Vissa frågor om arbetstid

Betänkande 1997/98:AU8

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1997/98:AU08

Vissa frågor om arbetstid

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Innehållsförteckning

1997/98
AU8

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande 45 motionsyrkanden från de allmänna
motionstiderna 1996 och 1997 om arbetstidsfrågor. Särskilt frågan om
arbetstidsförkortning och flexibilitet i den rättsliga regleringen står i
centrum, men också frågor om övertid, deltidsanställdas önskan att arbeta
heltid och avregleringar behandlas.
Samtliga motionsyrkanden avstyrks, främst med hänvisning till pågående
beredning av arbetstidsfrågan i Regeringskansliet.
Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har
avgett reservationer.

Motionerna

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1996
1996/97:A701 av Per Bill och Sten Tolgfors (m) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar avskaffa den nuvarande arbetstidslagen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur grundkraven i EG:s
arbetstidsdirektiv kan uppfyllas, intill dess att direktivet moderniserats.
1996/97:A705 av Lisbeth Staaf-Igelström och Ann-Kristine Johansson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en halvering av den allmänna övertiden.
1996/97:A709 av Elver Jonsson och Siri Dannaeus (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införandet av en ramlagstiftning för arbetstider som utgår från ett
genomsnittsberäknat arbetstidsmått och vilken medger ett stort utrymme för
flexibilitet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om borttagande av det generella nattarbetsförbudet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätt för arbetstagaren att få en begäran om ändrad arbetstid seriöst
prövad av arbetsgivaren,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den del av semestern som överstiger fyra veckor skall få
disponeras enligt arbetstagarens önskemål löpande under året i både dagar och
timmar.
1996/97:A711 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om 35 timmars
veckoarbetstid i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om initiativ till ett kontrakt med arbetsmarknadens parter om en
arbetstidsförkortning till 35 timmars arbetsvecka.
1996/97:A719 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetstidsförkortning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ge JämO i uppdrag att studera effekterna av en
arbetstidsförkortning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om övertidsarbete.
1996/97:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förkortad och flexibel arbetstid,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om begränsning av övertidsuttaget.
1996/97:A814 av Inger Segelström m.fl. (s) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en arbetstidsförkortning bör ske i det fall att parterna på
arbetsmarknaden misslyckas i sina ansträngningar att successivt korta
arbetstiden.
1996/97:So637 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införandet av sex timmars arbetsdag som ett led i familjepolitiken.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1997
1997/98:A209 av Marie Granlund och Lars-Erik Lövdén (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
deltidsanställning.
1997/98:A215 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en
översyn av statliga regleringar för att underlätta införandet av en frivilligt
sänkt arbetstid på kommunal nivå.
1997/98:A230 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas
3. att riksdagen beslutar att avskaffa den nuvarande arbetstidslagen i
enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av avreglering av EU:s arbetstidsdirektiv.
1997/98:A236 av Lennart Brunander (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning om förändring av arbetstider i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1997/98:A247 av Tomas Eneroth m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar av
arbetstiden.
1997/98:A256 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om 35 timmars
veckoarbetstid i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om initiativ till ett kontrakt med arbetsmarknadens parter om en
arbetstidsförkortning till 35 timmars arbetsvecka.
1997/98:A260 av Holger Gustafsson (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att använda arbetsgivaravgifterna för att begränsa övertidsarbete,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förhandlingar med arbetsmarknadens parter.
1997/98:A262 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ge JämO i uppdrag att utreda en förkortad arbetsdags effekter på
löneskillnader mellan män och kvinnor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkt övertidstak,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring enligt vad i
motionen anförts om differentierade arbetsgivaravgifter vid uttag av över-
tidstimmar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om övertidsavgiften,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag enligt vad i motionen
anförts om stärkandet av löntagarnas inflytande över arbetstidens förläggning,
6. att riksdagen beslutar godkänna riktlinjer för en arbetstidsförkortning
enligt vad i motionen anförts,
7. att riksdagen beslutar tillsätta en parlamentarisk kommission för att
enligt motionens riktlinjer genomföra en arbetstidsförkortning,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om överläggningar med arbetsmarknadens parter,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättandet av en stödfond till försöksverksamhet med kortare
arbetstid.

1997/98:A272 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetstider.
1997/98:A273 av Ingbritt Irhammar och Margareta Andersson (c) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förkortad och flexibel arbetstid, med målet 30 timmars arbetsvecka
som ger utrymme för 6 timmars arbetsdag,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om begränsning av övertidsuttaget till 100 timmar.
1997/98:A304 av Inger Segelström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en första
förkortning av den generella arbetstiden, avtalsvägen, bör påbörjas senast år
1999, annars bör lagstiftning övervägas.
1997/98:A807 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetstid.
1997/98:Fi220 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Arbetstidskommission,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om övertidsuttaget.
1997/98:So677 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införandet av sextimmars arbetsdag som ett led i familjepolitiken.
1997/98:So805 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning på 35 timmars
veckoarbetstid.
1997/98:T912 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sextimmarsdagen.

Utskottet

Inledning
Utskottet behandlar i detta betänkande motioner som avser vissa frågor om
arbetstid. Motionerna tar främst upp förslag till ändringar i 1982 års
arbetstidslag. I centrum står frågan om arbetstidsförkortning, men också andra
frågor behandlas.
Det kan påminnas om att utskottet även tidigare under riksmötet behandlat
motionsyrkanden om arbetstidsförkortning och den aspekt av arbetstidsfrågan som
hänger samman med deltidsanställdas önskan att gå över till att arbeta heltid
(bet. 1997/98:AU1 och AU6).

Något om arbetstidslagen
Arbetstidslagen (1982:673) trädde i kraft den 1 januari 1983.
Enligt arbetstidslagen gäller bl.a. följande. Den ordinarie arbetstiden får
uppgå till högst 40 timmar i veckan. Om det behövs med hänsyn till arbetets
natur eller arbetsförhållandena får den högsta tillåtna arbetstiden avse ett
genomsnitt för en tid av högst fyra veckor.
Om det på grund av verksamhetens natur är nödvändigt att en arbetstagare står
till arbetsgivarens förfogande på arbetsstället för att vid behov utföra
arbete, får jourtid tas ut med högst 48 timmar per arbetstagare under fyra
veckor eller 50 timmar under en kalendermånad.
Med övertid avses i första hand sådan arbetstid som överstiger ordinarie
arbetstid och jourtid. Allmän övertid får tas ut med högst 48 timmar per
arbetstagare under fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad. Under
ett kalenderår får den allmänna övertiden uppgå till högst 200 timmar.
Bestämmelserna om arbetstidens förläggning innebär att arbetstagaren skall ha
ledigt för nattvila mellan kl. 24 och 05. Detta är i princip ett
nattarbetsförbud. Undantag får dock göras i vissa fall.
Lagen är semidispositiv. Det innebär att avvikelser från lagens bestämmelser
får göras genom kollektivavtal, oftast genom sådana avtal som slutits eller
godkänts av en central arbetstagarorganisation. När det gäller vissa
bestämmelser om övertid, mertid och arbetstidens förläggning får avvikelser som
gäller under högst en månad ske genom kollektivavtal som slutits av en lokal
arbetstagarorganisation.
Avvikelser från lagens regler genom kollektivavtal får dock göras endast
under förutsättning att de inte innebär att mindre förmånliga regler tillämpas
än de som följer av EG-direktivet 93/104/EEG om arbetstidens förläggning i
vissa avseenden.
Om en arbetsgivare överträder lagens bestämmelser om övertid utgår
övertidsavgift. Övertidsavgifter tillfaller staten.

