Vissa jordbrukspolitiska frågor

Betänkande 1992/93:JoU9

Jordbruksutskottets betänkande 1992/93:JOU09

Vissa jordbrukspolitiska frågor

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1992/93
JoU9

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande en proposition med
förslag om bl.a. sänkning av det kompensationsbelopp till
jordbruket som anvisas i form av direktbidrag m.m. och som i
huvudsak utgör kompensation för kostnadsökningar. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag om besparingar på detta område
med sammanlagt ca 800 miljoner kronor och föreslår att riksdagen
på tilläggsbudget anvisar 1,6 miljarder kronor för innevarande
budgetår. Beloppet skall som under tidigare år disponeras i
huvudsak för direktbidrag till växtodlingen och som djurbidrag.
I propositionen redovisas i övrigt bl.a. vissa överväganden om
jordbrukets EG-anpassning, sänkt gränsskydd på fodermedel och
avskaffande av prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och
bekämpningsmedel. Utskottet har ingen erinran mot dessa
överväganden.

Motioner om direktbidragen, om införande av arealstöd m.m.
och om bibehållande av prisregleringsavgifterna i form av
miljöavgifter avstyrks.

Till betänkandet har fogats två reservationer (s), två
särskilda yttranden (s, kds) och en meningsyttring (v).

Propositionen

Regeringen (Jordbruksdepartementet) föreslår i proposition
1992/93:130

1. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om en
sänkning av kompensationsbeloppet till jordbruket,

2. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om
utbetalning av direktbidrag till jordbruket för budgetåret
1992/93,

3. att riksdagen till Omställningsåtgärder i jordbruket m.m.
på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93
anvisar ett förslagsanslag på 1600000000 kr.

Vidare har regeringen berett riksdagen tillfälle att ta del av
vad i propositionen anförts om åtgärder för att påbörja en
anpassning av svenskt jordbruk till de förhållanden som råder
inom EG.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att medel skall anvisas för 1992 års
direktbidrag till jordbruket. Utöver de besparingar på detta
belopp som aviserades i 1992 års budgetproposition föreslås nu
ytterligare besparingar. Sammanlagt kommer därmed direktbidragen
att uppgå till 1600 miljoner kronor för budgetåret 1992/93.
Det innebär en total besparing på drygt 800 miljoner kronor i
förhållande till det ursprungliga kompensationsbeloppet som
lades fast i 1990 års livsmedelspolitiska beslut.

I propositionen aviseras också åtgärder för att påbörja en
anpassning av den svenska livsmedelssektorn till de förhållanden
som råder inom EG.

Motionerna

1992/93:Jo6 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen
avslår proposition 1992/93:130.

1992/93:Jo7 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1992/93:130,

2. att riksdagen beslutar att till Omställningsåtgärder i
jordbruket m.m. på tilläggsbudget för statsbudgeten för
budgetåret 1992/93 skall anvisas ett förslagsanslag på
1303500000 kr,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om omvandling av prisregleringsavgiften till
miljöavgift.

1992/93:Jo8 av Lars Svensk (kds) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att den noga bör följa
utvecklingen när det gäller MOVIUM för att säkerställa att den
forskning som där bedrivs inte äventyras.

1992/93:Jo9 av Björn Ericson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder med anledning av att
prisregleringsavgiften på handelsgödsel avskaffas,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
miljöavgift som ersättning för prisregleringsavgiften.

1992/93:Jo10 av Harry Staaf och Ulf Björklund (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om införandet av arealstöd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en förändring och omläggning av
miljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel och att
dessa avgifter i sin helhet skall gå tillbaka till jordbruket
genom arealstödet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om marknadsföringsstöd för och
exportfinansiering av jordbruksprodukter.

1992/93:Jo11 av Karin Wegestål och Birthe Sörestedt (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om sambandet mellan prisregleringsavgiften
och MOVIUM:s fortsatta möjligheter att utveckla forskning,
rådgivning och information om tätorternas miljö.

Uppvaktning

Utskottet har uppvaktats av företrädare för Föreningen
Sveriges spannmålsodlare och Stiftelsen Lantbrukarnas
skördeskadeskydd.

Utskottet

Inledning

I årets budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 10) gjordes
bedömningen att en överenskommelse inom ramen för pågående
GATT-förhandlingar (Uruguayrundan) var nära förestående. Ett
ställningstagande till jordbrukets kompensationsbelopp och de
s.k. direktbidragen för budgetåret 1992/93 skulle därför anstå
till dess förhandlingarna var avslutade. I budgetpropositionen
aviserades i detta sammanhang en besparing budgetåret 1992/93
med 175 miljoner kronor på direktbidragen. Dessa uttalanden
föranledde inga kommentarer i samband med riksdagsbehandlingen.

I den nu aktuella propositionen anförs att även om
GATT-förhandlingarna skulle bli klara snart kan inte resultatet
av dem verkställas under innevarande budgetår, varför
jordbruksministern nu vill ta upp frågan om direktbidrag för
budgetåret 1992/93.

Vidare görs i propositionen under rubriken Allmänna
utgångspunkter en redogörelse av vissa frågor rörande
anpassningen av svenskt jordbruk till förhållandena inom EG.

Förberedelserna för ett svenskt medlemskap i EG är för
närvarande en av de viktigaste frågorna på jordbruksområdet.
Regeringens målsättning är att Sverige skall bli medlem fr.o.m.
den 1 januari 1995. Integration i den gemensamma
jordbrukspolitiken blir ett av huvudelementen vid Sveriges
inträde som medlem i EG.

