Vissa frågor i plan- och bygglagen

Betänkande 1991/92:BoU19

Bostadsutskottets betänkande 1991/92:BOU19

Vissa frågor i plan- och bygglagen

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1991/92
BoU19

Sammanfattning

I betänkandet behandlas sex motioner väckta under den allmänna
motionstiden år 1992 om vissa plan- och byggfrågor. Yrkandena
avser etablering av stormarknader, regler om strandskydd,
genomförandetiden för detaljplan, bygglovsbefrielse för vissa
mötestält samt ersättning för skada av pågående planering.

Samtliga motioner avstyrks av utskottet. Reservationer har
avgivits av Ny demokrati avseende regler om strandskydd och
genomförandetiden för detaljplan.

Motionerna

I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1992
väckta motionerna

1991/92:Bo506 av Harald Bergström och Tuve Skånberg (kds) vari
yrkas att riksdagen begär att regeringen föreslår ändring av
plan- och bygglagen i enlighet med vad i motionen anförts om
begreppet byggnad och dess tillämpning på tillfälligt rest tält
för mötes- eller cirkusverksamhet.

1991/92:Bo509 av Roland Larsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär sådan lagändring
avseende stormarknadsetableringar som anges i motionen,

1991/92:Bo515 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändring av strandskyddsbestämmelserna.

1991/92:Bo520 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en utredning om ersättning för ideell skada på grund av
samhällsplaneringen av stora betydelsefulla projekt.

1991/92:Bo525 av Tage Påhlsson och Kjell Ericsson (c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
nuvarande strandskyddsbestämmelser så att kommunerna i sina
översikts- och detaljplaner får rätt att reglera strandskyddet.

1991/92:Bo526 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om en förändring av PBL så att den
kommunala indragningsmakten över enskild byggrätt avskaffas,
2. att riksdagen förlänger nuvarande övergångsregler om
ersättning till den 1 juli 1993 i avvaktan på den förbättring av
enskild äganderätt i PBL-lagstiftningen, som vi föreslår.

Utskottet

Inledning

Under årets allmänna motionstid har ett antal motioner väckts
med yrkanden om förändringar av plan- och
byggnadslagstiftningen. Utskottet behandlade även hösten 1991
motioner om vissa plan- och byggfrågor, väckta under 1991 års
allmänna motionstid (1991/92:BoU2).

Plan- och bygglagen (1987:10), PBL, trädde i kraft den 1 juli
1987 och har därefter varit föremål för vissa kompletteringar
och ändringar. Den senaste ändringen (se 1991/92:BoU10), som
syftade till att skapa bättre förutsättningar för konkurrens
inom handeln, trädde i kraft den 1 april i år. Regeringen har
aviserat att en proposition med förslag om vissa frågor i plan-
och bygglagen, bl.a. frågan om inrättandet av en särskild nämnd
för överprövning av plan- och byggärenden, kommer att föreläggas
riksdagen senare i vår.

Planeringsfrågor

Stormarknadsetableringar

Utskottet behandlar inledningsvis en motion om de krav som bör
ställas vid etablering av stormarknader.

I motion Bo509 (c) beskrivs olika problem som anses följa av
etableringen av externa stormarknadsanläggningar. Det hävdas
bl.a. att en sådan etablering innebär att transportbehoven ökar
och servicen försämras samtidigt som de enskilda hushållen får
ökade bilkostnader och försämrad miljö. Motionären hänvisar till
lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL) där
det bl.a. krävs att den fysiska miljön skall användas så att en
från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt
långsiktigt god hushållning främjas. Detta krav har dock inte,
enligt motionären, beaktats tillräckligt vid prövning enligt
PBL. I motionens yrkande 1 föreslås därför att riksdagen bör
föreslå regeringen att återkomma med förslag till ändring i PBL
som tillgodoser att externa stormarknadsetableringar prövas
utifrån miljö- och naturresurssynpunkt.

Vad gäller frågan om vad som skall beaktas vid etablering av
stormarknader vill utskottet erinra om att det av 2 kap. 2 §
PBL framgår att bestämmelserna i NRL skall tillämpas vid
planläggning och i ärenden om bygglov. Det råder alltså ingen
tvekan om att kommunerna vid beslut enligt PBL skall ta hänsyn
till kraven på en god hushållning med naturresurserna m.m. Av
PBL:s 2 kap. framgår därutöver de allmänna intressen som skall
beaktas vid planläggning och lokalisering av bebyggelse. Det
gäller bl.a. att planläggningen skall ge förutsättningar för en
från social synpunkt god bostads-, arbets-, trafik- och
fritidsmiljö samt ge möjligheter att ordna trafik och annan
samhällsservice.

