Åtgärder mot matchfixning
Interpellation 2020/21:358 av Angelika Bengtsson (SD)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2021-01-22
- Överlämnad
- 2021-01-25
- Anmäld
- 2021-01-26
- Sista svarsdatum
- 2021-02-08
- Svarsdatum
- 2021-02-09
- Besvarad
- 2021-02-09
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)
Antalet matchfixningsskandaler i fotboll har på kort tid ökat. Det har rapporterats om tre fall av uppgjorda matcher bara den här vintern. De kriminella gängen gräver sig allt djupare in i fotbollsrörelsen, och allt fler spelare riskerar att bli indragna, oavsett division. När jag tidigare ställt en skriftlig fråga om matchfixning till statsrådet, och specifikt om arbetet i matchfixningsrådet, har svar om flera konkreta åtgärder uteblivit, trots att flera förslag presenterats av framför allt idrottsrörelsen.
Regeringen lutar sig tillbaka när det gäller matchfixningsrådets arbete, som i dagsläget inte lett till något konstruktivt. Under deras två verksamma år har endast en utredning påbörjats, så sent som i november förra året. Den här utredningen, som regeringen tillsatt, ska ”föreslå åtgärder för att undanröja eventuella hinder för en ändamålsenlig informationsdelning”. Bevisligen måste mer göras eftersom en utredning efter två års arbete inte kan anses som godkänt – framför allt när samma förslag presenterades långt innan utredningen aviserades.
Arbetet mot matchfixning leds av och ligger under Spelinspektionen, där polisen, spelbranschen och idrottsrörelsen arbetar tillsammans med Regeringskansliet. Oron inom idrottsrörelsen just nu gäller att de inte kan eller ska utreda brott. Det är polisens uppdrag och ingen annans. Men polisens resurser räcker inte till. Trots detta hamnar allt större fokus där. Ett tydligare grepp om ansvarsfördelningen behövs, och dessutom måste de åtgärder som utredningen nu arbetar med implementeras snarast möjligt.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Ardalan Shekarabi:
- Är statsrådet och regeringen beredda att påskynda utredningens arbete för att underlätta arbetet i matchfixningsrådet?
- Är statsrådet och regeringen beredda att påbörja en grundlig kartläggning av brottslighetens omfattning när det gäller matchfixning inom idrotten för att kunna sätta in rätt åtgärder?
- Vilka åtgärder kommer statsrådet att genomföra inom en snar framtid för att minska antalet fixade matcher?
- Är statsrådet orolig över denna utveckling, och vad tror statsrådet att den beror på?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2020/21:358
Webb-tv: Åtgärder mot matchfixning
Dokument från debatten
- Tisdag den 9 februari 2021Kammarens föredragningslistor 2020/21:78
- Protokoll 2020/21:78 Tisdagen den 9 februariProtokoll 2020/21:78 Svar på interpellation 2020/21:358 om åtgärder mot matchfixning
Protokoll från debatten
Anf. 39 Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)
Fru talman! Angelika Bengtsson har frågat mig om regeringen är beredd att påskynda utredningens arbete för att underlätta arbetet i matchfixningsrådet och om jag är beredd att påbörja en grundlig kartläggning av brottslighetens omfattning när det gäller matchfixning inom idrotten för att kunna sätta in rätt åtgärder. Angelika Bengtsson har vidare frågat vilka åtgärder som kommer att vidtas för att minska antalet fixade matcher och om jag är orolig över utvecklingen samt vad jag tror att den beror på.
Den utredning som Angelika Bengtsson syftar på påbörjades i december 2020 och ska redovisa sitt uppdrag senast den 30 juni 2021.
Utredningens uppdrag är att se över förutsättningarna för samverkan i arbetet mot manipulation av resultat inom sport, så kallad matchfixning, och föreslå åtgärder för att undanröja eventuella hinder för en ändamålsenlig informationsdelning. Utredningen har en väldigt kort tid till sitt förfogande, och den bedrivs skyndsamt under ledning av Gunnar Larsson, generaldirektör för Kammarkollegiet.
När det gäller omfattningen av brottsligheten har Statskontoret ett uppdrag att följa upp och utvärdera omregleringen av spelmarknaden. Detta uppdrag omfattar särskilt förekomsten av matchfixning. Statskontoret har exempelvis kompletterat tillgängliga uppgifter från polisen med data från spelbranschen och Svenska Fotbollförbundet. Den nämnda utredningens uppdrag är också att underlätta informationsdelning, vilket gör det enklare att få en samlad bild av omfattningen.
