidan, övningsverksamhet och olika typer av provokativa uppträdanden? Har ni över huvud taget funderat över de sakerna? Kan det vara så att det i den tid vi nu lever i, med den väldigt komplexa miljö vi har att hantera, är betydligt mer begåvat att utifrån en militärt alliansfri position tillsammans med Finland manövrera med olika typer av samarbeten och bygga olika typer av handlingsmöjligheter i en krissituation? Det går faktiskt att samarbeta med länder oavsett om man är med i Nato eller inte.

Om Wallmark delar den uppfattning som riksdagen har beslutat och som han själv bevisligen har tryckt på knappen för, att ett land inte kan stå utanför en krissituation i vår del av Europa om den uppstår, är det ju också så att vi oavsett om vi tillhör Nato eller inte kommer att ha en roll i detta. Hur det här kommer att se ut är väldigt svårt att förutse. Det är många experter som har scenarier kring detta, men ingen av dem kan leda i bevis att det är så det kommer att se ut i en krissituation.

Men vad är det egentligen som ska göras för att undvika konflikter och höja trösklar? Det är kombinationen av det vi gör och diplomatin, utbytena och alla åtgärder av den typen på den civila sidan. Denna kombination är alternativet till att bara ensidigt koncentrera sig på och tro att Natomedlemskap löser våra problem.


Anf. 6 Hans Wallmark (M)

Herr talman! Det är beklagligt att försvarsministern inte kan lyssna på sig själv. Han anger ju väldigt många fakta som talar i en och samma riktning, men han kan inte passera sin egen ideologiska och av tradition uppbyggda vall.

Det vi nu gör med allt det som denna regering och även alliansregeringen har initierat och flera saker som vi har fattat beslut om i Sveriges riksdag är att vi ökar samverkan och samarbetet med andra länder. Det är i grunden bra. Det är bra att vi samverkar ytterligare och fördjupat med Natoländer som Polen, Tyskland, Storbritannien och USA. Det är bra att vi också i närområdet samverkar med exempelvis Finland. Men det gör ju att det finns en fortsättning, en logisk linje.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det försvarsministern har så svårt att hantera är skillnaden mellan att veta med säkerhet att andra kommer till vår hjälp, vår undsättning och vårt bistånd om något skulle hända och att inte veta det. Det försvarsministern lutar sig mot är en linje som innebär att man kan tro, hoppas och önska. Men man kan inte veta, och det är det som skapar försvarsministerns osäkerhetslinje. Det är inte alla de bra besluten om ökat samarbete. Det är inte alla de bra beslut som innebär att vi stärker den svenska försvarsförmågan, utan det är oförmågan att se den logiska fortsättningen. Det är det som innebär att det, i det ökade spänningsläge vi befinner oss i, finns en osäkerhet.

Jag tycker att det vore mycket tydligare och ärligare att klargöra exakt vad som är vår förhoppning, nämligen att vi utgår från och vet att andra kommer till vår hjälp om något skulle hända och att vi planerar och arbetar för det. Det tror jag, herr talman, skulle medverka till att öka säkerheten för Sverige och i Östersjöområdet. Försvarsministern säger själv att vi har en roll att spela om något händer. Problemet är att vi i så fall enligt försvarsministern har en roll att spela utan att veta att andra kommer att bistå oss.


Anf. 7 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Herr talman! Vad vet Wallmark om exakt vad som händer i en konfliktsituation? Och vad vet Wallmark om vad som då är klokast att göra, hur en eventuell arbetsfördelning ser ut och hur effektivt detta har hanterats i olika organisationer?

Jag vill bara påminna om att vi nu har gett bistånd och stöd till Frankrike genom EU:s artikel 42.7. Att göra det är behäftat med en viss tidsåtgång. Man kan fundera på hur det kommer att se ut i en akut situation. Men vi ingår i ett solidariskt nätverk med andra länder, där vi har fullföljt vårt åtagande i ett sammanhang. Jag förutsätter att andra gör det i ett motsvarande läge om vi skulle drabbas.

Däremot berör Wallmark inte i grunden det jag frågade om: Hur har man tänkt sig att hantera ett stigande spänningsförhållande, som beskrivs i den utredning som Wallmark nu hänvisar till nästan med Bibelns tyngd? Hur ska det hanteras?

Vad vi försöker göra är att så långt som möjligt skapa stabilitet och inte bidra till ett ökat spänningsförhållande genom att inte ändra den säkerhetspolitiska doktrinen men samtidigt se med klara ögon vad som händer runt omkring oss. Därför höjer vi vår egen militära förmåga och fördjupar de samarbeten vi bedriver. I detta ingår naturligtvis också möjligheter att skapa mer interoperabilitet i den händelse det visar sig att en sådan arbetsfördelning är rimlig i ett specifikt krisscenario. Det är väldigt svårt att säga exakt hur ett sådant scenario kommer att se ut.

Jag vill understryka att vi här diskuterar hypotetiska händelser, men det vi har att göra i dag är att hantera ett säkerhetspolitiskt scenario där läget har försämrats men där vi också måste ha ambitionen att inte göra tvära kast så att vi driver upp detta ytterligare från vår sida. Men vi får för den skull inte heller vara naiva utan måste vidta de åtgärder som riksdagen och Wallmark själv har tagit upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.