Villkoren för vegetabilieproduktionen efter budgetåret 1993/94

Betänkande 1993/94:JoU6

Jordbruksutskottets betänkande 1993/94:JOU06

Villkoren för vegetabilieproduktionen efter budgetåret 1993/94

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motioner
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1993/94
JoU6

Sammanfattning

I betänkandet behandlas en proposition angående villkoren för
vegetabilieproduktionen i jordbruket efter budgetåret 1993/94.
Bl.a. föreslås åtgärder för en fortsatt anpassning av den
svenska jordbruks- och livsmedelssektorn till EG.
Omställningsprogrammet förändras i vissa avseenden; bl.a
avskaffas den s.k. odlingsbegränsningen fr.o.m. 1994.
Arealbidraget för 1994/95 föreslås höjt till 900 kr/ha och
inlösenpriset för spannmål blir 1,05 kr/kg. Direktbidraget till
mjölkproduktionen avvecklas fr.o.m. budgetåret 1994/95. En
miljöavgift på kadmium i handelsgödsel införs fr.o.m. den 1
januari 1994.

Utskottet tillstyrker i huvudsak regeringens förslag. Det i
propositionen föreslagna kravet på återbetalning med 2 000 kr/ha
gentemot de brukare som ej uppfyllt kraven i
omställningsprogrammet kan utskottet däremot ej godta. Utskottet
föreslår, med anledning av motioner, (s) och (nyd), att
riksdagen begär en mer utförlig analys av regeringen i fråga om
förutsättningarna för att fullfölja omställningsprogrammet med
hänsyn till bl.a. befintliga produktionsalternativ för odlarna
och till ett eventuellt medlemskap i EG.

Till betänkandet har fogats fem reservationer och en
meningsyttring.

Propositionen

Regeringen (Jordbruksdepartementet) har i proposition
1993/94:3 föreslagit att riksdagen

1. godkänner vad som förordats i fråga om inlösenpris och
arealbidrag för budgetåret 1994/95 (avsnitt 2.1),

2. godkänner vad som förordats i fråga om
omställningsprogrammet för budgetåret 1994/95 (avsnitt 2.2) samt

3. antar förslag till lag om ändring i lagen (1984:409) om
avgift på gödselmedel.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås åtgärder för en fortsatt anpassning
av den svenska jordbruks- och livsmedelssektorn till de
förhållanden som råder inom EG. Omställningsprogrammet, som
utformades i enlighet med 1990 års livsmedelspolitiska beslut,
kommer att förändras i viss mån. Ändringarna består bl.a. av att
odlingsbegränsningen och kvoteringen baserad på 1990 års odling
upphör fr.o.m. budgetåret 1994/95. Kravet på återbetalning
kommer att differentieras. För de jordbrukare som inte har
vidtagit en varaktig åtgärd för att ställa om åkermarken före
den 1 juli 1996 men i övrigt uppfyllt kraven i
omställningsprogrammet bör återbetalningskravet uppgå till
2 000 kr/ha. De jordbrukare som har brutit mot övriga villkor i
omställningsprogrammet kommer däremot att krävas på
återbetalning av hela det utbetalade beloppet.

Inlösenpriset för spannmål budgetåret 1994/95 föreslås bli
1,05 kr/kg och arealbidraget 900 kr/ha för aktuell odling av de
grödor som ingår i stödarealen. Direktbidraget till
mjölkproduktionen avvecklas fr.o.m. budgetåret 1994/95.

En miljöavgift på kadmium i handelsgödsel införs fr.o.m. den 1
januari 1994.

Lagförslaget fogas som bilaga till detta betänkande.

Utfrågning m.m.

Jordbruksministern har tillsammans med tjänstemän från
Jordbruksdepartementet informerat utskottet om läget i
medlemskapsförhandlingarna med EG såvitt avser
jordbrukspolitiken, m.m.

Företrädare för Lantbrukarnas riksförbund har lämnat uppgifter
om bl.a. jordbrukets lönsamhetsutveckling och effekterna av
slopade kobidrag.

En skrivelse om den föreslagna avgiften på kadmium i
gödselmedel har inkommit från Svenska lantmännens riksförbund
(SLR).

Motioner

1993/94:Jo1 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inlösenpris och inkomststöd för budgetåret
1994/95,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en utredning om ett utvecklat
landskapsvårdsstöd med den inriktning som motionen anger,

3. att riksdagen avslår vad som i propositionen förordas i
fråga om omställningsprogrammet för budgetåret 1994/95,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bibehållande av direktbidraget till
mjölkkor i norra Sverige (stödområdena 1--4),

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en miljöskatt på fosfor,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en kadmiumavgift på fosforgödsel.

1993/94:Jo2 av Rose-Marie Frebran och Ulf Björklund (kds) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur ett
stöd till vallen kan utformas inom ramen för aktuellt stöd till
jordbruket.

1993/94:Jo3 av Harry Staaf och Kenneth Lantz (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ett permanent stöd till
omläggning från konventionell till ekologisk odling att gälla
fr.o.m. omläggningsåret och finansierat inom ramen för aktuellt
jordbrukspolitiskt stöd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att det ekologiska jordbruket
inte bör omfattas av ett framtida trädesprogram.

1993/94:Jo4 av Stina Gustavsson och Marianne Jönsson (c) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om borttagande av direktbidrag till mjölkkor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arealbidrag.

1993/94:Jo5 av Christer Windén m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av framförhållning i de politiska
beslut som påverkar växtodlingens villkor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att fastställa eventuella
alternativ för jordbrukare, som anmält areal till omställning,
att använda marken för annat ändamål än odling av prisreglerade
grödor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
de jordbrukare som anmält mark till omställning och inte
fullföljt sitt åtagande bör åläggas större
återbetalningsskyldighet än 2 000 kr/ha, i den mån ekonomiskt
försvarbara alternativ kan påvisas.

Utskottet

Villkoren för vegetabilieproduktionen efter budgetåret 1993/94

Inledning

Regeringen föreslog i 1993 års budgetproposition (prop.
1992/93:100 bil. 10) åtgärder för att anpassa villkoren för den
svenska vegetabilieproduktionen till de villkor som gäller inom
EG.

I propositionen om vissa frågor rörande jordbruket och
trädgårdsnäringen (prop. 1992/93:183) aviserade
jordbruksministern sin avsikt att lägga fram förslag till
riksdagen om ytterligare steg i anpassningen till EG av de pris-
och stödnivåer som avser budgetåret 1994/95.

Mot bakgrund av regeringens förslag till anpassning av
omställningsprogrammets utformning i budgetpropositionen har
riksdagen sedermera beslutat (bet. 1992/93:JoU13, rskr.
1992/93:231) att godkänna regeringens förslag om en fortsatt
tillämpning av systemet med inlösenpriser samt ett införande av
arealbidrag fr.o.m. år 1993. Riksdagens beslut innebär att
inlösenpriset och arealbidraget för 1993 års spannmålsskörd
skall uppgå till 1,05 kr/kg resp. 700 kr/ha. Vidare har
riksdagen fastställt arealbidragets omfattning och angivit
riktlinjerna för en fortsatt anpassning av
omställningsprogrammet. Jordbruksutskottet anförde att
"regeringens förslag frångås såvitt avser kravet på omställning
av stödarealen som villkor för arealbidrag under budgetåren
1993/94 och 1994/95". Vidare föreslog utskottet att regeringen
skulle verka för att omställningsprogrammet i största möjliga
utsträckning anpassas till EG:s trädesprogram. Utskottet var
medvetet om att en sådan anpassning förutsätter överväganden om
både tekniska frågor och mer övergripande ekonomisk-politiska
frågor, såsom t.ex. trädesvillkoren, varaktigheten och
återbetalning av omställningsstödet. Med anledning av detta har
frågan om kravet på varaktighet, odlingsbegränsning,
återbetalning och trädesvillkor inom omställningsprogrammet
beretts inom regeringskansliet.

