Återvandringsbidrag
Interpellation 2025/26:120 av Tony Haddou (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-11-04
- Överlämnad
- 2025-11-05
- Anmäld
- 2025-11-06
- Svarsdatum
- 2025-11-17
- Besvarad
- 2025-11-17
- Sista svarsdatum
- 2025-11-19
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Migrationsminister Johan Forssell (M)
Regeringen och Sverigedemokraterna avsätter i årets budgetproposition omfattande medel för att få människor att lämna Sverige – genom ett så kallat återvändandestöd – detta trots att flera kommuner inte är intresserade eller anser att det är en bra sak.
Utredningen Stöd till invandrares utvandring (SOU 2024:53), som utredde frågan om återvandringsbidraget var tydligt kritisk till förslaget om större höjningar av det ekonomiska bidraget till utvandring, då utredaren menar att det ”bör ses som riskabla och därför undvikas. Den möjliga direkta offentligekonomiska vinsten är med stor säkerhet relativt liten, samtidigt som det kan finnas en risk för samhällelig och samhällsekonomisk skada som är väsentligt större.” Utredningen anger vidare att den möjliga nyttan med att införa ett högre återvandringsbidrag inte är tillräckligt stor för att motivera ett sådant risktagande.
Regeringen har också genom sin nationella samordnare för återvandring bjudit in samtliga kommuner till ett dialogmöte om hur arbetet med frivillig återvandring kan stärkas. Ett stort antal kommuner har avböjt ett sådant möte, bland annat med hänvisning till att de vill ha kvar sina invånare oavsett varifrån de kommer. Flera av kommunerna som tackat nej är moderatledda.
Det stora flertalet av glesbygdskommunerna kämpar med nedskärningar i skola, vård och omsorg. Dessa kommuner behöver stärkas på olika sätt och bli fler, inte färre, invånare.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga migrationsminister Johan Forssell:
Hur motiverar ministern satsningen på återvandringsbidrag mot bakgrund av att det finns andra behov, exempelvis i glesbygdskommunerna?
Debatt
(13 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:120
Webb-tv: Återvandringsbidrag
Dokument från debatten
- Måndag den 17 november 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:34
- Protokoll 2025/26:34 Måndagen den 17 novemberProtokoll 2025/26:34 Svar på interpellation 2025/26:120 om återvandringsbidrag
Protokoll från debatten
Anf. 8 Migrationsminister Johan Forssell (M)
Fru talman! Tony Haddou har frågat mig hur jag motiverar satsningen på återvandringsbidrag mot bakgrund av att det finns andra behov, exempelvis i glesbygdskommunerna.
Frivillig återvandring skapar en möjlighet till en nystart i livet. Det kan handla om personer som av olika skäl inte har funnit sin plats i Sverige, eller som har befunnit sig i långvarigt utanförskap, och som vill återetablera sig i sitt ursprungsland eller ett annat land där de har rätt att bosätta sig. Det handlar alltså om att ge människor en chans till att skapa sig en bättre tillvaro – på deras egna villkor. Det ekonomiska bidraget vid frivillig återvandring har funnits i Sverige sedan 1984. För att underlätta för dem som vill återvandra har regeringen beslutat att kraftigt höja bidraget från och med den 1 januari 2026. Bidraget kan uppgå till maximalt 350 000 kronor per vuxen, 25 000 kronor per barn, 500 000 kronor för makar eller sambor och upp till 600 000 kronor per hushåll.
Det är viktigt att understryka att detta stöd är frivilligt och riktar sig till personer med uppehållstillstånd som själva önskar återvandra. Det är inte ett tvång, utan en möjlighet. Regeringen har också vidtagit flera åtgärder, bland annat genom att ge Migrationsverket fler verktyg, för att minska riskerna för fusk, missbruk och felaktiga utbetalningar av bidraget.
Regeringen bedömer att ett höjt bidrag kan öka incitamenten för frivillig återvandring och bidra till att minska antalet människor som lever i utanförskap och de följder ett sådant utanförskap får för det svenska samhället och för individen.
Avslutningsvis vill jag understryka att regeringens satsningar på återvandring inte sker på bekostnad av glesbygdskommunerna. Glesbygdens behov är viktiga och hanteras inom ramen för andra politikområden, såsom regional utveckling, utbildning och välfärd.
Anf. 9 Tony Haddou (V)
Fru talman! När Vänsterpartiet förhandlar med en regering ser vi till att satsa på välfärden, på barnfamiljer, på hushållen och på vanligt folk. Vi ökar jämlikheten samtidigt som vi stärker välfärden och gör de investeringar som är nödvändiga för Sverige. Vi driver också igenom höjd pension, förbättringar i sjukförsäkringen, höjd a-kassa och många andra bra saker som människor runt om i landet uppskattar och förtjänar.
