Åtgärder mot missförhållanden i hemtjänsten
Interpellation 2025/26:118 av Mikael Dahlqvist (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-11-03
- Överlämnad
- 2025-11-04
- Anmäld
- 2025-11-05
- Svarsdatum
- 2025-11-18
- Besvarad
- 2025-11-18
- Sista svarsdatum
- 2025-11-18
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M)
Tolv personer dog i samband med brister i hemtjänsten – fem av dem efter att ha larmat utan att hjälp kom. Det visar SVT:s genomgång av Lex Sarah-ärenden som Ivo avslutat under 2024. Granskningen avslöjar allvarliga brister inom hemtjänsten. Äldre och personer med funktionsnedsättning har utsatts för försummelse och i vissa fall direkt risk för sin säkerhet. Samtidigt visar granskningen att kommunerna ofta haft svårt att åtgärda problemen.
Svensk hemtjänst lider av underfinansiering, personalbrist och tidspress. Bristerna hänger i hög grad samman med dessa strukturella problem. Hemtjänsten är en grundläggande välfärd, men den kan inte fungera som en trygghet för de mest utsatta när resurser saknas. Det är de äldre som drabbas – inte politikerna.
Det handlar inte om siffror eller statistik – det handlar om människors trygghet i vardagen. Regeringen har ett ansvar för att säkerställa att hemtjänsten fungerar och att de mest utsatta inte lämnas ensamma i sin oro.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje:
- Hur ser ministern på sambandet mellan kommunernas resurser och kvaliteten i hemtjänsten?
- Avser regeringen att säkerställa att kommunerna får de resurser som krävs för att bedriva en trygg och värdig hemtjänst?
- Vilka konkreta stödinsatser kan staten erbjuda för att kommunerna ska kunna rekrytera och behålla personal och därmed säkerställa kontinuitet och kvalitet i omsorgen?
- Ser ministern ett behov av nationella riktlinjer eller skärpt tillsyn för att undvika att missförhållanden som de som SVT rapporterat om upprepas?
Debatt
(14 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:118
Webb-tv: Åtgärder mot missförhållanden i hemtjänsten
Dokument från debatten
- Tisdag den 18 november 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:35
Protokoll från debatten
Anf. 55 Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M)
Fru talman! Mikael Dahlqvist har ställt frågor till mig om åtgärder mot missförhållanden i hemtjänsten. Han har frågat hur jag ser på sambandet mellan kommunernas resurser och kvaliteten i hemtjänsten, hur regeringen avser att säkerställa att kommunerna får resurser för att bedriva en trygg och värdig hemtjänst, vilka stödinsatser staten kan erbjuda för att kommunerna ska kunna rekrytera och behålla personal samt om det finns behov av nationella riktlinjer och skärpt tillsyn för att undvika missförhållanden.
Eva Lindh har frågat finansministern om hon avser att säkerställa höjda och indexerade generella statsbidrag för att möta behoven i äldreomsorgen, om hon avser att se över valfrihetsmodeller och ersättningsmodeller samt vilka insatser som kan övervägas för att ge kommuner och regioner stabila ramar för att genomföra förbättringsåtgärder i äldreomsorgen. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
Fru talman! Utgångspunkten för all omsorg ska vara trygghet och medmänsklighet. Brister i utförandet kan inte accepteras inom vare sig kommunal eller enskild verksamhet. Vi har helt enkelt nolltolerans mot dålig kvalitet. Av bestämmelser i socialtjänstlagen (2025:400) följer att insatser inom socialtjänsten ska vara av god kvalitet och att det för utförande av uppgifterna ska finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet. Kvaliteten i verksamheten ska också systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras.
Det ska även finnas rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden inom socialtjänstens verksamhet. Varje kommun ansvarar i egenskap av huvudman för äldreomsorgen och för att de krav som ställs uppfylls. Det är mycket viktigt att det finns kunskap inom äldreomsorgen om den så kallade lex Sarah-bestämmelsen i socialtjänstlagen och att bestämmelsen följs. Socialstyrelsen ska löpande uppdatera och utveckla stödet kring lex Sarah. Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, ansvarar vidare för tillsyn över alla verksamheter, oavsett om det är kommunen eller privata utförare som bedriver dem.
Vid upphandling är det viktigt att leverantörer tillhandahåller verksamhet av god kvalitet. Konkurrensverket har fått i uppdrag av regeringen att lämna förslag på en effektiv, proportionerlig och tillförlitlig metod att bedöma i vilken utsträckning leverantörer fullgör kvalitetskraven i offentliga kontrakt. Tanken är att se över hur man kan öka leverantörers möjlighet att konkurrera med kvalitet i stället för lägsta pris. Uppdraget ska redovisas den 30 november 2025.
Äldreomsorgen är en prioriterad fråga för regeringen, som har vidtagit flera olika åtgärder för att stärka omsorgens kvalitet. För att säkra kommunernas förutsättningar att utföra sitt välfärdsuppdrag höjde regeringen de generella statsbidragen med 6 miljarder kronor i budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1) och ytterligare 10 miljarder kronor i budgetpropositionen för 2024 (prop. 2023/24:1). Nivåhöjningarna är permanenta, det vill säga ligger fortfarande fast. Det är alltså 16 miljarder.