I betänkandet (SOU 1992:14) Mindre kadmium i handelsgödsel
föreslås ett införande av miljöavgift på kadmium i
handelsgödsel.

Propositionen

Riksdagens beslut med anledning av 1993 års budgetproposition
(prop. 1992/93:100 bil. 10, bet. 1992/93:JoU13, rskr.
1992/93:231) innebär att ett system med inlösenpriser i
kombination med arealbidrag för odling av spannmål,
proteingrödor, oljeväxter, sockerbetor, potatis etc. skall gälla
under budgetåret 1994/95. Jordbruksministern återkommer nu till
frågan om nivåerna för inlösenpriser och arealbidrag för
budgetåret 1994/95.

Ett viktigt led i regeringens strategi för jordbruket inför
ett EG-medlemskap är att medverka till att svenska
jordbruksföretag som har goda förutsättningar att producera och
konkurrera på EG:s villkor skall kunna bestå under
övergångsperioden. EG:s stöd till vegetabiliesektorn ligger på
ett antal områden avsevärt över Sveriges stöd till jordbrukarna.
Med deprecieringen av den svenska kronan har skillnaden
förstärkts ytterligare. En flytande kronkurs försvårar
jämförelsen av den långsiktiga stödnivån för jordbrukare i
Sverige och inom EG, men under antagande om att den gröna
kronkursen är 1 ecu = 10 svenska kronor blir stödnivån inkl.
arealbidrag ca 1,45 kr/kg. I propositionen föreslås ett
inlösenpris på 1,05 kr/kg för spannmål och ett arealbidrag på
900 kr/ha. Det innebär att den svenske jordbrukaren får ca 1,27
kr/kg spannmål. Eftersom den svenska kronan inte är bunden till
EG:s ecu finns det givetvis en viss osäkerhet om vad
stödrelationen kommer att vara vid tidpunkten för ett
EG-medlemskap. I propositionen om vissa frågor rörande
jordbruket och trädgårdsnäringen (prop. 1992/93:183) föreslogs
att regeringen skulle kunna justera referenspriserna om
beräkningsgrunderna, såsom valutakurser etc., förändras
(1992/93:JoU20).

Ett differentierat arealbidrag kommer att lämnas för 1994 års
odling av spannmål, oljeväxter, proteingrödor (matärt, foderärt,
åkerbönor samt vicker till mognad), sockerbetor, matpotatis,
potatis för stärkelse och råsprit, konservärter, bruna bönor och
frövall under förutsättning att odlingen inte sker på
omställningsareal. Jordbruksministerns bedömning är således att
arealbidraget inte bör kvoteras individuellt för varje enskild
företagare utifrån 1990 års odling av prisreglerade grödor. Med
en dylik utformning öppnas en möjlighet för jordbrukare att
anpassa sin odling till de nya villkor som råder vid ett
EG-medlemskap. Resurserna kan därmed omfördelas effektivt mellan
brukningsenheter.

Motionerna

I motion Jo1 av Margareta Winberg m.fl. (s) framhålls att
besluten att införa arealbidrag och förlänga systemet med
inlösenpris för spannmål kommer att leda till ytterligare
överskottsproduktion av spannmål. Motionärerna anser att det
svenska jordbruket därmed råkar i ett ogynnsamt läge inför ett
EG-inträde. Inom EG finns redan i dag ett betydande och kostsamt
spannmålsöverskott. Eftersom avsikten med CAP-reformen är att
minska kostnaderna för jordbruket måste överskotten reduceras.
Motionärerna står därför fast vid sin tidigare framförda
uppfattning att ett jordbruk i balans mellan produktion och
efterfrågan ger det svenska jordbruket och den svenska
livsmedelsindustrin de bästa förutsättningarna att klara
konkurrensen inom EG. För denna uppfattning finns stöd i en
rapport från Riksrevisionsverket (F 1993:11). Motionen utmynnar
i denna del i yrkanden om förlängning av det inkomststöd som
beslutades år 1990 med 500 kr/ha. Kostnaden för detta beräknas
till 600 miljoner kronor. Införandet av ett arealbidrag enligt
EG:s regler bör anstå tills vi blivit medlemmar och omfattas av
EG:s gemensamma jordbrukspolitik. Vidare yrkas att inlösenpriset
på spannmål bestäms till 90 öre/kg och att regeringen får i
uppdrag att utreda om landskapsvårdsstödet kan utvecklas så att
det medverkar till säkerställande av biologisk mångfald och
stimulerar ekologisk odling. Ersättningen bör ställas i relation
till de kollektiva nyttigheter i form av landskapsvård m.m. som
jordbrukaren producerar (yrkandena 1 och 2).

I motion Jo2 av Rose-Marie Frebran och Ulf Björklund (kds)
anförs att en stor grupp lantbrukare med kobidragets avskaffande
kan hamna i en ny krissituation. Många av de berörda företagen
är inte lämpade för spannmålsodling. Därför krävs det att även
vallodlingen erhåller ett arealstöd. I förhållande till
nuvarande stöd skulle det få positiva regionalpolitiska
effekter. Det skulle bl.a. bidra till att upprätthålla det öppna
landskapet i skogs- och mellanbygderna där andelen vallodling är
avsevärt större än i slättjordbruket.

I motion Jo3 av Harry Staaf och Kenneth Lantz (kds) förordas
ett permanent omläggningsstöd för övergång från konventionell
odling till ekologisk odling. Stödet bör finansieras inom ramen
för det nuvarande jordbruksstödet. Vidare yrkas att det
ekologiska jordbruket ej omfattas av det framtida trädeskravet.

Motion Jo4 av Stina Gustavsson och Marianne Jönsson (c)
hänvisar till tidigare centermotioner om ett särskilt stöd i
form av arealbidrag till vall i södra Sveriges skogs- och
mellanbygder (yrkande 2). Något konkret yrkande framförs ej.

Enligt motion Jo5 av Christer Windén m.fl. (nyd) behöver
bönderna en viss framförhållning för att kunna planera sin
verksamhet. Det är inte tillräckligt att få veta sina
förutsättningar för odlingsåret så sent som hösten före.
Propositionen borde därför ha kommit till riksdagen för
behandling redan under våren 1993.

Utskottets överväganden

Vad först gäller behovet av framförhållning i
jordbrukspolitiken kan utskottet givetvis instämma i det
allmänna önskemålet att besluten tidsplaneras på ett sätt som
ger näringen rimliga möjligheter att anpassa
produktionsinriktning m.m. efter de ändrade förutsättningarna.
När det gäller den nu aktuella propositionen erinrar utskottet
om att den beslutades vid regeringssammanträde den 3 juni 1993
och att den i huvudsak avser odlingsåret 1994 resp. budgetåret
1994/95, som börjar den 1 juli 1994. Med det anförda föreslår
utskottet att motion Jo5 yrkande 1 (nyd) lämnas utan vidare
åtgärd.

I fråga om inlösenpris och arealbidrag instämmer utskottet i
regeringens bedömning att EG:s stöd till vegetabiliesektorn på
flera områden avsevärt överstiger stödet till de svenska
odlarna. Härtill kommer att avkastningsnivån i flera viktiga
EG-länder är högre än i Sverige, samtidigt som kostnaderna för
insatsmedel m.m. är lägre. Dessa skillnader framgår bl.a. -- och
understryks ytterligare -- i Jordbruksverkets nyligen
publicerade rapport om svenskt jordbruk inför EG. Enligt
utskottets mening bör det vara ett viktigt led i anpassningen
inför ett EG-medlemskap att svenska jordbruksföretag som har
goda förutsättningar att producera och konkurrera på EG:s
villkor skall kunna bestå under övergångsperioden. Utskottet
tillstyrker därför regeringens förslag om ett inlösenpris för
1994 års skörd om 1,05 kr/kg spannmål och ett arealbidrag om 900
kr/ha för 1994 års odling av spannmål, oljeväxter,
proteingrödor, sockerbetor, matpotatis, potatis för stärkelse
och råsprit, bruna bönor och frövall. Ett villkor för
arealbidrag skall vara att odlingen ej sker på
omställningsareal. Med det anförda avstyrker utskottet motion
Jo1 yrkande 1 (s).

