befolkningsutvecklingen
Interpellation 2002/03:114 av Darvik, Axel (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2002-12-20
- Inlämnad
- 2002-12-20
- Besvarad
- 2003-01-30
- Sista svarsdatum
- 2003-02-03
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 20 december
Interpellation 2002/03:114
av Axel Darvik (fp) till statsminister Göran Persson om befolkningsutvecklingenFör oss politiker är problem som ligger långt fram i tiden ibland svåra att ta till sig och ägna tillräcklig uppmärksamhet. Ett sådant problem är Europas långsiktiga befolkningsutveckling. Det finns naturligtvis variationen mellan nationerna men tendensen pekar åt samma håll även om vissa ligger värre till än andra. I Sverige föds det i dag 1,57 barn per kvinna. Trenden har varit ihållande och accelererande sedan 1970-talet. För att behålla en stabil befolkningsutveckling behöver varje kvinna föda 2,1 barn. Samtidigt har andelen av befolkningen som står utanför arbetsmarknaden ökat kraftig de senaste 30 åren @ på grund av både sjukskrivningar och förtidspensioneringar samt för att vår befolkning blir allt äldre. Följden blir att försörjningsbördan för den arbetande befolkningen hela tiden ökar. Till detta ska läggas att vårdkostnaderna per individ ökar eftersom man i dag har möjlighet att göra flera avancerade ingrepp som inte var möjliga 1970.
Enligt vissa prognoser bör man redan 2010 kunna känna av en ekonomisk avmattning som en följd av den ökande andelen äldre och 2020 kan man ha en stagnation. Brist inom många yrkessektorer förväntas uppstå i och med att de stora barnkullarna på 40-talet går in i pensionsåldern. Detta är mycket allvarligt eftersom de personer som 2028 ska vara en del av arbetsmarknaden redan är födda, eftersom det tar ca 25 år innan man kommer ut i yrkeslivet. FN:s populationsdivision har gjort avancerade prognoser av olika länders förmodade befolkningsutvecklingar. I dag försörjer varje arbetande svensk en annan person som står utanför arbetsmarknaden. År 2050 förväntas varje person som jobbar försörja två stycken som inte förvärvsarbetar. Vår befolkningsmängd förväntas då ligga någonstans mellan 6 och 7,5 miljoner invånare. De ekonomiska och sociala konsekvenserna lär då bli förödande.
Vilka åtgärder ämnar statsministern att vidta för att åtgärda detta problem?
Debatt
(10 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2002/03:114
Webb-tv: befolkningsutvecklingen
Protokoll från debatten
Anf. 9 Margareta Winberg (S)
Fru talman! Jag tackar vice statsministern för sva-
ret. Den statistik som jag har använt mig av kommer
från FN:s Population Division. Den kommer också
från samtal som jag har haft med deras direktör Jo-
seph Chaimie.
De är specialiserade på att göra befolkningspro-
gnoser och har lång erfarenhet av att ha lyckats fast-
ställa tillförlitliga sådana. De har en opolitisk gransk-
ning och gör jämförande studier av flera länder. De
gör dessutom avancerade analyser av in- och utvand-
ring samt återvandring av flyktingar.
I dessa rapporter fastställer de att den ekonomiska
ersättningen och välfärdsnivån inte har så jättestor
betydelse för barnafödandet, även om det naturligtvis
är viktigt i andra hänseenden. Det är snarare kultu-
rella förändringar sedan 40 år tillbaka som har gjort
att det blivit vissa förändringar. Många skaffar inte
fler än två barn, och en del skaffar inte några barn
alls.
Synen på barnafödandet har alltså förändrats. Man
får gå tillbaka till 60-talet för att hitta en stabil nivå i
befolkningsutvecklingen, där man har ett barnafödan-
de som ligger på 2,1 barn per kvinna.
Man kan naturligtvis dividera om vilka prognoser
som är sannolikast - Förenta nationernas befolk-
ningsdivisions eller SCB:s. Tydligt visar ändå alla
prognoser att vi får alltfler äldre och allt färre yngre.
År 2050 spås 38 % av befolkningen vara över 60 år
mot 23 % i dag. Framför allt är det de riktigt gamla
som ökar sin andel, de över 80 år. Dessa personer
behöver samtidigt ofta mycket vård och hjälp.
Samtidigt minskar andelen yngre av befolkningen.
