Vissa kompletteringar till elreformen

Betänkande 1995/96:NU20

Näringsutskottets betänkande 1995/96:NU20

Vissa kompletteringar i elreformen

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionen
• Utskottet
• Hemställan

1995/96
NU20
Ärendet

I detta betänkande behandlas proposition
1995/96:151 om vissa kompletteringar
till elreformen och en motion som väckts
med anledning av propositionen.

Upplysningar och synpunkter i ärendet
har inför utskottet lämnats av
företrädare för Riksförbundet
Energileverantörerna - REL.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens
förslag om ändring av ellagen. Förslaget
innebär dels att kostnaden för mätare i
inmatningspunkter skall debiteras den
berörde producenten, dels att regeringen
skall bemyndigas att utse en
tillsynsmyndighet avseende
driftsäkerheten. En motion med anledning
av propositionen avstyrks samtidigt.

Propositionen

I proposition 1995/96:151 föreslås att
riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1),
innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar.

Lagförslaget återges i bilaga.

Motionen

Den motion som väckts med anledning av
propositionen är

1995/96:N25 av Eva Goës m.fl. (mp) vari
yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts angående
utnyttjandet av mätutrustning i
inmatningspunkterna,

2. begär att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag om hur Svenska
kraftnäts befogenheter att utforma
föreskrifter för det svenska elsy-
stemets driftsäkerhet skall utformas,

3. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
timmätningskravet i nuvarande
lagstiftning bör utgå och att
lagförslaget i stället bör inkludera den
norska modellen med
normalförbrukningskurvor.

Utskottet

Inledning

Riksdagen beslöt hösten 1995 om ny
ellagstiftning (prop. 1994/95:222, bet.
1995/96:NU1), vilken trädde i kraft den
1 januari 1996. Den nya lagstiftningen
innebär att produktion och försäljning
av el sker i konkurrens, medan
nätverksamheten regleras och övervakas
på särskilt sätt. Det främsta syftet med
reformeringen av elmarknaden är att
stärka konsumenternas ställning.

Näringsdepartementet har upprättat en
arbetspromemoria med förslag till
bestämmelser avseende fördelningen av
vissa kostnader som hänför sig till
elektrisk mätutrustning i
inmatningspunkter på elnätet och förslag
till redaktionella ändringar i
tillsynsbestämmelserna. Synpunkter på
förslagen har inhämtats vid en hearing.

De aktuella förslagen är, enligt
regeringens uppfattning, av sådan
beskaffenhet att Lagrådets hörande
skulle sakna betydelse.

Kostnaden för mätare i inmatningspunkter

Propositionen

Regeringen föreslår att kostnaden för en
mätare med tillhörande
insamlingsutrustning och för dess
installation i inmatningspunkten hos en
elproducent skall debiteras producenten.

Enligt 2 § 4 mom. lagen (1902:71 s. 1),
innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar (den s.k.
ellagen) är en innehavare av
nätkoncession skyldig att på skäliga
villkor överföra el åt annan. I 2 § 7
mom. anges att avgifter och övriga
villkor för överföring av el, som
benämns nättariff, skall vara skäliga
och utformade på sakliga grunder.
Momentet innehåller vidare bestämmelser
om hur en nättariffs skälighet skall
bedömas, varvid konsumentintresset
särskilt skall beaktas. Hänsyn skall
även tas till kravet på en rimlig
avkastning i nätverksamheten.
Bestämmelsen innebär att alla kostnader
i nätverksamheten skall beaktas när
skäligheten bedöms.

Koncessionshavaren är vidare, enligt 2
§ 4 mom., skyldig att utföra mätning av
överförd el och att rapportera
resultaten av dessa mätningar. I
förordningen (1995:1179) om mätning och
rapportering av överförd el föreskrivs
bl.a. att mätning skall utföras i varje
inmatningspunkt, dvs. den punkt där en
producent matar in el på elnätet, och i
varje uttagspunkt, dvs. den punkt där en
konsument tar ut el från elnätet.

I 2 § 10 mom. finns vissa bestämmelser
om principer för fördelning av
nätföretagens kostnader för mätning m.m.
En utgångspunkt för dessa regler är att
kundspecifika kostnader skall
finansieras av den som orsakar
kostnaden. I bestämmelsen föreskrivs att
koncessionshavaren skall debitera
elkonsumenten kostnaden för en mätare
med tillhörande insamlingsutrustning och
för dess installation i uttagspunkten
hos elkonsumenten. Denna kostnad får
inte ingå i underlaget för beräkning av
nättariffen. Mätare för konsumenter som
köper el enligt bestämmelserna om
leveranskoncession skall emellertid inte
debiteras konsumenten. För mätning av
förbrukning hos de konsumenter som köper
sin el från innehavare av
leveranskoncession krävs ingen avancerad
mätutrustning.