Men när Moderaterna och Sverigedemokraterna förhandlar ska hushållen, välfärden och barnfamiljer stå tillbaka. Det rullas ut nedskärningar över hela landet. Man lägger hela kostnadschocken i knät på hushållen, och man låter arbetslösheten skjuta i höjden. Det som händer där ute är att vanligt folk får stå tillbaka och leva i ekonomisk otrygghet samtidigt som levnadskostnaderna bara ökar.
Det man kommer med, som är Sverigedemokraternas största satsning i budgetförhandlingarna, är ett återvandringsbidrag på hela 1,4 miljarder första året – och sedan vill man utöka det. Regeringens egen utredare har sågat förslaget – det är meningslöst, kontraproduktivt och skadligt. Och så har vi en minister här som ska utföra något som ingen vill ha.
Kommun efter kommun säger: Tack, men nej tack! I detta nu har 172 kommuner sagt nej till att träffa regeringens samordnare kring återvandring, och fler väntas ge samma besked. En stor och klar majoritet av Kommunsverige är glasklar. De säger nej till det här. Även partikamrater till ministern säger nej till detta. Det har blivit ett kommunuppror, som Jokkmokk i norr dragit igång.
Budskapet är tydligt, fru talman. Framför allt glesbygdskommunerna vill ha kvar sina invånare oavsett var de kommer ifrån. Man gör inte skillnad på folk och folk i den egna kommunen. Man varken uppmuntrar eller uppmanar någon att lämna landet. Alla behövs. Man talar gott om sina invånare.
Jag tycker att det här har varit uppfriskande, för när hörde någon regeringen eller ministern säga ett gott ord om invandrare senast? I stället har vi levt med en ovärdig och förnedrande syndabockspolitik de senaste åren.
Men så ser inte verkligheten ut. Det som kallades flyktingkrisen 2015, som vi hörde ministern prata om tidigare, var inte en kris för Sverige. Vi klarade uppgiften. Vi har sedan dess fått in 400 000 utrikes födda på svensk arbetsmarknad. Vi har kortat tiden det tar för nyanlända att komma in på svensk arbetsmarknad från sju år till tre. Av de 35 000 ensamkommande flyktingbarn som kom då har åtta av tio jobb, vilket är fler än svenskfödda ungdomar i samma ålder.
Verkligheten där ute är att alla behövs. Mer än vartannat vårdbiträde i äldreomsorgen är utrikes född. De förtjänar respekt. Alla som håller uppe svensk välfärd förtjänar respekt och en politik som ser efter dem och som står på deras sida. Kommuner runt om i Sverige behöver sina invånare och kommer aldrig att medverka till en kampanj som splittrar samhället och får människor att känna sig oönskade.
Däremot finns det verkliga problem i de här kommunerna. De brottas varje dag med att få resurser och välfärd att gå ihop. De brottas med att de är för få. De brottas med att de lämnas efter av den här regeringen.
Därför har Vänsterpartiet också lagt fram ett utskottsinitiativ om att fördela om dessa 1,4 miljarder och i stället ge dem till glesbygdskommunerna så att vi faktiskt får en politik som ökar jämlikheten, håller ihop landet och stärker välfärden.
Det är akut och nödvändigt att styra om i den här budgeten, för det här är, som det har beskrivits tidigare, pengar kastade i sjön.
(Applåder)
I detta anförande instämde Samuel Gonzalez Westling, Malcolm Momodou Jallow och Karin Rågsjö (alla V).
Anf. 10 Malcolm Momodou Jallow (V)
Fru talman! Jag kommer från Malmö, en av världens mest internationella städer, en stad där 184 nationaliteter delar samma gator, skolor och arbetsplatser, en stad som gång på gång visar det forskningen har varit enig om i decennier. Malmö är en stad där människor från Kabul, Lagos, Banjul, Köpenhamn och Oslo stiger upp i gryningen för att hålla välfärden vid liv.
Mångfald är inte ett problem utan en resurs. Det vet OECD, EU-kommissionen, FN:s utvecklingsorgan, ILO, Unesco och alla de andra stora institutionerna som faktiskt tittar på verkligheten i stället för att jaga röster utifrån rädsla.
Jag står här som en del av den verkligheten. Jag är född i Gambia och hemma i Sverige, en av alla de tusentals som varje dag går till jobbet för att hålla Sverige igång. Vi är sjuksköterskorna som räddar liv. Vi är lärarna som lyfter barn. Vi är undersköterskorna som bär äldreomsorgen. Vi är tränaren och förebilden i barnens basketlag. Vi är entreprenörerna som skapar nya företag. Vi är lokalvårdarna som håller sjukhusen rena. Vi är politiska samhällsbärare och skattebetalare.
Vi är Sverige på riktigt, i handling och inte bara i ord. Vi är människor som har kommit hit med drömmar men också med ansvar och som har burit mer än vad något samhälle någonsin haft rätt att kräva.
