Barn i kommersiell exploatering
Interpellation 2025/26:168 av Helena Vilhelmsson (C)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-11-18
- Överlämnad
- 2025-11-19
- Anmäld
- 2025-11-20
- Sista svarsdatum
- 2025-12-03
- Svarsdatum
- 2026-01-15
- Besvarad
- 2026-01-15
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
I Sverige saknas i dag ett uttryckligt lagstadgat skydd mot att barn som utsätts för kommersiell sexuell exploatering kan komma att beskattas för de pengar som genereras genom deras utsatthet. Nuvarande rättsläge lämnar barn i sexhandeln inför två alternativ: att begå skattebrott eller att betala skatt till staten på det som i själva verket är övergrepp.
Skatteverket – regeringen – menar att inkomst från försäljning av sexuella tjänster ska beskattas, då dessa inkomster inte omges av ett undantag i lagen. Detta gäller oavsett om pengarna härrör från brottslig verksamhet eller från sexuellt våld mot barn. I svaret på en skriftlig fråga undviker regeringen att ge sin syn på om det är rimligt att barn riskerar att beskattas för pengar de mottagit i samband med att de utsatts för kommersiell sexuell exploatering. Det innebär i praktiken att det saknas juridisk garanti för att barn i utsatthet inte ska betraktas som näringsidkare och därmed bli deklarations- och skattepliktiga.
Ett sådant system skapar flera allvarliga risker:
- Barn kan avstå från att söka hjälp eller anmäla exploatering av rädsla för beskattning.
- Förövare kan använda hot om skatteskuld som ett medel för att behålla kontroll.
- Ansvar för övergreppet riskerar att förskjutas från gärningspersonen till barnet.
- Barn kan i praktiken dömas för skattebrott.
Enligt brottsbalken är sexuell exploatering av barn alltid ett brott, även utan våld eller tvång. Barnkonventionen, som är svensk lag sedan 2020, anger i artikel 36 att barn inte får utsättas för ekonomiskt utnyttjande och i artikel 39 att inget barn får hållas ansvarigt för sin egen exploatering.
Trots detta finns i dag inga särskilda undantagsregler i skatteförfarandelagen eller inkomstskattelagen som skyddar barn från beskattning vid kommersiell sexuell exploatering. Det finns heller ingen uttrycklig instruktion till Skatteverket eller något regleringsbrev som klargör att staten inte ska ta del av inkomster från barns exploatering.
Barns lidande och utsatthet får aldrig omvandlas till ett skatteärende eller en inkomstkälla för staten. Myndigheter ska samverka för att stödja brottsoffer, inte för att beskatta deras utsatthet.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga finansminister Elisabeth Svantesson:
- Avser ministern att ta initiativ till lagändringar eller andra åtgärder som säkerställer att ingen beskattning av inkomster som härrör från barns sexuella exploatering sker?
- Om så inte är fallet, vad avser ministern att göra inom sitt ansvarsområde för att säkerställa att barn aldrig kan göras ansvariga för sin egen utsatthet och i stället hjälpa barn ut ur utsatthet?
Debatt
(8 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:168
Webb-tv: Barn i kommersiell exploatering
Dokument från debatten
- Torsdag den 15 januari 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:58
- Protokoll 2025/26:58 Torsdagen den 15 januariProtokoll 2025/26:58 Svar på interpellation 2025/26:168 om barn i kommersiell exploatering
Protokoll från debatten
Anf. 135 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Helena Vilhelmsson har frågat mig om jag avser att ta initiativ till lagändringar eller andra åtgärder som säkerställer att ingen beskattning av inkomster som härrör från barns sexuella exploatering sker. Hon har också frågat mig, om så inte är fallet, vad jag avser att göra inom mitt ansvarsområde för att säkerställa att barn aldrig kan göras ansvariga för sin egen utsatthet och i stället hjälpa barn ut ur utsatthet.
Inget barn ska utsättas för sexuell exploatering. Att exploatera barn och unga sexuellt är brottsligt och helt vedervärdigt. Jag är helt överens med Helena Vilhelmsson om att vi måste göra allt vi kan för att hjälpa utsatta barn.
Barn ska självfallet aldrig hållas ansvariga för sin egen exploatering. Personer som utnyttjas i prostitution och barn som utsätts för kommersiell sexuell exploatering befinner sig i en utsatt position, och det är av största vikt att dessa personer får stöd och hjälp med att komma ut ur utsattheten och att barn skyddas från fortsatt exploatering.
När det gäller frågan om beskattning vill jag påminna om att Skatteverket har uttalat att pengar som betalats till brottsoffer för trafficking inte är inkomster enligt skattelagstiftningen.