Spel ska vara lustfyllt men handlar också om pengar och därmed risk för missbruk. Arbetet mot matchfixning handlar om att skydda idrottens integritet men också om att förhindra att spel missbrukas för kriminell verksamhet.
Spelmarknadsutredningen har nyligen lämnat sitt slutbetänkande. I slutbetänkandet, som är ute på remiss, föreslås en ny uppgiftsskyldighet för licens- och tillståndshavare rörande utvecklingen på spelmarknaden - detta för att bland annat ge Spelinspektionen ett bättre underlag i arbetet mot matchfixning. Spelmarknadsutredningens förslag, tillsammans med kommande förslag från Gunnar Larssons utredning, syftar alltså till att öka möjligheterna att motverka matchfixning.
Spelinspektionen har därutöver getts ett uppdrag att redovisa vilka åtgärder som myndigheten har vidtagit i arbetet mot matchfixning samt att göra en bedömning av vilken effekt dessa åtgärder har fått eller kan förväntas få.
Jag kommer att fortsätta att arbeta aktivt och vid behov vidta de åtgärder som bedöms effektiva för att motverka matchfixning.
Anf. 40 Angelika Bengtsson (SD)
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min interpellation. Jag tolkar svaret som att regeringen och statsrådet är nöjda med de insatser som har gjorts. Jag håller dock inte med.
Den här frågan har vi i flera år diskuterat alltmer intensivt. Men jag börjar märka av en viss frustration hos dem jag talar med om matchfixning. Ett återkommande budskap är att mer måste göras snabbare och att mer redan borde ha varit initierat. I stället lutar regeringen sig tillbaka mot pågående utredningar.
När jag blev invald till den här kammaren 2014 hölls ett seminarium om matchfixning. Redan då var det ett problem. Men det fanns hopp från polis och idrottsrörelse: Gör vi tillräckligt nu kan vi hejda utvecklingen! Tyvärr gjordes inte tillräckligt, och i dag ser vi följderna och konsekvenserna av detta. De kriminella gängen och ligorna har tagit ett stort - och tar ett allt större - grepp om idrottsrörelsen, idrottarna och inte minst idrottsledare och domare. Vi ser allt fler såväl misstänkta som dömda matchfixningar. Det konkreta utfallet är att vi har misslyckats med att hejda utvecklingen.
Det vi vet i dag är att det inte enbart kan åligga klubbarna att motverka och arbeta förebyggande. Exempelvis är det inte deras uppdrag att utreda eventuella brott, utan polisens. Men det tar alltför lång tid att reda ut detta och hitta rutiner.
Fru talman! Regeringen tillsatte en ny utredning 2015. Fyra år senare hade vi en lag som trädde i kraft. Det är i och för sig så här den politiska processen går till. Den tar lång tid, framför allt om någonting ska göras om från grunden, som med den nya spellagen.
Men jag kan inte släppa eller för den delen förstå varför inte regeringen kunnat göra mer med de konkreta förslag som presenterats av polis och idrottsrörelse. Den utredning under ledning av Gunnar Larsson som statsrådet hänvisar till i sitt svar var vida känd redan innan matchfixningsrådet tillsattes. Varför tillsatte man inte utredningen tidigare?
Fru talman! När den nya spellagen trädde i kraft tillsatte man även ett råd som skulle jobba med matchfixning. Det är inte intentionen som jag ifrågasätter, utan arbetet som statsrådet initierat och som nu inte fungerar eller leder någonvart. När ska statsrådet börja lyssna på branschen och på dem som arbetar närmast frågan? De säger att mer måste göras i snabbare takt. När kommer statsrådets berömda citat om att röka ut de kriminella att bli verklighet?
Eftersom den svenska regeringen inte presterade mer vid omregleringen av den nya spellagen tog de nordiska idrottsförbunden initiativ till att öka samarbetet ytterligare genom gemensamma regelverk för avstängningar över landsgränser. Det finns i dag inga internationella gemensamma regelverk på matchfixningsområdet, till skillnad från vad gäller exempelvis dopningen. Det närmaste vi kommer är Europarådets Macolinkonvention, men den har regeringen inte velat underteckna. Man lämnar över ansvaret till någon annan på område efter område.
