ägarlägenheter

Interpellation 2004/05:118 av de Pourbaix-Lundin, Marietta (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-11-02
Anmäld
2004-11-08
Besvarad
2004-11-22
Sista svarsdatum
2004-11-22

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 2 november

Interpellation 2004/05:118

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till statsrådet Mona Sahlin om ägarlägenheter

I de flesta länder går det att äga sin bostad/lägenhet i form av ägarlägenhet. Detta är dock omöjligt i Sverige. Man kan äga om huset ligger ned på marken, till exempel som radhus, men man kan inte äga sin bostad/lägenhet om huset står upp på höjden, till exempel som ett flerfamiljshus

Faktum är att ägarlägenheter är uppskattade och tillåtna i väldigt många andra länder, till exempel våra grannländer. Tredimensionell fastighetsbildning är numera tillåten och detta är en bra förutsättning för att också tillåta ägarlägenheter. Hittills har dock regeringen och socialdemokratin vägrat att tillåta ägarlägenheter i Sverige.

1. Avser statsrådet att vidta åtgärder för att göra det möjligt för fler upplåtelseformer i boendet än i dag?

2. Avser statsrådet att lägga fram förslag till riksdagen om att tillåta ägarlägenheter?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2004/05:118, ägarlägenheter

Interpellationsdebatt 2004/05:118

Webb-tv: ägarlägenheter

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 12 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Marietta de Pourbaix-Lundin har frågat statsrådet Mona Sahlin om hon avser att vidta åtgärder för att göra det möjligt med fler upplåtelseformer i boendet än i dag och om hon avser att lägga fram förslag till riksdagen om att tillåta ägarlägenheter. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. En bostadslägenhet i flerbostadshus kan enligt nuvarande regler innehas med nyttjanderätt i form av hyresrätt, kooperativ hyresrätt eller bostadsrätt. Den 1 april 2002 infördes en permanent lagstiftning om kooperativ hyresrätt. Frågan om det i svensk rätt även bör införas regler som gör det möjligt att inneha enskilda lägenheter med äganderätt (så kallade ägarlägenheter) har nyligen övervägts. Regeringen gjorde i en proposition i mars 2004 bedömningen att det inte borde införas någon sådan lagstiftning (se prop. 2003/04:115). Bedömningen föranleddes av ett utredningsförslag om hur en svensk modell för ägarlägenheter skulle kunna utformas. Till grund för sitt ställningstagande uttalade regeringen bland annat att det under remissbehandlingen av utredningens förslag hade ifrågasatts om fördelarna med ägarlägenheter är så stora. Regeringen pekade vidare på vissa potentiella nackdelar med ägarlägenheter som några remissinstanser hade angett. Det gällde bland annat riskerna för ökad segregation och problem i samband med uthyrning i stor omfattning av ägarlägenheter. Det var också svårt att se att ägarlägenheter i praktiken skulle innebära några särskilt påtagliga fördelar för de boende jämfört med bostadsrätt. Regeringen uttalade avslutningsvis att reglerna om tredimensionell fastighetsindelning nyligen hade trätt i kraft och att det i vart fall intill dess en uppföljning har gjorts av dessa regler inte framstod som lämpligt att utvidga reglernas tillämpningsområde. Riksdagen anslöt sig till regeringens bedömning (bet. 2003/04:BoU9, rskr. 2003/04:236). Regeringen och riksdagen har alltså nyligen gjort bedömningen att det inte bör införas någon lagstiftning om ägarlägenheter. Jag ser inga skäl att nu göra någon annan bedömning. Enligt nuvarande regler finns, som redan har framgått, olika former av nyttjanderätt till enskilda lägenheter. Jag avser därför inte att heller i övrigt ta några initiativ för att utvidga antalet upplåtelseformer.

