Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Barnen och krisen

Interpellation 2009/10:183 av Green, Monica (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2010-01-15
Anmäld
2010-01-18
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2010-01-22
Sista svarsdatum
2010-02-01
Besvarad
2010-02-09

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 15 januari

Interpellation

2009/10:183 Barnen och krisen

av Monica Green (s)

till socialminister Göran Hägglund (kd)

Klyftorna har ökat mellan barn i Sverige, mellan rikare och fattigare barnhushåll, mellan barn med sammanboende och barn med ensamstående föräldrar, mellan kommuner samt mellan storstädernas kommundelar.

Nästan två tredjedelar av Sveriges kommuner genomför eller planerar att genomföra nedskärningar på skolan, detta trots den engångsutbetalning som regeringen utlovat på ca 7 miljarder till kommunerna under 2010. Eftersom regeringen inte utlovar något för 2011–2012 fortsätter besparingarna på lärare, förskollärare, kuratorer, psykologer, barnskötare, fritidsledare och så vidare.

Många kommuner gör bedömningen att regeringens pengar inte räcker för att rädda jobben i välfärdens kärna. Både Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Konjunkturinstitutet (KI) efterfrågar långsiktiga lösningar. Regeringen bedömer själv att 60 000 jobb försvinner inom den offentliga sektorn under en fyraårsperiod.

Det behövs ett fortsatt medvetet arbete med att utjämna klyftorna i samhället. Klyftor leder till sociala skillnader och kan leda till oroligheter och ökad brottslighet. Det behövs förskoleplatser och fritidshemsplatser till arbetslösas barn, det behövs läxläsningshjälp, det behövs ett rikt föreningsliv och det behövs stopp för oskäliga avgifter i skolan.

Barn i ekonomiskt utsatta familjer har inte råd att vara med i föreningar. De har inte cyklar och skridskor eller annan fritidsutrusning. De kan inte dela upplevelser med andra barn som kostar pengar. Barns språkinlärning och kunskapsinhämtning kan hämmas.

Alla sätt att arbeta för att utjämna klyftorna i samhället för våra barn borde ha högsta prioritet. En handlingsplan borde utvecklas för att minska barnfattigdomen inom de fem områden som Socialstyrelsen använder sig av.

Vad avser socialministern att göra för att minska klyftorna mellan barn?

Debatt

(11 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2009/10:183, Barnen och krisen

