Vissa skollagsfrågor

Betänkande 1993/94:UbU6

Utbildningsutskottets betänkande 1993/94:UBU06

Vissa skollagsfrågor

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1993/94
UbU6

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ändrade regler
för ersättning från kommunen till staten för elever i
specialskolan samt förslag om motsvarande ersättning för elever
i sameskolan. Vidare ställer sig utskottet bakom förslaget om
sådan ändring i skollagen att beslut av Verket för
högskoleservice i fråga om att jämställa annan utbildning än den
gängse för att kunna anställas som lärare inte skall kunna
överklagas till regeringen.

Utskottet behandlar därjämte ett antal motionsyrkanden om
fristående skolor samt motioner om skollagens bestämmelse om vem
som ytterst skall avgöra huruvida ett utvecklingsstört barn
skall tas emot i särskolan eller i grundskolan.

Beträffande särskolan föreslår ett enigt utskott, i
huvudsaklig överensstämmelse med motionsyrkandena, att
regeringen skall återkomma med förslag till sådan ändring i
skollagen att föräldrar till utvecklingsstörda barn skall kunna
ha det yttersta avgörandet i sin hand vid valet mellan särskola
och grundskola för barnet.

När det gäller fristående skolor avstyrker utskottets
majoritet samtliga yrkanden med hänvisning till riksdagens
tidigare ställningstaganden. Socialdemokraterna står fast vid
sin tidigare uppfattning om bidragssystem, elevavgifter,
tillsyn m.m. och har avgivit reservationer härom. Vänsterpartiet
instämmer i huvudsak i dessa och anser dessutom att de
fristående skolorna skall åläggas skyldigheter beträffande
skolhälsovård, skolmåltider och läromedel.

I övrigt avstyrker utskottet motioner om vissa andra ändringar
i skolans regelsystem. Socialdemokraterna vill i en reservation
ändra bestämmelsen om behörighetskrav för nationella program i
gymnasieskolan, som riksdagen beslutade i december 1993.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1993/94:100 bil. 9 (s. 24)
föreslagit

1. att riksdagen antar ett inom Utbildningsdepartementet
upprättat förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100).

Lagförslaget återfinns som bilaga till detta betänkande.

Motionerna

Motion från allmänna motionstiden 1993

1992/93:Ub429 av Lennart Hedquist och Rune Rydén (m) vari
yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring av skollagen att
kommuns skyldighet att utan kostnad hålla elev i gymnasieskolan
med böcker, skrivmaterial, verktyg m.m. slopas.

Motioner från allmänna motionstiden 1994

1993/94:Ub310 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
5. att riksdagen beslutar om sådan ändring i skollagen att
regeln om 85-procentsnivån tas bort,
6. att riksdagen -- om yrkande 5 avslås -- beslutar om sådan
ändring i skollagen att nivån på statsbidraget till fristående
skolor sänks till 70 %,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att alla skolor skall ha lika skyldigheter
då det gäller skolhälsovård,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att alla skolor skall ha lika skyldigheter
då det gäller plats för barn med handikapp,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att alla skolor skall ha lika skyldigheter
då det gäller fri skollunch,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att alla skolor skall ha lika
skyldigheter då det gäller fria läromedel.

1993/94:Ub311 av Stina Gustavsson och Ivar Franzén (c) vari
yrkas att riksdagen beslutar om möjligheter för landsting att i
vissa fall anordna andra utbildningar än inom omvårdnads- och
naturbruksprogrammen.

1993/94:Ub323 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen
beslutar om sådan ändring i skollagen att föräldrar till
utvecklingsstörda barn får samma rättigheter och möjligheter
till föräldrainflytande över sina barns skolgång som övriga
skolbarnsföräldrar har.

1993/94:Ub325 av Marianne Carlström m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om friskolor,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av 6
och 7 §§ skollagen om friskolor i enlighet med vad som anförts
i motionen.

1993/94:Ub327 av Björn Samuelson och Eva Zetterberg (v) vari
yrkas att riksdagen beslutar att föräldrar till
utvecklingsstörda barn skall ha samma rättigheter och
möjligheter till inflytande över sina barns skolgång som övriga
skolbarns föräldrar har.

1993/94:Ub328 av Jan Andersson och Bo Nilsson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att de skolor som får offentliga bidrag
skall vara öppna för alla elever,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att rätten att välja skola och skolform
bör tillkomma alla.

1993/94:Ub338 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen begär att regeringen utan dröjsmål skall återkomma med
förslag till lagstiftning som ger föräldrar till
utvecklingsstörda barn ett avgörande inflytande över valet av
skolform för barnet.

1993/94:Ub341 av Sonia Karlsson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
högst 75 % av kommunens genomsnittliga kostnad per elev i
hemkommunens grundskola det pågående kalenderåret på det stadium
som eleven tillhör får tilldelas privata skolor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
kommunerna vid fördelning av resurser till privat skola får
möjlighet att väga in de merkostnader som kan uppkomma för
kommunens övriga skolväsende.

1993/94:Ub345 av Peeter Luksep (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om avskaffande av onödiga regleringar på skolans område.

1993/94:Ub351 av Alwa Wennerlund och Rose-Marie Frebran (kds)
vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att föräldrar till utvecklingsstörda barn
bör ges samma möjligheter till inflytande över sina barns
skolgång som andra föräldrar har.

1993/94:Ub356 av Marianne Andersson och Birgitta Carlsson (c)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bidrag till fristående skolor.

1993/94:Ub905 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att fristående skolors rätt att få medel
av kommunen utformas som en skyldighet för kommunen att tillämpa
samma bedömningsgrunder som gäller för medelstilldelningen till
de kommunala skolorna,
10. att riksdagen beslutar att fristående skolor som erhåller
medel på ett med kommunens egna skolor likvärdigt sätt åläggs
att stå under tillsyn av bidragsgivande kommun och att medverka
i sådan uppföljning och utvärdering som kommunen redovisar,
11. att riksdagen beslutar att fristående skolor som erhåller
medel på ett med kommunens egna skolor likvärdigt sätt skall
finnas upptagna i kommunens skolplan,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ej tillåta elevavgifter vid
fristående skolor när de erhåller medel för verksamheten från
kommunen på ett med kommunens skolor likvärdigt sätt,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behörighetskrav för nationella program
i gymnasieskolan.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet dels regeringens i
budgetpropositionen framlagda förslag om ändring i skollagen,
dels motioner om regelsystemet för fristående skolor och
särskolan, dels ock vissa andra motionsledes framlagda
förslag rörande regelsystemet för skolväsendet.