Fru talman! Det är just oss som den här regeringen, styrd av Sverigedemokraternas blåbruna penna, nu vill betala för att vi ska lämna Sverige. De vill betala oss för att lämna landet som vi har byggt, lämna hemmet där våra barn är födda och lämna en framtid som vi själva har varit med och skapat.
Man lägger 1,4 miljarder kronor av våra skattepengar på ett återvandringsbidrag som ingen kommun har bett om och som inga expertstudier eller seriösa ekonomer kan försvara. Det är en politik som i grund och botten bygger på tanken att Sverige skulle bli bättre om människor som ser ut som jag inte fanns här.
Fru talman! Låt oss tala klarspråk: Det här är inte ekonomisk politik och inte heller integrationspolitik. Det här är rå och explicit rasism, rakt ur Sverigedemokraternas våta dröm om ett Sverige utan oss. Det här är en politik byggd på fantasin att landet skulle bli bättre om människor som jag inte längre fanns här. Men vi åker ingenstans. Vi lämnar inte landet.
Även om Johan Forssell, Tidöregeringen och SD vill skicka ut oss är det inte vad kommunerna och svenska folket vill. Sveriges kommuner säger samma sak: Vi vill ha kvar våra invånare. Vi behöver dem. Utan dem stannar Sverige. Regeringens egen utredare varnar dessutom tydligt och menar att förslaget är riskabelt och bör undvikas eftersom det kommer att orsaka stor samhällsskada.
Vad gör då regeringen? De kör över sina experter, kommunerna och verkligheten. Varför? Jo, för att de är låsta i ett ideologiskt, rasistiskt projekt som har ett enda syfte: att få bort alla som inte tillhör majoritetssamhället ur Sverige.
Fru talman! Det är inte bara kortsiktigt och ansvarslöst, utan det är skamligt. Sverige förtjänar mycket bättre. OECD:s senaste rapport visar att Sverige redan går mot en demografisk kris med färre som arbetar och fler som behöver omsorg. Det sista Sverige behöver är med andra ord att förlora arbetskraft.
Ändå vill regeringen lägga 1,4 miljarder på att driva ut dem som håller landet igång. Det är inte bara omoraliskt, utan det är samhällsekonomiskt vansinne. Hur kan Johan Forssell motivera att hans regering lägger över 1 miljard på att bli av med människor samtidigt som skolor går på knäna, vården blöder, tryggheten urholkas och äldreomsorgen skriker efter personal och vi dessutom har bostadsbrist?
Fru talman! Detta är en politik som inte bygger ett land utan monterar ned det.
(Applåder)
I detta anförande instämde Samuel Gonzalez Westling (V).
Anf. 11 Karin Rågsjö (V)
Fru talman! Humorgruppen Grotesco gjorde för flera år sedan ett sångnummer som blev väldigt populärt. Det hette Bögarnas fel – ursäkta språket. Ni i den SD-beroende regeringen verkar ha inspirerats av detta, för i er politik återkommer ni ständigt till att allt är invandrarnas fel.
Genom ständiga utsagor om invandrare marinerar ni oss i en invandrarfientlig smörja. Jag tänker exempelvis på hur kommunerna kämpar med att försöka anställa undersköterskor inom äldreomsorgen och hur beroende kommunerna är av just invandrare. Den SD-beroende regeringen jobbar med signalpolitik, inte med politik på riktigt.
Hur är läget i Sverige i dag? Sedan Ulf Kristersson blev statsminister har 100 000 fler blivit arbetslösa i Sverige, och arbetslösheten är nu 9 procent. Vår ekonomiska tillväxt är i EU:s bottenliga. Kostnaden för mat, hyror och så vidare har ökat med 27 procent, och fattigdomen har fördubblats sedan 2022. De reformer som ni trycker igenom är reformer som tar sikte på invandrare som Sveriges problem, för ett Sverige som slits itu.
Av dem som är anställda i vården i Stockholm har 25 procent invandrarbakgrund. Nationellt är 15 procent av de anställda inom vården och omsorgen invandrare. Vad händer med ett land där den sittande regeringen konstant talar om vi och dom? Vad händer med dem som känner sig utpekade som ett konstant problem? I den här rasistiska marinaden kan ingenting gott växa.
Kommuninvånarna i Sverige behöver bli fler. Demografin är väldigt tydlig: Allt fler blir äldre, och allt färre är i arbetsför ålder. Trots det markerar ni väldigt tydligt att kommunerna ska bli bättre på att övertala invandrare att lämna Sverige. Vad är egentligen syftet? De som jobbar inom äldreomsorgen behöver bli fler, och även inom vården behöver man bli fler. Vi behöver fler inom välfärden.
Vi behöver ett samhälle där alla känner att det här är ditt land och mitt land, allas land. Vad är statsrådets och regeringens strategi när ni vill ge människor maximalt 600 000 kronor om de drar? Det här handlar ju om signalpolitik, så vad ger man för signal? Hur blir glesbygdskommunerna hjälpta av er strategi? Hur stärks välfärden?
