Vissa skollagsfrågor m.m.

Betänkande 1992/93:UbU11

Utbildningsutskottets betänkande 1992/93:UBU11

Vissa skollagsfrågor

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation

1992/93
UbU11

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag i
budgetpropositionen till vissa ändringar i skollagen jämte
motioner.

Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande när det
gäller förutsättningar att anordna gymnasial vuxenutbildning
och påbyggnadsutbildning. Utskottet avstyrker regeringens
förslag beträffande ändrat tillsynsansvar för den medicinska
delen av skolhälsovården. I övrigt tillstyrks regeringens
förslag.

Till betänkandet fogas en reservation (s) beträffande
upphävandet av meritvärderingsförordningen. Meningsyttring från
Vänsterpartiet föreligger när det gäller upphävandet av
meritvärderingsförordningen och skolplikt för barn som vårdas
på sjukhus.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1992/93:100 bil. 9 (s.53)
föreslagit

8. att riksdagen antar ett inom Utbildningsdepartementet
upprättat förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100).

Lagförslaget återfinns som bilaga till detta betänkande.

Motionerna

1992/93:Ub406 av Stina Gustavsson och Marianne Jönsson (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att reglerna för tillträde till specialkurser i
gymnasieskolan och till gymnasial vuxenutbildning bör
preciseras så att den enskildes rätt till utbildning på lika
villkor och hemkommunens betalningsskyldighet regleras på ett
tydligt sätt.

1992/93:Ub410 av Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statsbidrag till Hässleholms tekniska
skola.

1992/93:Ub413 av Ingbritt Irhammar och Lennart Brunander (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om specialkurser inom naturbruk.

1992/93:Ub419 av Birger Andersson och Rosa Östh (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändrade och tydligare regler för
tillträde till gymnasial vuxenutbildning och
påbyggnadsutbildning.

1992/93:Ub447 av Wiggo Komstedt (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att Hässleholms tekniska skola erhåller statsbidrag för
riksrekryterande utbildning i likhet med vad som gäller för
Katrineholms tekniska skola (SKOLFS 1991:52).

1992/93:Ub461 av Birgit Henriksson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skolhälsovården (delvis).

1992/93:Ub493 av Sture Ericson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att reglerna för tillträde till
gymnasial vuxenutbildning och specialkurser bör ses över och
göras tydliga.

1992/93:Ub502 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om meritvärderingsförordningen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om obligatorium för handikappade elever
att delta i undervisningen.

1992/93:Ub505 av Larz Johansson m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om resurser för kommunal vuxenutbildning.

Utskottet

Interkommunal ersättning för gymnasial vuxenutbildning och
påbyggnadsutbildning, m.m.

Teknikerutbildningen, som är en påbyggnadsutbildning inom
komvux, skall vara ett alternativ för elever som avslutat
årskurs 3 på teknisk linje eller motsvarande eller som gått
teknisk gren inom naturvetenskapsprogrammet men också en
påbyggnad på tekniskt-industriella yrkesprogram. Föredragande
statsrådet konstaterar i propositionen (s.27) att antalet
elever som söker teknisk utbildning i gymnasieskolan har
minskat för fjärde året i rad. En av orsakerna till det dåliga
rekryteringsläget synes vara att tekniskt intresserade ungdomar
inte har en garanti för att de kan bygga på en treårig
utbildning med ett mer yrkesinriktat fjärde år. Enligt
statsrådet har det framkommit att många kommuner inte anordnar
teknikerutbildning eller ens är beredda att betala
interkommunal ersättning för elever som önskar gå en sådan
utbildning i annan kommun.