Den särskilda omställningskommission som fått regeringens
uppdrag att förbereda en avstämning av 1990 års
livsmedelspolitiska beslut har nyligen avgivit ett delbetänkande
som i första hand behandlar vegetabilieproduktionens villkor
fram till ett EG-medlemskap (SOU 1992:87). Enligt
jordbruksministern skulle det vara en fördel om villkoren för
såväl vegetabilie- som animalieproduktionen kunde klargöras i
ett sammanhang. Omställningskommissionen förväntas enligt
propositionen inom kort också redovisa förslag rörande
animalieproduktionen. Därmed blir det möjligt att på ett samlat
sätt ta ställning till hela livsmedelspolitiken vid ett och
samma tillfälle. Jordbruksministern har för avsikt att i samband
med 1993 års budgetproposition återkomma med förslag rörande
grunderna för en successiv anpassning av livsmedelspolitiken där
bl.a. frågan om villkoren för vegetabilie- och
animalieproduktionens anpassning kommer att behandlas. I det
sammanhanget kommer också att tas upp frågan om storleken på
direktbidrag för budgetåret 1993/94 och därmed också utrymmet
för en anpassning till EG:s system med arealbidrag och därtill
hörande trädesvillkor. Med hänsyn till vikten av en tidigt
påbörjad anpassning är det dock nödvändigt att redan nu börja
vidta olika åtgärder för att sänka produktionskostnaderna.

Motionerna

I motion Jo6 av Sten Söderberg (-) yrkas avslag på
propositionen. Av motiveringen synes framgå att motionären är
kritisk till bl.a. den föreslagna sänkningen av direktbidragen
till jordbruket. Motionen innehåller emellertid inga yrkanden
utöver avslagsyrkandet.

Även i motion Jo7 av Margareta Winberg m.fl. (s) yrkas avslag
på propositionen, i huvudsak med motiveringen att propositionen
är alltför bristfällig för att läggas till grund för ett
riksdagsbeslut. Detta avslagsyrkande behandlas i ett senare
avsnitt i samband med motionärernas yrkande avseende
direktbidrag m.m.

I motion Jo10 av Harry Staaf och Ulf Björklund (kds) yrkandena
1 och 3 tas upp några mer långsiktiga frågor om jordbrukets
utveckling och betydelse för landsbygden och för den globala
livsmedelsförsörjningen. Vidare framhålls att det med en
samordnad marknadsföring av livsmedelsprodukter på
Europamarknaden bör finnas förutsättningar att avsätta produkter
till den del av marknaden som efterfrågar livsmedel som odlats
med minimala insatser av bekämpningsmedel och konstgödsel. Med
den samverkan som skett mellan staten och jordbruket är det
naturligt att staten fullföljer samarbetet och medverkar till
att svenska livsmedel etableras på Europamarknaden.

På grund av Sveriges ansökan om medlemskap i EG är det rimligt
att söka uppnå likformighet på exportområdet, särskilt med tanke
på jordbruksproduktionens årsmåns- och säsongvariationer. Det
framhålls att EG tillämpar ett system med exportsubventioner.

Utskottets överväganden

Utskottet vill inledningsvis framhålla att ett bifall till
avslagsyrkandet i motion Jo6 bl.a. skulle innebära att riksdagen
avslår det av regeringen föreslagna direktbidraget till
jordbruket om 1,6 miljarder kronor för innevarande budgetår. Ett
sådant beslut skulle få allvarliga konsekvenser för
jordbruksnäringen. Motionen avstyrks.

I anslutning till motion Jo10 vill utskottet anföra följande.
Som framgår av redovisningen ovan kommer riksdagen att inom kort
få ta ställning till mer övergripande frågor om jordbrukets och
livsmedelspolitikens anpassning med anledning av ett svenskt
medlemskap i EG. Häri ingår t.ex. både frågor om arealstöd och
möjligheterna att på ett framgångsrikt sätt marknadsföra
svensktillverkade livsmedelsprodukter i Europa. I propositionen
anförs härvidlag att Sverige vill behålla den höga ambitionsnivå
som vi har på bl.a. miljö- och djurskydds-/djurhälsoområdet. I
anslutning härtill vill utskottet erinra om att utskottet i
olika sammanhang understrukit betydelsen av att en ökad
frihandel inte leder till att de svenska kraven på djurskydd
eller hälso- och miljökraven eftersätts. Vid en realistisk
bedömning av dessa frågor kan man dock inte bortse från den
motsättning som finns mellan å ena sidan kraven på en anpassning
mot lägre kostnadsnivåer och jämlika konkurrensvillkor och å
andra sidan en bibehållen hög ambitionsnivå i den svenska
livsmedelsproduktionen från miljö- och djurskyddssynpunkt m.m.
Som anförs i motionen finns det sannolikt en marknad i Europa
för livsmedel som producerats med höga etiska krav och miljökrav
m.m. Underlagen för att bedöma utbuds- och
efterfrågestrukturen på denna marknad måste dock alltjämt
betraktas som osäkra. I samband med en studieresa i september
1992 till tre EG-länder delgavs utskottet vissa bedömningar,
enligt vilka marknaden för dessa produkter beräknades till några
procent av den totala livsmedelsmarknaden. I
Omställningskommissionens betänkande om åtgärder för att
förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG (SOU
1992:87 s. 111) anförs att ekologiskt producerade livsmedel
bedöms kunna uppnå marknadsandelar om ca 5% om
säsongvariationerna i produktionen kan bemästras så att en säker
och stabil marknad kan upprätthållas året om. Utskottet anser
det angeläget att regeringen noga beaktar dessa frågor och att
det fortsatta arbetet med anpassningsåtgärderna inriktas på att
åstadkomma en konsekvent och realistisk politik på detta område.