Kommunerna får även fortsatt riktade statsbidrag för äldreomsorgen, såsom sektorsbidraget, som kommunerna kan utnyttja utifrån sina egna förutsättningar och behov inom just äldreomsorgen. Sektorsbidraget uppgår till drygt 4 miljarder kronor för 2026. Regeringen har också i budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) förstärkt och vidgat Äldreomsorgslyftet. Kompetenssatsningen förlängs till 2027 och omfattar 1,8 miljarder kronor per år för 2026 och 2027. Sedan 2023 har även yrket undersköterska en skyddad yrkestitel, vilket bidrar till att säkerställa kompetensen inom omsorgen och öka yrkets attraktivitet och status. Det hjälper också till att öka differentieringen av arbetsuppgifterna.
Äldre måste kunna förstå och göra sig förstådda. Goda kunskaper i svenska språket och förmåga att kommunicera både muntligen och skriftligen är en grundförutsättning för att personalen ska kunna utföra arbetet inom äldreomsorgen på ett säkert sätt och för en välfungerande äldreomsorg av god kvalitet. Regeringen beslutade därför den 13 november i år om lagrådsremissen Ett språkkrav inom äldreomsorgen. I lagrådsremissen föreslås ett språkkrav för personal i äldreomsorgen. Det innebär att socialnämnden och verksamheten ska arbeta för att personalen har relevant språkkunskap för att utföra sina insatser. Bestämmelsen föreslås träda i kraft den 1 juli 2026.
Anf. 56 Mikael Dahlqvist (S)
Fru talman! Jag tackar ministern så mycket för svaret.
Anledningen till min interpellation är att jag är djupt bekymrad över utvecklingen inom svensk äldreomsorg. Det handlar inte enbart om de senaste allvarliga upptäckter som man har gjort vid granskning och som i och för sig borde vara skäl nog för oss att agera direkt. Även pandemins erfarenheter visade tydliga brister i välfärden, framför allt inom äldreomsorgen. Under pandemin var alla partier överens om att äldreomsorgen skulle prioriteras. Men i dag, fru talman, måste jag fråga: Vart tog engagemanget vägen hos regeringen?
Svensk äldreomsorg befinner sig i ett allvarligt läge. Antalet äldre ökar, liksom behoven. Men statsbidragen följer inte med. Kommunerna står inför betydande ekonomiska utmaningar, och det saknas helt enkelt resurser för att möta verkligheten.
Konsekvenserna av detta ser vi redan i dag. Bemanningen minskas. Personalen tvingas utföra arbetsuppgifterna på allt kortare tid. Det som sätter guldkant på tillvaron, som att ha ett samtal, gå ut på en promenad eller dylikt, räcker inte tiden för. Yrkeskompetensen och statusen sjunker. Språkförbistring och bristande utbildning har blivit vardag. Detta ökar naturligtvis risken för missförhållanden. Läget kan sammanfattas i tre ord, fru talman: underfinansiering, tidspress och personalbrist.
Ministern talar om kommunernas ansvar. Min fråga till henne blir då: Hur ska kommunerna klara sitt ansvar när statsbidragen inte räcker för att möta de kommande behoven?
Jag måste understryka att äldreomsorgen ändå fungerar på många håll. Men det är tack vare fantastiska medarbetare som gör långt mer än vad förutsättningarna tillåter. De förtjänar helt enkelt fler kollegor, bättre villkor och en politik som förstärker äldreomsorgen, inte försvagar den.
Fru talman! I sitt svar ger ministern intryck av att läget är under kontroll. Jag får dock inga konkreta svar på de frågor jag ställde i min interpellation. Enligt mitt sätt att se det saknar regeringen en plan. Under mandatperioden har regeringen hittills lagt fram en proposition. Den handlar om välfärdsteknik. Regeringen har också aviserat två ytterligare propositioner som ska komma i vår.
Att säga att äldreomsorgen är prioriterad är en sak, att visa det i handling är en annan. Varningssignalerna finns överallt. Den senaste SVT-granskningen av lex Sarah-ärenden är en fruktansvärd läsning. Där framkommer allvarliga brister i omsorgen, brister som till och med har lett till att människor har gått bort.
Regeringen är ansvarig för att säkerställa att lagstiftning, resurser och skydd finns på plats. Men i stället valde ni att rösta ned vårt förslag till ny äldreomsorgslag, en lag som skulle stärka kvaliteten, tydliggöra ansvar och skapa trygghet.
Mot den bakgrunden, fru minister, undrar jag fortfarande: Var finns de konkreta åtgärderna? Kommer det mer resurser till kommunerna?
(Applåder)
Anf. 57 Eva Lindh (S)
Fru talman! Tack för svaret, äldreminister Anna Tenje!
Den svenska välfärden är satt under hård press. I kommun efter kommun vittnar förtroendevalda, chefer, personal och anhöriga om en verklighet som inte stämmer överens med den bild som man ibland får av äldreomsorgen. Det handlar om ökade behov utan motsvarande förstärkning av resurserna. Konsekvenserna blir särskilt tydliga i äldreomsorgen.
