Bättre samexistens med varg
Interpellation 2024/25:521 av Rebecka Le Moine (MP)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-03-13
- Överlämnad
- 2025-03-13
- Anmäld
- 2025-03-14
- Sista svarsdatum
- 2025-03-27
- Svarsdatum
- 2025-04-01
- Besvarad
- 2025-04-01
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Vargen klassades som starkt hotad (EN) på den svenska rödlistan år 2020. Det finns stora problem för vargpopulationen på grund av hög inavel, lågt antal individer och högt jakttryck. Behovet av att vara lösningsinriktad och hitta vägar framåt med samexistens är stort.
Med anledning av detta vill jag fråga landsbygdsminister Peter Kullgren:
- Vad avser ministern att göra för att jobba mot den illegala jakten av bland annat varg?
- Vad avser ministern att göra för att jobba för en bättre samexistens med rovdjuren i Sverige?
- Vad avser ministern att göra för att vargen ska ha en gynnsam bevarandestatus?
- Vilka länder menar ministern att vi ska bygga upp ett samarbete med vad gäller vargen?
- Hur vill ministern jobba med förebyggande åtgärder, och hur ser ministern på full ersättning för dem som drabbas av angrepp?
Debatt
(12 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:521
Webb-tv: Bättre samexistens med varg
Dokument från debatten
- Protokoll 2024/25:93 Tisdagen den 1 aprilProtokoll 2024/25:93 Svar på interpellation 2024/25:521 om bättre samexistens med varg
Protokoll från debatten
Anf. 23 Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Fru talman! Rebecka Le Moine har frågat mig vad jag avser att göra för att jobba mot den illegala jakten på bland annat varg, för en bättre samexistens med rovdjuren i Sverige och för att vargen ska ha en gynnsam bevarandestatus samt vilka länder jag menar att vi ska bygga upp ett samarbete med vad gäller vargen, hur jag vill jobba med förebyggande åtgärder och hur jag ser på full ersättning för dem som drabbas av angrepp.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Regeringen arbetar för en bättre samexistens med rovdjuren i Sverige genom en rovdjurspolitik som är en balans mellan sociala, ekonomiska och ekologiska intressen. Målet är att upprätthålla en hållbar rovdjurspolitik som tar hänsyn till både de ekologiska behoven och de sociala konsekvenserna för människor som lever i områden där rovdjur är närvarande. En översyn av jaktlagstiftningen har initierats för att modernisera och förbättra reglerna inom jaktområdet. Sverige ska ha en vargstam med gynnsam bevarandestatus men med ett lägre antal vargar än i dag. För att uppnå detta sker bland annat ett nära samarbete med ansvariga myndigheter i våra grannländer Finland och Norge.
Sverige är ett av de länder som redan använder flera tillgängliga verktyg, till exempel jakt och preventiva åtgärder, för att förvalta vargen och motverka de negativa effekterna av rovdjur. Vi kommer att fortsätta med det. För att ytterligare stödja lantbrukare som drabbas av skador orsakade av rovdjur har regeringen förstärkt viltskadeanslaget med 15 miljoner kronor per år från och med 2023. Detta innebär mer medel till skadeförebyggande åtgärder och ersättning för uppkomna skador. Allt stöd för rovdjursavvisande stängsel hanteras inom viltskadeanslaget, vilket förenklar ansökningsprocessen för lantbrukare. Totalt uppgår anslaget nu till 67,8 miljoner kronor per år, vilket stärker arbetet för en bättre samexistens mellan människor och rovdjur.
Anf. 24 Rebecka Le Moine (MP)
Fru talman! Jag har alltså ställt en hel del frågor som rör vargförvaltning. Men trots att man har haft lång tid på sig att svara fick vi inte höra någonting om den illegala jakten. Det nämns inte heller särskilt mycket om samexistens, utan det som nämns är satsningar man har gjort i budgeten. De är förvisso bra, men det behövs mycket mer.
