Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
alternativ energianvändning
Interpellation 2003/04:470 av Andersson, Yvonne (kd)
Interpellationen är besvarad
- Anmäld:
- 2004-05-06
- Inlämnad:
- 2004-05-06
- Besvarad:
- 2004-05-19
- Sista svarsdatum:
- 2004-05-24
Interpellationen
den 6 maj
Interpellation 2003/04:470
av Yvonne Andersson (kd) till näringsminister Leif Pagrotsky om alternativ energianvändningEnergifrågorna har varit och är komplexa i vårt land. För och emot kärnkrafsverk har länge dominerat den politiska debatten. Alltför lite av nya uppfinningar och rön har tagits till vara i en tid man önskat att detta skett.
I ett europeiskt perspektiv är vindkraftsbranschen en succé. I Danmark står vindkraften för 20 % av elproduktionen i dag. I Sverige har utbyggnaden gått trögare på grund av flera faktorer. Kärnkraft och vindkraft har bland annat setts som kontrahenter. Sverige satsade på mycket stora vindkraftverk på flera megawatt i början av 80-talet, samtidigt som danskarna byggde små vindkraftverk och lärde sig förstå teknikens möjligheter och begränsningar. Successivt har danskarna byggt större maskiner, stimulerat hemmamarknaden med statliga bidrag och skapat en industri som i dag sysselsätter mer än 20 000 anställda i Danmark.
Energimyndigheten har uppdrag att medverka till att nya energikällor växer fram. Tyvärr blir deras kunder oftast de större bolagen eller institutionerna. Samtidigt vet vi av historien att det ofta är enskilda forskare som bär fram en idé som senare innebär de stora tekniska genombrotten. Min fråga till ministern är:
På vilket sätt avser statsrådet att stötta enskilda forskares projekt för att ta till vara nya idéer?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2003/04:470
Webb-tv: alternativ energianvändning
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 31 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Yvonne Andersson har frågat mig på vilket sätt jag avser att stötta enskilda forskares projekt för att ta till vara nya idéer på energiområdet.
Regeringen har nyligen låtit utvärdera insatserna inom 1997 års långsiktiga energipolitiska program. Utredaren Peter Nygårds redovisade uppdraget i september 2003.
Utredaren finner att målen för energiforskningsprogrammet till stor del, och med ett viktigt undantag, har uppfyllts. Verksamheten har bidragit till att sänka kostnaderna för ny energiteknik och till att bygga upp vetenskaplig och teknisk kompetens inom högskola och näringsliv. Däremot kan man inte hävda att programmet lyckats bidra till en kraftig marknadsintroduktion av ny teknik för el- och värmeproduktionen från förnybara energikällor.
Mot denna bakgrund delar jag med Yvonne Andersson en viss oro över att våra insatser på forskning och utveckling på energiområdet inte i tillräcklig utsträckning leder till nya produkter och processer på marknaden.
Regeringen kommer under hösten att presentera ett förslag till fortsatta insatser kring forskning och utveckling på energiområdet. Det är förstås för tidigt att nu gå in på vad detta förslag kommer att innehålla i detalj. Vad jag kan säga nu är att stor vikt kommer att fästas vid frågan om hur resultaten från energiforskningen i större utsträckning ska kunna kommersialiseras.
Vi har etablerat en verksamhet som fungerar väl när det gäller att bygga upp kompetens och kunnande vid våra högskolor och inom industrin. Uppgiften nu är att gå vidare och på denna grund etablera ett system som ger oss ny teknik både för omställningen av vårt energisystem och för en hållbar tillväxt.
Även andra insatser och styrmedel än forskning kan förbättra förutsättningarna för företagande och marknadsintroduktion av nya produkter och öka efterfrågan på ny energiteknik.
Det system med elcertifikat som infördes förra året kommer till exempel att öka intresset för och efterfrågan på ny teknik för elproduktion från förnybara energikällor.
Ofta noteras bristen på riskkapital som en barriär för innovationsverksamheten. I november 2003 utsåg jag en förhandlingsman som tillsammans med Stiftelsen Industrifonden, Teknikbrostiftelserna, Almi Företagspartner AB och Stiftelsen Innovationscentrum ska föreslå en förstärkt satsning på kapitalförsörjning i mycket tidiga skeden, så kallad såddfinansiering. Resultaten av detta arbete kommer att stärka möjligheterna för kommersialisering av nya idéer.
Jag vill också peka på att ny teknik för förnybar energi och energieffektivisering utgör en stor och viktig del av det som kan kallas miljöteknik. Det nationella centrum för miljödriven affärsutveckling och miljöteknikexport som nu planeras för start runt årsskiftet kommer även det att bidra till förbättrade förutsättningar för kommersialisering av ny teknik på energiområdet.