(Applåder)
I detta anförande instämde Samuel Gonzalez Westling (V).
Anf. 12 Samuel Gonzalez Westling (V)
Fru talman! ”Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre, där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ned och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet.”
Fru talman! Det sa Per Albin Hansson i riksdagen för nästan 100 år sedan. Med detta som ledstjärna blev Sverige ett av de rikaste och mest jämlika länderna i hela världen.
Om Sverige är ett hem är statsledningen att likna vid svenska folkets föräldrar. I främsta ledet står regeringen och dess ministrar. Alla vi som är föräldrar vet vilket ansvar det innebär. Det är därför det är så olyckligt att Sverige har en regering och en minister som grovt missköter sitt ansvar i både ord och handling – och då är ändå just den här ministern känd för sitt tal om föräldraansvar.
Sverige har stora bekymmer. Arbetslösheten är katastrofalt hög. Hushållens kostnader skenar. Det är kostnader som ökar eftersom hyresvärdar, banker och livsmedelsföretag passar på att göra enorma vinster i krisens spår. Sverige är i dag, 100 år efter Per Albin Hanssons tal om folkhemmet, det land inom OECD där ojämlikheten ökar snabbast. Regeringen blundar, håller för näsan, slår ihop hälarna och önskar att saker och ting ska lösa sig. När önskningarna inte går i uppfyllelse är det enligt regeringen invandrarnas fel.
Det är alltid någon annans fel. Invandrare är den här regeringens styvbarn. Men det är sällan invandrarna som är ägare till de stora livsmedelskedjorna. Det är inte invandrare som är kända för att vara stora fastighetsägare, och det är inte invandrare som äger de stora bankerna. Det är Ica-direktören som höjer matpriserna. Hyrorna höjs av direktören för fastighetsbolaget, och räntorna för bolånen höjs av direktörerna för bankerna. Men dem vill regeringen inte göra något åt.
De besuttna och starka trycker ned och plundrar de fattiga och svaga, men regeringen skyller på invandrarna. Fördomsfulla åsikter och framför allt främlingsfientliga åsikter är som bekant tyvärr ärftliga. Det föräldrar säger vid köksbordet har en tendens att fästa sig hos barnen, ta skruv och bli värre. Barn tenderar att ta vuxnas och framför allt sina föräldrars åsikter och göra dem ännu mer extrema. Det är inte bara ansvarslöst, fru talman. Det är rent av avskyvärt.
Här har vi en regering som i stället för att lösa familjernas problem skyller på styvbarnen. Nu försöker regeringen, likt den elaka styvmodern i sagan om Hans och Greta, övertala fadern om att det är bäst att göra sig av med barnen. Tur är det väl då att det finns kommuner som inte gör skillnad på kelgrisar och styvbarn och som försöker göra vad de kan för att alla ska kunna rota sig i samhället.
För att vi tillsammans ska kunna bli det goda hemmet behöver regeringen ta sitt ansvar. Varför vill inte den här ministern ta sitt föräldraansvar?
(Applåder)
I detta anförande instämde Malcolm Momodou Jallow och Karin Rågsjö (båda V).
Anf. 13 Migrationsminister Johan Forssell (M)
Fru talman! Tack till Vänsterpartiets riksdagsgrupp, som har kommit hit i dag! Det gläder mig mycket att vi har fått den här möjligheten att diskutera framtidens migrationspolitik.
Det var faktiskt en socialdemokratisk regering som införde återvandringsbidraget en gång i tiden, genom Olof Palme 1984. Flera rödgröna regeringar – som Vänsterpartiet har stött under alla dessa år – har haft det här. Vänsterpartiet har alltså ett stort medansvar för att Sverige i dag har ett återvandringsbidrag. Det skulle mina vänner i Vänsterpartiet kanske fundera lite kring, om det nu är så fruktansvärt. Varför har Vänsterpartiet inte ställt krav på att det ska tas bort? Det kan man fundera på. Kanske är det så, fru talman, att det bara är under en borgerlig regering som det är ett problem och att det annars är god vänsterpolitik. Vad vet jag? Det där med konsekvens är ingenting som Vänsterpartiet utmärker sig för, allra minst i migrationspolitiken.
Fru talman! Återvandringsbidraget riktar sig inte till människor som arbetar och gör rätt för sig eller som har kommit in i det svenska samhället. Det har jag varit tydlig och klar med hela tiden. Det handlar om personer som inte har gjort det, inte arbetar, kanske inte har lärt sig svenska och inte uppfattar att man är en del av Sverige i dag. Man kanske längtar hem. Man kanske har släkt, familj och vänner i sitt hemland och vill återförenas med dem. Eller så kanske man helt enkelt inte vill bli integrerad.