De förslag som regeringen har presenterat är väldigt inriktade på att vargen ska minska i antal i Sverige. Det har varit med sedan landsbygdsministerns valkampanj, som hade en konsekvent linje i det här. Man har också varit väldigt transparent, får jag medge. Men jag skulle säga att allting bygger på en sifferfixering. Låt säga att vi halverar Sveriges vargstam. Det finns många problem med det. Men vallöftena som landsbygdsministern har gett jägarkåren och dem som har en negativ attityd mot vargar på landsbygden löser inte problemen.
Om man skulle anta att vi får en så liten population som 170 vargar minskar utrymmet för både licensjakt och skyddsjakt. Marginalerna kommer att bli så små att det blir svårare för dem som faktiskt behöver att få skyddsjakt beviljad. Det torde alltså missgynna dem som är i behov av skyddsjakt.
Vi i Miljöpartiet är kritiska till licensjakt, men vi kan gå med på skyddsjakt när vargar har ett eskalerande beteende eller kontinuerligt eller flera gånger ger sig på kreatur eller attackerar får. Men marginalen för skyddsjakt kommer att minska med regeringens förslag.
Ett annat problem är kostnaderna. Ska man ha bara 170 vargar i Sverige kommer förvaltningen att bli mycket dyrare. Man måste då från myndighetshåll ha individanpassad vargförvaltning och extremt bra koll innan någon skyddsjakt – eller licensjakt, för den delen – kan tillåtas.
Jag vet inte om landsbygdsministern har gjort någon kostnadsberäkning och skulle gärna vilja få svar på det. Frågan är om det är värt det. Antagligen kommer kostnaden att öka så pass mycket att den överskrider de kostnader som man kan säga ligger på vargens minuskonto i form av ersättning till fårägare med mera. Individanpassad förvaltning av 170 vargar kommer att bli dyrt. Det kommer inte att lösa de konflikter som finns. Det kommer att minska möjligheterna till skyddsjakt. Det kommer absolut att försvåra hela problematiken kring genetiken.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! I Sverige baserar sig vargpopulationen på endast tre individer, som dessutom var släkt. Vi har alltså en extrem problematik med inavel. Den genetiska basen är så snäv att inavelsnivån i genomsnitt är lika hög som när helsyskon parar sig. Det kommer inte heller att lösas utan bara förvärras om man ska minska populationen till 170 vargar. Jag skulle vilja veta om landsbygdsministern över huvud taget har tänkt på genetiken. Är man villig att förflytta vargar? Är man villig att importera vargar? Hur tänker man kring genetiken?
Anf. 25 Patrik Björck (S)
Fru talman! Jag får börja med att berömma landsbygdsministern. I det här interpellationssvaret gjorde landsbygdsministern någonting som inte alla statsråd gör, nämligen gick igenom de frågor som ska besvaras. Jag tycker att det är föredömligt och något för många andra statsråd att ta efter.
Sedan blev jag lite mindre glad. Jag vet att när landsbygdsministern är ute och träffar boende, företagare och djurägare på landsbygden har han en lite mer offensiv och produktiv ton än i det här svaret. Det, fru talman, var tyvärr något defensivt och oroande.
Bakgrunden är att vargen är ett stort problem. Vargen gör stor skada. Vargen är en stor kostnad för samhället. Vargen är ett hot mot den biologiska mångfalden. Givet detta, och givet landsbygdsministerns löften om att antalet vargar ska minska, skulle vi inför nästa års licensjakt behöva åtminstone en tredubbling av avskjutningen. Svaret från landsbygdsministern andas ingenting av en insikt om detta i dag. Men vi är ju bara i början av året, och jag ser fram emot de beslut som så småningom ska komma.
Jag hoppas verkligen att landsbygdsministern inte gör landsbygdsbefolkningen besviken. Vi är många som har ögonen på hur landsbygdsministern agerar och om han verkligen gör allvar av de löften han ställer ut till oroade landsbygdsbor, djurägare och företagare när han åker runt i Sverige.
