Vissa åtgärder mot Sydafrika

Betänkande 1988/89:UU20

Utrikesutskottets betänkande
1988/89: UU20

Vissa åtgärder mot Sydafrika 1988/89

UU20

I detta betänkande behandlas dels regeringens skrivelse 1988/89:64 med
redogörelse för svenska företags verksamhet i Sydafrika och Namibia, dels
ett antal motionsyrkanden som föreslår skärpningar av den svenska politiken
mot Sydafrika.

Skrivelsen

Enligt lagen (1985:98) om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia
(i det följande benämnd investeringsförbudslagen) skall svensk juridisk
person som själv eller genom utländskt dotterföretag driver rörelse i
Sydafrika eller Namibia årligen redovisa hur verksamheten utvecklas i dessa
länder. Redovisningsskyldigheten omfattar också uppgifter om löner och
anställningsvillkor samt sociala förhållanden för de anställda i dotterföretagen.
Slutligen skall uppgifter även lämnas om förvärv av utländska företag
som äger aktier eller andelar i sydafrikanska eller namibiska företag
(indirekta företagsförvärv).

Antalet redovisningsskyldiga företag uppgick vid utgången av år 1987 till
sex. Antalet har således minskat jämfört med föregående år genom att
Rederi AB Transatlantic och Alfa-Laval AB överlåtit sina dotterbolag The
Transatlantic Shipping Agency (Pty) Ltd resp. Alfa-Laval South Africa (Pty)
Ltd. Vidare har SAS verksamhet i Sydafrika upphört.

Totala antalet anställda vid svenska dotterbolag i Sydafrika och Namibia
har minskat från 2218 (vari medräknats anställda i de företag som överlåtits
under året) till 2167 personer.

Utvecklingen i de svenska företagen i Sydafrika och Namibia vad avser
företagens sammanlagda omsättning, resultat före skatt m.m. under de år
redovisningsskyldighet enligt investeringsförbudslagen förelegat framgår av
tabeller i skrivelsen.

Enligt 2 § investeringsförbudslagen får svensk juridisk person inte vare sig
genom handling eller underlåtenhet bidra till att anläggningstillgångar
anskaffas eller egendom hyrs för att stadigvarande brukas eller innehas i ett
dotterbolags rörelse, om hyresavtalets löptid är avpassad till egendomens
ekonomiska livslängd, s.k. finansiell leasing. Utan hinder av detta förbud får
dock årligen anskaffas tillgångar och egendom hyras till ett sammanlagt
värde av högst 100 000 kr. Detta undantag får inte möjliggöra en utvidgning
av verksamheten.

Av de företag som lämnat redovisning har fyra angett att anskaffning av

1 Riksdagen 1988/89. 9sami. Nr 20

anläggningstillgångar skett under verksamhetsåret. Dessa fyra företag är
Atlas Copco AB, Secoroc AB, Skega AB och AB SKF.

När det gäller Skega AB har företaget uppgivit att dotterbolaget Skega
(Pty) Ltd under år 1987 ingått leasingavtal. Enligt uppgifter från företaget
gäller leasingavtalen två fordon med en leasingtid på tre resp. fyra år och viss
kontorsutrustning som hyrs på tre år.

Enligt kommerskollegiets uppfattning är det i detta fall fråga om sådan
egendom som är avsedd att stadigvarande brukas i rörelsen och som, om den
hade förvärvats med äganderätt, skulle omfattas av investeringsförbudet.
Kollegiet anser därför att det kan ifrågasättas om inte Skega AB har överträtt
bestämmelserna i 2 § 2 investeringsförbudslagen. Kollegiet har emellertid
även anfört att förarbetena till investeringsförbudslagen inte ger någon
entydig vägledning för bedömning av detta fall och att frågan därför är
svårbedömd.

Regeringen har med anledning härav berett Skega AB tillfälle att
inkomma med yttrande över kommerskollegiets redovisning i denna del.

Motionerna

1988/89:K618 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag som innebär att kommuner och landsting kan
bojkotta produkter och tjänster från företag som är verksamma i Sydafrika,

1988/89:U505 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen begär att regeringen påskyndar utredningsarbetet om
tjänstehandel med Sydafrika m.m., i enlighet med motionen,

3. att riksdagen begär att regeringen vidtar åtgärder för att förhindra
införsel av ommärkt frukt, i enlighet med motionen,

1988/89:11518 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de svenska företagen bör lämna Sydafrika,

2. att riksdagen hos regeringen begär att rekommendationer utfärdas till
statlig förvaltning att undvika kontakter med företag som har Sydafrikaanknytning,

3. att riksdagen hos regeringen begär initiativ i internationella sammanhang
för att Nelson Mandela och andra fängslade representanter för UDF
och ANC skall friges.