Vad beträffar frågor om arealstöd m.m. kan tilläggas att
Omställningskommissionen i nyssnämnda betänkande bl.a. lagt
förslag om ett arealbidrag till vegetabilieproduktionen (SOU
1992:87 s. 73).

Utskottet anser sig inte böra föregripa resultatet av
kommissionens arbete och föreslår att motion Jo10 yrkandena 1
och 3, med de uttalanden som gjorts ovan, lämnas utan någon
vidare åtgärd från riksdagens sida.

Sänkt gränsskydd på fodermedel

Som ett första steg i den nödvändiga kostnadsanpassningen,
till den del den faller på staten, avser jordbruksministern att
inom kort föreslå regeringen att fr.o.m. den 1 januari 1993
sänka införselavgiften på proteinfodermedel med 30 %. EG har
inget gränsskydd för dessa typer av fodermedel och de svenska
foderkostnaderna ligger därför avsevärt över foderkostnadsnivån
inom EG. En sänkning av gränsskyddet och därmed den svenska
prisnivån är ett viktigt steg i anpassningen till villkoren som
gäller inom EG. Animalieproducenterna kan därmed sänka sina
kostnader, vilket i sin tur ger utrymme för en sänkt stödnivå
inom denna sektor.

Effekterna av en gränsskyddssänkning på proteinfodermedel är
en ökad användning av dessa fodermedel inom animalieproduktionen
på bekostnad av framför allt spannmålen. Undanträngningen av
spannmål är dock beroende av spannmålspriset. Även användningen
av andra inhemska fodermedel, som t.ex. foder från raps, kommer
att påverkas. Jordbruksministern har för avsikt att återkomma
också till denna fråga i samband med budgetpropositionen när
Omställningskommissionens andra delbetänkande föreligger.

Utskottet har ingen erinran mot vad som anförts i
propositionen i denna del.

Avskaffad prisregleringsavgift på handelsgödsel och
bekämpningsmedel

Propositionen

Den s.k. prisregleringsavgiften på handelsgödsel och
bekämpningsmedel, vars syfte är att bidra till finansieringen av
överskottsexporten av spannmål, har ingen direkt motsvarighet i
EG. Avgiftens storlek och därmed jordbrukets kostnader för denna
uppgår till ca 400 miljoner kronor per år. I enlighet med vad
Omställningskommissionen har föreslagit bör, som ett led i
anpassningen till de förhållanden som gäller inom EG,
kostnadsnivån inom Sverige reduceras genom att
prisregleringsavgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel
avskaffas. Kommissionen har föreslagit att detta bör ske från
den 1 juli 1993.

Den till följd av torkan mycket låga skörden år 1992 innebär
att exportkostnaderna för överskott i det närmaste uteblir för
denna skörd budgetåret 1992/93. Därmed är finansieringsbehovet
inte längre lika stort som tidigare och grunden för att belasta
jordbruket med denna kostnad bortfaller. Prisregleringsavgiften
kan därför avskaffas redan fr.o.m. den 1 januari 1993.
Jordbruksministern har för avsikt att inom kort återkomma till
regeringen med förslag i denna fråga.

Ytterligare åtgärder för att anpassa växtodlingen är
nödvändiga, och jordbruksministern avser att återkomma med
förslag till anpassningsåtgärder i samband med att ställning tas
till en anpassning av både animalie- och
vegetabilieproduktionen.

Åtgärderna kommer att innebära att förutsättningarna för en
extensifiering inom vegetabilieodlingen ökar. Intensiteten i
vegetabilieodlingen påverkas främst av relationerna mellan
priserna på produkter och produktionsmedel.

Sänkningen av inlösenpriset från 139 öre i 1989 års priser
till 90 öre år 1993, som gällande beslut innebär, utgör ett
mycket starkt incitament för en extensifiering av odlingen.
Förändringen innebär en mycket kraftig sänkning av det reala
inlösenpriset på spannmål mellan åren 1989 och 1993. Sänkningen
av priserna på handelsgödsel och bekämpningsmedel till följd av
ett borttagande av prisregleringsavgifterna är relativt sett
väsentligt lägre.

Motionerna

I motion Jo7 av Margareta Winberg m.fl. (s) anförs kritik mot
propositionen som sådan och mot att regeringen nu lägger endast
ett konkret förslag, medan övriga frågor skjuts på framtiden.
Detta innebär svårigheter både för jordbrukarna och för
politikerna. Möjligheterna till överblick och helhetssyn över
jordbrukspolitiken försvåras. På grund av lantbrukets akuta
ekonomiska situation bör likväl, enligt motionen, frågan om
direktbidrag till jordbruket realbehandlas.

När det gäller prisregleringsavgifterna anförs i motionen att
det även här saknas en redovisning av konsekvenserna av att
avgifterna avskaffas. Till detta kommer att 30--40 % av det
handelsgödsel och bekämpningsmedel som skall användas under år
1993 redan har köpts in. Från rättvisesynpunkt är det därför
olämpligt att avskaffa avgifterna från den 1 januari 1993. För
att lika villkor skall gälla för alla bör en sådan förändring
ske inför en ny odlingssäsong.