Utskottet har tidigare uttalat sig mycket positivt om
jordbrukets medverkan i landskapsvården och om behovet att
utreda vilka stödinsatser som vid ett EG-medlemskap kan behövas
i t.ex. södra och mellersta Sveriges skogs- och mellanbygder
(1992/93:JoU13 s. 27 f.). I den nu aktuella propositionen
erinras om att EG:s miljöprogram för jordbruket vid ett svenskt
medlemskap kommer att ge möjligheter att stödja
animalieproduktionen, bl.a. genom ett stöd till extensiv
vallproduktion och till naturliga betesmarker. Utskottet vill
här tillägga att de olika stödformerna inom ramen för EG:s stöd
för miljövänliga produktionsmetoder redovisas i Jordbrukets
ovannämnda rapport (s. 50 f.). Här ingår bl.a. stöd till
miljövänlig jordbruksproduktion och till miljövårdande skötsel
av jordbruksmark i syfte att bevara eller återskapa biologisk
mångfald och skönhetsvärden i landskapet. Stöd kan vidare ges
för långliggande träda för upprättande av t.ex. biotoper eller
naturreservat eller för skydd av vattenmiljön. Likaså kan stöd
erhållas för att omvandla mark från växtodling till extensivt
bete och till användning av mark för allmänhetens bruk och
rekreation. Inför ett EG-medlemskap måste en plan för en svensk
tillämpning av EG:s kompletterande miljöprogram på
jordbruksområdet utarbetas. Av propositionen framgår att
jordbruksministern ämnar föreslå regeringen att en särskild
utredning får i uppgift att utarbeta förslag till ett sådant
program. I samband härmed bör ett förslag till stöd för
omläggning till ekologisk produktion ingå. Utskottet vill vidare
erinra om att frågan om naturvårds- och miljöfrågor i svensk
jordbrukspolitik inför EG också får en utförlig redovisning i
proposition 1993/94:30 om en strategi för biologisk mångfald (s.
63 f.). Utskottet utgår från att synpunkterna i motionerna Jo1
yrkande 2 (s), Jo2 (kds), Jo3 (kds) och Jo4 yrkande 2 (c) kommer
att noga prövas i samband med det aviserade utredningsarbetet.
Motionerna bör för närvarande inte föranleda någon särskild
åtgärd från riksdagens sida.

Omställningsprogrammet budgetåren 1994/95 och 1995/96

Propositionen

Riksdagen gav, i samband med sin behandling av 1993 års
budgetproposition (bet. 1992/93:JoU13, rskr. 1992/93:231),
regeringen i uppdrag att pröva frågan om en EG-anpassning av
omställningsprogrammet till EG:s trädesprogram. I
jordbruksutskottets betänkande angavs att anpassningen av
omställningsprogrammet bör genomföras snabbare än vad som
föreslogs i budgetpropositionen och att programmet bör anpassas
i största möjliga utsträckning. Sveriges ambition är att bli
medlem i EG fr.o.m. den 1 januari 1995. Mot bakgrund av
riksdagens beslut måste därför beslut om en anpassning av
omställningsprogrammet fattas för 1994 års växtodling.
Jordbruksministern föreslår därför följande EG-anpassning av
omställningsprogrammet.

Omställningsprogrammet fr.o.m. 1994 års växtodlingssäsong

Med varaktig omställning avses i det frivilliga svenska
omställningsprogrammet att den areal som anslutits till
programmet skall ha ställts om till annan användning än
traditionell livsmedelsproduktion före den 1 juli 1996 och att
denna areal under tiden fram till detta datum inte används för
odling av s.k. prisreglerade grödor för livsmedelsproduktion.
Efter den 1 juli 1996 ställs inga krav på omställningsarealens
användning.

EG:s trädesprogram kan beskrivas som ett obligatoriskt
trädesprogram som i princip skall gälla för all framtid.
Trädeskravet fastställs varje år beräknat på årets odling. De
till synes stora skillnaderna mellan omställningsprogrammet och
EG:s trädesprogram är principiellt viktiga, men i praktiken är
programmen tämligen lika och effekten av dem blir i stort
densamma. Det svenska omställningsprogrammet bör mot bakgrund av
riksdagens uttalande nu justeras ytterligare för att kunna
likställas med EG:s trädesprogram.

Det är ca 370 000 ha åkermark som anslutits till
omställningsprogrammet. Jordbrukarna har erhållit en ersättning
med ca 3,1 miljarder kronor för omställningen. Den 1 april 1992
hade åtgärder vidtagits på ungefär hälften av arealen. Av den
resterande anslutna åkermarken fanns det planer på varaktig
omställning för hälften av arealen, och den övriga marken, dvs.
totalt 25 %, låg i s.k. vänteläge. Omställningsprogrammet har
medfört ett minskat spannmålsöverskott och därmed minskade
exportkostnader. Det har inte heller lämnats något inkomststöd
för omställningsarealerna. Enligt jordbruksministern är det
angeläget att en omställning kommer till stånd och han anser
därför att kravet på att jordbrukarna genomför en varaktig
omställningsåtgärd före den 1 juli 1996 förblir oförändrat.

Med tidigare förslag om att lämna arealbidrag för aktuell
odling bör det bli möjligt även för jordbrukare som är anslutna
till omställningsprogrammet att anpassa sin odling till
förhållandena inom EG. De bör inte missgynnas av att de har
anslutit sig till omställningsprogrammet och därmed bidragit
till att Sverige under dessa fem år kommer att ha en lägre
kostnad för spannmålsexport än vad som annars hade varit fallet.
Mot denna bakgrund anser jordbruksministern att kravet på
odlingsbegränsning bör slopas för att bl.a. motverka en
snedvridning av konkurrensen mellan svenska jordbrukare. Inom EG
förekommer inte några motsvarande bestämmelser.

Med ett slopat krav på odlingsbegränsning samt en anpassning
till EG:s regler av vad som får odlas på omställd areal sker
ytterligare en anpassning till EG:s trädesprogram. Till skillnad
från EG:s jordbrukare som endast binder sig för ett år i taget
kommer de svenska jordbrukarna inte att kunna odla livsmedel
eller livsmedelsprodukter som konkurrerar med befintlig
produktion under en period om fem år.

Kravet på återbetalning, för dem som bryter mot villkoren i
omställningsprogrammet, bör vara kvar. De jordbrukare som har
erhållit ersättning för omställning av mark har, även med
föreslagna förändringar, förbundit sig att under en femårsperiod
inte odla sådana grödor som tidigare prisreglerats, på
omställningsmark. För att undvika att någon bryter mot denna
grundläggande del av avtalet bör kravet på återbetalning stå
fast. För de jordbrukare som inte har vidtagit en varaktig
åtgärd för att ställa om åkermarken före den 1 juli 1996 men i
övrigt uppfyllt kraven i omställningsprogrammet bör
återbetalningskravet uppgå till 2 000 kr/ha.

Arealbidrag och trädeskrav under en övergångsperiod

En utgångspunkt för förhandlingarna med EG är att Sverige
skall fullfölja sitt omställningsprogram.

