Åtgärder mot den höga ungdomsarbetslösheten
Interpellation 2013/14:489 av Jasenko Omanovic (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2014-05-20
- Överlämnad
- 2014-05-21
- Anmäld
- 2014-05-26
- Sista svarsdatum
- 2014-06-09
- Besvarad
- 2014-06-26
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Regeringen har misslyckats med sin viktigaste fråga – jobbpolitiken. Massarbetslösheten drabbar särskilt landets unga. I Västernorrland har ungdomsarbetslösheten under regeringens åtta år vid makten ökat med 45,7 procent. Samtidigt har möjligheter till studier och vidareutbildning, som skulle stärka deras ställning på arbetsmarknaden, minskat.
Ungdomsarbetslösheten är i dag så hög i Sverige att vi får bidrag från EU för att bekämpa den. Det är sju län i landet som i likhet med krisländer som Spanien, Portugal och Grekland nu omfattas av EU:s nya ungdomsgaranti. Denna garanti innebär att varje EU-land på nationell nivå ska säkerställa att alla arbetslösa unga inom fyra månader ska få ett högkvalitativt erbjudande om jobb, lärlingsplats, praktik eller utbildning. Ingen ska behöva gå passiv längre tid än så.
Att sänka skatten har inte gett fler jobb. I stället måste den svenska arbetsmarknadspolitiken förändras för att unga ska komma i arbete. Hittills har regeringen vägrat att ge unga ordentligt stöd förrän efter tre till fyra månader av arbetslöshet.
Socialdemokraterna anser att unga ska få hjälp från första dagen som arbetslös. De ska erbjudas jobb eller utbildning inom 90 dagar, och det ska införas yrkesintroduktionsjobb, som kombinerar jobb med utbildning. Dessutom behövs det både bristyrkesutbildning och fler högskoleplatser för att unga ska kunna ta de jobb som efterfrågas.
Vilka åtgärder avser arbetsmarknadsministern att vidta för att krisstödet från EU verkligen ska leda till fler jobb och möjligheter till studier och vidareutbildning för landets unga?
Debatt
(13 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2013/14:489
Webb-tv: Åtgärder mot den höga ungdomsarbetslösheten
Dokument från debatten
- Riksdagens snabbprotokoll 2013/14:132 Torsdagen den 26 juniProtokoll 2013/14:132 Svar på interpellationerna 2013/14:489 och 490 om åtgärder mot den höga ungdomsarbetslösheten
Protokoll från debatten
Anf. 126 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Jasenko Omanovic har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att krisstödet från EU verkligen ska leda till fler jobb och möjligheter till studier och vidareutbildning för landets unga.
Marie Nordén har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att krisstödet från EU ska användas till att pressa ned den höga ungdomsarbetslösheten i Jämtlands län, inte minst bland dem som har svårast att komma in på arbetsmarknaden. Jag besvarar interpellationerna i ett sammanhang.
Ungdomsarbetslösheten har sedan 1990-talskrisen legat på höga nivåer och är en av de stora utmaningarna på arbetsmarknaden. Regeringen har därför genomfört en rad reformer för att motverka utanförskap och sänka trösklarna för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden. Regeringen har gjort omfattande satsningar och förbättringar inom skolområdet. Detta är på sikt avgörande för ungas möjligheter till arbete.
För att jobben ska bli fler och komma fler till del krävs en politik som bidrar till att det skapas fler jobb inom alla branscher på arbetsmarknaden. Regeringen har sedan 2006 genomfört omfattande åtgärder för att fler ska få jobb och för att förbättra matchningen. I budgetpropositionen för 2014 föreslogs åtgärder för drygt 20 miljarder kronor under 2014 för tillväxt och jobb för att motverka att arbetslösheten biter sig fast.
Regeringens reformer har bidragit till att sysselsättningen ökat med över 250 000 personer sedan 2006.
Sverige har en ungdomsarbetslöshet som ligger nära EU-snittet. Arbetslösheten bland unga är en utmaning som Sverige delar med många andra länder i EU. Mot den här bakgrunden har vi inom EU fattat beslut om en rad initiativ för att öka sysselsättningen bland unga. Rådsrekommendationen om införande av ungdomsgarantier som vi beslutade om förra året är ett exempel. Regeringens politik för unga, inklusive vår ungdomsgaranti, ligger i linje med rekommendationerna vi beslutat om på europeisk nivå.
Liksom de flesta av EU:s medlemsstater får Sverige del av medlen från EU:s sysselsättningsinitiativ för unga. Sveriges tilldelning kommer att uppgå till ca 740 miljoner kronor. Därutöver ska Sverige medfinansiera initiativet med ca 370 miljoner kronor.
