Vissa frågor om personlig assistans

Betänkande 1997/98:SoU4

Socialutskottets betänkande 1997/98:SOU04

Vissa frågor om personlig assistans

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Innehållsförteckning

1997/98
SoU4

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1996/97:146 Vissa frågor om
personlig assistans och 11 motionsyrkanden som väckts med anledning av
propositionen.
I propositionen föreslås att kommunerna skall finansiera beviljad assi-
stansersättning för de första 20 timmarna per vecka. Förslaget innebär en
ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning. Förslaget påverkar också
anslaget B 7 Kostnader för statlig assistansersättning.
I propositionen föreslås vidare ett förtydligande av 9 § i lagen (1993:387)
om stöd och service till vissa funktionshindrade.
Utskottet tillstyrker propositionen. Motionerna avstyrks.
Tre reservationer har lämnats.
Utskottet kommer i oktober 1997 att anordna en offentlig utfrågning om
frågor rörande assistansersättningen för att få en belysning av utvecklingen
på området under senare tid.

Propositionen

I proposition 1996/97:146 Vissa frågor om personlig assistans föreslår
regeringen (Socialdepartementet) att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd
och service till vissa funktionshindrade,
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:389) om
assistansersättning,
3. godkänner den föreslagna ändringen av anslaget B 7 Kostnader för statlig
assistansersättning.
Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga 1.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen
1996/97:So56 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag i prop. 1996/97:146 i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1996/97:So57 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen avslår
proposition 1996/97:146 Vissa frågor om personlig assistans.
1996/97:So58 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen avslår
proposition 1996/97:146.
1996/97:So59 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kommunalisering
av assistansreformen.
1996/97:So60 av Thomas Julin och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag att kommunerna skall finansiera
beviljad assistansersättning för de första 20 assistanstimmarna per vecka,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att redovisa förnyad analys av besparingen genom schablonisering av
assistansersättning,
3. att riksdagen beslutar att huvudmannaskapet för assistansersättningen
skall överföras till staten i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:So61 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1996/97:146 Vissa frågor om personlig
assistans,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunalisering av assistansverksamheten,
3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av schabloniseringen av
assistansersättningen i syfte att anpassa betalningssystemet till
assistansbehovet,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag på ett bättre och tydligare
regelverk enligt vad Intressegruppen för assistansberättigade föreslagit.

