Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Beskattning av studentboende

Interpellation 2007/08:385 av Engström, Marie (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-02-08
Anmäld
2008-02-12
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2008-03-03
Sista svarsdatum
2008-03-03
Besvarad
2008-03-25

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 8 februari

Interpellation

2007/08:385 Beskattning av studentboende

av Marie Engström (v)

till finansminister Anders Borg (m)

Vid beräkning av den nya kommunala fastighetsavgiften kommer varje rum i en studentkorridor att betraktas som en separat lägenhet, detta trots att man delar på gemensamma utrymmen som till exempel kök. En rimligare utgångspunkt kan tyckas vara att varje korridor i ett studentboende betraktas som en lägenhet då den kommunala fastighetsavgiften ska fastställas. Den här situationen innebär att beskattning av studenters boende i flera fall inte reduceras alls jämfört med tidigare. Det är uppseendeväckande mot bakgrund av de kraftiga skattesänkningar som reformeringen av fastighetsskatten kan ge upphov till inom andra boendeformer.

Dessutom finns ibland oklarheter kring vilka byggnader som ska betraktas som så kallade specialbyggnader och därmed vara skattefria enligt FTL. I dag tillhör till exempel skol- och elevhem liksom vårdbyggnader den kategorin. I det här sammanhanget vore en översyn och ett förtydligande av vilka byggnader som ska omfattas nödvändig.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga finansministern:

1. Avser ministern att vidta åtgärder i syfte att förändra beräkningsgrund för kommunal fastighetsavgift som avser studentboende?

2. Avser ministern att ta initiativ till att göra en översyn av vilka byggnader som ingår i begreppet specialbyggnader och som är skattefria enligt FTL?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:385, Beskattning av studentboende