Regeringen har noga analyserat för- och nackdelar med att införa särskilda regler för att skattebefria inkomster från prostitution. Flera aktörer, bland annat Sveriges Kvinnoorganisationer, Polismyndigheten, Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten, har vid rundabordssamtal lyft fram att det finns en risk att skattebefrielse kan öka utnyttjandet av personer som befinner sig i prostitution. Bland annat kan kriminella påstå att oredovisade inkomster kommer från inkomst av försäljning av sexuella handlingar. Det är regeringens bedömning att en skattebefrielse riskerar att stjälpa snarare än hjälpa dem som befinner sig i prostitution.
Regeringen arbetar intensivt med flera åtgärder för att motverka prostitution och sexuell exploatering av barn och ge stöd till dem som utsätts. I ljuset av dessa risker har regeringen valt att inte gå vidare med frågan om skattebefrielse.
Anf. 136 Helena Vilhelmsson (C)
Fru talman! Tack, Elisabeth Svantesson, för svaret och för möjligheten att återigen diskutera denna otroligt angelägna fråga!
Det är ett faktum att Skatteverket och regeringen menar att inkomst från försäljning av sexuella tjänster ska beskattas då dessa inkomster inte omfattas av ett undantag i lagen. Detta gäller även om pengarna härrör från brottslig verksamhet som sexköp eller sexuellt våld mot barn, det vill säga barn i prostitution. Att barn under 18 år utsätts för kommersiell sexuell exploatering i prostitution råder det ingen tvekan om.
Enligt skatteförfarandelagen och inkomstskattelagen är det dock möjligt att betrakta även minderåriga som skattskyldiga för de inkomster de inbringar, oavsett om dessa har kommit från brottslig verksamhet eller inte. Detta öppnar för en tolkning som direkt motverkar barnets brottsofferstatus.
I svaret undviker regeringen att ge sin syn på om det är rimligt att barn riskerar att beskattas för pengar de mottagit i samband med att de utsatts för kommersiell sexuell exploatering. Det innebär i praktiken att det saknas juridisk garanti för att barn i utsatthet inte ska betraktas som näringsidkare och därmed bli deklarations- och skattepliktiga.
Ett sådant system skapar flera allvarliga risker. Även om det inte i dag finns något fall hos Skatteverket med barn som näringsidkare inom prostitution kan det medföra att barn avstår från att söka hjälp eller anmäla exploatering av rädsla för beskattning. Förövare kan använda hot om skatteskuld som ett medel för att behålla kontroll – vem vet om detta kanske sker redan i dag. Ansvaret för övergreppet riskerar att förskjutas från gärningspersonen till barnet. Barn kan i praktiken eller i teorin dömas för skattebrott.
Trots att brottsbalken och barnkonventionen anger att barn inte får utsättas för ekonomiskt utnyttjande och att inget barn får hållas ansvarigt för sin egen exploatering finns i dag inga särskilda undantagsregler i lagarna som skyddar barn från beskattning. Det finns heller ingen uttrycklig instruktion till Skatteverket eller något regleringsbrev som klargör att staten inte ska ta del av inkomster från barns exploatering. Detta är illa nog när det handlar om vuxna i exploatering.
I finansministerns svar förklaras att man vid tidigare rundabordssamtal vägt för- och nackdelar med att beskatta personer i prostitution och landat i att riskerna skulle öka om man undantar barn i kommersiell sexuell exploatering från att beskattas. Detta är som sagt illa nog när det gäller vuxna.
Min fundering är, helt enkelt: Varför är det de utsatta kvinnornas ansvar att bekämpa en eventuell ökad penningtvätt hos kriminella gäng? Och framför allt: Varför är det utsatta barns ansvar? Jag undrar: Hur lät samtalen när det gällde barn? Vilka fördelar vägde så pass mycket tyngre än nackdelarna att man landade i fortsatt näringsverksamhet i stället för att göra ett klart avståndstagande?
Min fråga handlade om barn i kommersiell sexuell exploatering. Ministern hänvisar till det rundabordssamtal som skedde, vilket jag vet om, som säkert gav mycket bra diskussioner och medskick. Men det handlade inte om barn; det handlade om vuxna.
Min fråga i interpellationen var om regeringen avser att göra några lagändringar för att förhindra att barn i kommersiell sexuell exploatering riskerar att beskattas. Finansministern har svarat nej på detta.
Jag frågade också vilka andra åtgärder som vidtas för att skydda barn. Regeringen har svarat att många åtgärder vidtas. Utöver en reflektion över mitt inlägg vill jag gärna ha svar på frågan: Vilka åtgärder?