Anf. 41 Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)
Fru talman! Jag tackar Angelika Bengtsson för interpellationen och för engagemanget i frågan. Det gläder mig att det finns ett väldigt starkt engagemang i denna kammare mot fenomenet matchfixning. Jag noterar att både Angelika Bengtsson och andra riksdagsledamöter vid flera tillfällen fokuserat på frågan, vilket är väldigt bra. Jag deltog nyligen på ett seminarium som arrangerades av riksdagsledamoten Anna Wallentheim tillsammans med idrottsrörelsen. Även där framgick det att vi har en väldigt nära dialog mellan idrottsrörelsen, regeringen och riksdagen. Det är precis den typen av samverkan över partigränser och över gränser för olika sektorer som behövs för att vi ska lyckas - i enlighet med det citat som Angelika Bengtsson återger - röka ut kriminaliteten och specifikt fenomenet matchfixning från svensk idrott.
Fru talman! Jag blev ansvarig för spelfrågorna i samband med maktskiftet 2014. När jag kom till Finansdepartementet i oktober 2014 kunde jag konstatera att den regering som letts av statsminister Fredrik Reinfeldt hade blockerat omregleringen av spelmarknaden i åtta år. Tanken var att vi skulle få en omreglering av spelmarknaden 2008, men den frågan blockerades under hela det regeringsinnehavet.
Vi satte igång så fort som möjligt med att omreglera spelmarknaden 2014. Jag tog kontakt med riksdagens kulturutskott under ledning av dåvarande ordförande Per Bill från Moderaterna. Vi jobbade väldigt nära riksdagen. På rekordsnabb tid genomförde vi en stor strukturreform, nämligen omregleringen av spelmarknaden och införandet av ett licenssystem. Jag uppskattar verkligen dialogen och samarbetet med riksdagen under hela den process som gjorde att vi efter i praktiken två decenniers frånvaro kunde ta över kontrollen över den svenska spelmarknaden. Staten gör numera det som är vår grundläggande skyldighet, nämligen att skydda svenska medborgare mot kriminalitet och - vad ska man säga - olydnad mot svensk lagstiftning.
Nu har vi sedan den 1 januari 2019 verktygen för att kontrollera spelmarknaden och därmed också bedriva en effektiv kamp mot matchfixning. Spelinspektionen leder arbetet med det råd som är en plattform för samverkan mellan olika aktörer som är relevanta på området. Spelinspektionen har också nyligen utfärdat begränsningar av vilka typer av vadhållningsobjekt som ska vara tillåtna på den svenska spelmarknaden. Det har skett mot bakgrund av en väldigt nära dialog med den svenska idrottsrörelsen, inte minst med Svenska Fotbollförbundet. Vi kunde konstatera att det fanns ett antal vadhållningsobjekt som var farliga och som innebar större risk för matchfixning. Nu har Spelinspektionen vidtagit de åtgärderna efter nära dialog med olika aktörer och regeringen. Restriktionerna trädde i kraft den 1 januari.
Men vi är inte nöjda. Det är mot den bakgrunden generaldirektör Gunnar Larsson fått i uppdrag att identifiera de hinder som finns i vägen för ett effektivt arbete mot matchfixning och föreslå lagändringar. Det är en snabbutredning. Arbetet bedrivs från och med december månad, och vi kommer att ha förslagen på vårt bord om några månader. Då förväntar jag mig att det nära samarbetet med riksdagen fortsätter även i den här frågan, så att vi kan vidta de åtgärder som är nödvändiga. Det kommer att kräva en nära dialog, och det är väldigt bra att det finns ett starkt engagemang i riksdagen. Jag uppskattar verkligen Angelika Bengtssons interpellation och är naturligtvis beredd att svara på de frågor som finns.
Anf. 42 Angelika Bengtsson (SD)
Fru talman! Återigen verkar det som att statsrådet skyller ifrån sig. Han säger att det är Reinfeldts regerings fel att nuvarande lagstiftning kom på plats först 2019. De nya restriktioner som kom på plats vad gäller vadhållningsarbetet tycker jag verkligen är superbra. Men detta hade kunnat göras tidigare. Redan för flera år sedan ifrågasattes det om man skulle kunna spela på gula kort eller på låga divisioner. Jag tycker att regleringen är bra.
Återigen hänvisar statsrådet till nuvarande utredning, som leds av Gunnar Larsson. Den utredning som han leder har konkreta förslag som man har känt till i flera år. Varför har man inte tillsatt den utredningen tidigare, om man har känt till problematiken med att myndigheter som arbetar med matchfixningsfrågan inte kan dela viktiga och väsentliga uppgifter mellan varandra? Exempelvis kan idrottsförbunden och polisen inte prata samma språk. Då är det svårt att utreda, förhindra, motverka och arbeta förebyggande. Varför tillsatte man inte utredningen tidigare?