Utskottet

Propositionen i huvuddrag m.m.
I propositionen föreslås att kommunerna fr.o.m. den 1 november 1997 skall
finansiera beviljad assistansersättning för de första 20 assistanstimmarna per
vecka för alla som får assistansersättning. Försäkringskassan föreslås, som
hittills, få besluta om rätt till assistansersättning. Därefter skall
kommunerna debiteras för de första 20 assistanstimmarna per vecka. Härigenom
utnyttjas försäkringskassornas erfarenhet och resurser att hantera
assistansersättningen. Försäkringskassorna skall som hittills samråda med
kommunernas socialtjänst vid bedömningen av enskildas assistansbehov, anförs
det. Två nya lagparagrafer med denna innebörd föreslås införas i lagen
(1993:389) om assistansersättning.
En ändring i 9 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS) föreslås för att tydligare klargöra kommunens ansvar
för personlig assistans.
Regeringen hänvisar till att 1989 års handikapputredning i betänkandet
Handikapp - Välfärd - Rättvisa (SOU 1991:46) ursprungligen föreslog att
kommunen skulle besluta om och bekosta de första 20 assistanstimmarna per
vecka. Om behovet översteg 20 timmar per vecka skulle den enskilde hos
försäkringskassan kunna ansöka om assistansersättning för att täcka
kostnaderna för assistans fr.o.m. den 21:a timman per vecka. Ett syfte med
denna uppdelning var att kommunen, som alltid har ett basansvar för stöd- och
serviceinsatser, genom förslaget skulle avlastas höga kostnader för
stödinsatser.
Flertalet remissinstanser ansåg dock att endast en huvudman borde vara
ansvarig för beslutet om och administrationen av personlig assistans. När det
gäller finansieringen av verksamheten var remissopinionen mer splittrad. I
proposition 1992/93:159, Stöd och service till vissa funktionshindrade,
föreslog regeringen den nu gällande ordningen. Riksdagen beslutade i enlighet
med regeringens förslag (bet. 1992/93:SoU19, rskr. 1992/93:321).
Assistansutredningen framhöll i sitt betänkande Kostnader för den statliga
assistansersättningen (SOU 1995:126) att om huvudmannaskapet även i
fortsättningen delas mellan stat och kommun borde kommunerna göras
betalningsskyldiga för de första 20 timmarna för att motverka framtida
oönskade kostnadsförskjutningar. Utredningen remissbehandlades inte.
Regeringen understryker att den delar såväl 1989 års handikapputrednings som
Assistansutredningens uppfattning att kommunerna bör ha det grundläggande
ansvaret för personlig assistans. Finansieringen av assistansersättningen
måste utformas så att den stimulerar kommunerna till att pröva behovet av
stödinsatser enbart utifrån den enskildes situation och behov. Det skall inte
finnas ekonomiska incitament för kommunerna att omdefiniera behov av andra
insatser till personlig assistans.
I propositionen anförs att det är viktigt att framhålla den enskildes
önskemål om och inflytande över det stöd och den service han eller hon är
berättigad till. Det är sannolikt så, anförs det, att det är vanligare att det
är den enskildes önskemål om just stödinsatsen personlig assistans som
resulterar i en sådan än att kommunerna söker omdefiniera behovet och därmed
insatsen. Men attraktiva alternativ bör finnas bl.a. för ökad valfrihet och
integritet. Kommunerna bör därför stimuleras att bygga upp alternativ till
personlig assistans.
De sammanlagda kostnaderna för de 20 första assistanstimmarna per vecka
beräknas uppgå till 1 200 miljoner kronor. Regeringen förslår att anslaget B 7
Kostnader för statlig assistansersättning fr.o.m. budgetåret 1998 reduceras
med 800 miljoner kronor och överförs till det generella statsbidraget till
kommunerna. De resterande beräknade kostnaderna får enligt propositionen anses
täckta av det resurstillskott till kommunerna som regeringen föreslagit i den
ekonomiska vårpropositionen. För innevarande budgetår föreslås 135 miljoner
kronor utbetalas till kommunerna enligt de fördelningsprinciper som gäller för
det generella statsbidraget. Resurstillskottet för år 1997 till kommunerna får
anses täcka övriga beräknade kostnader, 65 miljoner kronor.
I proposition 1996/97:150, 1997 års ekonomiska vårproposition, aviserade
regeringen att den avsåg att lämna en proposition med förslag om kommunalt
finansieringsansvar för de 20 första assistanstimmarna per vecka för alla
personer som uppbär assistansersättning. Förslaget innebar, enligt
propositionen, en besparing på 65 miljoner kronor för budgetår 1997.
Socialutskottet anförde i sitt yttrande 1996/97:SoU7y till finansutskottet
att det inte hade några invändningar mot principen att finansieringsansvaret
för de 20 första assistanstimmarna per vecka överförs från staten till
kommunerna i likhet med vad som en gång föreslogs av Handikapputredningen och
senare också har föreslagits av Assistansutredningen. Utskottet ansåg att
formerna för detta fick diskuteras när regeringen avlämnade den särskilda
propositionen. Utskottet betonade dock att den funktionshindrades rätt att
själv välja sin assistent inte skall påverkas av förslaget och inte heller den
enskildes möjlighet att använda stödet för att anlita annan, t.ex. ett
kooperativ eller annat fristående organ som arbetsgivare.
Finansutskottet såg ingen anledning att göra någon annan bedömning än
socialutskottet och tillstyrkte den föreslagna besparingen i betänkande
1996/97:FiU20. Riksdagen följde finansutskottet (rskr. 1996/97:284).