Då det är av utomordentligt stor vikt att det finns ett utbud
av teknikerutbildningar över hela landet, bör kommunerna enligt
statsrådet inom sin kommunala vuxenutbildning prioritera
anordnandet av teknikerutbildningen. De bör även bli skyldiga
att betala interkommunal ersättning för en elev som önskar
påbörja teknikerutbildning i en annan kommun, när hemkommunen
inte själv anordnar eller erbjuder den genom samverkansavtal.
En sådan skyldighet bör även gälla vissa starkt specialiserade
utbildningar som förekommer bara på en plats eller på ett fåtal
platser i landet eller utbildningar som det finns ett allmänt
intresse av att de står öpppna för sökande från hela landet.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen en ändring i skollagen
(11 kap. 24 §), som innebär att regeringen bemyndigas att
meddela föreskrifter om interkommunal ersättning för
ifrågavarande utbildningar inom komvux. Följdändringar bör
göras i 20 och 21 §§ samma kapitel. Vidare föreslår regeringen
att bestämmelsen i 11 kap. 20 § om en kommuns skyldighet att ta
emot sökande från annan kommun förtydligas genom att där ange
att skyldigheten endast omfattar behöriga sökande.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det är av stor
vikt att det finns ett utbud av teknikerutbildning över hela
landet. Det är angeläget att tekniskt intresserade ungdomar kan
planera för att genomgå en tekniskt inriktad yrkesutbildning
efter avslutad gymnasieutbildning. Utskottet konstaterar vidare
-- vilket berörs i propositionen -- att det finns vissa
specialiserade påbyggnadsutbildningar inom andra yrkesområden
som bör stå öppna för sökande från hela landet. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag om ett bemyndigande att meddela
föreskrifter om interkommunal ersättning för ifrågavarande
utbildningar och föreslår att riksdagen antar det i proposition
1992/93:100 bilaga 9 framlagda förslaget till lag om ändring i
skollagen (1985:1100) såvitt avser 11 kap. 20, 21 och 24 §§.

I två motioner, 1992/93:Ub410 (c) och 1992/93:Ub447 (m),
begärs att Hässleholms tekniska skola skall erhålla
statsbidrag för riksrekryterande utbildningar. Motionärerna
anför bl.a. att övergången till ett nytt statsbidragssystem för
kommunerna har lett till att bl.a. teknikerutbildning inte
kunnat bedrivas i den omfattning som är önskvärt från elevernas
och näringslivets synpunkt, då elevernas hemkommuner inte tagit
sitt ansvar för elevernas yrkesutbildning.

Med hänvisning till utskottets ställningstagande i det
föregående till regeringens förslag om bemyndigande att meddela
föreskrifter om interkommunal ersättning för bl.a.
teknikerutbildning anser utskottet att syftet med motionerna
1992/93:Ub410 och 1992/93:Ub447 i huvudsak är tillgodosett,
varför de avstyrks.

I motion 1992/93:Ub505 (c) framhålls att det är kommunerna
själva som har det yttersta ansvaret för hur stor del av
resurserna som skall användas för vuxenutbildning. Att
teknikerutbildning bör anordnas i kommunerna är enligt
motionärerna välmotiverat, men samtidigt finns det andra
angelägna vuxenutbildningsbehov. Mot denna bakgrund är
motionärerna tveksamma till beslut, som innebär att staten
vidgar kommunernas åtaganden utan att anvisa ytterligare medel.
Motionärerna anser att ett effektivt utnyttjande av statens
samlade resurser som i dagens arbetsmarknadssituation ställs
till förfogande för såväl utbildnings- som
arbetsmarknadspolitiken skulle kunna ge kommunerna bättre
förutsättningar att anordna gymnasial vuxenutbildning.
Regeringen bör göra en förnyad och samlad bedömning på vilket
sätt man kan främja en god tillgång på personal med teknisk
utbildning utan att begränsa andra angelägna utbildningsbehov
och utan att göra avkall på principerna om det kommunala
ansvaret för skolan.

I motionerna 1992/93:Ub406, 1992/93:Ub413 och 1992/93:Ub419
samtliga (c) samt 1992/93:Ub493 (s) yrkande 1 aktualiseras
ytterligare ett antal frågor i vad gäller gymnasial
vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning. Enligt motionärerna
sätts principen om likvärdig utbildning ur spel, då antagningen
till en utbildning enligt nuvarande bestämmelser inte avgörs på
grundval av de sökandes meriter utan beroende på hemkommunens
betalningsvilja och egna urvalskriterier. Den ettåriga
teknikerutbildningen och andra påbyggnadsutbildningar måste
vara tillgängliga på lika villkor. Hemkommunens skyldighet att
bekosta elevens utbildning bör regleras på ett tydligare sätt,
framhåller motionärerna.

Utskottet anser att syftet med motionerna 1992/93:Ub406,
1992/93:Ub413, 1992/93:Ub419 och 1992/93:Ub493 yrkande 1 i
huvudsak är tillgodosett såvitt avser bestämmelser om
interkommunal ersättning inom komvux genom utskottets
ställningstagande i det föregående till regeringens förslag om
bemyndigande. Beträffande utbudet av kommunal vuxenutbildning
vill dock utskottet med anledning av dessa motionsyrkanden och
motion 1992/93:Ub505 anföra följande.