Arbetstidsförkortning m.m.
I ett antal motioner från partier, kommittéer och enskilda riksdagsledamöter
diskuteras olika modeller för förändringar i arbetstidslagens bestämmelser om
ordinarie arbetstid. Särskilt frågan om arbetstidsförkortning står i cen-trum.
Centerpartiet pekar i partimotion 1997/98:A272 på behovet av mer flexibla
arbetstider på den moderna arbetsmarknaden. Förkortade arbetstider måste enligt
motionen växa fram ur ökad produktivitet och bygga på frivillighet och avtal i
första hand. Centerpartiet vill dock inte utesluta att lagstiftning kan behövas
eller att staten som arbetsgivare kan behöva inta en mera aktiv roll i
arbetstidsfrågan.
Ett tema i motionen är att arbetstiden måste tillåtas kunna variera för att
möta olika individers skilda behov eller den enskildes skiftande behov under
livets olika skeden. I vissa skeden av livet bör man kunna arbeta mindre och i
andra mer, sägs det i motionen. Centerpartiet föreslår att arbetstidslagen ses
över av en utredning och att förändringar i lagen sker som innebär att en s.k.
arbetstidsbank kan inrättas. I en sådan bank skulle den enskilde kunna samla
och spara arbetstid och ta ut den senare i form av förkortad arbetstid, enstaka
dagar eller en längre sammanhållen ledighet. På så sätt skulle den enskilde
individen ges möjligheter att fördela arbetstid över livet. Enligt förslaget
bör utredningen särskilt beakta småbarnsföräldrars möjligheter att ta del av
utbildning och deras möjligheter till flexibla arbetstider (yrk. 4).
Vänsterpartiet förespråkar i flera partimotioner en generell, lagstadgad
arbetstidsförkortning som på sikt skall leda fram till sex timmars arbetsdag
(partimotionerna 1996/97:A719 yrk. 1, 1996/97:So637 yrk. 2, 1997/98:A262 yrk.
6, 1997/98:A807 yrk. 8, 1997/98:Fi220 yrk. 16, 1997/98:So677 yrk. 5 och
1997/98:T912 yrk. 6).
Enligt Vänsterpartiet bör arbetstidslagen ändras på så sätt att högsta
tillåtna ordinarie arbetstid i ett första steg bestäms till 35 timmar i veckan
(dvs. sju timmars arbetsdag). I ett andra steg bör arbetstiden enligt förslaget
bestämmas till 30 timmar i veckan (dvs. sex timmars arbetsdag).
Arbetsmarknadens parter skall enligt Vänsterpartiet ha möjlighet att i avtal
branschanpassa arbetstiden.
En arbetstidsförkortning till 35 timmar i veckan skulle enligt Vänsterpartiet
kunna leda till att ca 200 000 nya jobb skapas. Andra positiva effekter av en
sådan reform skulle enligt partiet vara ökad livskvalitet, jämställdhet och
hälsa.
Vänsterpartiet uppehåller sig i några motioner vid jämställdhetsperspektivet.
Enligt den ovan nämnda motionen 1997/98:A807 skulle en reform med
arbetstidsförkortning sannolikt bli den viktigaste jämställdhetsreformen sedan
den kvinnliga rösträtten infördes. Det föreslås att JämO - som ett led i
arbetet med att kartlägga löneskillnader mellan kvinnor och män - ges i uppdrag
att även utreda en förkortad arbetsdags effekter på löneskillnader mellan könen
och på jämställdheten i arbetslivet (motionerna 1996/97:A719 yrk. 2 och
1997/98:A262 yrk. 1).
Enligt Vänsterpartiet bör en ny arbetstidsnorm om 35 timmar i veckan
kombineras med att de anställda tillerkänns ett starkare inflytande över
arbetstidens förläggning. Detta bör enligt partimotion 1997/98:A262 ske genom
kollektivavtalsregleringar, men det föreslås att regeringen ges i uppdrag att
lämna lagförslag till hur löntagarnas inflytande kan stärkas (yrk. 5).
Vänsterpartiet anför i samma motion att olika sektorer av arbetsmarknaden kan
ha olika storlek på arbetsgivaravgifterna. Avgifterna sägs behöva sänkas inom
välfärdssektorn - med kommuner och landsting - och delar av näringslivets
tjänstesektor, som t.ex. handel, hotell och restaurang. Andra sektorer, såsom
exportindustrin, anges ha bättre förutsättningar att utan lättnader i
avgifterna finansiera en arbetstidsförkortning. Vänsterpartiet föreslår att en
parlamentarisk kommission tillsätts, för att i nära samråd med arbetsmarknadens
parter utreda sänkningar och fördelning av arbetsgivaravgifterna samt för att
analysera vilka resurser som efter en arbetstidsförkortning kan frigöras för en
sänkning av arbetsgivaravgifterna (yrk. 7). Yrkandet om en utredning - en
arbetstidskommission - framställs även i motion 1997/98: Fi220 (yrk. 16).
Vänsterpartiet anser att en arbetstidsförkortning skall genomföras med
bibehållen lön för de anställda. Man framhåller att det är parternas sak att
avtala om löner - inte riksdagens - men föreslår att regeringen ges i uppdrag
att ta upp överläggningar med arbetsmarknadens parter i frågan om hur snabbt en
lagstadgad arbetstidsförkortning kan träda i kraft och hur en sådan kan
samordnas med avtalsförhandlingarna om löner (motion 1997/98:A262 yrk. 8).
Slutligen, enligt motionen 1997/98:A262, ser Vänsterpartiet ett behov av
utökad försöksverksamhet med sex timmars arbetsdag. I sådana försök inom nya
sektorer och branscher kunde effekterna av en arbetstidsförkortning undersökas.
Enligt motionen bör en stödfond inrättas för arbetsgivare som deltar i försök
med arbetstidsförkortning. Ekonomiskt stöd ur fonden föreslås kunna utgå i form
av avdrag på arbetsgivaravgiften för arbetsgivare som nyanställer (yrk. 9).
Även Miljöpartiet anser i partimotionerna 1996/97:A711 (yrk. 2 och 3) och
1997/98:A256 (yrk. 2 och 3) att en arbetstidsförkortning bör genomföras. En
förkortad arbetstid anges vara ett prioriterat politiskt krav. Miljöpartiet
menar att en sådan reform skulle ge förbättrad livskvalitet, ökad jämställdhet,
minskad arbetslöshet och minskade klyftor med totalt sett bättre ekonomisk
balans.
Miljöpartiet vill se en arbetstidsförkortning komma till stånd genom en
kombination av lagstiftning, fackliga avtal och ett ?kontrakt? mellan berörda
parter. Arbetstidslagen bör enligt förslaget ändras på så sätt att normal
arbetstid enligt lagen i en första etapp sätts till 35 timmar i veckan (yrk. 2
i båda motionerna). Utifrån den lagfästa ramen, som skall tjäna som en
målangivelse, skall parterna på arbetsmarknaden kunna förhandla om det
praktiska genomförandet och om avvikelser från lagen genom kollektivavtal.
Regeringen bör enligt Miljöpartiet inbjuda arbetsmarknadens parter till
förhandlingar om ett ?kontrakt? om arbetstidsförkortning. I ett sådant kontrakt
skulle statens bidrag bli ändringar i arbetstidslagen, skattesänkningar och
utbildningssatsningar. Från löntagarnas sida skulle flexibilitet angående
arbetstider och återhållsamhet beträffande löneanspråk utfästas. Slutligen
skulle från arbetsgivarhåll bidraget vara främst att nyanställa arbetslösa.
Detta kontrakt skulle tjäna som vägvisare för decentraliserade förhandlingar på
bransch- och lokal nivå (yrk. 3 i båda motionerna). - Miljöpartiet anser också
att arbetstidslagens möjligheter till övertid bör begränsas och att lagen som
helhet bör ses över, men i dessa delar framställs inte några motionsyrkanden.
Thomas Julin m.fl. (mp) följer i kommittémotion 1997/98:So805 upp
Miljöpartiets yrkanden om lagfäst arbetstidsförkortning till 35 timmar i
veckan.
Elver Jonsson och Siri Dannaeus (fp) avvisar i kommittémotion 1996/97:A709
lagstiftning om sänkt normalarbetstid per vecka. Det saknas enligt motionen
bevis för att en sådan förändring skulle skapa fler jobb. De förespråkar i
stället ökad flexibilitet i arbetstidslagen och föreslår att lagen ändras på så
sätt att den ges karaktär av ramlag (yrk. 1). I lagen bör enligt motionen anges
nödvändiga regler om rätt till vila under dygnet och veckan m.m. men också
lämnas utrymme för överenskommelser om betydande förskjutningar av arbetstiden
inom ramen för en genomsnittsberäknad arbetstid. Det principiella
nattarbetsförbudet bör tas bort (yrk. 2). Motionärerna anser vidare att den
enskilde arbetstagarens möjlighet att få den arbetstid han eller hon önskar bör
bli större. De föreslår en lagfäst skyldighet för arbetsgivare att seriöst
pröva en arbetstagares önskemål om ändrad arbetstid och att arbetsgivaren skall
vara skyldig att motivera ett eventuellt avslag på begäran (yrk. 3).
I motionen föreslås också ändringar i semesterlagen (1977:480).
Utgångspunkten för motionärerna är att det är viktigt att ge den enskilde
individen större möjligheter att själv styra sin arbetstid. De anser att den
del av semestern som överstiger fyra veckor borde få disponeras enligt den
enskilde arbetstagarens önskemål löpande under året i timmar eller dagar och
kunna sparas mellan åren för att tas ut senare i timmar eller dagar (yrk. 5).
En sådan ordning vore enligt motionärerna ett sätt för den enskilde att korta
sin arbetstid under en period.
Även flera enskilda motioner tar upp frågan om arbetstidsförkortning.
Tomas Eneroth m.fl. (s) menar i motion 1997/98:A247 att det är angeläget med
arbetstidsförkortning och ökad flexibilitet som stärker den enskildes möjlighet
att styra sitt liv. Sådana förändringar bör införas i avtal, men om så inte
sker kan enligt motionen lagstiftning inte uteslutas. Motionärerna anser att
regeringen redan nu bör analysera vilka möjliga alternativ det finns att
lagstiftningsvägen införa ökad flexibilitet och kortare arbetstid.
Inger Segelström m.fl. (s) ansluter sig i motion 1996/97:A814 till dem som
förespråkar sex timmars arbetsdag (yrk. 9). Samma ståndpunkt återkommer i
motion 1997/98:A304 där Inger Segelström m.fl. (s) framhåller att
arbetstidsfrågor i första hand är en fråga för arbetsmarknadens parter. De
anser att lagstiftning bör övervägas om parterna på arbetsmarknaden inte lyckas
komma överens om arbetstidsförkortningar inom alla avtalsområden.
Ingbritt Irhammar och Margareta Andersson (båda c) pekar i motion
1997/98:A273 (yrk. 5) på flera fördelar med en arbetstidsförkortning. De
framhåller att en arbetstidsförkortning skulle leda till att livskvaliteten
ökar liksom jämställdheten och att arbetslösheten kan minska. Arbetet med att
få till stånd en flexibel och förkortad arbetstid måste påskyndas och målet
anges vara 30 timmar per vecka, vilket skulle ge utrymme för en arbetsdag på
sex timmar.
Ingbritt Irhammar m.fl. (c) framför även i motion 1996/97:A807 (yrk. 4) att
arbetet med en förkortad och flexibel arbetstid måste fortsätta och påskyndas.
Lennart Brunander (c) anför i motion 1997/98:A236 att det är angeläget att
lagstiftningen ändras så att arbetstiden kortas. Han vill få till stånd en
diskussion om hur vi använder vår tid och vilka regler som skall finnas på
arbetsmarknaden. Motionären begär att regeringen ges i uppdrag att utreda hur
förändringar skall göras med arbetstiden och andra frågor som påverkar
efterfrågan på arbete (yrk. 1).
Barbro Johansson m.fl. (mp) framhåller i motion 1997/98:A215 att Miljöpartiet
vill se en frivillig sänkning av arbetstiden som ett komplement till en allmän
sänkning. Enligt den s.k. Växjömodellen kan de anställda själva välja mellan
höjd lön och förkortad arbetstid. På flera håll i landet innebär dock statliga
regleringar att frivilliga sänkningar av arbetstiden i kommuner försvåras, sägs
det i motionen. Det har ifrågasatts om Växjömodellen är laglig. De begär därför
att det genomförs en översyn av de statliga regleringarna på området. Syftet
med en sådan översyn skulle vara att underlätta att frivilliga sänkningar av
arbetstiden i kommunerna kommer till stånd, t.ex. i enlighet med Växjömodellen.

