Arbetslivsinstitutets nedläggning och det arbetsmiljöpolitiska kunskapsrådet
Interpellation 2008/09:58 av Pärssinen, Raimo (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2008-10-22
- Inlämnad
- 2008-10-22
- Besvarad
- 2008-11-11
- Sista svarsdatum
- 2008-11-12
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 22 oktober
Interpellation
2008/09:58 Arbetslivsinstitutets nedläggning och det arbetsmiljöpolitiska kunskapsrådet
av Raimo Pärssinen (s)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
En av den tillträdande borgerliga regeringens första åtgärder var att så snabbt som möjligt vilja lägga ned Arbetslivsinstitutet, ALI, samt göra stora nedskärningar i Arbetsmiljöverkets budget. Flera nyliberala debattörer hade länge haft ett ont öga till ALI som av dessa ansågs vara en härd för ett slags socialistisk forskning. Att den akademiska världen och både det svenska och internationella forskarsamhället inte delade denna uppfattning spelade ingen roll. ALI skulle läggas ned av symboliska skäl. Därmed slogs mycket av den samlade arbetslivs- och arbetsmiljöforskningen sönder och Sverige blev ett av få länder i Europa utan ett samlat forskningsinstitut för dessa frågor. Avvecklingsmyndighetens statistik visar att av 120 forskare har enbart hälften gått till fortsatt forskning vid högskolor och universitet.
Det är därför nu utmanande att regeringen på ett sammanträde den 25 september meddelar sin avsikt att bygga upp ett arbetsmiljöpolitiskt kunskapsråd (skr. 2008:101). Först avvecklar statsrådet en forskningsinriktning, och när detta är slutfört vill samma statsråd plötsligt återskapa den. Vilken syn på de 269 avvecklade från ALI visar inte detta på?
Direktivets inledande bakgrund om arbetsmiljöforskningen ger också ett märkligt intryck. Arbetsmiljöforskningens fokus beskrivs som att arbetsmiljön är hindret för människor att komma i arbete. Arbetsmiljöfrågorna framställs också som om de mycket handlar om funktionsnedsattas möjlighet till arbete. Frågan om ohälsa i arbetslivet framstår i direktivet som en nästan sekundär fråga.
Det framstår som en gåta hur ansvarigt statsråd för forskningen som ofta talar om den ”fria forskningen” kunnat godkänna det här. En förklaring kan ligga i att olika partier besätter de båda statsrådsstolarna. Uppdraget ger nämligen intryck av hård politisk styrning. Jag citerar: ”Ämne kan väljas av statsrådet eller rådet.” … ”Rådet kan däremellan ges i uppdrag att kommentera särskilda frågor. För dessa fall kan redovisningen ske på det sätt som statsrådet bedömer lämpligt.”
”Statsrådet kan välja …”, ”rådet ges av statsrådet i uppdrag att …”,”redovisning sker på det sätt som statsrådet bedömer lämpligt …”– formuleringar som svarar illa mot fri, kritisk och obunden forskning där ämnes- och metodval ägs av forskaren.
Till ansvarigt statsråd för Arbetsmarknadsdepartementet vill jag ställa följande frågor:
Avser statsrådet att med det arbetsmiljöpolitiska rådet försöka återskapa den oberoende och kritiska forskning kring arbetslivs- och arbetsmiljöfrågor som i stora delar försvann då ALI avvecklades?
Är forskare från gamla ALI, enligt statsrådets avsikter, välkomna att ingå i rådet eller utföra forskning för det?
Vilken styrning avser statsrådet att utöva när det gäller rådets ämnesval och inriktning?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:58
Webb-tv: Arbetslivsinstitutets nedläggning och det arbetsmiljöpolitiska kunskapsrådet
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:25 Tisdagen den 11 novemberProtokoll 2008/09:25 16 § Svar på interpellation 2008/09:58 om Arbetslivsinstitutets nedläggning och det arbetsmiljöpolitiska kunskapsrådet
Protokoll från debatten
Anf. 109 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Raimo Pärssinen har frågat mig om min avsikt med att tillsätta ett arbetsmiljöpolitiskt kunskapsråd. I detta sammanhang ställer Raimo Pärssinen frågan om avsikten är att återskapa Arbetslivsinstitutet (ALI) och om forskare från det tidigare Arbetslivsinstitutet är välkomna att ingå i rådet eller utföra forskning för det. Raimo Pärssinen undrar också vilken styrning jag avser att utöva kring rådets ämnesval och inriktning.