År 2018 hade vi 47 fixade matcher - matcher som gjorts upp före matchstart. Det är fråga om en stor och kraftig ökning på kort tid. Flera experter hävdar att Sverige är paradiset för matchfixning. Jag är inte nöjd med det. Jag uppskattar att regeringen och statsrådet vill ha en nära dialog med riksdagen, men man måste också kunna ta kritik när inte tillräckligt mycket görs, framför allt när de som arbetar nära frågan inte är nöjda och är frustrerade över att ingenting händer.
Jag har fått höra från Matchfixningsrådet att detta arbete inte har kunnat utföras under föregående år. Vi är visserligen inne i en pandemi, men de kriminella slutar inte att vara kriminella bara för att vi befinner oss i en pandemi. Som jag frågade i min interpellation: Varför görs inte en kartläggning - med koppling till Matchfixningsrådet - för att se hur brottsligheten ligger till inom idrottsrörelsen?
Jag har ett engagemang för idrotten därför att jag själv har idrottat från barnsben, och det är utifrån det perspektivet jag ställt denna interpellation. Jag vill ha en ren idrott. Jag vill att man ska kunna lita på idrotten och veta att det är rent spel som äger rum.
Visst är matchfixning en bred fråga. Även spelbolagen är inblandade, och detta ligger på statsrådets bord. Men, återigen, mer måste göras på kortare tid. Jag tycker att det är tråkigt att statsrådet hänvisar till de utredningar som nu ligger.
Jag vill ställa ytterligare en fråga gällande straffskalan när det gäller matchfixningsbrott. Kommer man att se över straffskalan? Det är något som vi i Sverigedemokraterna har föreslagit denna kammare. Och kommer regeringen att ge polisen ytterligare resurser för att hantera frågan och kunna utreda dessa brott?
Anf. 43 Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)
Fru talman! Jag tackar återigen Angelika Bengtsson för frågeställningen.
När det gäller kriminaliseringen av matchfixning är det ju den här regeringen som på riksdagens bord har lagt fram den proposition som innebär att matchfixning är kriminaliserat sedan den 1 januari 2019, dessutom med tämligen höga straffvärden. Detta är väldigt bra.
Det som är viktigt nu är att denna lagstiftning används. För att den ska kunna användas krävs ett samspel mellan de polisiära myndigheterna, idrottsrörelsen och spelbolagen. Då kommer man ganska snabbt in på frågor som är rätt så komplicerade av integritetsskäl. Det handlar om informationsdelning, dessutom mellan privata och offentliga subjekt, vilket naturligtvis innebär stora risker.
Då måste vi naturligtvis utreda de rättsliga förutsättningarna för att möjliggöra informationsdelning. Det är just mot den bakgrunden som generaldirektör Gunnar Larsson har fått uppdraget att snabbt utreda frågan och lägga fram förslag som krävs för att vi ska bli effektiva i vårt arbete.
Jag tog inte upp regeringen Reinfeldts hantering av frågan för att bortförklara. Vi är oerhört offensiva i kampen mot matchfixning, men jag vill ge en bild av varför matchfixningsfenomenet etablerats i vårt samhälle.
Vi hade två decennier då den svenska staten abdikerade från sitt ansvar att reglera spelmarknaden. Fram till den 1 januari 2019 behövde en massa spelbolag som bedriver verksamhet gentemot den svenska marknaden inte följa svensk lag - de var baserade på Malta, och svensk lagstiftning gällde inte dem. Vi hade alltså ett regelverk som inte garanterade att svensk lag behövde lydas av de aktörer som bedrev verksamhet gentemot den svenska spelmarknaden.
Då var det väldigt bra - och faktiskt nödvändigt - att regering och riksdag samverkade och kunde omreglera spelmarknaden och driva igenom denna viktiga strukturreform. Det gjordes på rekordtid.
Sedan dess - sedan den 1 januari 2019 - har vi kontinuerligt jobbat med att justera lagstiftningen och vidta åtgärder för att säkerställa att vi verkligen uppnår det som var syftet med spelomregleringen, nämligen att den svenska staten skulle återta kontrollen över marknaden. Det som jag nämnde nu om att vi har ett förbud mot vissa spelobjekt är bara en av de åtgärder som har vidtagits sedan den 1 januari 2019.
