Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Apoteket och landsbygden

Interpellation 2007/08:515 av Linna, Elina (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2008-03-13
Inlämnad
2008-03-13
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2008-04-04
Sista svarsdatum
2008-04-04
Besvarad
2008-04-08

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 13 mars

Interpellation

2007/08:515 Apoteket och landsbygden

av Elina Linna (v)

till socialminister Göran Hägglund (kd)

Sverige är ett till ytan stort land med relativt sett liten befolkning. Bland annat för att kunna ge service till hela landet har vi i Sverige valt att organisera försäljning och distribution av läkemedel i statlig försorg. I OECD:s rapport Pharmaceutical pricing and reimbursement policies in Sweden beskrivs den svenska modellen som en succéhistoria där priserna kan hållas nere och där staten kan ha kontroll över kostnaderna samtidigt som distributionen fungerar.

För några veckor sedan presenterades den så kallade Apoteksutredningen. I utredningen föreslås att apotekets monopol på försäljning av läkemedel ska avskaffas. Detta innebär att den modell som OECD i sin rapport anser är en förutsättning för låga priser och tillgänglighet i hela landet, och dessutom en modell för låga kostnader för staten, slås sönder. Risken för att landsbygden kommer att drabbas hårt är uppenbar då ”godbitarna”, det vill säga de mest lönsamma delarna av apoteket, snabbt kommer att köpas upp av stora kedjor medan det allmänna har kvar att ta hand om de olönsamma delarna. Att servicen snabbt kommer att bli sämre på landsbygden är inte svårt att räkna ut. Enligt utredningen ska staten enbart garantera distributionen i inledningsskedet.

Slutligen ska enligt utredningen prissättningen på receptfria läkemedel bli fri. Detta kommer självklart att innebära att priserna för dessa produkter kommer att stiga på landsbygden.

Mina frågor till ministern är följande:

1. Hur avser ministern att garantera att läkemedelsdistributionen fortsättningsvis ska vara lika tillgänglig över hela landet?

2. Hur avser ministern att garantera att tillgången på receptfria läkemedel till rimliga priser ska vara lika tillgänglig över hela landet?

Debatt

(13 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:515, Apoteket och landsbygden