Anf. 26 Lars Beckman (M)
Fru talman! Det var befriande att höra Patrik Björck hylla regeringen. Det var väldigt bra. Jag förstår hur frustrerad han måste ha varit under de åtta år då Socialdemokraterna styrde Sverige och vargstammen ökade dag för dag. Så blir det ju när Socialdemokraterna samarbetar med Miljöpartiet och Miljöpartiet får styra.
Fru talman! Jag är från Gävleborg. Gävleborg hör till länen med högst rovdjurstryck i landet. Jag har mött frustrerade fårbönder, andra djurägare och lantbrukare. Jag har mött bonden i Kilafors som natt efter natt filmar vargen på sin mark. Tyvärr funkar inte skyddsjakten i den utsträckning som vi skulle önska. Om den funkade bra, det vill säga att länsstyrelsen snabbt sköt bort varg när den finns på bondens gård, skulle vi inte ha det här problemet. Jag tror att länsstyrelserna helt enkelt får steppa upp.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag är glad, stolt och nöjd över att vi nu har en landsbygdsminister som kommer att minska rovdjurstrycket i Sverige. Det är oerhört bra, för det är helt orimligt att tre län – Värmland, Dalarna och Gävleborg – har fått bära i princip hela vargstammen med alla de konsekvenser det inneburit för djurägarna. Riksdagen har fattat ett väldigt bra beslut, nämligen att vi ska ha 170 vargar i Sverige. Det är detta beslut som nu ska förverkligas.
När Miljöpartiet satt i regeringen var det tyvärr nog så enkelt som att Socialdemokraterna offrade landsbygden. Man tyckte väl inte att frågan var tillräckligt mycket värd, och någon fråga skulle väl Miljöpartiet få bestämma över. Då offrade man landsbygden, med alla de konsekvenser det innebar för fårbönder, lantbrukare och jägare. Jag träffade en jägare som hade fått sin livskamrat uppäten av en varg. Det skedde för att den gamla regeringen inte tog frågan på allvar.
Den gamla regeringen tillät vargtrycket att öka drastiskt. Om man inte hade tillåtit vargstammen att växa så snabbt hade vi inte haft några konflikter. När vi har en acceptabel nivå på rovdjursstammarna blir det inga konflikter.
Precis som Patrik Björck tycker jag att landsbygdsministern gav ett välbalanserat svar på interpellationen när han sa att vi ska ha en balans mellan sociala, ekonomiska och ekologiska intressen. Jag träffade en gång en barnfamilj från Lingbo, och jag kommer ihåg att de sa ungefär så här: Varför är våra barn i Lingbo mindre värda än barnen i Nacka när det dyker upp en varg? När vargen dök upp i Nacka sköt man den inom 24 timmar, men när vargen sprang på gården i Lingbo och hotade barnfamiljer hände i princip ingenting. Så småningom blev det dock skyddsjakt.
Jag är som sagt stolt, nöjd och glad över att landsbygdsministern och regeringen tar de här frågorna på stort allvar och ser till att vi minskar vargstammen så att vi kan leva i samexistens.
Anf. 27 Crister Carlsson (M)
Fru talman! Jag är jätteglad över att regeringen tagit tag i frågan om en bättre samexistens med rovdjuren i Sverige. Sverige ska ha gynnsam bevarandestatus för varg men absolut med ett lägre antal än i dag.
Jag bor i Dalarna, och där är frågan väldigt infekterad. Problematiken har varit stor. Låt mig ge ett exempel på vad frågan handlar om. Om en jägare ser en skabbräv avlivas den rakt av för att den ska slippa lida. Men om man till exempel avlivar en trafikskadad varg riskerar man åtal, så det törs man inte göra.
