Vissa personalfrågor

Betänkande 1988/89:FöU10

Försvarsutskottets betänkande
1988/89:FöU10

Vissa personalfrågor

1988/89

FöUlO

I betänkandet behandlas förslag som regeringen - efter föredragning av
försvarsministern, statsrådet Roine Carlsson - har förelagt riksdagen i
proposition 1988/89:52 om vissa personalfrågor inom försvaret m.m. I
betänkandet behandlas också tre motioner som har väckts med anledning av
propositionen.

Sammanfattning

I betänkandet föreslår utskottet att riksdagen bifaller regeringens förslag i
proposition 1988/89:52. Detta innebär att utskottet förordar att riksdagen
anger regeringens befogenhet att besluta om förändringar i befälsordningen
för det militära försvaret resp. om byggnads- och reparationsberedskapens
uppgifter och organisation. Vidare lämnas utan erinran regeringens förslag
att alla yrkesområden inom det militära försvaret skall bli tillgängliga för
kvinnlig rekrytering. Utskottets ställningstagande innebär också att riksdagen
föreslås godta att författningsregleringen i fråga om försvarets personalkårer
hävs och att kompetensen inom personalfunktionen vid försvarsmaktens
myndigheter höjs. Slutligen anser utskottet att riksdagen bör lämna utan
erinran ett förslag att utbildning och utveckling för personal inom den civila
delen av totalförsvaret skall närmare utredas.

Tre med anledning av propositionen väckta motioner föreslås avslås av
riksdagen.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1988/89:52 om vissa personalfrågor inom
försvaret m.m. dels föreslagit riksdagen att

1. godkänna vad föredragande statsrådet har förordat om att regeringen
skall få besluta om förändringar i befälsordningen för det militära försvaret,

2. godkänna vad föredragande statsrådet förordat om byggnads- och
reparationsberedskapens uppgifter och organisation,

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet i
övrigt har anfört i fråga om

1. befälsordning för det militära försvaret,

2. kvinnor som yrkesofficerare,

3. hävandet av författningsregleringen i fråga om försvarets personalkårer,

4. kompetenskrav inom det personaladministrativa området, 1

1 Riksdagen 1988189. 10sami. Nr 10

5. utbildning och utveckling för personal inom den civila delen av
totalförsvaret.

Motionerna

1988/89:Föl av Sonja Rembo (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnor i försvaret,

1988/89:Fö2 av Gunhild Bolander m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om personalutvecklingen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av att höra
riksdagen innan beslut om viktiga ändringar av befälsordningen fastställs,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag om avskaffande av personalkårerna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om kompetenskrav inom det personaladministrativa
området,

1988/89:Fö3 av Kerstin Ekman m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående förläggning av praktiktid för officer,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående praktiktidens längd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående tidpunkt för utnämning till löjtnant.

Utskottet

Med hänsyn till den varierade karaktären hos de frågor som tas upp i
propositionen och motionerna behandlar utskottet dem i det följande var för
sig.

Befälsordningen

Frågan om en ny befälsordning behandlades av riksdagen redan år 1971 med
anledning av en motion i ämnet (FöU 1971:18, rskr. 267). Riksdagen ansåg
därvid att målet borde vara att skapa en för försvarsgrenarna enhetlig
befälsordning och att arbetet härmed borde bedrivas med kraft.

I proposition 1973:128 lade regeringen därefter fram förslag till ett
principbeslut om en ny befälsordning. I propositionen redovisade försvarsministern
sin syn på hur man borde bedriva det fortsatta arbetet med att ta
fram underlag till reformer inom befälsområdet. I riksdagens beslut med
anledning av propositionen förutsattes att regeringen skulle anmäla de
huvudsakliga resultaten av det fortsatta arbetet för riksdagen, även i de fall
genomförandet inte krävde riksdagens godkännande (FöU 1973:23, rskr.
309).

År 1978 godkände riksdagen vissa i proposition 1977/78:24 framlagda
riktlinjer för en ny befälsordning (FöU 10, rskr. 173). Regeringen har med
dessa riktlinjer som grund utfärdat en förordning i ämnet (FFS 1980:29).

1988/89:FöU10

2

En uppföljning och utvärdering av den nya befälsordningen har genomförts
av en arbetsgrupp inom försvarsdepartementet. Försvarsministern
konstaterar i föreliggande proposition att både den utvärdering som arbetsgruppen
gjort och hans egna kontakter på olika nivåer inom försvarsmakten
pekar på att den nya befälsordningen på det hela taget fungerar på avsett sätt.
Intentionerna bakom denna, sammanfattar han, har uppfyllts i allt väsentligt
och det föreligger inte något behov av att förändra de bärande principerna.
Han anser att regeringen bör få besluta om förändringar i befälsordningen
inom de principiella ramarna för denna.

Utskottet konstaterar inledningsvis att regeringen redan i dag torde ha
befogenhet att besluta om sådana ändringar i befälsordningen som åsyftas i
propositionen. De principiella ramarna för befälsordningen som i propositionen
anges såsom gränssättande för regeringens befogenheter härvidlag får
nämligen i allt väsentligt anses sammanfalla med de av riksdagen år 1978
godkända riktlinjerna beträffande befälsordningens utformning. Härtill skall
dock läggas den särskilda anknytning till riksdagen som befälsordningsreformen
och dess genomförande erhållit till följd av riksdagens uttalande 1973
om att riksdagen borde informeras om detta reformarbete även i de fall det
inte kräver riksdagens godkännande.

Enligt utskottets mening är det icke desto mindre motiverat att riksdagen
lämnar det begärda bemyndigandet för att skapa full klarhet beträffande
regeringens befogenheter att fatta beslut i fråga om befälsordningen.
Utskottet biträder den uppfattning som försvarsministern redovisar i propositionen
om att utvärderingen av ett antal års tillämpning av den nya
befälsordningen ger vid handen att det inte finns behov av att ändra dennas
bärande principer. De ändringar i befälsordningen som med denna utgångspunkt
kan komma att aktualiseras och som således ej bör föranleda någon
riksdagens medverkan gäller, såsom försvarsministern anför, endast anpassning,
utveckling och andra förbättringar inom ramen för de principiella
riktlinjerna för reformen. Riktlinjerna som sådana kan sammanfattas i
följande punkter.

- Allt blivande yrkesbefäl skall gå igenom värnpliktsutbildning tillsammans
med övriga värnpliktiga varefter de ges en grundläggande yrkesutbildning.

- Rekryteringen skall ske med stor bredd från alla kategorier av befälsuttagna
värnpliktiga.

- Allt yrkesbefäl skall ha kompetens att fullgöra uppgifter som chef,
fackman och utbildare i krigs- och fredsorganisationen.

- Ur varje årsklass skall ett antal officerare vidareutbildas varvid individens
utveckling och personliga förmåga skall tillmätas betydelse.

- Utbildningen skall ske genom olika steg vid officershögskola, krigshögskola
och militärhögskola.

Beträffande eventuella framtida ändringar i dessa principiella riktlinjer
gäller givetvis alltjämt att förslag till sådana ändringar skall underställas
riksdagen.

Utskottets redovisning i det föregående torde i huvudsak ha tillgodosett
det yrkande (yrkande 2) i motion Fö2 (c) som betonar vikten av att höra
riksdagen innan beslut om viktiga ändringar av befälsordningen fastställts.

1988/89 :FöU10

3

1* Riksdagen 1988189. lOsaml. Nr 10

Med de klarlägganden om faktiska förhållanden som här ovan givits finns 1988/89 :FöU 10
inget behov av ett särskilt uttalande av riksdagen i denna fråga. Motionsyrkandet
bör därför inte bifallas.

I propositionen har riksdagen också beretts tillfälle att ta del av vad
försvarsministern i övrigt har anfört i fråga om befälsordningen för det
militära försvaret. Sålunda redovisas några ändringar som avses genomföras
inom ramen för befälsordningens bärande principer. Bl.a. uppger han att
rekryteringen, med ändring av hittillsvarande praxis, avses ske med den
realistiska premissen att en stor del av yrkesofficerarna kommer att stanna
som löjtnanter, kaptener och majorer. Däremot avvisar han tanken att
rekryteringen till en del skulle kunna inriktas mot en bedömd slutnivå, s.k.
delad rekrytering.

Försvarsministern upplyser också att man inte såsom hittills avser kräva
betyget väl godkänd från officershögskolans teoridel och krigshögskolans
högre kurs för tillträde till allmän kurs vid krigs- resp. militärhögskolan.

Vidare uppger försvarsministern att utbildningen vid officershögskolan
bör anses ge yrkesofficeren kompetens att tjänstgöra som plutonchef i
krigsorganisationen. I dag anses sådan utbildning endast ge kompetens för
att i krigsorganisationen inneha befattningar på troppchefsnivå.

Försvarsministern pekar vidare på att den stora skillnad i kraven på
praktisk tjänstgöring före krigshögskolans allmänna kurs och specialistkurs
(1-5 år resp. 5-9 år efter officershögskolan) har inneburit att krigshögskolans
specialistkurs kommit att uppfattas som ett sämre alternativ. Försvarsministern
anser mot denna bakgrund att de båda kurstyperna bör placeras
tidsmässigt parallellt för att göra ett reellt val mellan alternativen möjligt.

Försvarsministern anser slutligen att myndigheterna bör ges möjlighet att
under vissa angivna förutsättningar anställa en reservofficer som yrkesofficer
om denne efter reservofficersutbildningen genom praktisk tjänstgöring visat
mycket god förmåga som chef, utbildare och fackman. Förfaringssättet får,
understryker han, inte innebära att kvalitetskravet på yrkesofficerare sänks
eller att en utbildningsväg som är snabbare än den ordinarie skapas.

De i propositionen redovisade förändringarna inom ramen för befälsordningen,
mot vilka utskottet inte har någon erinran, är av den arten att de bör
beslutas av regeringen i enlighet med vad utskottet i det föregående har
anfört om regeringens beslutanderätt i hithörande frågor.

I motion Fö3 (fp) föreslår motionärerna vissa ytterligare förändringar av
befälsordningen. Sålunda anser motionärerna att praktiktiden för officer
som genomgått krigshögskolans allmänna kurs skall kunna förläggas såväl
före som efter krigshögskolans högre kurs. Motionärerna anser vidare att
tiden för nämnda praktiktjänstgöring, som nu är satt till två år, bör förkortas
till ett år. Vidare anser motionärerna att alla skall förordnas till löjtnant två år
efter genomgången officershögskola. För närvarande kan sådant förordnande
meddelas först efter det att krigshögskolans allmänna kurs eller specialistkurs
har genomgåtts.

Utskottet konstaterar att den i motionen behandlade praktiktjänstgöringen
finns reglerad i 13 § förordningen om utbildning till och av yrkesofficerare
m.m. (FFS 1980:29). I bestämmelsen anges den aktuella praktiktjänstgöringen
som ett av flera kriterier på kompetens som kompanichef. Någon

ordningsföljd för uppfyllandet av de i nämnda paragraf angivna kriterierna
anges inte varför den av motionärerna åsyftade ändringen av tidpunkten för
ifrågavarande praktiktjänstgöring ryms inom ramen för gällande bestämmelser.
Den i motionen förordade förkortningen av praktiktjänstgöringen
liksom tidpunkten för utnämning till löjtnant är frågor som det enligt
utskottets ställningstagande i det föregående bör ankomma på regeringen att
fatta beslut om. Motion Fö3 (fp) bör med hänvisning till det anförda avslås av
riksdagen.

Byggnads- och reparationsberedskapen

I proposition 1988/89:52 (s. 16-17) föreslås att riksdagen skall godkänna vad
föredragande statsrådet har förordat om byggnads- och reparationsberedskapens
uppgifter och organisation. Försvarsministern uppger att denna
verksamhet - som träder i funktion vid krig och om regeringen så beslutar vid
krigsfara - för närvarande är reglerad genom ett riksdagsbeslut från 1959
(prop. 1959:1 bil. 6p. 10, SU 4, rskr. 4) sorni detalj binder regeringen när det
gäller organisationens utformning. I propositionen redovisas vissa planerade
förändringar rörande byggnads- och reparationsberedskapen vilka bl.a.
innebär att de regionala och lokala delarna av organisationen skall finnas
inrättade redan i fredstid och utgöra en del av fortifikationsförvaltningen.
Byggnads- och reparationsberedskapen föreslås också, om så erfordras,
kunna träda i verksamhet vid sådana utomordentliga omständigheter som är
föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig. Frågorna är,
anför försvarsministern, av den art att de bör få avgöras av regeringen.

Utskottet har ingen erinran mot vad försvarsministern har förordat om
byggnads- och reparationsberedskapens uppgifter och organisation. Riksdagen
bör lämna det begärda godkännandet.

Kvinnor som yrkesofficerare

Under 1970-talets första hälft aktualiserades frågan om att öppna yrken inom
försvarsmakten som traditionellt varit förbehållna män också för kvinnor. I
propositionen lämnas en redogörelse för den då påbörjade utvecklingen (s.
6-7). Såsom framgår av denna redogörelse godkände riksdagen år 1981 att
rekrytering till befälsyrket fick ske oberoende av kön inom samtliga
försvarsgrenar (prop. 1981/82:3, FöU 6, rskr. 37). Undantag gjordes endast
för taktisk flygtjänst och submarin tjänst i avvaktan på resultatet av studier
om huruvida det förelåg medicinska risker för kvinnor att tjänstgöra även
inom dessa yrkesgrenar.

I propositionen föreslås, efter en redogörelse för en rapport av överbefälhavaren
om kvinnor inom försvaret (s. 7-10), att kvinnor skall få tillträde till
samtliga militära yrkesområden. De fysiologiska skäl som har anförts mot att
kvinnor får anställas i t.ex. ubåtstjänst eller som flygförare kan, anser
försvarsministern, inte anses ha generell bärighet och läggas till grund för ett
allmänt förbud mot att rekrytera kvinnor till dessa befattningar. En prövning
måste, anför han, göras i det enskilda fallet varvid den sökandes lämplighet
får vägas mot andra medsökandes.

I motion Föl (m) anförs bl.a. att det är viktigt att undvika att det skapas

1988/89:FöU10

5

barriärer mellan å ena sidan kvinnor som genomgått militär grundutbildning
och sedan frivilligt står till totalförsvarets förfogande och å andra sidan
kvinnor som utan att ha genomgått sådan utbildning är villiga att ikläda sig
sådana frivilliga försvarsuppgifter. Vidare anser motionären bl.a. att rekryteringsfrämjande
åtgärder i första hand bör koncentreras till befattningar där
kvinnor av olika skäl kan ha de bästa förutsättningarna att lyckas väl och där
de kan tillföra värdefulla erfarenheter till försvaret.

Utskottet har i olika sammanhang uttryckt sin positiva inställning till
rekrytering av kvinnor som yrkesofficerare. Utifrån denna grundinställning
välkomnar utskottet att det enda återstående formella hindret för en
fullständig jämställdhet mellan könen när det gäller tillträde till yrkesofficersyrket
undanröjs. Utskottet vill dock understryka att mycket arbete
återstår för att skapa förutsättningar för en bred och framgångsrik rekrytering
av kvinnor inom officersyrkets alla grenar. Bl.a. måste olika åtgärder
vidtas som ökar förutsättningarna för kvinnor att lyckas som yrkesofficerare
inom ännu icke prövade områden.

Genom vad nyss anförts torde synpunkterna i motion Föl (m) till stor del
ha blivit beaktade varför riksdagen inte behöver göra något uttalande i
enlighet med motionärens förslag. Motion Föl (m) bör därför inte bifallas.

Försvarets personalkårer

Av proposition 1988/89:52 (s. 12) framgår att det inom försvarsmakten finns
90 personalkårer varav 67 är lokala, dvs. anknutna till en lokal myndighet.
Av de övriga 23 är fyra (fortifikationskåren, försvarets intendentkår,
försvarets medicinalkår samt väg- och vattenbyggnadskåren) gemensamma
för försvarsmakten. Elva av dem (arméns generalitet, generalstabskåren,
arméns tekniska kår samt åtta truppslagskårer) tillhör armén medan fyra
(amiralitetet, mariningenjörkåren, flottans personalkår samt kustartilleriets
personalkår) är knutna till marinen. Fyra (flygvapnets generalitet, flygvapnets
personalkår, flygingenjörkåren samt meteorologkåren) har sin hemvist i
flygvapnet.

I propositionen föreslås att dessa personalkårer skall avvecklas. Förslaget
framförs bl.a. med hänvisning till föredragande statsrådets uttalande i
proposition 1986/87:36 att arbetstagare vid myndigheter som hör till försvarsdepartementets
område i princip skall vara anställda vid den myndighet där
de tjänstgör en längre tid. Riksdagen lämnade detta uttalande utan erinran
(FöU 1986/87:3, rskr. 69).

Utskottet kan inledningsvis konstatera att det tillämpade personalkårsystemet
delar ansvaret för personalpolitik och personaladministration vid
försvarets myndigheter mellan personalkårchefer och myndighetschefen.
Detta strider mot den grundsyn på personaladministrationens utformning
inom försvarsmakten som riksdagen enligt redogörelsen i det föregående har
godtagit. Enligt denna bör nämligen ett odelat ansvar i förevarande
hänseende åvila chefen för den myndighet där tjänstgöringen fullgörs. Mot
denna bakgrund bör enligt utskottets mening den nuvarande ordningen med
personalkårer avskaffas. Riksdagen bör därför lämna utan erinran vad
försvarsministern har anfört om hävandet av författningsregleringen i fråga
om försvarets personalkårer.

1988/89:FöU10

6

Detta ställningstagande innebär att utskottet avstyrker bifall till yrkandet 1988/89:FöU10
(yrkande 3) i motion Fö2 (c) att riksdagen skall avslå förslaget att avskaffa
personalkårerna.

Kompetenskrav inom det personaladministrativa området

I proposition 1988/89:52 framhålls den centrala roll som bör tillkomma
personalfunktionen inom försvarsmakten. För att åstadkomma detta är det
enligt försvarsministern viktigt att personal som har att handlägga personaladministrativa
frågor har erforderliga kunskaper. Han framhåller utbildningens
betydelse härför och pekar i det sammanhanget på den personalchefsutbildning
som sker vid försvarets förvaltningsskola. Han betonar vidare
bl.a. att alla personaladministrativa befattningar bör kunna besättas med
såväl civil personal som getts erforderlig verksamhetsutbildning som övergångsutbildade
yrkesofficerare. Vid tillsättningen av personaladministrativa
tjänster bör enligt försvarsministern förtjänst och skicklighet, med betoning
på skicklighet, gälla oberoende av personalkategori.

I motion Fö2 (c) framförs i ett yrkande (yrkande 4) uppfattningen att det
bör vara meriterande att i en chefsbefattning inom personaladministrationen
ha en officersutbildning som bakgrund.

Utskottet har ingen erinran mot vad försvarsministern har anfört om
kompetenskrav inom det personaladministrativa området. Detta innebär att
utskottet stödjer försvarsministerns uppfattning att förtjänst och skicklighet,
med betoning på skicklighet, skall gälla vid tillsättning av tjänster inom det
personaladministrativa området oberoende av den personalkategori vederbörande
tillhör.

I konsekvens därmed föreslår utskottet att riksdagen avslår det yrkande
(yrkande 4) i motion Fö2 (c) som syftar till att tillmäta officersutbildning en
särskild betydelse vid tillsättningar av chefer inom det personaladministrativa
området.

Utbildning och utveckling för personal inom den civila delen av
totalförsvaret

I proposition 1988/89:52 (s. 15-16) anser försvarsministern det vara viktigt att
personal som arbetar med frågor avseende beredskap m.m. inom den civila
delen av totalförsvaret genom utbildning och övning ges nödvändig kompetens
för att effektivt kunna fylla sin uppgift. För att tillgodose behovet inte
endast för statliga myndigheter utan också för övriga offentliga organ,
näringsliv m .fl. bör en mer systematisk utbildning än den som för närvarande
finns övervägas och de närmare förutsättningarna för att inrätta en högskola
för sådan utbildning studeras.

Utskottet har ingen erinran mot vad föredragande statsrådet har anfört i
denna fråga. Hans anförande bör därför också i denna del lämnas utan
erinran.

7

Riktlinjer för personalutvecklingen inom försvarsmakten 1988/89:FöU10

I motion Fö2 (c) (yrkande 1) framför motionärerna synpunkter på hur
personalpolitiken inom försvarsmakten bör utformas. Liknande synpunkter
har även tidigare framförts från centerpartiets sida. När utskottet senast
behandlade ett sådant yrkande (FöU 1987/88:11) förklarade sig utskottet i
allt väsentligt kunna biträda motionärernas uppfattning om personalutvecklingens
utformning men konstaterade samtidigt att deras synpunkter i
huvudsak överensstämde med den inriktning av personalfrågorna som
angavs i 1987 års försvarsbeslut.

Utskottet vidhåller med hänvisning till tidigare redovisade motiv (FöU
1987/88:11 s. 37) sin uppfattning att riksdagen inte bör göra något uttalande
av det slag som nu åter föreslås i motion Fö2 (c). Motionsyrkandet bör därför
avslås av riksdagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande befälsordningen för det mditära försvaret

a. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1988/89:Fö2, yrkande 2, godkänner vad föredragande statsrådet
har förordat om att regeringen skall få besluta om förändringar i
befälsordningen för det militära försvaret,

b. att riksdagen avslår motion 1988/89:Fö3 om vissa frågor rörande
befälsordningen,

c. att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet i
övrigt har anfört,

2. beträffande byggnads- och reparationsberedskapen

att riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet har förordat om
byggnads- och reparationsberedskapens uppgifter och organisation,

3. beträffande kvinnor som yrkesofficerare

a. att riksdagen avslår motion 1988/89:Föl om kvinnor i försvaret,

b. att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,

4. beträffande försvarsmaktens personalkårer

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion
1988/89:Fö2, yrkande 3, lämnar utan erinran vad föredragande
statsrådet har anfört om hävandet av författningsregleringen i fråga
om försvarets personalkårer,

5. beträffande kompetenskrav inom det personaladministrativa
området

a. att riksdagen avslår motion 1988/89:Fö2, yrkande 4, rörande
officersutbildning som särskild merit vid tillsättande av personaladministrativa
chefstjänster,

b. att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,

6. beträffande utbildning och utveckling av personal inom den civila
delen av totalförsvaret

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört,

7. beträffande åtgärder för främjande av personalutveckling
att riksdagen avslår motion 1988/89:Fö2, yrkande 1.

Stockholm den 12 januari 1989
På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

Närvarande: Arne Andersson (m), Roland Brännström (s), Ingvar Björk (s),
Kerstin Ekman (fp), Gunhild Bolander (c), Iréne Vestlund (s), Björn Körlof
(m), Barbro Evermo Palmerlund (s), Sven Lundberg (s), Hans Lindblad
(fp), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Jan Jennehag (vpk), Paul Ciszuk (mp),
Karin Wegestål (s), Britt Bohlin (s), Sten Östlund (s) och Tom Heyman (m).

Särskilt yttrande
Befälsordningen

Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anför:

Genom utskottets klarläggande av de bärande principerna för befälsordningen
för det militära försvaret har ett väsentligt önskemål i motion Fö2 (c) blivit
tillgodosett. Därmed anges också på ett tydligt sätt begränsningarna i den av
regeringen önskade befogenheten att ändra befälsordningen. Inga genomgripande
förändringar kan genomföras utan riksdagens hörande. Vi har därför
ansett oss kunna tillstyrka bifall till propositionens förslag i denna del.

Vi har också godtagit att man inte nu börjar tillämpa s.k. delad
rekrytering. Vi räknar dock med att förutsättningarna för att införa en sådan
form av rekrytering, som har stöd i motion Fö2 (c), kan bli föremål för
fortsatta överväganden på grundval av ytterligare erfarenheter av befälsordningens
tillämpning.

1988/89:FöU10

9