Regeringens lagförslag

Enligt 7 kap. 7 § skollagen (1985:1100, omtryckt 1991:1111)
skall hemkommunen betala ersättning till staten för vissa
kostnader för elever i specialskolan. Detta gäller dock inte
en elev som går i sådan särskild klass av specialskolan som är
förlagd till hemkommunens grundskola (externa klasser).
Ersättningens storlek regleras i förordningen (SKOLFS 1993:18)
om ersättning för elever i specialskolan. För budgetåret 1992/93
uppgår den till 11 450 kr för elever i årskurserna 1--6 och
13 425 kr för övriga elever. Fr.o.m. budgetåret 1993/94 skall
beloppen räknas upp med skolindex, för vilket indextalet 1,0412
skall tillämpas (SKOLFS 1993:25). För elever i sameskolan
betalar hemkommunen ingen ersättning till staten.

Regeringen anser att kommunerna i fortsättningen bör betala en
ersättning till staten för en elev i de statliga
motsvarigheterna till grundskolan -- specialskolan och
sameskolan -- med ett belopp som motsvarar den genomsnittliga
kostnaden i riket för en elev i grundskolan. Detta genomsnitt är
för närvarande ca 51 000 kr. En reducerad avgift bör tas ut
även för elever som går i s.k. extern klass av specialskolan som
är förlagd till hemkommunens grundskola. Detta kräver en ändring
av 7 kap. 7 § skollagen. Regeringen föreslår även att en
bestämmelse om skyldighet för hemkommunen att betala ersättning
till staten för elever i sameskolan tas in i 8 kap. skollagen i
en ny paragraf, 7 §. Regeringen anför i sammanhanget att
hälften av de ökade statliga intäkterna bör återföras till
kommunerna.

Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag i nu berörd del.

I 2 kap. 4 § skollagen regleras vilken utbildning m.m. som
skall krävas för anställning som lärare i det offentliga
skolväsendet utan tidsbegränsning. Verket för högskoleservice
(VHS) kan förklara att viss annan utbildning i huvudsak
motsvarar sådan som anges i nämnda paragraf. Sådant beslut av
VHS kan i dag överklagas till regeringen. Regeringen anser att
ärenden om att jämställa utbildningar inte är av den arten
att det bör ankomma på regeringen att avgöra dem och föreslår nu
att en bestämmelse förs in som ny paragraf, 4 a §, om att
överklagande inte får ske i de ärenden som nu är i fråga.

Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag även i denna del.

I motioner framlagda förslag om reglerna för fristående skolor

Enligt gällande lag skall en fristående skola, som är godkänd
för elever som har vanlig skolplikt, tilldelas bidrag för
verksamheten av elevernas hemkommuner. För varje elev skall
lämnas ett belopp som motsvarar den genomsnittliga kostnaden per
elev i hemkommunens grundskola det pågående kalenderåret på det
stadium som eleven tillhör. Vid tilldelningen får kommunen göra
ett avdrag som uppgår till högst 15 % av den framräknade
genomsnittskostnaden. Regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer får medge ett större avdrag, om det finns särskilda
skäl (9 kap. 6 § första stycket skollagen).

Innan utskottet behandlar förevarande motioner om fristående
skolor, väckta under den allmänna motionstiden i år, vill
utskottet i korthet återge vad Skolverket i sin fördjupade
anslagsframställning för den närmast följande treårsperioden
(Bilden av skolan 1993) säger om fristående skolor. Det framgår
bl.a. att omkring 110 fristående skolor erbjöd
grundskoleutbildning läsåret 1992/93, vilket är 30 fler än
läsåret dessförinnan. Skolorna är koncentrerade till de mest
tätbefolkade områdena av landet. De sex största kommunerna hade
41 fristående skolor, medan det i 234 kommuner inte fanns någon
fristående skola alls. Andelen elever i fristående skolor i
Stockholm och Göteborg är relativt hög, 4,8 % resp. 3,6 %.

Under budgetåret 1992/93 har 97 huvudmän fått Skolverkets
godkännande att etablera nya fristående skolor för skolpliktiga
elever. De flesta av de nya skolorna, ett 40-tal, har en allmän
inriktning. Ett 20-tal har montessoriinriktning och övriga en
waldorfpedagogisk, konfessionell eller tvåspråkig inriktning.

I avsnittet Skolorganisationen i kommunen redogör Skolverket
för resultaten från verkets utvärdering av valfrihet inom
skolpliktens ram. De visar att de kommuner där resvägarna är
korta, kommunikationerna goda och där det finns många skolor
inom begränsade områden ofta har varit mer aktiva i arbetet med
att låta föräldrar och elever välja skola än andra kommuner. Än
så länge har det inte gått att utläsa några tydliga effekter av
reformen för kommunernas del annat än det ökade antalet
fristående skolor.

Utskottet övergår till att behandla de föreliggande motionerna
om fristående skolor.

Bidragssystemet kritiseras av flera motionärer. Enligt
motion 1993/94:Ub905 (s) yrkande 5 medverkar de regler om bidrag
till fristående skolor som riksdagen lagt fast till en orättvis
resursfördelning i hela skolväsendet. Garantin om ett bidrag som
motsvarar minst 85 % av kommunens genomsnittskostnad per elev
har i flera fall lett till privatiseringar av kommunala skolor i
gynnade områden. Betydande resurser förs därmed över från mindre
gynnade områden och förstärker segregationen. Resurserna, menar
motionärerna, skall fördelas med utgångspunkt i elevernas behov
och inte som nu i vem som är huvudman för skolan. Den nuvarande
garantin innebär en överkompensation i många kommuner, då de
fristående skolorna är fritagna från många uppgifter som åvilar
den kommunala skolan, såsom skolhälsovård,
hemspråksundervisning, skolskjuts, ansvaret för handikappade
barn och ansvaret för att erbjuda grundskoleutbildning åt alla
barn och i alla delar av en kommun. Det är kommunen, slås det
fast i motionen, som har kompetensen att fördela resurserna till
skolor på ett rättvist sätt, och därför bör de fristående
skolornas rätt att få medel av kommunerna utformas som en
skyldighet för kommunerna att tillämpa samma bedömningsgrunder
som gäller för medelstilldelningen till de kommunala skolorna.
Med hänvisning till förhållandena i Göteborg föreslås i motion
1993/94:Ub325 (s) i denna del att stödet till fristående skolor
skall anpassas till lokala förhållanden, vilka varierar inom
kommunerna och mellan landets kommuner. I motion 1993/94:Ub341
(s) yrkande 2 anförs att det nuvarande bidragssystemet har
inneburit stora planeringssvårigheter för kommunerna. Motionären
anser att det är inledningen till en utveckling mot ett starkt
uppdelat skolsystem. Hon föreslår att kommunerna vid
fördelningen av resurser skall få möjlighet att väga in de
merkostnader som kan uppkomma för kommunens övriga skolväsende.