Interpellationsdebatt 2009/10:183

Webb-tv: Barnen och krisen

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Göran Hägglund (Kd)
Anf. 37 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Monica Green har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att minska klyftorna mellan barn i Sverige. Barns ekonomiska situation är en viktig fråga för regeringen. Vi strävar efter att ge alla barnfamiljer förbättrade förutsättningar för en god levnadsstandard. Vi har i Sverige ett väl utvecklat stöd till barnfamiljer. Den ekonomiska familjepolitiken bidrar till att ge alla barnfamiljer förbättrade förutsättningar för en god levnadsstandard. De behovsprövade stöden, till exempel bostadsbidraget, är direkt riktade till de hushåll som har de lägsta inkomsterna. Även barnbidraget verkar inkomstutjämnande. Detta är en del av den politik som kommer familjer i ekonomiskt utsatta hushåll till del. Till detta kommer även rätten till ekonomiskt bistånd som garanterar barnfamiljer en skälig levnadsnivå. Barnfamiljernas viktigaste inkomstkälla är förvärvsarbete, samtidigt som den avgörande orsaken till ekonomisk utsatthet för barn vanligtvis är att föräldrarna saknar arbete eller utbildning. Att skapa goda förutsättningar till arbete är således den viktigaste åtgärden för möjlighet till en god ekonomisk standard. Långsiktigt måste målsättningen vara att skapa förutsättningar för människor att försörja sig själva. Ingen ska behöva vara beroende av ekonomiskt stöd. Ensamståendehushåll är en utsatt grupp eftersom det bara finns en löneinkomst i hushållet. I detta sammanhang vill jag informera om att regeringen redan i budgetpropositionen för 2008 redogjorde för att den delar riksdagens bedömning av behovet av att utreda frågan kring hur olika ersättningar påverkar föräldrars möjligheter att samarbeta och ansvara för barnets försörjning, i de fall där föräldrarna är särlevande. Vem av föräldrarna som är berättigad till olika ersättningar samt i vilken utsträckning den frånlevande föräldern ekonomiskt bidrar till barnets försörjning är av avgörande betydelse för att få en rättvisare bild av barns ekonomiska situation och för att få kännedom om i vilken utsträckning barn till särlevande föräldrar får ta del av båda föräldrarnas ekonomi. Utredningen om ekonomi och föräldrasamarbete vid särlevnad (S 2009:04) tillsattes i juni 2009 och kommer att avlämna sitt betänkande senast den 31 december 2010. Kommunernas och landstingens ekonomi har naturligtvis påverkats av den ekonomiska krisen. Därför har regeringen skjutit till medel. Tillskottet för 2010 uppgår till 17 miljarder kronor. Därmed kommer den kommunala sektorn, inklusive effekterna av sänkta arbetsgivaravgifter, ökade statsbidrag med mera och som en följd av utvecklingen av den kommunala fastighetsavgiften, sammanlagt att ha fått en resursförstärkning på 38 miljarder kronor 2010 jämfört med nivån 2006. Regeringen fortsätter att följa den kommunalekonomiska utvecklingen och återkommer med bedömningar av det ekonomiska läget i kommunsektorn.
Monica Green (S)
Anf. 38 Monica Green (S)
Fru talman! Jag vill säga grattis till Göran Hägglund. Jag har just fått veta att Göran Hägglund var hemma i Skövde i går och träffade två verkliga kristdemokrater. Trevligt att han kommer ut i verkligheten och ser hur vi Skövdebor har det. Jag hoppas att de två kristdemokraterna som Göran Hägglund träffade i går berättade hur det är i Skövde, hur oerhört hårt Skövde, Västra Götaland och Skaraborg har drabbats av den fordonsindustrikris som vi är inne i just nu. Den har lett till att många nu har drabbats av fattigdom och arbetslöshet. Socialbidragen ökar hela tiden. Jag hoppas att det var sådant som ni pratade om i Skövde i går. Nu är vi inte ensamma hemma i Skövde om att ha den situationen. Västsverige är hårt drabbat för närvarande av hög arbetslöshet, och den ser inte ut att sjunka. Också resten av landet är hårt drabbat, och det är Göran Hägglund mycket väl medveten om. Göran Hägglund skriver i sitt svar att den största och viktigaste