I det fall att en elkonsument väljer
att köpa sin el från någon annan
leverantör än den som har
leveranskoncession i området måste
elförbrukningen mätas per timme i
enlighet med den tidigare nämnda
förordningen. Mätutrustningen, som är
mer avancerad än den som kan användas
för de elkonsumenter som köper el från
den som har leveranskoncession, skall
installeras av nätkoncessionshavaren.
Kostnaden för mätutrustning och
installation får dock inte ingå i
underlaget för beräkning av nättarifffen
utan skall alltså debiteras den enskilde
elkonsumenten.

I ellagen finns ingen motsvarande
reglering avseende kostnaderna för
mätutrustning och dess installation i
inmatningspunkter, konstateras det i
propositionen. Inmatningspunkten är som
tidigare redovisats den punkt där
producerad el från ett kraftverk matas
in på elnätet. Mätutrustningen i en
inmatningspunkt är vanligtvis avsevärt
mer avancerad och dyrare än
mätutrustningen i en uttagspunkt. Den
som förorsakar kostnader för
mätutrustning i en inmatningspunkt bör,
i likhet med vad som gäller beträffande
uttagspunkter, finansiera dem själv,
anser regeringen. Härigenom undviks att
nätföretagens kunder belastas med
kostnader för mätutrustning som direkt
kan hänföras till enskilda producenter.
Redan för närvarande brukar
producenterna bekosta sina mätare
själva, konstateras det i propositionen.

Motionen

I motion 1995/96:N25 (mp) föreslås att
riksdagen skall göra ett
tillkännagivande angående utnyttjandet
av mätutrustning i inmatningspunkterna.
Det är rimligt att - som regeringen
föreslår - leverantörer som vill mata in
el på elnätet skall bekosta installation
av erforderlig mätutrustning, anser
motionärerna. De menar dock att det
borde framgå av lagen att båda parter
har samma rätt att utnyttja denna
utrustning för sina avläsningar av
inmatad effekt och energi.

Vissa kompletterande uppgifter

Mätning och rapportering av överförd el
regleras i tidigare nämnda förordning
(1995:1179) med tillhörande
förordningsmotiv (Fm 1995:1). Enligt 5 §
skall innehavare av nätkoncession sända
slutliga rapporter avseende de rättade
resultaten av sina mätningar för varje
timme på dygnet. Mätresultaten i
inmatningspunkten skall sändas till den
kraftproducent som matar in el i
inmatningspunkten och till den som har
balansansvar för produktionen.

I de flesta fall har producenten
balansansvaret och han blir då den ende
som får rapporten, sägs det i
förordningsmotiven (s. 21). Syftet är
att han skall kunna kontrollera den
debitering eller kreditering han får
från Affärsverket svenska kraftnät. I de
fall någon annan har balansansvaret får
även han rapporter. Den balansansvarige
skall dels kunna kontrollera den
debitering eller kreditering han, i
stället för producenten, får från
Svenska kraftnät, dels kunna kontrollera
den elräkning han får från producenten.
Rapportering sker, enligt
nätmyndighetens föreskrifter, senast den
femte vardagen efter mätmånaden i fråga.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens
förslag om att kostnaden för mätare i
inmatningspunkter skall debiteras den
berörde producenten. Motionärernas
önskemål om att leverantörerna skall ha
tillgång till de uppgifter som
registreras i inmatningspunkterna är,
enligt utskottets mening, på ett
välavvägt sätt tillgodosett genom de
nyss redovisade reglerna för mätning och
rapportering. Motionen avstyrks härmed i
berörd del

Viss komplettering av
tillsynsbestämmelserna

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen
vidare att den skall bemyndigas att utse
en tillsynsmyndighet för de föreskrifter
som föranleds av driftsäkerheten hos det
nationella elsystemet.

I ellagen finns bestämmelser om tillsyn
avseende dels nätverksamhet, dels
elsäkerhet. I 2 § 6 mom. anges att
tillsynen över nätverksamheten utövas av
nätmyndigheten. Tillsynen beträffande
elsäkerhet regleras i 21 §, där det
anges att tillsynen utövas av den eller
de myndigheter som regeringen bestämmer.
Regeringen har utsett Elsäkerhetsverket
till tillsynsmyndighet på detta område.