Enligt 11kap. 17§ skollagen skall kommunerna sträva efter
att erbjuda kommuninvånarna sådan gymnasial vuxenutbildning och
påbyggnadsutbildning som svarar mot efterfrågan och behov.
Landstingen får anordna gymnasial vuxenutbildning endast inom
områdena naturbruk och omvårdnad. Kommuner och landsting är
skyldiga att till sin gymnasiala vuxenutbildning och
påbyggnadsutbildning ta emot sökande från andra kommuner, om
hemkommunen har åtagit sig att svara för kostnaderna för
elevens utbildning (11kap. 20§ skollagen).

Många begär att få studera i en annan kommun än hemkommunen.
Ett vanligt skäl är att hemkommunen inte anordnar den önskade
utbildningen. Då det enligt nuvarande bestämmelser inte finns
någon rätt för vuxna till gymnasial vuxenutbildning och
påbyggnadsutbildning är det således hemkommunen som avgör vilka
utbildningar i annan kommun och inom landstinget som man åtar
sig ett betalningsansvar för. Utskottet förutsätter att
kommunerna i sin planering av den kommunala vuxenutbildningen
noggrant följer upp vilka utbildningar som kommuninvånarna i
första hand efterfrågar och att de antingen i den egna kommunen
eller i samverkan med annan utbildningsanordnare erbjuder
sådana utbildningar som svarar mot efterfrågan och behov.

Utskottet har emellertid erfarit att många ungdomar med ett
bestämt mål för sin utbildning inte kunnat fullfölja sina
studier för mindre vanliga yrken på grund av att vissa
hemkommuner vägrat betala en efterfrågad utbildning inom komvux
i en annan kommun. Utskottet anser, vilket också framhålls i
motionerna, att principen om likvärdiga förutsättningar för
studier inom komvux därmed sätts ur spel (jfr bet. 1990/91:UbU4
s. 41--43).

Utskottet konstaterar att det i dagens situation på
arbetsmarknaden finns ytterst begränsade möjligheter för
ungdomar med en ofullständig yrkesutbildning att få ett
varaktigt arbete. Genom arbetsmarknadspolitiska insatser kan de
på vissa villkor erbjudas viss utbildning eller
ungdomspraktikplats. Som utskottet redovisat i sitt betänkande
1992/93:UbU8 är det mycket som tyder på att den minskade
yrkesutbildningen inom komvux under det senaste året ersatts av
upphandlad utbildning inom komvux genom Arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS) och finansierad med AMS-medel. Utskottet anser i likhet
med vad som framhålls i motion 1992/93:Ub505 att regeringen i
det löpande arbetet för att begränsa arbetslösheten främst
bland ungdomar och för att höja deras yrkesmässiga kompetens
bör söka lösningar som vid en samlad bedömning och i ett
helhetsperspektiv ger bästa utfall från samhällsekonomisk
synpunkt.

Mot denna bakgrund och med hänvisning till att regeringen
genom den av utskottet i det föregående tillstyrkta
lagändringen kommer att ges ett bemyndigande att meddela
föreskrifter om interkommunal ersättning för vissa utbildningar
inom komvux finner utskottet det angeläget att regeringen för
riksdagen redovisar dels vilka utbildningar som i enlighet
med i det föregående förordad ändring i skollagen kommer att
omfattas av regeringens föreskrifter om interkommunal
ersättning inom komvux, dels vilka av nuvarande
påbyggnadsutbildningar som i framtiden bör anordnas inom komvux
och vilka som kommer att förläggas till högskolan, dels ock
vilka ytterligare möjligheter kommunerna kan ges för att de
skall kunna erbjuda sina ungdomar en adekvat yrkesutbildning
inom komvux med hänsyn till såväl arbetsmarknadsmässiga som
individuella behov.

Vad utskottet anfört om kommunernas förutsättningar att
anordna gymnasial vuxenutbildning bör riksdagen med anledning
av motionerna 1992/93:Ub406, 1992/93:Ub413, 1992/93:Ub419,
1992/93:Ub493 yrkande 1 och 1992/93:Ub505 som sin mening ge
regeringen till känna.