förutsättningen för att komma bort från barnfattigdom är att ha föräldrar som har ett arbete. Det håller jag med om. Det är därför som det är så tragiskt att vi har en helt annan situation i dag, att vi har en regering som gick till val på att fixa jobben, men det blev precis tvärtom. Jag vet att regeringen tycker att det är någon annans fel, men det var nog inte så att man sade till väljarna: Vi fixar bara jobben om det är goda tider. Jag tror att väljarna hade förväntat sig att man skulle leva upp till sina vallöften. Ja, så är det i alla fall. Arbetslösheten ökar, och i takt med den ökar också antalet socialbidragstagare. Förutom att arbetslösheten ökar har ni försämrat ersättningarna för både dem som är sjuka och dem som är arbetslösa. Det har gjort att många barn far illa i dag. Fler barn i Sverige beräknas nu vara fattiga än för tre år sedan. Göran Hägglund säger att ingen ska behöva leva på ekonomiskt stöd från någon annan. Det skriver han inte, men han menar nog det. Jag kan hålla med om att man inte ska leva på ekonomiskt stöd. Men det är viktigt att ha trygga människor, att man vet att om man blir sjuk eller arbetslös har man möjlighet att få en ersättning. Dessutom skriver Göran Hägglund att ingen ska behöva leva på ekonomisk ersättning från någon annan. Men förhållandet att Göran Hägglund har infört ett vårdnadsbidrag går stick i stäv med det han just pläderat för, nämligen att människor ska ha ett arbete. Göran Hägglund vet ju vilka grupper det är som utnyttjar vårdnadsbidragen. Det är också dessa familjer som många gånger har det tufft ekonomiskt. 578 barn blev tillsammans med sina familjer vräkta från sina hem förra året. Över 200 000 barn benämns som fattiga i dag i Sverige. I dagens Sverige har vi det så, och så kan vi förstås inte ha det. Vi måste se till att alla våra minsta får en bra start i livet, att de har en trygghet, att vi har en avgiftsfri skola, att vi har en förskola och en förskola på obekväm arbetstid. Vi måste se till att föräldrarna till dessa barn har jobb och är anställningsbara, att de får utbildning, utbildning och utbildning, och att de faktiskt har en ekonomisk trygghet om de kommer i den situationen att de blir arbetslösa.
Fredrik Lundh (S)
Anf. 39 Fredrik Lundh (S)
Fru talman! Sverige har blivit ett hårdare land. Klyftorna mellan folk har blivit djupare. De rikaste har blivit rikare, och de fattigare har blivit fler. Den borgerliga alliansen lovade inför valet att fler skulle få arbete och färre skulle hamna i utanförskap. Utgångspunkten var att Sverige hade för generösa bidragssystem, som inte uppmuntrade till arbete eller egen försörjning. Genom omfattande skattesänkningar - mest för dem som tjänar mest - och försämrade ersättningssystem för dem som är arbetslösa eller sjukskrivna skulle fler komma i arbete. Men några nya jobb har det inte blivit - tvärtom. Antalet arbetslösa är större, och utanförskapet har enligt Moderaternas egna beräkningar och sättet att räkna i valrörelsen ökat med över 70 000 personer. De förändringar som man har genomfört i trygghetssystemen har bidragit till att slå undan benen på grupper i samhället som tidigare alltid har klarat sig själva. De rikaste har blivit rikare, och de fattigare har blivit fler. Den tiondel som tjänar bäst har ensam nästan fått ut lika mycket i skattesänkningar och inkomstförstärkningar som 60 procent av den svenska befolkningen har fått tillsammans. Arbetslösheten i Sverige ökar mer än i de flesta jämförbara länder, och Sverige halkar efter. Vi lever i ett av världens rikaste länder, och vi borde ha råd med ett välfärdssystem i världsklass. Ändå väljer regeringen att frivilligt montera ned detta. Den borgerliga regeringen har försämrat a-kassan och sjukpenningen så att arbetslösa och sjuka inte kan försörja sig. Man får inte en andra chans till utbildning om man behöver byta arbete. Kommuner och landsting gör stora nedskärningar, och samtidigt ökar behovet av socialbidrag kraftigt. Fattigdomen växer, och skyddsnäten brister, och det drabbar definitivt barnen. Barns vardag och