Regeringen har under våren beslutat om ett förslag till nationellt socialfondsprogram 2014-2020 där sysselsättningsinitiativet för unga utgör en del. Regeringens förslag är att medlen ska användas för att komplettera och utöka de befintliga arbetsmarknadspolitiska insatserna för arbetslösa ungdomar som står långt ifrån arbetsmarknaden samt till att vidareutveckla och stärka den nationella arbetsmarknadspolitiken och befintliga arbetsmarknadsprojekt med samma syfte. Programförslaget ska nu förhandlas mellan Sverige och kommissionen.
Anf. 127 Jasenko Omanovic (S)
Herr talman! Jag tackar ministern för svaret, som är väldigt intressant. Det är ett väldigt viktigt område vi debatterar: ungdomsarbetslöshet.
Jag vill kommentera svaret från ministern lite närmare, herr talman. Det står att "regeringen har gjort omfattande satsningar och förbättringar inom skolområdet". Men nu är det så att skolresultaten har sjunkit åtta år i rad. Sverige är det land som sjunker mest när det gäller skolresultaten i hela OECD-området. Att regeringen skulle ha gjort någonting åt detta stämmer inte riktigt med verkligheten.
I svaret står det vidare: "Regeringen har sedan 2006 genomfört . åtgärder för att fler ska få jobb och förbättra matchningen." Det här är intressant. I princip misslyckas var femte rekrytering i Sverige på grund av matchningen. Vi har inte i landet den kompetens som företagare efterfrågar. Vi har Europas generösaste arbetskraftsinvandring, men ändå misslyckas företagen. Bland våra nästan 400 000 arbetslösa finns inte de som företagen efterfrågar.
Eftersom vi nu debatterar ungdomsarbetslösheten kan man fråga sig vad som kan göra att de arbetslösa får bättre kompetens. Ja, bland annat arbetsmarknadsutbildning. I mitt hemlän Västernorrland var 3 870 unga personer arbetslösa förra veckan, herr talman. Hur många av dem fick då arbetsmarknadsutbildning? Hur många av dem fick en möjlighet att komma närmare jobb, att förkovra sig, att få ny kompetens? Av de 3 870 unga personer som stod utanför arbetsmarknaden var det hela 26 personer som fick möjlighet att ta ett steg närmare arbetsmarknaden. Det är en skam för Sverige.
Herr talman! Det är inte underligt att vi nu får stöd från EU för att klara av ungdomsarbetslösheten. Vi har en arbetsmarknadsminister som påstår att matchningen har förbättrats. Men ungdomar får inte ens möjlighet att komma ett steg närmare arbetsmarknaden. Dessutom påstår ministern att de flesta EU-medlemsstater får samma stöd som Sverige. I själva verket är det fråga om länder som Grekland, Spanien och Irland - de länder som har haft ekonomiska förutsättningar som gjort att de hamnat i den situationen. Vi har inte haft de förutsättningarna. Hos oss är det regeringens fel!
Anf. 128 Marie Nordén (S)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret, även om det inte finns mycket att tacka för. Jag tycker att det är ett sorgligt tomt svar.
Det är uppenbart att ministern inte ser det allvarliga och akuta i den situation vi har på arbetsmarknaden vad gäller ungdomsarbetslösheten. Men EU-kommissionen gör det. De ser det som så allvarligt att den höga ungdomsarbetslösheten genererar bistånd. Det är ett antal regioner tillsammans med Jämtland - Värmland, Dalarna, Gävleborg, Västernorrland, Skåne och Blekinge - som nu har beviljats krisstöd på en dryg miljard inklusive medfinansieringen.
Att vi kvalificerar oss till detta bistånd tillsammans med länder som Portugal, Irland, Grekland och Spanien, som Jasenko nämnde tidigare, är ett väldigt dåligt betyg för arbetsmarknadspolitiken. Det visar på att den har havererat. Det är någonting som har gått riktigt fel.
Ungdomsarbetslösheten är högre i dag än när Reinfeldt tillträdde som statsminister. I dag är det 90 000 unga människor som står utan arbete. 1 200 unga människor står utan jobb i Jämtland. 90 000 unga börjar sitt vuxna liv utan arbete. Dessa unga vill inget annat än att arbeta, utbilda sig och få den kompetens som gör det möjligt för dem att bli anställbara. Det innebär att man behöver läsa på gymnasiet och behöver kunna kombinera arbete med utbildning. Det behövs fler platser på universiteten, högskolorna, komvux och yrkesvux. Det finns många sätt att möta det här behovet, och det är det som kommissionen säger till regeringen att vi måste börja göra. Det är någonting som inte fungerar som det ska.
De här unga människorna förtjänar snabba insatser. Det är inte rimligt att man förväntas vänta på en aktiv insats när man är arbetslös och att man ska behöva vänta på att Arbetsförmedlingen agerar. Det är inte acceptabelt att man inte direkt kan erbjudas en insats som innebär att man får kompetens, blir anställbar och får den kompetens som efterfrågas.