Tillsynen av skolhälsovården

Regeringen biträder Skolverkets och Socialstyrelsens förslag
om ändrad ansvarsfördelning när det gäller den medicinska delen
av skolhälsovården. Ett inom Utbildningsdepartementet upprättat
lagförslag såvitt avser 14kap. 8§ skollagen innebär att den
medicinska delen av skolhälsovården skall stå under tillsyn
av Socialstyrelsen.

I motion 1992/93:Ub461 (m) delvis framhålls skolsköterskans
roll i det elevvårdande arbetet i skolan. Det är olyckligt att
dela upp skolhälsovårdens ansvar på olika huvudmän. Enligt
motionären fungerar det nuvarande systemet med skolhälsovården
mycket tillfredsställande.

Enligt 14kap. 1§ skollagen skall skolhälsovård anordnas
för eleverna i grundskolan, gymnasieskolan, särskolan,
specialskolan och sameskolan. För skolhälsovården skall finnas
skolläkare och skolsköterska. Huvudmannen för skolan har
skyldighet att anordna skolhälsovård enligt 14kap. 2 resp.
7§§ nämnda lag.

Ett förändrat tillsynsansvar för den medicinska delen av
skolhälsovården skulle enligt vad utskottet inhämtat innebära
att Socialstyrelsen övertar ansvaret för bl.a. den centrala
uppföljningen av vaccinationsprogrammet och smittskyddsfrågor,
utveckling och uppföljning av hälsokontroller och övrig
medicinsk verksamhet, eventuell central fortbildning och
utfärdande av allmänna råd som gäller skolhälsovården.

I samband med riksdagens behandling av vissa skollagsfrågor
under riksmötet 1990/91 (prop. 1990/91:115, bet. UbU:17,
rskr.357) tillstyrkte utskottet bl.a. regeringens förslag att
tillsynsuppgiften för skolhälsovården skulle överföras till det
nya Skolverket. Utskottet erinrade om att skolhälsovården inte
bara ingår i skolans elevvårdande verksamhet utan också är en
del av samhällets allmänna medicinska insatser. Skolhälsovården
berör därmed även Socialstyrelsens verksamhet. Utskottet fann
det angeläget att Skolverket skulle samverka med andra
myndigheter, bl.a. Socialstyrelsen, i syfte att samordna vissa
förebyggande insatser på hälso- och sjukvårdens område.

Som framhålls i propositionen (s.36) har
skolhälsovårdspersonalen en utomordentligt viktig funktion i
skolans elevvårdande arbete. Skolsköterskan är med sin
kompetens viktig för bl.a. samarbetet mellan hem och skola.
Utskottet har erfarit att olika organisatoriska modeller för
skolhälsovården har börjat tillämpas i kommunerna bl.a. i syfte
att göra besparingar. På många håll sker ett närmande mellan
skolhälsovård och primärvård. Mot denna bakgrund finns det
anledning att bevaka utvecklingen inom skolhälsovården.

Utskottet har inhämtat att Skolverket påbörjat ett
utvärderingsprojekt beträffande skolhälsovården,
"Skolhälsovårdsläget sett ur ett elevperspektiv". Syftet är att
i en första etapp genomföra en enkät i 25% av landets
kommuner beträffande olika modeller och organisatoriska
lösningar inom skolhälsovården. Därefter skall en ingående
studie göras i ett begränsat antal kommuner. Avsikten är att
skolhälsovården skall studeras med utgångspunkt i elevernas
behov och önskemål. Skolhälsovårdspersonalens kontakter med
elever med särskilt behov av stöd skall uppmärksammas.

Utskottet anser att det finns risk för att ett förändrat
tillsynsansvar i enlighet med regeringens förslag skulle kunna
ge kommunerna fel signal och inverka menligt på det praktiska
elevvårdsarbetet i skolorna. Med hänvisning härtill och till
den nyligen påbörjade utvärderingen av skolhälsovården bör
riksdagen inte besluta om någon ändring av tillsynsansvaret för
den medicinska delen av skolhälsovården. Utskottet föreslår
sålunda att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ub461 i
denna del avslår det i proposition 1992/93:100 bilaga 9
framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt
avser 14kap. 8§. Utskottet utgår från att Skolverket och
Socialstyrelsen även i fortsättningen kommer att samverka när
det gäller de medicinska frågorna inom skolhälsovården.