trygghet slås sönder. Det finns många olika sätt att lyfta fram det. Det kan handla om sjuåringen som inte får den där cykeln som han har hoppats på och önskat. Det handlar om att komma tillbaka efter jullovet och kanske ha levt i en vardag som skiljer sig väldigt mycket från alla kompisars - att inte ha fått julklapparna, att ha upptäckt att familjen har det enormt kämpigt. Vi har ett problem i Sverige i dag att skolor tar ut avgifter fast det är förbjudet. Det drabbar barn, och det drabbar dessa barn väldigt hårt i kristider. Min fundering till ministern är: Vad har regeringen gjort för att barn inte ska bli krisens stora förlorare? Vi vet hur det såg ut under 90-talet. Vi vet vilka som fick bära en stor del av den krisen. Vi borde också dra lärdom av det som dessa barn lyfter fram och se till att dagens barn inte blir morgondagens förlorare. Det intressanta är att höra, förutom det ministern lyfter fram här i sitt svar: Vad har regeringen specifikt gjort för att säkra att barn inte blir krisens förlorare?
Göran Hägglund (Kd)
Anf. 40 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Barn lever inte i någon separat verklighet vid sidan om de vuxna, utan de är beroende av de vuxnas ekonomi. Det hänger ihop. De är beroende av sina föräldrars ekonomi. Jag föreställer mig att det utanför denna kammare är välbekant för alla att Sverige, precis som vår del av världen i övrigt, har drabbats av den djupaste ekonomiska nedgången sedan 30-talet. Det drabbar ett litet, exportberoende land hårdare än andra länder, och därför gäller det att ta ansvar. Det som oppositionen har presterat under denna tuffa tid hade om det blivit verklighet gjort att Sverige, precis som alla andra länder, nu hade behövt stå där och skära ned i välfärdssystemen. Det tvingas man göra i till exempel Storbritannien, för att ta ett land styrt av Labour eller socialdemokrater, där man nu brottas med enorma nedskärningsprojekt. Sverige har klarat krisen bra. Den har drabbat oss hårt, men vi har hanterat den ansvarsfullt. Det har lett till att vi självklart, som andra, har drabbats av en ökande arbetslöshet men också att vi har hanterat situationen väl - inte minst genom stora tillskott till kommunsektorn för att kunna möta nedgången i skatteinkomster där, inte minst genom satsningar på att få fler människor i arbete genom åtgärder som gör att företag kan anställa fler, men också genom att människor kan hålla sig i gång, vara sysselsatta och få en möjlighet att komma tillbaka när det vänder i de stora sammanhangen. Glädjande nog kan vi konstatera att nästan alla de prognoser som vi tidigare har jobbat med har vi fått möjlighet att justera i rätt riktning. Det betyder att arbetslösheten blir lägre än vad vi tidigare har förutspått, att sysselsättningen blir högre, att underskotten i ekonomin blir mindre och att återhämtningen går snabbare. Det här är otroligt positivt och viktigt och någonting som är viktigt inte minst med tanke på att det synes som om de dramatiska svängningarna i världsekonomin inte enbart ligger bakom oss, utan vi kommer säkert att få se mer av detta. Då handlar det om att ha robusta system som gör att vi har möjlighet att hålla fler människor i arbete. Väldigt viktigt för hushållsekonomierna är också, som man från oppositionens sida helt och hållet bortser från, de skattesänkningar vi har gjort. För ett vårdbiträde är det 1 480 kronor mer i plånboken efter skatt varje månad. För en genomsnittlig metallarbetare är det 1 680 kronor mer i plånboken efter skatt varje månad. Ni har sagt nej till dessa skattesänkningar. Visserligen har ni i efterhand accepterat varje steg minus ett, eftersom ni inte har någon egen politik utan tvingas haka på den som genomförs och som faktiskt visar sig fungera. Skattesänkningarna spelar roll för att få ett ekonomiskt utrymme i hushållens ekonomier, men de spelar också stor roll för att fler människor kommer i arbete. Ni har sagt nej till varje enskild skattesänkning, accepterat i efterhand och sedan hakat på. Det som vi har gjort när det gäller att stärka kommunernas ekonomi, göra det möjligt för företagen att anställa fler och skapa ett utrymme i människors ekonomi är sådant som har lindrat krisens verkningar. Det gör att Sverige står väldigt starkt när uppgången är här och att vi nu glädjande nog kan justera siffrorna i rätt riktning. Detta är viktigt för svenska hushåll. Detta är också viktigt för svenska barn.