Med dessa insatser är jag övertygad om att förutsättningarna kommer att förbättras avsevärt för att nya idéer på energiområdet ska kunna tas till vara.
Anf. 32 Yvonne Andersson (Kd)
Fru talman! Det kanske är lite förmätet, men jag ska ändå roa mig med att läsa upp ett par citat från de riktlinjer som Socialdemokraterna antog vid sin mellankongress den 16-18 april:
"Mer vindkraft. Utbyggnaden av vindkraft måste öka. I dag tar tillståndsprocessen för lång tid. Vi vill att staten ska ansvara för att särskilda områden för vindkraft pekas ut och miljöprövas så att utbyggnaden kan ta fart."
Vidare står det: "Växande marknad för miljöteknik. Svenska företag är världsledande när det gäller att ta fram patent inom miljöteknik. Vi vill öka satsningarna på forskning, utveckling och export av miljöteknik." Etcetera.
Detta stämmer väl överens med svaret. Jag blev glad när jag fick ministerns svar i min hand. Ändå känns det som om det finns anledning att betona att det som har kommit i gång i dag borde ha gjorts i förrgår, om man säger så.
Jag skulle vilja peka på en sak som har oroat mig. Jag har ju rätt mycket tillgång till Vinnovas inre arbete. Det gäller hur man inom energiområdet ska lyckas få det här brobygget mellan forskningen, de goda idéerna - många enskilda på våra högskolor och på andra ställen har suveräna idéer - och den produkt som vi vill ha. Här känns det som om många, särskilt enskilda, helt enkelt får sämre möjligheter. Det är ofta kluster eller lite större sammanslutningar som har möjlighet att gå framåt.
Här vill jag peka på frågan: Hur ska vi kunna ta vara på de många enskilda goda idéer som finns? Jag har själv mött flera personer som har haft bra idéer men som känner att de inte kan komma vidare. Det finns ett slags vakuum innan man kommer dithän att man kan bli såddfinansierad i ett företag eller få en energimyndighets möjligheter.
Det är egentligen detta jag vill peka på. Jag är kort sagt orolig för att många av de bärkraftiga idéer som skulle ha kunnat leda framåt till ökade möjligheter inom energiområdet inte har tagits till vara. Ofta blir då duktiga ingenjörer och andra hänvisade till att sälja sina idéer till andra länder eller att satsa på nya områden som helt enkelt är framkomliga när det gäller ekonomisk utveckling för dem själva.
Därför ställde jag frågan i min interpellation hur vi ska göra för att bättre ta till vara de nya idéerna. Det gäller både dessa - jag ser att talartiden snart är ute - och naturligtvis också den industri vi har som nu måste omorientera sig då dess produkter inte längre är marknadsvänliga i vårt land.
Men först och främst gäller det de enskilda goda idéerna. Hur ska vi bättre kunna hitta de förnybara energikällorna och ta vara på enskildas idéer?
Anf. 33 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Jag tycker att det var roligt att höra detta första inlägg. Det tyder på att vi har väldigt mycket som förenar. Det är väldigt många punkter i våra sätt att se på detta som sammanfaller.
Självklart går det alltid att tycka att man kunde ha gjort mer än det man gör och att man kunde ha börjat tidigare med saker som man börjar med nu. Men jag vill ändå påstå att vi har varit väldigt ambitiösa på vindkraftens område de senaste åren. Vi ger nu ett driftsstöd på 100 miljoner kronor per år till de vindkraftverk som finns i produktion. Det är väldigt mycket pengar. Det är 12 öre per kilowattimme i ett läge när de långsiktiga kontrakten på el kanske har varit 20 öre per kilowattimme. Det har alltså varit väldigt mycket.
Dessutom lägger vi betydande belopp på forskning och utveckling när det gäller vindkraft - på demonstrationsanläggningar och på introduktion av nya vindkraftsanläggningar. I den period där vi nu är lägger vi under några år nästan ½ miljard kronor på detta. Vi gör alltså redan saker som följd av beslut som vi har fattat redan tidigare. Det är inget som börjar nu.
Jag håller med om att vad vi behöver bli bättre på är att få ut mer kommersiellt bärkraftiga produkter ur denna verksamhet. Det måste gå från prototyp, experiment och försöksverksamhet till något som bär sig självt i fortvarigstillståndet, så att säga. Där är vi inte ännu. Där behöver vi bli bättre.
Det är detta som är inriktningen på nästa steg i den långsiktiga energiomställningen. Där ingår också - inte just i energiomställningen utan i vad vi behöver göra mer - att nu när den privata marknaden för riskkapital i tidiga skeden nästan har havererat efter börskrisen för ett par år sedan så behöver vi gå in och göra mer där. Det kostar pengar, och det är inte så lätt att gå från att bara säga att detta är viktigt och behövs till att också göra det. Däremellan krävs budgetförhandlingar och budgetprioriteringar.