Avslag på propositionen m.m.
I motion So56 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag i proposition 1996/97:146 i enlighet med vad som anförts i
motionen. En av huvudtankarna med lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade och lagen om assistansersättning var att begränsa antalet
huvudmän och därmed minska risken för att den funktionshindrade hamnar i en
karusell av hänvisningar där ingen tar ansvar. Att splittra
assistansersättningen på det sätt som nu föreslås vore djupt olyckligt, anför
motionärerna. Det strider dessutom mot vad som skett och sker vad gäller
huvudmannaskapen för annan vård och omsorg. Vidare anförs att i en liten
kommun, där det råkar bo förhållandevis många som behöver omfattande stöd, kan
bördan bli tung för den kommunala ekonomin. Det finns en risk att de individer
det handlar om känner sig utpekade och känner skuld för att deras stöd kostar
pengar. Då det är få individer som behöver personlig assistans och det är en
slump var de råkar bo är det logiskt att sprida kostnaden över hela landet. En
kommunalisering riskerar också att innebära att den enskildes rätt att påverka
formerna för sin egen assistans i allra högsta grad urgröps. Motionärerna är
oroliga att det kommer att finnas ett tryck på den enskilde att använda de
kommunala assistenterna i stället för den eller de personer som den enskilde
själv tycker vore bäst. När förändringen dessutom är underfinansierad med över
400 miljoner kronor kommer det att ligga i kommunernas intresse att minska
kostnaderna så långt det över huvud taget är möjligt. Regeringens hänvisning
till det extra statsbidraget är bara ett förtäckt sätt att frångå
finansieringsprincipen, vilket i förlängningen kommer att drabba de
funktionshindrade, anförs det.
I motion So58 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) yrkas att riksdagen avslår
proposition 1996/97:146. Motionärerna anför att den socialdemokratiska
regeringen med Centerpartiets stöd har fattat en rad beslut som urholkat
rätten till personlig assistans. Genom en rad förändringar försvårade
regeringen rätten till att erhålla statlig assistansersättning och inledde
därmed en kommunalisering av handikappolitiken med de nackdelar en sådan
politik medför för den enskilda funktionshindrade och deras närstående. Bland
annat inskränktes rätten för ungdomar att ha personlig assistans när de vistas
i daglig kommunal verksamhet som i skolan och barnomsorgen. Ändringarna i
socialtjänstlagen innebär, enligt motionärerna, uppenbara försämringar för
många funktionshindrade genom att det var dåligt preciserat i lagen vad rätten
till annat bistånd och annat ekonomiskt stöd rymmer. Den nyligen beslutade
schabloniseringen av assistansersättningen strider mot principen att
assistansersättningen är en individuell rättighet. Schabloniseringen kan också
komma att inskränka rätten att välja personlig assistent, som är en omistlig
del av den ursprungliga handikappreformen. Motionärerna anser att det nu
föreliggande förslaget om ökat kommunalt finansieringsansvar för kostnaden för
personlig assistans är ett tydligt steg mot en kommunalisering, vilket är
mycket olyckligt och måste avvisas. Förslaget innebär att valfriheten för den
enskilde funktionshindrade att själv få välja personlig assistans urholkas.
Motionärerna anser att det är ett minimikrav att behålla rätten till personlig
assistans såsom den ursprungligen var utformad.
I motion So61 av Stig Sandström m.fl. (v) yrkas att riksdagen avslår
proposition 1996/97:146 Vissa frågor om personlig assistans (yrkande 1).
Vidare begärs tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om
kommunaliseringen av assistansverksamheten (yrkande 2). Motionärerna motsätter
sig en kommunalisering av assistansverksamheten. De anser att regeringens
förslag är ett led i en sådan process. Att kommunerna nu får ansvar för de
första 20 timmarna kommer tillsammans med den redan beslutade
schabloniseringen av verksamheten att leda till utslagning av fristående
alternativ som exempelvis kooperativ, anförs det. Det kommer också att bli
svårare för enskilda funktionshindrade som vill påta sig arbetsgivarrollen.
Även i motion So57 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att propositionen
avslås. Motionärerna framhåller att den personliga assistansen har givit
funktionshindrade människor möjlighet att bestämma över sitt dagliga liv på
ett sätt som andra människor tycker är en självklar rättighet. De understryker
även att assistansersättningen är en kostnadsersättning till den
funktionshindrade själv, den är inte ett bidrag till assistansanordnaren eller
till de personer som anställs som personliga assistenter. Det är den
funktionshindrade personen som i efterhand redovisar till försäkringskassan
hur mycket assistans han eller hon fått och betalar tillbaka för outnyttjade
timmar.
Motionärerna anser att människor med de allra största behoven inte skall
behöva drabbas av stora besparingar. Kristdemokraterna avvisade därför de
förslag till besparingar som regeringen lade fram under förra året. Detsamma
gäller nu. En omfattande reform som denna måste få tid att sätta sig innan
genomgripande förändringar görs. Ständiga förslag om besparingar inom
handikappområdet leder till onödig oro för de människor som är direkt berörda
av reformen. De upplever att deras rättigheter ständigt ifrågasätts och känner
otrygghet inför framtiden. Människor som är hårt drabbade av funktionshinder
skall kunna känna trygghet och tilltro till att systemet är hållfast, anförs
det.
I motion So60 av Thomas Julin och Ragnhild Pohanka (mp) yrkas att riksdagen
dels avslår regeringen förslag att kommunerna skall finansiera beviljad
assistansersättning för de första 20 assistanstimmarna per vecka (yrkande 1),
dels beslutar att huvudmannaskapet för assistansersättningen skall överföras
till staten i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 3).
Motionärerna konstaterar att i nuläget skiljer stat och kommun på ansvaret för
dem med stort respektive litet behov av assistans. Kommunen har ansvaret för
dem vars behov av personlig assistans underskrider 20 timmar per vecka. De som
har större behov kan ansöka hos försäkringskassan om statlig ersättning. Om
ansökan beviljas tar staten över hela kostnadsansvaret från kommunen. En
konsekvens av denna form av delat huvudmannaskap är att ekonomiska motiv kan
påverka prövningen av behovet av stödinsats. Motionärerna delar regeringens
uppfattning att nuvarande förhållande med delat ansvar för finansieringen av
assistansersättningen är ohållbart och anser därför att staten helt bör ta
över huvudmannaskapet för all assistansersättning.
I motion So59 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kommunalisering av
assistansreformen. Motionärerna framhåller att rätten till personlig assistans
inneburit avsevärt förbättrade möjligheter till ett självständigt, tryggare
och rikare liv för många personer med funktionshinder. Reformen har gjort det
möjligt att utforma stödet utifrån den enskildes behov. Motionärerna anser att
en kommunalisering av assistansreformen vore ett grundskott mot dess
viktigaste princip, att den assistansberättigade själv kan avgöra hur
assistansen skall utformas. En kommunalisering kan leda till att villkoren för
de handikappade blir beroende av kommunernas olika storlek och ekonomiska
förutsättningar. Skrivningen i propositionen som gäller att ?kommunerna bör ha
det grundläggande ansvaret för personlig assistans? måste därför, enligt
motionärerna, förtydligas. Den får inte innebära en förändring av
verksamhetsansvaret utan enbart en förändring av kostnadsansvaret för de 20
första timmarna. I enlighet med socialutskottets yttrande 1996/97:SoU7y till
finansutskottet skall inte den funktionshindrades rätt att välja sin assistent
påverkas av förslaget, inte heller den enskildes möjlighet att använda stödet
för att anlita annan, t.ex. ett kooperativ eller annat fristående organ, som
arbetsgivare. Försäkringskassan skall även fortsättningsvis bedöma
vårdbehovet. Detta bör ges regeringen till känna.