Eftersom Raimo Pärssinens frågor till viss del tyder på missförstånd när det gäller syfte och uppdrag för det arbetsmiljöpolitiska kunskapsrådet vill jag börja med att klargöra vad kunskapsrådet är och vad det inte är.
Det arbetsmiljöpolitiska kunskapsrådet är, just som namnet antyder, tänkt att vara en rådgivande resurs inom kunskapsområdet arbetsmiljö.
Rådets uppdrag är i detta sammanhang att lyfta fram och belysa viktiga utvecklingstendenser inom arbetsmiljöområdet. Detta ska göras utifrån den forskning som redan finns. Uppdraget är att lyfta fram värdefull kunskap oavsett var eller av vem den är framtagen.
Något uppdrag att bedriva forskning ligger inte i rådets direktiv. Forskningen ska även fortsättningsvis bedrivas vid universitet och högskolor. Något återskapat ALI är alltså inte aktuellt. Frågan om forskare från den tidigare myndigheten är välkomna att utföra forskning för rådet är heller inte relevant eftersom rådet varken ska bedriva eller beställa forskning.
När rådets ledamöter har tillsatts har ambitionen varit att få en så bred kunskapsöverblick som möjligt. De välmeriterade forskare som nu ingår har också genom sina respektive kontakter och nätverk tillgång till en mycket stor kunskapsmassa som har tagits fram av såväl svenska som internationella forskare. I detta nätverk ingår naturligtvis även de forskare med bakgrund från Arbetslivsinstitutet som nu finns inom universitet och högskola. Jag hyser inga tvivel om att deras kunskap likaväl som annan värdefull kunskap kommer att tas till vara.
Som jag vid ett stort antal tidigare tillfällen har framhållit har denna regering inte haft någon annan åsikt än att forskning av hög kvalitet inom arbetslivsområdet är viktig. Jag är också angelägen om att ta del av den kunskap som forskningen har tagit fram, och jag är övertygad om att arbetsmiljöpolitiken måste vila på en vetenskaplig grund.
I arbetet med att förnya arbetsmiljöpolitiken har jag därför självfallet behov av att kunna efterfråga forskningens syn på särskilda frågeställningar. Det är min uppfattning att rådet självt ska ha stor frihet att utforma sitt arbete och att ta initiativ till den kunskapsöverföring från forskningen till politiken som man finner lämpligt. Till viss begränsad del kan jag alltså styra frågorna, men aldrig svaren.
Anf. 110 Raimo Pärssinen (S)
Fru talman! Då kan vi konstatera att statsrådet Littorin har beställt fyra möten med arbetsmiljöforskare. I en tidigare interpellation här i kammaren har vi försökt belysa arbetsmiljöproblemet. Då lovade Littorin att han skulle vända på alla stenar.
Vi kommer ihåg hur det var för något år sedan, när Littorin lade ned Arbetslivsinstitutet. Det var 16 professorer, 119 forskare, 19 forskarassistenter och 29 doktorander som sysslade med det som Littorin nu skriver i direktiven till detta arbetsmiljöpolitiska kunskapsråd - att arbetsmiljöns beskaffenhet har stor betydelse för att uppnå målet om att alla som vill och kan arbeta också ska kunna göra det. Brister i arbetsmiljön får inte leda till att människor drabbas av ohälsa. Jag nämner här det samhällsekonomiska perspektivet, då det är viktigt och kan leda till stora kostnadsbesparingar. En arbetsrelaterad ohälsa kan minska och då leda till minskade kostnader i socialförsäkring och arbetslöshetsförsäkring. Det finns en stor potential i förbättring av arbetsmiljön för ökad produktivitet.
Alla de här sakerna kan jag och Socialdemokraterna instämma i. Men regeringen och Littorin lade ned Arbetslivsinstitutet. I den budgeten skrev man att man skulle minska byråkratin. Så stod det ordagrant i den första budgeten från den här regeringen. Man har sparat 374 miljoner kronor. Nu ska ni ersätta detta viktiga institut, som var världsledande. Det finns två länder i Europa som är utan sådana institut - Sverige och Portugal. Nu ersätter ni detta med fyra möten, och ni skriver kommittédirektiv till ett arbetsmiljöpolitiskt kunskapsråd.