Privatiseringens spår inom ungdomsskolesektorn förskräcker,
heter det i Vänsterpartiets partimotion 1993/94:Ub310 yrkande 5.
De fristående skolorna och skolpengen har redan lett till ökad
segregation. Den nuvarande ordningen innebär en
överkompensation, och motionärerna motsätter sig schabloniserade
ersättningsnivåer. De yrkar att regeln om 85-procentsnivå helt
skall tas bort.

Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.

Vid sin behandling våren 1992 av propositionen om valfrihet
och fristående skolor (prop. 1991/92:95) pekade utskottet på att
syftet med regeringens förslag om nytt bidragssystem var att ge
de fristående skolorna på grundskolenivå förutsättningar att
verka på i stort sett samma villkor som de kommunala skolorna.
Samtidigt ansåg utskottet -- liksom regeringen -- att man borde
undvika ett system som innebär en sådan detaljreglering av de
fristående skolornas verksamhet och arbetsmetoder att de
riskerar sin särart. Inför kommunens resursfördelning mellan
kommunala och fristående skolor är de fristående skolorna den
svagare parten. Det var därför enligt utskottets mening viktigt
att i lagen garantera deras minsta rätt så tydligt som möjligt,
dels för att undvika tvister vid tillämpningen, dels för att ge
de fristående skolorna en så klar bild som möjligt av vilka
belopp de kunde påräkna från kommunen. Utskottet ansåg att den
modell som regeringen förespråkat och som kommit till uttryck i
lagförslaget tillgodosåg detta. Utskottet avstyrkte därmed
motionsyrkanden med i huvudsak samma innebörd som de nu
förevarande (bet. 1991/92:UbU22).

Frågan om bidragssystemet återkom våren 1993 och utskottet
avstyrkte även då motionsledes framförda förslag om ändrad
utformning av detsamma (bet. 1992/93:UbU17). Utskottet, som i
det följande behandlar förslag om sänkt bidragsnivå för de
fristående skolorna, anser inte att riksdagen med anledning av
motionsyrkandena bör ta initiativ till förändringar i den
nuvarande ordningen med ett schabloniserat bidrag till de
fristående skolorna. Med hänvisning härtill avstyrks motionerna
1993/94:Ub310 yrkande 5, 1993/94:Ub325 delvis, 1993/94:Ub341
yrkande 2 och 1993/94:Ub905 yrkande 5.

I några motioner yrkas om ändrad nivå på det kommunala
bidraget till fristående skolor. Som framgått av det
föregående skall hemkommunen för varje elev vid godkänd
fristående skola lämna ett belopp som motsvarar minst 85 % av
den genomsnittliga kostnaden per elev i hemkommunens grundskola
på det stadium som eleven tillhör.

Såsom ett andrahandsyrkande föreslås i motion 1993/94:Ub310
(v) yrkande 6 att riksdagen beslutar om sådan ändring i
skollagen att nivån på statsbidraget till fristående skolor
sänks till 70 %. Motionärerna anser att det nuvarande bidraget
redan lett till ökad segregation och menar att tilldelningen av
medel skall utgå efter elevernas behov. I motion 1993/94:Ub341
(s) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande till regeringen om att
högst 75 % av kommunens genomsnittliga kostnad per elev i
hemkommunens grundskola det pågående kalenderåret på det stadium
som eleven tillhör skall få tilldelas privata skolor. De
fristående skolorna har som regel överkompenserats, hävdas det i
motion 1993/94:Ub356 (c) yrkande 1. Ersättningsnivån bör därför
sänkas till 75 % av kommunernas genomsnittskostnad.

Likartade motionsyrkanden om sänkt bidragsnivå för fristående
skolor behandlades av utskottet under det förra riksmötet (bet.
1992/93:UbU17). Utskottet konstaterade då att det nya
statsbidragssystemet för de fristående skolorna ännu inte verkat
ett år och att det var för tidigt att dra några definitiva
slutsatser. Utskottet utgick från att regeringen i anslutning
till den fördjupade anslagsprövningen för Skolverkets
ansvarsområde skulle redovisa sina överväganden i 1994 års
budgetproposition när det gäller resurstilldelningen till
fristående skolor. Med hänvisning härtill avstyrkte utskottet de
då förevarande motionerna.

Utskottet har i det föregående kortfattat återgivit vad
Skolverket anfört i sin fördjupade anslagsframställning om
fristående skolor. Enligt de särskilda direktiven för
Skolverkets fördjupade anslagsframställning för budgetåren
1994/95--1996/97 skall verket såvitt avser fristående skolor
följa bl.a. effekterna av systemet för resurstilldelning. Verket
skall vidare göra en bedömning av de samhällsekonomiska
konsekvenserna på kort och lång sikt. Utskottet utgår från att
det varit för tidigt för Skolverket att i anslutning till
anslagsframställningen redovisa det kommunala bidragets effekter
utöver att antalet fristående skolor har ökat kraftigt.
Regeringen tar i budgetpropositionen inte upp frågan om nivån på
bidraget till fristående skolor.