Detta innebär att vid ett EG-medlemskap fr.o.m. den 1 januari
1995 kommer arealbidrag att lämnas för 1995 års odling av
spannmål, oljeväxter och proteingrödor. Riksdagen avslog
regeringens förslag i 1993 års budgetproposition om ett
omställningskrav för budgetåren 1993/94 och 1994/95. Mot denna
bakgrund bör det inte ställas något ytterligare omställningskrav
under omställningsperioden. Den totala arealen omställd mark i
Sverige är ca 370 000 ha. Denna areal överstiger med ca
100 000 ha den areal som skulle behöva tas ur
livsmedelsproduktionen med EG:s regler för rörlig träda.
Jordbruksministern har vid denna beräkning beaktat att det
reella trädeskravet inom EG blir ca 13 % med hänsyn tagen till
att mindre företag inte berörs av det 15-procentiga
trädeskravet. Arealen överstiger även den som skulle behöva
ställas om med hänsyn till EG:s nyligen beslutade regler för
fast träda (20 alt. 18 %). Det arealbidrag som kommer att
lämnas till svenska jordbrukare för perioden fram till ett
EG-medlemskap är dessutom lägre än EG:s arealbidrag. EG:s
trädesbidrag kommer att vara ca 2 500 kr/ha och år vid
tidpunkten för ett EG-medlemskap. Med förslaget om att behålla
omställningsprogrammet t.o.m. växtodlingssäsongen år 1996 kommer
de svenska jordbrukarna att kunna ta del av EG:s trädesbidrag
tidigast skördeåret 1997. Dessa aspekter motiverar att det inte
nu ställs ett individuellt trädeskrav för att få arealbidrag för
aktuell odling. Det är dock viktigt att omställningsarealen inte
faller under den nivå som en tillämpning av EG:s regler skulle
innebära för tiden fram till ett medlemskap. En avstämning av
villkoren för arealbidrag får göras när förhandlingarna med EG
avslutats.

Motionerna

Socialdemokraterna yrkar i motion Jo1 yrkande 3 avslag på
regeringens förslag i fråga om omställningsprogrammet. Förslaget
att avskaffa odlingsbegränsningen avvisas av samma skäl som
motionärerna avvisar förslaget om inlösenpris. Av de senaste
årens uppgifter om spannmålsöverskott och exportkostnader
framgår tydligt att det inte finns några produktionsskäl att
ytterligare utvidga odlingsmarken. Däremot finns det klara
ekonomiska skäl att komma bort från ett statsfinansiellt
betungande överskott. Motionärerna avvisar också förslaget att
luckra upp reglerna för återbetalning av omställningsstödet.
Villkoren för detta stöd är klara och entydiga. Om någon
oklarhet uppstått i denna fråga är det regeringen och böndernas
egna organisationer som har det fulla ansvaret för detta.

I motion Jo5 (nyd) framhålls att de jordbrukare som anmält
areal till omställning har gjort det i den fasta övertygelsen
att det skulle finnas alternativ till odling av prisreglerade
grödor. Om sådana alternativ saknas är det inte bonden som felat
utan innehållet i de politiska besluten som avvikit från gjorda
utfästelser. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med
en utförlig redovisning av de möjligheter som den enskilde
jordbrukaren har att leva upp till de krav som ställs på honom.
En sådan redovisning kan sedan läggas till grund för en
bedömning av återbetalningsskyldigheten (yrkandena 2 och 3).

Utskottets överväganden

Utskottet har i samband med utfrågningen med
Jordbruksdepartementets företrädare fått kompletterande
information om hur det föreslagna återbetalningskravet är avsett
att utformas. Beloppet 2 000 kr/ha relateras till den godkända
omställningsarealen för varje brukare och skall utgöra ett
genomsnittligt belopp som ställs i relation till det första
årets genomsnittliga omställningsstöd om 9 000 kr/ha. Det kommer
att differentieras på samma sätt som det första årets
genomsnittliga stöd och skall dessutom differentieras i
förhållande till vilket eller vilka år under bidragsperioden som
vederbörande brukare uppburit omställningsbidrag (1--3 år).

Utskottet godtar i huvudsak regeringens förslag om
omställningsprogrammet budgetåren 1994/95 och 1995/96. Enligt
utskottets mening bör det grundläggande kravet på omställning
till annan användning än traditionell livsmedelsproduktion ligga
fast till den 1 juli 1996. Under tiden fram till detta datum får
omställningsarealen inte användas för odling av s.k.
prisreglerade grödor. Efter den 1 juli 1996 ställs inga krav på
omställningsarealens användning.

När det gäller odlingsbegränsningen vill utskottet i likhet
med regeringen understryka att det inom EG inte förekommer några
motsvarande bestämmelser. Det bör påpekas att riksdagens beslut
i samband med budgetbehandlingen år 1993 innebar att
omställningsprogrammet så långt möjligt borde anpassas till EG:s
regler (1992/93:JoU13). Utskottet tillstyrker regeringens
förslag att odlingsbegränsningen avskaffas fr.o.m. 1994 års
växtodlingssäsong och avstyrker därmed motion Jo1 yrkande 3 i
motsvarande del (s). Utskottet har heller ingen erinran mot
regeringens överväganden i avsnittet om arealbidrag och
trädeskrav under en övergångsperiod.

Utskottet kan däremot inte acceptera regeringens förslag
om förändrade regler beträffande återbetalningskravet gentemot
de brukare som ej vidtagit en varaktig åtgärd för att ställa om
åkermarken före den 1 juli 1996 men i övrigt uppfyllt kraven i
omställningsprogrammet. De oklarheter som föreligger i denna del
av propositionen har inte undanröjts trots att utskottet hållit
en utfrågning med Jordbruksdepartementets företrädare. Det finns
fortfarande frågor som är obesvarade. Detta är
otillfredsställande. I ett ärende som detta måste riksdagen ha
sådant beslutsunderlag att det inte finns några tveksamheter om
beslutets konsekvenser för samhället och för enskilda brukare.

I propositionen saknas bl.a. uppgifter om hur
omställningsstödet använts och om det gjorts någon bedömning av
rättviseaspekterna i nuläget. Vidare borde det ha framgått vilka
reella möjligheter till ekonomiskt hållbara alternativ de
lantbrukare haft som inte varaktigt ställt om sin produktion men
ändå uppburit stöd. Med avseende på ett eventuellt EG-medlemskap
borde regeringen ha redovisat sin bedömning hur ett medlemskap
före den 1 juli 1996 påverkar infasningen av
omställningsprogrammet till EG:s gemensamma jordbrukspolitik och
hur detta kan komma att påverkas av förhandlingsresultatet.

Utskottet anser därför att regeringen bör återkomma till
riksdagen med en mer utförlig analys i enlighet med det ovan
anförda. På grundval av en sådan analys kan en förnyad bedömning
göras angående återbetalningsskyldigheten för de lantbrukare som
inte genomfört en varaktig omställning av sin produktion.
Utskottet föreslår att riksdagen ej bifaller regeringens begäran
om godkännande såvitt avser återbetalningskravet samt med
anledning av motionerna Jo1 yrkande 3 i återstående del (s) och
Jo5 yrkandena 2 och 3 (nyd) som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

Finansiering

Propositionen

Ett fullföljande av Sveriges omställningsprogram t.o.m. den
30 juni 1996 bör innebära att ett belopp motsvarande de
trädesbidrag som skulle lämnas inom ramen för ett svenskt
EG-medlemskap under denna period bör tillgodoräknas svenska
staten, som har finansierat omställningsprogrammet. Det kan ses
som en kompensation för de utgifter som Sverige har haft för att
minska spannmålsöverskottet under denna period, utgifter som vid
en full integration före denna periods utgång skulle ha
finansierats av EG. I praktiken innebär det att även om Sverige
blir medlem i EG den 1 januari 1995 införs EG:s trädesprogram
efter 1996 års växtodlingssäsong.

Vid diskussioner om exportkostnaden för spannmål refereras
ofta till världsmarknadspriset för vete som under våren 1993
uppgick till drygt 1 kr/kg. Den svenska exporten består dock av
endast 30 % vete samt därutöver 40 % korn och råg till ett
världsmarknadspris om ca 65 öre/kg och 30 % havre till ett
pris om ca 80 öre/kg. Vid export av spannmål tillkommer även
kostnader för ränta, lagring, frakt etc. med ca 30 öre/kg. Den
genomsnittliga kostnaden för export under budgetåret 1992/93
beräknas bli ca 47 öre/kg.