Interpellationsdebatt 2007/08:515

Webb-tv: Apoteket och landsbygden

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Göran Hägglund (Kd)
Anf. 60 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Elina Linna har frågat mig hur jag avser att garantera dels att läkemedelsdistributionen fortsättningsvis ska vara lika tillgänglig över hela landet, dels att receptfria läkemedel till rimliga priser ska vara lika tillgängliga över hela landet. Apoteksmarknadsutredningen överlämnade sitt huvudbetänkande den 8 januari i år. Betänkandet innehåller flera förslag som är avsedda att säkra tillgången till läkemedel i hela landet. Fram till den 11 april remitteras utredningens förslag till berörda myndigheter och organisationer. Därefter fortsätter beredningen av ärendet inom Regeringskansliet. Med hänsyn till att behandling av förslagen pågår kan jag för närvarande inte exakt ange vilka åtgärder som kommer att vidtas för att säkerställa tillgängligheten till läkemedel på landsbygden. Men ett av huvudsyftena med omregleringen av apoteksmarknaden är och förblir att förbättra tillgängligheten till hela läkemedelssortimentet, såväl på landsbygd som i storstad. Jag vill passa på att säga att verksamhet på landsbygd inte med automatik innebär dålig lönsamhet. Det är därmed inte givet att alla dessa apotek är oattraktiva för företag på en omreglerad apoteksmarknad. I de områden där det är svårt att driva verksamhet, men där det ur patientperspektiv finns behov av service, finns olika sätt att garantera läkemedelstillgängligheten. När det gäller detaljhandel med receptfria läkemedlen har Apoteksmarknadsutredningen helt nyligen lämnat förslag om hur tillgången till dessa varor ska kunna förbättras. Betänkandet Detaljhandel med vissa receptfria läkemedel innehåller bland annat förslag om vilka förutsättningar som bör gälla för dem som vill sälja ett begränsat sortiment av receptfria läkemedel utanför apotek. Utredningens förslag kommer nu att remitteras och därefter beredas inom Regeringskansliet. Innan beredningen är avslutad kan jag inte heller i denna del närmare presentera vilka förslag som regeringen kommer att lämna till riksdagen. Eftersom omregleringen av apoteksmarknaden är en unik händelse i Sverige får man göra en utblick till andra länder för att se vad som har hänt där när deras apoteksmarknader har förändrats. Det som ligger nära till hands att betrakta är Norge, som 2001 förändrade sin apoteksstruktur och fick en ny apotekslag. Den nya lagen medgav i praktiken en fri etablering och lokalisering av apotek i Norge. Reformen har inneburit att över 170 nya apotek har etablerats sedan 2001, vilket motsvarar en ökning av antalet apotek med 44 procent. Tillgängligheten till såväl receptfria som receptbelagda läkemedel har således ökat markant i Norge de senaste åren. Sedan 2003 har dessutom norska livsmedelsbutiker, kiosker och bensinstationer möjlighet att sälja ett begränsat sortiment av receptfria läkemedel. Den senare reformen har ytterligare ökat tillgängligheten till receptfria läkemedel i Norge. Elina Linna nämner i sin interpellation OECD:s rapport Pharmaceutical pricing and reimbursement in Sweden . I rapporten, som publicerades 2007, fastslog OECD att apotekstätheten är lägre i Sverige än på något annat håll. Enligt rapporten skulle konsumenterna sannolikt bli mer tillfredsställda med tillgängligheten om försäljningen av receptfria läkemedel konkurrensutsattes. Vidare konstaterar OECD att när det gäller förskrivna läkemedel visar erfarenheten från Norge och Island att antalet apotek har ökat och att öppettiderna har förlängts sedan apoteksmarknaderna reformerades. OECD menade att Norges förändrade apoteksstruktur kunde fungera som en förebild för en eventuell apoteksreform i Sverige. Regeringens intention att förbättra tillgången till läkemedel genom att dels avskaffa det statliga apoteksmonopolet, dels möjliggöra försäljning av ett begränsat sortiment av receptfria läkemedel utanför apotek är således helt i linje med OECD:s förslag. Erfarenheten från Norge visar också att intentionen att förbättra tillgängligheten till läkemedel går att realisera genom att omreglera apoteksmarknaden. En förutsättning för att få en förbättrad tillgänglighet till samtliga läkemedel är emellertid att det blir intressant för näringsidkare att öppna nya apotek i Sverige. Omfattningen av nyetableringar av apotek beror till stor del på om staten väljer att behålla verksamheten i Apoteket AB intakt eller att avyttra delar av verksamheten. En avyttring av apotek underlättar för nya aktörer att etablera sig. Om ingen avyttring sker är det stor risk att nya aktörer uteblir, eftersom trösklarna för marknadsinträdet blir för höga. Med hänsyn till detta har regeringen beslutat om en proposition med förslag om att riksdagen bemyndigar regeringen att avyttra en del av de apotek som Apoteket AB i dag äger. Det är regeringens bedömning att merparten av apoteken kommer att finnas kvar i statlig ägo. Apoteket AB kommer därmed att finnas kvar som en central