Ett avgörande skäl att behålla prisregleringsavgifterna på
handelsgödsel och bekämpningsmedel är miljöskälet. Hänsynen till
såväl människors hälsa som miljön kräver att
kemikalieanvändningen inom jordbruket minskas så långt möjligt.
I det arbetet är ekonomiska styrmedel, t.ex. avgifter, det mest
verksamma medlet. Motionärerna anser att
prisregleringsavgifterna nu bör omvandlas till en miljöavgift.
Ett sådant förslag står dessutom i samklang med de beslut om en
hållbar utveckling som Sverige antagit bl.a. i Riodeklarationen.
Vidare påpekas att en viss del av avgiftsmedlen används för att
bygga upp samhällelig verksamhet som syftar till en bättre
miljö. Om avgifterna avskaffas är risken uppenbar att t.ex. det
gränsöverskridande arbete som pågår inom MOVIUM med forskning,
rådgivning och information om tätorternas yttre miljö måste
avbrytas. Detta har uppmärksammats av jordbruksutskottet som
förutsatt att regeringen skulle överväga nya former för
verksamheter som helt eller delvis finansieras med
internavgifter (1991/92:JoU15). Motionen utmynnar i ett yrkande,
yrkande 3, om tillkännagivande av vad i motionen anförts om
omvandling av prisregleringsavgifterna till miljöavgift.

Verksamheten vid MOVIUM berörs även i motionerna Jo8 av Lars
Svensk (kds) och Jo9 av Björn Ericson m.fl. (s). Enligt den
första motionen bör regeringen noga följa utvecklingen när det
gäller MOVIUM för att säkerställa att den forskning som där
bedrivs inte äventyras. I den senare motionen anförs både
verksamheten vid MOVIUM och andra aktiviteter som exempel på
verksamheter som delfinansieras med medel från
prisregleringsavgifterna. Till verksamheter som är beroende av
dessa medel hör t.ex. -- förutom MOVIUM -- de som bedrivs vid
Trädgårdsodlingens elitplantstation i Balsgård samt vid Försöks-
och utvecklingsenheten för fritidsodling vid Sveriges
lantbruksuniversitet i Ultuna. Med stöd av restituerade
avgiftsmedel har t.ex. fritidsodlarnas organisationer förmått
bygga upp en verksamhet som börjar återspegla den stora
betydelse fritidsodlingen har för den breda allmänheten av
trädgårdsodlare och för samhället som helhet. I likhet med
motion Jo7 åberopar motionärerna även miljöskälet som skäl för
att behålla avgifterna och yrkar att prisregleringsavgifterna
omvandlas till miljöavgifter.

I motion Jo11 av Karin Wegestål och Birthe Sörestedt (s)
anförs liknande synpunkter på värdet av MOVIUM:s verksamhet.
Motionärerna varnar för att ett avskaffande av
prisregleringsavgifterna kan leda till en drastisk reducering av
forskningsresurserna inom området forskning, rådgivning och
information om tätorternas miljö m.m.

I motion Jo10 av Harry Staaf och Ulf Björklund (kds) påpekas
att ett borttagande av prisregleringsavgifterna ger ett visst
utrymme för höjning av miljöavgifterna. Med det gränsvärde vi
kommer att få för kadmium i handelsgödsel är det befogat med en
miljöavgift på kadmium. En förändring av miljöavgifterna borde
kunna accepteras av näringen under förutsättning att hela
miljöavgiften återgår till näringen i form av arealstöd. Ett
effektivt arealstöd bör ligga minst i nivå med
Omställningskommissionens förslag.

Utskottets överväganden

Inledningsvis vill utskottet nämna att regeringen enligt ett
pressmeddelande den 24 november 1992 beslutat att avskaffa
prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel
redan från den 2 december 1992 och inte den 1 januari 1993 som
aviseras i propositionen. Skälet till en tidigareläggning uppges
vara att handeln med dessa produkter i stort sett upphört sedan
det blev känt att avgifterna skulle avskaffas.

När det gäller prisregleringsavgifternas storlek och
utformning erinrar utskottet om att Omställningskommissionen
föreslagit att kostnadsnivån inom Sverige skall reduceras genom
att prisregleringsavgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel
avskaffas. Prisregleringsavgifterna har ingen motsvarighet i EG.
De uppgår till totalt ca 400 miljoner kronor, vilket motsvarar
ca 100--300 kronor per ha beroende på gödslingsintensitet och
gröda. Som framgår av vad utskottet inledningsvis anfört är det
ett viktigt led i förberedelserna för ett medlemskap i EG att
kostnadsnivån i jordbruket så snabbt som möjligt anpassas till
EG:s kostnadsnivå. Utskottet delar därför jordbruksministerns
bedömning att avgifterna bör avskaffas och anser att detta kan
ske från den tidpunkt regeringen bestämt.

Vad beträffar miljöeffekterna av den aviserade förändringen
vill utskottet understryka att riksdagen beslutat om ett
åtgärdsprogram för att begränsa jordbrukets negativa effekter på
miljön (1987/88:JoU24, 1989/90:JoU25 och 1990/91:JoU30). I fråga
om användningen av handelsgödsel har riksdagen därvid angett som
målsättning att användningen skall minska med 20% räknat från
år 1986 till år 2000. Ett delmål om minskning med 10 % till år
1992 har enligt vad utskottet erfarit redan uppnåtts.
Beträffande användningen av bekämpningsmedel innebar
målsättningen att användningen skulle halveras till år 1990 och
därefter halveras ytterligare en gång till strax efter mitten av
1990-talet. I samband med 1991 års miljöpolitiska beslut
skärptes målsättningen, bl.a. såvitt avser kväveutlakningen från
jordbruket i vissa utsatta områden (1990/91:JoU30 s. 230 f.). I
en nyligen framlagd proposition om vissa lagändringar med
anledning av EES-avtalet (proposition 1992/93:119, JoU6)
föreslås att ett gränsvärde för kadmium i handelsgödsel införs
fr.o.m. den 1 januari 1993. De målsättningar som utskottet här
redovisat skall självfallet fortsätta att gälla utan hinder av
att prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och
bekämpningsmedel avskaffas. Vidare bör framhållas att
Jordbruksverket fått i uppdrag bl.a. att redovisa den nivå på
vilken en framtida miljöavgift bör ligga för att tillsammans med
andra åtgärder leda till att målen om minskat kväveläckage och
minskad användning av bekämpningsmedel uppnås. Med det anförda
avstyrker utskottet motionerna Jo7 yrkande 3, Jo9 yrkande 2 och
Jo10 yrkande 2.