Interpellationsdebatt 2007/08:385

Webb-tv: Beskattning av studentboende

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anders Borg (M)
Anf. 99 Anders Borg (M)
Herr talman! Marie Engström har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder i syfte att förändra beräkningsgrunden för kommunal fastighetsavgift som avser studentboende. Hon har även frågat mig om jag avser att ta initiativ till att göra en översyn av vilka bostäder som ingår i begreppet specialbyggnader. Den första frågan är ställd mot bakgrund av att fastighetsavgiften för bostäder i hyreshusenheter beräknas med utgångspunkt i antalet bostadslägenheter. Definitionen av bostadslägenheter överensstämmer med den som finns i olika andra lagar som knyter an till definitionen av bostadslägenhet i jordabalken. Det ligger ett värde i att ha en enhetlig definition utan olika specialundantag. För många hus med studentbostäder kommer fastighetsavgiftens fasta belopp om 1 200 kronor per bostadslägenhet att överstiga 0,4 procent av taxeringsvärdet. För dessa hus blir i stället taxeringsvärdet styrande för fastighetsavgiftens storlek. Studentbostäderna får därvid del av den 2007 genomförda generella sänkningen av skattesatsen på bostäder i hyreshus till 0,4 procent av taxeringsvärdet. Som framgår av propositionen om kommunal fastighetsavgift kommer regeringen särskilt att följa frågan om behovet av att stimulera utbudet av studentbostäder. Jag är medveten om de gränsdragningsproblem som finns beträffande skattebefriade specialbyggnader. Att ändra vad som anses vara specialbyggnader riskerar dock att leda till nya gränsdragningsproblem eller att skattefriheten begränsas. Regeringen följer frågan om specialbyggnader, men jag har för närvarande ingen avsikt att ta några initiativ till en sådan översyn som Marie Engström efterlyser.
Marie Engström (V)
Anf. 100 Marie Engström (V)
Herr talman! Jag får tacka för svaret på interpellationen. Jag kan väl säga att det var positivt att skattesatsen på hyreshus sänktes till 0,4 procent. Det var någonting som jag tyckte att regeringen gjorde bra, om jag ska inleda med att säga någonting positivt. Men sedan var det väl så att hela omläggningen från en statlig fastighetsskatt till en kommunal fastighetsavgift egentligen var bingo för ägare till högt taxerade fastigheter i framför allt storstäderna, medan andra egentligen inte fick så många positiva effekter av den reformen, till exempel studenterna. Det jag har tagit upp i min interpellation är till exempel hur man beräknar fastighetsavgifterna i en studentkorridor, där varje enskilt rum påförs den här fastighetsavgiften trots att man har gemensamma utrymmen, till exempel gemensamt kök och andra gemensamma utrymmen. Det kan leda till ett antal frågor, och jag har faktiskt också fått frågor om den ordningen. Jag tror att även regeringen och finansministern har fått frågor om varför man använder det sättet att beräkna. En annan sak som också debatteras i sammanhanget är hur man hanterar de så kallade specialbyggnaderna. Är det så att studentboende kanske skulle omfattas av de regler som avser specialboende, alltså att det skulle vara helt skattefritt på samma sätt som gäller till exempel för elevhem och annat? I skatteutskottet har vi nyligen också haft diskussioner om specialbyggnader. Det gäller till exempel olika typer av vårdbyggnader där rättsläget tyvärr inte är klarlagt i dag. En majoritet i utskottet har ofta skrivit att regeringen följer frågan med intresse och så vidare, men man kommer egentligen aldrig riktigt till skott. Det kan också skapa en hel del oro och en hel del osäkerhet och kan också leda till att olika skattemyndigheter hanterar frågan på olika sätt. Det här är någonting som handlar lite grann om rättstrygghet och väl är viktigt både för finansministern och för oss som sitter i skatteutskottet. Därför skulle jag först vilja fråga: Vad betyder egentligen det som Anders Borg säger i sitt svar till mig, att regeringen följer frågan? Jag har ställt två frågor och får svaret att regeringen följer frågan men i och för sig inte är beredd att göra någonting. Sedan finns det en annan intressant frågeställning här, och det är: Vad är regeringen beredd att göra när det gäller boendekostnaderna för studenterna? Anders Borgs kollega sade så sent som för en vecka sedan i Svenska Dagbladet - Mats Odell pratar jag om nu - att studenter inte skulle behöva betala någon fastighetsavgift på sitt boende. Mats Odells påstående tycker jag inte riktigt stämmer överens med det svar som jag har fått av Anders Borg. Det vore intressant att få ett besked och kanske ha en diskussion också om hur man kan förbättra ekonomin för studenterna som vi vet vid det här laget har försämrats år efter år.