Regler om anställning som lärare

Regeringen föreslår att skollagens regler om villkor för
tillsvidareanställning som lärare skall ändras så att de blir
förenliga med Sveriges förpliktelser på grund av det väntade
EES-avtalet.

I skollagen regleras dessa villkor i 2 kap. 4 §. Villkoren är
definierade i termer av svensk eller nordisk lärarutbildning.
För sökande med annan utbildning krävs att denna av Statens
skolverk förklarats i huvudsak motsvara sådan lärarutbildning.
Ändringsförslaget innebär att lärarutbildning inte bara från
annat nordiskt land utan från varje annat land som ingår i EG
eller EFTA skall jämställas med svensk lärarutbildning. Vidare
föreslås att det skall införas ett krav på kunskaper i svenska
språket och på insikter i de föreskrifter som gäller
beträffande det offentliga skolväsendet, särskilt de
föreskrifter som gäller målen för utbildningen. Om det finns
synnerliga skäl -- t.ex. att anställningen avser undervisning
som meddelas på främmande språk -- kan undantag medges från
kravet på kunskaper i svenska. Regeringen föreslår också att
uppgiften att bedöma om en annan utbildning kan anses i
huvudsak motsvara sådan lärarutbildning som avses skall
överflyttas från Skolverket till Verket för högskoleservice.

Utskottet, som inte har något att erinra mot lagförslaget,
tillstyrker att riksdagen antar det i proposition 1992/93:100
framlagda förslaget till ändring i skollagen såvitt avser 2
kap. 4 §.

Föredragande statsrådet anför i propositionen att det system
hon förordat beträffande regleringen av villkoren för
tillsvidareanställning som lärare inte låter sig förenas med
den nu gällande meritvärderingsförordningen (1990:1476,
ändr. 1992:747), som utfärdats med stöd av 15 kap. 12 §
skollagen. Denna förordning framstår enligt statsrådet för
övrigt redan under gällande förhållanden som en diskutabel
reglering. Hon avser att föreslå regeringen att förordningen
upphävs.

I motion 1992/93:Ub502 (v) yrkande 3 anförs att
meritvärderingsförordningen bör bestå. Motionärerna pekar på
att förordningen bygger på att utbildning, erfarenhet och
kompetens skall väga tungt vid anställning, vilket är ett
kvalitetskrav. Huruvida ett EES-avtal eller ett medlemskap i EG
skulle förhindra ett bibehållande av förordningen får enligt
motionärerna prövas i domstol.

Kraven på hög kvalitet i skolverksamheten kommer enligt
utskottets mening främst till uttryck i läroplanerna.
Skollagens bestämmelse om skyldighet för kommunerna att anlita
behöriga lärare och reglerna om villkor för
tillsvidareanställning som lärare är redskap för att värna om
kvaliteten. Systemet med tillsyn och utvärdering genom
Skolverket har samma syfte. I samband med fördjupad
anslagsprövning för Skolverket, som normalt skall ske vart
tredje år, kommer regeringen att redovisa sin bedömning av hur
väl redskapen för att värna kvaliteten har fungerat. Utskottet
anser inte att riksdagen bör motsätta sig regeringens avsikt
att avskaffa meritvärderingsförordningen och föreslår därför
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub502 yrkande 3.

Svårt rörelsehindrade gymnasieelever

För svårt rörelsehindrade elever finns speciellt anpassad
gymnasieutbildning i Göteborgs, Stockholms och Umeå kommuner.
Skollagens 5 kap. 27 § anger en definition av "svårt
rörelsehindrad", som ligger till grund för avgörandet av
vilka elever som har rätt att bli antagna till den speciellt
anpassade utbildningen.

Regeringen föreslår en ändring av 5 kap. 27 § som förtydligar
att en rörelsehindrad elev har rätt till den speciellt
anpassade utbildningen om han eller hon behöver habilitering
och inte kan följa reguljär studiegång i gymnasieskolan. Behov
av boende i elevhem och omvårdnad i boendet är inte ett
nödvändigt villkor.

Utskottet konstaterar att förslaget ligger i linje med vad
som anfördes när bestämmelserna om speciellt rh-anpassad
gymnasieutbildning infördes (prop. 1989/90:92, bet. SoU20,
rskr. 271). Utskottet tillstyrker att riksdagen antar det i
proposition 1992/93:100 framlagda förslaget till lag om ändring
i skollagen såvitt avser 5 kap. 27 §.