Trots den höga arbetslösheten, trots att det totalt är runt 400 000 arbetslösa människor i dag i Sverige är det ändå brist på rätt kompetens. Näringslivet och den offentliga sektorn har ändå svårt att hitta rätt kompetens. Det borde få ministern och regeringen att känna att man borde agera mycket skyndsamt, inte vänta. Man borde ompröva sin politik och inse att skattesänkningar kanske inte är den rätta vägen. Det kanske finns andra åtgärder som fungerar bättre och som skulle ge de resultat som man hela tiden säger att man vill uppnå.
Det är pinsamt, bedrövligt och sorgligt att Sverige har kvalificerat sig till att få bistånd av EU för att man har misslyckats så fatalt med arbetsmarknadspolitiken. Tycker inte ministern att man med tanke på detta och rekommendationerna från EU borde bekämpa ungdomsarbetslösheten aktivt och mycket mer skyndsamt än man säger att man vill göra i dag? Det kräver nya insatser, nya initiativ och nya idéer på alla nivåer. Vi borde samarbeta med alla parter som nu vill vara med och bidra. Varför vill ministern vänta? Varför skjuter ministern insatserna framför sig när behovet är så tydligt här och nu?
Anf. 129 Hillevi Larsson (S)
Herr talman! Det är såklart en väldigt allvarlig situation när Sverige får det här speciella stödet på grund av vår höga ungdomsarbetslöshet. Det om något visar att vi har ett problem.
Man kan se att antalet unga i fas 3 har ökat, men egentligen skulle de inte hamna där. Egentligen skulle ingen hänvisas till fas 3 efter riksdagens beslut. Även om man bortser från det är det väldigt illa att just unga hamnar där.
Fas 3 har kallats för ett alternativ till förtidspension. Det finns inte mycket kontakter mellan den arbetslöse i fas 3 och Arbetsförmedlingen, utan risken är att det blir slutstationen.
Tyvärr är vägen till fas 3 en tråkig väg för unga. Det kan ha varit så att man har haft kontakt med en jobbcoach som ska lära en att söka jobb. När det misslyckas hamnar man i fas 3, som en slutstation.
Det har varit mycket kritik mot jobbcoacherna. Det har inte visat något resultat. De som har haft jobbcoach har till och med fått färre jobb än de som haft arbetsförmedlare på Arbetsförmedlingen.
Någonting måste göras, speciellt med tanke på det stöd vi har fått. Nu gäller det att använda pengarna på ett konstruktivt sätt. Det konstruktiva kan inte vara att fortsätta på den inslagna vägen, där unga ska vara gratis arbetskraft inom fas 3 och kanske ha den ena praktikplatsen efter den andra. De riskerar dessutom att tränga undan riktiga jobb. Om det blir väldigt fördelaktigt för arbetsgivaren att ha stödanställningar utan något som helst krav är risken att de fortsätter med det. Annars hade de kanske anställt så att det hade blivit ett riktigt jobb.
Detta är ett systemfel som måste rättas till. Det krävs aktiva insatser. Ungdomar behöver riktiga jobb och utbildning för att få sådana jobb. Ett jätteproblem är att det inte finns tillräckligt många utbildningsplatser - söktrycket är enormt.
Chansen att få jobb är stor om man får utbildning. Trots det har man minskat på högskolorna, och många utbildningar som skulle kunna öka chanserna att få jobb kan Arbetsförmedlingen inte hänvisa till. Inriktningen måste därför ändras. När det gäller skolan är detta väldigt viktigt. Annars är risken att det framöver blir ännu fler arbetslösa ungdomar än i dag. De kommer direkt från grundskolan eller gymnasiet utan godkända betyg och har mycket små chanser att få jobb.
Det största problemet är såklart grundskolan. Om man inte ens kan gå vidare till gymnasiet är chansen att få jobb väldigt liten. Det andra problemet är de som hoppar av gymnasiet eller inte får godkända betyg där. De har också dåliga chanser på arbetsmarknaden. Här krävs en omläggning av hela utbildningspolitiken.
Det som har skett de senaste två mandatperioderna är att man har lagt mycket administration på lärarna, vilket tar tid från undervisningen. Det är där man borde lägga tiden, och man borde se till att det finns tillräckligt många lärare.
Hela personalkollektivet måste förstärkas, även skolsköterskor, kuratorer och alla insatser som krävs - inte minst speciallärare som kan hjälpa barn med särskilda behov. I dag krävs på de flesta håll en diagnos för att få hjälp. Många har ingen diagnos och får det kanske aldrig. Skolpolitiken och jobbpolitiken hänger ihop.
Anf. 130 Jenny Petersson (M)
Herr talman! Vad gör regeringen för att fler ska få ett jobb och för att jobben ska komma fler till del? Det låter som att regeringen inte gör ett dugg.