Monica Green (S)
Anf. 41 Monica Green (S)
Fru talman! Det är en häpnadsväckande nöjd socialminister vi får höra här. Han är nöjd med det mesta. Han tycker att det är jättebra. Sverige har klarat allting jättebra! Vi är bäst för det mesta, och vi har det bättre än andra länder. Här pratar vi om barnfattigdom. Här pratar vi om de 200 000 barn som är fattiga i dag, och vi pratar om de barn som har blivit vräkta. Och socialministern säger: Nej, men det har gått så bra för Sverige! Vet inte ni att det har varit lågkonjunktur? Jo, det vet vi. Vi vet faktiskt det. Det sade jag i mitt första inlägg, och det har jag sagt i alla inlägg i andra interpellationsdebatter. Vi vet att det är lågkonjunktur, men vi tycker att ni har förvärrat krisen eftersom ni har stängt människors möjligheter att utbilda sig och skaffa sig ett arbete. Ni har förvärrat krisen genom en otrygghetschock i detta land, eftersom ni sänkte a-kassan och såg till att det blev en stupstock i sjukförsäkringen. Människor är oroliga. Vem tar hand om vårdbiträdet när hon blir sjuk? Göran Hägglund står här och skryter över att hon har fått skattesänkningar, men hur blir det när hon blir sjuk efter att hon har fått ett mycket stressigare arbete? Göran Hägglund säger: Ja, men vi har gett mer pengar till kommunerna. Ja, men hur var det egentligen? Ni sade: Nej, nej, nej, kommuner och landsting ska inte ha mer. Till slut sade ni: Jo, men ni kan få en slant nästa år när det är valår. Det sade ni i höstas. Då hade kommunerna och landstingen redan gjort sina budgetar. De hade redan planerat att säga upp människor. Nu kunde de skjuta på uppsägningarna, men de fick bara veta ett år i förväg hur det skulle bli. Om nästa år vet kommunerna och landstingen ingenting. Ni gav ett tillfälligt bidrag till kommuner och landsting under valåret. Sedan säger Göran Hägglund: Ja, men vi har kunnat justera våra siffror. Det går mycket bättre nu. Jo, just det, det är valår i år. Nu gäller det att se till att justera siffrorna så att det ser bättre ut. I själva verket har klyftorna ökat, Göran Hägglund. Om det nu har gått så bra för Sverige som Göran Hägglund står här och skryter om undrar jag: Varför har han valt att försätta dessa barn i den situation som han har gjort? Hur kan han vara nöjd med den situationen när 200 000 barn i dag betraktas som fattiga i Sverige och när över 500 barn har blivit vräkta? I den situationen står Göran Hägglund och är nöjd. Jag blir faktiskt förvånad. Jag trodde att Göran Hägglund hade mer empati. Jag har till och med tyckt det tidigare. Vi i den tvärpolitiska barngruppen och i den socialdemokratiska barngruppen blir ofta uppvaktade av barnorganisationer, Unga Örnar, Rädda Barnen, Majblomman och Bris. Alla har berättelser om dagens Sverige, om verklighetens barn, om hur barn nu blir drabbade när krisen har slagit till och hur ni har slagit undan benen på föräldrarna, eftersom de nu har mycket svårare att ta sig in på arbetsmarknaden. De som har förlorat ett arbete under den här krisen kanske inte kommer tillbaka till ett reguljärt arbete. Det har regeringen skrivit i sin egen proposition. Långtidsarbetslösheten ser ut att stiga, och de som nu förlorar sitt arbete kanske inte kommer tillbaka någon gång. Vad tänker Göran Hägglund göra åt det? Vad tänker Göran Hägglund göra för att barnen till dessa arbetslösa människor faktiskt ska få ett hopp, en framtidstro, en möjlighet att utbilda sig, en bra skola och en trygghet om föräldrarna är i kris? Det handlar om en trygghet någon annanstans, i förskolan, i skolan och på fritidshemmet, och att det finns fler vuxna där. Vad tänker Göran Hägglund göra mer än att stå här och säga att han är nöjd?