Fru talman! Jag blir självfallet hemskt nyfiken på vad de här fyra mötena ska kunna ge och göra. Jag tycker nästan att det är en skymf att på detta flagranta sätt förstöra ett världsledande forskningsinstitut och sedan ersätta det med fyra möten. Då, när det begav sig när det gäller Arbetslivsinstitutet, fick vi höra Littorin säga här i kammaren att politiken inte ska styra någon forskning. Forskningen ska vara fri. Regeringen ska inte lägga sig i, sade han.
Nu låter han ett sådant här kunskapsråd uppstå och sitter själv och ställer frågor som ska vara relaterade till arbetsmiljön. På så vis ska ministern själv skaffa sig stor kunskap. Själv kallar han det för att vända alla stenar för att vi ska få bättre arbetsmiljö.
Utanförskapet, som Littorin så gärna pratar om, har sin främsta orsak i dålig arbetsmiljö. Där sker en stor utslagning. När vi hade denna världsledande forskning kunde vi också över det breda spektrumet inom arbetsmiljö visa på olika resultat. Men Littorin valde att lägga ned det hela. Nu tycker han att han har hittat en bra lösning när han ska sitta i fyra sammanträden fram till hösten 2010 för att resonera med forskare om frågor som han själv kan vara beredd att ta upp.
Det är därför jag har ställt interpellationen och frågorna. Är forskare från det gamla Arbetslivsinstitutet välkomna att ingå i rådet eller att utföra forskning för det? Vilken styrning avser statsrådet att utöva för ämnesval och inriktning? Först lägger man ned institutet och säger att det är byråkrati, och sedan ersätter man det med fyra sammanträden.
Anf. 111 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Nedläggningen av Arbetslivsinstitutet innebar för det första en nedklassning, för det andra en stor omställning och för det tredje en förändring som är dramatisk för hela arbetslivsforskningen i Sverige.
Från att ha legat i fronten i världen förvandlades den svenska positionen till att i Europa vara ett av två länder som saknar ett samlat statligt forskningsinstitut för arbetsmiljöfrågor. Sverige och Portugal är de två länder det handlar om nu, och det känns definitivt inte bra. Läget för arbetsmiljöforskningen som det ser ut just nu i Sverige är högst osäkert.
Det kanske är för tidigt för att avgöra utfallet av Arbetslivsinstitutets nedläggning. Men en sak är definitivt säker: Den samlade kraften och utfallet av arbetslivsforskningen har tydligt försämrats. Det är ett stort avbräck att den öronmärkta finansiering av arbetslivsforskningen som ALI innebar har försvunnit. Lönekostnaden för de 140 forskare som har lämnat arbetsmiljöforskningen som en konsekvens av nedläggningen handlar om ett bortfall på ca 100 miljoner kronor. Räknar man dessutom in kostnaderna i år för de 145 forskare som fortfarande finns kvar i fält men vilkas projekt är kortsiktiga och osäkra kan resursminskningen bli kring 200 miljoner kronor inom de närmaste åren.
De nya forskningsmiljöer som har uppstått vid en del universitet och högskolor är det i dag svårt att bedöma hållfastheten i. Den långsiktiga finansieringen är inte säkerställd. Från att ha haft en stabil, kompetent och fungerande organisation genom Arbetslivsinstitutet har vi i dag kortsiktiga och osäkra finansieringar som inte garanterar en långsiktig hållfasthet i arbetslivsforskningen. Det är mycket beklagligt.
Nu talar statsrådet Littorin om det arbetsmiljöpolitiska kunskapsrådet. Man vet inte om det är skrattet eller eventuellt gråten som ska tränga fram i lägen som dessa. Mannen och regeringen som har genomfört en dramatisk försämring av arbetsmiljöforskningen och som har skurit ned rejält i Arbetsmiljöverket ska nu inrätta ett kunskapsråd. Gör gärna det då, men inse de dramatiska misstag och felgrepp som har gjorts! Tyvärr kan de inte göras ogjorda, men man kan åtminstone försöka lära sig av misstagen.