Anf. 137 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Jag blir lite förvånad över den här diskussionen, ska jag i ärlighetens namn säga. Jag blir lite förvånad när Helena Vilhelmsson frågar om vi hade den här diskussionen vid rundabordssamtalen. Nej, och det beror nog på att detta vad jag vet inte är ett vanligt förekommande problem. Jag vet faktiskt inte om detta har aktualiserats vid något enda tillfälle – det kan vara så.
Men det vi vet är allvar är att barn exploateras. Det är det stora problemet här. Det är helt förkastligt, och det ska vi bekämpa. Jag är övertygad om att varje parti här inne också vill göra det och fortsätta göra det.
Vi har nu till exempel gett Barnombudsmannen i uppdrag att se över hur man i dag kan nå ut med stöd till fler barn som utsätts för våld eller sexuell exploatering. Vi har också gått vidare med andra förslag i betänkandet Ut ur utsatthet. Myndigheter och kommuner jobbar tillsammans för att införa program för barn som har utsatts för människohandel och utnyttjats sexuellt.
När det gäller frågan om skatt är det klart att det inte finns någon som tycker att prostituerade eller i synnerhet barn ska hamna i den här sitsen. Men vad jag vet är problemet för barn just nu inte hur skattelagstiftningen ser ut utan att de, de facto, exploateras. Därför har jag, fru talman, svarat som jag har svarat. Vi ska tillsammans bekämpa detta.
Jag nämnde detta med prostitution bara för att jag vet att det är en stor fråga och att många diskuterar den. Jag delar helt Helena Vilhelmssons utgångspunkt i den frågan, men jag kommer till en annan slutsats. Jag hör nämligen många säga att det, om vi på detta vis friskriver just kvinnorna i prostitution och säger att de inte ska betala skatt, finns en stor risk. Det handlar inte om att lägga ansvar på de här kvinnorna, tvärtom. Det handlar om att skydda de här kvinnorna från de fruktansvärda män som bedriver trafficking med dem, utnyttjar dem och låter andra utnyttja dem – och så ska de dessutom gömma sina svarta pengar.
Jag tror att detta är en fråga där vi i grund och botten är väldigt eniga om målsättningen. Vi jobbar tillsammans på olika sätt för att bekämpa både prostitution och att barn hamnar i utsatta situationer. Skattelagstiftningens vara eller inte vara när det gäller den här delen kan man sedan ha olika åsikter om.
Om detta är en stor fråga – Helena Vilhelmsson kanske vet om det är det – är min grundinställning såklart fortfarande att vi ska göra det som underlättar för barnen. Det största problemet för dessa barn är inte skattelagstiftningen. Det är att människor – män och kvinnor – utnyttjar och plågar dem och förstör deras liv.
Anf. 138 Helena Vilhelmsson (C)
Fru talman! Det största problemet för dessa barn är att människor – män – utnyttjar och plågar dem i kommersiell sexuell exploatering. Ett kanske lika stort problem för dessa barn är att de, när de fortfarande är barn eller när de blir vuxna, får reda på att de kanske också skulle ha redovisat de här inkomsterna. Vi ska väl inte behöva vänta på det första fall där en minderårig hamnar hos Skatteverket?
Detta är ett synsätt som jag vet är ett problem för många barn som är utsatta för kommersiell sexuell exploatering. Förminska inte att man tycker att det är otrevligt, obehagligt och obegripligt att riskera att betraktas som en näringsidkare i stället för ett brottsoffer! Det är ett aktuellt problem både för barn och för vuxna utsatta kvinnor.
I tidigare kommunikation kring detta har det nämnts – jag tror att det också sades i finansministerns svar – att Skatteverket inte beskattar kvinnor eller barn om de är utsatta för människohandel. Det är ett intressant ställningstagande som tarvar lite reflektion. Skatteverket har ju själv erkänt att de absolut inte har någon möjlighet att avgöra huruvida en kvinna är utsatt för människohandel eller ej, utan de måste förlita sig på en polisutredning. Både finansministern och jag vet ju hur många domar för människohandel i Sverige vi har haft: De existerar knappt.
Frågan är: Är det skillnad på utsatthet och utsatthet? Är det skillnad om man blir utsatt i prostitution på grund av en hallick eller på grund av att man måste ha pengar till mat på bordet? Eller grundar det sig i att man tror att någon faktiskt gör detta frivilligt?
Man måste förstå att lagar, lagstiftning och myndighetsbeslut föder vidare värderingar, funderingar och frågor. Detta är en sådan. Vad är det för skillnad på utsatthet och utsatthet? Varför ska det ena beskattas enligt svensk lagstiftning men inte det andra?