Tiden innan man kommer ut på arbetsmarknaden
ökar också i och med att utbildningstiderna förlängs.
Följden blir onekligen att allt färre måste försörja
alltfler. Jag hoppas verkligen att regeringen inte kni-
per ihop ögonen så hårt det går och blundar för dessa
problem.
Det finns framför allt tre faktorer som påverkar
befolkningsutvecklingen, nämligen mortaliteten,
fertiliteten och migrationen. Flera länders prognoser
skiljer sig tydligt från Sveriges. Ett sådant land är
Kanada. Kanada har en betydligt mer generös invand-
ringspolitik, dels när det gäller flyktingar, dels och
kanske framför allt när det gäller arbetskraftsinvand-
ring. När den kanadensiske premiärministern avlade
sin regeringsförklaring började han med att säga: Jag
skulle vilja tacka alla de nya kanadensare som kom-
mit hit och vill hjälpa oss att bygga vidare på vårt
land. Detta är en inställning som jag tycker att en
svensk regering bör ta efter.
Anf. 10 Axel Darvik (Fp)
Fru talman! Jag tycker också att befolkningsfrå-
gan är en väldigt viktig fråga. Den är också väldigt
intressant att studera, precis som interpellanten säger.
Dessutom ser befolkningsfördelningen och utveck-
lingen i befolkningen väldigt olika ut i olika delar av
landet.
Av de insatser som vice statsministern redovisar
att regeringen har vidtagit är en del väldigt viktiga
och andra kanske inte av så stor betydelse. Till exem-
pel är pensionerna visserligen av betydelse för att
man ska ha pengar, men problemen inom vård och
omsorg uppstår för det mesta när det fattas människor
som kan ta emot dessa pengar som betalning för ett
arbete. Redan i dag har vi brist på yrkesaktiva männi-
skor som kan gå in i vård- och omsorgsyrkena och ge
de pensionärer som finns i dag en bra vård och om-
sorg. Likadant är det på barnomsorgssidan.
Vi i Centerpartiet har också diskuterat hur man
ska lösa det här problemet, och det vi tycker känns
väldigt viktigt är att man förändrar synen på arbets-
kraftsinvandring. Det finns delar i exempelvis Norr-
lands inland dit både flyktingar och andra kommit
och fått arbete. De har kunnat etablera sig på arbets-
marknaden under den tid de fått sina ansökningar om
uppehållstillstånd hanterade och granskade och över
huvud taget kommit in i det svenska samhället på ett
väldigt bra sätt. Men sedan har de av olika anledning-
ar fått avvisningsbeslut och fått lämna landet.
Detta upplevs som väldigt konstigt, både av dem
som inte får stanna i Sverige och, kanske framför allt,
av våra svenska medborgare som undrar: Varför ska
de här väl etablerade människorna, som fyller en
viktig funktion i vårt samhälle, inte kunna få stanna?
Här behöver man dels ändra reglerna för arbets-
kraftsinvandringen, dels titta lite grann på hur asyl-
rätten fungerar. Kan man i stället för att ge människor
asyl ge dem möjlighet att stanna som arbetskraftsin-
vandrare när de redan har kommit in i det svenska
samhället?
Nu går detta inte att ändra så här tvärs över. Man
behöver ha en ordentlig bakgrund till det. Från Cen-
terpartiets sida tycker vi dock att de här reglerna
måste ses över för att vi ska kunna se till att det i hela
Sverige finns möjligheter att få vård och omsorg, att
det finns människor som vill bo överallt och att män-
niskor har möjlighet att komma in i det svenska sam-
hället. Det är lättare där det finns andra som arbetar
och försörjer sig än där man bara tar emot flyktingar
som inte har haft den här möjligheten.
Jag tror också att acceptansen för de andra flyk-
tingarna kommer att bli större i ett läge där man tar
emot fler, liksom att man med den goda kunskapen
att flyktingar och invandrare gör ett bra jobb också
får lättare att få ut dem som i dag har problem att få
fotfäste på arbetsmarknaden. Dessa insatser tycker
jag är väl värda att uppmuntra. Vi måste göra mer på
det området. Men i det här fallet tror jag inte att det
ena goda förskjuter det andra.