Den framtida exportkostnaden för spannmål är svår att bedöma.
Världsmarknadspriset är beroende av både skördeutfall och
valutakurser. Vid ett inlösenpris om 1,05 kr/kg budgetåret
1994/95 och ett antagande om att exportkostnaden blir mellan 50
och 60 öre/kg kan den totala kostnaden förväntas bli mellan 610
och 732 miljoner kronor budgetåret 1994/95. När
odlingsbegränsningen släpps innebär det att man accepterar en
spannmålsodling utöver den tidigare fastställda
bidragsberättigade arealen. Vid en jämförelse med faktisk odling
under år 1992 har det dock visat sig att odlingen av dessa
grödor är ca 70 000 ha mindre än stödarealen.

I 1993 års budgetproposition antogs att vallodlingens
konkurrenskraft skulle minska på grund av att
proteinfoderregleringen föreslogs upphöra den 1 juli 1993. Med
nuvarande depreciering av den svenska kronan torde effekten på
kort sikt inte bli av den omfattningen som antogs i
budgetpropositionen. Dessutom pågår en uppbyggnad av
dikobesättningar och därmed en ökning av antalet dikor.
Jordbruksministern bedömer mot bakgrund av detta att
nettoeffekten av att odlingsbegränsningen upphör blir begränsad.
Kostnaderna för spannmålsregleringen och direktbidragen på
animalieområdet bör budgetåret 1994/95, liksom tidigare
budgetår, finansieras inom ramen för anvisade direktbidrag och
tillgängliga regleringsmedel inkl. inflytande
förmalningsavgifter budgetåret 1994/95. Beträffande
direktbidragen till animaliesektorn budgetåret 1994/95 bör
direktbidragen till am- och dikor, köttdjur samt får och lamm
behållas oförändrade. Samtidigt bör i enlighet med
Omställningskommissionens förslag direktbidraget till mjölkkor
avvecklas budgetåret 1994/95. Som en konsekvens av de åtgärder
som vidtagits för att sänka kostnaderna inom jordbruket, bl.a.
borttagandet av gränsskyddet för proteinfoder, sänks prisstödet
för andra animalier än mejeriprodukter genom sänkningar av
referenspriserna. Jordbruksministern vill i detta sammanhang
även erinra om att EG:s miljöprogram för jordbruket, som utgör
en del av den gemensamma jordbrukspolitiken, vid ett svenskt
medlemskap kommer att ge möjligheter att stödja
animalieproduktionen, bl.a. genom stöd till extensiv
vallproduktion och till naturliga betesmarker. Inför ett
EG-medlemskap måste en plan för en svensk tillämpning av EG:s
kompletterande miljöprogram på jordbruksområdet utarbetas.
Jordbruksministern kommer i höst att föreslå regeringen att en
särskild utredning får i uppgift att utarbeta förslag till ett
sådant program. I enlighet med vad som anfördes i årets
budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 10, s. 24) bör därvid
ett förslag till stöd för omläggning till ekologisk produktion
inom ramen för EG:s kompletterade miljöprogram ingå.

Jordbruksministern avser att återkomma till frågan om
direktbidrag senast i sin anmälan till 1994 års
budgetproposition.

Motionerna

Enligt motion Jo1 (s) spelar direktbidraget till mjölkkor en
avgörande roll för möjligheterna att upprätthålla ett lönsamt
jordbruk i norra Sverige. Ett avskaffande skulle leda till
nedläggning av jordbruksföretag med åtföljande problem för
sysselsättningen och möjligheterna att bibehålla offentlig och
kommersiell service i den delen av vårt land. Riksdagen bör
uttala att den del av direktbidragen till mjölkkor som avser
jordbruket i norra Sverige skall bibehållas (yrkande 4).

I motion Jo4 (c) påpekas att riksdagen som en del av 1990 års
livsmedelspolitiska beslut beslutade om kompensation till
jordbruket i form av djurbidrag m.m. i avvaktan på
GATT-förhandlingarna. Någon överenskommelse har ännu inte
uppnåtts i GATT-förhandlingarna. Enligt motionen är en höjning
av produktpriserna inom mjölksektorn rimlig utifrån avvecklandet
av kobidraget och kronkursens förändring. Om detta inte är en
framkomlig väg bör referenspriset på mejeriprodukter höjas
(yrkande 1).

Utskottets överväganden

Utskottet erinrar om att riksdagen tidigare ställt sig bakom
regeringens överväganden att det krävs vissa principiella
anpassningar av 1990 års beslut för att möta de nya krav som ett
EG-medlemskap ställer. Det totala kompensationsbeloppet till det
svenska jordbruket bör inte längre bara fastställas med hänsyn
till nationella förhållanden och med hänsyn till de pågående
GATT-förhandlingarna. I stället måste det totala stödet även
avvägas mot behovet av anpassning av stödnivån inför ett
EG-medlemskap. För att möjliggöra en konkurrenskraftig
produktion vid EG-inträdet har på regeringens förslag redan
påbörjats en utfasning av de direktbidrag där motsvarighet
saknas inom EG:s gemensamma jordbrukspolitik (1992/93:JoU13 och
JoU20).

Utskottet vill i detta sammanhang påminna om att kobidraget
kom till år 1989 som ersättning för en prishöjning och en
höjning av införselavgifterna, när pågående GATT-förhandlingar
bedömdes förhindra gränsskyddsjusteringar. Därefter har
kobidraget sänkts i etapper, och mjölkproducenterna har i viss
mån kompenserats genom sänkta kostnader. När nu hela kobidraget
avskaffas från den 1 juli 1994 utesluter utskottet inte att det
kan finnas behov av att ompröva nivån på det nuvarande
gränsskyddet.

När det gäller mjölkproduktionen i norra Sverige erinrar
utskottet om att propositionen endast omfattar det grundbelopp
per mjölkko som utgår i hela landet. Inom ramen för
Norrlandsstödet utgår dessutom för närvarande prisstöd med
belopp som varierar mellan 110 och 24 öre per kg mjölk inom
stödområdet och ett djurbidrag utöver det generella
grundbeloppet med ett belopp som varierar mellan 3 610 och 1 160
kr per mjölkko.

Utskottet utgår från att regeringen återkommer till frågan om
djurbidrag i norra Sverige i samband med budgetpropositionen.
Utskottet är inte berett att nu föreslå något riksdagsuttalande
angående dessa bidrag. Med det anförda ställer sig utskottet
bakom regeringens överväganden om slopande av det generella
kobidraget m.m. och avstyrker motionerna Jo1 yrkande 4 och Jo4
yrkande 1.

Miljöavgift på kadmium i handelsgödsel

Propositionen

Kadmium är ett grundämne som förekommer i miljön och som i
större mängder kan förorsaka olika störningar på det levande.
Kadmium kan hos människan ansamlas i njurarna och kan även ge
genetiska skador. Det är därför viktigt att minska
kadmiumbelastningen på människor och miljö. Det internationella
arbetet på detta område inriktas också på att minska
kadmiumhalterna, och det råder enighet om att användningen av
kadmium på sikt bör upphöra.

Större delen av vårt intag av kadmium sker via födan. Kadmium
i åkermarken tas upp i grödorna och påverkar via födan
människors hälsa. Kadmiumhalten i marken är således av stor
betydelse för vårt intag av kadmium. Intaget ligger i Sverige i
dag på en sådan nivå att risken för negativa hälsoeffekter
bedöms som små för den nu levande generationen. Den nuvarande
kadmiumtillförseln till miljön är emellertid större än
bortföringen, vilket innebär att kadmium ackumuleras i vår
miljö, bl.a. i åkermarken. Det är därför angeläget att minska
tillförseln av kadmium vilken huvudsakligen sker dels genom
nedfall via luften, dels genom användningen av handelsgödsel.