Det ska bli intressant att höra statsrådets svar på Raimo Pärssinens frågor. Det ska också bli intressant att höra eventuella svar på mina frågor. Tror statsrådet att initiativet att inrätta ett kunskapsråd kommer att uppfattas som trovärdigt mot bakgrund av de dramatiska försämringarna av arbetsmiljöforskningen och den neddragning i Arbetsmiljöverket som statsrådet och regeringen själv är orsaken till?
Kommer det här rådet att ha någon praktisk inverkan på och betydelse för arbetsmiljöarbetet? Eller blir det bara en institution som ytligt sett kan vara bra att visa upp för allmänheten ibland och hänvisa till men som i praktiken bara blir ett meningslöst diskussionsorgan utan praktisk betydelse?
Anf. 112 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Låt mig upprepa de tre frågorna i interpellationen.
Den första fråga är: Avser statsrådet att med det arbetsmiljöpolitiska rådet försöka återskapa den oberoende och kritiska forskning kring arbetslivs- och arbetsmiljöfrågor som i stora delar försvann då ALI avvecklades?
Svaret på den frågan är att den inte försvann alls. Den finns nu i stora delar på universitet och högskolor där den hör hemma, precis som tidigare fyra femtedelar av arbetsmiljö- och arbetslivsforskningen fanns. 395 av de 420 personer som fanns på Arbetslivsinstitutet har övergått till annat arbete eller finns i andra forskarmiljöer. Det är bra.
Den andra frågan är: Är forskare från gamla ALI, enligt statsrådets avsikter, välkomna att ingå i rådet eller utföra forskning för det?
Låt mig återigen säga att rådet inte ska utföra forskning. Därför är den frågan inte relevant. Däremot har tre av de ledamöter som finns i rådet bakgrund från ALI. Det gäller Eva Vingård som är professor och läkare på institutionen för medicinska vetenskaper vid Arbets- och miljömedicin i Uppsala. Hon är ordförande i kunskapsrådet. Det gäller Eskil Wadensjö som är professor vid Stockholms universitet. Och det gäller Svend Erik Mathiassen som är forskningschef vid Centrum för belastningsskador vid högskolan i Gävle och som är sekreterare i kunskapsrådet.
Den tredje frågan är: Vilken styrning avser statsrådet att utöva kring rådets ämnesval och inriktning?
Vi styr inte forskningen, men regeringen måste väl ändå få ställa frågor som är relevanta nu när vi arbetar med den nationella arbetsmiljöstrategin och när vi för partssamråd och annat som syftar till att göra det som Socialdemokraterna underlät i 30 år, nämligen att se till att ha en arbetsmiljöpolitik som faktiskt leder till färre olyckor och färre dödsfall och en bättre arbetsmiljö.
Det är också bra att ha ett kunskapsråd för att till exempel agera bollplank i arbetet med Certifieringsutredningen, bara för att nämna några exempel.
Anf. 113 Raimo Pärssinen (S)
Fru talman! Jag måste fråga statsrådet Littorin om han är stolt över nedläggningen av den sammanhållna, världsledande forskningen. Han skriver i direktiven att områdets, det vill säga arbetsmiljöområdets, bredd och spridning dock innebär en svårighet att få en överblick och att det finns behov av att få en bred och aktuell överblick av forskningsläget och så vidare.
Allt detta hade vi. Vi var världsledande i denna forskning. Nu står han här, efter att ha gjort kraftiga nedskärningar i Arbetsmiljöverket och efter en total nedläggning av Arbetslivsinstitutet, och säger att han satsar på arbetsmiljöområdet. Det ska han göra genom att ersätta detta med fyra sammanträden då statsrådet Littorin får ställa relevanta frågor, för det borde åtminstone regeringen få göra. Detta är alltså ett exempel på hur statsrådet Littorin vänder på alla stenar för att idogt arbeta på arbetsmiljöområdet. Jag kan inte säga annat än att jag blir upprörd.
Det är 395 forskare som har gått till annat arbete, säger han. Det är strålande. Vad är det för slöseri med kunskapsresurser? Det ska han nu ersätta med fyra sammanträden. Vilket krafttag! Jag undrar verkligen, statsrådet Littorin, vem som blir imponerad av detta. Ska vi fråga några ute i världssamfundet, i andra länder, vad de tycker om detta gigantiska krafttag som han tar för att få en överblick över forskningsläget så att han kan ställa några relevanta frågor? Jag tycker att det är uppseendeväckande att med detta säga att nu skapar denna högerregering en ny arbetsmiljöpolitik. Man skär ned i Arbetsmiljöverket, försämrar möjligheterna till skyddsombudsutbildning och lägger ned världsledande forskning. Det är facit av statsrådet Littorins härjningar inom detta område. Det ska han nu klara ut genom att säga att han nu har skrivit direktiv för att tillsätta ett arbetsmiljöpolitiskt kunskapsråd. Med det kan han skaffa en överblick.