aktör och agera på samma villkor som de nya aktörerna. Staten kommer emellertid även efter omregleringen av apoteksmarknaden att ta ett aktivt ansvar för läkemedelsförsörjningen i hela landet. Jag vill dock understryka att skapandet av den nya apoteksmarknaden inte är ett nollsummespel som handlar om uppdelning av de apotek som nu finns i Apoteket AB:s bestånd. Lika väsentligt är att det därutöver skapas nya apotek så att det totalt sett blir fler apotek. När det gäller prissättningen på receptfria läkemedel är den i dag så gott som fri för Apoteket AB. Apoteksmarknadsutredningen förslår att prissättning på receptfria läkemedel även i fortsättningen ska vara oreglerad för såväl apotek som övrig detaljhandel. Utredningen menar att på så sätt skapas förutsättningar för lokal priskonkurrens och prispress. Innan beredningen av utredningens förslag är avslutad kan jag inte uttala mig om regeringens kommande förslag i denna del.
Elina Linna (V)
Anf. 61 Elina Linna (V)
Fru talman! Först vill jag tacka socialministern för svaret. Vi i Vänsterpartiet är allvarligt bekymrade över utvecklingen på landsbygden. Regeringens politik riskerar att försämra människors möjlighet att bo kvar eller bosätta sig på landsbygden. En av de viktigaste förutsättningarna är en fungerande service och tillgång till exempel till hälso- och sjukvård. Därför är jag och Vänsterpartiet bekymrade över konsekvenserna av avskaffandet av apoteksmonopolet. Servicen på landsbygden riskerar att försämras. Socialministern bedyrar i sitt svar att ett av huvudsyftena med privatiseringen är och förblir att förbättra tillgängligheten också på landsbygden och att verksamhet på landsbygden inte med automatik innebär dålig lönsamhet. Socialministern lyfter upp en för honom viktig aspekt, nämligen att själva idén med privatiseringen bygger på idén om lönsamhet. Här går en tydlig skiljelinje mellan Kristdemokraterna och Vänsterpartiet. Regeringen och Kristdemokraterna menar att hälso- och sjukvård, som också omfattar läkemedelshantering, kan överföras till vilken vinstdrivande verksamhet som helst. Vänsterpartiet däremot anser att apoteksmonopolet har varit och är en garanti för låga och enhetliga priser i hela landet. Vi vill inte att kommersiella intressen sätts framför hälsan, som regeringen nu gör. Socialministern lyfter fram Norge som ett föregångsland när det gäller ökad tillgänglighet. Förra veckan anordnade socialutskottet en hearing om Apoteket här i riksdagen. Då fick vi höra att i Norge, liksom på Island, har avregleringen inneburit en minskad andel kompetent personal. Jag kan mycket väl tänka mig att bristen på just kompetent personal kan bli besvärlig på landsbygden i Sverige också. Socialministern svarar att reformen har inneburit att 170 nya apotek har etablerats sedan 2001 i Norge. Göran Hägglund vet likaväl som jag att majoriteten av dessa nyetableringar finns i städerna. Det är tätt mellan apoteken i kvarteren runt Karl Johan. När socialutskottet besökte Oslo för cirka ett år sedan fick vi höra från en av våra värdar att hon hade fått besöka fyra apotek innan hon hittade ett apotek där man kunde expediera hennes receptbelagda läkemedel. Många av apoteken i Oslo säljer receptfria läkemedel och väldigt mycket skönhetspreparat men inte receptbelagda läkemedel. Är det den typen av apotek Göran Hägglund räknar till förbättrad tillgänglighet i Sverige? Jag fick inte svar på mina frågor för att socialministern inte ville förekomma beredningen av ärendet. Men visst borde socialministern kunna säga vad han grundar sitt ställningstagande på när han säger att han avser att garantera att tillgången till läkemedel ska vara lika i hela landet. Avser Göran Hägglund att garantera att det kommer att finnas apotek i framtiden också i till exempel Vittangi i Tornedalen eller Koppom i Eda kommun i Värmland såsom det finns i dag med ett underlag på drygt 600 invånare?
Ylva Johansson (S)
Anf. 62 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Tack, socialministern, för svaret på Elina Linnas viktiga interpellation. Socialministern säger att han vill ha tillgänglighet också på mindre orter. Vi hade en offentlig utfrågning i socialutskottet för en vecka sedan där bland annat erfarenheterna från Norge var uppe. Det svar vi där fick var att tillgängligheten hade ökat på så sätt att det fanns fler apotek. På mindre orter eller på landsbygden fanns det ungefär lika många apotek som tidigare, men personer som var med för att redovisa exemplifierade det så här: På vissa orter har man lagt ned det befintliga apoteket. På andra orter finns det nu två apotek. Då kan man ställa frågan: Har då tillgängligheten ökat? Jag skulle säga att det har den nog inte gjort. Tillgänglighet är en större fråga än bara antalet apotek. Var finns apoteken? Hur långt har människor till sitt närmaste apotek? Det är viktiga tillgänglighetsfrågor. En annan viktig fråga handlar om tillhandahållandeskyldigheten. Vilka läkemedel har de apotek som finns? Utredningen har inte gett något bra svar på hur det ska