Till skillnad från många andra länder i Europa har Sverige kunnat satsa på reformer i stället för att dra ned under den lågkonjunktur och den kris som Europa och övriga världen har befunnit sig i. Jag tycker att det är viktigt att framhålla att vi i Sverige har kunnat satsa på reformer för att öka sysselsättningen.
Resurser har tillförts för att bland annat bryta långtidsarbetslösheten genom att förbättra kvaliteten och aktivitetsnivån inom jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för unga.
Det har även införts ett nytt arbetssätt på Arbetsförmedlingen för att långsiktigt och strukturellt förbättra för arbetssökande så att de får rätt hjälp från dag ett, en handlingsplan och så vidare.
Arbetsförmedlingen har även fått en ny uppgift under denna mandatperiod. Det gäller etableringsreformen för nyanlända invandrare som ska hindra att dessa hamnar i långtidsarbetslöshet och utanförskap.
Oppositionen och Socialdemokraterna har, inte i frågan men i tidigare inlägg i debatten, frågat: Vad har Alliansen och Moderaterna gjort under mandatperioden för att motverka arbetslösheten?
Samarbete med parter har efterfrågats. Här ser vi ytterligare ett exempel från Alliansen och Moderaterna: YA-jobben. Där har parterna samarbetat, så som oppositionen och Socialdemokraterna efterfrågade. De genomförs nu och är verklighet.
Alliansen och Moderaterna tar som sagt arbetslösheten på stort allvar och har prioriterat satsningar på jobb och företagande. Det har nämnts i denna och tidigare debatter att 250 000 fler är i arbete i dag trots den lågkonjunktur jag nämnde i början av mitt inlägg. Detta är något som S tycks blunda för. De ser inte att lågkonjunkturen har drabbat Sverige, Europa och övriga världen.
Sedan har jag fått höra det här med olika länder och att det ser så illa ut i Sverige. Men sysselsättningen har ökat här. Ja, men befolkningen har ökat, säger oppositionen och Socialdemokraterna. Jag vill i denna debatt påpeka att det är ett felaktigt påstående att sysselsättningen har ökat bara för att befolkningen har gjort det.
Som jag sade innan: Kolla i Europa! Jag nämnde olika länder. I Nederländerna och Spanien har befolkningen ökat lika mycket som i Sverige - ungefär 400 000 i samtliga länder. I Sverige är det 250 000 fler jobb. I Nederländerna är det i dag 70 000 som har fått jobb. I Spanien, som har samma befolkningsökning som i Sverige, har det blivit 3 miljoner färre arbeten. I Sverige är det fler som har ett arbete att gå till i dag.
Anf. 131 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Jag tackar Jasenko Omanovic och Marie Nordén för interpellationerna.
Det är inte första gången jag är här och diskuterar ungdomar och ungdomars arbetsmarknad. Det är en viktig debatt, och jag har diskuterat med många socialdemokrater under dessa tio månader. Jag har träffat unga, och fler jobb till unga är en av de absolut viktigaste frågor vi har och som jag ägnar mig åt. Det är i frågorna om jobben som konflikten i politiken finns, och det är där alternativen blir tydliga.
Låt mig ge en kort beskrivning av utvecklingen på arbetsmarknaden för unga. Över 50 000 fler unga jobbar i dag jämfört med 2006. Både antalet sysselsatta och sysselsättningsgraden har ökat. Andelen NEET, unga som varken arbetar eller studerar, har minskat, och Sverige hör till de länder som har allra lägst långtidsarbetslöshet bland unga i EU.
Vi vet att det kommer att gå bra för de allra flesta unga, men det betyder inte att vi är klara eller nöjda. Vårt mål är att alla unga som kan och vill arbeta ska ha ett arbete att gå till. Vi jobbar därför med en bred palett av insatser för att jobben för de unga ska bli fler. Det handlar om att sänka kostnaderna för att anställa de unga. Vi har infört tidiga insatser.
Marie Nordén pratade om att alla unga ska ha en tidig insats. Nej, de unga som behöver det ska ha en tidig insats. De allra flesta unga är arbetslösa en väldigt kort tid och ska inte in i en åtgärd från dag ett. Det finns dock inget aktivitetsförbud, vilket Socialdemokraterna gärna vill sprida.
Vi jobbar mycket med studiemotiverande insatser och kurser. Vi vet - och den bilden tror jag att vi delar - att utbildning är något av det viktigaste för en ung person som inte har något jobb att gå till. Om man inte har gjort klart sin gymnasieutbildning behöver man motiveras att göra det.
Vi har satsat på både lärlingar och YA-jobb. Den viktiga diskussionen där är att hitta en ny väg in för unga på arbetsmarknaden, och där har jag har lagt ned hundratals timmar i samtal med parterna. Alldeles nyligen presenterade Alliansen fler förslag för att också få fler unga företagare, vilket vi tror är mycket väsentligt.