Fru talman! Ursäkta om jag höjer rösten, men jag tycker att det är uppseendeväckande. Det är 395 personer som har gått till annat arbete. Som jag sade tidigare lade man ned den världsledande forskningen för att man skulle minska byråkratin. Sedan må Littorin stå här och skaka på huvudet och säga att det inte var så, men så stod det faktiskt i budgetpropositionen.
De debattörer som skrev i de borgerliga tidningarna sade, precis som Timbro, att man äntligen lägger ned denna sosseforskning. Man relaterade de viktiga frågorna som hade med arbetsmiljö och villkoren i arbetslivet att göra till socialdemokratisk forskning, och med det strök man detta och ströp denna viktiga verksamhet. Nu ska den ersättas av ett arbetsmiljöpolitiskt råd som ska träffa statsrådet fyra gånger.
Om detta är en ny arbetsmiljöpolitik kan jag bara ställa frågan igen, fru talman. Är verkligen statsrådet Littorin stolt över detta? Är det detta som är det stora greppet för att bekämpa utanförskapet och den utslagning som sker i arbetslivet?
Anf. 114 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Efter att ha lyssnat på statsrådet Littorin kan jag inte dra någon annan slutsats än att statsrådet egentligen inte har något grepp om hur det ser ut med arbetsmiljöforskningen i dag. Jag frågade riksdagens utredningstjänst om vad som händer. De hänvisade till en analys som ATK Arbetsliv har gjort på uppdrag av bland annat Vinnova för att se vad som händer. Man konstaterar att det i rapporten sägs att det är svårt att bedöma hur hållbara de nya forskningsmiljöerna vid universitet och högskolor i praktiken kommer att bli eftersom den långsiktiga finansieringen inte är säkerställd.
Det säger väldigt mycket om det aktuella läget. Det finns ingen säkerställd finansiering. Det är läget efter det att ni har lagt ned en världsledande forskningsorganisation på arbetslivsområdet. Då tycker jag inte att man har särskilt mycket att slå sig för bröstet för.
Sedan säger Littorin att de här forskarna har fått andra jobb, men det är andra jobb i andra sektorer. Poängen med allt detta är ju att här har arbetsmiljöforskningen graderats ned rejält i Sverige, och det är mycket negativt i kombination med neddragningarna på Arbetsmiljöverket, som är helt obegripliga, särskilt som ministern hänvisar till Danmark ibland.
Det finns alltså en stor osäkerhet om hela den här utvecklingen. Då inrättar man den här nya, rätt uddlösa instansen som inte ska fatta beslut utan vara någon sorts råd där man diskuterar så kallade relevanta frågor. Min uppfattning och mitt intryck är att det här inte kommer att ha någon som helst betydelse för det praktiska arbetsmiljöarbetet ute i företagen. Däremot har skyddsombud och utbildning av skyddsombud relevans, men det är ju någonting som man kommer att dra ned på genom era neddragningar inom Arbetsmiljöverket.
Anf. 115 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Av tonläget att döma måste Socialdemokraterna vara lite störda av opinionsutvecklingen den senaste tiden, annars hade man inte agerat på det här sättet när man hör debatten.
Låt mig återigen konstatera att fyra femtedelar av arbetsmiljöforskningen fanns redan tidigare, före nedläggningen av ALI, vid universitet och högskolor. Det var på sin plats att den var just där. Efter avvecklingen har 395 av 420 anställda på ALI gått vidare till högskolor och universitet eller till annat arbete, i huvudsak inom det område som man forskade på tidigare.
Sedan sade Raimo Pärssinen att det är ett slöseri med kunskapsresurser att forskning sker vid universitet och högskolor. Det är naturligtvis en bedömning som jag inte alls delar. Det är precis där den hör hemma.