Vi vill göra mer. Jag konstaterar att Kristdemokraterna vill göra mindre och har skurit ned detta i sitt budgetalternativ. Vi kanske kan enas om att försöka ändra det till nästa omgång när det blir budgetmotioner så att vi får mer att vara överens om.
Låt mig till sist berömma en sak till. Interpellationen är ett uttryck för en omsorg om omställningen av energisystemet, något som också förenar oss. Anledningen till att man vill ha vindkraft och annan förnybar energi är ju insikten att kärnkraften inte kan hålla på i evighet. Den som vill ha kärnkraft och mer kärnkraft har ju ingen anledning att lägga ett korvöre på vindkraft. Jag är glad att detta är något som förenar oss: synen att vi inte kan ha kärnkraften för evigt. Vi måste börja förbereda en utfasning, och bästa sättet att förbereda är att hitta något att fasa in. Vi måste också se till att det inte blir för abrupt den dagen kärnkraften ska fasas ut utan att det kan göras i ett gradvist, förutsägbart och någorlunda harmoniskt förlopp, att det inte kommer för plötsligt och för sammanpressat under kort tid och att det då också finns många andra förnybara energislag att ersätta den med.
Det är ett viktigt besked från Kristdemokraterna, som vi andra väntar på att få höra, att ni har samma syn som vi på detta. Jag välkomnar ett vidgat samarbete i hela den här omställningsdiskussionen, inte bara om vindkraften utan också om andra närliggande frågor.
Anf. 34 Yvonne Andersson (Kd)
Fru talman! Det är väl alltid bra om man kan hitta breda lösningar på svåra samhällsproblem. När jag i mitt tidigare inlägg framförde kritiken att detta skulle ha börjat tidigare var det just med tanke på utfasningen. Det är viktigt att vi har starka energikällor som tar över när vi ska fasa ut kärnkraften. Det tror jag är jätteviktigt.
När det gäller vindkraften handlar detta för mig inte bara om pengar. Jag tror nämligen att det finns väldigt mycket mer av tekniskt kunnande att hämta för att vindkraften ska bli ännu mer effektiv och komma längre.
Jag tror nästan att ministern känner till Saabs projekt Signaturanpassad vindkraft som nu håller på att utvecklas en del. Det har jag också funderat mycket på, för ÖB skrev just i sin rapport om forskning och utveckling att särskilda forsknings- och tekniksatsningar ska fullföljas genom projekt som avser generell teknikutveckling i civil samverkan med tyngdpunkt på modellering och simulering inom energiteknik, nanoteknik, signaturanpassning samt produktionsteknik.
Då var alltså min andra lilla fundering när det gäller de här frågorna att vi ju i vårt land har så oerhört mycket kunnande. Hela Saabs utveckling av flygvapnet är baserat på en kunskap som man letar efter världen över. Jag känner för övrigt inte till att det finns ett enda land som producerar flygplan från så att säga ax till limpa så som man gör just på Saab.
Om den här tekniken också kunde användas på andra områden, som man pekar på när det gäller projektet om vindkraftverk, och man tar vara på den löser man en hel lång rad med samhällsproblem, som att skära ned på en verksamhet därför att Försvarsmakten inte är beredd att köpa fler flygplan eller vad det är. Visst kan kunnandet fortsättningsvis användas i civilt flyg, men jag tror att det är viktigt att ta vara på detta jättekunnande som vi kan leta världen över efter. Det finns inte på det så att säga systemteoretiska sätt som finns på till exempel Saab.
Det är väl i den delen som jag har känt att all den typ av vindkraft som finns i dag kanske inte är fullt utvecklad. Jag tror nämligen att tekniken i våra vindkraftverk skulle kunna utvecklas avsevärt. Var finns då möjligheterna att få det kapital som stöder nya innovationer när det gäller att ta vara på både dagens och morgondagens moderna teknik för att styra energikällor som vindkraftverk? Hur kan man ta vara på det? Har ministern några funderingar?
Anf. 35 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Jag är inte tekniker och ska inte ge mig in i några amatörmässiga funderingar över hur tekniken kan användas på olika områden. Men det är klart att också jag ser möjligheter att korsbefrukta olika områden. Den militära forskningstradition som finns i Linköping baserad på flygplan skapar kunskap om aerodynamik, energieffektivisering och annat.
Vi sätter under några år av, som jag försökte säga, ½ miljard kronor som Energimyndigheten disponerar just för att stödja den här typen av idéer. Jag vet inte om just Saabs projekt eller andra som drivs av stora företag passar in, men pengar sätts av som ska användas där de gör mest nytta för att få fram idéer, men också för att få demonstrationsanläggningar, pilotprojekt och annat ute i verkligheten.
