Barnrättsakademins framtid

Interpellation 2009/10:193 av Axelsson, Lennart (s)

den 20 januari

Interpellation

2009/10:193 Barnrättsakademins framtid

av Lennart Axelsson (s)

till socialminister Göran Hägglund (kd)

Regeringens prioriteringar inom barnrättspolitiken kan enligt Socialdepartementet delas upp i fyra huvudområden.

För att ta till vara och stärka barnets rättigheter och intressen vill regeringen

·       förstärka det strategiska arbetet med att genomföra FN:s barnkonvention

·       ge bättre stöd till föräldrar

·       främja barns psykiska hälsa

·       bekämpa våld mot barn.

Etablerandet av Barnrättsakademin, vid Örebro universitet, lyfts fram som ett positivt och viktigt instrument i detta arbete.

Sedan starten 2007 har Barnrättsakademin vid Örebro universitet arbetat för att bli den aktör olika verksamheter – offentliga och privata – vänder sig till när det gäller barnrättsfrågor och ‑kompetens. Detta har varit genomförbart tack vare finansiering främst från Socialdepartementet, Allmänna arvsfonden, Örebro kommun, Örebro läns landsting och Örebro universitet. Finansieringen har möjliggjort driften av ett kansli, som utgjort kärnan i Barnrättsakademins verksamhet. Även om en stor del av arbetet har utgjorts av utbildningsinsatser, har också mycket tid och kraft investerats i att etablera Barnrättsakademin som organisation genom informationsinsatser och genom att vara en diskussionspartner till andra verksamheter och organisationer. En sådan etablering tar tid, och det är egentligen först nu som man kan märka att barnrättsorganisationen börjar vara den instans som en verksamhet naturligt väljer att vända sig till när man har behov av att fördjupa sig inom barnrättsområdet.

Vidare måste Barnrättsakademins verksamhet, för att kunna inrymmas i ett universitet, vara av akademisk karaktär och på universitetsnivå när det kommer till vilka krav som ställs på kursernas innehåll och litteratur, undervisande lärares kunskap och pedagogiska förmåga, och de studerandes prestationer. Det är dock inte ännu helt tydligt vilket intresse poänggivande kurser på sikt kan uppbåda, då vi hittills endast kunnat erbjuda dem vid ett tillfälle. Vad som däremot kan konstateras är att eftersom osäkerhet kring verksamhetens finansiering har funnits har man varit tvungen att neka förfrågningar om utbildning och därmed avstå från att ta på sig ytterligare uppdrag utöver de redan befintliga. Detta är förstås olyckligt.

Den period som gått måste betraktas som ett uppbyggnadsskede, som man ännu inte hunnit börja skörda frukterna av. Barnrättsakademin anses ha goda förutsättningar att framgent kunna erbjuda högkvalitativa utbildningar om barns rättigheter och tillämpningen av barnkonventionen, tack vare det nätverk man byggt upp. Både det rådgivande organet och det vetenskapliga rådet utgörs av representanter från centrala aktörer inom området. Att rekonstruera verksamheten vid Barnrättsakademin kräver stöd från dessa aktörer, men också en ekonomisk bas. Efterlevnaden av barnkonventionen är en nationell angelägenhet, och om det anses att även Barnrättsakademin ska vara en sådan finns det ett fortsatt behov av finansiering utöver vad Örebro universitet kan inrymma i termer av förvaltning och utbildningsuppdrag. Barnrättsakademin kan, enligt representanter för universitetet, på sikt självfinansieras, men verksamheten har ännu inte nått en sådan volym att det i dagsläget är möjligt.

I ett svar på en skriftlig fråga i slutet på förra året skriver socialministern:

”I maj i år gav regeringen Barnombudsmannen i uppdrag att ta fram förslag till en strategi för bland annat kunskapsspridningen av den praktiska tillämpningen av barnkonventionen till yrkesgrupper vars arbete har konsekvenser för barn. Målet är att identifiera de kompetenshöjande insatser som behövs samt de tänkbara aktörer för dessa insatser. Uppdraget genomförs för närvarande i samråd med bland annat Barnrättsakademin. Barnombudsmannen ska senast den 31 december 2009 redovisa sitt uppdrag.”

Dessutom ingick följande konstaterande: ”Som ansvarig minister för barnrättspolitiken är jag nöjd med att Örebro universitetets ledning är mycket angelägen om att fortsätta verksamheten vid Barnrättsakademin. Enligt det besked jag har fått behöver universitetet tid för eventuell rekonstruktion av verksamheten. De projekt som redan startats kommer att fortlöpa utan avbrott. Genom sin delaktighet i det rådgivande organet vid Barnrättsakademin kommer Socialdepartementet att vara med i den framtida rekonstruktionen av verksamheten.

Redovisningen av Barnombudsmannens uppdrag som jag tidigare nämnde kommer att ligga till grund för en analys av vilka kompetenshöjande insatser som behövs. Även Barnrättsakademins roll och behov kommer att behandlas i detta sammanhang. Vi får dock vänta med beskeden tills redovisningen av Barnombudsmannens uppdrag och dess beredning inom Regeringskansliet är genomförda.”

Tills eventuella beslut fattas som en konsekvens av denna utredning, och tills verksamheten vid Barnrättsakademin har en sådan omfattning att den kan stå på egna ben, anser man från universitetet, att det finns ett behov av extern finansiering för att aktivt kunna möta efterfrågan på utbildningsinsatser.

Mina frågor till socialministern är:

1. Innebär det svar som socialministern gav på en tidigare skriftlig fråga – att de projekt som redan startats kommer att fortlöpa utan avbrott och att Socialdepartementet kommer att vara delaktigt i den framtida rekonstruktionen av verksamheten – också att socialministern är beredd att verka för bidrag till finansieringen av verksamheten under rekonstruktionstiden?

2. När beräknar socialministern att redovisningen och beredningen av Barnombudsmannens uppdrag ska vara genomförda?