Vårt jobbmål är tydligt: över fem miljoner människor ska ha ett arbete att gå till 2020. Det betyder att mer än 350 000 nya jobb ska skapas. Många av dem ska självklart vara för unga.
Vi kommer att fortsätta att lägga fler pusselbitar i vårt gemensamma valmanifest ända fram till valet i september.
Beträffande Socialdemokraternas politik nämner Jasenko Omanovic arbetsmarknadsutbildning. Javisst, arbetsmarknadsutbildning kan vara alldeles lysande för vissa ungdomar. Men jag undrar om inte interpellanten instämmer i att det reguljära utbildningssystemet är grunden och är mycket viktig för många unga. Det är därför som vi har fler högskole- och universitetsplatser. Det är därför vi har satsat på yrkeshögskola. Det är därför vi satsar på just de yrkesinriktade men också på de teoretiska utbildningarna på olika nivåer.
Utbildning är A och O för många unga som inte har gjort klart utbildning och behöver det.
Arbetsmarknadsutbildning verkar på något sätt - jag hade en debatt tidigare också - vara mirakelmedicinen för Socialdemokraterna. Jag tror att det är jätteviktigt. Men vi måste också komma ihåg att arbetsgivare ofta kräver en annan typ av utbildning, ofta längre utbildningar. Det är ofta det som saknas i matchningsgapet.
Jag tror också att det är viktigt att unga lär sig att investera i sin egen utbildning. Därför tror jag att det reguljära utbildningssystemet ska möta mycket av det som har nämnts tidigare.
Kort om EU: Det är gemensamma medel som 20 länder nu tar del av. Det är självklart att vi, som är stora betalare i EU-samarbetet, också ska ta del av de pengarna. Precis som inhemska skatter finansierar mycket av det vi gör i vårt land, ska det EU betalar gemensamt också användas för de stora utmaningar som vi har. Att fler unga har ett jobb att gå till är en stor utmaning för många länder i Europa.
Vi ska använda de medlen för att stärka de insatser som vi gör, och självklart ska Arbetsförmedlingen ha en viktig roll i detta.
Anf. 132 Jasenko Omanovic (S)
Herr talman! Nu blev det intressant. Plötsligt är den kris som har varit i världen skälet till att vi har arbetslöshet i Sverige. Plötsligt är det så att vi betalar så mycket till EU att vi måste få tillbaka något, och då blir det till unga.
Jag tror inte på den matematiken, herr talman. Vi har bland de högsta arbetslöshetssiffrorna i hela EU. Liksom Grekland, Spanien, Portugal och Irland har vi det i vissa geografiska områden i Sverige, och därför är vi berättigade till det här stödet.
Självklart, herr talman, är arbetsmarknadsutbildning inget mirakel. Men nu talar jag här i talarstolen om 3 870 arbetslösa ungdomar i mitt hemlän. De har genomgått den reguljära utbildningen men har inte fått jobb. Nu finns det en chans för dem, och den heter arbetsmarknadsutbildning. Därför nämner jag den.
Det är självklart att vi ska ha bättre reguljär utbildning, och det är självklart att vi ska ha fler platser. Vi har i vår budget haft 10 000 platser mer på högskolor än vad Alliansen haft.
Nu låter det som om Alliansen satsar på högskoleplatser, satsar på komvux. Men det är Alliansen som har tagit bort platser där. Sedan insåg man att det inte fungerade att sälja ut billigare arbetskraft. I ett högproduktivt land som Sverige kan man inte säga: Okej, du får billigare arbetskraft, och därför ska du anställa.
Var femte rekrytering misslyckas. Varför? Därför att arbetsgivare kräver kompetent arbetskraft, inte billig arbetskraft. I ett högproduktivt land som Sverige är det kompetensen som producerar. Människan som kommer ut till arbetsplatsen ska vara kompetent nog att kunna hänga med i de produktivitetskrav som finns på arbetsmarknaden.
Det är inte så om man rear ut 25 procent, 50 procent, 75 procent, som man har gjort med ungdomarna. Resultatet i dag, åtta år efter det att man reade ut 25 procent, 50 procent, 75 procent är att vi får stöd från Europeiska unionen för att kunna få ut ungdomar på arbetsmarknaden. Det är resultatet - ett totalt misslyckande.
Jag välkomnar det påstående som arbetsmarknadsministern kommer med, att det inte är alla ungdomar som vi ska investera i. Toppenbra! Då kan man ju ta tillbaka den misslyckade politik som man har fört, med sänkta socialavgifter för alla ungdomar, och rikta dem till de ungdomar som verkligen behöver det. Vi är överens om att man ska ta bort de ineffektiva åtgärderna och rikta åtgärderna till de ungdomar som behöver dem, för då kommer arbetslösheten bland ungdomar att minska, och då kommer fler att få chans att komma ut i vuxenlivet på riktigt och inte stödja sig på föräldrarna.