De åtgärder som är möjliga för att minska kadmiumhalten i
handelsgödsel är dels ett gränsvärde som förbjuder försäljning
och användning av handelsgödsel med kadmiumhalt över en viss
nivå, dels en avgift relaterad till innehållet av kadmium i
handelsgödsel eller en kombination av dessa.

Regeringen beslutade hösten 1992 att införa ett gränsvärde för
kadmium i handelsgödsel fr.o.m. den 1 januari 1993. Gränsvärdet,
som ligger på 100 g kadmium per ton fosfor, kommer framför allt
att eliminera riskerna för att Sverige blir ett dumpningsland
för gödselmedel med höga kadmiumhalter. Det finns en ökad risk
att detta annars kan bli fallet då allt fler EFTA- och EG-länder
inför gränsvärden. Sverige kommer även fortsättningsvis att
agera i internationella fora för att få till stånd ytterligare
sänkta kadmiumhalter. Det frivilliga arbete som bedrivs för att
nedbringa kadmiumhalterna är också av stor vikt i detta
sammanhang.

Jordbruksministern anser emellertid att Sverige nu bör gå
vidare i detta arbete och vidta ytterligare åtgärder för att
minska kadmiumhalterna i handelsgödsel.

Åtgärder mot miljöproblem har hittills i stor utsträckning
vidtagits i form av förbud mot användning eller kvantitativa
begränsningar. Ekonomiska styrmedel har däremot utnyttjats i
mindre utsträckning. Dessa styrmedel har principiellt den
egenskapen att de överlåter till företagen eller de enskilda att
välja vilken väg till anpassning som skall företas. På detta
sätt kan ekonomiska styrmedel bidra till att leda utvecklingen i
en gynnsam riktning medan förbud och andra begränsningar kan
anses konservera den rådande strukturen.

Målet för att införa en avgift på kadmium är att avgiften
skall ge incitament till rening och därmed bidra till en
snabbare utveckling av renare teknik. Det finns redan i dag känd
teknik för att avlägsna kadmium ur handelsgödsel, och vissa
processer är provade i mindre skala. En avgift på kadmium
skulle, särskilt om avgift infördes i flera länder, sannolikt
stimulera tillverkarna att investera i ny reningsteknik.

I likhet med vad som anförts i betänkandet Mindre kadmium i
handelsgödsel anser jordbruksministern att en sådan styreffekt i
Sveriges fall skulle ha blivit tydligare om Sverige hade haft en
egen tillverkning av fosforgödsel. Sverige blir nu alltmer
integrerat i Europamarknaden och blir därmed beroende av
produktionen av handelsgödsel i de europeiska länderna. Det är
dock tänkbart att de producenter i Europa som har tillgång till
särskilt ren råvara (apatit e.d.) väljer att styra en del av
sina renaste kvaliteter till den svenska marknaden. Om flera
länder ställer krav på lägre gränsvärden eller inför
miljöavgifter ökar sannolikheten för att en marknad uppstår för
rening. Detta ökar i sin tur möjligheterna för att flera länder
skall få tillgång till handelsgödsel med låg kadmiumhalt.

Sverige har ansökt om medlemskap i EG och detta har tidigare
bedömts göra införandet av en miljöavgift på kadmium
komplicerat. Nya miljöskatter eller -avgifter måste utformas så
att de inte kräver gränskontroll eller på annat sätt stör
varuhandeln enligt EG:s regler. EG:s ministerråd har emellertid
i juni 1991 enats om att vissa punktskatter, t.ex. miljöskatter,
kan behållas om de inte ger upphov till beskattningsåtgärder i
samband med in- och utförsel. Vid ett EG-medlemskap måste ett
system med miljöavgifter vara utformat så att gränskontroller
inte behövs. Det kan i stället krävas t.ex. ett
deklarationsförfarande. Uppbörden av miljöavgift på
handelsgödsel sker redan i dag på det sättet. Tillverkare och
importörer av handelsgödsel är normalt registrerade hos Statens
jordbruksverk och erlägger avgift grundad på deklarationer som
lämnas varannan månad. Endast i det fall en importör inte är
registrerad skall avgiften tas ut av tullmyndigheten i samband
med införseln. Ett sådant deklarationsförfarande medför
emellertid viss risk för parallellimport och utvecklingen på
detta område bör därför följas uppmärksamt. Jordbruksministern
bedömer att ett eventuellt svenskt medlemskap i EG inte innebär
något hinder för ett införande av en miljöavgift på kadmium.

Jordbruksministern anser att det med hänsyn till behovet av
ytterligare åtgärder för att minska kadmiumhalten i
handelsgödsel bör införas en miljöavgift på kadmium i
handelsgödsel. Samtidigt avskaffas miljöavgiften på fosfor.
Kadmiumavgiften bör uppgå till 30 kr/g kadmium i gödselmedel
till den del kadmiuminnehållet överstiger 50 g/ton fosfor.
Avgiften är anpassad till en nivå som bör kunna ge incitament
till rening av fosforgödsel utan att innebära en ytterligare
kostnadsbelastning för svenskt jordbruk och för konsumenterna.
Med hänsyn till avgiftens syfte bör den även belasta
handelsgödsel i de former som nu är undantagna från avgift.
Miljöavgiften på kadmium borde enligt utredningens förslag
införas år 1995 i samband med att prisregleringsavgiften
föreslogs bli avvecklad. Eftersom prisregleringsavgifterna
emellertid avskaffades år 1992 anser jordbruksministern att den
nya miljöavgiften på kadmium bör införas den 1 janari 1994.

Lagtekniskt innebär förslagen ändringar i 2 § lagen (1984:409)
om avgift på gödselmedel. Föreskriften i paragrafens första
stycke om avgift på fosfor i gödselmedel tas bort. Den nuvarande
bestämmelsen om avgiftsbefrielse för gödselmedel i viss form
eller i små förpackningar ersätts av en bestämmelse som innebär
att avgift skall betalas för kadmiuminnehållet i gödselmedlet.

Jordbruksverket bör bli ansvarig uppbördsmyndighet för
miljöavgiften på kadmium i handelsgödsel.

En utvärdering av avgiften bör ske år 1995 för att bl.a.
bedöma avgiftens effektivitet. I detta sammanhang bör även
övervägas om avgiften kan höjas för att styra kadmiumhalterna
mot ännu lägre nivåer.

Motionerna

I motion Jo1 (s) anförs att det finns fler anledningar att
behålla miljöavgiften på fosfor än de som regeringen redovisar.
I avvägningen bör fosfor tas med som en ändlig resurs, vilket
gäller även användningen i t.ex. tvättmedel. Därtill kommer att
de tidigare avgifterna även hade till uppgift att lägga ett
visst sektorsansvar för bevarandet av den biologiska mångfalden
och det öppna landskapet på jordbruket. Enligt yrkande 6 i
motionen bör införas en miljöskatt på 2 kr/kg fosfor i
handelsgödsel, vilket skulle ge intäkter till statskassan på
40--50 miljoner kronor. Enligt yrkande 5 är den föreslagna
avgiftsnivån på kadmium verkningslös med den föreslagna
utformningen. Genomsnittshalten kadmium ligger i dag på mellan
60 och 70 g/ton fosfor, och i den handelsgödsel som såldes av
kooperationen år 1992 var genomsnittshalten 40 g/ton fosfor. En
kraftigt styrande avgift behövs för att minska kadmiumhalten i
handelsgödsel och motverka de allvarliga
hälso- och miljöproblem som är förenade med en ökad kadmiumhalt
i åkerjorden. Avgiften på 30 kr/g bör därför utgå på halter över
5 g/ton fosfor. En kontroll bör göras efter ett år för att
korrigera avgiftsnivån.