Övertid
Vänsterpartiet menar i flera partimotioner att en arbetstidsförkortning måste
kombineras med en begränsning av det tillåtna övertidsuttaget. Om
övertidsuttaget inte begränsas minskar arbetstidsförkortningens effekt på
sysselsättningen, framhåller partiet. Det betonas att övertidsarbete inte lönar
sig i längden. Kvaliteten på utfört arbete blir enligt Vänsterpartiet sämre när
arbetsbelastningen för de anställda blir för stor. Dessutom förlorar
samhällsekonomin på att nyanställningar inte kommer till stånd. Partiet anser
därför att det tillåtna maximala övertidsuttaget enligt arbetstidslagen bör
halveras. Högst 25 timmars övertid bör enligt motionerna få tas ut per
kalendermånad i stället för dagens 50. Det maximala uttaget per kalenderår bör
bestämmas till högst 100 timmar; i dag är högsta antalet timmar 200 (motionerna
1996/97:A719 yrk. 4, 1997/98:A262 yrk. 2 och 1997/98:Fi220 yrk. 17).
Vänsterpartiet vill för att motverka övertidsuttag införa differentierade,
progressiva arbetsgivaravgifter. Om avgifterna är låga för arbete som utförs
inom ramen för den lagstadgade ordinarie arbetstiden om 35 timmar i veckan och
dubbelt så höga för timmar därutöver skapas enligt Vänsterpartiet ekonomiska
incitament för nyanställningar (1997/98:A262 yrk. 3).
Arbetsgivare som överträder vissa av arbetstidslagens regler om övertid
betalar s.k. övertidsavgift till staten. Vänsterpartiet anser att den avgiften
i dag är av ringa betydelse för storföretag. Den bör höjas och sättas i
relation till företagets storlek (samma motion yrk. 4).
Lisbeth Staaf-Igelström och Ann-Kristine Johansson (båda s) tar i motion
1996/97:A705 upp det förhållandet att medan många saknar arbete, arbetar andra
mycket övertid. De begär att rätten till övertid begränsas genom en halvering
av det månadstak och det årstak som anges i arbetstidslagen.
Även Ingbritt Irhammar m.fl. (c) har i motion 1996/97:A807 (yrk. 5)
ståndpunkten att högsta tillåtna övertidsuttag bör begränsas till 100 timmar
per år. Om dagens övertidsuttag kunde ersättas med nyanställningar bara till en
del skulle tiotusentals nya jobb tillkomma, sägs det i motionen. Samma mening
om halverat övertidsuttag framförs i motion 1997/98:A273 (yrk. 6) av Ingbritt
Irhammar och Margareta Andersson (båda c).
Även Holger Gustafsson (kd) anser, i motion 1997/98:A260, att övertiden måste
begränsas så att fler personer kommer in på arbetsmarknaden. Det bör vara
billigare för företag att nyanställa än att satsa på övertidsuttag, sägs det i
motionen. En modell där priset/kostnaden för övertid ökar ju mer övertid som
registreras på den enskilde arbetstagaren bör enligt förslaget utvecklas av
regeringen och arbetsmarknadens parter gemensamt. Han anser att regeringen i
förhandlingarna med arbetsmarknadens organisationer bör driva på i frågan om en
?skatteväxling/avgiftsväxling? - dvs. en ordning där arbetsgivaravgifterna
används för att begränsa övertidsarbete på så sätt att avgifterna för ordinarie
arbetstid sänks och avgifterna för övertid höjs (yrk. 1 och 2).