1988/89:U522 av Pär Granstedt m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att stärka tullens
möjligheter att följa upp den svenska Sydafrikalagstiftningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att möjligheter bör skapas för kommuner och statliga företag att
undvika affärsuppgörelser med företag med omfattande ekonomiska intressen
i Sydafrika,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att samtliga svenska medborgare, organisationer och institutioner
bör respektera FNs bojkott av Sydafrika i fråga om kultur, underhållning och
idrott och undvika att engagera personer som bryter mot denna bojkott.

1988/89:UU20

2

4. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av de svenska viseringsbestämmelserna
i syfte att endast tillåta visum för personer och organisationer
från Sydafrika som arbetar mot apartheid.

1988/89:U537 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder så att informationen
förstärks om FN:s idrotts- och kulturbojkott mot Sydafrika,

2. att riksdagen hos regeringen begär att viseringsbestämmelserna för
sydafrikanska medborgare skärps så att i praktiken endast personer som är
motståndare till apartheid tillåts visering,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förbud för svenska
medborgare att ta värvning i apartheids armé.

1988/89:U538 av Kent Carlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nordisk samordning och
uppföljning av Sydafrikasanktionerna.

1988/89:U539 av Marianne Samuelsson och Birger Schlaug (båda mp) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär att Lag om rätt för kommuner och
landstingskommuner att vidta bojkottåtgärder mot Sydafrika utvidgas till att
också gälla företag som investerat i Sydafrika.

1988/89:U540 av Birger Schlaug och Marianne Samuelsson (båda mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en rekommendation bör utfärdas om vikten av att myndigheter,
institutioner och övriga statliga organ avstår från affärer, upphandling,
tillståndsgivning etc. med företag som investerat i Sydafrika.

1988/89:U607 av Ines Uusmann m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpta åtgärder
mot svenska företags investeringar och engagemang i Sydafrika.

Utskottet

Skrivelsen

Utskottet har tagit del av regeringens skrivelse och den redovisning som
lämnas däri beträffande de svenska företagens verksamhet i Sydafrika och
Namibia under år 1987.

Till grund för regeringens skrivelse ligger en redogörelse från kommerskollegium,
i vilken konstateras att efterlevnaden av investeringsförbudslagen
varit i stort sett god. I ett fall ifrågasätter kollegiet huruvida ett företag
överträtt bestämmelser i investeringsförbudslagen som handlar om förbud
mot leasing.

Inga ansökningar om dispens från investeringsförbudet har inkommit
under redovisningsperioden. Regeringen har inte hittills lämnat medgivande
för den begränsade investeringsrätt som kan beviljas enligt 8 § i investeringsförbudslagen.

Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna.

1988/89:UU20

3

1* Riksdagen 1988/89. 9 sami. Nr 20

Motionerna

1988/89:UU20

En bred internationell opinion har i FN och på annat sätt tagit avstånd från
apartheidpolitiken i Sydafrika. FNs generalförsamling har antagit ett stort
antal resolutioner som uttalar sig för en internationell isolering av landet.
Även säkerhetsrådet har fördömt den sydafrikanska regeringens politik.
Sverige och flera andra länder har under lång tid verkat för att säkerhetsrådet
skulle anta ett för medlemsländerna bindande beslut om sanktioner mot
Sydafrika. Hittills har dessa ansträngningar resulterat i ett beslut år 1977 om
vapenembargo och två rekommendationer år 1985 i vilka FNs medlemsstater
uppmanas vidta olika ensidiga åtgärder mot Sydafrika, i första hand att
upphöra med nyinvesteringar.

Sverige införde år 1979 ett förbud för svenskägda företag att investera i
Sydafrika. Under vissa betingelser kan undantag från detta förbud meddelas
av regeringen. År 1985 infördes i svensk lag ett begränsat handelsförbud,
omfattande införsel av jordbruksvaror från Sydafrika.