PBL innehåller således bestämmelser som innebär att en
lokalisering av exempelvis en stormarknad inte kan komma till
stånd utan att också de intressen som NRL tillvaratar beaktas.
Detta utesluter dock inte att vissa frågor om sambanden mellan
PBL och NRL i olika planfrågor kan behöva övervägas ytterligare.
Utskottet förutsätter att sådana frågor kan uppmärksammas i den
löpande uppföljning av lagarnas tillämpning som det i första
hand ankommer på boverket att genomföra. Något riksdagens
tillkännagivande i den aktuella frågan anser utskottet inte vara
erforderligt. Motion Bo509 (c) avstyrks således.

Regler om strandskydd

Regleringen av strandskyddet finns i naturvårdslagen
(1964:822) och bereds därmed i riksdagen vanligen av
jordbruksutskottet. PBL saknar däremot bestämmelser om
strandskydd. I ärenden där en ordning diskuteras som skulle
innebära att strandskyddet reglerades i PBL har emellertid
bostadsutskottet vid flera tillfällen berett frågan. Två
motioner från årets allmänna motionstid innehåller överväganden
och förslag med en sådan inriktning.

I motion Bo515 (m) hävdas att gällande lagstiftning
beträffande strandskyddet ställer till problem och hindrar
utvecklingen i många delar av landet, inte minst i
glesbygdsområden. De generella bestämmelserna i naturvårdslagen
anses inte ge utrymme för att ta tillräckliga hänsyn till
faktiska förhållanden. Endast vissa strandavsnitt behöver enligt
motionärens uppfattning skyddas från exploatering genom
strandskyddsbestämmelser. Detta föreslås ske genom att kommunen
i detaljplan undantar sådan strand från bebyggelse. Yrkandet i
motionen innebär att riksdagen skall göra ett tillkännagivande
angående behovet av ändringar av strandskyddsbestämmelserna.

Liknande förslag förs fram i motion Bo525 (c). Även i denna
motion anförs att lagstiftningen behöver ändras så att större
hänsyn kan tas till lokala förhållanden när det gäller behovet
av strandskydd. Riksdagen föreslås begära förslag av regeringen
som innebär att kommunerna får rätt att reglera strandskyddet i
sina översikts- och detaljplaner.

Frågan om strandskyddets utformning övervägdes i samband med
det miljöpolitiska beslut som fattades av riksdagen våren 1991
(prop. 1990/91:90, JoU30). I detta sammanhang beslutades om
vissa undantag från strandskyddsbestämmelserna för bl.a.
komplementbyggnader till befintlig bebyggelse. Däremot avvisades
förslag som innebar att kommunerna skulle få rätt att i
detaljplan besluta om strandskyddets omfattning.
Bostadsutskottet behandlade senast hösten 1991 motionsyrkanden
om strandskyddets utformning liknande dem som nu är aktuella
(se 1991/92:BoU2 s. 4). Utskottet uttryckte då förståelse för
uppfattningen att ett generellt strandskydd, som inte tar hänsyn
till de faktiska förhållandena, inte kan motiveras i alla lägen.
På många håll råder ett lågt eller inget bebyggelsetryck i
strandnära områden. På andra håll däremot behövs ett skydd mot
exploatering av strandzoner. Utskottet vidhåller sin uppfattning
att strandskyddsbestämmelser inte kan undvaras. Det bör
emellertid vara möjligt att tillämpa dessa bestämmelser på ett
sådant sätt att en avvägning görs mellan det allmänna
bevarandeintresset avseende orörda stränder och det intresse som
kan finnas att bebygga strandnära områden, särskilt där
konkurrerande intressen inte föreligger. Utskottet förutsätter
att regeringen ägnar de problem som har ansetts följa av
strandskyddsbestämmelsernas utformning uppmärksamhet. Vid en
sådan uppfattning finns inte anledning att tillstyrka motionerna
Bo515 (m) och Bo525 (c).