Hemkommunens betalningsansvar för elever i speciellt
rh-anpassad gymnasieutbildning skall enligt propositionen
inte omfatta skyldighet att lämna ekonomiskt stöd till
inackordering, eftersom staten ansvarar för finansieringen av
boende i elevhem, omvårdnad i boendet och habilitering i dessa
fall. För att klargöra detta föreslås ett tillägg i 5 kap. 33 §
skollagen.

Utskottet, som inte har något att erinra mot förslaget,
tillstyrker att riksdagen antar det i proposition 1992/93:100
framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt
avser 5 kap. 33 §.

Överlåtelsen av huvudmannaskap för särskolan och särvux

Riksdagen beslutade våren 1992 (prop. 1991/92:94, bet. UbU21
och UbU28, rskr. 285) att huvudmannaskapet för särskolan och
särvux skall föras över från landstingen till kommunerna.
Överlåtelsen skall kunna ske successivt men skall vara
genomförd före utgången av år 1995.

I enlighet med riksdagens beslut utfärdades lagen (1992:598)
om ändring i skollagen (1985:1100) som trädde i kraft den 1
juli 1992. Enligt punkten 2 i övergångsbestämmelserna till
lagen gäller fram till den tidpunkt då huvudmannaskapet
överlåts vissa bestämmelser, däribland 6 kap. 5 §, i sin
lydelse vid utgången av juni 1992. Den äldre bestämmelsen i 6
kap. 5 § medger en ekonomisk reglering i form av bidrag mellan
landsting och kommun och mellan kommuner för det fall att
kommun tagit över ansvaret att sörja för särskoleutbildning.

Som nuvarande bestämmelser är formulerade upphör möjligheten
till en reglering via bidrag i och med att överlåtelse sker av
huvudmannaskapet. Landsting och kommuner får inbördes avtala om
den ekonomiska regleringen i form av skatteväxling.

Regeringen föreslår nu ett tillägg i punkten 2 i
övergångsbestämmelserna till lagen (1992:598) om ändring i
skollagen, att möjlighet skall finnas för landsting och
kommuner att även efter det att överlåtelse av huvudmannaskap
för särskolan och särvux ägt rum lämna bidrag sinsemellan som
ett alternativ till skatteväxling. Denna möjlighet bör stå
öppen under en övergångstid fram till utgången av år 1995, dvs.
till den tidpunkt då huvudmannaskapet för särskolan och särvux
till fullo skall ha förts över från landsting till kommuner.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till alternativ
reglering av ersättningsfrågor mellan de landsting och kommuner
som redan före slutdatum överför huvudmannaskapet. Riksdagen
bör således anta lagförslaget såvitt avser ändring i
ifrågavarande övergångsbestämmelser.

Skolplikt för barn som vårdas på sjukhus

I motion 1992/93:Ub502 (v) yrkande 13 refereras till
bestämmelser om att elever som under en längre tid på grund av
sjukdom eller handikapp inte kan delta i det ordinarie
skolarbetet har rätt till särskild undervisning på sjukhus
eller i hemmet. Motionärerna efterlyser ett motsvarande
obligatorium för eleverna att delta i denna undervisning om
ansvarig läkare så medger.

Bestämmelserna angående särskild undervisning på sjukhus m.m.
finns i 10 kap. 3 § skollagen (1985:1100) och 5 kap. 17--20 §§
grundskoleförordningen (1988:655). Den särskilda undervisningen
anordnas av skolhuvudmannen. Delegation får ske till huvudman
för sjukhus, barnhem eller liknande institution. Undervisningen
skall i den utsträckning det är möjligt motsvara den utbildning
eleven inte kan delta i. Endast om läkare som ansvarar för
elevens vård medger det får särskild undervisning ges.

Att eleverna skall delta i sådan särskild undervisning får
anses följa av reglerna om skolplikt (3 kap. 1 och 2 §§
skollagen). Någon bestämmelse som speciellt avser elevs
skyldighet att delta i sjukhusundervisning behövs inte enligt
utskottet. Utskottet föreslår med det anförda att riksdagen
avslår motion 1992/93:Ub502 yrkande 13.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande interkommunal ersättning för gymnasial
vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning
att riksdagen antar det i proposition 1992/93:100 bilaga 9
framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100)
såvitt avser 11kap. 20, 21 och 24§§,

2. beträffande statsbidrag för riksrekryterande
utbildning
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub410 och
1992/93:Ub447,