Ett stort problem när det gäller samexistens med varg uppstår när en jägare är ute och jagar och får sin hund uppäten, som ledamoten Beckman sa alldeles nyss. Vi måste hålla fast vid ungefär 170 vargar, som vi ju trodde att man hade fattat beslut om tidigare.
Anf. 28 Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Fru talman! Vad vi nyss hörde i riksdagens talarstol sätter fingret på varför det har hänt så lite inom svensk vargförvaltning. Jag är helt övertygad om att Socialdemokraterna har haft ambitionen att följa riksdagens beslut, men man har satt regeringsmakten före och inte hanterat det faktum att Miljöpartiet har velat något helt annat.
Jag kan lova Patrik Björck, fru talman, att det regeringen har sagt ska vi också se till att genomföra. Vi behöver kraftigt minska vargstammen i Sverige för att vi ska få en bättre samexistens mellan rovdjur och människor. Det är därför vi har drivit på för en förändring av Bernkonventionen, och därför välkomnar jag också att kommissionen nu har lagt fram ett förslag om att ändra art- och habitatdirektivet. Vi har flera gånger också gett Naturvårdsverket förnyade uppdrag om att reda ut hur vi ska hantera en situation med betydligt färre vargar i Sverige. Detta analyserar vi just nu.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vi har också nyligen gett ett uppdrag om att man i stället för att sätta ett fixt antal vargar för de olika rovdjursregionerna ska prata om procentsatser så att detta i sig inte blir ett hinder för att förverkliga en utökad jakt framöver när vi har fått ett nytt referensvärde på plats. Det händer alltså saker.
Fru talman! Jag finner det samtidigt intressant att Miljöpartiet, som påstår sig vara engagerat i frågan om samexistens mellan människor och rovdjur, fortfarande inte vill ta hänsyn till det faktum att antalet vargar har ökat kraftigt de två senaste decennierna. Om man i Miljöpartiet på allvar värnar en verklig samexistens undrar jag hur man kan bortse från de negativa effekter som en för stor population av varg innebär för landsbygdsbefolkningen.
En studie från SLU visar att licensjakt hänger samman med minskad tjuvjakt. Men missförstå mig inte! Jag tycker oerhört illa om tjuvjakt. Det ska inte förekomma utan ska beivras så långt det går. Men ni i Miljöpartiet vill stoppa licensjakten. Hur tror ni att det kommer att påverka tjuvjaktssituationen? Hur kommer folk på landsbygden att hantera det här?
Fru talman! Miljöpartiet pratar också om att arbeta preventivt. Men det som föreslås är att vi ska agera reaktivt, det vill säga sätta en prislapp på förlorade djur i stället för att förhindra att angreppen sker från första början. Full ersättning till lantbrukare är ett nödvändigt stöd, fru talman, men vi ska inte vara naiva och tro att det löser hela problemet. Vi får inte glömma att för en lantbrukare handlar det om mer än en peng för ett får eller en ko. Det handlar om deras livsverk, vardag och trygghet. Det handlar om deras rädsla för att gå ut i en hage och mötas av att livsverket är borta, dött eller bortsprunget. Det finns inga pengar i världen som löser det.
Anf. 29 Rebecka Le Moine (MP)
Fru talman! Jag tror att det är tydligt för alla som tar del av debatten var de olika partierna står. I Miljöpartiet är vi väldigt måna om att ta in fakta där sådana finns. Här talas en hel del om landsbygden. Som det hittills har låtit i debatten vill man på landsbygden få bort vargen, men så är inte riktigt fallet.
Det har gjorts en opinionsundersökning om landsbygdsbors attityder till stora rovdjur. Den genomfördes i tio EU-länder i november 2023. Jag ska läsa upp lite siffror därifrån. Det är 78 procent som håller med om att stora rovdjur har rätt att existera inom EU och 6 procent som inte håller med. Vidare anser 67 procent att stora rovdjur fortsatt ska ha ett strikt skydd medan 9 procent inte håller med. Det finns ett starkt stöd för strikt skydd av stora rovdjur, för förebyggande åtgärder och för skyddsjakt enbart som nödlösning.