Enligt utskottets uppfattning är det fortfarande för tidigt
att dra säkra slutsatser av den nuvarande bidragsnivån när det
gäller kommunens skolorganisation, de fristående skolornas
ekonomi etc. De fristående skolornas momsplikt,
pensionskostnader, beräkning av lokalkostnader m.m. gör att det
även med nuvarande bidragsnivå inte går att hävda att
kostnadsneutralitet fullt ut råder mellan fristående och
offentligt drivna skolor. Det är viktigt att regeringen följer
utvecklingen med stor uppmärksamhet. Enligt vad utskottet
erfarit går innevarande läsår totalt ca 2 % av de skolpliktiga
eleverna i fristående skolor och tar i anspråk knappt 1 % av de
totala skolkostnaderna. Utskottet utgår från att riksdagen vid
lämpligt tillfälle får ett så säkert underlag som möjligt för en
bedömning av bidragsnivån. Med hänvisning härtill föreslår
utskottet att riksdagen inte beslutar om ändrad bidragsnivå för
fristående skolor eller gör något uttalande härom med anledning
av motionerna 1993/94:Ub310 yrkande 6, 1993/94:Ub341 yrkande 1
och 1993/94:Ub356 yrkande 1.

Fristående skolor som erhåller medel på ett med kommunens egna
skolor likvärdigt sätt skall åläggas att stå under tillsyn
av bidragsgivande kommun och medverka i sådan uppföljning och
utvärdering som kommunen redovisar, föreslås det i motion
1993/94:Ub905 (s) yrkande 10. Kommunernas skyldighet att lämna
ekonomiskt bidrag och göra en rättvis fördelning av resurserna
talar för denna medverkan. Det finns enligt motionärerna också
starka skäl som talar för att de fristående skolor som får
bidrag skall ingå i kommunens skolplan (yrkande 11).

Likartade yrkanden behandlades av utskottet under det förra
riksmötet (bet. 1992/93:UbU17). Utskottet ansåg att den
myndighet som har bedömt en ansökan från en fristående skola och
godkänt den även bör utöva tillsyn över ifrågavarande
utbildning. Det var vidare angeläget, menade utskottet, att
bedömningen gjordes på ett likartat sätt för hela landets skolor
och hänvisade till att undervisningen vid de fristående skolorna
ofta bedrivs utifrån annan pedagogik än i den kommunala skolan
eller att de erbjuder en annan konfessionell miljö. Det borde
således ankomma på Skolverket att svara för den pedagogiska
tillsynen. Utskottet ansåg också att de fristående skolorna inte
borde ingå i kommunens skolplan och påverkas av målen i den.
Däremot borde skolplanen innehålla uppgifter om vilka fristående
skolor som finns i kommunen och efter vilka principer
undervisningen bedrivs där.

Då utskottet inte ändrat uppfattning i frågan, avstyrker
utskottet bifall till yrkandena 10 och 11 i motion
1993/94:Ub905.

I motion 1993/94:Ub905 (s) åberopar motionärerna sitt eget
förslag om nytt bidragssystem för fristående skolor, enligt
vilket samhället bör ikläda sig samma ekonomiska ansvar för en
godkänd fristående skola som för den kommunala. En följd av
detta blir att behovet av att ta ut elevavgifter bortfaller.
Om en skola skall kunna anses öppen för alla, i ett samhälle där
skolan är en gemensam angelägenhet som finansieras genom
skatter, måste den vara fri från avgifter. Även låga avgifter
riskerar att verka segregerande (yrkande 12). I motion
1993/94:Ub325 (s) i denna del uttrycks kritik mot elevavgifter
vid fristående skolor, eftersom de bidrar till att öka
segregationen i samhället.

Möjligheten för de fristående skolor på grundskolenivå som har
rätt till kommunalt bidrag att ta ut elevavgifter regleras i 9
kap. 7 § skollagen. Där föreskrivs att avgifterna skall vara
skäliga med hänsyn till de särskilda kostnader som skolan har,
förutsatt att kostnaderna kan anses rimliga för verksamheten. Om
Skolverket finner att elevavgifterna vid en fristående skola
inte kan anses skäliga, skall verket, om skolan godkänns,
förklara att den inte skall ha rätt till kommunalt bidrag.
Skolverket skall också förklara rätten till fortsatt bidrag
förverkad, om en skola efter godkännandet tar ut elevavgifter
som inte kan anses skäliga. Med hänvisning till dessa
bestämmelser avslog riksdagen under det förra riksmötet yrkanden
att slopa möjligheten för fristående skolor att ta ut
elevavgifter (bet. 1992/93:UbU17). Utskottet föreslår att
riksdagen med samma motivering avslår även nu förevarande
motionsyrkanden.

De skolor som får offentliga bidrag skall vara öppna för alla
elever. Ett uttalande härom begärs i motion 1993/94:Ub328 (s)
yrkande 1. Rätten att välja skola måste gälla alla, även
elever med funktionshinder. De fristående skolorna tar i
allmänhet inte samma ansvar för elever med särskilda behov som
de kommunala skolorna, heter det i motionen. Ett likartat
yrkande framförs i motion 1993/94:Ub310 (v), vari föreslås att
alla skolor som skall uppfylla läroplanens krav och vid vilka
skolplikten kan fullgöras skall ha lika skyldighet när det
gäller att ta emot barn med olika handikapp (yrkande 8).

Funktionshindrade elevers rätt att fritt välja skola
behandlades utförligt av utskottet vid två tillfällen under det
förra riksmötet (1992/93:UbU9 och UbU17). Utskottet slog fast
att rätten att välja skola bör gälla alla elever och erinrade om
ansträngningarna sedan lång tid att förbättra byggnaders
tillgänglighet för funktionshindrade. Utskottet utgick från att
kommunen tillsammans med föräldrarna kommer överens om i vilken
skola barnet skall gå och att man då väljer den skola som bedöms
ha förutsättningar för att kunna ge en funktionshindrad elev den
bästa skolgången. Utskottet utgick vidare från att de fristående
skolornas huvudmän har samma ambition som kommunerna att anpassa
lokaler och verksamhet efter behoven hos de elever som söker sig
dit. En elevs funktionshinder kan dock vara av sådan art att det
behövs åtgärder i byggnaden eller i undervisningen, t.ex.
anlitande av specialutbildad personal, som det inte är möjligt
att vidta annat än i vissa skolor. Att funktionshindrade barn
och ungdomar får en med övriga elever likvärdig utbildning i
största möjliga gemenskap med andra måste vara det överordnade
målet, framhöll utskottet.