Anders Borg (M)
Anf. 101 Anders Borg (M)
Herr talman! Det är naturligtvis så att regeringens viktiga förändring av fastighetsskatten är central och politiskt betydelsefull, men inte riktigt på det sätt som Marie Engström gör gällande. Det är naturligtvis inte så att syftet har varit att bedriva fördelningspolitik till dem som bor i relativt stora fastigheter. Det är naturligtvis en principiell syn på ägande som är vår utgångspunkt. Vi har i Sverige haft problem i vår ekonomiska utveckling som mycket är kopplade till att forskning inte har omsatts i innovationer och att innovationer inte har omsatts i produktion, att vi har alldeles för få företagare och alldeles för dåliga villkor för att växa för de företagare som finns. Det här har vi gradvis åtgärdat. Förra regeringen avskaffade arvs- och gåvoskatten. Vi har tagit bort förmögenhetsskatten. Det har också skett en tydlig sänkning av fastighetsskatten. Det är klart att det gör att vanliga människor som sparar i stället för att skuldsätta sig, som lägger undan några kronor extra för att ha till sitt boende också skapar sig en trygghet som gör att de om de vill starta företag har en bättre bas för att göra det. Det är en annan syn på ägande. Privat ägande är bra för ekonomin, och däri måste man också se förändringen av fastighetsskatten. Den är inte ett uttryck för en syn på fördelningspolitik utan för en principiell syn på ägande som är viktig. Studenternas villkor kan man naturligtvis diskutera i många olika avseenden. Man kan diskutera utbildningskvaliteten, hur många studenter som faktiskt får ett bra arbete inom den inriktning de har utbildat sig för. Det sammanhänger mycket med hur väl utbildningen fungerar och att den är anpassad till arbetsmarknadens intressen. Vi har gjort stora satsningar på att höja utbildningens kvalitet. Det är inte längre ensidig volymexpansion utan utbildningens kvalitet som är viktig. Det är en sak man kan överväga. Man kan naturligtvis titta på studenternas möjligheter att arbeta. Hur beskattar vi studenter? Vad har vi för avtrappningsregler? Vad har de för möjligheter att försörja sig själva? Man kan diskutera om studiemedlen behöver höjas eller inte i takt med att priserna stiger. Och man kan naturligtvis också diskutera fastighetsskatten. Men det känns lite bakvänt att börja med fastighetsskatten om ambitionen är att förbättra studenternas villkor. Då vore det kanske mer naturligt att börja diskussionen om utbildningskvaliteten, utbildningarnas inriktning och forskningsnärvaron i undervisningen. Man kunde fortsätta att diskutera möjligheten att arbeta och möjligtvis också titta över om studiemedlen verkligen inspirerar studenterna att snabbt komma igenom sin utbildning med goda resultat. Men att just fastighetsskatten skulle ha särregler för studenter blir inte en naturlig slutsats. Jag vet att den här diskussionen om studentboendena finns. Är det verkligen en fullvärdig lägenhet när man bor i korridor som student? Det kan man naturligtvis göra olika avvägningar av. Det här är den definition vi har i Sverige som bygger på jordabalken som en lång rad olika delar av vår lagstiftning hänger ihop med. Det är naturligtvis så att vi inte lättvindigt ska ändra i den. Vi ska försöka eftersträva en god sammanhållen syn på hur vi definierar de olika lagbegreppen i skattelagstiftningen. Därför är det en bra beskrivning att regeringen har ambitionen att följa utvecklingen av tillgången på studentbostäder och kostnaderna för boendet för studenterna och att vi följer den här frågan noggrant. Men vi har inte för avsikt i dag att föreslå någon översyn av jordabalkens begrepp eller de andra delarna av lagstiftningens begrepp för specialfastigheter.
Marie Engström (V)
Anf. 102 Marie Engström (V)