Det är också intressant, fru talman, att endast 16 procent känner sig representerade av jägarorganisationer och 18 procent av lantbruksorganisationer. Man kan fråga sig varför landsbygdsministern inte lyssnar till landsbygdsborna, när det finns svart på vitt vad de faktiskt tycker och vill i denna fråga.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det finns också studier från SLU som visar att det i Sverige är fler som vill bo i närhet av varg än det är som inte vill det. Den rädsla för varg som pumpas upp är kanske överrepresenterad här i riksdagen. Jag skulle säga att det är ganska irrationellt att vara rädd för att bli dödad av varg i Sverige. Ingen har dödats av en varg på mer än hundra år. Vi har inte den problematiken i Sverige. Det ideologiska varghatet, som är den bakomliggande faktorn, har helt enkelt inte sin grund i vetenskap och bidrar heller inte särskilt mycket till att lösa problem.
Den illegala jakten nämndes av landsbygdsministern, och jag är glad över att man tar avstånd från den. Men frågan är: Var är då pengarna? Det handlar om ett brott som är oerhört svårt att utreda. Brå, Brottsförebyggande rådet, konstaterade redan 2007 att antalet fällande domar på detta område är extremt lågt jämfört med hur många djur som jagas illegalt.
Fru talman! Det finns uppskattningar som säger att det vanligaste sättet för en varg att dö på i Sverige är illegal jakt. Här skulle man kunna börja med att inte underblåsa och förstora den obefogade rädslan för att ha varg i närheten och jobba med en mer konstruktiv ton – informera om att vargen inte kastar sig över någon utan tvärtom är väldigt skygg gentemot människor. Jag undrar helt enkelt varför man inte vill lyssna på landsbygdsborna när detta är så pass tydligt både i Sverige och inom EU-samarbetet.
Jag undrar också vad som hände med min fråga om genetiken, och jag tror, fru talman, att jag vet svaret. Det finns inte någon studie som ger fog för att man kan minska antalet vargar i det extremt utsatta läge som vargen befinner sig i just nu. Det går inte att minska till 170 vargar och samtidigt uppnå gynnsam bevarandestatus.
Ska landsbygdsministern vara ärlig bör han också vara tydlig med att man nu väljer att politiskt fasa ut vargen från Sverige. Jag tror säkert att det skulle kunna vinna lite applåder här i kammaren, men var i så fall vänligen tydlig gentemot svenska folket och landsbygdsborna, som hellre vill ha kvar vargen i Sverige.
Anf. 30 Patrik Björck (S)
Fru talman! Jag vill vara väldigt tydlig på en punkt: Jag har inte berömt regeringen i den här debatten. Det skulle vara väldigt sorgligt om någon som lyssnar på den här debatten fick för sig det. Jag gav specifikt beröm för statsrådets inledning i och med att statsrådet tog ansvar för att faktiskt räkna upp de frågor som interpellanten ställt till honom. Många av statsrådets kollegor missar det. Detta berömde jag – jag berömde inte regeringen. Jag vill vara väldigt tydlig med det.
Jag tyckte inte att svaret var balanserat. Det vill jag också vara väldigt tydlig med. Jag kände inte riktigt igen svaret med tanke på det jag hör landsbygdsministern säga när han möter landsbygdsbor, företagare och djurägare ute i landet. Då brukar landsbygdsministern vara mycket tydligare.
Men, fru talman, landsbygdsministern bättrade sig i sitt andra svar och lovade nu en tredubbling av licensjakten till nästa år. Det tackar jag för, och det ska jag bevaka.