skötas i framtiden, och det gör inte heller socialministern här i svaret. Jag skulle vilja fråga socialministern vad han grundar det på att han tror att det är möjligt att skapa en lika god eller bättre tillgänglighet på mindre orter med en avreglerad marknad. Jag vill också säga att jag blir förvånad när jag tar del av socialministerns svar där han säger: Jag kan för närvarande inte ange vilka åtgärder som kommer att vidtas för att säkerställa tillgängligheten till läkemedel på landsbygden. Samtidigt klargör han att staten även efter omregleringen av apoteksmarknaden kommer att ta ett aktivt ansvar för läkemedelsförsörjningen i hela landet utan att tala om hur detta ska gå till. Men på en punkt är han helt säker, nämligen att man ska avyttra apotek. Han är dock säker på att man inte ska avyttra en majoritet av de apotek som i dag ägs av Apoteket AB. Jag vill ställa en fråga: Hur kan det vara en sådan obalans när det gäller vad som är klart i beredningen, nämligen att det ska säljas apotek och hur många som ska säljas, medan det tydligen inte alls är klart i beredningen vilka villkor som ska gälla på mindre orter och hur man ska säkerställas en tillgänglighet på mindre orter? Jag ställer frågan mot bakgrund av att regeringen, som också framkommer i svaret, har lagt en proposition på riksdagens bord där man begär ett bemyndigande från riksdagen att påbörja försäljningen av apotek. Man ska inte förbereda för en kommande proposition som ska föreslå en omreglerad marknad, och man ska inte förbereda en försäljning utan påbörja en försäljning. Man begär alltså ett in blanko-mandat av riksdagen att påbörja en försäljning av apotek utan att man på något sätt kan klargöra hur spelreglerna på den avreglerade marknaden ska fungera. Då vill jag fråga socialministern: Vem, Göran Hägglund, är intresserad av att köpa apotek utan att få svar på hur prissättning och tillhandahållandeskyldighet ska regleras i framtiden? Tror Göran Hägglund att staten kommer att göra en bra affär när man säljer under sådana villkor?
Finn Bengtsson (M)
Anf. 63 Finn Bengtsson (M)
Fru talman! Jag vill tacka Elina Linna för interpellationen och framför allt socialministern för ett väldigt klargörande svar. Vi har diskuterat den här frågan i utskottet i dag. Jag tycker att det här bidrar till vår förståelse för att den här processen sköts på ett mycket ansvarsfullt sätt av regeringen. Fru talman! I samband med de tidigare interpellationerna, inklusive den här, anklagar oppositionen återkommande alliansregeringen för att vilja minska det statliga ägandet av ideologiska skäl. Det må så vara, men det är precis på samma sätt när man av vänsterideologiska skäl vill krama monopol som det heter in extenso - det betyder överdrivet noga - just för att man säger att det är garanten för god tillgänglighet och låga priser. Elina Linna, som har ställt den här interpellationen, har uppenbarligen baserat en del av sina föreställningar om fördelen med apoteksmonopolet på en kritisk röst från en missnöjd kund i Norge för ett år sedan. Det är klart att man alltid kan utgå från sådana observationer. Då kan jag berätta för Elina Linna att jag själv skriver ut rätt så mycket recept som läkare, och jag har brottats med många problem med dålig tillgänglighet, till exempel att nå fram, också för patienternas del, till den enda möjliga telefonreceptur som vi har i Sverige med det monopol vi för tillfället har. Jag har även brottats med att problem som inträffar på icke arbetstid leder till att patienterna väldigt ofta får resa väldigt långa sträckor för att rekvirera ganska banala medel. Det är naturligtvis ett väldigt stort problem. Nu talar jag om receptförskrivna läkemedel, men det blir ännu värre och ännu mer besvärande när man tittar på icke receptförskrivna läkemedel där patienterna, enligt den bedömning som har gjorts av våra viktiga läkemedelsvårdande myndigheter, faktiskt har både kompetensen och förmågan att bedöma att de själva ska medicinera tillfälligtvis för någon enklare åkomma. Att då låta dessa människor resa kanske län och rike runt, så att säga, för att få tag i sina preparat är fullständigt orimligt. Vi har i Sverige i dag en siffra som säger att det går ungefär 10 000 invånare på ett apotek. I nästan alla andra länder är den siffran långt under hälften. Jag skulle vilja avsluta med att ställa två frågor till socialministern och interpellanten. Om man, som socialministern klargörande säger i sin analys av situationen, gör en omvärldsanalys, just för att Sverige är ganska unikt, kommer man fram till att i de länder som nyligen gjort så här, bland annat i vår närhet - Norge tas upp som exempel - har det fungerat alldeles utmärkt enligt de informationer vi har fått. Där har vi också lärt oss en hel del när vi tar fram det här förslaget, som naturligtvis inte kan presenteras i detalj innan utredningen har bearbetats på vederbörligt sätt enligt den processordning man har att bereda sådana här ärenden inför en kommande proposition. Jag vill då ställa frågan: Vilka länder är