Anf. 11 Margareta Andersson (C)
Fru talman! Låt mig börja med detta med statisti-
ken. Här finns det olika uppfattningar om prognosen
för framtiden. Man kan välja att lita till den ena eller
den andra. Jag kan bara konstatera att den svenska
statistiken är flera hundra år gammal och att till ex-
empel alla forskare i USA tycker att den är så bra att
de använder den när det gäller att göra befolknings-
prognoser. Jag tycker att det är ett skäl att ha god
tillit, också från vår sida, till vår egen statistik.
Sedan förstod jag att vi skulle komma in på detta
med invandringspolitik. Det var ju en fråga i valrörel-
sen som gjorde att Folkpartiet fick framgångar när
man diskuterade invandringspolitik i ett bredare per-
spektiv - inte bara att komma hit utan också vad som
skulle hända när de invandrade kom hit.
Man kan aldrig säga att vi ska utesluta arbets-
kraftsinvandring. Det hade vi på 60-talet. Vi har all
anledning att i dag tacka de invandrare som kom då
och senare för det som de tillfört vårt land i form av
mångfald, i form av kultur och i form av nya maträt-
ter, och inte minst för att de varit med och byggt upp
ett industrialiserat Sverige. De har gjort stora insatser,
och det har vi haft och har väldigt god nytta av.
Vad vi nu gör för de invandrare som kommit hit
av andra skäl än av arbetskraftsinvandringsskäl är att
försöka få en ännu bättre integrationspolitik så att
också de, som i dag fortfarande har en högre arbets-
löshet än de födda i Sverige, på samma vis ska kunna
arbeta och försörja sig själva.
När det sedan gäller den fråga Margareta Anders-
son tog upp om brist på personal framöver delar jag
den oron. Vi ser redan nu tendenser till att det är svårt
att få tag i personal inom vård och omsorg. Därför har
regeringen gett i uppdrag till ett antal myndigheter att
i samråd utarbeta en gemensam plan för kompetens-
försörjning av personal inom kommunernas vård och
omsorg om äldre och funktionshindrade personer. Jag
ska inte räkna upp dem, men det är en åtta tio myn-
digheter som nu har fått det uppdraget.
Man kan tänka sig vad det handlar om. Det hand-
lar naturligtvis om statusen på jobben. Det handlar
om arbetsmiljön, arbetsorganisationen, arbetstiderna
och inte minst lönerna. Vi vet att många kvinnor som
jobbar inom vård och omsorg i förhållande till män
inom andra områden har låg lön. Vi har i valrörelsen
lovat att detta är någonting som vi måste åtgärda. Vi
äger inte frågan, utan det gör parterna. Men det är
klart att vi äger vissa instrument, till exempel skatte-
systemet, både lokalt och i det här sammanhanget
kanske också nationellt. Då är det viktigt att vi kan ge
statsbidrag till kommunerna. Då är det viktigt att vi
har kvar ett skatteutjämningssystem så att alla, inte
minst de kommuner Margareta Andersson talar om,
också har råd att anställa och kanske höja lönerna.
Här vill jag å min sida fråga hur det resonemang-
et, både att ha pengar till statsbidrag och att ha en
skatteutjämning, går ihop med de borgerliga vänner
som, om valutslaget hade blivit ett annat, Margareta
Anderssons parti hade tänkt regera ihop med.
Anf. 12 Margareta Winberg (S)
Fru talman! Det finns absolut ingen anledning att
betvivla SCB:s rådata och den statistik man för där.
Det vi däremot ska vara medvetna om är att SCB har
en väldigt stor bredd i det man håller på med. Den
organisation som jag hänvisar till är FN:s befolk-
ningsdivision. Den har som specialitet just att ta fram
befolkningsprognoser, vilket egentligen är dess enda
och stora uppgift.
Vice statsministern säger också att på 60-talet var
vi tacksamma för att det kom invandrare till Sverige
och ville arbeta. En fråga som dyker upp i mitt huvud
är då: Varför kan man inte vara tacksam i dag också
mot de människor som vill komma hit? Och varför
kan man inte ta emot fler i dag?
Jag som liberal anser att alla människor bör vara
fria att välja vilken plats de vill bo på. Om de vill
komma hit tycker jag naturligtvis att vi inte ska säga
nej som regeringen gör i dag. Om de nu vill ta arbete
här tycker jag absolut inte att det bör vara något pro-
blem för oss. Därför tycker jag att det är väldigt
konstigt att ett parti som Socialdemokraterna, som
gärna pratar mycket om internationell solidaritet,
frihet och så vidare, när det väl kommer till handling
väljer ett helt annat alternativ, ett alternativ där man i
stället stänger ute personer.