Vi vet att det i dag finns stora problem med till exempel avskyvärd hederskultur. Vi vet i dag att det är bra att vi accepterar den beskrivning som är korrekt i detta. Vi har ju under många år haft den motsatta situationen. Inte minst Vänsterpartiet har försökt förringa de allvarliga problemen med den avskyvärda hederskulturen. Men vi vet att det här är ett reellt problem i dag. Så ska det såklart inte vara i Sverige.
Jag fick höra här att återvandring och frivillig återvandring handlar om rasism. Man kan också beskriva det som att det är en mänsklig rättighet enligt FN. Jag som moderat brukar inte tala om FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som rasism, men vill Vänsterpartiet göra det får man väl göra det.
Jag tror att kodordet här är att återvandring är frivilligt. Jag tycker att det är ganska rimligt att det finns stöd till det.
Mina vänner i Vänsterpartiet har haft en väldig otur med den här interpellationsdebatten. Deras tema är ju att utrikes födda möts av rasism och att man känner sig ovälkommen. Men jag noterar, fru talman, att för bara några dagar sedan kom en opinionsundersökning som visar att bland utrikes födda ser man positivt på återvandringsbidraget och på höjningen av det. Det handlade faktiskt om en tydlig majoritet bland utrikes födda som tycker att det här är någonting bra. Det är svårt att få ihop med det höga tonläget från mina vänner i Vänsterpartiet. De sa att det här skulle vara rasism, och jag vet inte allt vad det var. Det fanns liksom ingen hejd på orden.
Vänsterpartiet får tycka vad de vill. Jag kan bara konstatera att bland utrikes födda håller man inte med. Där håller man med mig. Det är ett intressant konstaterande. Det var väldigt stor skillnad: 42 procent av de utrikes födda var positiva till detta. Siffran för befolkningen som helhet var 27 procent. Det tycker jag att Vänsterpartiet kan fundera på.
Fru talman! Återvandringsbidraget är dock ingenting som löser integrationsproblemen vi har i ett slag. Det har ingen påstått heller. Men om man vill återvandra hem är det väl rimligt att man ska kunna få stöd och hjälp att göra det. Det är någonting som har funnits sedan 1984. Det är en del i en väldigt mycket större helhet.
Satsningar på att fler ska komma i arbete och lära sig svenska språket, att införa bidragstak och att göra utanförskapsområden trygga igen efter lång tid av misskötsel är delar av en större helhet för att stärka samhällsgemenskapen i vårt land. Och jag noterar som sagt att en tydlig majoritet bland de utrikes födda håller med oss om att det är positivt att öka återvandringsbidraget.
Anf. 14 Tony Haddou (V)
Fru talman! Det här förslaget är i grunden Sverigedemokraternas förslag som ministern förvaltar. Rasism ligger i deras dna. Vi har fått en förflyttning i svensk politik och Tidöpartier som med tiden radikaliserats till den grad att de står här och försvarar denna rasism. Det är den förändring och förflyttning som har skett i svensk politik.
Det vi bevittnat den senaste tiden är en totalkrasch mellan regeringens och Sverigedemokraternas ideologiska rasism och invandrarmotstånd och verkligheten ute i landet. Det vill ministern inte prata om.
Man undrar ju ibland om regeringen har lämnat Stockholm någon gång. Människor som kommit till Sverige är avgörande för kommunernas omsorg och regionernas sjukvård. Det är därför de säger att alla behövs. Det är ett gemensamt samhällsbygge som alla behöver uppmuntra – inte uppmuntra att vissa ska lämna.
För de kommuner runt om i Sverige som protesterar mot detta handlar det inte bara om förslaget i sig. Det gäller hela det förpestade samhällsklimat som skapats av Tidöpartierna. Man skyller alla samhällsproblem på invandrare i stället för att ta ansvar för den skenande arbetslösheten, bostadsbristen eller kostnadschocken som har lagts i knät på hushållen. Man ägnar mer tid åt att försöka få ut människor från Sverige än åt att göra det bättre för människor som bor och lever i Sverige.
Det här handlar om kommuner som behöver stärkas. Det vi pratar om i dag är människor som varje dag levererar vård, omsorg och skola. Alla behövs mer än någonsin.
I stället för återvandringsbidrag behövs pengar för att stärka välfärden, pengar som gör skillnad på riktigt för människor där ute. Det är inte konstigt att det är just glesbygdskommunerna som har gått i täten för att säga nej till regeringens förslag om återvandringsbidrag. Det är de som konsekvent har missgynnats av den politik som förs och som nu måste riktas om.
Inte en enda gång får man en logisk förklaring från regeringen om denna prioritering, att kasta miljarder i sjön i stället för att använda dem till kommunerna där ute. Är det inte bättre att bara vika de pengarna till kommunerna och göra om och göra rätt? Svårare än så är det inte.
Ministern försöker bland annat hävda att detta bara skulle handla om att skicka ut exempelvis dem som är arbetslösa. Det är kanske det mest oansvariga i den här debatten jag har hört från regeringen, som har ökat arbetslösheten med 100 000 personer och låtit det skena iväg helt och hållet. Nu har man ett litet, fint och fiktivt återvandringsbidrag som man tar upp som en lösning.