det nu egentligen som har kvar apoteksmonopol här i världen? Enligt min föreställning är det nog så att monopolen har spelat ut sin roll i mångt och mycket. I det här fallet tror jag att det är väldigt få länder som har monopolet kvar. Jag skulle faktiskt vilja fråga socialministern: Vilka länder vet han om som fortfarande har kvar monopol, och vad skulle vi i så fall kunna dra för fördelar av att ha ett sådant system? Omvärldsanalysen måste ju innefatta även den frågeställningen. Frågan till Elina Linna - det kanske är rimligt att ställa frågan till just henne, för jag tror att de länder som har kvar monopol har just samma grundvärdering av monopolens stora betydelse för god tillgänglighet och låga priser - är: Varför har man kvar monopol i dessa länder? Vet Elina Linna det? Har Elina Linna själv gjort samma kloka omvärldsanalys inför sitt ställningstagande att vilja behålla det svenska apoteksmonopolet? Och i de länder som har dessa monopol kvar, hur är det där med tillgängligheten - vet interpellanten det - och hur är det med priserna och möjligheten för de enskilda medborgarna att få tag i läkemedel?
Chatrine Pålsson Ahlgren (Kd)
Anf. 64 Chatrine Pålsson Ahlgren (Kd)
Fru talman! Jag vill också tacka både för interpellationen och för ett bra, genomarbetat svar. Jag vill redan nu klargöra att anledningen till det här förslaget, något som vi allianspartier också lovade före valet, är patienterna, vi som behöver apoteket. Att vi ska ha en hög tillgänglighet är en central fråga. Om jag är rätt underrättad finns det ett apotek i hela landet som har dygnet-runt-öppet. Det är ju förödande och egendomligt, när vi kan handla hamburgare och köpa bensin i princip dygnet runt i varenda tätort, skulle jag kunna tänka mig. Men apoteksvarorna, då det handlar om att vi blir sjuka, ska vi inte kunna köpa under hela dygnet. Jag skulle nästan vilja dra ut resonemanget så långt att jag säger att jag tror att det blir en del onödiga läkarbesök på grund av att man inte kan hitta ett apotek där man kan få den medicin som man egentligen vet att man behöver. Då är det sjukhusets jourapotek som den läkare som har behandlat patienten har att tillgå. Det kan man väl inte säga är ett modernt och tillgängligt sätt för oss människor. Jag kan också säga, fru talman, att jag inte är särskilt förvånad över att Vänsterpartiet är oroat. De är alltid oroade när vi ska avskaffa ett monopol. Då blir oron jättestor, trots att det här förslaget är för vår, för människornas, skull. Jag ska inte svara på Finn Bengtssons fråga om hur många länder det handlar om, men jag vet det. Nu ska vi se om också Elina Linna vet. Den här frågan är så oerhört viktig, och det är därför regeringen gör det här så noggrant att man till och med har en proposition, som vi i socialutskottet nu arbetar med, för att man ska förbereda och göra allt på ett riktigt sätt. Jag tycker att den här frågan är oerhört viktig för oss alla, för det handlar om trygghet i hela landet.
Göran Hägglund (Kd)
Anf. 65 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Jag tror att det är viktigt att komma ihåg vad som är utgångspunkten för det arbete som bedrivs på det här området. Utgångspunkten för arbetet är att säkerställa en förbättrad tillgänglighet när det gäller läkemedel. Alltför många människor hamnar någon gång i situationen att de snabbt skulle behöva få tag i läkemedel men att det finns trösklar som de inte kan ta sig över därför att det är fel tidpunkt på dygnet och avståndet är för långt - tillgängligheten kort sagt är för dålig. Vi vill ändra på det. Elina Linna förfasar sig här över privatiseringsplaner. Själva tankegången i det här sammanhanget är att vi för att öka tillgängligheten behöver få en bättre fungerande marknad. Det får vi genom att vi underlättar inträdet för nya aktörer, till exempel den enskilda farmaceut som vill starta en egen verksamhet eller det företag som vill etablera sig med en större verksamhet som omfattar flera eller många butiker i Sverige. Då behöver Apoteket AB krympa sin kostym lite för att öka möjligheten för andra att ta sig in på den svenska marknaden. Privatisering är alltså inte målet, men en privatisering av en del av de apoteksbutiker som i dag finns är ett medel för att uppnå förbättrad tillgänglighet. Jag hyser inga förhoppningar om att Elina Linna, med sin ideologiska grund, ska säga att det här nog är en bra idé. Jag tror att hon hellre slår vakt om ett monopol även om det visar sig att det apoteket har långtgående brister, även om det visar sig att Sverige är det enda land inom OECD-området som har ett monopol och även om det visar sig att tillgängligheten blir sämre. Även när det visar sig att servicen inte är så bra som den skulle kunna vara tror jag att Elina Linna kommer att förespråka monopol. Elina Linna har som en ingång i den här debatten att det kan bli bekymmer på landsbygden. Därför är jag ganska noggrann i mina resonemang i svaret om betydelsen av tillgänglighet också på landsbygden och säger också att staten genom Apoteket AB har ett