Ålfiskestoppet på västkusten
Interpellation 2011/12:30 av Utbult, Roland (KD)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-10-05
- Anmäld
- 2011-10-10
- Besvarad
- 2011-10-18
- Sista svarsdatum
- 2011-10-26
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 5 oktober
Interpellation
2011/12:30 Ålfiskestoppet på västkusten
av Roland Utbult (KD)
till landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
Ålfisket har sedan den 14 september i år i praktiken stoppats på den svenska västkusten, och är förbjudet från den 1 januari 2012. Det gör att ett åttiotal ålfiskare på Sveriges västkust står utan möjlighet till inkomst från sitt ålfiske. Dessutom är investerade redskap inte i bruk.
Bakgrund: År 2008 beslöt Fiskeriverket och regeringen i den svenska ålfiskeplanen om fortsatt fiske av ål. Antalet tillstånd begränsades men gjordes inte överlåtbara och kan därmed inte överföras mellan företag och till kommande generationer.
I ett tillägg till ålfiskeplanen 2008 fattade Fiskeriverket i november 2010 beslut om att förbjuda allt fiske av gulål på västkusten från och med den 1 januari 2012. Fiskeriverket grundade sitt beslut på uppfattningen att ålbeståndet är hotat. Ålfiskarna däremot menar att det finns gott om ål på västkusten och att beståndet inte är hotat eftersom västkustålen inte bidrar till lekbiomassa.
I samband med att beslutet om ålfiskestopp fattades lovade den dåvarande generaldirektören på Fiskeriverket, Axel Wenblad, att ålfiskarna skulle få ersättning från den europeiska fiskfonden. Det visar sig dock att myndigheten inte kan betala ut ersättning för redskap och inte heller avgångsvederlag till fiskare då dessa vederlag bygger på skrotning av en båt eller ett fartyg.
Med anledning av detta vill jag fråga landsbygdsminister Eskil Erlandsson:
Är landsbygdsministern beredd att medverka till att ålfiskarna på västkusten omgående får återuppta sitt ålfiske tills ersättningsmöjligheter föreligger?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2011/12:30
Webb-tv: Ålfiskestoppet på västkusten
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2011/12:18 Tisdagen den 18 oktoberProtokoll 2011/12:18 9 § Svar på interpellation 2011/12:30 om ålfiskestoppet på västkusten
Protokoll från debatten
Anf. 10 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Roland Utbult har frågat mig om jag är beredd att medverka till att ålfiskarna på västkusten omgående får återuppta sitt ålfiske tills ersättningsmöjligheter föreligger.
Som svar på Roland Utbults fråga, herr talman, vill jag kort beskriva min syn på fiskeripolitiken i allmänhet och ålfisket i synnerhet. Min vision är att vi ska bruka utan att förbruka, det vill säga att vi ska kunna fiska och äta fisk men inte på ett sätt som förbrukar resursen. Jag vill se en levande skärgård och ett lönsamt yrkesfiske, både nu och i framtiden.
Förutsättningen för att i framtiden ha ett fiske är att vi anpassar fisket till resursen. All forskning visar otvetydigt att ålfiskebeståndet på västkusten är allvarligt hotat, och om inga åtgärder vidtas för att möjliggöra ålens långa vandring från sina uppväxtområden i Europas sötvatten till lekområdena i Sargassohavet riskerar ålen att utrotas. Miljögifter och dammbyggen för vattenkraftverk har påverkat ålens reproduktionsmöjligheter, men den främsta orsaken till det minskade ålbeståndet är fisket efter ål.
Ålfisket måste därför anpassas till den situation vi har nu, så att vi kan ge ålbeståndet en chans att återhämta sig och därmed på sikt återigen bli en resurs att nyttja hållbart. Det beslut om ålfiskestopp som Roland Utbult refererar till är en del av EU:s fiskeripolitik, och det ska påpekas att det i många medlemsländer i EU genomförs åtgärder för att säkra ålfiskebeståndet i EU:s vatten.