När det visade sig att en lång tids ansträngningar inom FN att få till stånd
allmänt omfattade åtgärder mot Sydafrika inte gav avsett resultat införde
Sverige år 1987 för sin del ett förbud mot handel med Sydafrika och Namibia
(prop. 1986/87:110, UU 1986/87:20).

Enligt svensk uppfattning är det alltjämt angeläget att säkerhetsrådet
fattar ett bindande beslut om sanktioner mot Sydafrika.

I mars 1987 tillsattes en parlamentarisk kommitté med uppgift att
kartlägga eventuellt kvarvarande tjänstehandel mellan Sverige och Sydafrika
och vid behov föreslå ytterligare restriktionsåtgärder. Kommittén skall också
överväga möjligheterna att begränsa handeln mellan svenska dotterbolag
utomlands och Sydafrika samt belysa frågan om de svenska dotterbolagen i
Sydafrika.

Flera av de motionsyrkanden som föreligger är av den innebörden att de
faller inom den parlamentariska kommitténs arbetsområde. Det är fallet
beträffande yrkande 1 i motion U518 (vpk) vari föreslås att de svenska
företagen skall lämna Sydafrika. Enligt gällande regler har de kvarvarande
svenskägda företagen i Sydafrika möjlighet att ha kvar sin verksamhet där
”på sparlåga”, vilket innebär att de inte får företa sådana investeringar som
medför en utbyggnad av verksamheten. Kommittén har att belysa denna
fråga och framlägga eventuella förslag.

Under kommitténs mandat faller också motion U607 vari föreslås skärpta
åtgärder mot svenska företags investeringar.

Yrkande 1 i motion U518 och motion U607 får anses besvarade med
hänvisning till kommitténs arbete.

Kommitténs rapport beräknas föreligga i början av hösten. Utskottet
anser inte att det är möjligt att ytterligare påskynda kommitténs arbete.
Yrkande 2 i motion U505 (c) avstyrks därmed.

I två motioner berörs tillämpningen av gällande regler, nämligen yrkande 3
i motion U505 (c) vari föreslås att regeringen vidtar åtgärder för att förhindra
införsel av ommärkt frukt som kan misstänkas komma från Sydafrika och att
tullen ges bättre möjligheter att kontrollera efterlevnaden av Sydafrikalagstiftningen.

Utskottet får med anledning härav erinra om att tullverket nyligen fått en
betydande personalförstärkning just med motiveringen att det behövs en
bättre kontroll av att förbudet mot införsel från Sydafrika efterlevs. Som
anförs i motion U505 (c) är det därtill angeläget att regeringen begagnar de
tillfällen som erbjuds att med länder som kan misstänkas vara omlastningsstationer
diskutera frågan om detta kringgående av sanktionsåtgärderna mot
Sydafrika och aktualisera åtgärder i enlighet med det internationella
regelsystemet.

Yrkande 3 i motion U505 och yrkande 1 i motion U522 (c) får därmed
anses besvarade.

Kommuners och statliga myndigheters och företags möjlighet att undvika
affärsuppgörelser med företag som har ekonomiska intressen i Sydafrika
berörs i flera motioner. I yrkande 2 i motion U518 (vpk) och i motion U540
(mp) föreslås att regeringen utfärdar rekommendationer i detta syfte medan
det i motionerna U522 (c), U539 (mp) och K618 (vpk) yrkas att kommuner
och statliga företag skall få laglig rätt att avstå från affärskontakter med
sådana företag.

Utskottet vill med anledning av dessa yrkanden anföra följande:

Motionförslagen avser inte direkt handel med Sydafrika, vilken ju är
förbjuden enligt lag, utan affärskontakter av olika slag med sådana företag i
Sverige eller utomlands som också har intressen i Sydafrika.

När riksdagen tidigare behandlat motionsförslag om rätt för kommuner att
delta i internationella opinionsyttringar o. d. har dessa förslag avslagits med
hänvisning till att den kommunala kompetensen inte omfattar utrikespolitiska
frågor. Av samma skäl har regeringsrätten i ett antal fall upphävt
kommunala beslut av utrikespolitisk innebörd.

Med lagen 1985:1052 fick kommuner och landstingskommuner rätt att
vidta bojkottåtgärder mot Sydafrika. Denna lag ansågs möjlig, eftersom den
låg i linje med den av riksdag och regering beslutade Sydafrikapolitiken och
således inte innebar risk för att kommunernas beslut skulle hamna i konflikt
med den svenska utrikespolitiken.