Anf. 31 Lars Beckman (M)
Fru talman! Jag har respekt för att Miljöpartiet är ett extremt storstadsparti. Jag misstänker att ni när ni vill se något grönt går på Skansen och tänker att det är mysigt där.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag är helt övertygad om att det inte finns en enda miljöpartist som har varit hos Kjell i Vallsta och pratat med honom om hur frustrerad han är över de återkommande rovdjursattackerna på hans får. Det är hans levebröd som hotas när vargstammen tillåtits bli för stor.
Det är samma sak för Irene i Kilafors; det är också hennes levebröd. Hon och hennes man är lantbrukare och jordbrukare. Det var deras inkomst som Socialdemokraterna sålde bort under åtta år när man lät rovdjursstammen växa som den gjorde. Det är beklagligt att Socialdemokraterna offrade landsbygden för att man tyckte att makten var viktigare än en dräglig tillvaro där.
Jag satt i miljö- och jordbruksutskottet när vi tog fram den rovdjursproposition som sedan antogs av Sveriges riksdag. Där gjorde man väldigt noggranna analyser av vilken nivå på rovdjursstammen som Sverige skulle klara av. Problemet var sedan att Socialdemokraterna inte följde riksdagens beslut. Det var en olycka, och det har drabbat väldigt många människor ute på landsbygden: barnfamiljer i Lingbo som återkommande haft varg på sina gårdar, Kjell i Vallsta, Irene i Kilafors och alla de jägare som har fått sina livskamrater uppätna av rovdjuren.
Det är alltså självklart så att hela Sverige tjänar på den politik som regeringen nu för. Inte minst de som värnar rovdjuren borde förstå att om vi har en lagom nivå när det gäller rovdjuren kommer det inte att vara något problem. Det är detta, balansen, det handlar om i den politik som regeringen numera för.
Anf. 32 Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Fru talman! Patrik Björck är mycket skicklig på att lägga ord i min och andras munnar. Det jag lovade var att vi ska fullfölja det vi har lovat: att minska vargstammen. Jag har inte sagt någonting explicit om nivån på licensjakten, för detta kommer självklart att hanteras genom rätt process. Men det jag försökte leda i bevis var att vi ska göra det vi har föresatt oss.
Jag undrar om Miljöpartiet verkligen har förstått vilka konsekvenser en vargstam på över 500 individer – vi har hört högre siffror också – skulle få för människor som bor och lever på landsbygden och har sin försörjning och utkomst därifrån, inte sällan med djurhållning i fokus. Om vi ska prata om samexistens, hur kan vi då resonera med företrädare för en politik som riskerar att helt överge de människor som faktiskt måste leva med konsekvenserna? För mig är det obegripligt.
På tal om rädsla stämmer det att det var väldigt länge sedan en människa bragtes om livet av en varg – i alla fall en varg som lever fritt i skogen. Jag har heller aldrig sagt eller dragit upp som argument att så skulle ha skett. Jag tror dock att de flesta kan förstå och sätta sig in i den oro som ett vilt djur, ett rovdjur, kan väcka och i hur det skulle kännas att släppa ut sina barn på den gårdsplan där en vargfamilj gick förbi dagen innan. Jag skulle inte släppa ut mina barn till en hund som jag inte känner – för att det är ett djur. Det kan hända saker, och jag vill ha koll. Men när jag har lyft den oron tidigare har den från bland annat Miljöpartiets sida viftats bort som totalt irrelevant. Det är att ignorera människors oro, och det tror jag i sig är en stor fara för en politiker. Jag tror att det ligger en stor fara i att inte ta människors oro på allvar, för den är genuin.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Samma sak gäller oron hos människor som har får och lever av animalieproduktion. Fårbönder är i och för sig ett utdöende släkte, vilket jag tycker är hemskt att se i ett land med fantastiska möjligheter för att hålla får. När konsumtionen nu ökar importerar vi hellre lammkött från andra sidan jordklotet, och det är något som jag väldigt gärna skulle vilja se till att vi ändrar på.