Utskottets bedömning
Utskottet, som delar regeringens uppfattning att kommunerna bör ha
finansieringsansvaret för de tjugo första assistanstimmarna per vecka för alla
som får assistansersättning, avstyrker motionerna So56 (m), So57 (kd), So58
(fp), So60 (mp) yrkande 1 och So61 (v) yrkande 1. Utskottet kommer i oktober
1997 att anordna en offentlig utfrågning om frågor rörande
assistansersättningen för att få en belysning av utvecklingen på området under
senare tid.
Med anledning av propositionen anser utskottet att försäkringskassan liksom
hittills skall få pröva frågan om rätt till assistansersättning. Härigenom tas
försäkringskassornas uppbyggda kompetens tillvara. Utskottet vill dock betona
vikten av att försäkringskassorna även i fortsättningen samråder med kommunens
socialtjänst vid bedömning av enskildas assistansbehov. Samrådet är av än
större betydelse när kommunerna får kostnadsansvaret för de 20 första
assistanstimmarna per vecka.
Kommunerna har det grundläggande ansvaret för bl.a. personlig assistans
enligt lagen om stöd och service. Enligt lagen har kommunerna i uppgift att
fortlöpande följa upp vilka som omfattas av lagen och vilka deras behov av
stöd och service är samt verka för att dessa personer får sina behov
tillgodosedda. Biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till sådan
assistans är en av rättigheterna enligt lagen. Det grundläggande ansvar som
kommunerna har inskränker inte den enskildes rätt att själv välja vem som
skall ge assistansen och på vilket sätt denna ges samt inte heller vem som
skall vara arbetsgivare för assistenten. Utskottet anser i likhet med
propositionen och motion So59 (c) att den nu föreslagna förändringen av
finansieringsansvaret inte skall påverka den enskildes rättigheter i detta
hänseende. Motionen är därmed tillgodosedd och avstyrks. Även motionerna So60
(mp) yrkande 3 och So61 (v) yrkande 2 avstyrks.