Med detta sagt vill jag säga att jag har förståelse för de personer som förlorat delar av sina försörjningsmöjligheter till följd av ålfiskestoppet och önskar ersättning för detta. Fiskeripolitiken är utformad för att främja ett hållbart fiske och en ökad lönsamhet för fiskerisektorn. Min ambition är alltså att åstadkomma ett hållbart fiske, och ett fortsatt alltför stort fiske efter en hotad art som ål ingår inte i detta.
I Sverige är det myndigheterna som ansvarar för förvaltningen av våra fiskebestånd, men jag följer frågan noga. Det är viktigt att vi kan vidta åtgärder för att vi ska få hållbara bestånd och kunna föra en ansvarsfull politik på det här området - en politik som innebär att kommande generationer kan bruka de naturresurser som vi alltför länge tagit för givna.
Anf. 11 Roland Utbult (KD)
Herr talman! Tack, landsbygdsministern! Jag har stor respekt för ministerns kunskaper och engagemang på området och även för uttrycket att det är viktigt att bruka utan att förbruka. Jag tror på att resonemanget som ni nu för ska kunna leda till en bra slutsats.
En viktig fråga är vems synpunkter man ska ta till vara. Jag har varit i kontakt med många fiskare. Jag har mina rötter i Bohuslän. Vi har varit fiskare i vår släkt i flera hundra år, så jag känner det folket väl. Jag vet också de har stor kunskap om vad det egentligen handlar om.
Vad jag hör är ofta att det är forskarnas synpunkter som hela tiden ska styra arbetet. Jag menar att det nu är dags att ta till vara yrkesfiskarnas kunskaper och erfarenheter på ett helt nytt sätt. Jag hoppas att landsbygdsministern vill medverka till det.
Nu gäller det frågan om ålfiskestoppet på västkusten. Det handlar om 80 ålfiskare som inte får fiska sin ål sedan den 14 september. Det är tvärstopp för allt fiske för deras del framöver.
Regeringen och Fiskeriverket beslutade 2008 om fortsatt fiske med vissa begränsningar. Det var ålfiskarna helt med på. Men mitt upp i detta beslutar Fiskeriverket att införa ett förbud mot fiske av gulål eller västkustål, om man så vill kalla det. Dessutom utlovas ersättning från den europeiska fiskefonden för de ålfiskare som inte skulle kunna få sin inkomst från ålfisket.
Det som nu händer är att det inte finns några pengar för att ersätta dessa personer. De har inget fiske. De har redskap som kostar pengar. De får inte fiska, men de får ingen ersättning för förlorad inkomst.
Man kan tycka att 80 ålfiskare är som en droppe i Sargassohavet, men jag tror inte att fiskarna är så intresserade av att man ska tycka synd om dem. Det är inte den känsla jag har av yrkesfiskare. Men detta handlar om personer, även om det bara är 80-90 personer. Det handlar om familjer, men det handlar också om det som jag vet att landbygdsministern värnar mycket: kulturen och den levande skärgården. Vi är helt överens om att detta måste bestå, och då måste dessa yrkesfiskare och ålfiskare också få fortsätta sitt arbete.
Förfarandet med den glasål, alltså ålyngel, som i dag forslas från Frankrike till England med flyg i containrar till Helsingborg har dömts ut av Naturvårdsverket. Ålynglens inre radar hamnar ur funktion när de forslas på detta sätt. De hittar helt enkelt inte tillbaka till Sargassohavet.
Det är mycket pengar som läggs på forslandet av dessa ålyngel, denna glasål, för att inplantera dem i Sverige. Jag menar att dessa pengar borde läggas på ålfiskarna i Sverige, inte minst på fiskarna på västkusten så att de får möjlighet att hantera denna västkustål. En del av den kan då sättas ut och forslas med trap-and-transport som det heter, det vill säga med lastbilar, över de hinder som finns på grund av kraftverken. I Sverige finns det egentligen inte några vandringsleder upp till insjöarna. Man borde lägga pengarna på att öka den verksamheten.