Behöver mer göras? Ja, definitivt. Vi behöver ha ännu bättre samverkan mellan idrottsrörelsen, spelbolagen och våra myndigheter. Polisens resurser är en sak, men vi måste också säkerställa att det finns rätt kompetens på det här området. Då måste vi ta till vara de viktiga kunskaper och erfarenheter som finns i idrottsrörelsen.
Jag är stolt över att vi har en väldigt nära dialog med Svenska Fotbollförbundet; vi har kontinuerligt fört en dialog med Svenska Fotbollförbundet under hela denna resa. När Spelinspektionen till exempel lade fram förslag på förbud mot spelobjekt som idrottsrörelsen inte var nöjd med eftersom man menade att dessa förslag inte var tillräckligt långtgående fanns det en lyhördhet hos vår myndighet så att myndigheten kunde ta till sig de förslag som kom från idrottsrörelsen - bland annat från Svenska Fotbollförbundet - och så att vi fick skärpta restriktioner som innebar ännu effektivare verktyg mot matchfixning.
Jag håller med Angelika Bengtsson, men jag skulle vilja gå lite längre än Angelika Bengtsson. Matchfixning är inte bara ett hot mot svensk idrott, utan jag skulle vilja säga att matchfixning är ett hot mot tilliten i vårt samhälle generellt. Om det går att ifrågasätta ärligheten i våra idrottstävlingar på elitnivå får vi en negativ trend vad gäller tilliten generellt i vårt samhälle.
Jag delar Angelika Bengtssons uppfattning och kommer att vidta de åtgärder som krävs för att vi ska röka ut matchfixningen från det svenska samhället. Men det måste nog understrykas att detta kommer att kräva samverkan med riksdagen eftersom det rör lagstiftningsfrågor och känsliga integritetsfrågor.
Anf. 44 Angelika Bengtsson (SD)
Fru talman! Jag kan väl konstatera att jag och statsrådet delar engagemanget mot matchfixningen, att vi båda vill lösa det här och att vi ser att det inte är några lätta frågor. Eventuellt har vi lite olika syn när det gäller hur vi ska komma åt problematiken där vi båda vill komma åt den.
Återigen: Det är inte intentionen med regeringens arbete som jag ifrågasätter, utan det är senfärdigheten som jag ifrågasätter. Man måste kunna bekämpa problemet ur flera vinklar samtidigt.
Ge polisen mer resurser så att de kan arbeta förebyggande, och ge dem framför allt möjlighet att sätta de kriminella bakom lås och bom! Och lyssna på idrotten när idrotten varnar!
Det absolut viktigaste just nu är väl att se vad Gunnar Larssons utredning visar. Även jag ser jättemycket fram emot den utredningen, även om jag hade hoppats att vi skulle ha den på bordet redan i dag.
Jag vill tacka för en bra debatt, och jag säger "på återseende" i den här frågan.
Anf. 45 Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)
Fru talman! Tack, Angelika Bengtsson, för denna interpellation och för debatten här!
Vi kommer om några månader att ha konkreta förslag på vårt bord. Gunnar Larsson är en mycket erfaren utredare och generaldirektör med breda kunskaper om svensk förvaltning och svensk lagstiftning, så vi kommer att kunna ta emot förslag som ger den svenska staten möjlighet till effektivare kamp mot matchfixning. Jag ser fram emot ett nära samarbete med riksdagen så att vi så snabbt som möjligt kan gå vidare med dessa förslag och vidta de åtgärder som utredaren föreslår och som också den svenska idrottsrörelsen efterlyser.
Vi kommer att intensifiera vår dialog med den svenska idrottsrörelsen och specifikt med svensk fotboll och svensk ishockey, mot bakgrund av att vi har en oroande trend bakom oss inom dessa två idrotter. Vi har hittills varit oerhört lyhörda för de synpunkter som inkommit till regeringen och till myndigheter från idrottsrörelsen och vidtagit de åtgärder som denna rörelse har efterlyst.
Jag är dock övertygad om att Gunnar Larssons arbete kommer att ge oss ny vägledning om vilka metoder och kanaler som behöver användas i kampen mot matchfixning. Detta kommer med stor sannolikhet också att involvera nya aktörer. Det handlar inte bara om polisen och idrottsrörelsen, utan det finns definitivt andra aktörer - inte minst på finansmarknaden - som har viktiga redskap som kan användas i kampen mot matchfixning.
Jag ser fram emot att ha de förslagen på regeringens bord om några månader och därmed också fortsätta dialogen med riksdagen.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.