Anf. 133 Marie Nordén (S)
Herr talman! Det är tydligt att man från den borgerliga majoriteten inte tycker att detta är ett stort bekymmer. Man tycker inte att det är en kris - det som är orsaken till att man har fått pengar. Det handlar inte om vad ni har gjort, även om ni har gjort alldeles för lite under perioden och konsekvenserna av er politik är att vi har hög ungdomsarbetslöshet.
Hur ni än räknar har vi högre arbetslöshet i dag än vi hade 2006, när den borgerliga regeringen tillträdde. Det var 6 procent 2006 och är 8 procent 2014. Det går inte att räkna på något annat sätt.
Det som är bekymret nu, som jag ser det, är detta: Vi har fått dessa extra pengar, och de är till för att användas. Det är ett läge där vi snabbt behöver nå de arbetslösa ungdomarna, de 90 000 unga människor i dag som väntar på någon typ av insats för att de ska kunna gå vidare och till slut komma in i arbete.
Den sociala fonden har fått de här pengarna. Det är 1 miljard totalt. Då tänker man att det snabbt ska hända något. Men vad gör då regeringen?
Det här programmet kommer inte att få några utbetalningar år 1, alltså 2014. Man väljer att fördela 75 procent av resurserna på Arbetsförmedlingen och 25 procent till regionerna, trots att vi vet att de i regionerna väntar på att sätta i gång insatser - men de vet att inget kommer att hända i år.
Från Arbetsförmedlingen vet jag att det har gått ett brev eller är på väg ett brev till ministern där de varnar ministern för att den här fördelningen av resurserna kommer att leda till en ohållbar situation för dem, eftersom de kommer att vara tvungna att bygga upp en organisation som kommer att vara kostsam och ta tid att bygga upp.
Sedan väljer regeringen att vänta med att fördela ut pengarna. Man betalar ut lite grann 2015. Man betalar lite mer 2016, och sedan lägger man tyngden på de två sista åren.
Vad varnar då Arbetsförmedlingen för? Jo, det är att de inte kommer att hinna använda pengarna. Då står vi där med ungefär 750 miljoner som vi inte kommer att hinna använda, pengar som skulle ha gått till utbildning, arbetsmarknadsutbildning, arbetsmarknadsträning, kontakter med arbetsgivare, fackföreningsrörelsen, näringslivet, kommunen. Men de blir tvungna att vänta på resurserna, så att vi faktiskt riskerar att vara tvungna att betala tillbaka pengar.
Då undrar jag: Tycker inte ministern att det hade varit vettigt att fördela lite annorlunda så att regionerna kanske hade tagit ett större ansvar och så att vi inte belastar Arbetsförmedlingen med resurser som de inte kommer att ha tid att använda? Tycker inte ministern att det vore rimligt att se till att pengarna används, så att man inte riskerar att hamna i en situation där man betalar tillbaka pengarna?
Jag har fått höra rykten - ministern får bekräfta dem eller inte. Man säger att man inte vill överskriva budgettaket. Det låter ju ansvarsfullt. Men i det här fallet är det precis tvärtom. Det är oansvarigt att inte se till att använda pengarna. Man har sänkt skatterna med 130 miljarder, och naturligtvis påverkar det budgettaket, så att det inte finns de resurser som vi behöver använda.
De här unga människorna förtjänar inte att vänta på de här insatserna. De förtjänar insatser och utbildning så att de vet att de har möjlighet att gå vidare. De förtjänar framför allt en regering som ser deras behov, ser vad arbetslösheten gör med deras liv och förstår vad det innebär att gå och vänta på en insats och få en meningsfull start i arbetslivet. De förtjänar en regering som bryr sig, som faktiskt säger: Vi har de här pengarna, vi vill använda dem nu.
Jag undrar igen: Varför vill ministern vänta med insatserna?
Anf. 134 Hillevi Larsson (S)
Her talman! Det är tråkigt om problemet med pengar som brinner inne upprepas. Det är detta problem man redan har på Arbetsförmedlingen där 20 miljarder har skickats tillbaka till regeringen för att man inte har kunnat använda dem för att hjälpa alla arbetslösa. Det vore mycket tråkigt om detta misstag nu upprepas med EU-pengar. Det blir också pinsamt för Sverige inför EU.
Det viktiga i detta sammanhang med arbetslösheten är sambandet mellan utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken. Ministern ställer lite grann arbetsmarknadsutbildningar mot längre utbildningar. Jag tror att både arbetsmarknadsutbildningar och satsningar inte minst på högskolor och universitet med fler platser behövs, särskilt på bristyrkesutbildningar, men även en bred satsning på andra utbildningar behövs.