Anf. 12 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Låt mig först tacka för interpellationen. Jag tycker att detta är synnerligen intressanta frågeställningar att diskutera av skälet att jag är intresserad av utveckling vad gäller vår svenska landsbygd. Den inkluderar ju i all synnerhet skärgården med den kultur, den tradition och så vidare som finns i dessa områden.
Låt mig, herr talman, ytterligare en gång påtala och påpeka att enligt alla de vetenskapliga undersökningar som görs och den vetenskap som finns på området är ålen en akut hotad art. Det är skälet till att ålen numera finns på den nationella Artdatabankens röda lista.
Detta kräver, som jag ser det, att vi vidtar åtgärder för att förhindra att arten rent av utrotas. Vi ska i stället inrikta oss på att vidta åtgärder så att vi kan få bort den rödlistning som i dag gäller för arten ål.
Kan jag då som statsråd, herr talman, bygga mina ställningstaganden på någonting annat än vad vetenskapen säger? Nej, enligt min uppfattning måste jag i allra högsta grad förlita mig på det vetenskapliga underlag som presenteras - i det här fallet från Artdatabanken. Jag vet att mycken kunskap finns hos till exempel yrkesfiskarna och deras organisation SFR. Men i de ställningstaganden som görs måste jag förlita mig på den vetenskapliga grund som finns tillgänglig vid beslutstillfället. Så är gjort i detta fall.
Är det då så att vi i Sverige är ensamma om att vidta åtgärder för att få tillbaka ålen i de europeiska vattnen? Nej, det är vi inte. I stort alla medlemsländer i Europeiska unionen har vidtagit eller kommer att vidta åtgärder för att få tillbaka beståndet i den storlek som vi vill ha det så att vi kan nyttja det på det sätt som vi traditionellt har nyttjat denna fiskart.
Är det då möjligt att lämna något löfte om ersättning till de fiskare som nu momentant blir utan ersättning? Jag använder ordet momentant därför att målet är att vi ska få tillbaka arten på de nivåer som möjliggör ett uthålligt fiske av arten i framtiden, som jag har sagt flera gånger.
Jag vet, som jag också tidigare har sagt, att man på Fiskeriverket har tittat noga på möjligheten att ge kompensation till drabbade fiskare, i det här fallet västkustfiskare. Vad detta ställningstagande utmynnade i kan jag inte referera, och det är inte heller min uppgift.
Däremot kan jag tillägga något som gäller den möjlighet som också har nämnts i sammanhanget, men ännu så länge inte i den här debatten, nämligen att utnyttja den så kallade Europeiska fiskerifonden. Den enda möjligheten för ålfiskare att få ett avgångsvederlag från denna fond är att deras fartyg skrotas. I Sverige har fonden använts för att vi ska få ett mindre fångsttryck på torsken. Det innebär att vi har använt fondens medel för att skrota ut torskfiskefartyg. Denna möjlighet har så här långt inte varit möjlig att utnyttja för ålfiskefartygen. Det innebär att det så här långt inte är möjligt att utnyttja Europeiska fiskerifonden.
Anf. 13 Roland Utbult (KD)
Herr talman! Jag tackar landsbygdsministern. Jag skönjer i alla fall ett visst hopp för dessa 80-90 fiskare på västkusten och för att de ska kunna få en ersättning. Jag förstår att landsbygdsministern inte kan utlova detta så här på rak arm, men vi hoppas och tror - höll jag på att säga - att detta ska bli möjligt. Det är oerhört viktigt att vi får det till stånd.