I de föreliggande motionerna föreslås emellertid att kommuner och
statliga myndigheter och företag skall få rätt att vidta åtgärder som går utöver
de ramar som anges av den av riksdagen beslutade svenska Sydafrikapolitiken,
eftersom affärskontakter med företag som har direkta eller indirekta
ägarförbindelser med företag i Sydafrika inte är förbjudna.

I sin inköpsverksamhet är statliga myndigheter och affärsdrivande verk
(men ej statliga företag) bundna av reglerna i upphandlingsförordningen
vilken i sin tur bygger på GATTs upphandlingskod. Förslaget i motionerna
U518 och U540 i vad avser statliga företag strider såvitt utskottet kan bedöma
mot upphandlingsförordningen. Kommuner är inte skyldiga att följa upphandlingsförordningen.
Kommunförbundet har emellertid antagit ett upphandlingsreglemente
som nära ansluter till den statliga förordningen.

Enligt utskottets mening kan det således anföras skäl mot att på det sätt
som föreslås i motionerna utvidga Sydafrikapolitiken till att också omfatta
åtgärder mot företag vars anknytning till Sydafrika inte alltid är påfallande
stark.

Utskottet anser emellertid att det är väsentligt att de konstitutionella och

1988/89UU20

5

andra omständigheter som gör sig gällande på detta område får sin belysning.
Utskottet förutsätter att den i höstas tillsatta kommittén för utformning av en
ny kommunallag (Dir. 1988:50) överväger hithörande frågor.

Med det anförda avstyrker utskottet yrkande 2 i motion U518 (vpk),
yrkande 2 i motion U522 (c), motion U539 (mp), motion U540 (mp) och
motion K618 (vpk).

I motionerna U522 (c) yrkande 4 och U537 (s) yrkande 2 föreslås att
reglerna om visering för sydafrikansk medborgare skall skärpas så att inresa i
Sverige endast medges personer som är motståndare till apartheid.

Utskottet konstaterar med anledning därav att gällande viseringsförordning
(SFS 1986:131, ändrad med SFS 1987:880) redan är mycket restriktiv,
liksom tillämpningen av den. Med den ytterligare skärpning som föreslås i
motionerna skulle vissa kategorier som i dag medges inresa inte längre få
visering. Utskottet avstyrker därför yrkande 2 i motion U537 och yrkande 4 i
motion U522 om en skärpning av viseringsbestämmelserna. Utskottet har
dock inhämtat att det bl. a. i samarbete med de nordiska länderna pågår en
fortlöpande anpassning av reglernas tillämpning till Sydafrikapolitikens
syften.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om vad det framförde i
motsvarande betänkande förra året, nämligen att sanktionspolitik inte får bli
det enda uttrycket för vår inställning till Sydafrika. Isoleringssträvandena får
inte leda till att också oppositionsrörelserna, de politiska alternativen,
kulturlivet och den intellektuella debatten isoleras från omvärlden.

Sverige har genom sin röstning i FN, genom regeringsuttalanden och på
andra sätt uttryckt stöd för de FN-resolutioner som tar avstånd från apartheid
inom idrotten och från kulturellt utbyte med Sydafrika.

I juni 1985 utfärdade regeringen en rekommendation till myndigheter och
institutioner att begränsa kontakterna med Sydafrika på kulturens, vetenskapens
och idrottens områden.

Utskottet instämmer självfallet i syftet med FNs och det nordiska
handlingsprogrammets och regeringens rekommendationer och anser inte
att det är påkallat att riksdagen gör det längre gående uttalande som föreslås i
motion U522 (c) yrkande 3.

Yrkande 3 i motion U522 (c) avstyrks därför.

Enligt utskottets mening är kunskapen om FNs idrotts- och kulturbojkott
redan väl spridd, bl.a. genom den debatt som aktuella händelser framkallat i
massmedia. Regeringen bör även fortsättningsvis på lämpligt sätt medverka
till att ytterligare förbättra informationen om den svenska Sydafrikapolitiken.
Därmed får yrkande 1 i motion U537 anses besvarat.

Det är även utskottets uppfattning att den nordiska samordningen av
Sydafrikapolitiken redan är mycket väl genomförd. Det finns som nämnts ett
nordiskt handlingsprogram som flera gånger reviderats. Situationen i södra
Afrika är ett stående inslag på dagordningen för de nordiska utrikesministermötena,
och det sker ett fortlöpande samråd mellan de nordiska länderna om
möjligheten att ytterligare effektivisera Sydafrikapolitiken.