Man kan inte sänka arbetslösheten genom att exportera arbetslösa. Andelen arbetslösa bestäms av efterfrågan i ekonomin, inte av befolkningens storlek. Det vore bra om någon från Tidöpartierna hade koll på arbetsmarknad eller ekonomi. Faktum är att det inte finns något orsakssamband mellan invandring och andelen arbetslösa i ett land. Däremot finns det ett tydligt orsakssamband mellan å ena sidan en regering som medvetet tvärnitat ekonomin och investeringarna och å andra sidan arbetslöshet. Där finns orsakssambandet. Ansvaret ligger helt och hållet på den här regeringen och på ministern, inte på invandrare.
Frågan är vad som är ett svar när operationssalar står tomma, hemtjänsten inte räcker till, vårdcentraler saknar personal och service försämras ännu mer. Vi behöver människor. Det kommunerna säger där ute i det som är verkligheten är att alla behövs. Det borde regeringen lyssna på.
(Applåder)
I detta anförande instämde Samuel Gonzalez Westling, Malcolm Momodou Jallow och Karin Rågsjö (alla V).
Anf. 15 Malcolm Momodou Jallow (V)
Fru talman! Sverige byggs inte av murar, inte av hat och rasism, inte av misstro och inte av politiska symbolhandlingar för att hålla en rasistisk rörelse nöjd. Sverige byggs av människor, av oss tillsammans, oavsett var vi kommer ifrån.
När ministern och Tidöregeringen talar om återvandring är det invandrade sjuksköterskor som räddar liv på akuten som de talar om. Det är invandrade lärare som får barn att växa som ministern talar om. Det är invandrade sjuksköterskor som tar hand om våra föräldrar när de inte längre kan ta hand om sig själva och invandrade entreprenörer som skapar jobb, innovation och framtidstro som ministern talar om.
Regeringen vill alltså betala oss för att vi ska lämna landet. Det är människor som håller Sverige under armarna varje timme och varje dag. Det är här som regeringens projekt faller samman, i både teori och praktik. Forskningen är nämligen kristallklar: Länder som satsar på inkludering växer snabbare. Länder som stänger in sig tappar innovation, konkurrenskraft, arbetskraft och social sammanhållning.
Hur försvarar man att man ignorerar sina experter? Hur försvarar man att man ignorerar kommunerna, verkligheten, statistiken och konsekvenserna? Hur kan man försvara att man driver en politik som inte löser något men som riskerar att skada allt?
Fru talman! Sveriges kommuner visar varje dag vad som faktiskt bygger Sverige: solidaritet, mångfald, hårt arbete, kreativitet och hopp. Vi kom inte hit för att bli utköpta. Vi kom hit för att bidra och bygga ett bättre Sverige. Och det gör vi varje dag, varje timme.
Låt mig avsluta genom att säga så här: Så länge jag är här, så länge jag har en röst och så länge jag är vald att representera svenska folket kommer jag att försvara en enkel sanning. Sverige byggs inte av hat, rasism och rädsla. Sverige byggs av människor.
Jag har ett förslag. Några som faktiskt behöver lämna landet och som inte bidrar är aktivklubbarna. Jag uppmuntrar ministern att uppmuntra aktivklubbarna att lämna landet. De bidrar inte till någonting över huvud taget, förutom att sprida hat, hot och våld.
(Applåder)
I detta anförande instämde Samuel Gonzalez Westling och Karin Rågsjö (båda V).
Anf. 16 Karin Rågsjö (V)
Fru talman och statsrådet! Motståndet mot att träffa regeringens samordnare är minst sagt kompakt. En kartläggning som SVT Nyheter Norrbotten har gjort visar att det finns ett stort motstånd i just Norrbotten mot att samarbeta om frivillig återvandring. Utöver Jokkmokk säger bland annat Boden, Kiruna, Gällivare, Överkalix, Pajala, Arvidsjaur, Arjeplog, Luleå, Kalix och fler nej till dialog med hänvisning till att de har ett starkt intresse av att behålla sina invånare.
Överkalix skriver bland annat att deras kommun inte skulle fungera om de inte hade människor som är födda i andra länder som jobbar i kommunen. ”Våra äldre och barn skulle få svälta, våra äldre skulle sakna omvårdnad på våra boenden och i hemtjänsten, många affärer skulle få stänga eller radikalt minska öppettiderna, vår besöksnäring skulle begränsas”, säger Niclas Hökfors, socialdemokratiskt kommunalråd i Överkalix. Kollen på glesbygden kan alltså sägas vara minimal i regeringen.
Många av Västerbottens kommuner tackar också nej till regeringens inbjudan om dialog. Vi behöver fler i kommunen, och då blir det kontraproduktivt om man ska jobba för att människor ska dra härifrån, säger Roland Sjögren, kristdemokratiskt kommunalråd i Lycksele.