Anf. 13 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Herr talman! De socialdemokratiska ministrarnas och statsrådens indelning av ansvarsområden är lika outgrundlig och paradoxal som justitieministerns svar när han säger nej till ägarlägenheter. Den första paradoxen är att jag trodde att när regeringen nu har fått en samhällsbyggnadsminister hade hon ansvar för alla olika upplåtelseformer. Men så är inte fallet. Paradox två är att i Sverige kan du äga din lägenhet, din bostad, om huset ligger nere på marken, till exempel ett radhus. Men ställer man upp den här statarlängan kan du inte äga din lägenhet. Paradox tre gäller att samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin så sent som i förra veckan deltog i två olika interpellationsdebatter här i kammaren. Den första var den 15 november. Det var förra måndagen. Så här säger hon i en debatt: "Jag vill i framtiden se att det på svensk bostadsmarknad finns hyreslägenheter, bostadsrätter och äganderätter." Det var för en vecka sedan. I torsdags var samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin i farten igen i en annan interpellationsdebatt. Då säger hon så här: "Det är viktigt att det finns olika upplåtelseformer. Med olika ska vi förstås mena alla. Det är helt riktigt som Marietta de Pourbaix-Lundin påpekade. Det kan handla om hyresrätt, bostadsrätt, äganderätt, ägandelägenheter, kooperativ. Det är viktigt att det finns en mångfald." Detta var alltså paradox tre. Därför blir svaret från justitieministern för mig helt obegripligt, och min fråga är: Pratar ni inte med varandra i regeringen? Gör ni inte det? Jag ställer mig frågan, herr talman: Vem i hela världen ska jag lita på? Är det samhällsbyggnadsministern eller justitieministern? För min del väljer jag att inte lita på någon socialdemokratisk minister över huvud taget. Den slutsatsen får jag väl dra. Att äga en lägenhet har faktiskt väldigt många fördelar, och det går inte att jämföra med bostadsrätt. Jag ska återkomma till det sedan. Jag ska inte ta upp det nu. Men justitieministern har som sagt en del att svara på. För mig är det obegripligt att man kan äga om huset ligger på marken, men man kan inte äga på höjden. Och det är lika obegripligt att en minister två gånger förra veckan har sagt något helt annat. Ni får faktiskt bestämma er.

Anf. 14 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Det var ju dystert - att inte lita på någon socialdemokratisk minister! Hur indelningen är mellan olika departement är ingenting som jag råder över eller har några synpunkter på. Däremot är det så att i vissa fall är det Justitiedepartementet som har ansvar för själva lagstiftningen medan andra departement ska stå för vissa delar som berör lagstiftningen och vissa delar som går in i deras politiska ansvarsområden. Mer krångligt än så är det inte, och så kan det mycket väl vara i det här fallet. Det som jag vill understryka när det gäller lagstiftningen är att det här just har avgjorts av riksdagen. Då har jag inte för avsikt att ta några initiativ för att ändra lagstiftningen. Om det finns andra politiker inom andra områden som vill gå ut och föra en debatt har jag inga synpunkter på det och kommer heller inte att ha det i framtiden. När det gäller lagstiftningsområdet, som berör Justitiedepartementet, kommer jag dock naturligtvis att ha det. Men i det här fallet är det, som jag sade i svaret, inte aktuellt åt vare sig det ena eller det andra hållet. Nu har regeringen slagit fast principerna, och riksdagen har slagit fast regeringens inställning. Det vore ganska förmätet av mig att gå ut och ha synpunkter på själva lagstiftningen. Jag har naturligtvis inget emot vad Mona Sahlin säger i olika frågor. Jag anser att hon själv ska svara för dessa saker. Jag får hålla mig till det som berör mitt område, själva lagstiftningen.