Frågan är vad man lyssnar på. Landsbygdsministern lyssnar på vetenskapen och forskarna och säger också att han är intresserad av att lyssna på yrkesfiskarna. De har en djup kunskap. De har också lite annan syn än vad forskarna har. Man kanske ska gå till botten för att se vad dessa forskare har gjort för att komma fram till att det inte finns någon ål i Västerhavet. Det finns en bristfällig bevisföring där, menar jag och många av de ålfiskare som jag har talat med. Även Ålfiskekommitténs ordförande Mats Ingemarsson har samma syn. Här står yrkesfiskarna lite grann mot forskarna, och det är inte så ovanligt. Jag tycker nu att det är dags att föra in yrkesfiskarna i kunskapsinhämtningen på ett nytt sätt, som inte har gjorts tidigare.
Ålfiskestoppet är inte i sig givet av EU. Man säger att man ska få ned fisket, men när det gäller själva stoppet är det upp till varje land att forma politiken för hur man vill minska fisket av ål. Men vi i Sverige ska ju alltid vara lite av Bror Duktig. När vi minskar måtten för att fånga ål med sju centimeter minskar danskarna sina ålar med fem millimeter. De hindrar dessutom bara fritidsfiskare från att fiska ål. 90 procent av den ål som danskarna fiskar är förvaltad av svenskar i svenska vatten. Man kan verkligen fråga sig om vi ska ha så strikta regler att det gynnar våra grannar i Danmark. De kan alltså fiska denna ål i stort sett fritt i Öresund trots att den kommer från Sverige och är förvaltad här.
Jag vill tacka landsbygdsministern för debatten. Jag hyser hopp tillsammans med ålfiskare, Ålfiskekommittén och andra som ser detta som viktigt för kusten. Vi ska ha en levande kustbygd och en levande kultur även på kusten, och då är det viktigt att vi får till ett ålfiske som sätts i gång momentant - för att använda landsbygdsministerns uttryck. Jag skulle vilja se att man i alla fall får fiska till dess att ersättningsmöjligheterna är utredda och man vet att det finns möjlighet för dessa ålfiskare att få sin inkomst. Det är inte rätt och inte rättfärdigt att människor, även om det bara handlar om 80-90 personer på västkusten, ska stå utan inkomst med dyra redskap och utan möjlighet att fånga sin ål som de menar fortfarande finns där - den så kallade västkustålen.
Vi har en del problem när det gäller vandringslederna från västkusten till insjöarna. Det är kraftverken som har byggt ut sin verksamhet. Jag skulle vilja att vi minskar möjligheten att hämta glasål, det vill säga yngel, från Frankrike och England och i stället ökar möjligheten för yrkesfiskarna på västkusten att transportera ål från västkusten till insjöarna för ett levande fiske.
Anf. 14 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Låt mig återigen konstatera att det är komplicerat att beskriva ålens alla livsstadier. Om det ska göras är det dessutom en myndighetsuppgift, och i det här fallet åvilar den uppgiften den nyinrättade Havs- och vattenmyndigheten. Det är myndigheterna som, utifrån sin kunskap, har bedömt att vi måste vidta de åtgärder som nu är vidtagna. Skälet till det är att vi vill rädda och bygga upp beståndet av den utrotningshotade ålen i våra vatten så att vi kan ha ett hållbart fiske på vårt ålbestånd.
Den här uppgiften fullgör man på lite olika sätt. Ett sätt är att vidta habitatförbättringar, till exempel bygga bort vandringshinder som kan finnas i samband med utbyggnad av vattenkraftverk.
Är alla medlemsstater skyldiga att ha en ålförvaltningsplan? Svaret på den frågan är ja. Jag hade gärna sett att den ålförvaltningsplan som alla i Europeiska unionen är skyldiga att ha hade varit gemensam, men nu är den inte det. Av det skälet skiljer sig saker och ting åt lite grann, men min inställning, och den gäller i det här fallet och generellt, är att det alltid är bäst om vi har gemensamma mål och ramar för vad som ska göras eller inte göras om förhållandena är likartade i Europeiska unionen, annars uppstår sådana situationer som den Roland Utbult beskrev i sitt tidigare inlägg.