Utskottet erinrar om vad utskottet tidigare anfört i frågan
och avstyrker därmed bifall till yrkande 1 i motion
1993/94:Ub328 och yrkande 8 i motion 1993/94:Ub310.

I Vänsterpartiets partimotion 1993/94:Ub310 yrkas utan närmare
motivering att alla skolor vars undervisning skall uppfylla den
nya läroplanens krav och i vilka skolplikten kan fullgöras skall
ha lika skyldigheter när det gäller skolhälsovård (yrkande
7), fri skollunch (yrkande 9) och fria läromedel
(yrkande 10).

Utskottet vill erinra om att det vid riksdagens beslut våren
1992 om kommunala bidrag till fristående skolor fanns en strävan
att i minsta möjliga utsträckning styra de fristående skolornas
verksamhet (prop. 1991/92:95, bet. 1991/92:UbU22, rskr. 346).
Skollagens bestämmelser om fristående skolor tar i huvudsak
sikte på godkännande, bidrag och tillsyn (9 kap.). Några
tillämpningsföreskrifter har inte meddelats. Utskottet är inte
berett att förorda nya regler för deras verksamhet i enlighet
med motionärernas önskemål. Utskottet utgår från att berörda
huvudmän för skolorna och elevernas föräldrar tillsammans löser
frågor om skolhälsovård, skolmat och läromedel på ett sätt som
bäst gagnar barnen. Inget hindrar att den fristående skolan
kommer överens med kommunen eller avtalar med någon annan om de
verksamheter som nu är i fråga. Enligt en uppföljning av
Skolverket under läsåret 1992/93 hade de allra flesta fristående
skolorna skolhälsovård.

Riksdagen bör med hänvisning till vad utskottet anfört avslå
yrkandena.

Föräldrainflytandet vid val av skolform för utvecklingsstörda

I fem motioner, 1993/94:Ub323 (fp), 1993/94:Ub327 (v),
1993/94:Ub328 (s) yrkande 2, 1993/94:Ub338 (s) och
1993/94:Ub351 (kds) yrkande 4, föreslås att föräldrar till
utvecklingsstörda barn skall ha ett avgörande inflytande över
valet av skolform för barnet. Flera av motionärerna anser det
obegripligt att en särskild grupp föräldrar skall undantas en
sådan rätt. I motion 1993/94:Ub338 anförs att man visserligen i
de flesta fall kommer överens om vad som är bra för barnet, men
det förekommer dess värre ett fåtal fall där kommunen ensidigt
beslutar om placering mot föräldrarnas vilja. Detta bildar
sällan en god grund för barnets skolgång, hur starka skäl än
kommunen har för sitt beslut. Regeringen bör, begär dessa
motionärer, påskynda arbetet med att lägga fram förslag till
riksdagen under innevarande år.

Enligt gällande bestämmelser har barn som inte kan gå i
grundskolan därför att de är utvecklingsstörda särskild
skolplikt, som skall fullgöras i särskolan. Styrelsen för
särskolan i hemkommunen prövar om ett barn skall tas emot i
särskolan under sin skolpliktstid. Fråga om mottagande får även
väckas av barnets vårdnadshavare (3 kap. 3 och 4 §§
skollagen). I lagtexten finns ingen bestämmelse om samråd med
elevs vårdnadshavare inför beslut om mottagande i särskola.
Emellertid uttalas i lagmotiven (prop. 1991/92:94 s. 37) att det
är en självklarhet att stor vikt alltid måste tillmätas den
uppfattning som en elevs vårdnadshavare har när det gäller att
bedöma vilken skolform som är bäst för eleven.

Vid sin behandling av motionsyrkanden för ett år sedan med
samma innehåll som de nu aktuella åberopade utskottet att en
referensgrupp tillsatts inom Utbildningsdepartementet med
uppgift att följa utvecklingen när det gäller föräldrars och
skolans samverkan i nu berört hänseende. I gruppen ingick
företrädare för såväl särskolan som föräldrar och
handikapporganisationer. I avvaktan på arbetsgruppens förslag
och synpunkter samt den fortsatta beredningen inom departementet
avstyrkte utskottet förslag om särskilt uttalande av riksdagen i
frågan (bet. 1992/93:UbU17).

Utskottet har under beredningen av de nu förevarande
motionerna erfarit att arbetsgruppen avser att i mars 1994
redovisa sitt arbete för det statsråd i regeringen som är
ansvarigt för skolfrågor.

Med beaktande av vad som framförts i de nu aktuella motionerna
och mot bakgrund av att ingen tidpunkt är bestämd för en
redovisning till riksdagen av regeringens uppfattning i frågan
om föräldrars inflytande vid val av skolform för
utvecklingsstörda barn vill utskottet anföra följande.

Vid behandlingen av motionerna har utskottet inhämtat att
föräldrar och styrelsen för särskolan normalt kommit överens om
placeringen av de för närvarande ca 8 000 barnen i särskolan.
På fem år har vårdnadshavarna till åtta elever överklagat
styrelsens beslut hos Skolväsendets överklagandenämnd. Det kan
emellertid inte uteslutas att det i flera fall har förekommit
att barn placeras i särskolan mot föräldrarnas vilja utan att
dessa har överklagat. Hur stort detta "osynliga" problem är med
oenighet mellan föräldrar och den berörda kommunala myndigheten,
har det varit svårt att få en uppfattning om.

Utskottet instämmer i vad i motion 1993/94:Ub338 anförs om att
ett barns placering i särskolan mot föräldrarnas vilja utgör en
dålig grund för barnets skolgång. Det är därför angeläget att
samverkansformerna mellan föräldrar och berörda myndigheter
utvecklas. Det bör ankomma på regeringen att föranstalta härom.
När det gäller frågan om vem som skall ha sista ordet, i de fall
man inte blir överens om val av nu aktuell skolform, finner
utskottet, efter noggrant övervägande, att det är principiellt
betänkligt att myndighet ges möjlighet att slutligt ta över
föräldrarnas ansvar. Utskottet vill därför föreslå att riksdagen
av regeringen begär en översyn av nu gällande regler såvitt
avser val av skolform för utvecklingsstörda barn. Den bör syfta
till att föräldrarna i princip får det slutliga avgörandet när
det har varit omöjligt att nå fram till ett gemensamt
ställningstagande i vad gäller valet mellan grundskola och
särskola samt inom särskolan. Översynen bör ske så skyndsamt att
regeringen kan förelägga riksdagen ett förslag i ärendet före
utgången av år 1994.