Deltid
Marie Granlund och Lars-Erik Lövdén (båda s) framhåller i motion 1997/98:A209
att arbetstiden kan användas som ett instrument för bättre psykisk och fysisk
arbetsmiljö. Ett led i detta är enligt motionen att tillgodose kraven från dem
som vill öka sin arbetstid från deltidsarbete till att arbeta full
normalarbetsdag. Ambitionen skall vara att heltidsanställning är en rättighet
och deltidsanställning en möjlighet, sägs det i motionen.
Även Tomas Eneroth m.fl. (s) anser att det ofrivilliga deltidsarbetet bör
begränsas och att denna viljeinriktning bör ges regeringen till känna (motion
1997/98:A247).

Avregleringar
Per Bill och Sten Tolgfors (båda m) respektive Sten Tolgfors enskilt begär i
motionerna 1996/97:A701 (yrk. 2) och 1997/98:A230 (yrk. 3) att arbetstidslagen
avskaffas. Enligt motionärerna är lagen föråldrad. Den sägs motverka en
modernisering av den svenska arbetsmarknadens funktion och att nya arbeten
skapas.
Motionärerna menar att arbetsmarknaden måste moderniseras och avregleras även
på europeisk nivå. De framhåller att Sverige är bundet av EG:s
ministerrådsdirektiv om arbetstider (rådets direktiv 93/104/EEG om arbetstidens
förläggning) men anser att Sverige bör tolka direktivet och andra
internationella överenskommelser i en ?minimalistisk? anda. Ambitionen bör vara
att största möjliga flexibilitet skall gälla för människor och företag att
själva komma överens. Enligt motionärerna bör regeringen åläggas att avge
förslag om hur grundkraven i EG-direktivet kan uppfyllas intill dess det
moderniserats (motion 1996/97:A701 yrk. 3). De anser också att riksdagen bör ge
regeringen till känna att det är viktigt att EG:s arbetstidsdirektiv avregleras
(motion 1997/98:A230 yrk. 7).

Utskottets ställningstagande
Våren 1995 inledde den parlamentariskt sammansatta Arbetstidskommittén sitt
arbete. De huvudsakliga delarna av kommitténs uppgifter var att analysera de
långsiktiga konsekvenserna av olika arbetstidsförkortningar, att undersöka hur
flexibla arbetstidsregler kunde införas i svensk lagstiftning och att utreda
konsekvenserna av EG:s arbetstidsdirektiv (93/104/EEG) för det svenska
regelsystemet på arbetstidsområdet. Arbetstidskommittén redovisade i
delbetänkandet EG:s arbetstidsdirektiv och dess konsekvenser för det svenska
regelsystemet (SOU 1995:92) resultatet av en jämförelse mellan EG-direktivet
och de svenska bestämmelserna. Kommitténs arbete i den delen ledde till att
arbetstidslagens bestämmelser om dispositivitet i förhållande till
kollektivavtal ändrades. Arbetstidskommittén lämnade sitt slutbetänkande
Arbetstid - längd, förläggning och inflytande (SOU 1996:145) till regeringen i
september 1996. Slutbetänkandet, med förslag till en ny arbetstidslag, har
under 1997 remissbehandlats och är för närvarande föremål för beredning i
Arbetsmarknadsdepartementet. Enligt vad utskottet inhämtat under hand är det
inte sannolikt att en proposition i arbetstidsfrågan lämnas före riksdagsvalet
hösten 1998.
Under 1997 har inom Arbetsmarknadsdepartementet bedrivits ett
informationsprojekt om arbetstidsfrågor, det s.k. Arbetstidsprojektet. Inte
minst frågorna om arbetstidens längd och förläggning har därvid stått i
centrum. Idéseminarier och hearings har anordnats, och inom projektet har
sammanställts bl.a. svensk och internationell forskning om arbetstider. Vidare
har de svenska kollektivavtalen på arbetstidsområdet kartlagts genom
Arbetslivsinstitutets försorg.
De motionsyrkanden som är föremål för utskottets överväganden måste bedömas
mot bakgrund av det arbete i arbetstidsfrågan som pågått och pågår inom
Regeringskansliet. Utskottet anser att det finns anledning att anlägga en
positiv grundsyn på forskning och försök med olika modeller för
arbetstidsförkortningar. Mycket talar för att en generellt kortare arbetstid
skulle kunna ge välfärdsvinster med ökat utrymme för fritid och familjeliv och
önskvärda effekter på jämställdheten mellan kvinnor och män. Detsamma gäller
modeller för större flexibilitet där den enskilde arbetstagaren ges ökad
möjlighet att påverka eller bestämma över sin egen arbetstid. Frågor om
övertidsuttag och de deltidsanställdas möjligheter att gå upp till heltid eller
ett större arbetstidsmått är här också av stor betydelse. Samtidigt måste
framhållas att det statsfinansiella läget inte medger betydande resurser för
detta ändamål. Arbetstidsförhållandena är också i första hand - och bör så vara
- en fråga för arbetsmarknadens parter. Utskottet ser ett värde i den
vedertagna ordning som innebär att parterna i avtal har rätt att disponera över
arbetstiden och andra anställningsvillkor. Så har också skett; på många
avtalsområden finns avtal med avvikelser från arbetstidslagstiftningen som
innebär arbetstidsförkortning.
Frågor om mer flexibel och förkortad arbetstid är sedan flera år föremål för
debatt. Debatten kommer att fortgå och utskottet utgår från att regeringen
framöver kommer att återkomma i frågan. Enligt utskottets mening finns det inte
anledning att nu närmare föregripa de överväganden som görs inom
Regeringskansliet. Några av de motionsyrkanden som nu föreligger kan
visserligen genast avvisas som främmande för hur utskottet ser på frågorna om
arbetstid. Det är de motioner som tar sikte på att arbetstidslagen och EU-
regleringen i frågan skall upphävas (motionerna 1996/97:A701 och 1997/98:A230).
I övrigt bör närmare överväganden anstå i avvaktan på kommande, mer
övergripande ställningstaganden i anledning av framtida lagförslag från
regeringen.
Utskottet avstyrker med det anförda samtliga nu behandlade motionsyrkanden.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande arbetstidsförkortning m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A705, 1996/97:A709 yrkandena 1-3 och 5,
1996/97:A711 yrkandena 2 och 3, 1996/97:A719 yrkandena 1, 2 och 4,
1996/97:A807 yrkandena 4 och 5, 1996/97:A814 yrkande 9, 1996/97:So637
yrkande 2, 1997/98:A209, 1997/98:A215, 1997/98:A236 yrkande 1,
1997/98:A247, 1997/98:A256 yrkandena 2 och 3, 1997/98:A260 yrkandena 1 och
2, 1997/98:A262 yrkandena 1-9, 1997/98:A272 yrkande 4, 1997/98:A273
yrkandena 5 och 6, 1997/98:A304, 1997/98:A807 yrkande 8, 1997/98:Fi220
yrkandena 16 och 17, 1997/98:So677 yrkande 5, 1997/98:So805 yrkande 2 samt
1997/98:T912 yrkande 6,
res. 1 (c)
res. 2 (fp)
res. 3 (v)
res. 4 (mp)
2. beträffande avregleringar
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A701 yrkandena 2 och 3 samt
1997/98:A230 yrkandena 3 och 7.
res. 5 (m)

Stockholm den 3 mars 1998

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist

I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund
(s), Berit Andnor (s), Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m), Laila Bjurling
(s), Kristina Zakrisson (s), Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Dan
Ericsson (kd), Paavo Vallius (s), Christer Erlandsson (s), Anna Åkerhielm (m),
Margareta Andersson (c) och Ingrid Burman (v).