Låt mig gå över till det som egentligen är huvudfrågan, nämligen ersättning för uteblivna fiskemöjligheter. Den enda möjligheten för en ålfiskare att få vederlag från den europeiska fiskerifonden för en utebliven fångstmöjlighet är, som det är utformat i dag, att fartyg skrotas. Den här möjligheten som jag nämnde i mitt tidigare inlägg har utnyttjats i Sverige för att minska trycket på torskfisket. Regeringen har alltså inte prioriterat sådana åtgärder för ålfisket. Det beror på att vi har bedömt att överkapaciteten i ålfiskeflottan har varit betydligt större och ett större och allvarligare problem i sammanhanget. Det är alltså skälet till att ålfiskarna inte har kunnat erbjudas skrotningsbidrag tillsammans med ett avgångsvederlag i samband med att man, som i torskfallet, har tvingats upphöra med sitt fångstarbete.
Är det möjligt att erbjuda ersättningar på något annat sätt? Min bedömning är att svaret på den frågan är nej eftersom det då blir en statsstödsfråga. I Europeiska unionen är vi mycket noga med att undvika att ha speciella, nationella statsstöd. De prövas utomordentligt noggrant. I övrigt måste jag upprepa vad jag sade tidigare, nämligen att jag vet att Fiskeriverket har tittat på möjligheten att kompensera fiskarna i den här frågan. Vad utfallet av den diskussionen har blivit har jag ingen kännedom om.
Anf. 15 Roland Utbult (KD)
Herr talman! Jag vill egentligen bara tacka landsbygdsministern för svaret. Jag hoppas att departementet kan bistå den nya myndigheten HaV. Jag hör i alla fall ryktesvägen att man är bekymrad över att 80-90 ålfiskare står på bar backe utan att kunna komma ut på havet.
Jag har stort hopp om att landsbygdsministern ska kunna vara en pådrivande kraft. Även om han inte kan utöva något direkt ministerstyre är det viktigt med ett fungerande fiske för de här personerna. Det är viktigt för Bohuslän och för västkusten att vi har en levande kultur och en levande landsbygd.
Jag ställde frågan om ersättning. Jag tycker att jag har fått svar. Även om frågan inte är löst sätter jag mitt hopp till att den nya HaV-myndigheten också tar sig an den här frågan eftersom det gamla Fiskeriverket genom sin generaldirektör utlovade att man skulle få ersättning. Det var faktiskt så. Man lovade möjligen för mycket. Nu är det viktigt att den nya HaV-myndigheten i Göteborg tar sig an den här frågan. Jag är tacksam för de svar som jag har fått av landsbygdsministern här i dag.
Anf. 16 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Det internationella havsforskningsrådets, med förkortningen Ices, bedömning är att beståndet av den europeiska ålen befinner sig utanför vad man i sammanhanget kallar för säkra biologiska gränser och att det nuvarande fisket inte är hållbart. Ices har så sent som i fjol rekommenderat att det utan dröjsmål utarbetas en återhämtningsplan för hela beståndet av den europeiska ålen och att exploatering och annan mänsklig verksamhet som kan påverka fisket eller beståndet minskar så mycket som möjligt så att beståndet kan återhämta sig. Jag måste instämma i denna bedömning och rekommendation från Ices. Jag vill nämligen att vi ska bruka naturens resurser utan att förbruka dem så att vi kan ha den fisk på våra bord som vi traditionellt har haft här i landet och i andra delar av Europa. Då måste vi vidta åtgärder som gör att bestånden kan återuppbyggas. Parallellt med detta hoppas jag att drabbade yrkesutövare kan hitta en övergångslösning till dess att beståndet är fiskbart igen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.