ansvar för att säkerställa god tillgänglighet också för den som bor långt ifrån de allra största orterna i Sverige, och det här ska vi säkerställa. Elina Linna och Ylva Johansson försöker naturligtvis få mig att föregripa det beredningsarbete som pågår genom att här och nu säga exakt hur vi ska göra i olika delar, men det tänker jag inte göra i dag. Vi tänker metodiskt ta steg för steg utifrån det faktum att det här inte är vilka varor eller produkter som helst. Det här går inte att jämföra med att sälja gummistövlar eller cykelslangar, utan det här är sådant som måste omges med en mycket stor säkerhet, och därför är vi väldigt noggranna när vi tar stegen framåt. Ylva Johansson uttrycker att hon är förvånad över att jag säger vissa saker bestämt och att det finns vissa saker som jag inte ger besked om i dag, men det är inte särskilt konstigt alls. Det är vissa saker som vi har bestämt oss för är medlet för att gå framåt, och vi har prövat och analyserat dem. Sedan kommer det att finnas många detaljer som vi behöver klargöra ytterligare innan riksdagen säger sitt i den här frågan. Ylva Johansson ställer en fråga om att vi har bett om ett bemyndigande för att påbörja försäljningen av apotek. Varför göra det nu? undrar hon. Det är helt enkelt för att vi vill sätta i gång ett förberedande arbete som tar sikte på att möjliggöra en försäljning, men vi tänker inte sälja någonting före ett riksdagsbeslut om omregleringens innehåll. För att få klara besked om ifall riksdagen tycker att det är en bra idé har vi bett om detta bemyndigande. Det är också ett välkommet besked till de aktörer som tittar på Sverige.
Elina Linna (V)
Anf. 66 Elina Linna (V)
Fru talman! Först vill jag säga några ord om monopolet. Även jag tog upp exemplet Norge, som socialministern använde som förebild för Sverige. Norge har aldrig haft statligt monopol på apotek. Det var privata apotek, med apotekare som ägare, som reformen 2001 omfattade. Norska apotekare sålde då sina apotek till främst tre stora kedjor, och i en handvändning blev dessa apotekare förmögna förtidspensionärer. Det finns naturligtvis utifrån mitt sätt att se, och jag tror också utifrån många andra människors sätt att se, en tveksamhet inför att vi ska använda hälso- och sjukvårdsorganisationerna, som jag anser att Apoteket tillhör, i vinstdrivande syfte genom att kunna göra sig till miljonär på det sätt som skedde i Norge när apotekare sålde sina apotek. Jag kritiserar alltså lika mycket det privata system som fanns i Norge, och jag ser med förskräckelse på den oligopolverksamhet som apoteken i Norge gått in i. När vi talar om OECD:s siffror vet Finn Bengtsson lika väl som jag, tror jag i alla fall, att man inte räknat in de 400 apoteksombuden som vi har i Sverige. Då skulle siffrorna se annorlunda ut. Vi vet också att Sverige fått beröm av OECD när det gäller handhavande och distribution av apoteksvaror. Vi har möjlighet att handla på nätet. Ett besök på Apotekets hemsida visar hur oerhört pedagogiskt den är upplagd. Där finns information om bland annat e-recept. Jag hoppas att Finn Bengtsson kan tillstyrka att e-recepten blivit en succé. Alla de läkare jag talat med har tyckt att systemet med e-recept är mycket bra. Sedan fick jag frågan vilka andra länder som har statligt monopol vad gäller apotek. Nu ska jag inte förekomma socialministern som inte deltagit i den gissningslek som Finn Bengtsson och Chatrine Pålsson Ahlgren vill att vi ska delta i. Jag tycker inte att det är relevant att behöva diskutera den frågan. Vi diskuterar apoteksmonopolet i Sverige och att medborgarna i Sverige ska få god service. Socialministern har inte svarat mig hur han tänker garantera att invånare i mindre kommuner som Vittangi och Koppom, som i dag har apotek, ska få tillgång till det även fortsättningsvis. De är inte öppna dygnet runt, Chatrine Pålsson Ahlgren, men de är öppna alla dagar utom lördag-söndag.
Ylva Johansson (S)
Anf. 67 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Vi socialdemokrater vill ha konkurrens och marknad på läkemedelsområdet. Det har vi i dag. Vi har en öppen och skarp priskonkurrens varje månad, vilket resulterar i att vi vad gäller läkemedel i Sverige har unikt låga priser ut mot kund. Vi har dessutom många läkemedelsaktörer på den svenska marknaden. Man kan säkert göra den marknaden ännu bättre, men man måste ställa sig frågan om man med ökad konkurrens kommer att skapa en bättre marknad - i stället för att staten fastställer priset, en statlig myndighet övervakar prissättning och alla avtal som föreslås på marknaden samt kunden i det närmaste är prisokänslig eftersom det är skattebetalarna som betalar notan. Det finns mycket som talar emot det. Det är också erfarenheterna från Norge, där den norska ekobrottsmyndigheten, enligt uppgift vid vår hearing, fått gå in och agera i fall där mellanhänder och läkemedelsföretag i ohelig allians gjort överenskommelser för att upprätthålla priset ut mot kund. Min främsta invändning, fru talman, gäller trots allt inte huvudfrågan i