Pandemin blottlade brister som vi redan kände till. Det handlar om ojämn kvalitet, bristande kontinuitet och tuffa arbetsvillkor. År 2030 beräknas antalet personer över 80 år ha ökat med 50 procent jämfört med i dag. Det är inte en överraskning. Det har vi vetat länge. Ändå saknas en långsiktig finansiering för att möta utvecklingen.
Jag möter så många som berättar med värme om sitt arbete med de äldre. Det förstår jag. Det är ett viktigt, roligt och engagerande jobb. Men de talar också med sorg om förutsättningarna för sitt jobb. Slutsatsen är klar: De älskar sitt jobb, men de känner så ofta att de inte räcker till.
Enligt Kommunals senaste medlemsundersökning säger 43 procent av personalen i äldreomsorgen att bemanningen sällan eller aldrig är tillräcklig och att bemanningen i äldreomsorgen är så låg att det innebär en risk för de äldre minst en gång i veckan.
Fru talman! Svensk äldreomsorg är pressad. Kommunerna behöver därför långsiktiga finansieringsstöd och kraftfulla insatser för kompetensförsörjning för att säkra kvalitet och trygghet över tid.
Finanspolitiska rådet konstaterar att regeringen tillåter en ambitionsminskning i välfärden, inklusive äldreomsorgen. Ivos nationella tillsyn visar allvarliga brister i patientsäkerhet, bemanning och möjlighet att göra insatser med god kvalitet. PRO:s kartläggningar visar att kommuner redan nu tvingas dra ned.
Vi har under våra S-ledda regeringar gjort flera insatser för att förstärka äldreomsorgen med sektorsbidrag och äldreomsorgslyft, som jag är väldigt glad över att regeringen också fortsätter med. Men den saknar en långsiktighet. Vi har också gjort insatser för att stärka undersköterskor som jobbar i äldreomsorgen.
Det är många äldre som kommer att behöva mer insatser framöver, mer omsorg och mer stöd. Det är äldre som väntar på en plats i äldreomsorgen och som väntar på att få en hemtjänst där de känner igen alla dem som kommer, eftersom det är en sådan dålig kontinuitet. Regeringen har inget svar till dem.
För mig och för oss är det viktigt. Alla de äldre som har kämpat under hela sitt liv för att bygga upp det samhälle som vi nu har är värda en god äldreomsorg av hög kvalitet. Därför fortsätter jag att ställa frågor till ministern.
Kommer det långsiktiga, permanenta insatser och resurser till äldreomsorgen för en god kvalitet för alla äldre?
(Applåder)
Anf. 58 Zara Leghissa (S)
Fru talman! Tack till interpellanterna Mikael Dahlqvist och Eva Lindh för att de tagit upp den här jätteviktiga frågan.
Jag vill lyfta fram det som i dag är en av välfärdsstatens allvarligaste strukturella kriser, den undermåliga finansieringen av svensk äldreomsorg.
Vi talar om ett system som år efter år förväntas leverera mer till fler med allt mindre resurser. Det håller inte. Det är inte värdigt de äldre, och det är inte värdigt de medarbetare som varje dag bär äldreomsorgen på sina axlar.
Fru talman! Applåderna har tystnat. Dansen till Jerusalema har stannat, och äldreomsorgen blir allt trasigare. Jag möter undersköterskor, vårdbiträden och sjuksköterskor som älskar sitt arbete men som alla säger samma sak: Vi hinner inte. Vi räcker inte till, och vi orkar snart inte mer.
Jag vill citera undersköterskan Victor Markström, som arbetar inom äldreomsorgen i Älvsbyn. Han är också fackligt förtroendevald. Han säger: Det är kris i svensk äldreomsorg. Sjukfrånvaron är skyhög, vikariebristen är enorm och det är inte ovanligt att två personal får ta hand om uppemot 15 brukare med stort vårdbehov. Vi behöver förändring, och det nu! Vi behöver mer personal på golvet, bättre arbetsvillkor, hållbara scheman och högre löner.
Fru talman! Det här är ingen överdrift. Det är verkligheten. Det är också ett direkt resultat av att regeringen, steg för steg, nedmonterar det ekonomiska fundament som äldreomsorgen kräver.
Vi socialdemokrater är tydliga:
Vi vill ha fler anställda inom hemtjänsten och äldreboenden.
Vi vill ha bättre villkor för de anställda.
Vi vill ge personal möjlighet att utbilda sig på arbetstid.
Alla äldre har rätt till en trygg äldreomsorg oavsett var de bor. Men i dag ser vi hur skillnaderna och ojämlikheten ökar. Kommuner tvingas till besparingar och neddragningar för att klara sin budget. Det är inte effektivt. Man kan inte kalla det för effektiviseringar. Det är konsekvenser av otillräckliga statsbidrag och en statlig politik som låter kommunerna ensamma bära bördan.
Fru talman! Regeringen talar ofta om valfrihet. Men hur mycket valfrihet finns kvar när resurserna att utföra själva grunduppdraget inte längre finns? Hur mycket värdighet finns i att inte få hjälp med sin personliga hygien, att inte få tid till mat, att inte få göra det där man blir glad av som att kunna träffa sina vänner, bada bastu eller få komma ut i naturen eller gå på stan? Det handlar om att inte kunna få sina existentiella behov tillgodosedda och i värsta fall dö ensam och om att anhöriga lämnas i sin sorg och med sina frågor.