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionerna Jo7,
Jo8, Jo9 och Jo11 om samhällsnyttan av de verksamheter som
finansieras med medel från prisregleringsavgifterna. Enligt vad
utskottet erfarit har regeringen senast den 22 oktober 1992
beslutat om återföring av dessa avgifter med olika belopp till
bl.a. Stiftelsen Trädgårdsodlingens elitplantstation, Stiftelsen
Skogsbrukets forskningsfond, Statens råd för byggnadsforskning
och MOVIUM. Som anförs i motion Jo7 har utskottet tidigare sagt
sig utgå från att regeringen i samband med uppföljningen av den
livsmedelspolitiska reformen överväger nya former för
finansiering av de verksamheter som helt eller delvis
finansieras med internavgifter. Från Jordbruksdepartementet har
upplysts att man inom kort tillsätter en arbetsgrupp för dessa
frågor. Härigenom får syftet med motionerna Jo8, Jo9 yrkande 1
och Jo11 anses helt eller delvis tillgodosett.

Åtgärder för vidareföring av kostnadssänkningar

Enligt jordbruksministern är kostnadsnivån inom den svenska
livsmedelsindustrin för hög inom samtliga produktionssektorer.
Den sänkning av den svenska kostnadsnivån i jordbruket som nu
påbörjas måste också, mot bakgrund av den totalt sett högre
stödnivån i Sverige, följas av sänkningar i kostnadsnivån i
livsmedelskedjans övriga led. Så länge stödnivån i Sverige är
högre än den i EG måste också kostnadssänkningarna vidareföras
genom en sänkt stödnivå. En sådan sänkning kan åstadkommas såväl
genom en sänkning av direktbidragen som genom sänkta
referenspriser och därmed sänkt gränsskydd.

Fördelarna av en sänkt kostnadsnivå kommer således oss alla
till godo antingen som ett minskat behov av skattefinansiering
eller som sänkningar av konsumentpriserna. Vad gäller budgetåret
1993/94 återkommer jordbruksministern i samband med 1993 års
budgetproposition. För budgetåret 1992/93 föreslås att
vidareföringen av de kostnadssänkningar som berörts i det
föregående i sin helhet sker som en sänkning av direktbidragen
till primärledet (se nästföljande avsnitt).

I likhet med jordbruksministern anser utskottet det angeläget
att kostnadsnivån i jordbruket sänks. Det är viktigt att denna
sänkning slår igenom i livsmedelskedjans olika led och att
sänkningen kommer konsumenterna till godo genom lägre
konsumentpriser eller på annat sätt.

Direktbidrag till jordbruket

Propositionen

Riksdagen beslutade våren 1989 att 1 170 miljoner kronor
skulle tillföras jordbruket under regleringsåret 1989/90 som
kompensation för kostnadsökningar m.m. Till följd av en
överenskommelse i GATT i april 1989, som bl.a. innebar att
stödpriserna till jordbruket inte skulle höjas fram till dess
att förhandlingarna avslutats, beslutades att jordbrukets
ersättning i huvudsak skulle lämnas genom direktbidrag per djur
av olika slag eller per hektar av olika grödor i stället för
genom en gränsskyddshöjning. Som en del i 1990 års
livsmedelspolitiska beslut höjdes det totala
kompensationsbeloppet i form av direktbidrag till 2 443,4
miljoner kronor budgetåret 1990/91. Detta innebar att ca 10%
av jordbrukets bruttointäkter inte längre skulle komma från
konsumenterna utan från statsbudgeten. Hur ersättningen skulle
utgå efter detta budgetår skulle enligt riksdagens beslut
avgöras med hänsyn till resultatet av GATT-förhandlingarna.

För budgetåret 1991/92 beslutade riksdagen att 755 miljoner
kronor av direktbidragen skall disponeras för att amortera av
den rörliga kredit m.m. som ställts till Statens jordbruksnämnds
förfogande för att finansiera 1990 års spannmålsexport m.m.
Enligt riksdagens beslut skulle resterande bidrag för budgetåret
1991/92 utgå på i princip samma sätt som budgetåret 1990/91 och
utbetalas under år 1991, allt under förutsättning att
GATT-förhandlingarna inte motiverade förändringar i systemet. Då
GATT-förhandlingarna inte kunde avslutas föreslog regeringen i
proposition 1991/92:25 att resterande direktbidrag för
budgetåret 1991/92 skall anvisas och utbetalas i huvudsak i form
av djurbidrag. Regeringen föreslog därvid också att en besparing
skulle göras med 50 miljoner kronor. Riksdagen beslutade i
enlighet med regeringens förslag (1991/92:JoU7, rskr. 49). För
budgetåret 1991/92 uppgick således kompensationsbeloppet till
2393,5 miljoner kronor, varav 1 478 miljoner kronor betalades
ut som djurbidrag.