När det gäller skolpolitiken är jag rädd för vad framtiden bär med sig om denna utveckling fortsätter där vi i PISA-undersökning efter PISA-undersökning störtdyker på detta sätt. Det blir en katastrofal arbetsmarknad. Jag tänker inte bara på de ungdomar som riskerar att slås ut och som aldrig lyckas ta sig in på arbetsmarknaden, utan jag tänker på hela arbetsmarknaden. Hur ska man kunna rekrytera arbetskraft när det är så många som inte ens har klarat gymnasiet?
Det stora problemet i dag, förutom massarbetslösheten, är att vart femte jobb inte tillsätts på grund av att man inte hittar rätt kompetens. Vi har stora industrier, till exempel hela life science-industrin, som är hotade i dag. Det är många jobb som riskerar att försvinna till andra länder om vi inte agerar.
Jag hoppas därför att ministern har nära kontakter med utbildningsministern eftersom vi måste vända på skutan. Det är en hel ungdomsgeneration som annars riskerar att gå förlorad.
Anf. 135 Jenny Petersson (M)
Herr talman! Jag vill först säga, för att det ska stå i protokollet, att vi moderater och Alliansen är oroliga för ungdomsarbetslösheten och arbetslösheten i övrigt och att vi tar den på största allvar. Jag vill inte att det ska misstolkas som att vi inte skulle vara oroliga för den. Däremot har vi olika lösningar eller verktyg för att minska ungdomsarbetslösheten och övrig arbetslöshet. Vi i Alliansen har gjort det mer lönsamt att arbeta, och vi säger nej till höjda skatter för företagare och jobb.
Jasenko Omanovic säger att vi ska ha arbetskraft som är tillräckligt kompetent. Jag håller med om det. Det är just därför som vi ska satsa tidigt på barnen - i förskolan och upp till högre utbildning. Det är därför som vi till exempel har satsat 7 miljarder på svensk utbildning sedan Alliansen tog makten 2006.
Jasenko Omanovic säger att vi har reat ut ungdomar och att det inte finns arbetskraft som är tillräckligt kompetent. Någonstans där ser man den stora skillnaden mellan er och vår politik. Jag värnar verkligen svensk arbetskraft. Men det måste också finnas någon som vill anställa - en företagare, en entreprenör, som vill ha den svenska arbetskraften. Det är här som den stora skiljelinjen går. Vi säger nej till höjda skatter på arbete och företagande. Det gör inte Socialdemokraterna. De vill höja arbetsgivaravgifterna för unga, de vill höja momsen för restauranger, där många unga får sitt första arbete, och de vill göra om RUT-avdraget som har öppnat en helt ny arbetsmarknad och gjort fler arbeten vita.
Jag tackar för debatten och önskar en glad sommar.
Anf. 136 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Jag ska vara mycket kortfattad. Skiljelinjen i svensk politik går inte mellan om vi ska använda våra EU-medel eller inte. Det är en mycket intressant debatt där man diskuterar hur de ska användas innan vi ens har kommit till skott. Jag tycker att dessa medel är viktiga. Men låt oss komma ihåg att det inte är de som skapar de nya jobben. Jobben skapas ute hos företag som vill växa och anställa. Därför måste vi fortsätta en politik som underlättar jobbskapande. Det är så våra unga kan komma i jobb.
De unga som fastnar i långtidsarbetslöshet - vi har Europas lägsta långtidsarbetslöshet - behöver stöd och hjälp för att komma vidare. Det är därför som vi riktar extra insatser. Först gör vi en generell nedsättning av arbetsgivaravgifterna för alla unga eftersom unga generellt sätt har svårare att komma in på arbetsmarknaden. Men vi ger allra mest till dem som står utanför länge. Det gäller anställningskostnader med nystartsjobb och studiemotiverande insatser, som jag nämnde tidigare, och utbildningsinsatser.
Arbetsmarknadsutbildning står inte i motsats till någonting annat. Jag bara lyfter fram att det inte är en mirakelkur för alla som i dag inte har ett jobb att gå till. Det viktigaste är att det finns breda insatser. Människor är olika, och unga är olika, och behöver olika stöd.
Det är intressant att det i dag är första gången, tror jag, som en socialdemokrat nämner ordet kris under mina tio månader som arbetsmarknadsminister. I dag gör man det. Det är viktigt. Vi har nämligen haft en mycket tuff kris i Europa. Den krisen har Socialdemokraterna aldrig velat tala om i denna kammare. Den har varit tuff för väldigt många. Det har varit hårt för många som har upplevt denna kris, speciellt i många andra länder men också i Sverige. Många av de svenska ungdomarna som vill konkurrera om jobben tycker att det är tufft att göra just det eftersom det finns andra arbetssökande med mer erfarenhet. Eftersom vi har en relativt sammanpressad lönestruktur är det klart att arbetsgivare ofta hellre väljer en person med erfarenhet än den som är ung. Det är därför som vi sänker kostnaderna för att underlätta för att fler unga också ska få ett jobb att gå till.