Utskottets grundläggande uppfattning är att särskolan även
framdeles skall utgöra en oundgänglig tillgång för skolväsendet
och vara det naturliga alternativet för de barn som bedöms inte
klara av skolgången i grundskolan. Det enskilda barnets bästa
måste gälla som norm vid valet mellan grundskola och särskola.

Vad utskottet har anfört om föräldrainflytandet vid beslut om
skolform för utvecklingsstörda bör riksdagen med bifall till
motion 1993/94:Ub338 och med anledning av motionerna
1993/94:Ub323, 1993/94:Ub327, 1993/94:Ub328 yrkande 2 och
1993/94:Ub351 yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.

Övriga motionsledes väckta skollagsfrågor

Den nya bestämmelsen om behörighetskrav för de nationella
programmen i gymnasieskolan tas upp i motion 1993/94:Ub905 (s)
yrkande 33. Motionärerna finner att den utgör en onödig
reglering; den lokala intagningsnämnden bör ha rätt att bedöma
huruvida en elev kommer att klara av studierna, trots att eleven
saknar godkänt betyg i något basämne.

Den aktuella bestämmelsen (5 kap. 5 § skollagen) infördes i
samband med riksdagens behandling av den nya läroplanen för
gymnasieskolan tidigare under innevarande riksmöte (prop.
1992/93:250, bet. 1993/94:UbU2, rskr. 93). Den kommer att
tillämpas fr.o.m. intagningen till gymnasieskolan inför läsåret
1998/99. Utskottet avstyrkte då ett liknande motionsyrkande och
hänvisade därvid till vad regeringen anfört i proposition
1992/93:220 om ny läroplan för grundskolan m.m., nämligen att
grundskolan skall ge alla elever sådana kunskaper och
färdigheter som är nödvändiga för var och en, både som individ
och samhällsmedlem, och som ger en grund för fortsatt
utbildning. Uskottet såg regeringens förslag som ett uttryck för
ett tydligt resultatansvar för grundskolan. Utskottet pekade
också på elevens möjligheter att erhålla ett godkänt betyg genom
en förnyad prövning för att därmed bli behörig sökande till ett
nationellt program. Samtidigt strök utskottet under kommunernas
ansvar för att erbjuda individuella program till de elever som
inte tas in på nationella program eller specialutformade sådana.

Med hänvisning till vad utskottet sålunda anförde i frågan
sistlidna höst avstyrks det nu aktuella yrkandet.

I motion 1993/94:Ub311 (c) föreslås att riksdagen beslutar om
möjligheter för landstingen att i vissa fall anordna annan
utbildning än sådan inom omvårdnads- och naturbruksprogrammen.
Motionärerna menar att den nuvarande ordningen ibland motverkar
samverkan och rationell organisation.

Liknande motionsyrkanden har vid flera tillfällen behandlats
av utskottet, bl.a. i anslutning till proposition 1990/91:85
Växa med kunskaper -- om gymnasieskolan och vuxenutbildningen
(bet. 1990/91:UbU16, rskr. 356). Riksdagen anslöt sig då till
regeringens uppfattning att landstingen inte borde ha rätt att
anordna utbildning på andra program än sådana som avser
naturbruk och omvårdnad. Begränsningen i landstingskommunernas
rätt svarade i huvudsak mot den då gällande ordningen. Frågan
återkom för ett år sedan (bet. 1992/93:UbU17). Utskottet var
inte heller då berett att förorda ett ändrat huvudmannaskap för
gymnasieskolans nationella program.

Utskottet anser att den nuvarande ordningen bör bibehållas. De
problem som kan uppstå och som motionärerna åberopar bör kunna
lösas genom samarbete mellan de berörda parterna. Med det
anförda avstyrker utskottet motion 1993/94:Ub311.

Riksdagen bör enligt motion 1992/93:Ub429 (m) besluta om sådan
ändring av skollagen att kommuns skyldighet att utan kostnad
hålla elev i gymnasieskolan med böcker, skrivmateriel, verktyg
m.m. slopas. Motionärerna erinrar om att skolmåltider i
gymnasieskolan kan avgiftsbeläggas. En frihet för kommunen att
själv välja mellan gratis skollunch eller gratis läroböcker
borde vara självklar.

Yrkandet tar sikte på bestämmelsen att utbildningen i
gymnasieskolan skall vara kostnadsfri, vilken återfinns i
5 kap. 21 § skollagen. Utskottet avstyrkte ett likartat
motionsyrkande för två år sedan med hänvisning till att
avgiftsfrågor då bereddes inom regeringskansliet (bet.
1991/92:UbU10). Enligt vad utskottet har erfarit är det från
regeringens sida inte aktuellt med något förslag om ändring i
den anförda föreskriften. Utskottet anser det inte heller för
sin del påkallat med något initiativ i frågan, varför motionen
bör avslås.

Staten bör, heter det i motion 1993/94:Ub345 (m), ta de fulla
konsekvenserna av den decentralisering och målstyrning som
genomförts på skolområdet och så skyndsamt som möjligt
avskaffa resterna av den detaljreglering som alltjämt
finns kvar. Motionären begär ett uttalande av riksdagen om att
onödiga regleringar på skolans område skall slopas.

Utskottet vill i korthet erinra om att statsmakternas beslut
sedan flera år tillbaka när det gäller lagstiftning, ekonomiska
förutsättningar för skolans verksamhet och läroplaner m.m. bland
annat har tagit sikte på att öka kommunernas frihet att
organisera skolans verksamhet på det sätt som de finner bäst för
att undervisningen skall nå de mål som riksdag och regering
formulerat. De övergripande målen för skolan får ej äventyras,
inte minst när det gäller allas rätt till en likvärdig
utbildning var man än bor i landet. Därför avstyrker utskottet
bifall till det förevarande motionsyrkandet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande regeringens lagförslag
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
skollagen (1985:1100),