3. beträffande förutsättningar att anordna gymnasial
vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ub406,
1992/93:Ub413, 1992/93:Ub419, 1992/93:Ub493 yrkande 1 och
1992/93:Ub505 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

4. beträffande tillsynsansvaret för den medicinska delen av
skolhälsovården
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ub461 (delvis)
avslår det i proposition 1992/93:100 bilaga 9 framlagda
förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 14kap.
8§,

5. beträffande villkor för tillsvidareanställning som
lärare
att riksdagen antar det i proposition 1992/93:100 framlagda
förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100) såvitt
avser 2 kap. 4 §,

6. beträffande upphävande av meritvärderingsförordningen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub502 yrkande 3,

res. (s)

7. beträffande definitionen av "svårt rörelsehindrad"
att riksdagen antar det i proposition 1992/93:100 framlagda
förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100) såvitt
avser 5 kap. 27 §,

8. beträffande hemkommunens betalningsansvar för svårt
rörelsehindrade elevers gymnasieutbildning
att riksdagen antar det i proposition 1992/93:100 framlagda
förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100) såvitt
avser 5 kap. 33 §,

9. beträffande överlåtelsen av huvudmannaskap för särskolan
och särvux
att riksdagen antar det i proposition 1992/93:100 framlagda
förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100) såvitt
avser punkten 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:598)
om ändring i nämnda lag,

10. beträffande skolplikt för barn som vårdas på sjukhus
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub502 yrkande 13,

men. (v)

11. beträffande lagförslaget i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag i den mån det inte
omfattas av vad utskottet hemställt i det föregående.

Stockholm den 30 mars 1993

På utbildningsutskottets vägnar

Ann-Cathrine Haglund

I beslutet har deltagit:
Ann-Cathrine Haglund (m),
Lena Hjelm-Wallén (s),
Rune Rydén (m),
Bengt Silfverstrand (s),
Margitta Edgren (fp),
Berit Löfstedt (s),
Bo Arvidson (m),
Ingrid Näslund (kds),
Stefan Kihlberg (nyd),
Jan Björkman (s),
Ulf Melin (m),
Inger Lundberg (s),
Krister Örnfjäder (s),
Birgitta Carlsson (c) och
Ingegerd Sahlström (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Björn Samuelson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Upphävande av meritvärderingsförordningen (mom.6)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Berit Löfstedt, Jan
Björkman, Inger Lundberg, Krister Örnfjäder och Ingegerd
Sahlström (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7
börjar med "Kraven på" och på s. 8 slutar med "yrkande 3" bort
ha följande lydelse:

Utskottet erinrar om att riksdagen i samband med beslutet om
kommunalisering av lärartjänsterna (prop. 1989/90:41, bet.
UbU9, rskr. 58) gav regeringen till känna att det var viktigt
att det även i fortsättningen skulle finnas centralt
fastställda regler för behörighet och meritvärdering vid
tillsättning av bl.a. lärartjänster (1989/90:UbU9 s. 9).
Behovet av sådana centralt fastställda regler har enligt
utskottets mening inte minskat sedan dess. En
meritvärderingsförordning bör således finnas kvar även i
fortsättningen. Detta bör utskottet som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:

6. beträffande upphävande av meritvärderingsförordningen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub502 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.

Björn Samuelson (v) anför:

I fråga om upphävande av meritvärderingsförordningen
instämmer jag med reservationen. Det huvudmotiv som regeringen
åberopar för att avskaffa meritvärderingsförordningen --
EES-avtalet -- håller inte. Det nya EES-avtalet är ännu inte
ratificerat och det står inte klart när det träder i kraft
eller ens om det kommer att göra det.

När det gäller skolplikt för barn som vårdas på sjukhus
vill jag anföra följande. Eftersom deltagande i särskild
undervisning på sjukhus eller i hemmet inte är obligatorisk,
finns det risker för att sjuka eller handikappade elever kan
komma efter i skolarbetet och få framtida svårigheter i sin
skolgång. Jag anser därför att det bör föreskrivas en
skyldighet för elever att delta i sådan undervisning om
ansvarig läkare medger detta. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med ett lagförslag av denna innebörd.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under
moment 10 bort hemställa:

10. beträffande skolplikt för barn som vårdas på sjukhus
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub502 yrkande 13
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts ovan,

Regeringens lagförslag

Bilaga