Den tekniska utvecklingen går snabbt framåt. En av de viktigaste ägde rum i min valkrets, i Göteborg, i och med att den största och viktigaste utveckling som har skett på det området de senaste åren är att de kullager som är centrala för att minska friktionen i systemen har blivit en mycket stor, lönsam och växande produkt för SKF i Göteborg. De här sakerna sprids över landet på ett sätt som jag tycker är trevligt.
Jag hoppas att vi nu kan gå från att i tio år ha utvecklat idéer, prototyper och småskalig verksamhet till att utveckla större och kraftigare verk som ger bidrag till energiförsörjningen och som också är mer ekonomiskt bärkraftiga. Där tror jag att vi är överens.
Syftet med detta är ju att vi ska göra oss mindre beroende av kärnkraften. Jag fick inte något riktigt svar på vilken Yvonne Anderssons inställning är i den grundfrågan. Om svaret är att man ska göra som Folkpartiet kan vi spara de här pengarna och lägga dem på någonting annat, forska om andra saker än alternativa energislag. Har man åsikten att kärnkraften ska byggas ut blir det här meningslöst. Jag tolkar Yvonne Anderssons hela engagemang här som ett uttryck för att hon tycker som jag och inte som Folkpartiet i den här frågan. Jag skulle gärna vilja ha det en liten smula mer belyst.
Anf. 36 Yvonne Andersson (Kd)
Fru talman! Min absoluta övertygelse är att vi inte kan avveckla någon kärnkraft förrän vi har utbytbara energikällor som kan ta över de behov som finns. Därför måste vi satsa väldigt hårt på att hitta miljöanpassade, bra energikällor som kan ta över. Då kan man naturligtvis avveckla kärnkraften.
Det var mitt svar.
Nu vill jag också slutligen ha ett konkret svar från ministern: Vad svarar jag konkret en civilingenjör som går vidare och doktorerar och som utvecklar idéer och tankar när han eller hon vill veta vart man vänder sig för att få de idéer man tror på prövade?
Går vi tillbaka i historien vet vi att det ofta är enskilda personer som har kläckt banbrytande idéer, men som har fått en god miljö så att de har kunnat utvecklas vidare. Just det läget tycker jag är viktigt när det gäller att ta vara på den kunskap och den kreativitet som finns. Vart vänder man sig?
Energimyndigheten har, såvitt jag hitintills har hittat när jag har sökt, helst velat ha grupper och projektliknande saker för att pröva idéer. Men om vi har enskilda eller kanske bara två personer som inte orkar med några barriärer av stora ansökningar eller inte har något företag bakom sig, vart vänder de sig för att pröva en idé? Den frågan skulle jag vilja ha belyst.
Såvitt jag förstår är detta min sista replik. Då måste jag ärligt säga att den här debatten tyckte jag var jättekul. Den var spännande och intressant. Fast det inte ligger inom mitt utskottsområde har jag försökt att fördjupa mig lite i de här frågorna, och det var intressant och positivt för mig att få ta del av ministerns synpunkter.
Anf. 37 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Jag ska vara mycket konkret, och eftersom Yvonne Andersson inte har några repliker kvar ska jag inte ställa några nya frågor.
Vart vänder man sig om man är forskare och vill hitta på någonting på det här området? frågade Yvonne Andersson. Det finns många olika områden. Statens energimyndighet har hand om de pengar som jag har beskrivit, som staten sätter av för det här ändamålet. Vinnova har stora program. De kanske är i en större skala än för en enskild doktorand. Doktorander har i stället den normala forskningsfinansieringen att söka ur som inte nödvändigtvis är bestämd till ett visst ändamål utan som är det normala vid doktorandstudier. Det kan vara en väg framåt.
Blir det sedan en mer konkret idé kan man gå till Almi och få rådgivning och diskutera vilka finansieringsmöjligheter som finns för att investera i ett företag och sådana saker.
Men nästan allt det vi diskuterar är beroende av att staten har pengar att finansiera detta med. Det har den ju nu, även om vi alla är otåliga och gärna skulle ha velat ha mer även tidigare - så även jag. Men tänk då på att hade Kristdemokraterna fått bestämma och om Kristdemokraternas förslag till budget går igenom vid voteringen här i kammaren om ett par veckor blir det 125 miljoner kronor mindre att dela på för den här typen av ändamål. Det hotet mot utvecklingen av nya och bättre energislag i Sverige hoppas jag att vi tillsammans kan arbeta för att undanröja och att vi i stället kan gå i andra riktningen - forska mer, utveckla mer och få bättre energi och en snabbare omställning av energisystemet samt lägre priser på el i Sverige.
Tack för ett trevligt meningsutbyte!
Övrigt om interpellationen
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.