Fredrik Lundh (S)
Anf. 42 Fredrik Lundh (S)
Fru talman! Jag håller med ministern. Barn är en del av familjen. Barn är en del av samhället. Men barn är också barn. Det är viktigt att se dem som egna individer och att ha en politik för de enskilda barnen just för att de är barn. Det är hög tid att tala om barnens situation i krisens spår, för det får inte bli som under 1990-talet, då barnen drabbades långt efter det att konjunkturen hade vänt. Vi måste se till att det inte händer igen. För dem som redan har resurser och möjligheter finns det vägar ut ur krisen. För dem som inte har det blir chanserna färre. Den borgerliga regeringen gör livet svårare för dem som redan har det kämpigt. Är ministern nöjd med den utvecklingen? Nu behövs en politik som ser till barns bästa, en politik som investerar i barn och inte berövar dem möjligheter. Det handlar om förskolor och skolor som har tillräckligt med personal som har tid med barnen och ser dem. Det måste finnas skolsköterskor och skolhälsovård som räcker till, ungdomsmottagningar som når unga i behov av det och fritis efter skolan och fritidsgårdar på kvällarna. Det måste finnas mer stöd till föreningslivet, som bedriver fritidsverksamhet för barn och unga. Politiken måste tydligare prioritera barnen, så att de går skadeslösa ur den ekonomiska krisen. Det måste ske snabbt. Det måste ske nu. Framför allt måste det ske på alla nivåer. Här har ministern och regeringen ett ansvar för att fatta nödvändiga beslut och utforma den politiken, så att barnens bästa sätts i främsta rummet.
Jasenko Omanovic (S)
Anf. 43 Jasenko Omanovic (S)
Fru talman! När vi i dag diskuterar barnfattigdomen i Sverige diskuterar vi egentligen Sveriges framtid. Vi diskuterar Sveriges möjligheter om 20 eller 30 år. Vilka möjligheter erbjuder vi det här landet om 20 eller 30 år? Vilka mål kommer Sverige att kunna uppnå om 20, 30 eller 40 år? Det är det vi diskuterar i dag, Göran Hägglund. Det är vår framtid som vi diskuterar. Därför är det viktigt att poängtera och att se att bostadsbidrag är ett komplement. Det är något tillfälligt för en familj som just nu befinner sig i en svår situation. Men det är ingen långsiktig politik för att motverka barnfattigdomen. Då undrar statsrådet om vi känner till att det har varit en finanskris, att det har varit en kris som har varit den värsta sedan 30-talet. Jo, det har vi poängterat från första dagen då krisen inträffade. Man kan inte hantera en krissituation som man har gjort. Kommunerna får inte något uppräknat bidrag för att klara av skolan, för att klara av den framtida investering som vi pratar om. För dem som råkar vara arbetslösa - jag säger "råkar vara arbetslösa", för det är inte någon som frivilligt väljer det, trots att man ibland kan tolka det som att det finns en del som anser att det är så - minskar man möjligheten och det ekonomiska utrymmet. För dem som är sjukskrivna minskar man det ekonomiska utrymmet. Man stimulerar helt enkelt inte i sin ekonomiska politik som helhet den inhemska konsumtionen, vilket andra EU-länder har gjort. De har faktiskt framgångsrikt vidtagit åtgärder för att stimulera befolkningen i det egna landet att konsumera mer. Man har sänkt skatten, säger statsrådet. Det är 1 400 och 1 600 i månaden. Ja, det är brutto. Sedan har ni infört en del avgifter. Jag vet att ni anser att man inte behöver vara med i a-kassan. Men ska människor ha den tryggheten för sina barn ifall de blir drabbade av arbetslösheten måste de faktiskt vara med i a-kassan. Då får de den lilla delen av tryggheten. Därför är det viktigt att poängtera att det finns de som har fått 1,3, 3,5, 12,6 och 18,8 miljoner i sänkt skatt med er politik. Så 1 400 brutto är ingenting att skryta om för en barnskötare.
Göran Hägglund (Kd)