Kan inte vice statsministern förklara utifrån alla
de positiva exempel som finns i andra länder där man
har tagit emot en hel del arbetskraftsinvandring hur
dessa länder har kunnat utvecklas så positivt, många
gånger bättre än Sverige? Varför skulle det då vara så
svårt för oss att ta emot dem? Jag ser det som en
oerhört stor vinst att det kommer hit fler människor
från andra kulturer, och jag tror att den mångfald som
då skapas snarare berikar än är till besvär.
Det finns naturligtvis problem med dagens integ-
rationspolitik. Socialdemokraterna har styrt det här
landet väldigt länge, i mitt tycke alldeles för länge.
Därför har vi en integrationspolitik som inte är human
utan där många individer i vårt samhälle far illa.
Detta skulle vi naturligtvis vilja ändra på. Vi ser ock-
så med oro på att regeringen inte gör någonting i den
här frågan.
Skulle inte vice statsministern kunna förklara en
av de viktigaste sakerna: Varför kan inte vi vara tack-
samma för personer som kommer hit i dag från andra
länder?
Anf. 13 Axel Darvik (Fp)
Fru talman! Jag tycker ibland att man är lite cy-
nisk i diskussionen om vilka vi ska släppa in i landet.
Är det läkare går det bra. Är det industriarbetare eller
personer som har ett annat arbete är man inte riktigt
lika intresserad. Vi tar redan i dag emot bland annat
polska läkare, om man ska fundera över debatten som
fördes tidigare. Jönköpings läns landsting och Kalmar
läns landsting vet jag också har rekryteringsprogram.
Det beror tydligen på vilka det är som vill komma till
Sverige om de är välkomna eller inte.
Alldeles oavsett vilken statistikbas man använder,
om man använder FN-statistiken eller den svenska,
finns det problem med åldersstrukturen framöver. I
slutet av 2020-talet, när Margareta Winberg och jag
kommer att vara pensionärer som närmar oss det
magiska strecket 80-årsåldern, kommer det att vara
ganska få människor som har möjlighet och intresse
att ta hand om och vårda oss. Därför finns det kanske
anledning av helt egoistiska skäl att se över de här
frågorna.
Sedan tycker jag att det kunde vara bra om även
våra barn hade möjlighet att få en bra ålderdom. Men
det kanske är så långt fram i tiden och det hinner
hända så mycket att vi inte kan påverka det i så stor
utsträckning.
Men befolkningskurvorna tycker jag ändå är av ett
stort intresse att diskutera. Man behöver alltså se till
att det händer saker och ting för att få en bra utveck-
ling på det här området. De undersökningar som man
gör från regeringens sida kommer att ge kunskaper,
men det krävs också att man gör insatser för att man
ska få det här att fungera på ett bra sätt. Det är inte
bara att säga att man ska ha kunskaper, höja status
och förbättra miljön, det måste finnas människor som
verkligen kan göra det här alldeles oavsett hur mycket
man betalar i lön. Fattas de människorna måste vi
hitta ett annat sätt.
För att övergå till skatter och andra saker skulle
Centerpartiets skatteförslag, där man sänker skatterna
för dem med låga och medelhöga inkomster, innebära
att glesbygdskommunerna skulle få det bättre. Samti-
digt skulle också skattetrycket lätta på de människor
som i dag har Europas och förmodligen världens
högsta skattetryck på sig. De med de låga inkomster-
na skulle få behålla mer av sin lön när de kommer ut i
arbete. Så långt hade vi diskuterat i de regeringsför-
handlingar som försiggick mellan de fyra partierna.
Det var inte den stora stötestenen. Det fanns annat.
Jag är rätt övertygad om att vi skulle klara av både
skattetrycket och att se till att man också får en hygg-
lig reglering av arbetskraftsinvandringen.
Anf. 14 Margareta Andersson (C)
Fru talman! Jag blir litet förundrad över det sista.
Det är väldigt lätt att här i riksdagens talarstol kräva
regional utjämning, bredband åt alla och alla möjliga
andra reformer som jag vet att Centerpartiet kräver.