I 1992 års budgetproposition gjordes bedömningen att
GATT-förhandlingarna befann sig i ett slutskede. Vidare anfördes
att "ett ställningstagande till kompensationsbeloppet för
budgetåret 1992/93 får anstå till dess förhandlingarna i GATT är
avslutade. Överväganden bör då också göras med beaktande av att
anpassningen av svenskt jordbruk och svensk jordbrukspolitik
till EG inte får försvåras." Samtidigt anfördes att
direktbidragen som ett led i besparingsarbetet skulle reduceras
med 175 miljoner kronor för budgetåret 1992/93.

Mot bakgrund av det ekonomiska läget i landet och behovet av
att stärka statsbudgeten bör en ytterligare besparing göras på
direktbidragen till jordbruket utöver den som aviserades i 1992
års budgetproposition. Således bör bidragen för budgetåret
1992/93 reduceras med ytterligare 618,5 miljoner kronor.
Besparingen bör inte tillåtas slå igenom på konsumentpriserna.
Någon höjning av gränsskyddet bör därför inte genomföras. Därmed
måste det kompensationsbelopp till jordbruket som lades fast i
1990 års livsmedelspolitiska beslut sänkas med motsvarande
belopp.

För budgetåret 1992/93 kommer direktbidragen således att uppgå
till sammanlagt 1 600 miljoner kronor. Medlen bör få disponeras
på samma sätt som under tidigare år.

Till viss del kompenseras jordbruket genom de kostnadssänkande
åtgärder som berörts tidigare. Dessutom kommer även den
generella sänkningen av arbetsgivaravgiften som regeringen har
föreslagit att påverka jordbruket i en kostnadssänkande
riktning.

Det bör liksom tidigare år få ankomma på regeringen att
fastställa grunderna för och fördelningen av direktbidragen på
olika produktionsgrenar. Jordbruksministern nämner emellertid i
detta sammanhang att han har för avsikt att av anvisat belopp
föreslå regeringen att medel tillförs skördeskadefonden så att
den överenskommelse mellan LRF och tidigare regering om
avsättningar till fonden nu kan fullföljas.

Till följd av årets skördeskador beräknas fonden behöva
utbetala större belopp än vad som beräknats. Genom att avsätta
medel från direktbidragen kan fonden trots detta byggas upp till
avsedd nivå.

Förändringen av kompensationsbelopp och direktbidrag måste
också ses som ett steg i den nödvändiga anpassning av stödnivån
som måste ske inför ett EG-medlemskap. Jordbruksministern har
för avsikt att återkomma till regeringen med ytterligare förslag
som syftar till att Sverige vid inträdet i EG skall ha en stark
och konkurrenskraftig jordbruksnäring.

Motionen

Enligt motion Jo7 (s) reser denna del av propositionen ett
antal frågor som inte får något svar. Bl.a. framgår inte hur
mycket den aviserade sänkningen av införselavgifterna på
fodermedel betyder för animalieproduktionen. Till oklarheterna
hör också att det inte anges hur stor del av medlen som skall
tillföras skördeskadefonden. Enligt motionen finns det anledning
att tro att förslaget i själva verket innebär en höjning av
stödet till animaliesektorn. Motionärerna förväntar sig att
regeringen i budgetpropositionen presenterat ett samlat förslag
till åtgärder på vegetabiliesidan och animaliesidan och därvid
också klargör konsekvenserna av avskaffandet av
prisregleringsavgifterna resp. sänkningen av införselavgifterna
på fodermedel. Även storleken av djurbidraget bör redovisas.
Motionen utmynnar i ett avslagsyrkande och ett yrkande att
anslaget sänks till 1 303,5 miljoner kronor. Därvid har
motionärerna reducerat 1991/92 års kompensationsbelopp med dels
den tidigare aviserade besparingen om 175 miljoner kronor, dels
de belopp som under föregående budgetår användes för amortering
av skulden i spannmålsregleringskassan, förstärkning av
anläggningsstödet och överföring till skördeskadefonden, dvs.
755 + 100 + 60 miljoner kronor.

Utskottets överväganden

Utskottet delar synpunkterna i motion Jo7 så till vida att
grunderna för fördelningen av direktbidragen inte klart framgår
av propositionen. Utskottet har därför från regeringskansliet
inhämtat viss kompletterande information om användningen av det
föreslagna beloppet 1,6 miljarder kronor. Beloppet skall
fördelas mellan vegetabilieproduktionen och
animalieproduktionen. Som framgår av propositionen är därvid
avsikten att skördeskadefonden skall tillföras medel från
anslaget så att fonden, trots beräknade stora utbetalningar, kan
byggas upp till avsedd nivå. Detta skulle innebära en relativt
kraftig sänkning av djurbidragen men också i övrigt en sänkt
kompensationsnivå i förhållande till 1990 års
livsmedelspolitiska beslut.

I anslutning till sina överväganden om storleken av
kompensationsbeloppet har utskottet erhållit information om 1992
års omfattande skördeskador och vissa beräkningar av jordbrukets
intäkter och kostnader åren 1988--1993. Även om siffrorna för år
1992 inte är definitiva finns det enligt utskottets mening
anledning att hysa oro över jordbrukets ekonomiska situation.
Det gäller i synnerhet relativt nyetablerade företag och
företag med stor skuldbörda. Mot bakgrund av det ekonomiska
läget i landet och behovet av att stärka statsbudgeten godtar
utskottet dock regeringens bedömning att en ytterligare
besparing bör göras på direktbidragen till jordbruket utöver den
som aviserades i 1992 års budgetproposition. Med hänsyn till vad
utskottet nyss anfört om jordbruksnäringens svårigheter bör
någon besparing utöver vad regeringen föreslår inte komma i
fråga. Eftersom de föreslagna direktbidragen avser 1992 års
inkomst och anvisas på tilläggsbudget för innevarande budgetår
anser utskottet det inte möjligt att -- som föreslås i motion
Jo7 -- vänta med någon del av ställningstagandet till
behandlingen av 1993 års budgetproposition. Denna proposition
skall för övrigt avse nästa budgetår, 1993/94. För budgetåret
1992/93 bör direktbidragen således bestämmas till 1600
miljoner kronor. Medlen bör få disponeras på samma sätt som
tidigare år, med bl.a. de ändringar som föranleds av att det
inte är aktuellt med någon höjning av ramen för
anläggningsstödet eller amortering av skulden inom
spannmålsregleringen med medel från direktbidragen. Liksom
tidigare år bör det ankomma på regeringen att fastställa
grunderna för och fördelningen av direktbidragen på olika
produktionsgrenar.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag om
direktbidragen och avstyrker motion Jo7 yrkandena 1 och 2.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen i dess helhet