Systemansvaret för elektrisk ström
utövas - med stöd av 15 a § - av
Svenska kraftnät, som sedan den 1
januari 1995 har detta ansvar (prop.
1993/94:162, bet. NU22). Regeringen har
bemyndigat Svenska kraftnät att utfärda
föreskrifter om bl.a. kontroll, provning
och besiktning av elektriska
anläggningar eller anordningar avsedda
att anslutas till sådana anläggningar.
Sådana föreskrifter får utfärdas i den
mån det behövs av hänsyn till
driftsäkerheten hos det nationella
elsystemet.

Svenska kraftnät har behov av att också
kunna utöva tillsyn över efterlevnaden
av dessa föreskrifter, anförs det i
propositionen. Regeringen föreslår
därför att det i ellagen skall införas
ett bemyndigande för regeringen att utse
en eller flera myndigheter att utöva
tillsyn såvitt avser frågor om
driftsäkerheten hos det nationella
elsystemet.

Motionen

I motion 1995/96:N25 (mp) anförs att
regeringen bör fastställa anvisningar
för hur ansvaret för driftsäkerheten
skall utformas. Särskilt i kritiska
lägen är det av vikt att veta vilka
befogenheter Svenska kraftnät har
gentemot leverantörer och förbrukare för
att säkerställa nätets driftsäkerhet,
anförs det i motionen.

Vissa kompletterande uppgifter

Svenska kraftnäts systemansvar regleras,
som nämnts, i ellagen. Enligt 15 § får
den systemansvariga myndigheten utfärda
föreskrifter om kontroll, provning eller
besiktning och andra föreskrifter
angående elektriska anläggningar m.m.,
när så är påkallat av hänsyn till
elsystemets driftsäkerhet. I proposition
1993/94:162 redovisades i
allmänmotiveringen (s. 89) och i
specialmotiveringen (s. 160) den närmare
innebörden av dessa bestämmelser.

Som sägs i den här aktuella
propositionen finns bestämmelser om
tillsyn beträffande såväl nätverksamhet
som elsäkerhet i den nu gällande
ellagen. Däremot saknas en bestämmelse
om tillsyn avseende driftsäkerheten.
Enligt vad utskottet har erfarit är
anledningen till detta ett förbiseende.

Det kan noteras att i
Ellagstiftningsutredningens
slutbetänkande Ny ellag (SOU 1995:108)
föreslås ett tillägg till en av de
paragrafer som reglerar systemansvaret.
Den systemansvariga myndigheten, dvs.
Svenska kraftnät, föreslås sålunda få
möjlighet att förutom att kunna beordra
kraftproducenter att mot ersättning öka
eller minska produktionen av el också
få beordra innehavare av nätkoncession
att avbryta eller begränsa leverans av
el till elkonsumenter. Innehavaren av
nätkoncession skall enligt förslaget i
sådana fall avbryta eller begränsa
elleveranserna så rättvist och
likvärdigt som möjligt. Betänkandet har
remissbehandlats, och en proposition med
förslag till ny ellag planeras.

Utskottets ställningstagande

Det förslag som regeringen lägger fram
beträffande tillsynen av driftsäkerheten
hos det nationella elsystemet är, som
redovisats, snarast att anse som ett
tillrättaläggande av ett tidigare
förbiseende. Genom förslaget uppnås
symmetri med de bestämmelser som gäller
för tillsyn avseende nätverksamhet och
elsäkerhet. Propositionen tillstyrks
sålunda i denna del.

Det aktuella yrkandet i motionen rör
egentligen inte tillsynen i fråga om
driftsäkerheten, utan snarare innehållet
i driftsäkerhetsansvaret. Som tidigare
redovisats har denna fråga tagits upp i
Ellagstiftningsutredningens
slutbetänkande, som för närvarande
bereds inom regeringskansliet. Utskottet
avstyrker med hänvisning härtill det nu
aktuella motionsyrkandet.

Leveransmätning

Propositionen

I propositionen framläggs inga förslag
beträffande mätning i uttagspunkter.
Regeringen erinrar om sitt uppdrag till
Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK) och Svenska kraftnät att
gemensamt utreda och föreslå åtgärder
för att stimulera utvecklingen av billig
mätteknik avseende mätning m.m. på den
nya elmarknaden. Kraven på mätning kan
begränsa möjligheterna för konsumenter
med låg elförbrukning att delta i en
öppen elmarknad, sägs det.