Högre lön för att vi när vi blir gamla - och vi kommer
att bli väldigt bortskämda och krävande, tror jag - ska
garanteras tillgång till mycket god service. Men det är
klart, Margareta Andersson, detta kostar. Vi kan inte
blunda för det faktum att detta kommer att kosta
pengar. Det är ingen Florence Nightingale som vill
jobba för att det är fint att jobba inom vården. Det
finns inte. Nu jobbar man för att det är fint att jobba
inom vården och för att man får betalt, helst ska man
ha bra betalt. Då kostar det. Då kan man inte samti-
digt umgås med partier som kräver så stora skatte-
sänkningar att det verkligen skulle rasera det som jag
känner att du uppriktigt vill. Det är den ekvationen
som jag inte får att gå ihop.
Jag vill också påpeka att det som skulle kunna
vara någonting som skulle äta upp väldigt mycket
pengar är pensionssystemet. Men vi har som ett av de
första länderna i världen varit förutseende och refor-
merat det så att det nu är anpassat till ekonomin och
den demografiska utvecklingen. Det tycker jag är
väldigt bra.
Till Axel Darvik vill jag säga att chefen för FN:s
befolkningsorgan, jag kan inte namnet på det, kom-
mer hit om en eller två veckor. Då ska jag ha ett
lunchseminarium. Till det kommer jag att bjuda in
alla partier. Jag hoppas att du kommer dit som repre-
sentant för ditt parti, så kan vi prata lite med henne
om de här sakerna. Då kanske vi kan få en förklaring
till varför det är så olika i de här prognoserna.
Självklart säger vi också i dag, det sade jag allde-
les nyss, att vi är tacksamma mot alla de invandrare
som har bidragit till att bygga detta Sverige. Det är ju
de och de som är födda i Sverige som har gjort det
tillsammans. Det ska vi aldrig glömma, det ska vi
komma ihåg.
Vi är också tacksamma för den mångkultur som vi
har fått och de olika delar i form av musik, mat och
allt vad det är som detta har inneburit.
Åter till frågan om arbetskraftsinvandringen. Axel
Darvik frågade om vi inte kunde titta på andra länder
som har varit mer generösa. Ja, vi kan titta på Tysk-
land. Tycker du att det är ett bra exempel att ha ett
gästarbetarsystem där turkiska medborgare och även
andra kommer in när det finns jobb och åker ut när
jobbet är slut? Det är lite ditåt som jag känner att de
borgerliga partier som förespråkar en mycket mer fri
invandring av arbetskraftsskäl lutar. Och det är ett
system som den här regeringen inte vill ha. Vi vill
inte att de som kommer hit för att arbeta ska leva
under andra och sämre sociala villkor än de som har
bott här i hela sitt liv. Tyskland är ett utmärkt exem-
pel på hur det kan gå fel. Det systemet vill inte vi ha.
Anf. 15 Margareta Winberg (S)
Fru talman! Jag tycker ändå att det är konstigt att
man var tacksam för 40 år sedan men är så otacksam i
dag för att det ska komma arbetskraftsinvandrare. I
dag säger man nej. I dag säger man: Nej tack, vi vill
inte ha er här, i alla fall inte om ni bara ska arbeta.
Jag förstår inte riktigt den syn som Margareta
Winberg har i så fall. Varför skulle det vara fel? Man
måste, tycker jag, ha ett individuellt perspektiv på
detta också. Om vi har en person som lever i ett land,
vi kan säga Turkiet, och vill flytta till Sverige efter-
som man här får mycket högre lön och mycket högre
levnadsstandard än man kanske hade i Turkiet, varför
skulle det i så fall vara fel att den personen får åka till
Sverige och arbeta här? Det måste ändå Margareta
Winberg förklara.
Man måste se till varje enskild individ. Man kan
inte säga att detta är ett system som vi inte vill ha.
Det blir i så fall en personlig tragedi. Det kanske
finns arbetslöshet i andra länder, och i så fall innan
det reder upp sig på hemmaplan kan de under en tid
tänka sig att ta arbete någon annanstans. Varför vill
man stoppa individer från friheten att själva välja var
de vill bo och arbeta? Man måste väl ändå lita på att
individer tar ansvar. Vill Margareta Winberg sätta sig
till doms över detta?
Margareta Andersson pratade förut om att hennes
barn kanske också skulle ha en trygg ålderdom. Hon
menade personer i min ålder. Det kan hända att det
händer en hel del till dess. Min förhoppning är att vi
ska haft ett antal år med andra regeringar än den soci-
aldemokratiska och förhoppningsvis då få en trygg
ålderdom.