Fru talman! Vi socialdemokrater vill någonting annat. Vi vill ha en äldreomsorg där personalens kompetens får utrymme, där fasta heltidstjänster är norm och där bemanningen styrs av de äldres behov och inte av systemen. Vi vill ha ett stärkt statligt ansvar och långsiktiga finansieringar, för äldreomsorgen behöver investeringar i trygghet, i jämlikhet och i människovärde.
Därför vill jag fråga äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje: Hur länge ska äldre människor tvingas leva med en vård och omsorg som inte får resurser nog att vara värdig?
(Applåder)
Anf. 59 Johanna Haraldsson (S)
Fru talman! Ökade behov och minskade resurser. Det sammanfattar läget i hemtjänsten. Behovet av omsorg ökar snabbt när fler blir äldre, men resurserna hänger inte med. Det är en ekvation som inte går ihop.
Det går inte att effektivisera omvårdnad. Det går inte att skruva upp tempot i mötet med en människa som behöver trygghet, stöd och värdighet. När man ändå försöker göra just det är det någon som får ta smällen. I äldreomsorgen är det både personalen och de äldre som får betala priset.
Arbetsmiljöverket, Socialstyrelsen och Ivo uttryckte samstämmigt i ett reportage i SVT nyligen att situationen i hemtjänsten är ohållbar.
Ivo konstaterar att det brister i arbetsmiljön i hela landet och att detta ofta är en orsak till att omsorgstagare far illa eftersom personalen helt enkelt inte ges rimliga förutsättningar att hinna med alla brukare på ett tryggt sätt. Ivo beskriver förutsättningarna som orimliga och menar att tid saknas och att scheman är för pressade. När bemanningen inte räcker till uppstår risker som kan leda till allvarliga missförhållanden.
Socialstyrelsen uppger att en trygg och kvalitativ hemtjänst kräver tid, kontinuitet och flexibilitet men att hemtjänsten i stället präglas av minutstyrning, hög personalomsättning och begränsad möjlighet att individanpassa omsorgen.
Arbetsmiljöverket beskriver arbetsvillkoren som väldigt bekymmersamma och ohållbara, och när man ser statistiken är det svårt att säga något annat. Hemtjänstpersonal anmäler arbetssjukdomar mer än dubbelt så ofta som andra yrkesgrupper. De anmäler arbetsolyckor med sjukfrånvaro mer än dubbelt så ofta. De utsätts för hot och våld dubbelt så ofta som andra yrkesgrupper. 51 procent saknar möjlighet till återhämtning under arbetsdagen, medan det andra yrken bara är 26 procent som gör det. 55 procent tror inte att de kommer att kunna arbeta fram till pensionen. Över hälften har gått till jobbet sjuka för att de inte har råd att stanna hemma. Hemtjänsten sticker ut negativt vid alla jämförelser. Arbetssituationen är långt mycket sämre än för andra grupper på arbetsmarknaden.
Försäkringskassan bekräftar också denna bild. Hemtjänsten ligger konstant över snittet i sjukskrivningar. Det är särskilt de stressrelaterade diagnoserna och den höga arbetsbelastningen som är den största orsaken. Om sjukfrånvaron i äldreomsorgen låg på samma nivå som i andra branscher skulle den motsvara 6 000 fler årsarbetare i hemtjänsten.
Arbetsmiljöverkets egna analyser visar vad som driver på situationen: minutstyrda scheman, ohälsosam arbetsbelastning och ensamarbete, som ökar risken för hot och våld.
Det är uppenbart att det finns stora brister i hemtjänsten som drabbar både personalen och de gamla. Det är inte värdigt ett välfärdssamhälle att ständigt försöka effektivisera omvårdnad. Min fråga är givetvis: Vad tänker regeringen göra åt situationen?
(Applåder)
Anf. 60 Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M)
Fru talman! En av interpellanterna ställde frågan: Vart tog engagemanget vägen? Det frågar jag mig också ibland, för jag kan bara konstatera att det är väldigt sällan, fru talman, som jag får tillfälle att tillbringa tid i den här talarstolen för att diskutera de här viktiga frågorna.
Ingen skugga ska falla över någon av de ledamöter som är här i kväll för att diskutera dessa viktiga frågor. Låt mig bara konstatera att min dag inte är tom när det gäller att jobba med de här frågorna. Däremot saknar jag ibland både respons och förslag, inte minst från Socialdemokraterna, som nu är ganska styva i korken och efterfrågar åtgärder. Det är väldigt sällan den här typen av diskussioner kommer upp i utskottet eller, för den delen, i den här kammaren. Men i kväll välkomnar jag verkligen detta, för det är viktigt att vi pratar om det här.
Samtidigt blir jag lite beklämd när man mäter statsråds engagemang i antal propositioner på temat och på samma gång tycks förbigå att en av de största propositioner som har lagts på den här kammarens bord är den nya socialtjänstlagen, som alltså omfattar hela äldreomsorgen och lagstiftningen för densamma. Det är egentligen det största arbete som har gjorts på 30 år kring äldreomsorgen. Detta missar interpellanten att själv nämna och uppmärksammar i stället bara propositionen om välfärdsteknik, som förvisso är nog så viktig men som inte alls kan mäta sig med socialtjänstlagen.