I Malå säger Cecilia Festin Stenlund, som är liberalt kommunalråd: Vi är inte intresserade av den här dialogen. Vårt största problem är att vi har för få invånare. Det är ett hot mot välfärden. Vi behöver fler människor, alla vi kan få, och hade tvärtom velat få fler invandrare under ordnade former.
Hur kunde ni landa så snett i den här frågan, Johan Forssell? Och varför satsar ni så ensidigt på signalpolitik i stället för på riktig politik?
(Applåder)
I detta anförande instämde Samuel Gonzalez Westling (V).
Anf. 17 Samuel Gonzalez Westling (V)
Fru talman! Det här landet har så många otroligt stora problem. Vi har en sjukvård som befinner sig i kris. Vi har en skola som kapitalister bara plockar pengar ur. Regeringen låter det här förfalla. Och i stället för att ägna sig åt att lösa de problem som vi står inför väljer man att lägga flera miljarder på att försöka locka människor att lämna landet.
Jag har väldigt svårt att förstå varför man gör den typen av prioriteringar, särskilt när en mängd olika kommuners största problem är att se till att sjukvården och skolan fungerar, eftersom regeringen är benägen att skylla på kommunerna och regionerna och säga att det är deras ansvar.
Jag vill upplysa ministern om att den stora intäkt som kommuner har är beroende av hur stor befolkning man faktiskt har som lever och verkar där. Men regeringen försöker minska befolkningen och pengarna som kommuner och regioner har att använda sig av för att finansiera välfärden. Det är helt sanslöst.
Jag uppmanar regeringen att tänka om, att ta tillbaka det här förslaget till ritbordet och i stället lägga pengarna på saker som samhället faktiskt behöver, till exempel sjukvård och skola i de små glesbygdskommunerna där befolkningen minskar och man ser resurserna dräneras, inte minst på grund av regeringens övriga politik.
(Applåder)
Anf. 18 Migrationsminister Johan Forssell (M)
Fru talman! Jag ska börja med att ge mina vänner i Vänsterpartiet rätt i en sak: Jag tror att det är allvarligt om man förpestar samhällsdebatten. Jag tycker att interpellanten med flera ska fundera på hur de själva agerar i denna situation och om de bidrar till ett bättre eller sämre samhällsklimat. Om man som Vänsterpartiet avfärdar en reform som en majoritet av de utrikes födda i Sverige ser positivt på som rasism, bidrar man då till ett bättre eller sämre samhällsklimat? Jag fick också höra att FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna är rasism, så jag får säga att Vänsterpartiet har en ganska låg tröskel för vad som är rasism. Detta är Vänsterpartiets politik. Jag behöver inte kommentera detta ytterligare, för det är redan så snurrigt.
Låt mig dock korrigera ett sakfel. Det är ingen som skickas ut. Har Vänsterpartiets riksdagsledamöter ens läst förslaget? Det är ingen som skickas ut. Det finns inget tvång i detta. Det är allvarligt att riksdagsledamöter i denna kammare skrämmer upp människor i onödan. Det finns inget tvång, och det är ingen som skickas någonstans. Detta är frivilligt. Men längtan att piska upp en hatstämning är så stark bland Vänsterpartiets riksdagsledamöter att fakta inte spelar någon roll. Detta frivilliga stöd har funnits under rödgröna regeringar med stöd av Vänsterpartiet sedan 1984. Vänsterpartiet har stött rödgröna regeringar som har haft ett återvandringsbidrag. Så ser fakta ut.
Fru talman! Det ropas efter forskning. Jag återkommer hela tiden till att väldigt många människor som är födda i andra länder gör viktiga insatser på svensk arbetsmarknad. Jag reser varje vecka, och senast förra veckan var jag i Helsingborg och talade med väldigt många. Det är otvivelaktigt så att de gör stora insatser, och tack vare deras arbete är Sverige ett bättre land. Men vi kan inte blunda för de stora integrationsproblemen. Malmö nämndes av en vänsterpartist som ett positivt föregångsexempel. Låt mig bara påpeka att Malmö har Sveriges näst högsta arbetslöshet. Ser Vänsterpartiet det? Det är också ett faktum att två tredjedelar av alla långtidsarbetslösa i dag är utrikes födda. Ser Vänsterpartiet det? Ser Vänsterpartiet alla barn som växer upp i familjer där mamma och pappa inte går till jobbet? Ser Vänsterpartiet det utanförskap och den segregation som biter sig fast som en följd av en kravlös migrationspolitik, som vi fortfarande jobbar med konsekvenserna av?