Anf. 16 Axel Darvik (Fp)
Fru talman! Axel Darvik är nog ungefär i mina
barns ålder. Det är dig och dina jämnåriga jag har
tänkt på här.
Det är viktigt att se dessa linjer på lång sikt. Vi i
Centerpartiet vill inte ha gästarbetare enligt tysk mo-
dell. Däremot finns det andra sätt att lösa problemen
än att göra så som regeringen gör i dag - strikt och
ibland konservativ i sitt synsätt.
Alla dessa saker kostar pengar. Det beror på hur
vi använder den pengapåse vi har. I våra diskussioner
i Centerpartiets budgetmotioner har vi utgått från de
pengamängder regeringen har fått fram i sina progno-
ser. Vi har inte några andra pengar, men vi kanske
fördelar dem på ett annorlunda sätt, bland annat ge-
nom att sänka skatterna på de strategiska punkterna
för dem med de lägsta inkomsterna och så att det
gynnar de områden i Sverige som har de största be-
hoven av att få in en högre inkomst. Det skattesyste-
met har vi redovisat i olika sammanhang - vi sänker
för dem med de största behoven.
Jag tror att vi, tillsammans med de övriga borger-
liga partierna, alldeles utmärkt skulle klara detta. I en
koalitionsregering skulle alla få ta och ge. Då får man
lösa även dessa problem. Jag är övertygad att vi
skulle klara det alldeles utmärkt.
Anf. 17 Margareta Andersson (C)
Fru talman! Jag har svårt att förstå Margareta An-
dersson. När kvinnor ska få mer pengar i sina hand-
väskor ska vi sänka skatterna, inte höja lönerna. Män
har alltid fått mer pengar i sina plånböcker genom att
vi har höjt lönerna. Jag tycker att vi ska ha samma
system, så att kvinnor och män ska ha en lön de kan
leva på. De låga kvinnolönerna måste upp. Det är
första alternativet.
Margareta Andersson säger att man får ge och ta i
en koalitionsregering. Jag förstår det. Frågan är vem
som skulle ha fått ge. Ett litet parti mot ett stort parti,
som kräver enorma skattesänkningar och som skulle
rasera vår välfärd i Sverige. Jag tror tyvärr inte att
Centerpartiet skulle bli vinnare i just den dragkam-
pen.
Jag vill också påpeka att Sverige fortfarande har
den mest generösa flyktingpolitiken inom EU. Så är
det. Jag vet inget land som har det system Axel före-
språkar. Till och med USA, dit det tycks vara lätt att
komma, har en reglerad invandring. Det måste man
ha. Man kan inte bara låta folk komma. Ett sådant
system skulle faktiskt inte fungera.
Jag har ett par motfrågor, även om debatten nu är
över: Vad tycker Folkpartiet ska hända när de väl är
här? Ska de då ha samma villkor som de svenskar
som har bott här? Det är nyckelfrågorna. Jag reagerar
mot att de i vissa andra länder blir andra klassens
medborgare.
Det fanns en bok av en tysk för ett antal år sedan,
där han själv utsade sig för att vara turk: Längst där-
nere, av Günter Wallraff. Han beskriver väl denna
situation. Den vill vi inte ha.
Anf. 18 Margareta Winberg (S)
Fru talman! Yvonne Andersson har frågat vice
statsminister Margareta Winberg om vilka åtgärder
hon avser att vidta för att framhålla ett jämställdhets-
perspektiv i anledning av att kvinnor har högre pen-
sionsförsäkringskostnader än män.
Interpellationen har överlämnats till mig.
Som Yvonne Andersson påpekar i sin interpella-
tion betalar kvinnor i regel högre premier för privata
pensionsförsäkringar än män betalar för motsvarande
försäkring. Skälet är att kvinnor som grupp betraktade
lever längre än män, och kvinnors inbetalda pensions-
försäkringar måste därför gälla för en längre tids
utbetalningar. Detta ställs på sin spets vid pensions-
försäkring utan så kallat efterlevandeskydd, som
utgör ungefär 10 % av pensionsförsäkringarna.