detta läge. Vi kommer att få ha många debatter om hur den avreglerade apoteksmarknaden ska fungera när remisstiden gått ut och regeringen kommit med ett förslag. Göran Hägglund säger att de vill sätta i gång ett förberedande arbete. Men, Göran Hägglund, det är inte det du begär riksdagens mandat för. Du begär riksdagens mandat att kunna påbörja försäljningen och avyttringen av Apoteket. Jag tycker att det är en högriskverksamhet när man betänker att Riksrevisionen i samband med regeringens tidigare proposition om försäljning av statliga företag svarade att regeringen då inte hade uppfyllt grundlagens beredningskrav eftersom den inte inhämtat synpunkter från myndigheter med expertkunskap. Ändå vågar man nu begära riksdagens mandat att få sälja Apoteket samtidigt som remisstiden pågår.
Finn Bengtsson (M)
Anf. 68 Finn Bengtsson (M)
Fru talman! Den här debatten visar tydligt på den ideologiska övertron på monopolens frälsning för medborgarna. Som Chatrine Pålsson Ahlgren sade är det naturligtvis patienten vi sätter i fokus för att få god tillgänglighet och en fullständigt rimlig prisbild för patienterna, betydligt bättre än vad fallet är i dag. Då är det - förlåt uttrycket - en riktig förbannelse att de som kramar monopolen har så mycket lättare att just instifta monopol än att ansvarsfullt avveckla dem för att få en sundare konkurrenssituation. Detta är alliansregeringens uppgift efter alla de fastlåsta åren där man med stor tydlighet från vänsterhåll visade att man inte var intresserad av att bryta ett monopol även om det inte fungerade. Det leder till att avvecklingen nu sätts på hårda prov. Därför blir det också lite patetiskt att höra Ylva Johansson framföra en mängd frågor om varför regeringen vill ha bemyndigande för både det ena och det andra. Det är klart att regeringen måste ha ett bemyndigande för att på ett affärsmässigt sätt väga in hur man ska kunna avveckla apoteksmonopolet. Det är väl att hoppas på för mycket att en som kramar ett monopol skulle vara särskilt intresserad av den konkurrenssituation som är en grundförutsättning för allt sunt företagande som, vill jag påstå, alliansregeringens fyra partier är betydligt bättre skickade att genomföra än Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. I svaret från socialministern får vi bekräftat det som statssekreteraren i dag nämnde i utskottet och som Ylva Johansson mycket väl känner till, nämligen att syftet inte är att föregripa någon försäljning, vilket vi också fick bekräftat. Syftet är att använda sig av detta bemyndigande för att på ett ansvarsfullt sätt titta över hur man ska kunna avveckla monopolet. Om Ylva Johansson verkligen är positiv till konkurrens och en fri marknad, som hon säger, ska hon i stället vara glad att det sker på detta sätt och inte aktivt motverka det hela.
Chatrine Pålsson Ahlgren (Kd)
Anf. 69 Chatrine Pålsson Ahlgren (Kd)
Fru talman! Det är viktigt att komma ihåg att när man etablerar apotek sker det naturligtvis på ställen där man tror att man får kunder. Det säger sig självt. Ibland låter det på Elina Linna som om hon är rädd för att det ska bli för många apotek på ett och samma ställe, men ingen är så dum att man köper ett apotek om man inte får kunder till det. Elina Linna säger att Apoteket i dag fungerar väldigt väl och att man kan gå in på nätet. Det är klart att man kan göra det. Man kan gå in på hemsidan. Men det är många av våra äldre som inte har vare sig dator eller kunskap om hur man går in på hemsidan. Det är just för den gruppen människor som det fysiska apoteket är så oerhört viktigt. Det skapar en trygghet i helheten. Riksrevisorernas kritik, som vi också har talat om på förmiddagen i dag, handlade om att man inte hade remissbehandlat detta. Det var den huvudsakliga kritiken, och det görs med det här. Man lär sig av allting, och nu är man minutiöst noggrann, för att det här ska bli bra. Jag kan väl ändå få ställa en fråga till Elina Linna, som har en replik kvar. Tycker Elina Linna att monopolet har lyckats, när det finns ett enda dygnetruntöppet apotek i hela Sveriges land med 9 miljoner invånare? Det tycker inte jag. Hade monopolet varit lösningen hade saker och ting fungerat. Men de gör inte det. Det är därför, fru talman, som den fortsatta processen ska bli så spännande.
Göran Hägglund (Kd)