Jag fick också av ledamoten en fråga rörande genetik. Det är just detta som vi har gett i uppdrag till Naturvårdsverket, vår expertmyndighet. Vi har fått återkoppling i flera omgångar, och nu håller vi på att analysera det senaste – just hur vi ska hantera lägre nivåer, vad som krävs, vilka steg vi behöver ta och i vilken takt vi kan minska vargstammen.
Det är ett oerhört grannlaga arbete som måste ske för att vi ska kunna minska vargstammen. Men ambitionen och regeringens mål är mycket tydliga: Vi ska ha gynnsam bevarandestatus för vargen i Sverige, men stammen behöver vara betydligt mindre än den är i dag.
Anf. 33 Rebecka Le Moine (MP)
Fru talman! Jag vill börja med att gratulera ledamoten Beckman för att han har genomfört två besök och träffat sina kärnväljare. Jag tror att det är mycket värdefullt.
Däremot har han helt fel om Miljöpartiet. Jag tror att Lars Beckman har sett få personer som är så mycket från landet som jag; jag har vuxit upp i Smålands skogar i en by bestående av tre hus, sades det, men vi såg bara två. Jag har mycket kontakt med landsbygden. För landsbygden slår mitt hjärta som hårdast. Därför blir jag också bedrövad och ledsen över att man väljer att inte lyssna på landsbygdens röster när de kommer till uttryck och när man frågar.
Självklart ska vi försöka hitta lösningar. Landsbygdsministern säger är att det är en stor fara att överdriva och säga att en upplevd rädsla inte finns. Jag håller med om det. Men vi, samtliga ledamöter i den här kammaren, har också ett ansvar att inte överdriva problematiken. Om det finns lösningar, möjlighet att ge ersättning och möjlighet att informera tycker jag att vi ska ta det ansvaret.
Också vad gäller den illegala jakten måste mer göras, och det måste komma öronmärkta pengar.
Jag skulle i den här debatten vilja påpeka att hela den svenska vargförvaltningen i dag, med de referensnivåer som man drömmer om, bygger på ett aktivt arbete tillsammans med Ryssland. Detta har fått kritik i Tapioladomen. Där har man slagit fast att EU:s art- och habitatdirektiv gäller inom EU. Vi kan inte räkna med en population som sträcker sig till Ryssland.
Jag tycker att det är problematiskt att regeringen, med stöd från riksdagen, räknar med att kunna luta sig mot en ganska problematisk samarbetspartner i detta läge, nämligen Ryssland. Jag tycker att vi ska kunna stå på egna ben och uppnå en gynnsam bevarandestatus värd namnet, baserad på fakta.
Anf. 34 Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Fru talman! För drygt två år sedan, precis när den här regeringen hade tillträtt, skedde en omröstning i EU om huruvida man skulle verka för en förändring av Bernkonventionen. Då var det Sverige och Finland som var för det. Men i den senaste omröstningen var det, som man räknar i EU-sammanhang, mer än motsvarande 86 procent av EU:s befolkning som stod bakom en förändring av Bernkonventionen. Detta är också en aspekt att ha med sig när man pratar om stöd för olika inriktningar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag är helt trygg i att det finns stöd för att genomföra den politik som Sveriges riksdag, Europaparlamentet, ministerrådet och EU:s befolkning står bakom. Jag vet inte hur många gånger Sveriges riksdag har tillkännagivit för regeringen – en regering som då bestod av socialdemokrater och miljöpartister – att det var dags att minska vargstammen. Det är detta vi nu agerar på, och det är på tiden.
Jag vill återigen komma tillbaka till att detta måste handla om mer än ekonomi. Det rör människors trygghet och deras möjlighet att skydda sina tamdjur från rovdjursangrepp. För många är det också en fråga om att kunna fortsätta leva och verka på landsbygden. Därför behöver vargstammen vara betydligt mindre än i dag.
Vår målsättning är att minska antalet vargar för att förbättra situationen för dem som påverkas negativt. Det är att på riktigt ta ansvar för samexistens.
(Applåder)
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.