Jag efterfrågar också engagemanget när min kollega Elisabet Lann presenterade målet om god och nära vård. Vi har nu medicinskt ansvarig rehabilitering som krav i kommunerna och har stärkt den medicinska kompetensen med medicinsk bedömning 24:7 av sjuksköterska på särskilda boenden. Det var en fråga som man inte minst lyfte fram i Coronakommissionens rapport och som vi nu åtgärdar.
Jag har redan varit inne på språkkravet och den lagrådsremiss som vi har presenterat. Det var en av de stora frågorna i Coronakommissionens rapport och den pekades särskilt ut som en av de frågor som är grunden till de stora brister vi ser inom svensk äldreomsorg. Detta mäktade inte den tidigare regeringen med att göra något åt, men det gjorde däremot vi.
Jag har presenterat en demensstrategi för att helt och hållet vända på kuttingen när det gäller hur vi ser på de viktiga demensfrågorna. Demens är en av de snabbast växande folksjukdomar vi har. Demens är alltså en sjukdom, och inte en del av det naturliga åldrandet, som handlar om de sista åren med stora behov av stöd av hemtjänst eller särskilt boende. Vi gör helt och hållet om synen på detta och ser nu framför oss en helt ny färdplan för att säkra en likvärdig vård i hela landet.
Vi har flera gånger här i kväll varit inne på arbetsmiljön. Det är samma sak där: Regeringen har lagt fram ett åtgärdsprogram med massor av åtgärder för att säkra återgången i arbete och minska sjukskrivningarna. Men vi har också satt fingret på hur viktig arbetsmiljön är och hur viktigt det är att kommun, region och också stat tar tag i dessa viktiga frågor eftersom arbetsmiljön är så urusel.
Socialstyrelsens rapport visar att det är lika illa nu som för 20 år sedan om man tittar på både hemtjänst och äldreomsorg i stort. Cheferna hade i regel 48 medarbetare under sig, och det ser likadant ut nu som det gjorde då. Just därför har jag har bjudit in arbetsmarknadens parter för att visa på de viktiga frågorna och se till att man tar tag i sjukskrivningstalen. Inte minst har jag också bjudit in ledningen i SKR och ansvariga kommuner, de största kommunerna och de största regionerna, för att visa hur viktigt det är att vi nu på riktigt tar på oss ledartröjan från politikens sida för att minska sjukskrivningstalen.
Det är precis som ledamoten säger: Hade vi minskat sjukskrivningstalen inom äldreomsorgen och fått fler att orka mer och gå från deltid till heltid hade vi inte alls haft de stora problem med kompetensförsörjning som vi nu ser. Men det är fel att säga att regeringen inte gör någonting eller inte prioriterar frågan.
(Applåder)
Anf. 61 Mikael Dahlqvist (S)
Fru talman! Grundproblemet i dag för svensk äldreomsorg stavas underfinansiering. Man kan som regering ge uppdrag till Socialstyrelsen, Läkemedelsverket och så vidare. Det är bra; man kan justera vissa saker. Men det som äldreomsorgsministern tydligen inte vill ta till sig är att det handlar om underfinansiering.
Flera av mina kollegor, inklusive jag själv, vittnar om hur personalen i dag går på knäna. Kommunerna tvingas till sparåtgärder för att få ekonomin att gå ihop, och personalstyrkan blir allt mindre på fler boenden och får allt sämre scheman. Det finns otaliga rapporter både från myndigheter och från fackliga organisationer som vittnar om detta.
Det är svaret på den frågan, fru talman, som jag efterlyser hos regeringen. Vart tog engagemanget vägen för att lösa basen och grunden för att få äldreomsorgen att fungera i Sverige?
Sedan är det väl bra att regeringen har sjösatt fullt med S-propositioner, som ministern hänvisar till i sitt svar. Men speciellt produktiv har inte regeringen varit på det här området; det står jag fast vid.
Vi ser att behoven ökar, inte bara för att vi blir allt fler äldre utan också för att komplexiteten ökar. Jag måste fråga ministern om hon är nöjd med de pengar som ges i dag till svensk äldreomsorg. Vi ser ju att kvaliteten är ojämn inom landet. Personaltätheten är låg, arbetsmiljön är tuff, arbetsvillkoren är dåliga och personalomsättningen är hög. Många lämnar i dag det yrke som de egentligen älskar. De orkar inte vara kvar, fru talman. Det här duger inte.
Ministern efterlyste vårt engagemang. Hon kan få tre konkreta förslag som vi lägger fram i vår budgetproposition för nästa år. Jag välkomnar att ni ställer er bakom detta.
För det första gör vi en miljardsatsning för fler anställda inom äldreomsorgen. Det ska ses som ett första steg mot att sakta men säkert lösa den underfinansiering som pågår.
För det andra har vi, nu liksom tidigare, förslag om att indexsäkra välfärden. Den inflationsekonomi som tog knäcken på sjukvården hade kunnat minskas om vi redan hade haft en reform med index sjösatt.
För det tredje välkomnar vi naturligtvis att regeringen till slut valde att fortsätta med Äldreomsorgslyftet, men vi vill se en permanentning och förstärkning av det, alltså ett bredare uppdrag.
Det viktigaste är dock: Hur ser vi till att Sveriges 290 kommuner får de ekonomiska muskler de behöver för att kunna ge vård och trygghet med rimligt utförande? Min fråga till äldreomsorgsminstern kvarstår alltså, fru talman: Kommer det mer pengar till kommunsektorn för äldreomsorgen?
Anf. 62 Eva Lindh (S)
Fru talman! För en tid sedan följde jag under en dag med en kvinna som jobbade i hemtjänsten – vi kan kalla henne Elsa. Hon var helt fantastisk. Jag sa till henne efter den dagen: Jag önskar att du finns kvar när jag blir äldre och att det är du som kommer att hjälpa mig när jag behöver stöd.
Hon började då med att entusiastiskt berätta vad hon älskade med att jobba i hemtjänsten – det var det bästa jobb hon kunde tänka sig – men att hon inte skulle jobba kvar när jag blev gammal eftersom villkoren var så dåliga. Jag kommer inte att kunna jobba kvar, sa hon. Det är för tufft. Det är för hårt. Jag kan inte göra det jobb som jag önskar att jag kunde göra. Jag hinner inte. Det går inte att få ihop med att vara småbarnsförälder.
Det är tufft att jobba i äldreomsorgen, trots att många älskar det.
Våra äldre ska mötas av tid, trygghet och tillit, inte köer, personalbrist och otrygga anställningar. Vi kan investera nu eller betala priset i utslitna kroppar och förlorad värdighet.
Statsrådet hänvisar till att kommunerna redan har fått stöd och att detta är kommunernas ansvar. Jag har träffat väldigt många kommunpolitiker som med tårar i ögonen säger att man inte längre klarar att ge äldreomsorgen de resurser som krävs. Man måste dra ned ännu mer, för det är det enda man kan dra ned på.
Detta handlar alltså även om resurser. Det handlar om pengar för att kunna finansiera en äldreomsorg där det finns stora brister. Det handlar om den långsiktiga finansiering som jag precis har ställt frågor om. Det handlar om att indexera statsbidragen så att kommunerna vet vad de har att hantera. Även i inflation ska man vara säkrad att få de resurser som krävs.
När regeringen hela tiden hänvisar till kommunerna, som kämpar hårt, tycker jag inte att det är att ta det ansvar som en regering kan ta – att ge tillräckliga resurser för att säkra en god välfärd och en god äldreomsorg som ger trygghet för människor när vi blir äldre.
Statsrådet efterfrågar engagemang. Det finns här. Vi är engagerade i äldreomsorgen, inte bara med hjärta utan också med hjärna. I vår budget har vi nämligen prioriterat äldreomsorgen – inte bara med de indexerade statsbidrag som är generella och som kommunerna kan välja att satsa på vad de vill, utan vi har också tagit fram ett sektorsbidrag särskilt riktat till äldreomsorgen. Det är viktigt, och det skulle kunna göra verklig skillnad.
Statsrådet lyfter tillsyn, upphandling och kvalitetskrav, och det är gott och väl. Det behövs, för nu funkar inte heller det. Våra modeller för valfrihet brister och gör att verksamheterna inom äldreomsorgen utnyttjas och inte stärks med resurser. Men vi måste också tala klarspråk: Det går inte att tillsyna fram en fungerande äldreomsorg om resurserna inte räcker för att anställa det som är viktigast i äldreomsorgen, nämligen personal.
(Applåder)
Anf. 63 Zara Leghissa (S)
Fru talman! Jag vet att ministern har ett engagemang för äldreomsorgen och gör bra saker – dock inte tillräckligt.
Det är inte lokala prioriteringar som skapar underskotten i äldreomsorgen utan den nationella underfinansieringen. Att enbart peka på kommunerna kan vara bekvämt, men det löser inte bemanningskrisen, rekryteringsproblemen eller arbetsmiljösituationen, som personal och fackförbund beskriver som ohållbar. Det är inte mer detaljstyrning som kommunerna behöver utan resurser. Det är långsiktiga och generella statsbidrag, inte tillfälliga punktinsatser som det inte går att planera verksamhet utifrån.
Regeringen pratar om valfrihet. Vi socialdemokrater pratar om värdighet, om rättvisa och om respekt. När man tvingas stressa igenom vård- och omsorgsarbetet är det nämligen värdigheten som går förlorad och patientsäkerheten som riskeras.
Jag uppmanar ministern att lyssna på de äldre. Alla har rätt till ett meningsfullt liv och en god livskvalitet hela livet, där individens behov står i centrum. Jag uppmanar henne att lyssna på personalen och faktiskt ge dem handlingsutrymme. De vill inget hellre än att kunna utöva sin profession fullt ut. De är handlingskraftiga och professionella och skapar trygghet.
Fru talman! Sverige har råd med en äldreomsorg i världsklass om viljan finns. Men det kräver politiska prioriteringar där människan går före vinsten, välfärdskriminaliteten och skattesänkningarna. Vi socialdemokrater står redo att ta det ansvaret. Jag hoppas att även regeringen gör det.