Utskottets överväganden

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att en miljöavgift
införs på kadmium i handelsgödsel. Avgiften bör uppgå till 30
kr/g kadmium i gödselmedel till den del kadmiuminnehållet
överstiger 50 g/ton fosfor. Som framgår av propositionen anser
regeringen att en utvärdering av avgiften bör ske år 1995 för
att bl.a. bedöma avgiftens effektivitet. I detta sammanhang bör
även övervägas om avgiften kan höjas för att styra
kadmiumhalterna mot ännu lägre nivåer.

Utskottet ansluter sig även till regeringens överväganden i
fråga om fosforavgiften och förordar att denna avgift avskaffas
fr.o.m. den 1 januari 1994.

Med det anförda avstyrks motion Jo1 yrkandena 5 och 6.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inlösenpris och arealbidrag för budgetåret
1994/95

att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats i fråga
om inlösenpris och arealbidrag för budgetåret 1994/95 och avslår
motion 1993/94:Jo1 yrkande 1,

res. 1 (s) -- delvis

2. beträffande framförhållning i jordbrukspolitiken

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo5 yrkande 1,

3. beträffande stöd till landskapsvård, vallodling m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo1 yrkande 2,
1993/94:Jo2, 1993/94:Jo3 och 1993/94:Jo4 yrkande 2,

res. 1 (s) -- delvis

4. beträffande omställningsprogrammet

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Jo1 yrkande 3 i
denna del godkänner vad i propositionen förordats i fråga om
omställningsprogrammet för budgetåren 1994/95 och 1995/96 utom
såvitt avser återbetalningskravet,

res. 2 (s)

5. beträffande återbetalningskravet

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Jo1 yrkande
3 i denna del och 1993/94:Jo5 yrkandena 2 och 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 3 (m, fp, c, kds)

6. beträffande direktbidrag till mjölkproduktionen

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo1 yrkande 4 och
1993/94:Jo4 yrkande 1,

res. 4 (s)

7. beträffande avgift på gödselmedel m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Jo1 yrkandena 5 och
6 antar förslaget till lag om ändring i lagen (1984:409) om
avgift på gödselmedel.

res. 5 (s)

Stockholm den 9 november 1993

På jordbruksutskottets vägnar

Margareta Winberg

I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ingvar
Eriksson (m), Inga-Britt Johansson (s), Bengt Rosén (fp),
Lennart Brunander (c), Inge Carlsson (s), Mona Saint Cyr (m),
Kaj Larsson (s), Ulla Pettersson (s), Carl G Nilsson (m), Patrik
Norinder (m), Lena Klevenås (s), Sverre Palm (s), Carl Olov
Persson (kds) och Christer Windén (nyd).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Inlösenpris och arealbidrag för budgetåret 1994/95 m.m.
(mom. 1 och 3)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj
Larsson, Ulla Pettersson, Lena Klevenås och Sverre Palm (alla s)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar
med "I fråga" och på s. 7 slutar med "riksdagens sida" bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion Jo1 (s) att ett
jordbruk där balans råder mellan produktion och efterfrågan ger
det svenska jordbruket och den svenska livsmedelsindustrin de
bästa förutsättningarna att klara konkurrensen inom EG. Därmed
bibehålls ett fortsatt hårt rationaliseringstryck och ökas
pressen på livsmedelsindustrin. Denna utskottets uppfattning har
även stöd i Riksrevisionsverkets rapport F 1993:11, där verket
konstaterar att en marknadsanpassning av jordbruket är angelägen
även i ljuset av ett närmande till EG. Mot denna bakgrund
ställer sig utskottet avvisande till regeringens förslag om
arealbidrag och inlösenpriser. Om förslagen genomförs kommer
överskottsproduktionen av spannmål att öka ytterligare. Som
motionärerna framhåller råkar det svenska jordbruket därmed i
ett ogynnsamt läge inför ett EG-inträde. Inom EG finns redan i
dag ett betydande och kostsamt spannmålsöverskott. Eftersom
avsikten med den reformering av EG:s gemensamma jordbrukspolitik
som har påbörjats -- och som skall fortsätta -- är att minska
kostnaderna för jordbruket måste överskotten bringas ned.

I stället för det föreslagna arealbidraget förordar utskottet,
i likhet med vad som yrkas i motion Jo1, att regeringen utreder
hur det nuvarande landskapsvårdsstödet kan utvecklas så att det
medverkar till säkerställande av biologisk mångfald och
stimulerar ekologisk odling. Ersättningen bör ställas i relation
till de kollektiva nyttigheter i form av landskapsvård m.m. som
lantbrukaren producerar. Under tiden bör det inkomststöd som
beslutades år 1990 förlängas och utgå med 500 kr/ha. Kostnaden
för detta beräknar utskottet till 600 miljoner kronor.
Inlösenpriset på spannmål bör vara oförändrat 90 öre/kg.

Med det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag i
berörda delar och föreslår att riksdagen gör ett
tillkännagivande i enlighet med motion Jo1 yrkandena 1 och 2.
Övriga motioner avstyrks i den mån de ej tillgodoses genom detta
ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 1 och 3 bort ha
följande lydelse:

1. beträffande inlösenpris och arealbidrag för budgetåret
1994/95

att riksdagen avslår regeringens begäran om godkännande i
fråga om inlösenpris och arealbidrag för budgetåret 1994/95 och
med anledning av motion 1993/94:Jo1 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande stöd till landskapsvård, vallodling m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo1 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
samt avslår motionerna 1993/94:Jo2,
1993/94:Jo3 och 1993/94:Jo4 yrkande 2,

2. Omställningsprogrammet (mom. 4)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj
Larsson, Ulla Pettersson, Lena Klevenås och Sverre Palm (alla s)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10
börjar med "Utskottet godtar" och slutar med "en
övergångsperiod" bort ha följande lydelse:

Av samma skäl som talar emot förslagen om höjt inlösenpris och
höjt arealbidrag avstyrker utskottet förslaget om att
odlingsbegränsningen i omställningsprogrammet avskaffas.
Statistiska uppgifter om de senaste årens spannmålsöverskott och
kostnaderna för dessa överskott visar tydligt att det inte finns
några produktionsskäl att nu ytterligare utvidga odlingsmarken.
Däremot finns det klara skäl att komma bort från ett
statsfinansiellt betungande överskott. När det gäller
regeringens överväganden om trädeskrav konstaterar utskottet
att denna fråga saknar aktualitet i ett system med fortsatt
inkomststöd enligt 1990 års regler. Utskottet föreslår således
att regeringens begäran om godkännande avslås såvitt avser
odlingsbegränsningen och att riksdagen med anledning av motion
Jo1 yrkande 3 i motsvarande del som sin mening ger regeringen
till känna att odlingsbegränsningen skall fortsätta att gälla.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:

4. beträffande omställningsprogrammet

att riksdagen avslår regeringens begäran om godkännande såvitt
avser omställningsprogrammet för 1994/95 och 1995/96 i de delar
som ej avser återbetalningskravet samt med anledning av motion
1993/94:Jo1 yrkande 3 i denna del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

3. Återbetalningskravet (mom. 5)