Det nya regelverket innebär
förändringar som är genomgripande för
elmarknadens funktionssätt och för
producenter, leverantörer och
konsumenter, konstateras det i
propositionen. Regeringen påminner om
att näringsutskottet i samband med
beslutet om den nya ellagstiftningen
betonade vikten av en skärpt uppföljning
och övervakning av elmarknadens
utveckling med den nya lagstiftningen.
Regeringen har uppdragit åt NUTEK att, i
samråd med Konkurrensverket och Svenska
kraftnät, följa utvecklingen och till
regeringen årligen rapportera sina
erfarenheter. Myndigheterna skall lämna
en första redovisning senast den 1
oktober 1996.

Motionen

Timmätningskravet enligt den gällande
lagstiftningen bör utgå och i stället
bör den norska modellen med
normalförbrukningskurvor tillämpas,
anförs det i motion 1995/96:N25 (mp).
Motionärerna anser att det är uppenbart
att kravet på redovisning av
elförbrukning per timme leder till stora
kostnader för den hushållskonsument som
vill byta elleverantör och att nuvarande
leverantörers monopolställning sålunda
kvarstår, dock med sämre övervakning av
prissättningen.

Vid ett antagande om att hälften av
Sveriges hushåll byter leverantör och
att mätarna kostar 5 000 kr inklusive
installation uppstår en kostnad på 9
miljarder kronor, sägs det i motionen.
Till dess att kostnadseffektiv
utrustning som kan användas av alla
konsumenter tagits fram bör kravet på
timvis mätning utgå och den norska
modellen med normalförbrukningskurvor
införas, föreslår motionärerna. De
hänvisar till att kostnaden i Norge för
byte av leverantör för närvarande är ca
250 norska kronor.

Vissa kompletterande uppgifter

NUTEK:s och Svenska kraftnäts uppdrag

NUTEK och Svenska kraftnät fick i
december 1995 i uppdrag av regeringen
att, som tidigare nämnts, redovisa
förslag till åtgärder för att stimulera
utvecklingen av billig mätteknik
avseende mätning m.m. på den reformerade
elmarknaden. Enligt den promemoria som
fogades till regeringsbeslutet skall
myndigheterna presentera möjligheter och
lämna förslag till åtgärder för att
sänka kostnaderna för mätning och
rapportering av överförd el. De skall
vidare kartlägga kostnaderna för
befintliga mätsystem på marknaden och
bedöma om dessa är så höga att de
hindrar konsumenter med låg
elförbrukning att delta i en öppen
handel med el. Om det finns anledning
därtill bör myndigheterna redovisa
förslag till åtgärder för att sänka
kostnaderna för mätsystemen på
marknaden.

Det finns flera företag som
tillhandahåller system för mätning av
elförbrukning, konstateras det i
promemorian. I kartläggningen bör enligt
regeringen ingå att bedöma marknadens
utveckling avseende tillgång på
mätsystem till rimliga kostnader.
Myndigheterna bör bl.a. överväga
åtgärder, exempelvis teknikupphandling,
som stimulerar den tekniska utvecklingen
inom området. I uppdraget ingår också
att göra en bedömning av vilka effekter
det kan få att införa en övre gräns för
de kostnader som en konsument med låg
elförbrukning skall behöva betala för
sin mätare.

Om myndigheterna bedömer att det är
lämpligt bör även förslag till
alternativa lösningar lämnas, som leder
till att kostnaderna kan begränsas för
konsumenter med låg elförbrukning. Som
exempel nämns i promemorian tillämpning
av schabloner eller typkurvor i stället
för timvis mätning. Erfarenheter från
den norska elmarknaden bör beaktas när
det gäller de små konsumenternas
möjligheter att utnyttja fördelarna av
en konkurrensutsatt elförsäljning.

Uppdraget kommer enligt vad utskottet
erfarit att redovisas inom kort.
Därefter planeras remissbehandling och
sedvanligt beredningsarbete inom
regeringskansliet.

Det norska schablonsystemet

När den nya energilagen infördes i Norge
i början av år 1991 ställdes
inledningsvis krav på timvis mätning
avseende alla kunder som valde att köpa
el av en ny elleverantör. I januari 1995
ändrades reglerna för mätning och
avräkning, så att kunder med en årlig
elförbrukning lägre än 500 000 kWh fick
möjlighet att byta leverantör utan att
installera timvis mätning. Avräkningen
för dessa kunder sker i stället med
hjälp av schabloner över förbrukningen.
Krav på timvis mätning gäller för de
slutförbrukare som förväntas ha en årlig
elförbrukning över denna nivå.