Reservationer

1. Arbetstidsförkortning m.m. (mom. 1)
Margareta Andersson (c) anser
dels att avsnittet Utskottets ställningstagande från och med det stycke som
börjar med ?De motionsyrkanden som är föremål? bort ha följande lydelse:
Det är nu hög tid att reformera de regler som gäller på arbetstidsområdet.
Enligt utskottets mening bör den pågående beredningen av ett kommande
lagförslag i Regeringskansliet inte hindra att riksdagen anger några allmänna
riktlinjer för det fortsatta arbetets inriktning. Utskottet anser att följande
bör tjäna som utgångspunkter för den framtida arbetstidsregleringen.
Det finns ingen lagbunden begränsning av antalet möjliga arbetstimmar. Ett
företagsamt samhälle ger tvärtom goda möjligheter att öka det totala antalet
arbetstimmar. Den gemensamma uppgiften är att undanröja de hinder som kan
finnas för denna utveckling. I stället för att diskutera arbetsdelning utifrån
en föreställning om att antalet arbetstimmar är begränsat är det angeläget att
fokusera på faktorer som skapar sådana tillväxtmöjligheter att den totala
sysselsättningen kan öka.
En nyckel i modern, mer individuellt anpassad arbetsmarknad är mer flexibla
arbetstider. Arbetstiden måste kunna varieras beroende på livsmönster eller
livssituation under olika skeden i livet. Det finns flera välfärdsvinster
förknippade med förkortade arbetstider, men förkortade arbetstider måste växa
fram ur ökad produktivitet.
Arbetslivets förändrade villkor kommer att innebära förändringar av dagens
indelning av arbetstider i dags-, vecko- och årsarbetstid. Livscykelperspektiv
eller livscykelplanering kommer att öka. I framtiden kommer alltfler att söka
utforma sin egen försörjningsstrategi, vilket kan betyda att man under vissa
skeden i livet arbetar mindre, för att kunna satsa mer tid på familj, hem eller
studier, och under andra arbetar mer.
Om en s.k. arbetstidsbank inrättas skapas möjligheter för den enskilde att
mer självständigt förfoga över arbetstidens förläggning. Den enskilde skulle då
kunna samla och spara tid för att senare ta ut den inarbetade tiden i form av
förkortad arbetstid, enstaka dagar eller under längre sammanhängande ledighet.
Detta skulle skapa möjligheter till större valfrihet, med utrymme för
individuella lösningar att använda den ökade fria tiden för familj, hem och
föreningsliv. Ökade möjligheter att spara tid genom införande av arbetstidsbank
skapar också utrymme för kortare eller längre perioder av studier och
kompetensutveckling.
Möjligheten att fördela arbetstid över livet förutsätter att samhället
tydligare anger ramar. Inom dessa ramar kommer olika lösningar att finnas.
Arbetsmarknadens parter har ett gemensamt ansvar för att utforma villkor som
skall gälla för en arbetstidsbank samt vilka regler som skall gälla vid övertid
respektive uttag av inarbetad tid. Genom lokala överenskommelser mellan
arbetsgivare och arbetstagare kan man utforma lösningar anpassade efter det
enskilda företagets och medarbetarens önskemål.
Det är nu dags för en översyn av arbetstidslagen. En utredning bör få i
uppdrag att se över hur lagen kan förändras så att en arbetstidsbank kan komma
till stånd. Inom ramen för denna utredning bör småbarnsföräldrars möjligheter
att kunna ta del av utbildning och möjligheter till flexibla arbetstider
särskilt beaktas.
Utskottet anser - med tillstyrkande av motion 1997/98:A272 i berörda delar -
att det som nu sagts bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande arbetstidsförkortning m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A272 yrkande 4 och med avslag på
motionerna 1996/97:A705, 1996/97:A709 yrkandena 1-3 och 5, 1996/97:A711
yrkandena 2 och 3, 1996/97:A719 yrkandena 1, 2 och 4, 1996/97:A807
yrkandena 4 och 5, 1996/97:A814 yrkande 9, 1996/97:So637 yrkande 2,
1997/98:A209, 1997/98:A215, 1997/98:A236 yrkande 1, 1997/98:A247,
1997/98:A256 yrkandena 2 och 3, 1997/98:A260 yrkandena 1 och 2,
1997/98:A262 yrkandena 1-9, 1997/98:A273 yrkandena 5 och 6, 1997/98:A304,
1997/98:A807 yrkande 8, 1997/98:Fi220 yrkandena 16 och 17, 1997/98:So677
yrkande 5, 1997/98:So805 yrkande 2 samt 1997/98:T912 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Arbetstidsförkortning m.m. (mom. 1)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att avsnittet Utskottets ställningstagande från och med det stycke som
börjar med ?De motionsyrkanden som är föremål? bort ha följande lydelse:
Det är nu hög tid att reformera de regler som gäller på arbetstidsområdet.
Enligt utskottets mening bör den pågående beredningen av ett kommande
lagförslag i Regeringskansliet inte hindra att riksdagen anger riktlinjer för
det fortsatta beredningsarbetet. Utskottet anser att följande bör tjäna som
utgångspunkter för den framtida arbetstidsregleringen.
Sverige har i dag en helt annan arbetsmarknad än i slutet av 1960-talet, när
lagstiftningen om 40-timmarsveckan arbetades fram. Även de regler som
utformades för 15 år sedan, och som återfinns i 1982 års arbetstidslag, ter sig
i dag föråldrade. De motsvarar inte behoven hos människor som vant sig vid att
bestämma mer om sina egna liv och inte heller hos företagare på en ständigt
föränderlig marknad.
Svaret på anställdas och företagares behov och de känslor som kommit till
uttryck i debatten är enligt utskottets mening flexibilitet. Huvudinnehållet i
en arbetstidsreform måste vara att politikerna skall bestämma mindre och att de
berörda människorna - dvs. miljoner anställda och hundratusentals företagare -
skall bestämma mer.
Det behövs vissa regler om arbetstider av säkerhets- och hälsoskäl och för
att något skall finnas att tillgå på de arbetsplatser som saknar
kollektivavtal. Men därutöver finns stora möjligheter att avreglera
arbetstidsområdet. Politikerna kan överlämna till individer, företagare och
fackföreningar att lösa många av de frågor som hittills varit statligt
reglerade. Flexiblare arbetstider kommer att öka effektiviteten i svensk
ekonomi och därmed skapa nya jobb.
En ramlagstiftning ger stort utrymme för flexibilitet. Arbetstidslagen bör
innehålla nödvändiga regler om rätt till vila under dygnet och veckan m.m.
Lagen bör medge överenskommelser om betydande förskjutningar av arbetstiden
inom ramen för en genomsnittsberäknad arbetstid. Sådan lagstiftning medger
också en konjunkturanpassad arbetstid. Det generella nattarbetsförbudet bör tas
bort. Nuvarande utformning av lagen, som bygger på en normalarbetstid om 40
timmar per vecka, bör alltså slopas.
Den enskilde arbetstagarens möjlighet att få den arbetstid han eller hon
önskar bör bli större. Självfallet måste sådana önskemål vägas mot
arbetsgivarens möjligheter och behov, men en regel bör införas som ger
arbetsgivaren en skyldighet att seriöst pröva en arbetstagares önskemål om
ändrad arbetstid och motivera ett eventuellt avslag. Om arbetstagaren anser att
avslaget inte vilar på saklig grund bör en möjlighet finnas att diskutera
frågan vidare, t.ex. inom ramen för en förhandling mellan den anställdes
fackliga organisation och arbetsgivaren.
Utskottet avvisar en lagstiftning om sänkt normalarbetstid per vecka. Det
saknas helt belägg för att en sådan förändring skulle skapa fler jobb.
Internationellt finns det inget samband mellan kortare arbetstid och låg
arbetslöshet. En sådan lagstiftning skulle göra oss alla fattigare, skapa stora
problem i den offentliga sektorn och innebära en fortsättning av förlegad
detaljstyrning av människors vardag.
Däremot bör det finnas möjligheter för individer och grupper på
arbetsmarknaden att framöver i större utsträckning än i dag välja kortare
arbetstid framför höjd lön. En arbetstidsförkortning som växer fram underifrån
- i samspel mellan arbetstagare och arbetsgivare - kan öka produktiviteten.
Denna typ av avvägningar bör dock överlämnas till medborgarna själva samtidigt
som de generella reglerna i samhället - t.ex. på skatteområdet - alltjämt bör
utgå från principen att det lönar sig bättre att arbeta än att vara ledig.
Också semesterlagen kan göras mer flexibel. Den del av semestern som
överstiger fyra veckor skall få disponeras enligt arbetstagarens önskemål
löpande under året i både dagar och timmar.
Med det anförda ansluter sig utskottet till vad som anförs i motion
1996/97:A709 och i motion 1997/98:A247 i motsvarande del. Motionerna tillstyrks
i dessa delar.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande arbetstidsförkortning m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A709 yrkandena 1-3 och 5 och
1997/98:A247 i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1996/97:A705,
1996/97:A711 yrkandena 2 och 3, 1996/97:A719 yrkandena 1, 2 och 4,
1996/97:A807 yrkandena 4 och 5, 1996/97:A814 yrkande 9, 1996/97:So637
yrkande 2, 1997/98:A209, 1997/98:A215, 1997/98:A236 yrkande 1,
1997/98:A247 i motsvarande del, 1997/98:A256 yrkandena 2 och 3,
1997/98:A260 yrkandena 1 och 2, 1997/98:A262 yrkandena 1-9, 1997/98:A272
yrkande 4, 1997/98:A273 yrkandena 5 och 6, 1997/98:A304, 1997/98:A807
yrkande 8, 1997/98:Fi220 yrkandena 16 och 17, 1997/98:So677 yrkande 5,
1997/98:So805 yrkande 2 samt 1997/98:T912 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Arbetstidsförkortning m.m. (mom. 1)
Ingrid Burman (v) anser
dels att avsnittet Utskottets ställningstagande från och med det stycke som
börjar med ?De motionsyrkanden som är föremål? bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att regeringen trots tidigare aviseringar om en
proposition i arbetstidsfrågan valt att fortsätta bereda frågan. Detta
ytterligare dröjsmål är olyckligt. Det beredningsarbete som pågår bör inte
hindra att riksdagen uttalar sig om riktlinjer för en
arbetstidsförkortningsreform.