Schabloniseringen av assistansersättningen
I propositionen 1996/97:150, 1997 års ekonomiska vårproposition, föreslog
regeringen att assistansersättningen skulle scahbloniseras och fastställas
till ett visst belopp per timme fr.o.m. den 1 september 1997. Om det
föreligger särskilda skäl skall försäkringskassan kunna medge att schablonen
får överskridas.
Socialutskottet behandlade förslaget i sitt yttrande till finansutskottet,
1996/97:SoU7y och anförde då följande:

Utskottet är väl medvetet om de problem som förelegat med olika beräkningssätt
från arbetsgivarnas sida vad gäller kostnaden för assistansen och den
omfattande administration detta medfört. Utskottet har därför inget att
invända mot en schablonisering av kostnaderna. Den föreslagna möjligheten för
ersättningsberättigade som har särskilda skäl att erhålla en högre ersättning
än schablonen är nödvändig enligt utskottets mening. Det kan t.ex. behövas
personal med speciell kompetens, det kan också krävas någon form av
arbetsledning för att samordna assistansen och ge assistenterna stöd i
arbetet. Många har valt att anordna sin assistans via brukarkooperativ. Det är
angeläget att brukarna själva (eller deras anhöriga) kan besluta om på vilket
sätt de vill anordna assistansen och att schabloniseringen inte leder till att
denna möjlighet inskränks. Utskottet vill samtidigt understryka att prövningen
av den högre ersättningen skall ske individuellt från fall till fall med
beaktande av de särskilda behov den enskilde kan ha och de särskilda kostnader
detta kan medföra. Regeringen har redovisat att den har för avsikt att noga
följa resursutvecklingen på området och vid behov återkomma till riksdagen i
frågan. Utskottet har inget att erinra mot förslaget till lag om ändring i
lagen (1993:389) om assistansersättning.
Finansutskottet ansåg sig inte ha anledning att göra något annat
ställningstagande än socialutskottet och tillstyrkte således, i sitt
betänkande 1996/97:FiU20, propositionens förslag angående schabloniseringen.
Riksdagen följde finansutskottet (rskr. 1996/97:284).
I motion So61 av Stig Sandström m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen
dels begär en översyn av schabloniseringen av assistansersättningen i syfte
att anpassa betalningssystemet till assistansbehovet (yrkande 3), dels begär
förslag på ett bättre och tydligare regelverk enligt vad Intressegruppen för
Assistansberättigade föreslagit (yrkande 4). Motionärerna anför att de
fortsatt är emot en schablonisering av assistansersättningen och vill avskaffa
denna. Assistansersättningen skall vara en individuell ersättning som ersätter
de faktiska kostnaderna. Personer med omfattande funktionshinder har i
allmänhet kostsammare assistans. Dessa skall inte tvingas motivera kostnaderna
för att tillgodose behov som andra som inte har lika stora funktionshinder får
utan prövning. Detta är diskriminerande då det inte tillförsäkrar svårt
funktionshindrade en levnadsnivå som är jämförbar med den de som inte är
funktionshindrade har, anför motionärerna. Intressegruppen för
Assistansberättigade (Ifa) har föreslagit att varje assistansberättigad
upprättar en budget enligt en av Riksförsäkringsverket upprättad kontoplan som
utgörs av ersättningsbara kostnadsslag. Den enskilde redovisar sedan sina
faktiska kostnader och över- eller underskott regleras. Riktigheten i
redovisningen intygas av lämplig instans, exempelvis en auktoriserad revisor.
Motionärerna anser att detta förslag för den enskilde innebär en acceptabel
kostnadskontroll och att ytterligare behovsprövningar blir onödiga. Förslaget
ger också legitimitet åt reformen då den motverkar misstankar om
överkompensation. Ifa:s förslag är enligt motionärerna värt att prövas.
Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag enligt denna modell.
I motion So60 av Thomas Julin och Ragnhild Pohanka (mp) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att redovisa förnyad analys av besparingen genom schablonisering av
assistansersättningen (yrkande 2). Syftet med schabloniseringen var att spara
pengar. Motionärerna anser dock att det saknas analys av vilka konsekvenser
schabloniseringen innebär socialt och kvalitetsmässigt och om dessa
förändringar i sig kan leda till en oönskad kostnadsutveckling. De begär en
förnyad analys av schabloniseringens effekter på assistansreformens
kostnadsutveckling och kvalitet. Regeringen bör, enligt deras uppfattning,
utreda ett rättvisare system i samråd med representanter för olika
brukarorganisationer.