Herr talman! Anders Borg säger att det känns bakvänt att börja med fastighetsskatten om man vill stödja studenterna och göra något åt deras försämrade ekonomi. Så kan det ju vara. Jag kan kanske tycka att man i första hand ska höja studiemedlen till studenterna, alltså helt enkelt förbättra ekonomin den vägen. Det kanske är det mest rättvisa. Men jag tycker ändå att det finns anledning att ta upp frågan om fastighetsskatten i den här debatten. Jag tror att det i vissa fall kan kännas utmanande för studenterna att när regeringen genomför en stor fastighetsskattereform - nu heter det inte skatt längre utan det heter avgift, även om Lagrådet tycker att det ska heta skatt - var inte studenterna de som fick ett positivt utslag av den reformen utan snarare tvärtom. Det de råkade ut för var ett sätt att beräkna fastighetsskatten som många kanske inte riktigt förstår. Varför ska mitt lilla rum beskattas på det här sättet när någon annan får en rejäl sänkning av fastighetsskatten? Det kanske är bakvänt att diskutera utifrån det perspektivet. Men den debatten kanske Anders Borg i så fall skulle ha med Mats Odell som sitter i samma regering som Anders Borg. Det var Mats Odell som lyfte upp frågan. Det har välkomnats av studenternas olika organisationer, och det har skapat en förväntansbild i landet att regeringen ska göra något. Då är det inte så märkligt att jag ställer frågan i den här debatten. Jag tar upp en rad principiella frågor som jag tycker är viktiga, till exempel hur fastighetsavgift för studenter beräknas. Om man skulle räkna på ett annorlunda sätt skulle det minska kostnaderna för studentboende och i förlängningen komma studenterna till del. Det är något som vi inte kan bortse från. Anders Borg säger att utformningen av fastighetsavgiften inte är något som ska förknippas med fördelningspolitik. Det är kanske ett understatement. Under förra mandatperioden med den statliga fastighetsskatten fanns en begränsningsregel, som många gånger kritiserades hårt av alliansens företrädare. Nu kan jag konstatera att ni så småningom själva kommer att föreslå att vi återinför en begränsningsregel, men då för vissa grupper - inte för alla och inte generellt. Ett par grupper ska plockas ut. Det kan jag tycka är ett märkligt system. Den som har dålig ekonomi ska omfattas av en räddningsplanka, som många gånger en begränsningsregel är till för att vara. Jag förstår egentligen inte det resonemang som Anders Borg för fram, nämligen att det inte skulle finnas något fördelningsinstrument inbakat i en fastighetsavgift eller en fastighetsskatt. Men för att återgå till de centrala frågorna är det viktigast att vi pratar om studenternas ekonomi, vad studenterna kan förvänta sig och hur vi ska ta oss an eller regeringen ska ta sig an frågan om specialbyggnader. Det är lite anmärkningsvärt att regeringen egentligen inte har något svar på frågan.
Anders Borg (M)
Anf. 103 Anders Borg (M)
Herr talman! I Marie Engströms frågor och synpunkter ligger en underförstådd föreställning om att det är ett nytt problem som har tillkommit någonstans under hösten 2006. Så är det naturligtvis inte. Den tidigare vänstermajoriteten har haft möjlighet att år för år lägga fram propositioner för riksdagen för att göra någonting åt detta. Det principiella problemet som Marie Engström nämner, att man räknar varje studentrum som en lägenhet, har inte uppkommit nu och har inte förändrats annat än att det möjligen har mildrats därför att beskattningen av fastigheterna har sänkts. Den grundläggande frågan måste ha varit ett precis lika stort bekymmer varje år och varje budgetgenomgång under åren med vänstermajoritet. Jag tror inte heller att den rimligaste utgångspunkten i en diskussion om studenternas ställning handlar om boendekostnader. Den handlar om utbildningskvalitet. Det är bristande kvalitet i våra akademiska utbildningar som gör att alldeles för många akademiker avslutar sin studietid med en period i arbetslöshet eller lägger till extra utbildningar som egentligen inte är nödvändiga av arbetsmarknadsskäl utan mer får betraktas som någon typ av livskonsumtion. Min hållning är naturligtvis att det är nyttigt för studenter att arbeta. Det är en självklarhet. Det är en stor fördel för Sverige om en stor del av dem som är advokater, jurister, ingenjörer och så vidare någon gång i sina liv haft andra arbeten än de renodlat akademiska. Det är en fördel att de någon gång har varit på en restaurang, stått i ett kök, arbetat inom hemtjänsten eller haft en extratjänst på någon verkstad. Det är en självklarhet att det gör att de får ett bredare och bättre perspektiv på samhället. Den renodlade akademikern blir lätt verklighetsfrånvänd och får därtill ofta ett perspektiv på samhället där man inte riktigt har insikt om hur vanliga människor lever. Det faktum att studenter arbetar är i grund och botten bra. Vår utgångspunkt i skattepolitiken som övergripande idé är naturligtvis inte att se hur studentboendekostnaderna ser ut. Det handlar om jobb och tillväxt. Det är vår viktigaste princip. Sedan kan man naturligtvis titta på kostnader för att anställa och villkor för företag. Det är så vi bygger skattepolitiken. Den ska inte vara ett uttryck för en fördelningsambition. Men det blir lite bakvänt när jag