Genomförandetiden för detaljplan

De detaljplaner som har antagits sedan PBL trädde i kraft den
1 juli 1987 har åsatts en genomförandetid på minst fem och högst
femton år. Under denna tid kan en fastighetsägare utgå från att
den byggrätt som en detaljplan ger ligger fast. Byggrätten kan
visserligen ändras eller upphävas under vissa förutsättningar
men fastighetsägaren har i så fall rätt till full ersättning för
den skada han lider. När genomförandetiden gått ut har
fastighetsägaren däremot inte rätt till ersättning om denne i
samband med en planändring skulle förlora sin byggrätt.

För äldre planer som fastställts före PBL tillämpas vissa
övergångsregler avseende genomförandetid m.m. Stadsplaner och
byggnadsplaner som fastställts efter utgången av år 1978 fick en
genomförandetid på fem år räknat från PBL:s ikraftträdande.
Genomförandetiden kommer således i dessa fall att ha gått ut den
1 juli 1992. Övriga äldre planer ansågs ha en genomförandetid
som redan hade gått ut vid PBL:s ikraftträdande. För att inte
markägaren skulle mista värdet av sin byggrätt utan att han
först haft en reell möjlighet att genomföra planen infördes en
s.k. garantiregel i dessa fall. Garantiregeln innebär att värdet
av en gammal byggrätt i vissa fall skall ersättas om kommunen
ändrar byggrätten eller upphäver planen före den 1 juli 1992
eller om fastighetsägaren begär bygglov enligt den gamla planen
före detta datum och planen ändras eller upphävs innan
bygglovsärendet avgörs.

Det förhållandet som ovan beskrivits, och som innebär att
rätten upphör att i vissa fall få ersättning för minskad eller
indragen byggrätt i samband med att en plan ändras eller upphävs
från den 1 juli 1992, tas som utgångspunkt för de yrkanden som
läggs fram i Ny demokratis partimotion Bo526. Motionärerna anför
att den rätt som PBL ger kommunerna att återkalla byggrätten
enligt äldre planer är ett exempel på missbruk av offentlig makt
i svensk lagstiftning som behöver rättas till. Kommunernas
agerande i dessa frågor anses leda till att enskild egendom
behandlas godtyckligt och medföra att olika fastighetsägare ges
helt olika förutsättningar att bebygga sin mark. I motionens
yrkande 1 föreslås mot denna bakgrund att sådana förändringar
genomförs i PBL att den kommunala indragningsmakten över enskild
byggrätt avskaffas. I avvaktan på att en sådan lagändring kan
träda i kraft föreslås i yrkande 2 att de nuvarande
övergångsreglerna för äldre planer ändras så att
genomförandetiden och rätten till ersättning förlängs till den 1
juli 1993.

Vad gäller den övergripande frågan som tas upp i motionens
yrkande 1, nämligen den ordning som innebär att detaljplaner ges
genomförandetider med därtill kopplad byggrätt, kan det
erinras om att detta var en av grundtankarna bakom PBL:s
utformning.
Avsikten var bl.a. att undanröja de olägenheter som följde av
oklara plansituationer och långvariga byggnadsförbud. Det bör
vidare framhållas att en gällande byggrätt inte upphör i och med
att genomförandetiden går ut. Byggrätten upphör först när planen
upphävs eller ändras i ifrågavarande del. Däremot upphör
fastighetsägarens rätt till ersättning efter genomförandetidens
utgång.

Olika uppfattningar om användningen av genomförandetider
förelåg vid beslutet om PBL och har även framförts i andra
sammanhang. Vad som anförs i motionen ger inte utskottet
anledning att föreslå någon ändring av gällande ordning i den
aktuella frågan.

Inte heller vad som föreslås i motionens yrkande 2 om
övergångsreglerna för äldre planer föranleder utskottet att
föreslå någon åtgärd. De av riksdagen fastställda villkoren för
ersättning enligt äldre planer bör ligga fast. Ny demokratis
partimotion Bo526 avstyrks således.

Bygglovspliktens omfattning

Enligt 8 kap. 1 § i PBL krävs bygglov som huvudregel för att
bl.a. uppföra byggnader. Undantag från bygglovskravet för att
uppföra byggnader gäller i fråga om de areella näringarnas
ekonomibyggnader inom områden som inte omfattas av detaljplan
(1§, tredje stycket). Vidare får vissa komplementbyggnader
till en- och tvåbostadshus uppföras utan bygglov (4 §). Även
enklare fritidshus, kolonistugor och liknande byggnader kan få
uppföras utan bygglov om kommunen i detaljplan eller
områdesbestämmelser fattar beslut om detta (5 §). Bygglov krävs
inte för byggnader som är avsedda för totalförsvaret och som är
av hemlig natur (10§).

Förslag om bygglovsbefrielse i ytterligare fall läggs fram i
motion Bo506 (kds). I motionen föreslås att regeringen skall
utarbeta en ändring i PBL så att tillfälligt rest tält för
mötes- eller cirkusverksamhet inte omfattas av bygglovskravet.
Enligt vad som anförs i motionen kan tält som används av kristna
samfund för mötesverksamhet under någon eller några veckor
betraktas som byggnader och därmed bli bygglovspliktiga.
Motionärerna finner en sådan ordning stötande. Enligt deras
mening bör ett polistillstånd tillsammans med markägarens
tillåtelse vara tillräckligt inom planlagt område. På övrig mark
bör ägarens tillåtelse räcka för att få sätta upp ett tält.

Som beskrivits ovan föreskrivs som huvudregel att bygglov
krävs för att uppföra byggnader. De frågor som väcks av motionen
är därför dels om ett tillfälligt uppfört tält är att betrakta
som byggnad, dels, om så är fallet, om bygglovsbefrielse för
tält bör aktualiseras.

Begreppet byggnad är inte definierat i PBL. Av förarbetena
till lagen framgår att behovet av att definiera detta begrepp
diskuterats men att man kommit till slutsatsen att det var
lämpligare att anknyta till tidigare rättspraxis i denna fråga
(se prop. 1985/86:1 s. 674). Någon definition av byggnad fanns
inte heller i tidigare gällande byggnadslagstiftning. I
proposition 1985/86:1 lämnas en kort redogörelse för rättspraxis
enligt tidigare lagstiftning. Av denna redogörelse framgår att
begreppet byggnad i byggnadslagstiftningen haft en vidare
användning än vad som torde vara fallet i allmänt språkbruk.
Under vissa förutsättningar har således enkla hyddor,
tältstugor, husvagnar, försäljningsstånd m.m. betraktats som
byggnader. Vad gäller frågan om bygglov krävs för lätt flyttbara
konstruktioner har regeringsrätten vid sin bedömning tagit
hänsyn till bl.a. användningssättet, utformningen och
varaktigheten i användningen.

Något ärende enligt PBL med direkt anknytning till den i
motionen aktualiserade frågan har ännu inte avgjorts av
regeringsrätten. Ett bygglovsärende avseende ett tält för
mötesverksamhet kommer emellertid att tas upp för prövning
senare under detta år. Det gäller ett mötestält med en yta på ca
400 m2 som varit uppställt på samma plats under sex veckor
per år. Kommunen har i detta fall avslagit ansökan om bygglov.
Ärendet överklagades till länsstyrelsen som i detta sammanhang
även övervägde frågan om det aktuella tältet var att betrakta
som en byggnad i PBL:s mening och således var bygglovspliktigt.
Länsstyrelsen ansåg att så var fallet. Som skäl till
ställningstagandet hänvisades bl.a. till att tältets
omgivningspåverkan var att jämställa med andra byggnaders. Vad
gäller varaktigheten anfördes att mötesverksamheten i tältet
omfattade samma period som omkringliggande fritidshus nyttjades
och att grannarna således fick sitt fritidsboende påverkat under
hela semesterperioden varje år. Länsstyrelsens beslut
överklagades till kammarrätten som emellertid delade
länsstyrelsens bedömning att bygglov krävs i det aktuella
fallet.

Bostadsutskottet anser att den ordning som valdes vid PBL:s
tillkomst, och som innebär att begreppet byggnad inte närmare
definieras i lagtexten, bör ligga fast. Det skulle knappast vara
möjligt att i denna fråga göra en klar avgränsning som tar
hänsyn till alla de omständigheter som kan föreligga och som
rimligen bör påverka ett ställningstagande. Även i
fortsättningen bör genom rättspraxis successivt skapas klarhet
avseende vad som är att betrakta som en byggnad enligt PBL. Vad
gäller de fall som framhålls i den aktuella motionen kommer som
ovan beskrivits ett snarlikt ärende under detta år att tas upp i
regeringsrätten för avgörande.

Utskottet anser vidare att nya undantag från bygglovskravet
vid uppförande av byggnader enligt vad som föreslås i motionen,
inte bör tillskapas. I normalfallet torde inte kommunerna kräva
att bygglov söks för tält som ställs upp under en mycket kort
period. Vidare får det förutsättas att kommunerna vid sin
prövning av en bygglovsansökan för en tillfälligt uppförd
byggnad inte ställer högre krav på handlingar m.m. än vad som
kan anses vara motiverat i det enskilda fallet. Det bör
framhållas att PBL erbjuder möjligheter till en enkel
handläggning av okomplicerade bygglovsärenden. Beträffande enkla
ärenden får ansökan om bygglov göras muntligen.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts anser utskottet att
motion Bo506 (kds) inte bör föranleda någon åtgärd från
riksdagen. Motionen avstyrks således.

Ersättningsfrågor i vissa fall

I motion Bo520 (fp) diskuteras de problem som kan uppstå för
enskilda fastighetsägare under den tid stora projekt som
vägbyggen e.d. är föremål för debatt och utredningar. Motionären
framhåller att när beslut väl är fattat om att ett projekt skall
genomföras finns möjligheter för berörda fastighetsägare att få
ersättning i olika former. För den villaägare som inte kan sälja
sitt hus därför att det debatteras i massmedia om t.ex. en väg
skall dras över granntomten finns däremot ingen möjlighet till
ersättning. I denna typ av situationer kan en enskild komma att
lida skada oavsett om projektet senare genomförs eller ej.
Motionären föreslår mot denna bakgrund att riksdagen skall
begära en översyn av lagstiftningen så att enskilda
rättsinnehavare skall tillerkännas någon form av kompensation
för minskat egendomsvärde till följd av planering av för
samhällsutvecklingen stora och betydelsefulla projekt.

Bestämmelser om skadeersättning till fastighetsägare och
inlösen i vissa fall finns bl.a. i PBL:s 14 kap. samt i
expropriationslagen. Som anförs i motionen ger emellertid inte
dessa bestämmelser stöd för krav på ersättning för skada av
pågående planering. I de flesta fall uppkommer inte heller
någon ekonomisk skada såvida inte en försäljning måste ske under
den period ett projekt är föremål för utredning. Om en
försäljning sker kan det givetvis vara så att själva det faktum
att t.ex. en ny vägdragning diskuteras kan påverka
fastighetspriset, såväl i positiv som negativ riktning. Denna
typ av "förväntanspåverkan" torde vara relativt vanligt
förekommande även om inte stora betydelsefulla projekt som
beskrivs i motionen är aktuella.

Bostadsutskottet har förståelse för den oro och de problem som
enskilda ibland kan uppleva i samband med att ett
byggnadsprojekt diskuteras eller planeras. Detta kan gälla såväl
vid en mindre komplettering av befintlig bebyggelse som vid ett
stort motorvägsbygge. Det är dock angeläget att varje projekt
kan förberedas under största möjliga insyn från allmänheten och
berörda fastighetsägare. Hänsynstagande till olika intressen på
ett så tidigt stadium som möjligt i en planeringsprocess
underlättar och påskyndar också processen vid beslut och
genomförande av planerna. Det ökade medborgarinflytandet i
planeringen var också en av nyheterna i PBL. En ordning som
innebär att exempelvis en kommun skulle bli ersättningsskyldig i
samma stund som tidiga överväganden om ett utbyggnadsprojekt kom
till allmän kännedom skulle kunna motverka den öppenhet i
planeringen som inte minst ur demokratisk synpunkt framstår som
värdefull. Vidare skulle sannolikt villkoren för ersättning i
den typ av fall som skisseras i motionen bli mycket komplicerade
att fastställa och därmed leda till tvister som i sin tur
försvårade planeringsprocessen.

Med hänvisning till vad nu anförts avstyrker utskottet motion
Bo520 (fp).

Hemställan

Utskottet hemställer

1.beträffande etablering av stormarknader
att riksdagen avslår motion 1991/92:Bo509 yrkande 1,

2.beträffande strandskyddets utformning
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Bo515 och
1991/92:Bo525,
res. 1 (nyd)

3.beträffande genomförandetider
att riksdagen avslår motion 1991/92:Bo526,
res. 2 (nyd)

4.beträffande byggslovbefrielse för tält
att riksdagen avslår motion 1991/92:Bo506,

5.beträffande ersättning för skada av pågående planering
att riksdagen avslår motion 1991/92:Bo520.