Ingvar Eriksson (m), Bengt Rosén (fp), Lennart Brunander (c),
Mona Saint Cyr (m), Carl G Nilsson (m), Patrik Norinder (m) och
Carl Olov Persson (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10
börjar med "Utskottet kan" och på s. 11 slutar med "utskottet
anfört" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig även till regeringens förslag i fråga
om återbetalningskravet. De jordbrukare som har erhållit
ersättning för omställning av åkermarken har förbundit sig att
under en femårsperiod inte odla sådana grödor som tidigare
prisreglerades på omställningsmark. För att undvika att någon
bryter mot denna grundläggande del av avtalet bör kravet på
återbetalning stå fast. Utskottet noterar att det den 1 april
1992, enligt uppgifterna i propositionen, hade vidtagits
åtgärder på ungefär hälften av omställningsarealen och att ca 25
% av arealen låg i s.k. vänteläge. När omställningsperioden
löper ut den 1 juli 1996 kommer det därför sannolikt att finnas
en relativt stor grupp av jordbrukare som uppfyllt villkoret att
ej odla prisreglerade grödor på omställningsmarken men som av
olika skäl ej heller vidtagit någon varaktig åtgärd för att
ställa om åkermarken. Utskottet anser att det ligger ett
betydande värde i att riksdagen redan nu undanröjer eventuella
oklarheter om vilka återbetalningskrav som kan komma att riktas
mot dessa brukare. Den i propositionen föreslagna utformningen
av återbetalningskravet utgör enligt utskottets mening en rimlig
avvägning mellan olika synpunkter. Av utskottets redovisning
ovan framgår efter vilka huvudprinciper beloppet kommer att
fastställas. När det gäller anpassningen till EG:s system med
trädesbidrag vill utskottet tillägga att budgetåret 1993/94 är
det sista år som omställningsbidrag utgår till de svenska
jordbrukarna. Med regeringens förslag att behålla
omställningsprogrammet i övrigt t.o.m. växtodlingssäsongen år
1996 kommer de svenska jordbrukarna att kunna ta del av EG:s
trädesbidrag tidigast skördeåret 1997. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag och avstyrker motionerna Jo1 yrkande 3 i
motsvarande del och Jo5 yrkandena 2 och 3.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:

5. beträffande återbetalningskravet

att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats i fråga
om återbetalningskravet samt avslår motionerna 1993/94:Jo3 i
denna del och 1993/94:Jo5 yrkandena 2 och 3,

4. Direktbidrag till mjölkproduktionen (mom. 6)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj
Larsson, Ulla Pettersson, Lena Klevenås och Sverre Palm (alla s)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13
börjar med "Utskottet erinrar" och på s. 14 slutar med "yrkande
1" bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion Jo1 har direktstödet till
mjölkproduktionen bidragit till att upprätthålla jordbruket i
skogs- och mellanbygderna och därmed till bevarandet av den
biologiska mångfalden och det öppna landskapet. Det är från
samhällets synpunkt angeläget att sådana marker hävdas även i
fortsättningen. Utskottet godtar visserligen regeringens förslag
att avskaffa det generella kobidraget fr.o.m. den 1 juli 1994,
delvis av det skälet att mjölkproduktionen i viss mån
kompenserats genom sänkta kostnader för foder m.m. När
direktbidraget avskaffas måste emellertid formerna för stöd till
hävd av värdefull natur- och kulturmark och bevarande av den
biologiska mångfalden utvecklas. Utskottet delar därför
regeringens uppfattning att en utredning bör tillsättas för att
utarbeta förslag till program för den svenska tillämpningen av
EG:s kompletterande miljöprogram på jordbrukets område. I
anslutning till motion Jo4 yrkande 1 vill utskottet tillägga att
det av flera skäl inte framstår som någon framkomlig väg att
höja vare sig konsumentpriserna eller gränsskyddet för
mejeriprodukter.

Vad däremot beträffar bidraget till mjölkproduktionen i norra
Sverige delar utskottet motionärernas uppfattning att riksdagen
bör uttala att denna del av direktbidragen bör bibehållas. En av
förutsättningarna för 1990 års livsmedelspolitiska beslut var
att prissänkningar till följd av avregleringen inte skall
tillåtas påverka lönsamheten för jordbruket i norra Sverige i
någon nämnvärd grad. Direktbidraget till mjölkkor spelar en
avgörande roll för möjligheterna att upprätthålla ett lönsamt
jordbruk i norra Sverige. Ett avskaffande skulle leda till
nedläggning av jordbruksföretag med åtföljande problem för
sysselsättningen och möjligheterna att bibehålla offentlig och
kommersiell service i denna del av landet. Riksdagen bör därför
med anledning av motion Jo1 yrkande 4 göra ett tillkännagivande
att den del av direktbidragen till mjölkkor som avser jordbruket
i norra Sverige bör behållas. Motion Jo4 yrkande 1 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:

6. beträffande direktbidrag till mjölkproduktionen

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo1 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
samt avslår motion 1993/94:Jo4 yrkande 1,

5. Avgift på gödselmedel m.m. (mom. 7)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj
Larsson, Ulla Pettersson, Lena Klevenås och Sverre Palm (alla s)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16
börjar med "Utskottet tillstyrker" och på s. 17 slutar med "och
6" bort ha följande lydelse:

I anslutning till regeringens förslag om miljöavgifter m.m.
får utskottet anföra följande. Redan år 1992 avskaffades
prisregleringsavgiften på fosfor, och den sammanlagda avgiften
har därmed sänkts från 3,63 kr/kg till 1,20 kr/kg. När avgiften
var som högst uppgick den till 4,99 kr/kg. För närvarande har
både Finland och Norge högre fosforavgifter än Sverige. Höga
avgifter på fosfor, insatser för rådgivning m.m. har mer än
halverat fosforanvändningen sedan år 1980. Det visar att den
tidigare förda prispolitiken gett effekt. När det gäller
avgifternas effekter på fosforläckaget m.m. vill utskottet i
likhet med motionärerna i motion Jo1 framhålla att avvägningen
bör omfatta även fosfor som en ändlig resurs. Det gäller även
annan användning av fosfor, t.ex. i tvättmedel. Därtill kommer
att de tidigare avgifterna även hade till uppgift att lägga ett
visst sektorsansvar på jordbruksnäringen för bevarandet av den
biologiska mångfalden och det öppna landskapet.

Det finns således flera anledningar att behålla och utvidga
miljöavgiften på fosfor än de som regeringen redovisar.
Utskottet tillstyrker motionärernas förslag att en miljöskatt på
2 kr/kg läggs på fosfor i handelsgödsel, vilket skulle ge
intäkter till statskassan på 40--50 miljoner kronor.

I fråga om förslaget om en kadmiumavgift anser utskottet att
regeringens förslag riskerar att bli verkningslöst om avgiften
bara tas ut på partier som innehåller mer än 50 g kadmium per
ton fosfor. Genomsnittshalten i dag ligger på mellan 60 och 70
g/ton fosfor, och i den handelsgödsel som såldes av
kooperationen under år 1992 var genomsnittshalten 40 g/ton. Till
skillnad från regeringen anser utskottet att en kraftigt
styrande avgift är nödvändig för att få bort kadmium från
handelsgödsel. De svenska jordarna är nu så allvarligt
förorenade att snabba och verkningsfulla åtgärder krävs.
Eftersom nästan hälften av kadmiumtillförseln till åkerjorden
kommer via handelsgödsel måste detta problem tas på allvar.

Med hänvisning till det anförda ansluter sig utskottet till
motionsförslaget om en kadmiumavgift om 30 kr/g per ton fosfor
till den del kadmiumhalten överstiger 5 g/ton fosfor. En
kontrollstation bör inrättas ett år efter ikraftträdandet för
att korrigera avgiftsnivån om den skulle visa sig för låg.
Den föreslagna avgiften innebär en avgiftsökning på ca 1 kr/kg
fosfor och kan ge intäkter till statskassan på ca 20 miljoner
kronor om genomsnittshalten kadmium är 40 g/ton fosfor. Dessa
avgifter skapar utrymme för ökat stöd till rådgivning samt
bevarandet av den biologiska mångfalden, det öppna landskapet
och jordbrukets övriga värden. Därmed kommer avgiften enbart att
få positiva effekter på miljön och jordbruksnäringen.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår regeringens lagförslag
i nu berörd del och med anledning av motion Jo1 yrkandena 5 och
6 begär nytt förslag om miljöavgift på fosfor och kadmium i
enlighet med det anförda.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande
lydelse:

7. beträffande avgift på gödselmedel m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo1 yrkandena 5
och 6 avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1984:409) om avgift på gödselmedel och som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.

Jan Jennehag (v) anför:

Enligt min mening borde utskottet ha beslutat i enlighet med
de socialdemokratiska reservationerna 1, 2, 4 och 5 (hemställan
mom. 1, 3, 4, 6 och 7).

Bilaga