Syftet med motion U538 (s) torde därmed vara tillgodosett och yrkandet
anses besvarat.

I motion U518 (vpk) yrkande 3 föreslås att regeringen begär initiativ i

1988/89 :UU20

6

internationella sammanhang för att Nelson Mandela och andra fängslade
representanter för UDF och ANC skall friges.

Detta sker redan. Den svenska regeringen har i många sammanhang krävt
att Nelson Mandela och de många andra sydafrikaner som kämpar för
rättvisa i Sydafrika skall friges. Dessa krav kommer att upprepas så länge det
finns anledning.

Yrkande 3 i motion U518 får därmed anses besvarat.

Utskottet behandlar i detta betänkande också förslaget i motion U537 (s)
att svenska medborgare skall förbjudas ta värvning i Sydafrikas armé.

Gällande lag förbjuder inte svenska medborgare att ta värvning i annat
lands försvarsmakt, det finns i det förflutna flera exempel på att så har skett.
Under senare år torde det endast röra sig om ett fåtal.

Däremot får enligt 19 kap. 12 § i brottsbalken utländsk militär värvningsverksamhet
inte utan tillstånd äga rum i landet.

Enligt regeringsformens 2 kap. 8 § är varje medborgare tillförsäkrad frihet
att förflytta sig inom riket och att lämna detta. Utskottet finner således att
vägande konstitutionella skäl talar mot en inskränkning av svenska medborgares
fri- och rättigheter på detta liksom på andra områden.

Utskottet avstyrker därför yrkande 3 i motion U537.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande regeringens skrivelse

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1988/89:64 till handlingarna,

2. beträffande de svenska företagen i Sydafrika

att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1988/89:U518 och motion
1988/89:U607 besvarade med vad utskottet anfört,

3. beträffande Sydafrikakommitténs arbete

att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1988/89:U505,

4. beträffande kontroll av efterlevnaden av handelsförbudet

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1988/89:U505 och yrkande 1
i motion 1988/89:U522 besvarade med vad utskottet anfört,

5. beträffande kommuners m.fl. rätt till bojkottåtgärder

att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1988/89:U518, yrkande 2 i
motion 1988/89:U522, motion 1988/89:U539, motion 1988/89:U540
och motion 1988/89:K618,

6. beträffande viseringsregler

att riksdagen avslår yrkande 4 i motion 1988/89:U522 och yrkande 2 i
motion 1988/89:U537,

7. beträffande uttalande om bojkottåtgärder

att riksdagen avslår yrkande 3 i motion 1988/89:U522,

8. beträffande information om Sydafrikapolitiken

att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1988/89:U537 besvarat med
vad utskottet anfört,

1988/89 :UU20

7

9. beträffande nordiskt samråd

att riksdagen förklarar motion 1988/89:U538 besvarad med vad
utskottet anfört,

10. beträffande frigivning av Nelson Mandela

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1988/89:U518 besvarat,

11. beträffande värvning i Sydafrikas armé

att riksdagen avslår yrkande 3 i motion 1988/89:U537.

Stockholm den 18 april 1989
På utrikesutskottets vägnar

Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Pär Granstedt (c), Margaretha af Ugglas (m),
Ingemar Eliasson (fp), Alf Wennerfors (m), Karl-Erik Svartberg (s), Axel
Andersson (s), Nils T Svensson (s), Inger Koch (m), Karl-Göran Biörsmark
(fp), Birgitta Hambraeus (c), Bertil Måbrink (vpk), Per Gahrton (mp), Viola
Furubjelke (s), Kristina Svensson (s), Anneli Hulthén (s) och Arne Mellqvist
(s).

Reservationer

1.