Anf. 44 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Det är rätt att vi resonerar om barnens ekonomiska situation. Det som jag ville åstadkomma var någon balans i resonemanget. Det är tyvärr så att vi har skillnader mellan familjer och mellan barn och barn. Och det har alltid funnits. Vår uppgift är att, så långt vi någonsin kan, åstadkomma en situation där alla barn kan leva under trygga ekonomiska förutsättningar. Jag tror ärligt att det är allas vår önskan. Då är frågan: Hur kommer vi dithän? Ja, då sägs det här att 578 barn blir vräkta. Det är ett jättebekymmer. Det är ett enormt problem i varje enskilt fall och naturligtvis också på samhällsnivå. Regeringen har satt in åtgärder. Vi samarbetar med kommunerna om detta, och vi ser glädjande nog att antalet vräkningar minskar. Man får ett större socialt ansvarstagande i de här sammanhangen. Det betyder mycket. Vi behöver arbeta med en mängd sådana åtgärder för att motverka det som är effekter av kriser vare sig de uppkommit på samhällsnivå eller i en familj, i ett hushåll. Jag värjer mig lite grann mot resonemang av typen att vi borde ha råd med ett välfärdssystem i världsklass. Det är väl självklart. Vem säger något annat än att Sverige ska ha ett välfärdssystem i världsklass? Vi har det, och det finns skäl att arbeta för att det ska bli ännu bättre. Ni får det att framstå som att Sveriges folk hasar sig fram mellan soptunnorna för att hitta några rester att stoppa i sig. Sverige står starkt. Sverige har en situation där vi förmår att hålla ihop grupper på ett sätt som är närmast unikt i jämförelse mellan olika länder. Munnarna säger - jag hör det - att ni har förstått att vi har haft en kris som är den värsta sedan 30-talet. Men detta träffar uppenbarligen inte ert medvetande. Ni resonerar i alla fall inte som om det går från talorganen till några andra delar av kroppen. Det tycker jag att ni behöver jobba lite grann på. Ni kommer säkert att landa rätt så småningom. Det är viktigt med en regering som tar ansvar, håller i pengarna och använder dem på ett klokt sätt. Det är skälet till att vi har skjutit till mycket resurser till kommunsektorn. Jag önskar att vi kunde bada i pengar och föra över ännu mer, men vi måste ta ansvar också för morgondagen på ett annat sätt än oppositionen behöver göra i det här läget. Här sades att barnen förra gången efter 90-talskrisen drabbades långt efter denna. Det är sant. Det berodde bland annat på de ganska brutala metoder som regeringen Persson använde då för att återställa svensk ekonomi i balans igen. Man gjorde det kraftfullt måste man säga, men effekterna blev ganska tuffa för många enskilda människor. Vi vill försöka undvika det, bland annat genom tillskotten till kommunerna och genom att underlätta för människor att behålla arbeten eller få nya arbeten. Om vi hade lytt de råd som har kommit från oppositionen skulle vi omräknat till svenska förhållanden, och om vi hade vräkt ut pengar som man har gjort i Tyskland, behöva spara i storleksordningen 17 miljarder kronor under det här året. Skulle vi ha varit lika oansvariga som regeringen i Frankrike skulle vi ha behövt spara 35 miljarder. Hade vi varit i Storbritanniens politikers kläder skulle vi nu ha behövt spara 60 miljarder kronor. Jag tror att det är väldigt lyckosamt för Sverige att vi har haft en regering som har hållit i pengarna, använt dem på ett klokt sätt och satsat dem på arbete och på kommunsektorn.
Monica Green (S)
Anf. 45 Monica Green (S)
Fru talman! Jag vet inte varför Göran Hägglund så gärna vill smita utomlands och inte vill prata om de svenska förhållandena. Han påstår att vi kräver samma som Tyskland och Frankrike. Vi är socialdemokrater i Sverige, och vi vill ha en välfärd här i Sverige - för alla. Det räcker inte med många. Det ska vara alla. Vi vill inte ha de revor i välfärdssystemet som vi har i dag. Vi vill hålla ihop grupperna, säger Göran Hägglund. Det är precis det som vi socialdemokrater har byggt upp den svenska modellen med. Vi försöker hålla ihop grupperna, inte slita isär dem som vi upplever att ni har gjort nu. De rika har blivit rikare, och de fattiga har blivit fattigare. Det har blivit större skillnader under den här krisen för att ni har valt att sänka skatterna hellre än att se till att skydda barnen från krisens effekter. Ni har sänkt skatterna med 100 miljarder, mest