2. beträffande bidragssystemet för fristående skolor
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ub310 yrkande 5,
1993/94:Ub325 delvis, 1993/94:Ub341 yrkande 2 och
1993/94:Ub905 yrkande 5,

res. 1 (s)
men. (v) - delvis

3. beträffande nivån på det kommunala bidraget till
fristående skolor
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ub310 yrkande 6,
1993/94:Ub341 yrkande 1 och 1993/94:Ub356 yrkande 1,

res. 2 (s) - villk. 1
men. (v) - delvis

4. beträffande tillsynen m.m. av fristående skolor
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub905 yrkandena 10 och 11,

res. 3 (s)

5. beträffande elevavgifter vid fristående skolor
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ub325 delvis samt
1993/94:Ub905 yrkande 12,

res. 4 (s)

6. beträffande funktionshindrade elevers rätt att välja
fristående skola
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ub310 yrkande 8 och
1993/94:Ub328 yrkande 1,

res. 5 (s)

7. beträffande vissa skyldigheter för fristående skolor
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub310 yrkandena 7, 9 och
10,

men. (v) - delvis

8. beträffande föräldrainflytandet vid beslut om skolform
för utvecklingsstörda
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub338 och med
anledning av motionerna 1993/94:Ub323, 1993/94:Ub327,
1993/94:Ub328 yrkande 2 och 1993/94:Ub351 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. beträffande behörighetskrav för nationella program i
gymnasieskolan
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub905 yrkande 33,

res. 6 (s)

10. beträffande landstingens möjlighet att anordna viss
utbildning
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub311,

11. beträffande föreskriften om avgiftsfri utbildning i
gymnasieskolan
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub429,

12. beträffande avskaffande av vissa regleringar på
skolområdet
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub345.

Stockholm den 3 mars 1994

På utbildningsutskottets vägnar

Hans Nyhage

I beslutet har deltagit:
Hans Nyhage (m),
Lena Hjelm-Wallén (s),
Rune Rydén (m),
Bengt Silfverstrand (s),
Berit Löfstedt (s),
Marianne Jönsson (c),
Krister Örnfjäder (s),
Bo Arvidson (m),
Eva Johansson (s),
Ingrid Näslund (kds),
Stefan Kihlberg (nyd),
Jan Björkman (s),
Ulf Melin (m),
Inger Lundberg (s) och
Christer Lindblom (fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Björn Samuelson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Bidragssystemet för fristående skolor (mom. 2)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Berit Löfstedt,
Krister Örnfjäder, Eva Johansson, Jan Björkman och Inger
Lundberg (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6
börjar med "Vid sin behandling" och på s. 7 slutar med
"1993/94:Ub905 yrkande 5" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att det nya bidragssystemet till
fristående skolor har varit föremål för stark kritik från många
håll. Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att den
teknik för resurstilldelningen till fristående skolor som
riksdagen införde för två år sedan inkräktar på den kommunala
självbestämmanderätten. En i lag garanterad resurstilldelning
ger, oavsett storleken på denna, inga som helst förutsättningar
för en behovsstyrd resursfördelning. Det nuvarande systemet
motverkar ett effektivt och behovsstyrt utnyttjande av skolans
resurser. Mot denna bakgrund föreslår utskottet att regeringen
framlägger ett lagförslag för riksdagen som innebär att
kommunerna ges skyldighet att bedöma och tilldela de fristående
skolorna på grundskolenivå resurser efter samma principer som
gäller för kommunens egna grundskolor.

Riksdagen bör med bifall till motionerna 1993/94:Ub325 i denna
del, 1993/94:Ub341 yrkande 2 och 1993/94:Ub905 yrkande 5 samt
med anledning av motion 1993/94:Ub310 yrkande 5 som sin mening
ge regeringen till känna vad utskottet anfört om utformningen av
bidragssystemet för fristående skolor.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

2. beträffande bidragssystemet för fristående skolor
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Ub325 i denna
del, 1993/94:Ub341 yrkande 2 och 1993/94:Ub905 yrkande 5 samt
med anledning av motion 1993/94:Ub310 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Nivån på det kommunala bidraget till fristående skolor
(mom. 3)

Under förutsättning av avslag på reservation 1

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Berit Löfstedt,
Krister Örnfjäder, Eva Johansson, Jan Björkman och Inger
Lundberg (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7
börjar med "Likartade motionsyrkanden om" och på s. 8 slutar
med "1993/94:Ub356 yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att bidragsnivån är
alltför hög. Den utredning (SOU 1992:38) som presenterades efter
regeringens proposition i frågan våren 1992 föreslog 75 % av
kommunernas genomsnittskostnad per elev som en rimlig nivå.
Utskottet anser att nivån på det kommunala bidraget bör sänkas
till denna nivå. Detta bör riksdagen med bifall till motion
1993/94:Ub356 yrkande 1 och med anledning av motionerna
1993/94:Ub310 yrkande 6 och 1993/94:Ub341 yrkande 1 som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

3. beträffande nivån på det kommunala bidraget till
fristående skolor
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub356 yrkande 1
och med anledning av motionerna 1993/94:Ub310 yrkande 6 och
1993/94:Ub341 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

3. Tillsynen m.m. av fristående skolor (mom. 4)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Berit Löfstedt,
Krister Örnfjäder, Eva Johansson, Jan Björkman och Inger
Lundberg (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8
börjar med "Likartade yrkanden behandlades" och slutar med "i
motion 1993/94:Ub905" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att kommunerna vid
sidan av Skolverket har de bästa förutsättningarna att utöva
tillsynen över de fristående skolorna. Mot bakgrund av att det
är kommunerna som tilldelar skolorna medel för sin verksamhet
föreligger också starka skäl för att de fristående skolor som
får bidrag skall ingå i kommunens skolplan. De bör kunna
påverkas av målen i skolplanen, som är ett viktigt instrument
för utveckling och utvärdering av utbildningen inom kommunen.
Detta påverkar inte Skolverkets allmänna tillsynsansvar för all
skolverksamhet. I skolplanen kan t.ex. anges om en skola
medgivits speciella intagningsregler som påverkar föräldrars och
elevers möjligheter att välja den.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett lagförslag,
som reglerar såväl Skolverkets som kommunens tillsynsansvar för
fristående skolor på grundskolenivå. Detta bör riksdagen med
bifall till motion 1993/94:Ub905 yrkandena 10 och 11 som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

4. beträffande tillsynen m.m. av fristående skolor
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub905 yrkandena
10 och 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

4. Elevavgifter vid fristående skolor (mom. 5)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Berit Löfstedt,
Krister Örnfjäder, Eva Johansson, Jan Björkman och Inger
Lundberg (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9
börjar med "Möjligheten för de" och slutar med "nu förevarande
motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att sådana skolor på
grundskolenivå som har offentliga bidrag till sin verksamhet
inte skall ha rätt att ta ut elevavgifter för undervisning m.m.
Elevavgifter, även låga sådana, riskerar att verka segregerande
och kan bidra till att valfriheten inskränks. Varje nivå på
elevavgifter innebär i praktiken att vissa elever utestängs.