Anf. 70 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Elina Linna ifrågasätter att man ska använda hälso- och sjukvård i vinstdrivande syfte och säger att det är skälet till att Vänsterpartiet är emot att andra än staten står för försäljningen av läkemedel. Men om man för det här resonemanget i botten är det klart att Elina Linna borde förespråka förbud av privata initiativ på läkemedelsområdet i övrigt också. Ska privata företag kunna tillverka och sälja läkemedel, eller vill Elina Linna förbjuda det också? Vill Elina Linna förbjuda privata initiativ när det gäller hälso- och sjukvården och omsorgen om äldre, eller förbjuda privata vårdgivare? Kanske vill hon det. Hon har strax tillfälle att utveckla sitt resonemang. Är det så att hennes inställning är så dogmatisk att hon vill förbjuda varje privat initiativ som medverkar till att öka hälsan och välbefinnandet hos människor, som lindrar och botar? Lämnar hon beskedet att man kommer att förbjuda också privata läkemedelsföretag om Vänsterpartiet får något att säga till om? Regeringens utgångspunkt är som sagt att öka tillgängligheten utifrån det faktum att en mängd olika jämförelser visar att vi har för dålig tillgänglighet när det gäller läkemedel. Vi har för låg servicenivå på området. Det finns väldigt många, inte minst kvinnor, som jobbar inom Apoteket och ser fram emot att kunna ha flera olika arbetsgivare att välja mellan eller att kunna gå vidare och starta ett eget apotek och utveckla en idé. Jag är väldigt glad om jag kan medverka till att vi får fler olika aktörer på området. Vi har ett väldigt viktigt arbete kvar att göra när det gäller att gå igenom alla olika delar för att få allt det här på plats. Vi gör det under en ganska kort tid, men vi gör det systematiskt och målmedvetet. Det finns en hel del frågor som jag inte kan ge svar på i dag av respekt för den pågående processen, som syftar till att lösa ut det här metodiskt, målmedvetet och tålmodigt. Det finns en mängd olika små och stora frågor som måste lösas. Elina Linna har som utgångspunkt för interpellationen en rapport från OECD. Jag har roat mig med att titta en del i den. De konstaterar när det gäller priser till kunden att det finns ett antal länder som har billigare läkemedel än Sverige. Man säger att svenska kunder framför allt betalar ett högt pris i form av dålig service och dålig tillgänglighet. Detta skulle kunna gå att lösa. Det finns andra länder att titta på. Utgångspunkten för mig och regeringen är att göra det bättre för människor i Sverige och enklare att få tag i läkemedel, för det är en del av hälso- och sjukvården.
Elina Linna (V)
Anf. 71 Elina Linna (V)
Fru talman! Jag fick inte svar från socialministern när det gäller glesbygdskommunerna med ett fåtal invånare. Hur tänker han garantera att det kommer att finnas apotek där? Från Chatrine Pålsson Ahlgren fick jag ett indirekt svar, med tanke på att 600 personer inte kan räcka som underlag för ett lönsamt apotek. Jag tolkade Chatrines inlägg så. Jag måste säga att det verkar som att varken Chatrine Pålsson Ahlgren eller Finn Bengtsson var med på samma hearing som vi andra förra veckan. Det var inte bara Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som var oroliga över framtiden när det gäller läkemedelshanteringen i landet. Det fanns väldigt många andra som också var oroliga över den. Apoteksutredningen saknar förslag som långsiktigt säkerställer tillgängligheten till apotek och läkemedelsförsörjning i glesbygden. Jag hoppas att socialministern kan förklara hur det kommer sig. Fanns det inte med någonting i direktiven om garantier för glesbygden? Den frågan är otroligt viktig. Läkemedelsverket ska säkerställa ett totalt utbud av både receptfria och receptbelagda läkemedel över hela landet. Hur kommer man att klara av det i framtiden? Jag kan hålla med om att det finns någonting att göra när det gäller tillgängligheten. Men det kan man göra inom de befintliga ramarna också. Jag har tidigare nämnt e-recept. Det går till och med att få hem läkemedel per post i dag. Det sker förbättringar.
Göran Hägglund (Kd)
Anf. 72 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Historien visar att när man åstadkommer förändringar är det ofta till följd av ett tryck utifrån, att det finns någon annan som är med och tävlar. Då ökar fokus på att tillfredsställa de kunder man har. När det gäller läkemedel är det viktigare än på andra områden att vi har god tillgänglighet. Det är det regeringen strävar efter. Elina Linna tar upp frågan om glesbygden igen. Jag kommer så småningom återigen tillbaka till riksdagen med den frågan med en beskrivning av vilka mekanismer vi avser att använda. Vår uppfattning är naturligtvis att vi inte ska försämra tillgängligheten utan tvärtom förbättra den. Det är själva utgångspunkten. Det gäller också dem som bor i Småorts-Sverige, som det brukar heta, på mindre orter eller långt ifrån de större städerna. Detta kommer riksdagen att få möjlighet att ta ställning till. Syftet är att förbättra och underlätta för människor. Under en sådan process som nu pågår är det klart att det finns många som framför synpunkter. En del myndighetspersoner säger utifrån sin professionella kunskap: Tänk på det här och det här! Dem lyssnar vi förstås på. En del påtryckningsgrupper av olika slag som har kommersiella intressen driver sina synpunkter. Det finns andra som vill vara med och trycka på för att få igenom sina ståndpunkter. Vi lyssnar naturligtvis på alla, men vi ska komma ihåg att våra beställare är patienter som behöver tillgång till läkemedel. Den tillgången vill vi förbättra. Vi vill förbättra servicen för att de människorna ska kunna få sina läkemedel, för det bidrar till deras hälsa.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.