till dem som tjänar mest, som äger mest och som bor i storstäderna. Ni har valt den vägen. Ni valde skattesänkarvägen. Då säger Göran Hägglund: Det tycker ni också men bara med ett års fördröjning. Grejen med en opposition är att man måste acceptera hur verkligheten ser ut. Vi kan inte rita om kartan bara för att vi tycker att den skulle vara annorlunda. Vi hade använt pengarna smartare om vi hade styrt från början. Men vi har respekt för människors privatekonomi precis som för företag. Därför kan inte vi plötsligt ändra i en helt annan riktning. Därför har vi accepterat de skattesänkningar som ni har gjort. Men vi skulle vilja att det var på ett mer rättvist sätt, att man höll ihop grupperna och att låginkomsttagarna fick mer skattesänkningar än de rika. Dessutom var det vi som såg till att landet blev starkt efter den förra krisen.
Jasenko Omanovic (S)
Anf. 46 Jasenko Omanovic (S)
Fru talman! Jag kommer inte att bedöma hur mycket av det som sägs här som statsrådet Hägglund kommer att ta till sig i andra kroppsorgan som han säger. Jag tänker säga att jag inte misstror statsrådet Hägglund när han säger att hans önskan är att motverka barnfattigdomen. Jag misstänker inte att han tycker något annat. Jag tror på det statsrådet Hägglund säger. Problemet är, fru talman, att barnfattigdomen ökar med statsrådets ekonomiska politik. Det är det som är problemet. Det är därför vi debatterar i dag. Från 2006 till 2009 har barnfattigdomen bland barn till ensamstående föräldrar fördubblats, Göran Hägglund. Det är det som vi debatterar i dag. Det är inte en önskan som vi pratar om utan om verkligheten. Jag tror att statsrådet och alla andra 348 ledamöter här i kammaren önskar att barnfattigdomen inte skulle finnas i Sverige, men tyvärr ökar den med den politik som Göran Hägglund för. Det är bland annat vi socialdemokrater som efter den förra ekonomiska krisen på 90-talet har ställt upp regler som har lett till att vi står starka i dag.
Göran Hägglund (Kd)
Anf. 47 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Det jag försöker samtala om - jag tror att ni också gör det - är hur vi kan klara ett land ur en tuff ekonomisk situation och samtidigt säkerställa att alla är med, för att använda ett uttryck som vi alla förstår. Det är en jättesvår uppgift. Den viktigaste uppgiften handlar om jobb. Det handlar om att skapa trygga förutsättningar för vuxna så att de kan ha en inkomst. Det spelar en avgörande roll för barnen. Vi har också skyddsnät för dem som förlorar jobbet, blir sjukskrivna, förtidspensionerade eller annat. Vi kommer alltid att behöva resonera om hur de ser ut. Vi har utöver detta sänkt skatten. Jag kallar dem inte rika. Jag tror inte ni heller gör det. Vårdbiträden har fått 1 480 kronor mer i månaden. Det är ett ganska bra tillskott. Det har gjort att de har kunnat hantera krisen på ett annat sätt än de annars hade kunnat göra. Metallarbetare som har fått 1 680 kronor mer i månaden har kunnat parera krisen bättre. Vi hamnar i ett resonemang här om 90-talskrisen. Jag säger att då var det en ganska brutal politik som fördes som drabbade många hushåll på ett tufft sätt. Då säger ni att ni kan ta åt er äran av att ni tog Sverige ur krisen. Jag bestrider inte det, men jag säger att metoderna var sådana att de fick konsekvenser en lång tid efter 90-talskrisen. Där har vi ett betydande bekymmer. Jag kan inte förstå hur det skulle bli bättre om vi höjde skatten med de summorna för de kategorier som jag pratade om. Ni har om ni tycker det är rätt alla möjligheter att lägga fram förslag om skattehöjningar på den nivån. Vi vet att det egentligen är er önskan, men av politiska skäl kan man inte mer just nu än att släpa efter något år. Det här är en fråga som jag tror att vi kommer att få skäl att återkomma till. Vi kommer att få ytterligare statistiskt material som gör att vi kan se bättre. En viktig sak är också att skilja på relativ och absolut fattigdom. Det spelar faktiskt en avgörande roll för hur siffrorna faller ut.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.