I detta läge vill Vänsterpartiet återgå till precis samma kravlösa migrationspolitik som ledde Sverige rakt in i flyktingkrisen. Under debatten har jag dock fått höra att det inte var någon kris. Det kanske förklarar varför vi tycker så olika. Vänsterpartiet vill gå tillbaka till den situation vi hade 2015, med 163 000 människor, och ha det så år efter år. Låt mig påpeka att det kommer att leda till en situation med ännu mer utanförskap, ännu mer segregation, ännu mer otrygghet och ännu mer polarisering. Ännu fler barn kommer att växa upp utan framtidshopp och drömmar. Men så kommer det inte att bli så länge vi moderater får bestämma, för det är inte en ansvarsfull politik.
Jag noterar dock att Vänsterpartiet tycker annorlunda, och om oturen är framme blir kanske någon av vänsterpartisterna här i salen migrationsminister efter valet i en regering ledd av Magdalena Andersson. Då kommer Vänsterpartiets politik att genomföras – till väldigt stora kostnader för väldigt många människor i vårt fantastiska land.
Anf. 19 Tony Haddou (V)
Fru talman! Jag tycker att ministern behöver höja sin nivå. Gaslighting hör inte hemma i politiken, och jag tycker att det är lågt av ministern. Vi debatterar ett förslag som är så dåligt och har blivit så sågat att regeringen ställde in utredarens presskonferens.
Det är tydligt att regeringen under fyra år har styrts av Sverigedemokraterna, som frånskriver sig allt ansvar. Detta ansvar är vi beredda att ta genom att göra rätt prioriteringar och styra om dessa miljarder till kommunerna – i stället för att som regeringen slänga dem i sjön med en rasistisk signalpolitik som får människor att känna sig oönskade.
När det gäller synen på människor med utländsk bakgrund kommer Vänsterpartiets och Tidöpartiernas syn alltid att skilja sig åt. I er syndabockspolitik kommer ni alltid att skylla på invandrarna. Det kommer vi aldrig att köpa. Vi vill att fler människor ska ha jobb att gå till, och vi vill att så få som möjligt ska vara beroende av försörjningsstöd. Vi vet vilka som håller Sverige uppe. Vi vet att det krävs politiska åtgärder. Vi gör inte som regeringen och skyller allt på invandrarna eller individen och frånskriver oss allt ansvar vad gäller arbetslöshet med mera.
Du som lyssnar på denna debatt, tänk igenom hur ditt samhälle skulle se ut utan människor som inte är födda i Sverige, när du lämnar barnen på förskolan, när du hälsar på mormor på äldreboendet, när du tar bussen till jobbet eller när du går till tandläkaren. Alla som håller Sverige uppe och rustar Sverige förtjänar bättre arbets- och levnadsvillkor samt respekt, inte någon rasistisk signalpolitik från Sverigedemokraternas och Moderaternas budgetförhandling. Detta är inte klädsamt för Sverige utan sänker oss till en låg nivå, och denna låga nivå representeras av ministern. Det är inte värdigt.
(Applåder)
I detta anförande instämde Samuel Gonzalez Westling, Malcolm Momodou Jallow och Karin Rågsjö (alla V).
Anf. 20 Migrationsminister Johan Forssell (M)
Fru talman! Det blir ärligt talat lite löjligt att höra vänsterpartister tala om en låg nivå i debatten när de kallar ett återvandringsbidrag som har funnits sedan 1984 rasism. Det infördes ju av Olof Palme och har funnits under flera regeringar som Vänsterpartiet har stött. Dessutom är återvändande en mänsklig rättighet, enligt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Det här blir lite löjligt, fru talman.
Väldigt många människor som har kommit till Sverige de senaste åren gör otroligt viktiga insatser. Jag återkommer till det hela tiden. De arbetar i hemtjänst eller skola, hos polis eller i försvaret – eller som entreprenörer, som jag nu reser runt och träffar. De gör Sverige bättre. Men vi kan inte blunda för följderna av en kravlös och misslyckad migrations- och integrationspolitik. Vi ser följderna hela tiden, till exempel i Malmö, som nämndes som ett positivt exempel. Malmö har landets näst högsta arbetslöshet. Vi kan inte heller blunda för det faktum att två tredjedelar av dagens långtidsarbetslösa är utrikes födda. Så ser Sverige ut. Jag noterar att Vänsterpartiet inte har nåtts av denna kunskap, men jag är helt övertygad om att svenska folket har nåtts av den.
Vänsterpartiet vill gå tillbaka till en politik som ledde Sverige rakt in i flyktingkrisen 2015 och som skapade ett stort utanförskap och enorma problem för väldigt många människor, inte minst barn, genom segregation, otrygghet, arbetslöshet, parallellsamhällen och en känsla av vi och dom.
Men denna politik ska vi aldrig återvända till, utan vi ska bygga ett land med möjligheter för fler att komma in på den svenska arbetsmarknaden och att lära sig svenska språket. Det ska vara tydligt vilka möjligheter som finns i Sverige men också vilka krav vi ställer i vår svenska samhällsgemenskap.
Här står två tydliga alternativ mot varandra: vår politik eller en återgång till flyktingkrisen 2015 regisserad av Vänsterpartiet.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.