Anf. 15 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Herr talman! Jag förstår att det blev lite pinsamt för justitieministern när den minister som ändå har hand om bostadsbyggnadsfrågor så sent som i förra veckan två gånger har givit uttryck för en helt annan uppfattning. Det där med indelningen kräver jag egentligen inget svar på, men justitieministern måste förstå att vi ibland tycker att denna indelning är outgrundlig. Det blir ju väldigt paradoxalt. I det här fallet blir det så. För om nu Mona Sahlin tycker att vi ska ha äganderätt, och jag kan inte tolka henne på något annat sätt i de här två interpellationsdebatterna, får hon väl gå och be på sina bara knän hos justitieministern om att han lägger fram ett förslag som gör det möjligt. Annars tycker jag att ni som socialdemokrater måste dra någon slutsats av att ni säger nej till ägarlägenheter. Då borde man ju inte få äga om man bor i småhus, radhus och kedjehus heller, eller hur? Någon konsekvens måste man ha i sin politik. Detta är en paradox som är helt obegriplig. Ni har ju ganska nyligen, och det tycker jag är bra, lagt fram förslaget om tredimensionell fastighetsbildning. Det har riksdagen också antagit, och det håller ju på att bli en del tredimensionell fastighetsbildning. Det gör det möjligt att ha olika upplåtelseformer i en och samma fastighet. Det skulle också öppna möjligheten för ägarlägenheter. Så ni har egentligen tagit första steget. Varför då inte ta nästa steg? Sedan skriver justitieministern i sitt svar att man tror att det ska bli segregation om det blir ägarlägenheter. Jag skulle vilja säga att det är precis tvärtom. Om man kan ha olika upplåtelseformer i ett och samma hus, vad blir då segregerat? Det blir tvärtom väldigt integrerat. Det måste bli en väldig mångfald om man kan få det. Sedan skulle jag vilja säga något om nästa bit. I regeringens budgetproposition skriver ni nu att ni ska titta på möjligheten för att ungdomar ska få det lättare att äga när de kommer ut på bostadsmarknaden. Vad innebär det om inte att ge möjlighet också till ägarlägenheter? Er politik går inte ihop. Jag är ledsen, herr talman, men Socialdemokraternas politik går inte ihop. Och jag litar inte på någon socialdemokratisk minister över huvud taget. Det har jag inte gjort tidigare, och det här har gjort det ännu mer uppenbart att det inte går att göra det.

Anf. 16 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Det blir allt dystrare, men kanske interpellanten ändå kan lita på de riksdagsmän som har fattat beslut i den här frågan samt ha en viss respekt för riksdagens majoritet och för att jag då inte vill gå in i själva den juridiska diskussionen om att ändra lagstiftningen. Men detta faktum innebär inte att inte andra statsråd inom sina politikområden gärna får driva frågor som ligger i linje med deras åsikter och inställning och som eventuellt kan komma att leda till förändringar. Det kan inte jag svara på. Det kan bara Mona Sahlin svara på. Jag måste hålla mig till det som är mitt ansvarsområde när det gäller de här sakerna, och då är det med respekt för bland annat riksdagen på det sättet att jag, som har ansvar för lagfrågorna, inte nu har någon anledning att överväga några initiativ i lagstiftningsfrågan. Svårare än så är det inte, och det är inte heller särskilt pinsamt.

Anf. 17 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Herr talman! Som moderat vill jag ha en mångfald av olika upplåtelseformer. Jag kan tycka att en del som finns i dag är tveksamma, till exempel kooperativ hyresrätt, men jag skulle aldrig komma på idén att säga att den inte ska finnas. Om folk vill att den ska finnas ska den finnas. Människor har ju faktiskt olika behov i olika skeden av livet. Det kan ju vara så att man tycker det är okej att äga ett radhus med tomt när man är ung, men när man blir äldre vill man kanske inte ha trädgården att sköta. Då föredrar man kanske att få äga, verkligen äga , en lägenhet i ett flerfamiljshus. Men det förhindrar Socialdemokraterna just nu. Man får tänka på det låga bostadsbyggandet, speciellt i storstadsområden. Det är där jag tror att ägarlägenheterna skulle komma. Jag har siffror på hur lågt bostadsbyggandet är just i Stockholm. Då borde det ju ligga i regeringens intresse att se till att det finns olika upplåtelseformer som också kan dra till sig kapital så att folk vågar bygga. Då är äganderätten en alldeles utmärkt form. Jag kan konstatera att det inte går att lita på socialdemokratiska ministrar och att vi får vänta till 2006, när vi får en borgerlig regering. De borgerliga partierna är helt överens på den här punkten. Ägarlägenheter ska vi införa.

Anf. 18 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Det var väl roligt att ni är överens om någonting. Det brukar ni ju inte vara. Men, som sagt, låt gärna den här diskussionen fortsätta. Det gäller också att ställa interpellationen på ett sådant sätt att det statsråd som man vill ska svara på frågorna också gör det. Det vill jag bara ge som ett litet avslutande råd. Om man vill fortsätta den här diskussionen med Mona Sahlin ska man göra det på ett sådant sätt, nu har den visserligen ställts till Mona Sahlin, att det inte går in på de frågor som jag är ansvarig för. Då är det min skyldighet att svara på de här interpellationerna. Jag har naturligtvis inga synpunkter på, utan välkomnar tvärtom, en fortsatt debatt mellan interpellanten och Mona Sahlin i denna fråga.

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.