En arbetstidsförkortning är en nödvändig välfärdsreform som handlar om
livskvalitet, jämställdhet, hälsa och rätten till arbete. Det är också en
nödvändig reform för att kunna minska arbetslösheten. Det handlar om att
fördela det betalda och det obetalda arbetet mellan könen och mellan människor
i och utanför arbetsmarknaden. I dag arbetar män och kvinnor i stort sett lika
mycket, men den betalda arbetstiden och tiden för oavlönat arbete är inte
jämlikt fördelade mellan könen. En sänkning av normen för heltidsarbete kan
medverka till en jämnare fördelning av det betalda arbetet mellan könen och
dessutom bidra till en jämnare fördelning av inkomsterna mellan kvinnor och
män. Arbetstidsgapet mellan könen är en orsak till de växande
inkomstskillnaderna mellan könen. Kortare arbetstid skulle öka kvinnornas
möjligheter att arbeta heltid och kunna försörja sig på sin lön. Det skulle
stärka kvinnornas ekonomiska oberoende och minska deras beroende av
transfereringar, som bostads- och socialbidrag. Utskottet anser att JämO bör
ges i uppgift att i arbetet med att motverka löneskillnader mellan kvinnor och
män även utreda en förkortad arbetsdags effekter på löneskillnaderna.
En arbetstidsförkortning skulle också ha positiva hälsoeffekter. Personalen
skulle orka mer och återhämta sig snabbare. Färre skulle tvingas lämna
arbetslivet i förtid.
En arbetstidsförkortning skulle dessutom öppna för ett mer demokratiskt
samhälle genom att fler människor får tid och ork att engagera sig i olika
verksamheter, i politik och samhälle vid sidan av lönearbete och familjeansvar.
En generell arbetstidsförkortning till 35 timmar i veckan skulle ge positiva
effekter på sysselsättningen i landet. Med fler sysselsatta ökar statens och
kommunernas skatteintäkter samtidigt som utgifterna för arbetslöshetsunderstöd
och socialbidrag minskar.
För att en arbetstidsförkortning skall vara generell och omfatta alla bör den
genomföras genom lagstiftning. Avtalade arbetstidsförkortningar tenderar att
bli selektiva och enbart omfatta branscher med relativt högt löneläge medan
anställda i andra branscher med relativt låga lönelägen, ofta kvinnligt
dominerade, riskerar att halka efter. Orättvisorna på arbetsmarknaden
fördjupas.
En generell arbetstidsförkortning av det slag som nu beskrivits måste
kombineras med att arbetstagarna får ett starkt inflytande över arbetstidens
förläggning. Arbetsmarknadens parter bör ha möjlighet att i kollektivavtal
disponera över arbetstidens förläggning utifrån verksamhetens krav och
medlemmarnas behov. Det skall inte vara möjligt att i individuella avtal frångå
lagens bestämmelser; det skulle öppna för oinskränkt makt för arbetsgivaren som
då kunde villkora anställningen med orimliga arbetstider.
Arbetstidsförkortningen bör också kombineras med sänkta arbetsgivaravgifter.
Avgifterna bör vara progressiva för att motverka övertidsuttag och
differentierade mellan olika branscher för att stimulera till nyanställningar.
Lägre avgifter för arbete inom ramen för en 35-timmarsvecka och dubblerade
avgifter för timmar utöver den ordinarie arbetstiden skapar incitament för en
arbetstidsförkortning. Utskottet anser att det bör tillsättas en utredning med
uppgift att föreslå hur stor en sänkning av arbetsgivaravgiften skall vara, hur
sänkningen skall fördelas mellan olika sektorer på arbetsmarknaden och hur
stora resurser som skulle kunna frigöras för en sänkning av avgiften.
Utredningen skall vara parlamentarisk och bedrivas i nära samarbete med
arbetsmarknadens parter.
Med det anförda ansluter sig utskottet till vad som anförts i Vänsterpartiets
motioner 1996/97:A719, 1996/97:So637, 1997/98:A262, 1997/98:A807,
1997/98:Fi220, 1997/98:So677 och 1997/98:T912 i berörda delar. Det som
utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Motionerna 1996/97:A814 och
1997/98:A304 får anses tillgodosedda med det anförda och föranleder därför
inget särskilt uttalande från riksdagens sida. Övriga motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande arbetstidsförkortning m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A719 yrkandena 1, 2 och 4,
1996/97:So637 yrkande 2, 1997/98:A262 yrkandena 1-9, 1997/98:A807 yrkande
8, 1997/98:Fi220 yrkandena 16 och 17, 1997/98:So677 yrkande 5 och
1997/98:T912 yrkande 6 samt med avslag på motionerna 1996/97:A705,
1996/97:A709 yrkandena 1-3 och 5, 1996/97:A711 yrkandena 2 och 3,
1996/97:A807 yrkandena 4 och 5, 1996/97:A814 yrkande 9, 1997/98:A209,
1997/98:A215, 1997/98:A236 yrkande 1, 1997/98:A247, 1997/98:A256 yrkandena
2 och 3, 1997/98:A260 yrkandena 1 och 2, 1997/98:A272 yrkande 4,
1997/98:A273 yrkandena 5 och 6, 1997/98:A304 samt 1997/98:So805 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Arbetstidsförkortning m.m. (mom. 1)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att avsnittet Utskottets ställningstagande från och med det stycke som
börjar med ?De motionsyrkanden som är föremål? bort ha följande lydelse:
Frågan om arbetstider bör vara ett prioriterat politiskt projekt. Det är
nödvändigt med en arbetstidsförkortningsreform och det är att beklaga att
regeringen inte kunnat lämna ett förslag till lagreglering. Det är förvånande
att regeringen är så passiv i arbetstidsfrågan. Detta är en angelägenhet för
staten/lagstiftaren, men genom att göra kortare och mer flexibel arbetstid till
en fråga för arbetsmarknadens parter frånsäger sig regeringen alla möjligheter
att via en arbetstidsförkortning uppnå positiva effekter på sysselsättningen.
Det är först genom en beslutsam och samordnad insats från staten och
arbetsmarknadens parter, med bl.a. ändringar i arbetstidslagen och
skattesänkningar för lågavlönade, som det är möjligt att få till stånd en snabb
arbetstidsförkortning som kan ge ett påtagligt bidrag för att minska
arbetslösheten. Det beredningsarbete som pågår inom Regeringskansliet bör
därför inte hindra att riksdagen uttalar sig om riktlinjer för en
arbetstidsförkortningsreform. Utskottet anser att riksdagen bör ge regeringen
följande till känna.
Utskottet anser - med utgångspunkt i Miljöpartiets motioner i frågan - att en
arbetstidsförkortning och arbetsdelning bör genomföras med en kombination av
lagstiftning, fackliga avtal och ett ?kontrakt? mellan inblandade parter.
Ändringen av arbetstidslagen, där normal arbetstid i en första etapp sätts till
35 timmar per vecka, syftar till att ge en allmän ram och målinriktning för
förändringsarbetet. Med arbetstidslagen i botten kan sedan parterna på
arbetsmarknaden förhandla om det praktiska genomförandet. Arbetstidslagen bör
liksom i dag vara semidispositiv när det gäller veckoarbetstiden, dvs. det
skall vara möjligt för parterna att genom kollektivavtal göra olika slags
avvikelser från lagen. Sådana avvikelser kan gälla takten i genomförandet,
undantag för vissa grupper, särskilda regler för personer med skift- och
nattarbete m.m. Eftersom förhållandena varierar starkt mellan olika
verksamheter är det viktigt att det finns en stor flexibilitet i genomförandet.
En på detta sätt förkortad arbetstid skulle ge förbättrad livskvalitet, ökad
jämställdhet, minskad arbetslöshet och minskade klyftor med totalt sett bättre
ekonomisk balans i samhället. Föräldrar skulle också ges mer tid att engagera
sig i familjelivet. Utgångspunkten för arbetet med en arbetstidsförkortning bör
vara att det är bättre att dela på jobben än att dela på pengarna. I dag är det
många som nästan arbetar ihjäl sig för att kunna bidra till försörjningen av
andra som mår dåligt av att inte kunna få något arbete.
En grundläggande förutsättning för att en arbetstidsförkortning skall komma
till stånd är dock att det finns en stark folklig opinion för detta. Regering,
arbetsgivare och arbetstagare bör så fort som möjligt träffas i någon form av
?Saltsjöbadsöverläggningar? för att sluta ett kontrakt där strategin för
arbetet dras upp och de insatser som förväntas av de olika parterna
specificeras. Detta kontrakt kan tjäna som vägvisare för decentraliserade
förhandlingar på branschnivå och lokal nivå. Statens viktigaste bidrag till
kontraktet skulle vara att ta fram en ny arbetstidslag och genomföra en
sänkning av egenavgifterna. Löntagarnas bidrag skulle vara att acceptera
flexibilitet och att visa återhållsamhet i lönekraven. Arbetsgivarnas främsta
bidrag skulle vara att nyanställa för att täcka upp den arbetstid som går bort
och som inte ersätts av ökad produktivitet och höjda timlöner. I arbetsgivarnas
åtaganden bör också ligga att tillsammans med staten verka för att nyanställd
personal får nödvändig utbildning och kompetensutveckling.
En ny arbetstidslag med en kortare normalarbetstid bör beslutas och träda i
kraft under innevarande mandatperiod. Den viktigaste förändringen i
arbetstidslagen gäller den ordinarie arbetstiden som i dag får uppgå till högst
40 timmar i veckan. Detta bör ändras till 35 timmar i veckan. Regeln bör
fortfarande vara semidispositiv för att möjliggöra för arbetsmarknadens parter
att finna flexibla lösningar för ett smidigt genomförande av en
arbetstidsförkortning inom olika branscher. Vidare bör övertid få tas ut med
högst 100 timmar under ett kalenderår. Det är en sänkning från dagens 200
timmar, som motiveras av att effekterna av den generella
arbetstidsförkortningen inte skall motverkas av ett ökat övertidsuttag. Detta
behöver inte innebära en minskad flexibilitet ur produktionens synpunkt
eftersom den ordinarie arbetstiden skall kunna tas ut på ett mer flexibelt
sätt. Detta kan regleras mellan parterna i avtal, t.ex. i form av en
arbetstidsbank.
Förutom de här ändringarna bör en allmän översyn av arbetstidslagen leda till
ytterligare förändringar, bl.a. som en anpassning till EG:s direktiv. Till