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo6,

2. beträffande anpassning till EG m.m.

att riksdagen lämnar utan erinran vad i propositionen anförts
om åtgärder för att påbörja en anpassning av jordbruket till de
förhållanden som råder inom EG samt avslår motion 1992/93:Jo10
yrkandena 1 och 3,

3. beträffande avskaffande av prisregleringsavgifterna
m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo7 yrkande 3,
1992/93:Jo9 yrkande 2 och 1992/93:Jo10 yrkande 2,

res. 1 (s)

4. beträffande fortsatt finansiering av verksamheter som
bekostas med internavgifter

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo8, 1992/93:Jo9
yrkande 1 och 1992/93:Jo11,

5. beträffande direktbidrag till jordbruket

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motion 1992/93:Jo7 yrkandena 1 och 2 dels godkänner
vad i propositionen förordats om en sänkning av
kompensationsbeloppet till jordbruket, dels godkänner vad i
propositionen förordats om utbetalning av direktbidrag till
jordbruket för budgetåret 1992/93, dels till
Omställningsåtgärder i jordbruket m.m. på tilläggsbudget
till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar ett
förslagsanslag på 1600000000 kr.

res. 2 (s)

Stockholm den 1 december 1992

På jordbruksutskottets vägnar

Margareta Winberg

I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar
Virgin (m), Inga-Britt Johansson (s), Bengt Rosén (fp), Lennart
Brunander (c), Inge Carlsson (s), Mona Saint Cyr (m), Kaj
Larsson (s), Dan Ericsson i Kolmården (kds), Christer Windén
(nyd), Carl G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Patrik Norinder
(m), Lena Klevenås (s) och Björn Ericson (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Avskaffande av prisregleringsavgifterna m.m. (mom. 3)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj
Larsson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Björn Ericson (alla
s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar
med "När det" och på s. 9 slutar med "yrkande 2" bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar de synpunkter som framförs i motionerna Jo7
och Jo9 angående prisregleringsavgifterna. Enligt utskottets
mening borde propositionen ha innehållit en redovisning av
konsekvenserna av att avgifterna avskaffas. Härtill kommer att
30--40% av det handelsgödsel och bekämpningsmedel som skall
användas under odlingsåret 1993 redan har köpts in. Från
rättvisesynpunkt bör förändringar av avgifterna göras inför en
ny odlingssäsong och inte i samband med ett årsskifte. Som
anförs i motionen finns det ett avgörande skäl att behålla
avgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel, nämligen
miljöskälet. Hänsynen till såväl människors hälsa som miljön
kräver att kemikalieanvändningen i jordbruket minskas så långt
som möjligt. I det arbetet är ekonomiska styrmedel, t.ex.
avgifter, det mest verksamma medlet. Att detta också är
regeringens uppfattning framgår av regeringsförklaringen. Därför
är det förvånande att regeringen nu tar ett steg tillbaka mot
ett kemikaliejordbruk som är till skada för hälsan och miljön.
Enligt utskottets mening är kemikalieanvändningen i jordbruket
inte i första hand en företagsekonomisk fråga utan en
miljöpolitisk fråga. Utskottet delar därför motionärernas mening
att prisregleringsavgifterna bör omvandlas till miljöavgifter.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo7 yrkande 3
och Jo9 yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Motion Jo10 yrkande 2 avstyrks i den mån den ej
tillgodoses genom detta ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:

3. beträffande avskaffande av prisregleringsavgifterna
m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo7 yrkande
3 och 1992/93:Jo9 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört samt avslår motion 1992/93:Jo10
yrkande 2,

2. Direktbidrag till jordbruket (mom. 5)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj
Larsson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Björn Ericson (alla
s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "och 2" bort ha
följande lydelse:

I likhet med vad som anförs i motion Jo7 anser utskottet att
propositionen i denna del är alltför bristfällig för att läggas
till grund för några slutgiltiga ställningstaganden i riksdagen
om jordbrukets kompensationsbelopp. Till oklarheterna hör bl.a.
effekterna för jordbruksnäringen av sänkt gränsskydd på
fodermedel och av avskaffade prisregleringsavgifter på
handelsgödsel och bekämpningsmedel. På grundval av den
knapphändiga information som tillhandahålls i propositionen kan
det t.o.m. antas att regeringsförslaget i själva verket innebär
en höjning av stödet till animaliesektorn. Den går i motsatt
riktning mot vad som i övrigt sker i vårt samhälle i dag. En
förutsättning för att svenska folket skall tolerera den
nödvändiga åtstramningen av samhällsekonomin är att bördorna
fördelas så rättvist som möjligt.