Jag har svårt att köpa diskussionen om att utsatta kvinnor och utsatta barn ska bära ansvaret för att den kriminella ekonomin och penningtvätten inte ska öka. Jag förstår inte det. Jag tycker att det är regeringens ansvar. Det är inte utsatta barns och kvinnors ansvar att göra detta.
Om det nu skulle vara så att socialtjänst, polis eller andra misstänker att ett barn är utsatt för kommersiell sexuell exploatering och råkar ha en hel hög med pengar ska ju socialtjänst och andra direkt träda in för att skydda barnet. De har ett ansvar för barn under 18 år. Det kan till och med vara en motsatt effekt – alltså att barnet får snabbare och bättre hjälp i sådana fall.
Vad jag menar är att argumentet inte är hållbart när det gäller barn. Så fort man får en misstanke om att barn är utsatta ska ju andra myndigheter träda in.
Det finns många andra funderingar som följer med detta, men jag tar upp dem i mitt avslutningsanförande.
Anf. 139 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Jag ska fatta mig väldigt kort.
Regeringen kraftsamlar. Jag vet att många partier här i riksdagen – alla, tror jag – står bakom att vi bekämpar både prostitution och människohandel och att vi särskilt fokuserar på utsatta barn.
På Helena Vilhelmsson låter det som om beskattningslagstiftningen på något sätt är normerande och leder till att fler barn utnyttjas. Jag tror inte att det är så. Jag delar inte alls den bilden.
Jag tänker att det är bättre att lägga all tid och kraft på att barn aldrig någonsin ska utnyttjas. Det är vårt fokus.
Man kan ha olika inställning här, men jag tänker också – Helena Vilhelmsson får gärna rätta mig om jag har fel; jag har haft det förr – att detta just nu är ett teoretiskt problem. Helena Vilhelmsson tycker att vi har en dålig lagstiftning för att barn kan utnyttjas och ska betala skatt. Men jag känner inte till ett enda sådant fall. Jag har aldrig hört om något sådant.
Det är väl alldeles självklart: Låt oss tillsammans lägga kraften på att bekämpa mäns och kvinnors utnyttjande av barn! Skattelagstiftningen kommer inte att göra någon stor skillnad för de barn det handlar om.
Jag har respekt för att man kan tycka olika här. Men det arbete som nu pågår och det uppdrag som myndigheter och andra har fått att verkligen säkra barns situation, så att de inte hamnar i klorna på vedervärdiga människor, är det fokus som vi har nu.
Anf. 134 Andre vice talman Julia Kronlid
Finansminister Elisabeth Svantesson avstår från sitt sista anförande i debatten.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Anf. 140 Helena Vilhelmsson (C)
Fru talman! Jag vill klargöra för finansministern och andra som lyssnar att jag aldrig har påstått att skattesystemet ökar utsattheten hos barn i kommersiell sexuell exploatering, men det minskar den definitivt inte. Och det hjälper inte barn ut ur den exploateringen. Det är detta jag försöker säga, och det är detta som många med mig säger.
Jag skulle önska att finansministern lyssnade på dem som jobbar med dem som har varit drabbade. Det finns mängder av röster som säger just detta: ”Hade jag vetat detta när jag var utsatt hade det varit en enorm spärr för mig att våga söka hjälp.” Det är väl klart att det är så för barn även i dag.
Jag tycker att det är lite ohörsamt att inte ta till sig något av synpunkterna från de diskussionerna. Både finansministern och jag vet att de finns hos barnrättsorganisationerna. Jag skulle önska en annan intoning i debatten och argumentationen, för det är ett problem. Det är ett moraliskt och etiskt konstigt argument.
Vi ska inte behöva vänta på det första fallet. Barns lidande ska inte omvandlas till ett bokföringsärende. Det får inte finnas någon risk för det.
Det är kränkande att barn som utsatts för exploatering fortfarande riskerar att behandlas som om de bedrev näringsverksamhet. Även om detta inte har skett i dag finns risken. När övergrepp ges ett sken av legitimitet – det gäller både barn och vuxna – förlorar brottet sin tydlighet och skärpa. Trauma är inte en affärstransaktion, och övergrepp är inte ett arbete.
Jag hänvisar också till utredningsbetänkandet Ut ur utsatthet, som vi har kommenterat tidigare när vi har debatterat. Där sa man klart och tydligt att beskattningen skulle tas bort. Utredarna hade inte den uppgiften, men de konstaterade det. Låt oss gå vidare med detta och göra det en gång för alla!
Anf. 141 Andre vice talman Julia Kronlid
Statsrådet har anmält att hon avstår från att hålla fler anföranden i den här debatten.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.