Det är å andra sidan värt att notera att många för-
säkringsbolag när det gäller rena livförsäkringar, där
ett försäkringsbelopp betalas ut till de efterlevande
när den försäkrade avlider, sätter högre premier för
män än för kvinnor. Även detta sker på grund av att
kvinnor lever längre än män. Detta innebär att vid
pensionsförsäkringar med efterlevandeskydd, neutra-
liseras den könsdiskriminerande effekt som finns
beträffande "enkla" pensionsförsäkringar. Försäk-
ringar med efterlevandeskydd utgör ungefär 90 % av
alla pensionsförsäkringar.
Tidigare var det obligatoriskt för försäkringsbola-
gen att sätta olika premier för kvinnor och män. Nu
gäller frivillighet. En tolkning görs av lagstiftningen
som innebär att varje försäkringsbolag självt får av-
göra om försäkringspremierna ska vara könsneutrala.
När ett försäkringsbolag beräknar premien för en
pensionsförsäkring grundas detta bland annat på an-
taganden om livslängd. Det är endast så kallade be-
stående olikheter som beaktas vid riskindelningen,
som till exempel kön. Som Yvonne Andersson påpe-
kar finns det självfallet en rad andra faktorer som kan
ha minst lika stor betydelse som kön när det gäller
dödligheten, till exempel rökning, alkohol och narko-
tikamissbruk. Men från försäkringsmässig synpunkt
är det betydligt svårare att fastställa premier för män-
niskor med ledning av till exempel om de lever hälso-
samt eller ohälsosamt. Det är inte heller fråga om
bestående olikheter eftersom människor kan ändra sin
livsföring.
Det är viktigt att framhålla att den allmänna pen-
sionen, som är en lagstadgad rättighet, är könsneutral.
Personer som är lika gamla och har lika stora in-
komster får lika stor inkomstpension oberoende av
kön. Inom premiepensionssystemet gäller samma sak,
det vill säga försäkrade som är lika gamla och har lika
mycket insamlade medel får lika stor premiepension
oberoende av kön.
Sveriges Försäkringsförbund har tillsatt en arbets-
grupp som har fått i uppdrag att göra en sammanställ-
ning av vilka försäkringar som påverkas av om den
försäkrade är man eller kvinna och belysa hur premi-
erna och förmånerna berörs. Arbetsgruppen lämnade
en rapport i augusti 2001. Enligt rapporten är det
önskvärt att försäkringsbolagen skapar könsneutrala
ålderspensionsförsäkringar, i varje fall när det gäller
försäkringsprodukter med en utbetalningstid mellan
fem och tio år. Arbetsgruppen anser också att en
översyn bör göras av de antaganden om livslängd
som tillämpas vid beräkningen av premier. Försäk-
ringsbolagen bör vidare, enligt rapporten, undersöka
metoder för att jämna ut riskerna på andra sätt än att
dela in de försäkrade efter enbart kön vid premiesätt-
ningen. Arbetsgruppen anser också att informationen
kring försäkringarnas olika former av efterlevande-
skydd och deras konsekvenser för premiesättningen
bör förbättras.
Enligt uppgift från Försäkringsförbundet har det
skett en viss ökning av könsneutrala premier vid
pensionsförsäkring med kort utbetalningstid. Vidare
förutsätter jag att försäkringsbolagen ser över de
antaganden om livslängd som de tillämpar vid pre-
mieberäkningen och överväger även de övriga förslag
från arbetsgruppen som jag nyss nämnde.
Enligt rapporten tillämpar samtliga länder inom
EU olika premier för kvinnor och män vid privata
pensionsförsäkringar. Det kan också nämnas att ge-
menskapsrätten inte ställer krav på könsneutrala pre-
mier.
Jag vill också nämna att den frågeställning som
Yvonne Andersson tar upp i sin interpellation be-
handlas i det slutbetänkande (SOU 2002:30 Märk -
värdig jämställdhet) som lämnades i mars 2002 av
Utredningen om frivillig jämställdhetsmärkning av
produkter och tjänster. Betänkandet, som har remiss-
behandlats, bereds för närvarande inom Regerings-
kansliet.
Frågan om könsneutrala premier måste lösas i ett
internationellt perspektiv och Sverige ska i EU-
arbetet och i annat internationellt arbete verka för en
utveckling mot ett allmänt könsneutralt synsätt på
försäkringsområdet. Sverige ska också verka för att
frågan om könsneutrala pensionsförsäkringar be-
handlas likformigt i vårt land och i andra länder.
Annars är risken stor att försäkringsmarknaden sned-
vrids.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.