(Applåder)
Anf. 64 Johanna Haraldsson (S)
Fru talman! När jag träffar undersköterskor och andra som jobbar i hemtjänsten och äldreomsorgen i stort är beskrivningen densamma: Det är världens bästa jobb, men villkoren gör att jag inte orkar. Vi behöver fler kollegor och bättre scheman. Lita på att vi kan vårt jobb, och ge oss förutsättningar att klara av det!
Arbetsmiljön i hemtjänsten kan inte förbättras utan ökade resurser. För att minska sjuktalen bland de anställda inom hemtjänsten och göra arbetet mer attraktivt måste arbetsmiljön bli bättre.
Samtidigt som behoven i äldreomsorgen ökar, kostnaderna stiger och personalen sliter allt hårdare väljer regeringen att inte kompensera kommunerna för kostnadsökningar. Det har resulterat i nedskärningar i många kommuner. Fackförbundet Kommunal menar att äldreomsorgen är underfinansierad, underprioriterad och underbemannad, och det är lätt att hålla med.
Ministern presenterar ingen lösning på de uppenbara problemen – minutstyrningen, den ohälsosamma arbetsbelastningen, den höga sjukfrånvaron och bristen på kollegor. Det behövs långsiktig finansiering för att kunna åstadkomma det personalen efterfrågar: rimliga scheman och fler kollegor.
När tänker regeringen ta ansvar för hemtjänstens personal, för deras arbetsmiljö och för villkor nog för dem att kunna stanna kvar i yrket och orka hela vägen till pensionen?
(Applåder)
Anf. 65 Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M)
Fru talman! Jag vill stanna vid de brister vi har sett och det som har föranlett den diskussion vi har sett den senaste tiden i medierna och som framgick i den ena interpellationen. Det gäller diskussionen om lex Sarah. Jag vill ta tillfället i akt att poängtera att de brister som har lett till lex Sarah-anmälningarna är fruktansvärda. Brister i kvalitet av det slaget kan aldrig accepteras inom äldreomsorgen. Det är viktigt att äldre ska känna sig trygga och säkra med den vård och omsorg de har behov av och rätt till.
Samtidigt är det oerhört viktigt att verksamheterna fortsätter att lex Sarah-anmäla och att detta inte vare sig skuld- eller skambeläggs. Alla kommuner är ansvariga för äldreomsorgen i Sverige, och man ska sträva efter att utföra ett kontinuerligt förbättringsarbete. Här är lex Sarah-anmälningarna en viktig del i arbetet.
Genom att lex Sarah-anmäla behöver verksamheterna gå till botten med vad det är som har gått fel, vilka rutiner som har brustit och vad som behöver ändras för att förhindra att detta händer igen. Det är därför viktigt att ta tillfället i akt att anmäla. Det finns inte för många lex Sarah-anmälningar. Jag önskar att de inte hade behövts, men när saker och ting sker är det bättre att lex Sarah-anmäla än att inte göra det alls. Då blir det riktigt illa.
Äldreomsorgen och hemtjänsten är en kommunal uppgift, men jag har aldrig sagt att detta är bara kommunernas ansvar. Snarare är det tvärtom. Jag tycker att jag har varit tydlig från dag ett när jag tillträdde som äldreminister med att regeringen och staten har ett stort ansvar. Det visade inte minst Coronakommissionens och Ivos rapporter. Jag har verkligen tagit frågan på stort allvar. I Coronakommissionens rapport finns under mitt område elva punkter, och vi har nu åtgärdat nio av de elva punkterna.
Jag vill också särskilt lyfta fram vårt beslut om en omfattande lagrådsremiss som vi lade fram för några veckor sedan. Det handlar om att ge kommunerna ett tydligt lagstöd för att genomföra bakgrundskontroller i belastnings- och misstankeregister av personalen som ska arbeta inom äldreomsorgen. Det finns också en pågående utredning för att säkerställa att bakgrundskontrollerna kan bli obligatoriska. Det ska inte vara ett fritt valt arbete för kommunerna utan kontrollerna ska göras.
Kommunerna måste ta sitt ansvar, och man måste se till att de som arbetar inom äldreomsorgen är lämpliga. Jag förstår att detta är ännu en pålaga, och när det gäller kompetensbristen kanske detta blir ännu svårare.
Men jag tror att när kraven höjs, höjs också attraktionskraften och statusen på yrket. Det kommer tillsammans med språkkravet, som jag tog upp i mitt inledande anförande, att innebära att statusen och attraktionskraften för att arbeta inom äldreomsorgen höjs på sikt. Då blir det också enklare att rekrytera.
Bakgrundskontrollerna och utdragen ur misstanke- och belastningsregister är viktiga. Det är alltså inte en mänsklig rättighet att få jobba inom äldreomsorgen, men det är fråga om äldres rätt till en trygg och säker omsorg. Man ska vara säker på att den man släpper innanför sin dörr, in i sitt hem, är någon att lita på. Jag kommer alltid att stå på de äldres sida och se till att de kan vara trygga och säkra.