Riksdagen bör med bifall till motionerna 1993/94:Ub325 i denna
del och 1993/94:Ub905 yrkande 12 som sin mening ge regeringen
till känna vad utskottet har anfört om elevavgifter vid
fristående skolor.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

5. beträffande elevavgifter vid fristående skolor
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Ub325 i denna
del och 1993/94:Ub905 yrkande 12 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

5. Funktionshindrade elevers rätt att välja fristående skola
(mom. 6)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Berit Löfstedt,
Krister Örnfjäder, Eva Johansson, Jan Björkman och Inger
Lundberg (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9
börjar med "Funktionshindrade elevers rätt" och på s. 10 slutar
med "i motion 1993/94:Ub310" bort ha följande lydelse:

Friheten att kunna välja skola inom kommunen måste gälla alla
elever, även elever med funktionshinder. Utskottet delar
uppfattningen som kommer till uttryck i motionerna att en
fristående skola inte skall kunna utestänga elever på grund av
handikapp.

Det bör i princip inte råda någon skillnad mellan offentliga
och fristående skolors ansvar i detta avseende. Med ett
likvärdigt och rättvist resurstilldelningssystem bör alla skolor
åläggas samma ansvar att vidta erforderliga åtgärder för att
underlätta handikappade elevers skolgång.

Vad utskottet anfört om funktionshindrade elevers rätt att
välja fristående skola bör riksdagen med anledning av motionerna
1993/94:Ub310 yrkande 8 och 1993/94:Ub328 yrkande 1 som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

6. beträffande funktionshindrade elevers rätt att välja
fristående skola
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Ub310
yrkande 8 och 1993/94:Ub328 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Behörighetskrav för nationella program i gymnasieskolan
(mom. 9)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Berit Löfstedt,
Krister Örnfjäder, Eva Johansson, Jan Björkman och Inger
Lundberg (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "Den aktuella bestämmelsen" och slutar med "nu
aktuella yrkandet" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka att alla lärare kontinuerligt skall
följa varje elevs kunskapsutveckling så att eventuella problem
uppdagas så tidigt som möjligt. Därmed kan också extra åtgärder
sättas in tidigt för att alla elever skall kunna nå de
kunskapsmål som de, enligt läroplan och kursplaner, skall nå i
grundskolan.

Utskottet anser liksom motionärerna att huvudregeln måste vara
att elever som börjar ett nationellt program skall ha godkända
kunskaper i alla basämnen och att individuella program normalt
bör användas för elever som inte har sådana. Gymnasieskolan
skall vara öppen för alla ungdomar. Genom bestämmelsen i 5 kap.
5 § första stycket skollagen blir lokala intagningsmyndigheter
förhindrade att ta in elever, som saknar godkänt betyg i något
av basämnena på ett nationellt program, fastän eleven har
intresse och fallenhet för detta. Enligt utskottets uppfattning
bör intagningsmyndigheten vara oförhindrad att ta in en elev som
bedöms klara av studierna, trots att eleven saknar godkänt i ett
av basämnena. Utskottet föreslår att riksdagen begär en ändring
i skollagen på denna punkt. Detta bör med bifall till motion
1993/94:Ub905 yrkande 33 ges regeringen till känna.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

9. beträffande behörighetskrav för nationella program i
gymnasieskolan
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub905 yrkande 33
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.

Björn Samuelson (v) anför:

Jag ansluter mig till vad i motion 1993/94:Ub310 anförts om
att de fristående skolorna och skolpengen redan har lett till
ökad segregation. Vi kan i dag se hur elever i kommunala skolor
går ut och demonstrerar för att få behålla sina skolor,
samtidigt som andra kommunala och fristående skolor
överkompenseras inom en och samma kommun. Vänsterpartiet har
kraftigt kritiserat det nuvarande bidragssystemet för
fristående skolor med dess statiska regel om bestämd
bidragsnivå. Jag menar att medlen till den fristående skolan
skall utgå från elevernas behov. Som ett förstahandsyrkande
anser jag att riksdagen med anledning av yrkande 5 i motionen
bör begära att regeringen återkommer med ett förslag till sådan
ändring i skollagen att regeln om 85-procentsnivå upphävs.

Om nu riksdagen inte bifaller mitt förstahandsyrkande föreslår
jag att bidragsnivån på det kommunala bidraget till
fristående skolor sänks till 70 %. Riksdagen bör med anledning
av yrkande 6 i samma motion begära förslag härom.

Jag instämmer i reservation 3 beträffande tillsynen m.m. av
fristående skolor, i reservation 4 beträffande
elevavgifter, i reservation 5 beträffande
funktionshindrade elevers rätt att välja fristående skola.

Jag anser slutligen att riksdagen bör bifalla motion
1993/94:Ub310 yrkandena 7, 9 och 10 när det gäller de i motionen
angivna skyldigheterna att erbjuda skolhälsovård, fri
skollunch och fria läromedel.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
2, 3 och 7 borde ha hemställt:

2. beträffande bidragssystemet för fristående skolor
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Ub310
yrkande 5, 1993/94:Ub325 delvis, 1993/94:Ub341 yrkande 2 och
1993/94:Ub905 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna
vad ovan anförts,

3. beträffande nivån på det kommunala bidraget till
fristående skolor
att riksdagen -- vid avslag på moment 2 enligt denna
meningsyttring -- med anledning av motionerna 1993/94:Ub310
yrkande 6, 1993/94:Ub341 yrkande 1 och 1993/94:Ub356 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna att bidragsnivån skall
vara 70 %,

7. beträffande vissa skyldigheter för fristående skolor
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub310 yrkandena
7, 9 och 10 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,

Regeringens lagförslag
Förslag till
Lag om ändring i skollagen (1985:1100)

Bilaga