Utskottets bedömning
Vid behandlingen av 1997 års ekonomiska vårproposition beslöt riksdagen att
assistansersättningen fr.o.m. den 1 september 1997 skall schabloniseras och
fastställas till ett visst belopp per timme att fastställas av regeringen för
varje år. Ändringen har just trätt i kraft.
Utskottet har inte ändrat uppfattning i frågan. Den tidigare hanteringen
skapade problem och ledde till en omfattande administration vid
försäkringskassorna. Schabloniseringen underlättar hanteringen vid
försäkringskassorna och innebär att resurser kan sparas vilka kan komma de
assistansberättigade till del. Funktionshindrade personer med särskilda skäl
kan erhålla en högre timersättning efter beslut av försäkringskassan.
Regeringen aviserade i vårpropositionen sin avsikt att noga följa
resursutvecklingen och återkomma till riksdagen i frågan. Utskottet kan också
konstatera att regeringen nyligen tillsatt en samrådsgrupp med företrädare för
handikapporganisationerna och Socialdepartementet för fortsatta diskussioner
om personlig assistans.
Den ändring som just trätt i kraft måste nu få tid att få genomslag.
Utvecklingen följs noga av såväl Regeringskansliet som den tillsatta
arbetsgruppen. Regeringen har aviserat att den vid behov återkommer till
riksdagen i frågan. Något initiativ från riksdagens sida med anledning av
motionerna So60 (mp) yrkande 2 och So61 (v) yrkandena 3 och 4 behövs därmed
inte. Motionsyrkandena avstyrks.

Lagförslag m.m.
Utskottet tillstyrker förslaget till lag om ändringar i lagen (1993:389) om
assistansersättning med det tillägget att lagen skall träda i kraft den 1
november 1997.
Utskottet har heller inget att erinra mot förslaget till förtydligande av
kommunens ansvar för personlig assistans. Förslaget till lag om ändring i
lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade tillstyrks
därmed.
Utskottet anser också att den föreslagna ändringen av anslaget B 7 Kostnader
för statlig assistansersättning bör godkännas.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So56, 1996/97:So57, 1996/97:So58,
1996/97:So60 yrkande 1 och 1996/97:So61 yrkande 1,
res. 1 (m, fp, v, mp, kd)
2. beträffande den enskildes rätt att välja assistent m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So59, 1996/97:So60 yrkande 3 och
1996/97:So61 yrkande 2,
res. 2 (v, mp)
3. beträffande schabloniseringen av assistansersättningen
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So60 yrkande 2 och 1996/97:So61
yrkandena 3 och 4,
res. 3 (v, mp)
4. beträffande lagförslagen
att riksdagen antar
a) dels propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1993:389) om
assistansersättning med tillägget att lagen skall träda i kraft den 1
november 1997,
b) dels propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om
stöd och service till vissa funktionshindrade,
5. beträffande den föreslagna ändringen av anslaget B7 Kostnader för
statlig assistansersättning
att riksdagen godkänner den föreslagna ändringen av anslaget B 7 Kostnader för
statlig assistansersättning.

Stockholm den 18 september 1997

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Hans
Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson
(s), Roland Larsson (c), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Mariann Ytterberg
(s), Stig Sandström (v), Christin Nilsson (s), Birgitta Wichne (m), Thomas
Julin (mp), Elisebeht Markström (s), Kerstin Heinemann (fp) och Tuve Skånberg
(kd).