Anf. 66 Mikael Dahlqvist (S)
Fru talman! Jag tvivlar inte på äldreministerns engagemang för de äldre och för hennes ansvarsområde. Jag delar också ministerns syn på lex Sarah, nämligen att det är klart att det är viktigt att anmälningar görs och följs upp.
Däremot har jag och ministern helt olika åsikter om finansieringen av framtidens äldreomsorg. Jag menar att det är grunden för att komma till rätta med en stor del av de problem vi ser i dag.
Flera enskilda åtgärder som ministern har redogjort för bidrar naturligtvis till en liten tårtbit. Staten har vidtagit vissa åtgärder, till exempel skyddad yrkestitel för undersköterska. Men sanningen är att just nu, i dag i Sverige, är kommunerna så desperata att få tag på personal att de får ta den personal de får. Det är inte sökandenas fel. Kommunerna tar personal som saknar adekvat utbildning, och de tar personal som inte kan språket, vilket leder till språkförbistringar. Naturligtvis är det arbetsgivarens skyldighet att se till att allt fungerar, men situationen i dag är sådan att man inte får tag på människor.
Detta problem har funnits i alla år, men tidigare kunde det handla om julhelgen, nyårshelgen och kanske semestermånaden juni. Nu är det problem en vardag mitt i veckan under hösten. Det är ett tydligt tecken på att äldreomsorgens attraktivitet sjunker.
Vi socialdemokrater är beredda att ta vårt ansvar och se till att äldreomsorgen får de resurser den behöver.
(Applåder)
Anf. 67 Eva Lindh (S)
Fru talman! Jag tackar äldreministern för att hon har gjort tydligt att staten också har ett ansvar för äldreomsorgen. Det är vi överens om. Vi har ett stort ansvar att ge kommunerna förutsättningar att bedriva en god äldreomsorg.
Jag säger också ja till språkkrav – det är viktigt – med tillhörande utbildning. Det ska vara möjligt för dem som jobbar inom äldreomsorgen, som gör ett viktigt arbete, att få tillgång till det språk som krävs för att jobba i äldreomsorgen. De ska förstå.
Jag säger absolut ja till att anmäla. Det är klart att fel ska anmälas. Jag säger även ja till tillsyn.
Vår politik handlar inte om att säga nej, utan vår politik handlar om att också ge tillräckliga resurser för att vi ska kunna bygga en äldreomsorg som vi kan vara stolta över, så att människor med glädje kan gå till jobbet de älskar. De ska också kunna gå hem och känna att de i dag har gjort en insats, att de i dag inte har behövt springa benen av sig, att de i dag har haft tillräckligt många kollegor för att kunna göra en bra insats.
Vi säger också ja till riktig valfrihet, att kunna påverka de insatser man får. Det ska inte vara valfrihetsmodeller som ytterligare stjäl resurser från äldreomsorgen, utan riktig valfrihet.
Vi socialdemokrater står upp för en bra äldreomsorg, starkare äldreomsorg, för personalens skull, men framför allt för att våra äldre förtjänar en god omsorg på livets höst.
(Applåder)
Anf. 68 Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M)
Fru talman! Man önskar att tiden skulle räcka till för så mycket mer, dels för att fortsätta denna viktiga diskussion, dels för att fortsätta att lyfta fram och berätta om alla de bra saker som regeringen gör för att stärka kvaliteten kortsiktigt och långsiktigt samt på ett hållbart sätt inom svensk äldreomsorg.
Jag vill ändå lyfta fram tre saker.
Steg för steg, reform för reform, höjer vi nu kraven för att få jobba inom äldreomsorgen. Det handlar om kompetenskrav. Vi har varit inne på frågan om skyddad yrkestitel och att förlänga och förstärka Äldreomsorgslyftet så att ribban för kompetenskraven kan höjas markant. Detta har förlängts och förstärkts. Jag kommer också att så småningom leverera nya kriterier så att lyftet kommer fler till del.
Vidare har vi frågan om utdrag ur belastningsregistret. Det är inte fritt valt arbete för kommunerna. Äldre måste kunna känna sig trygga med dem de släpper innanför dörren. Nu blir det utdrag ur både belastningsregistret och misstankeregistret. Först ska det bli ett tydligt lagstöd, och sedan ska det förhoppningsvis bli ett obligatorium.
Det sista, som är viktigt och som har framkommit i Ivos granskning och i Coronakommissionens rapport, är en av de stora bristerna i svensk äldreomsorg, nämligen språkkravet. Nu ställer vi ytterligare krav på att man ska kunna tala svenska. Äldre måste kunna förstå och göra sig förstådda. Det är bara då man på riktigt kan vara med och påverka vilken vård och omsorg som ska bedrivas och sin livssituation.
Det handlar också om patientsäkerheten och att verkligen försäkra sig om att äldre inte vare sig faller mellan stolarna eller får fel medicin eller vård.
Det handlar även om arbetsmiljön. Medarbetare måste kunna prata med varandra, även vid fikabordet för att diskutera hur semestern var, vad sonen gjorde i helgen eller vad det nu kan vara. Det är först då man verkligen kan bygga en bra arbetsmiljö som gör att man trivs på jobbet och stannar kvar.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.