Striden står just mellan olika synsätt på jobbskapandet. Den står inte mellan åtgärder på Arbetsförmedlingen. Det är inte det som detta val handlar om utan om hur jobben ska kunna blir fler. Jag menar att det viktigaste som vi kan göra för de unga är att fortsätta med en politik så att jobben blir fler och att underlätta för unga att bli anställda. Då är det inte rätt väg att gå att höja kostnaderna att anställa alla unga. Varenda arbetsgivare jag möter som har unga anställda vittnar om någonting helt annat. Det är inte rätt att väg att gå att höja momsen för restauranger där många unga, och utrikes födda också för den delen, får sitt första jobb. Vi måste underlätta jobbskapandet och såklart fortsätta att satsa på utbildningssystemet och fortsätta satsa så att unga kan matchas och växa in i alla de nya jobb som finns på olika nivåer inom olika branscher i samhället.
Att vi får ta del av stöd som 20 andra länder också tar del av tycker jag är viktigt. Självklart ska vi göra det och använda dem på det bästa sätt vi kan för att fler unga ska ha ett jobb att gå till.
Anf. 137 Jasenko Omanovic (S)
Herr talman! Jag vill berätta att det finns skillnader mellan hur vi ser på Arbetsförmedlingens roll och vad vi ska använda Arbetsförmedlingen till. När ungdomar kommer till Arbetsförmedlingen ska de inte stå 90 dagar i karantän. Efter maximalt 90 dagar ska de få hjälp på vägen mot ett jobb eller få ett jobb. Det är stor skillnad.
Vi ser vad företagen frågar efter, och det är kompetens. Därför ska vi se till att alla har gymnasiekompetens innan de fyller 25 år. Det är viktiga åtgärder för att man ska kunna skapa förutsättningar för företagare att kunna rekrytera och ha tillgång till arbetskraft. Utan tillgång till kompetent arbetskraft kan företagen inte växa. Det är solklart, herr talman. Detta kommer valet i september att handla om. Det är ett vägval där man generellt öser resurser över företagen eller hjälper företagen att få kompetent arbetskraft.
Vi kommer att göra allt vi kan för att företagen ska få kompetent arbetskraft, och inte rea ut arbetskraften.
Herr talman! Eftersom detta är min sista interpellationsdebatt denna mandatperiod ska jag avslutningsvis tacka ministern. Men jag vill särskilt tacka all personal här i kammaren som är mycket kompetent och trevlig. Jag önskar personalen och talmannen en trevlig sommar.
Anf. 138 Marie Nordén (S)
Herr talman! Det är tråkigt att ministern inte ser det akuta i det läge vi har. Jag tycker att det är ett otroligt stort bekymmer att 90 000 unga människor är utan arbete. Det finns all anledning att inte vänta. Vi behöver agera nu och använda alla medel vi har tillgängliga för att människor i ung ålder ska komma ut i arbete.
Nu har vi tack vare EU, tillsammans med egen medfinansiering, fått drygt 1 miljard. Den miljarden ska användas nu, inte sedan, men ministern bestämmer att vi väntar med att se till att pengarna börjar arbeta för unga människors möjligheter att komma i arbete. Det är sant att det inte är EU-medlen som avgör om vi löser hela frågan, men det här är viktiga medel som måste användas. Jag förstår inte varför ministern gör den här fördelningen av de resurser vi nu har fått.
Ministern har fortfarande inte svarat på frågan varför vi pytsar ut pengarna sent i programperioden och på det sättet riskerar att inte hinna använda dem. Varför lägger man en tyngdpunkt på Arbetsförmedlingen när vi vet att Arbetsförmedlingen kommer att få svårt att använda pengarna? Varför gör man de här felaktiga prioriteringarna, som vi redan nu har blivit varnade för kommer att slå fel?
Det finns skillnader i politiken. Det första beslutet en socialdemokratisk regering kommer att fatta är att införa en 90-dagarsgaranti där varenda ung kille och tjej ska erbjudas riktiga insatser från dag ett. Ingen ska behöva börja sitt vuxna liv med att vara långtidsarbetslös. Det är uppenbart att det finns skillnader, och det har ju visat sig att Alliansens skattesänkningar inte har gett resultat. Det är fortfarande så att vi har en hög arbetslöshet, trots att ni tycker att ni har skött jobbet så himla bra. Det behövs alltså förändringar.
Jag vill använda det sista av min talartid till att tacka. Det här är mitt sista anförande någonsin i riksdagen, för den här gången i alla fall. Tack, och glad sommar!
(Applåder)
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.