Reservationer

1. Avslag på propositionen m.m. (mom. 1)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlsson (m), Stig Sandström (v),
Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp), Kerstin Heinemann (fp) och Tuve
Skånberg (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Utskottet,
som? och slutar med ?(v) yrkande 1? bort ha följande lydelse:
Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade har gett tiotusentals
personer en helt ny möjlighet att leva ett normalt liv och få ta del av olika
verksamheter. Införandet av LSS och LASS är den största och viktigaste
handikappreformen i Sverige. Utskottet anser att reformen nu måste få tid att
verka några år innan en utvärdering kan göras. Ständiga förslag till
besparingar inom handikappområdet leder till onödig oro för de människor som
är direkt berörda av reformen. Utskottet anser att människor som är hårt
drabbade av funktionshinder skall kunna känna trygghet och tilltro till att
systemet är hållfast. De förändringar som regeringen nu föreslår i
propositionen är ett steg mot en kommunalisering av handikappolitiken. Detta
innebär ett hot mot den enskildes rätt att påverka formerna för sin egen
assistans. Utskottet anser därför att propositionen bör avslås och motionerna
So56 (m), So57 (kd), So58 (fp), So60 (mp) yrkande 1 och So61 (v) yrkande 1 bör
bifallas.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på propositionen m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:So56, 1996/97:So57,
1996/97:So58, 1996/97:So60 yrkande 1 och 1996/97:So61 yrkande 1 avslår
propositionen.

2. Den enskildes rätt att välja assistent m.m. (mom. 2)
Stig Sandström (v) och Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Med anledning?
och på s. 7 slutar med ?yrkande 2 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet, som motsätter sig en kommunalisering av assistansverksamheten,
anser att regeringens förslag är ett led i en sådan process. En
kommunalisering av assistansersättningen tillsammans med den redan beslutade
schabloniseringen av verksamheten skulle medföra en utslagning av fristående
alternativ som exempelvis kooperativ. Det skulle också bli svårare för
enskilda funktionshindrade att påta sig arbetsgivarrollen. Utskottet anser i
stället att staten helt bör ta över ansvaret för samtliga assistanstimmar även
för personer som har behov av personlig assistans mindre än 20 timmar i
veckan. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna med
anledning av motionerna So60 (mp) yrkande 3 och So61 (v) yrkande 2 och med
avslag av motion So59 (c).
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande den enskildes rätt att välja assistent m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So60 yrkande 3 och
1996/97:So61 yrkande 2 och med avslag på motion 1996/97:So59 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Schabloniseringen av assistansersättningen (mom. 3)
Stig Sandström (v) och Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Vid
behandlingen? och på s. 9 slutar med ?Motionsyrkandena avstyrks? bort ha
följande lydelse:
Syftet med att schablonisera assistansersättningen var att spara pengar. Det
saknas dock en analys av vilka konsekvenser schabloniseringen får socialt och
kvalitetsmässigt. Det saknas också en analys av om dessa förändringar i sig
kan leda till en oönskad kostnadsutveckling.
Utskottet anser att schabloniseringen av assistansersättningen bör
avskaffas. Assistansersättningen skall vara en individuell ersättning som
ersätter de faktiska kostnader som den enskilde har för assistansen. Personer
med omfattande funktionshinder skall inte tvingas motivera kostnader för att
tillgodose behov som andra med mindre omfattande funktionshinder får utan
prövning. Intressegruppen för assistansberättigade (Ifa) har föreslagit att
varje assistansberättigad upprättar en budget enligt en av
Riksförsäkringsverket upprättad kontoplan som utgörs av ersättningsbara
kostnadsslag. Den enskilde redovisar sedan sina faktiska kostnader och över-
eller underskott regleras. Riktigheten i redovisningen intygas av lämplig
instans exempelvis en auktoriserad revisor. Utskottet anser att förslaget för
den enskilde innebär en acceptabel kostnadskontroll samtidigt som ytterligare
behovsprövningar blir onödiga. Riksdagen bör enligt utskottets mening begära
förslag från regeringen enligt denna modell. Vad utskottet anfört med
anledning av motionerna So60 (mp) yrkande 2 och So61 (v) yrkandena 3 och 4 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande schabloniseringen av assistansersättningen
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So60 yrkande 2 och
1996/97:So61 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

I propositionen framlagda lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................1
Motionerna............................................1
Utskottet.............................................2
Propositionen i huvuddrag m.m. 2
Avslag på propositionen m.m. 4
Utskottets bedömning 6
Schabloniseringen av assistansersättningen 7
Utskottets bedömning 8
Lagförslag m.m. 9
Hemställan 9
Reservationer........................................10
1. Avslag på propositionen m.m. (mom. 1) 10
2. Den enskildes rätt att välja assistent m.m. (mom. 2) 11
3. Schabloniseringen av assistansersättningen (mom. 3) 11
Bilaga..........................................................................
.................... ...............12