Pär Granstedt (c), Birgitta Hambraeus (c), Bertil Måbrink (vpk) och Per
Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Denna lag”
och slutar på s. 6 med ”motion K618 (vpk).” bort ha följande lydelse:
Därmed gavs kommunerna möjlighet att uppträda på ett sätt som låg i linje
med den av riksdag och regering beslutade Sydafrikapolitiken. Sedan dess
har åtgärderna mot Sydafrika utvidgats till att omfatta all handel. Ytterligare
skärpningar av politiken övervägs av den sittande Sydafrikakommittén.
Utskottet anser det därför i hög grad motiverat att regeringen överväger hur
kommuner, landstingskommuner, statliga myndigheter och affärsdrivande
verk skall få rättsliga möjligheter att undvika affärskontakter med företag
som är verksamma i Sydafrika. På detta sätt skulle den svenska isoleringspolitiken
mot Sydafrika kunna bli mer effektiv och allomfattande. Regeringen
bör återkomma till riksdagen med förslag i denna fråga, vilket riksdagen med
anledning av yrkande 2 i motion U518 (vpk), yrkande 2 i motion U522 (c),
motion U539 (mp), motion U540 (mp) och motion K618 (vpk) bör ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan i moment 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande kommuners m.fl. rätt till bojkottåtgärder
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av yrkande 2 i motion 1988/89:U518, yrkande 2 i

1988/89 :UU20

8

motion 1988/89:U522, motion 1988/89:U539, motion 1988/89:U540
och motion 1988/89:K618,

2. Viseringsregler

Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Med den
ytterligare” och slutar med ”Sydafrikapolitikens syften.” bort ha följande
lydelse:

Sydafrikautredningens arbete kan komma att leda till ytterligare skärpningar
av den svenska Sydafrikabojkotten, bl.a. i fråga om tjänstehandel. I detta
sammanhang kan det enligt utskottets uppfattning finnas anledning att
överväga en skärpning av viseringsbestämmelserna, bl.a. i fråga om möjligheterna
att få visum för vetenskapligt utbyte, deltagande i internationella
konferenser och organiserad turism. Detta bör riksdagen med anledning av
motion U522 yrkande 4 och motion U537 yrkande 2 som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan i moment 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande viseringsregler
att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1988/89:U522 och
yrkande 2 i motion 1988/89:U537 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

3. Värvning i Sydafrikas armé
Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Utskottet
finnér” och slutar med ”motion U537” bort ha följande lydelse:

Det är också uppenbart att gällande bojkottlagstiftning för Sydafrika gör att
skäl finns att ifrågasätta om inte medverkan i Sydafrikas försvarsmakt skall
anses utgöra brott mot dessa regler. Aktiv tjänst i Sydafrikas armé riskerar
dessutom att leda till handlingar som skulle kunna betraktas som brott ur
svensk synvinkel. Eftersom oklarhet synes råda i dessa avseenden anser
utskottet att regeringen med anledning av yrkande 3 i motion U537
skyndsamt bör låta klarlägga rådande rättsläge beträffande eventuell medverkan
av svenska medborgare i Sydafrikas stridskrafter samt vid behov vidta
åtgärder för att förhindra att bojkottlagstiftningen i detta avseende kan
kringgås.

dels att utskottets hemställan i moment 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande värvning i Sydafrikas armé
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av yrkande 3 i motion 1988/89:U537.

1988/89:UU20

9

Särskilda yttranden

1988/89:UU20

1. Viseringsregler

Margaretha af Ugglas, Alf Wennerfors och Inger Koch (alla m) anför:

Vi anser att de svenska reglerna för visering av sydafrikanska medborgare
har fått en utformning och framför allt en tillämpning som motverkar det
yttersta syftet med vår Sydafrikapolitik. Avsikten med vår Sydafrikapolitik
är att markera avståndstagande från apartheidsystemet, inte att avskärma
det sydafrikanska folket från internationella kontakter. Det finns en politisk
opposition i Sydafrika, och där pågår en debatt om alternativ till apartheidpolitiken.
Sverige har behov av att kunna följa den utveckling som nu sker i
landet. Det kommer ett Sydafrika också efter detta. Det kan inte ligga i
apartheidmotståndets intresse att Sverige i sin strävan att isolera Sydafrika i
stället isolerar sig självt och dem vi vill nå i Sydafrika. I den fortlöpande
anpassning av viseringsreglerna som sker bl.a. i nordiskt sammanhang bör
dessa synpunkter beaktas.

2. Sveriges utrikespolitik

Margaretha af Ugglas, Alf Wennerfors och Inger Koch (alla m) anför:

Enligt vår uppfattning bör utrikespolitiken fastläggas och genomföras
uteslutande av Sveriges regering och riksdag och inte av kommunerna. Detta
står helt i överensstämmelse med svensk författningstradition. Risken är
annars stor att kommunala beslut hamnar i konflikt med den svenska
utrikespolitiken.

10

gotab 88698, Stockholm 1989