exempel bör, i enlighet med EG-direktivet, en paragraf om dygnsvila införas så
att ingen arbetstagare får arbeta mer än 13 timmar per dygn.
Utskottet anser att de anställda så långt som möjligt skall kunna bestämma
hur mycket de vill arbeta och också ha inflytande över arbetstidens
förläggning. Det betyder dock inte att regleringen i arbetstidslagen saknar
betydelse. En lagstiftning om sänkning av normalarbetstiden till 35 timmar per
vecka skall snarare ses som en politisk signal än en tvingande kommendering av
hur mycket människor måste arbeta. Det är viktigt att det ges en sådan politisk
signal och att denna följs upp i avtal på arbetsmarknaden och genom ändrade
skatteregler, m.m. Det är nödvändigt, därför att bara en snabb förkortning av
arbetstiden kan förväntas leda till att fler människor får arbete till följd av
förkortningen.
De arbetade timmar som faller bort med en arbetstidsförkortning måste
kompenseras genom ökad produktivitet och fler i arbete. Att den totala
produktionen inte minskar är möjligt om de arbetstimmar som faller bort till en
del kompenseras av en förbättrad produktivitet och i övrigt ersätts av personer
som i dag är arbetslösa eller arbetar deltid. Produktivitet kan mätas i
kvantitativa termer men handlar också om kvalitet, t.ex. i bemötande av kunder
eller omhändertagande i vården. Det finns många faktorer som påverkar
produktiviteten vid en arbetstidsförkortning. I många yrken kan gälla att man
inte orkar lika mycket på slutet av dagen som i början och att det också
påverkar produktionsresultatet. En kortare arbetstid kan då leda till ökad
produktivitet redan på kort sikt. I ett långsiktigt perspektiv kan den också
leda till minskad förslitning och minskade sjukskrivningar, lägre
personalomsättning och bättre trivsel hos personalen. Att detta lett till
förbättrad produktivitet har visats bl.a. i de försök med förkortad arbetstid
som gjorts vid hemtjänsten i Kiruna och vid Södertälje och Gullberna sjukhus.
Produktiviteten kan förbättras om det är möjligt för arbetsgivaren att ta ut
arbetstiden mer flexibelt. Det kan gälla alltifrån att kunna variera
arbetstidsuttaget kortsiktigt vid tillfälliga arbetstoppar till säsongs- och
konjunkturanpassad arbetstid. En allmänt förkortad arbetstid kan avsevärt
förbättra möjligheterna för en utökad flexibilitet. En sådan skulle kunna vara
ett led i en kompromiss mellan arbetsgivare och arbetstagare. Arbetstagaren får
en väsentligt förkortad medelarbetstid, vilket till en del bekostas genom en
förbättrad produktivitet till följd av att arbetstagaren ställer upp på en viss
ökad flexibilitet i arbetstidsuttaget.
Ett nytillskott av arbetade timmar kan i princip komma från tre olika källor,
nämligen arbetslösa, personer som i dag står utanför arbetskraften samt
deltidsarbetande som ökar sin arbetstid. Många som arbetar deltid vill öka sin
arbetstid, främst av ekonomiska skäl. De kan inte göra det i dag då det saknas
jobb. Vid en allmän förkortning av arbetstiden för dem som jobbar mer än 35
timmar per vecka, ökar chanserna för deltidsarbetande att öka sin arbetstid upp
till 35 timmar per vecka. Man kan även räkna med att personer som i dag står
helt utanför arbetskraften kommer att vilja söka och också lättare kan få
arbete vid en arbetstidsförkortning.
Arbetstagarnas löner bör vid en arbetstidsförkortning kunna öka i samma takt
som produktiviteten förbättras till följd av förkortningen. Löneökningens
storlek bestäms i centrala och lokala förhandlingar och kan varieras efter
förutsättningarna för en ökad produktivitet på de olika arbetsplatserna. Detta
ger också ett incitament för löntagarna att medverka till flexibla lösningar
som förbättrar produktiviteten.
Om arbetslösa får arbete tack vare arbetstidsförkortningen, minskar statens
utgifter för arbetslöshetsersättning och administrations- och kringkostnader
med betydande belopp. Netto förstärks härigenom de offentliga finanserna. Den
nettoförstärkningen bör användas till att sänka skatterna för löntagarna. Ett
lämpligt sätt att göra detta är att sänka de allmänna egenavgifterna och genom
en omläggning av grundavdraget.
Som ett komplement till den generella sänkningen av arbetstiden bör det
allmänna verka för att frivilliga sänkningar underlättas. Exempelvis den s.k.
Växjömodellen bör kunna få efterföljare; den innebär att de anställda ges
möjlighet att välja mellan löneökningar och kortare arbetstid. Emellertid
försvåras sådana initiativ av bl.a. statliga regleringar. Det bör därför komma
till stånd en översyn av hur statliga regleringar som i dag kan utgöra hinder
för en frivilligt sänkt arbetstid kan ändras.
Det som nu sagts innebär att utskottet tillstyrker Miljöpartiets motioner
1996/97:A711, 1997/98:A215, 1997/98:A256 och 1997/98:So805 i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande arbetstidsförkortning m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A711 yrkandena 2 och 3,
1997/98:A215, 1997/98:A256 yrkandena 2 och 3 och 1997/98:So805 yrkande 2
samt med avslag på motionerna 1996/97:A705, 1996/97:A709 yrkandena 1-3 och
5, 1996/97:A719 yrkandena 1, 2 och 4, 1996/97:A807 yrkandena 4 och 5,
1996/97:A814 yrkande 9, 1996/97:So637 yrkande 2, 1997/98:A209,
1997/98:A236 yrkande 1, 1997/98:A247, 1997/98:A260 yrkandena 1 och 2,
1997/98:A262 yrkandena 1-9, 1997/98:A272 yrkande 4, 1997/98:A273 yrkandena
5 och 6, 1997/98:A304, 1997/98:A807 yrkande 8, 1997/98:Fi220 yrkandena 16
och 17, 1997/98:So677 yrkande 5 samt 1997/98:T912 yrkande 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Avregleringar (mom. 2)
Kent Olsson, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m) anser
dels att avsnittet Utskottets ställningstagande från och med det stycke som
börjar med ?De motionsyrkanden som är föremål? bort ha följande lydelse:
Det är nödvändigt att regler om arbetstidens längd och förläggning anpassas
till en nutida arbetsmarknad. Reglerna skall underlätta för företagande och
medverka till att riktiga jobb skapas. Den nuvarande arbetstidslagen verkar
inte i denna riktning. Den präglas av regleringsiver, överdriven detaljstyrning
och ett oproportionerligt stort inflytande för de fackliga organisationerna.
Lagen innehåller ett antal hinder för arbete och företagande. Flera av lagens
regler motverkar direkt en modernisering av arbetsmarknadens funktion och
människors möjligheter att själva styra sina arbetsförhållanden. Detta gäller
särskilt reglerna om övertid, arbetstidens längd, veckovila och
straffbestämmelserna för den arbetsgivare som bryter mot lagen. Det är
anmärkningsvärt att svensk lag ger facket möjlighet att hindra arbeten, affärs-
idéer och entreprenörskap. Arbetstidslagen är i sin nuvarande utformning
föråldrad och bör avskaffas.
Det kan tilläggas att Arbetstidskommitténs betänkande Arbetstid - längd,
förläggning och inflytande (SOU 1996:145) - som nu bereds inom
Regeringskansliet - inte innehåller det nytänkande och de strävanden efter
flexibilitet som varit önskvärda. Förslagen i betänkandet är ägnade att gynna
dem som redan har anställning på bekostnad av dem som inte kommit in på
arbetsmarknaden. På så sätt främjas inte nyanställningar. Utskottet kan inte
ansluta sig till de tankegångar som dominerar kommittémajoritetens
ställningstaganden.
Vissa av de beslut om arbetsmarknadens avreglering som måste fattas den
kommande tiden måste föregås eller kompletteras av en avreglering på europeisk
nivå. När det gäller bestämmelser om arbetstidsfrågor är Sverige bundet av EG:s
ministerrådsdirektiv om arbetstider. Sverige har troligen övertolkat
internationella konventioner och avtal om arbetsrättens utformning. I stället
för att gå längre i regleringen av arbetsmarknaden än dessa kräver, bör
ambitionen vara att största möjliga flexibilitet skall råda för människor och
företag att själva komma överens. En ny arbetsrätt i allmänhet och bestämmelser
om arbetstiden i synnerhet måste utgå från en ?minimalistisk? tolkning av de
internationella överenskommelser och konventioner vi kan vara bundna av. Även
om Sverige ännu är bundet av vissa direktiv i arbetstidsfrågor är det inte
givet att en särskild arbetstidslag behövs. Dessa internationella bestämmelser
kan infogas i en ny lag om grundskydd på arbetsmarknaden.
Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna 1996/97:A701 och
1997/98:A230 i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande avregleringar
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A701 yrkandena 2 och 3 samt
1997/98:A230 yrkandena 3 och 7 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Övertidsfrågan
Barbro Johansson (mp) anför:
En viktig del i översynen av arbetstidslagen är en omarbetning av reglerna om
övertid. Frågan om övertid går inte att separera från den generella
arbetstidsförkortningen. De båda delarna bildar en enhet och båda delarna måste
åtgärdas samtidigt.
Miljöpartiet har under flera år arbetat för ändringar av övertidsreglerna i
arbetstidslagen. Taket för övertidsuttag bör sänkas till 100 timmar per år och
25 timmar per månad. Dispensmöjligheten bör fortfarande finnas. Övertids-timmar
bör vidare successivt göras dyrare ju fler övertidstimmar man tar ut. Att
sådana progressiva arbetsgivaravgifter införs är viktigt bl.a. för att skapa
incitament för arbetsgivarna att omvandla dyra övertidstimmar till
nyanställningar. Arbetsgivaravgifterna bör vara lägre för den lagstadgade
normalarbetstiden (35 timmar i veckan) och dubbleras för timmar utöver detta.
I dag betalar företagen en övertidsavgift om man överträder arbetstidslagen
utan stöd i kollektivavtal. För storföretag är avgiften av ringa betydelse.
Avgiften bör ställas i relation till företagets omsättning.