För budgetåret 1991/92 uppgick direktstödet till 2 393,5
miljoner kronor. Av dessa användes 755 miljoner kronor till
amortering av den kredit som ställts till förfogande för att
finansiera 1990 års spannmålsexport. 100 miljoner kronor
användes vidare för att utöka ramen för anläggningsstödet och 60
miljoner kronor tillfördes skördeskadefonden. 1 478 miljoner
kronor utbetalades som djurbidrag. De poster som avser
spannmålsexporten och anläggningsstödet är inte aktuella vid
fördelningen av 1992/93 års kompensationsbelopp. Beträffande
skördeskadefonden saknar propositionen uppgift om vilket belopp
som regeringen ämnar disponera. Med anledning härav kan
utskottet i detta sammanhang endast tillstyrka att jordbruket
tillförs ett belopp som motsvarar föregående budgetårs
kompensationsbelopp med avdrag för ovan angivna belopp om 755,
100 resp. 60 miljoner kronor och den tidigare aviserade
besparingen på 175 miljoner kronor. Utskottet förutsätter att
regeringen i budgetpropositionen återkommer med ett samlat
förslag till åtgärder på vegetabiliesidan, inbegripet förslag om
avsättning till skördeskadefonden. Utskottet förväntar också att
budgetpropositionen innehåller ett samlat förslag till åtgärder
på animaliesidan där konsekvenserna av sänkt införselavgift på
fodermedel klargörs och där storleken på djurbidragen redovisas.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:

5. beträffande direktbidrag till jordbruket

att riksdagen med avslag på regeringens förslag i denna del
och med anledning av motion 1992/93:Jo7 yrkandena 1 och 2 dels
godkänner vad utskottet förordat om beräkningen av
kompensationsbeloppet till jordbruket, dels till
Omställningsåtgärder i jordbruket m.m.
på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93
anvisar ett förslagsanslag på 1303500000 kr.

Särskilda yttranden

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj
Larsson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Björn Ericson (alla
s) anför:

1. Avslag på propositionen

Den jordbrukspolitiska proposition som behandlas i detta
betänkande är undermålig. Den skjuter flera viktiga beslut på
framtiden. När det gäller den stora frågan, anslaget till
direktstöd, är propositionen svårförståelig. Vad ingår i
beloppet i form av djurbidrag, bidrag till
vegetabilieproduktionen och avsättning till skördeskadefonden
och med vilka delbelopp? Motstridiga muntliga uppgifter från
departementet har inte underlättat beslutsfattandet.

Mitt under utskottsarbetet har jordbruksministern via ett
pressmeddelande informerat om att han föregått
utskottsbehandlingen och fattat beslut om avskaffande av
prisregleringsavgifter på handelsgödsel och växtgifter.

Propositionen borde på grund av bristen på analys, konsekvens
och helhetssyn avslås. Med tanke på lantbrukets ekonomiska
situation väljer vi ändå att behandla den trots föreliggande
brister.

2. Jordbrukets EG-anpassning

Vi anser att betänkandet genomgående går ut på en anpassning
till EG:s jordbrukspolitik redan nu. Vi har för avsikt att tills
vidare fullfölja 1990 års livsmedelspolitiska beslut och vänder
oss därför mot betänkandets allmänna inriktning.

Dan Ericsson i Kolmården (kds) anför:

Trots att situationen förändrats högst påtagligt sedan 1990
års livsmedelspolitiska beslut i och med den svenska ansökan om
ett svenskt medlemskap i EG och trots att
Omställningskommissionen anvisat vissa steg i riktning mot en
anpassning till EG:s ersättningssystem har en samlad justering
av jordbrukspolitiken ännu inte presenterats. Enligt min
uppfattning byggde omställningsbeslutet 1990 på felaktig grund
avseende överskott, verklig subventionsgrad samt avsaknad av
beaktande av jordbrukets sidoeffekter och därmed att man
jämställde jordbruket med andra näringar. En justering och
anpassning borde därför ha påbörjats tidigare.

Garantipriset för spannmål sänks nu till en sådan nivå att det
blir svårt att producera utan förlust. Detta kommer att för
många lantbrukare leda till ekonomiska problem. Därigenom kan
stora kapitalvärden gå förlorade samtidigt som arbetslösheten på
landsbygden kan komma att öka högst påtagligt. För att undvika
denna utveckling är det därför helt avgörande att svenskt
lantbruk redan nu ges samma produktionsmöjligheter som gäller
för EG:s jordbrukare. Det innebär att frågorna om exempelvis
arealersättning, exportfinansiering och kompensation för
gentemot EG-länderna större kostnader för djurhållning och
miljöinsatser måste få en rimlig lösning.

Jordbruksministern har, som utskottet anför, för avsikt att i
budgetpropositionen återkomma med förslag rörande grunderna för
en successiv anpassning av jordbrukspolitiken. Riksdagen kommer
därför inom kort att få ta ställning till de mer övergripande
frågorna om jordbrukets och livsmedelspolitikens anpassning med
anledning av ett eventuellt svenskt medlemskap i EG. Jag
förutsätter att vi då får möjlighet att ha en bredare och
djupare debatt om villkoren för svenskt lantbruk och vad som
krävs för fortsatt svensk livsmedelsproduktion och därmed
fortsatt levande landsbygd.

Vad avser direktbidragen kan bara konstateras att den
besparing som nu genomförs kan komma att leda till ytterligare
svårigheter för svenska jordbrukare. I förhållande till
Socialdemokraternas förslag att ytterligare sänka nivån är dock
regeringens förslag bättre.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.

Jan Jennehag (v) anför:

Jag instämmer i de socialdemokratiska reservationerna i detta
betänkande (reservationerna 1 och 2).