Leveranskoncessionshavaren får debitera
en maximal avgift på 246 norska kronor
inkl. mervärdesskatt från
slutförbrukaren vid varje
leverantörsbyte. Avgiften betalas för
varje mätpunkt. En slutförbrukare med en
elförbrukning under 500 000 kWh kan
kräva att mätpunkten avräknas, baserat
på timvis mätning. Slutförbrukaren får
då själv täcka merkostnaden som uppstår
på grund av timmätningen. Fram till år
1996 var denna kostnad maximerad till 2
000 norska kronor per år, men nu gäller
att slutförbrukaren får betala den
faktiska merkostnaden utan någon
maximigräns.

Efter ett år med det nya systemet med
avräkning enligt en schabloniserad
förbrukningsprofil har, enligt uppgift
från NUTEK, endast ca 5 000
slutförbrukare med förbrukning under 500
000 kWh bytt leverantör. Uppgifter om
hur många som har omförhandlat sitt pris
med den gamla leverantören finns inte
tillgängliga. Under år 1995 har det dock
konstaterats en utjämning av priser
mellan olika leverantörer. Detta kan
tyda på att kundens möjlighet att byta
leverantör i sig påverkar priserna.

Utskottets ställningstagande

Det främsta syftet med reformeringen av
elmarknaden är, som tidigare redovisats,
att stärka konsumenternas ställning.
Utskottet anförde i betänkandet
1995/96:NU1 om ny ellagstiftning att de
effektivitetsvinster som en ökad
konkurrens kan väntas medföra måste
komma de enskilda konsumenterna till
del. Mot bakgrund härav tillmätte
utskottet mycket stor vikt vid den
verksamhet med uppföljning och
utvärdering av elmarknadsreformen som
NUTEK, Konkurrensverket och Svenska
kraftnät fått i uppdrag att bedriva.

Den problemställning som tas upp i
motionen rör risken för att
timmätningskravet kan utgöra ett hinder
för de konsumenter som vill byta
leverantör att verkligen kunna genomföra
ett sådant byte. Utskottet anser att
möjligheten till byte av leverantör är
en viktig fråga för konsumenternas
tilltro till reformen. Som tidigare
redovisats har NUTEK och Svenska
kraftnät i uppdrag att utreda och
föreslå åtgärder för att åstadkomma
billiga mätsystem. I detta arbete skall
erfarenheterna från den norska
elmarknaden beaktas. Uppdraget kommer
att redovisas inom kort. Utskottet
förutsätter att regeringen därefter i
lämpligt sammanhang informerar riksdagen
om sitt ställningstagande i frågan.

Enligt utskottets mening uppnås bästa
hushållning och största möjliga
effektivitet i systemet vid mätning av
den verkliga förbrukningen. Från denna
utgångspunkt är det således olyckligt om
timvis mätning ersätts av en
schabloniserad debitering. En sådan
förändring torde också medföra att
utvecklingen av billigare mätmetoder för
små konsumenter avstannar helt.
Utskottet kan för sin del inte utesluta
att en övergång till schabloniserad
debitering ter sig nödvändig men vill
mot angiven bakgrund betona vikten av
att regeringen först noga prövar om
konsumenternas kostnader för mätning kan
nedbringas inom rimlig tid.

Utskottet vill vidare framhålla att
elmarknadsreformen har varit i kraft
under endast en kort tid. För en så pass
omfattande regeländring som den nya
ellagstiftningen innebär, torde det ta
längre tid än fyra månader innan de
olika intressenterna har funnit formerna
för sitt agerande.

Med det anförda avstyrker utskottet
motionen i berörd del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande kostnaden för
mätare i inmatningspunkter

att riksdagen med avslag på motion
1995/96:N25 yrkande 1 antar det i
proposition 1995/96:151 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen
(1902:71 s. 1), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska
anläggningar såvitt avser 2 § 11
mom.,

2. beträffande viss
komplettering av
tillsynsbestämmelserna

att riksdagen med avslag på motion
1995/96:N25 yrkande 2 antar det i
proposition 1995/96:151 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen
(1902:71 s. 1), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska
anläggningar i den mån det inte
omfattas av utskottets hemställan i
det föregående,

3. beträffande leveransmätning

att riksdagen avslår motion 1995/96:N25
yrkande 3.

Stockholm den 2 maj 1996

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta
Johansson (s), Karin Falkmer (m), Mikael
Odenberg (m), Sylvia Lindgren (s), Kjell
Ericsson (c), Barbro Andersson (s),
Chris Heister (m), Marie Granlund (s),
Lennart Beijer (v), Dag Ericson (s), Ola
Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran
Hägglund (kds), Nils-Göran Holmqvist
(s), Laila Bäck (s), Torsten Gavelin
(fp) och Frank Lassen (s).

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen
(1902:71 s. 1), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar