Vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1995

Betänkande 1994/95:SoU14

Socialutskottets betänkande 1994/95:SOU14

Vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1995

---

Innehåll

• Motioner från den allmänna motionstiden.
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1994/95

SoU14

Sammmanfattning

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse 1994/95:141
Redogörelse för en överenskommelse om vissa ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1995. Utgiftsramen för år 1995
uppgår till totalt 2 698 miljoner kronor. Parterna har enats om
att bidrag utgår till bl.a. hälso- och sjukvård, rehabilitering
för äldre och funktionshindrade, ersättning för sjukresor,
särskild ersättning för rehabiliterings- och
behandlingsinsatser, ersättning till Handikappinstitutet och
särskild ersättning för psykoterapeutisk verksamhet.

Samtidigt behandlar utskottet tio motionsyrkanden från den
allmänna motionstiden. Ingen motion har väckts med anledning av
skrivelsen.

Utskottet anser att skrivelsen inte bör föranleda någon åtgärd
av riksdagen. Motionsyrkandena avstyrks.

Till betänkandet har fogats fyra reservationer (m, fp) om
vårdgarantin och etableringsfriheten för privata vårdgivare.

Regeringens skrivelse

I skrivelsen -- som regeringen beslutat den 26 januari 1995 --
lämnas en redogörelse för den överenskommelse som den 30
november 1994 träffades mellan företrädare för staten och
sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen.

Ingen motion har väckts med anledning av skrivelsen.

Motioner från den allmänna motionstiden.

1994/95:So207 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vårdgaranti till alla,

1994/95:So408 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om samma bestämmelser för etablering av egen verksamhet för
vårdens professionella yrkesgrupper.

1994/95:So412 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en utökning av vårdgarantin,

1994/95:So423 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att vårdgarantin bör byggas ut till fler
diagnoser,

1994/95:So446 av Gullan Lindblad och Inger Koch (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om etableringsfrihet för legitimerade
sjuksköterskor och barnmorskor.

1994/95:So455 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att legitimerade psykoterapeuter skall
kunna anslutas till försäkringskassan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att förtroendepsykologer skall knytas till
försäkringskassan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en person som enligt
försäkringskassans förtroendeläkare eller förtroendepsykolog har
behov av psykoterapeutisk vård skall ha rätt att få behandlingen
finansierad av försäkringskassan,

4. att riksdagen, om yrkande 3 faller, som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att en person
som enligt försäkringskassans förtroendeläkare har behov av
psykoterapeutisk vård skall ha rätt att få behandlingen
finansierad av försäkringskassan,

1994/95:So489 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utvidgning av vårdgarantin,

Utskottet

Överenskommelsen för år 1995

Det ersättnings- och bidragssystem som nu gäller för hälso-
och sjukvården infördes den 1 januari 1985 genom den s.k.
Dagmarreformen. Dessförinnan lämnades från staten till
sjukvårdshuvudmännen ett antal prestations- eller
invånarrelaterade ersättningar från sjukförsäkringen samt vissa
direkta statsbidrag avseende den psykiatriska vården. Efter
olika justeringar och förändringar som genomförts i
statsbidragssystemet till landstingen under åren 1993 och 1994,
har det samlade beloppet successivt reducerats. Det uppgick år
1994 till 2 703 miljoner kronor.

Den viktigaste uppgiften för regeringen under de närmaste åren
är att sanera statsfinanserna. Därvid är regeringens inriktning
att stabilisera landets ekonomi och så långt som möjligt
prioritera kvaliteten i landstingens och kommunernas
verksamheter framför nivåerna i transfereringssystemen. Detta
innebär bl.a. att de ersättningar och bidrag till allmän
sjukvård som lämnas till sjukvårdshuvudmännen i princip
bibehålls nominellt oförändrade för år 1995 jämfört med
föregående år.

Utgiftsramen för år 1995 uppgår till totalt 2 698 miljoner
kronor. Jämfört med föregående år är ramen 5 miljoner kronor
mindre eftersom medlen till Centrum för epidemiologi och social
analys avses bli överförda till Socialstyrelsens
myndighetsanslag.

Landstingsförbundet har i en protokollsanteckning till
överenskommelsen bl.a. framhållit att det nya
ersättningssystemet för privatpraktiserande läkare och
sjukgymnaster har medfört ökade kostnader för
sjukvårdshuvudmännen.

Parterna har enats om att utgiftsramen 2 698 miljoner kronor
skall fördelas enligt följande:

Ändamål Totalbelopp
milj. kr.

1. Bidrag till hälso- och sjukvård 625
2. Rehabilitering för äldre och
funktionshindrade 150
3. Ersättning för sjukresor 1 344
4. Särskild ersättning för rehabiliterings-
och behandlingsinsatser 435
5. Ersättning till Handikappinstitutet 51
6. Särskild ersättning för psykoterapeutisk
verksamhet 60
7. Särskild ersättning för informations-
försörjning m.m. 21
8. Särskild ersättning för rikssjukvård
för hivsmittade 6,25
9. Särskild ersättning för vissa patient-
överföringar 0,25
10. Särskild ersättning för handledning av
kiropraktorer 0,50
11. Ersättning för SBU:s verksamhet 5
----------------
2 698

Bidraget till hälso- och sjukvård bör enligt parterna
användas till att bl.a. påskynda upp- och utbyggnaden av den
samhällsmedicinska funktionen och kompetensen hos
sjukvårdshuvudmännen. Vidare inbegriper överenskommelsen för år
1995 att en viss del av det särskilda bidraget skall användas
som ersättning för kostnadsökningar som är en följd av
införandet av nya regler för läkares och sjukgymnasters rätt
till ersättning från det offentligt finansierade
ersättningssystemet.

I överenskommelsen framhålls att det är angeläget att
nuvarande oklarheter i ansvarsfördelningen när det gäller
rehabilitering för äldre och funktionshindrade undanröjs och att
fungerande samverkansformer huvudmännen emellan utvecklas.
Parterna har mot denna bakgrund enats om att ett belopp om 150
miljoner kronor av utgiftsramen för år 1995 bör avsättas till
insatser för att stimulera rehabiliteringsverksamhet riktad mot
äldre. Syftet är att ytterligare 150 miljoner kronor skall
frigöras den 1 juli 1995 och avsättas för samma ändamål.
Regeringen har föreslagit detta i 1995 års budgetproposition.
Detta innebär att sammanlagt 300 miljoner kronor kan ställas
till kommunernas och landstingens förfogande för att gemensamt
utveckla rehabiliteringsverksamheten för äldre.

Den särskilda ersättningen för rehabiliterings- och
behandlingsinsatser inom hälso- och sjukvården som infördes år
1991 med 400 miljoner kronor har utgetts med 485 miljoner kronor
åren 1992 och 1993 och med 510 miljoner kronor år 1994. De
uppföljningsrapporter från Riksförsäkringsverket avseende
medlens användning som föreligger för de första tre åren visar
att ersättningsformen hittills givit positiva effekter.

Regeringen och Landstingsförbundet är överens om att
ersättningsformen skall finnas kvar även för år 1995 samt att
ersättningsbeloppet skall vara 435 miljoner kronor. Fördelning
av medlen skall ske efter det att 2 miljoner kronor avsatts för
en fristående utvärdering av medlens användning.

De hittills gjorda uppföljningarna av medlens användning visar
att allt större del av dessa lämnas till projekt som enbart
riktar sig till personer i yrkesverksam ålder. Parternas
gemensamma uppfattning är att inför år 1995 bör en jämnare
fördelning av medlen mellan olika åldersgrupper eftersträvas.

Ett annat område som enligt överenskommelsen skall ägnas
särskild uppmärksamhet vid fördelningen av 1995 års medel är
kvaliteten på intyg och utlåtanden som behandlande läkare
utfärdar i samband med att personer sjukskrivs.

Överenskommelsen för år 1995 innehåller en satsning på att öka
tillgången till psykoterapeutisk behandling. Bakgrunden är
att det i dag finns vissa patienter som har svårt att erhålla
psykoterapeutisk behandling till rimliga kostnader trots att de
är i behov av sådan. För detta ändamål har den särskilda
ersättningen utökats från 39,5 miljoner kronor år 1994 till 60
miljoner kronor år 1995.

En nyhet i årets överenskommelse är att 5 miljoner kronor av
utgiftsramen avsätts för att bidra till verksamheten vid
Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik
(SBU). Syftet är bl.a. att sjukvårdshuvudmännens inflytande
över SBU skall öka och därmed underlätta implementeringen av
resultaten.

Parterna är vidare överens om att den vårdgaranti som
infördes år 1992 bör utvidgas, men överlåter till de enskilda
huvudmännen att efter regionala förutsättningar och behov bedöma
vilka ytterligare områden som bör komma i fråga. Parterna avser
att under kommande år gemensamt utreda hur en vårdgaranti
successivt kan utvidgas och tillgängligheten till diagnos,
behandling, rehabilitering m.m. förbättras.

Motioner

Vårdgarantin

Fyra motionsyrkanden behandlar vårdgarantin.

I motion So423 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett
tillkännagivande om att vårdgarantin bör byggas ut till fler
diagnoser (yrkande 2). Ett liknande yrkande finns i motion
So412 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds) (yrkande 6). I motion
So489 av Gudrun Schyman m.fl. (v) finns också ett liknande
yrkande (yrkande 20). De sistnämnda motionärerna föreslår
att vårdgarantin utvidgas till att även gälla kroniska sjukdomar
och psykisk sjukdom och att särskilda statsbidrag skulle utgå
för detta. I motion So207 av Gullan Lindblad m.fl. (m)
begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vårdgaranti till alla (yrkande
15). Motionärerna anför att långa operations- och vårdköer
inte kan accepteras. Nu växer dessa köer igen. Det finns enligt
motionärerna åtskilliga exempel på att vården av äldre människor
får stå tillbaka. Motionärerna anför att sjukvårdens
otillräcklighet mycket beror på centralstyrning,
stordriftstänkande, byråkrati, prestige, dålig organisation och
brist på flexibilitet. Motionärerna anser att en väsentlig
förbättring för patienterna vore en allmän obligatorisk
sjukvårdsförsäkring som ger patienterna valfrihet utan att öka
den enskildes kostnader. En sjukvårdsförsäkring skulle bättre
fördela vårdens resurser. Resurserna skulle enligt motionärerna
kunna användas för att ge vård i tid, d.v.s. minska vårdköerna
och de kostnader dessa för med sig såväl för den enskilde som
samhället i stort.

Privata vårdgivare m.m.

I tre motioner behandlas frågor om ersättning till ytterligare
yrkesgrupper.

I motion So408 av Margitta Edgren (fp) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförts om samma bestämmelser
för etablering av egen verksamhet för vårdens professionella
yrkesgrupper. Motionären anser att alla professionella
yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården som arbetar på eget
yrkesansvar i princip bör ha samma villkor om de vill etablera
privat verksamhet. Patienterna skulle därmed få samma ekonomiska
ersättning. Motionären anför att ersättningssystemet hämmar
privata initiativ för t.ex. sjuksköterskor, barnmorskor,
arbetsterapeuter och psykoterapeuter.

I motion So446 av Gullan Lindblad och Inger Koch (m)
begärs ett tillkännagivande om etableringsfrihet för
registrerade sjuksköterskor och barnmorskor. Motionärerna anser
att dessa grupper som ett första led i strävan efter ökad
valfrihet i vården bör ersättas på motsvarande sätt som läkare
och sjukgymnaster vad gäller ersättningsgregler för arvoden.

I motion So455 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) hemställs
att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att legitimerade psykoterapeuter skall kunna anslutas till
försäkringskassan (yrkande 1). För att öka
försäkringskassornas kompetens i bedömningen av den
psykoterapeutiska vårdformens relevans bör, enligt motionärerna,
också förtroendepsykolog knytas till försäkringskassan
(yrkande 2). Vidare anser motionärerna att en person som
enligt försäkringskassans förtroendeläkare, eller
förtroendepsykolog, har behov av psykoterapeutisk vård skall ha
rätt att få behandlingen finansierad av försäkringskassan
(yrkande 3). Om yrkande 3 faller anser motionärerna att en
person som enligt försäkringskassans förtroendeläkare har behov
av psykoterapeutisk vård skall få behandlingen finansierad av
försäkringskassan (yrkande 4).

Bakgrund

Psykoterapi m.m.

Enligt 18 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i
lagrummets nuvarande lydelse skall det i en allmän
försäkringskassa finnas en eller flera förtroendeläkare och
förtroendetandläkare. Dessa skall biträda kassan i frågor som
kräver medicinsk eller odontologisk sakkunskap samt verka för
ett gott samarbete mellan kassan och de läkare och tandläkare
som är verksamma inom dess område. I proposition 1994/95:147
om rätten till förtidspension och sjukpenning samt folkpension
för gifta föreslås att begreppen förtroendeläkare och
förtroendetandläkare bör bytas ut mot försäkringsläkare och
försäkringstandläkare vilket enligt regeringen bättre beskriver
funktionen.

Regeringen har nyligen givit Socialstyrelsen i uppdrag att
göra en nationell översyn och analys av innehåll och kvalitet i
den psykiatriska vården. I beskrivningen av uppdraget nämns
bl.a. att utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande
1993/94:SoU28 framhållit att frågan om att säkerställa
tillgången på behandlingsformer av god kvalitet, t.ex.
psykoterapi, borde övervägas inom ramen för översynen. Arbetet
bör enligt regeringens beslut vara slutfört senast den 1
november 1997.

Privata vårdgivare

Före den 1 januari 1994 gällde enligt den då gällande
lydelsen av 2 kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän försäkring att
ersättning utgavs från den allmänna försäkringen för läkarvård
eller annan sjukvårdande behandling med anledning av sjukdom som
lämnades av läkare eller sjukgymnast om dessa var uppförda på en
av den allmänna försäkringskassan upprättad förteckning.
Ersättning utgavs enligt grunder som regeringen fastställde för
högst två år i sänder efter förslag från Riksförsäkringsverket.
Regeringen fick också meddela föreskrifter om i vilken
omfattning privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster skulle
vara uppförda på de allmänna försäkringskassornas förteckningar.

I proposition 1993/94:75 om arvoden till privatpraktiserande
läkare och sjukgymnaster m.m. lade den förra regeringen fram
förslag till lag om privatpraktiserande läkares respektive
sjukgymnasters rätt till ersättning från ett av landstingen
finansierat och administrerat offentligt ersättningssystem för
hälso- och sjukvård i de fall vårdavtal inte hade träffats med
landstinget. Läkare och sjukgymnaster som fr.o.m. den 1
januari 1994 påbörjade privat verksamhet fick rätt att erhålla
ersättning från landstinget i enlighet med av regeringen
utfärdade taxebestämmelser under förutsättning att vissa krav på
bl.a. specialistkompetens och verksamhet var uppfyllda.
Utskottet ställde sig i huvudsak bakom regeringens förslag i den
delen (1993/94:SoU14).

I proposition 1994/95:109 om vissa privatpraktiserande
läkares och sjukgymnasters etablering m.m. föreslog den
nuvarande regeringen att den som vill etablera sig som
privatpraktiserande specialistläkare eller sjukgymnast får
tillgång till offentlig finansiering endast under förutsättning
att ett samverkansavtal träffas med sjukvårdshuvudmannen. Denna
huvudregel gäller fr.o.m. den 1 januari 1995, dock med vissa
undantag enligt övergångsbestämmelserna. Utskottet tillstyrkte
propositionen med endast ett mindre tillägg vad gällde
övergångsbestämmelserna (1994/95:SoU10).

Regeringen har i budgetpropositionen (prop. 1994/95:100
bil. 6 s. 108) angivit att den i en kommande proposition med
förslag om husläkarlagens upphävande skall ange vissa riktlinjer
för utvecklingen av primärvården. Propositionen har aviserats
till den 31 mars 1995.

Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och
organisation (HSU 2000) skulle enligt sina ursprungliga
direktiv (dir. 1992:30) dels analysera och bedöma hälso- och
sjukvårdens resursbehov fram till år 2000, dels överväga hur
hälso- och sjukvården skulle finansieras och organiseras på den
övergripande samhällsnivån. Kommitténs överväganden skulle
grundas på en analys och värdering av i första hand tre
finansierings- och organisationsmodeller, reformerad
landstingsmodell, primärvårdsstyrd vård och obligatorisk
sjukvårdsförsäkring.

Enligt tilläggsdirektiven (beslutade den 22 december 1994)
till Kommittén (S 1992:04) om hälso- och sjukvårdens
finansiering och organisation (dir. 1994:152) sägs
bl.a. att kommitténs fortsatta arbete skall ha följande
utgångspunkter och inriktning. "Kommitténs överväganden och
förslag skall utgå från dagens system med landsting och kommuner
som finansiärer och tillhandahållare av hälso- och sjukvård-- --
-- En annan utgångspunkt skall vara att systemet är förenligt
med sjukvårdshuvudmännens planeringsansvar för vården enligt
hälso- och sjukvårdslagen och ge möjligheter att styra
sjukvårdens kostnadsutveckling." (direktiven s. 5).

Utskottets bedömning

Parterna är enligt den i skrivelsen redovisade
överenskommelsen överens om att utvidga vårdgarantin men
överlåter till huvudmännen att efter regionala förutsättningar
och behov bedöma vilka ytterligare områden som bör komma i
fråga. Under kommande år avser parterna att gemensamt utreda hur
en vårdgaranti successivt kan utvidgas och tillgängligheten till
diagnos, behandling, rehabilitering m.m. förbättras. Utskottet
har ingen erinran mot överenskommelsen i denna del. Motionerna
So207 (m) yrkande 15, So412 (kds) yrkande 6, So423 (fp) yrkande
2 och So489 (v) yrkande 20 avstyrks därför.

Frågan om fri etablering med offentlig finansiering för
privatpraktiker och riktlinjer för utvecklingen av primärvården
kommer regeringen att behandla i en proposition senare i vår.
Utskottet avstyrker därför motionerna So408 (fp) och So446 (m).

Frågor bl.a. om tillgång på psykoterapi kommer att övervägas
inom ramen för Socialstyrelsens översyn av innehåll och kvalitet
i den psykiatriska vården. Utskottet vill inte föregripa
regeringens kommande förslag på området och avstyrker därför
motion So455 (mp) yrkandena 1--4.

Regeringens skrivelse bör enligt utskottet inte föranleda
någon åtgärd från riksdagens sida.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande vårdgaranti
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So207 yrkande 15,
1994/95:So412 yrkande 6, 1994/95:So423 yrkande 2 och
1994/95:So489 yrkande 20,
res. 1 (m)
res. 2 (fp, kds)
2. beträffande etableringsfrihet för privata vårdgivare
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So408 och
1994/95:So446,
res. 3 (m)
res. 4 (fp)
3. beträffande psykoterapi m.m.
att riksdagen avslår motion 1994/95:So455 yrkandena 1--4,
4. beträffande regeringens skrivelse
att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna.

Stockholm den 30 mars 1995
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Bo Holmberg
(s), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson
(s), Liselotte Wågö (m), Christina Pettersson (s), Marianne
Jönsson (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Conny
Öhman (s), Stig Sandström (v), Mariann Ytterberg (s), Birgitta
Wichne (m), Chatrine Pålsson (kds), Kerstin Warnerbring (c) och
Ragnhild Pohanka (mp).

Reservationer

1. Vårdgaranti (mom. 1)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta
Wichne (alla m) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 7
börjar med "Parterna är" och på s. 8 slutar med "avstyrks
därför" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att operations- och vårdköer som
förlänger väntetiden inte kan godtas när patienterna riskerar
hälsan eller livet i väntan på vård. Det finns åtskilliga
exempel på att vården av äldre människor får stå tillbaka.
Enligt utskottets mening beror sjukvårdens otillräcklighet på
centralstyrning, stordriftstänkande, byråkrati, prestige m.m.
Det vore en väsentlig förbättring för patienterna med en allmän
obligatorisk sjukvårdsförsäkring som bättre skulle fördela
vårdens resurser och ge patienterna valfrihet utan att öka den
enskildes kostnader. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen ge
regeringen till känna med anledning av motion So207 (m) (yrkande
15). Motionerna So412 (kds) yrkande 6, So423 (fp) yrkande 2 och
So489 (v) yrkande 20 avstyrks.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:

1. beträffande vårdgaranti

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So207 yrkande 15
och med avslag på So412 yrkande 6, So423 yrkande 2 och So489
yrkande 20 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

2. Vårdgaranti (mom. 1)

Barbro Westerholm (fp) och Chatrine Pålsson (kds) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 7
börjar med "Parterna är" och som på s. 8 slutar med "avstyrks
därför" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att vårdgarantin har blivit en stor
framgång. Rätten att få behandling inom tre månader behöver dock
enligt utskottet byggas ut till att omfatta fler diagnoser. Ett
ökat samarbete med omkringliggande landsting bör eftersträvas
för att på sikt kunna erbjuda innevånarna "gränslös sjukvård".
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av
motionerna So412 (kds) yrkande 6 och So423 (fp) yrkande 2 ge
regeringen till känna. Motionerna So207 (m) yrkande 15 och So489
(v) yrkande 20 avstyrks.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:

1. beträffande vårdgaranti

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So412
yrkande 6 och 1994/95:So423 yrkande 2 samt med avslag på
motionerna 1994/95:So207 yrkande 15 och 1994/95:So489 (v)
yrkande 20 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

3. Etableringsfrihet för privata vårdgivare (mom. 2)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta
Wichne (alla m) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 8 som
börjar med "Frågan om fri" och slutar med "So446 (m)" bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser att hälso- och sjukvården bör ge större
möjligheter för läkare och annan sjukvårdspersonal att bedriva
egen verksamhet, självfallet med de krav som verksamheten
ställer kvalitetsmässigt. Legitimerade sjuksköterskor och
barnmorskor borde kunna erhålla fri etableringsrätt och ersättas
på motsvarande sätt som läkare och sjukgymnaster vad gäller
ersättningsregler för arvoden. Som ett första led i strävan
efter ökad valfrihet i vården bör, enligt utskottets mening, fri
etableringsrätt ges till distriktssköterskan respektive
barnmorskan. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med bifall
till motion So446 (m) och med anledning av motion So408 (fp) ge
regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa:

2. beträffande etableringsfrihet för privata vårdgivare

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So446 och med
anledning av motion 1994/95:So408 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

4. Etableringsfrihet för privata vårdgivare (mom. 2)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 8 som
börjar med "Frågan om fri" och slutar med "So446 (m)" bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser att alla professionella yrkesgrupper inom
hälso- och sjukvården som arbetar på eget yrkesansvar bör i
princip ha samma villkor om de vill etablera privat verksamhet.
Patienterna skulle därmed få samma ekonomiska ersättning.
Utskottet anser att det nuvarande ersättningssystemet hämmar
privata initiativ för t.ex. sjuksköterskor, barnmorskor,
arbetsterapeuter och psykoterapeuter. Det är endast människor
som har råd att betala den fulla kostnaden som kan nyttja deras
tjänster. Vad utskottet anfört bör med bifall till motion So408
(fp) och med anledning av motion So446 (m) ges regeringen till
känna.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa:

2. beträffande etableringsfrihet för privata vårdgivare

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So408 och med
anledning av motion 1994/95:So446 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,