2. Mer flexibla arbetstidsregler
Dan Ericsson (kd) anför:
Att balansera den enskildes önskemål om arbetstidens förläggning med
verksamhetens behov och kravet på en god arbetsmiljö blir den kommande
arbetstidslagstiftningens huvuduppgift. Denna balansakt kan klaras endast om
stor öppenhet visas för nya arbetstidsmönster. I avvaktan på den proposition om
arbetstider som regeringen aviserat lägger vi nu inte fram några yrkanden i de
principiella frågorna om flexiblare arbetstid. Kristdemokraterna har i
partimotion 1997/98:A269 om arbetsmarknadspolitiken utvecklat synen på bl.a.
arbetstidsfrågan. Det som där anges om behovet av ökad flexibilitet och nya
arbetstidsmönster, främst, är alltjämt styrande för hur partiet ser på frågan.
En arbetstidslagstiftning som möjliggör ökad flexibilitet tillsammans med
rimliga förutsättningar för företagande är en nödvändighet för Sverige om vi
ska klara jobben och välfärden.

Innehållsförteckning

Sammanfattning......................................1
Motionerna..........................................1
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1996 1
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1997 2
Utskottet...........................................4
Inledning 4
Något om arbetstidslagen 5
Arbetstidsförkortning m.m. 5
Övertid 9
Deltid 10
Avregleringar 10
Utskottets ställningstagande 10
Hemställan 12
Reservationer......................................13
1. Arbetstidsförkortning m.m. (mom. 1), (c) 13
2. Arbetstidsförkortning m.m. (mom. 1), (fp) 14
3. Arbetstidsförkortning m.m. (mom. 1), (v) 16
4. Arbetstidsförkortning m.m. (mom. 1), (mp) 17
5. Avregleringar (mom. 2), (m) 21
Särskilda yttranden................................22
1. Övertidsfrågan 22
2. Mer flexibla arbetstidsregler 22