Vi hörde Peter Hultqvist prata om långsiktig finansiering. Med all respekt, men det finns aldrig en garanterad finansiering för någonting. Forskning måste meritera sig på akademiska meriter och inte vara avhängig av att man har tumme med politiker i riksdag och departement. Men det är naturligtvis så att Socialdemokraterna hellre vill se och har en väldigt stark förkärlek för myndighetsdriven och myndighetsorganiserad forskning för att det är så man resonerar, och det förefaller väldigt märkligt.
Arbetsmiljöforskningen är viktig. Den är betydelsefull, och den är god i Sverige. Den bedrivs nu vid universitet och högskolor, där den meriterar sig med akademiska meriter och där den avgörs, inte av politiker utan av forskare själva. Det är där den hör hemma.
Vi styr inte den här forskningen. Det är också bra, för det handlar helt enkelt om att vi ska kunna få det bredaste möjliga underlaget för diskussion och beslut i det som Socialdemokraterna underlät att göra någonting åt under decennier, nämligen att se till att man inte bara hade en kontrolldriven och sanktionsdriven arbetsmiljöpolitik utan en politik som faktiskt agerar för att minska olyckorna och förbättra arbetsmiljön på våra arbetsplatser.
Anf. 116 Raimo Pärssinen (S)
Fru talman! Jag vet inte vad jag ska säga till statsrådet, men nog börjar det väl bli lite strunt i talarstolen. När vi kritiserar regeringen för att man har lagt ned Arbetslivsinstitutet och när vi kritiserar regeringen för att man totalt har slagit sönder en världsledande forskning säger man: Nu börjar Socialdemokraterna bli skakiga på grund av opinionssiffror.
Hör det hemma i den här talarstolen och debatten?
Littorin tar ett krafttag nu genom att beställa fyra möten med ett kunskapsråd. På så vis tror han att han kan visa för omvärlden att han tar arbetsmiljöfrågorna på allvar. Men det är faktiskt genom den praktiska handlingen som den här regeringen och Littorin har visat sitt handlag - genom nedläggning av världsledande forskning och genom starka nedskärningar på Arbetsmiljöverket. Detta gör att när det gäller forskning är det vi och Portugal som står utanför och inte har någon. När det gäller antalet inspektioner på arbetsplatserna och antalet inspektörer ligger vi under väldigt många andra länder. Och så står han här och talar om att han tar arbetsmiljöfrågorna på största allvar.
Jag tror faktiskt inte, statsrådet Littorin, att det är så många som tar just den här åtgärden på allvar. Det gäller fyra sammanträden då Littorin själv får ställa de relevanta frågorna. Han får fråga vad det är för tendenser som finns på arbetsmiljöområdet just nu. Det är ju strålande!
Och jag tror att forskarvärlden håller med mig när jag säger att det är rena löjan. Det är ingenting annat än ett skyltfönster som Littorin öppnar och säger: Titta vad vi tar saken seriöst och allvarligt!
Fyra sammanträden - men 395 forskare försvann med vinden.
Anf. 117 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Att Socialdemokraterna kritiserar oss för nedläggningen av ALI är ju ingen nyhet. Vi har debatterat detta många gånger i kammaren. Det jag vände mig emot var tonläget och ordvalet. Jag förstår att ni inte tycker om att vi lade ned ALI, men jag vill också återigen påminna om att redan när vi startade bedrevs fyra femtedelar av forskningen vid universitet och högskolor. Nu bedrivs hela forskningen vid universitet och högskolor där den får meritera sig på akademiska grunder, precis som all annan forskning i Sverige. Det är en god idé att det är på det sättet.
Vi arbetar med en nationell arbetsmiljöstrategi som vi håller på att utveckla tillsammans med parterna i partssamråd där det finns många olika verksamheter. Kunskapsrådet är en viktig del för att få inspel, för att få testa av och för att kunna ha en god relation till forskarvärlden. Vi jobbar också, som vi har debatterat tidigare här i kammaren i dag, med certifieringsutredning, och vi försöker på olika vis se vilka strukturer och incitament vi kan komplettera dagens arbetsmiljöpolitik med.
Det här är ett viktigt arbete, och jag hade hoppats att Socialdemokraterna kunde ha deltagit i det på något slags konstruktivt sätt, men så verkar inte vara fallet. Nu gör inte det så mycket ändå, ska jag säga, därför att vi kommer att göra det tillsammans med parterna på arbetsmarknaden och gör det redan i dag, och det är nog ändå trots allt det som ger resultat.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.