Stockholm den 9 april 1992

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist
(s), Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Magnus Persson
(s), Erling Bager (fp), Ulf Lönnqvist (s), Rune Evensson (s),
Ulf Björklund (kds), Dan Eriksson i Stockholm (nyd), Britta
Sundin (s), Birger Andersson (c), Marianne Carlström (s), Inga
Berggren (m) och Lars Stjernkvist (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Strandskyddets utformning (mom. 2)

Dan Eriksson i Stockholm (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar
med "Bostadsutskottet behandlade" och slutar med "Bo525 (c)"
bort ha följande lydelse:

De problem som beskrivs i de aktuella motionerna utgör exempel
på följderna av en generell lagstiftning som inte medger att
hänsyn tas till förhållandena i de enskilda fallen. Strandskydd
behövs givetvis bl.a. för att skydda vissa strandområden som är
viktiga för friluftslivet i områden med högt exploateringstryck.
Det är dock inte rimligt att samma strandskyddskrav skall
tillämpas i glesbygdsområden och för stränder som saknar
konkurrerande intressen. I många delar av vårt land skulle
utvecklingen av strandnära boendemiljöer både för turister och
bofasta kunna få en positiv inverkan på bygder som riskerar att
förlora arbetstillfällen och invånare.

Bostadsutskottet anser, liksom motionärerna, att
strandskyddets utformning bör ändras så att större hänsyn kan
tas till förhållandena i de enskilda fallen. Beslut om
strandskydd skall fattas på lokal nivå. En metod att uppnå detta
är att flytta över regleringen av strandskyddet från
naturvårdslagen till PBL. Kommunerna skulle med en sådan
lösning kunna undanta de strandavsnitt som behöver särskilt
skydd från bebyggelse genom detaljplan. I övriga strandområden
skulle ny bebyggelse få prövas i vanlig ordning enligt
bestämmelserna i PBL. Det bör ankomma på regeringen att utarbeta
förslag till förändrad lagstiftning med den inriktning som
utskottet förordat.

Vad utskottet ovan med anledning av motionerna Bo515 (c) och
Bo525 (m) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
2.beträffande strandskyddets utformning
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Bo515 och
1991/92:Bo525 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

2. Genomförandetider (mom. 3)

Dan Eriksson i Stockholm (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar
med "Vad gäller" och slutar med "avstyrks således" bort ha
följande lydelse:

Bostadsutskottet instämmer i vad som anförs i Ny demokratis
partimotion Bo526 om skyddet för enskild byggrätt. Den möjlighet
som PBL i dag ger kommunerna att dra in fastighetsägarnas
byggrätt utan att utge någon ersättning är ett exempel på
konfiskatoriskt utformad lagstiftning som behöver rättas till.
Kommunernas maktutövning i dessa frågor får dessutom ofta mycket
godtyckliga konsekvenser för enskilda sinsemellan. Grannar i
samma kvarter kan således i dag ges helt skilda möjligheter att
bebygga sin tomt. Lagstiftningen bör i stället utformas så att
byggrätter på ett rättvist sätt kan fördelas mellan enskilda.

Utskottet anser således att systemet med genomförandetider i
PBL bör ändras så att att byggrätter gäller utan
tidsbegränsning. Därigenom stärks skyddet för den enskilda
äganderätten, något som den nya regeringen framhållit som
önskvärt. Regeringen bör anmodas att snarast återkommma till
riksdagen med förslag om ändringar i PBL som ger det önskade
utfallet.

Som framhålls i motionen innebär vissa övergångsregler till
PBL att det redan den 1 juli i år blir möjligt för kommunerna
att upphäva eller ändra byggrätten enligt planer fastställda
före PBL:s ikraftträdande utan att utge ersättning till berörda
fastighetsägare. I avvaktan på den förordade generella översynen
av systemet med genomförandetider bör därför nuvarande
övergångsregler om rätten till ersättning vid upphävd byggrätt
förlängas ett år till den 1 juli 1993. Förslag med denna
inriktning bör regeringen omgående underställa riksdagen.

Vad utskottet ovan anfört om genomförandetider och byggrätt
med anledning av Ny demokratis partimotion Bo526 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
3.beträffande genomförandetider
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Bo526 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,