försöker förklara motivet för förändringarna i fastighetsskatten och Marie Engström säger att jag har sagt att den inte ska förknippas med fördelningspolitik. Det ska den naturligtvis visst göra. Vi har haft noggranna analyser av fördelningseffekten av de förslag vi har lagt fram, och vi har haft noggranna överväganden som sammanhänger med att finansieringen av fastighetsskattesänkningar ska tas ut av dem som har mer nytta av dem. Men det var inte syftet. Syftet är att förstärka ägandet. Där blir det ungefär samma sak som när förra regeringen avskaffade arvs- och gåvoskatten. Jag föreställer mig att de fördelningskalkylerna ser likartade ut som de gör när man sänker fastighetsskatten eller avskaffar förmögenhetsskatten. Jag föreställer mig inte att Marie Engströms syfte var att öka skillnaden mellan människor som har stora förmögenheter och de som har små förmögenheter. Jag föreställer mig inte att det var det som var ambitionen, utan det var en bieffekt som man fick ta utifrån syftet att förbättra villkoren för produktion, jobb och företagande. Här finns en principiell skiljelinje. Vår utgångspunkt är enskilt ägande. Det faktum att vanliga människor äger, sparar i stället för att skuldsätta sig och belåna sig, är något positivt. Det är positivt för samhällets stabilitet, det är positivt att fler får möjlighet att starta företag och det är bra att människor vårdar det de äger. Från det perspektivet ska fastighetsskatten ses.
Marie Engström (V)
Anf. 104 Marie Engström (V)
Herr talman! De är viktigt att det finns en fördelningsambition i skattepolitiken. Det är ett av skattepolitikens tre ben. Det är ett lika viktigt ben som de andra, det vill säga finansiera välfärd och styra beteende vad gäller till exempel miljöhänseende. Anders Borg tar ett brett perspektiv i frågan. I den mån det eventuellt sitter studenter och lyssnar på vår debatt tror jag att de väntar på någon typ av besked. Hur blir det? Är det bara så att olika ministrar pratar lite vitt och brett? Kommer de att få en lägre boendekostnad som påverkar deras ekonomi? Att debattera bara dessa frågor betyder inte att man lämnar kvalitet och andra frågor åt sidan. Det är en oerhört viktig fråga. Just nu debatterar vi studenternas ekonomi, mot bakgrund av olika skattefrågor. Det måste man komma ihåg. Visst har jag varit med förut under en annan regering. Allt blev inte bra då. Allt blev inte gjort då. Det gäller till exempel frågan om specialbyggnader. Den har dragits i långbänk i ett antal år. Problemet i dag är att rättsläget är oklart. Det betyder att det också kan finnas en rättsotrygghet hos många människor, framför allt en osäkerhet i många kommuner om hur olika byggnader ska betraktas och hur de ska beskattas. I många fall behandlas olika kommuner på olika sätt.
Anders Borg (M)
Anf. 105 Anders Borg (M)
Herr talman! Jag försöker följa Marie Engströms resonemang när jag deltar i dessa debatter. Det handlar om våra fördelningspolitiska utgångspunkter och fastighetsskatten som fördelningspolitiskt instrument. Marie Engström har naturligtvis rätt i att fördelningspolitiken, synen på den generella välfärden för alla medborgare, är en viktig utgångspunkt för skattepolitiken. Det är därför regeringen har lagt en sådan tyngdpunkt på åtgärder som ökar sysselsättningen eftersom det är det som är det centrala i fördelningspolitiken, kärnan i fördelningspolitiken. Var och en ska ha möjlighet att försörja sig själv. Jag ska inte säga rätt till arbete, eftersom det snarare är Marie Engströms uttryck än mitt, men det ska finnas möjlighet att försörja sig genom eget arbete. Skatterna är viktiga för att finansiera välfärden. När vi bygger ett samhälle där alla har tillgång till god välfärd oavsett inkomst genom sjukvård, barnomsorg, äldreomsorg och skola är det en central del av fördelningspolitiken. Den är också effektiv. Bra kunskap och bra barnomsorg bygger bra produktionsmöjligheter. Vad gäller studenterna är det en bred frågeställning som bör hanteras på det sättet. Jag tänker inte föra en diskussion om hur vi ska ändra momsreglerna för att underlätta för studenterna. Jag tycker att det är viktigare att tala om utbildningskvalitet. Det är viktigare att vi talar om möjligheterna att arbeta. Det är viktigare att vi talar om hur studiemedlen på sikt ska se ut. Sedan kan man naturligtvis också diskutera frågan om specialfastigheter. Regeringen följer frågan noggrant, som sagt, och vi har inte för avsikt att ta initiativ till en sådan översyn som Marie Engström efterlyser i den här debatten.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.