Vidaresändningsplikt i kabelnät

Betänkande 2004/05:KU26

Konstitutionsutskottets betänkande2004/05:KU26

Vidaresändningsplikt i kabelnät

---

Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition 2004/05:105 samt fyra
motioner som väckts med anledning av propositionen och en motion i ämnet
från allmänna motionstiden 2004.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att skyldigheten att vidarebefordra
tv-sändningar i kabelnät skall avse högst fyra samtidigt sända
programtjänster som sänds av tillståndshavare vars verksamhet finansieras
genom tv-avgifter enligt lagen (1989:41) om TV-avgift samt att fram
till den 1 februari 2008 också högst en programtjänst som sänds av en
annan tillståndshavare skall vidaresändas. I kabelnät där det förekommer
tv-sändningar med såväl analog som digital teknik skall två programtjänster
som sänds av tillståndshavare vars verksamhet finansieras genom tv-avgifter
samt, till den 1 februari 2008, en programtjänst som sänds av en annan
tillståndshavare sändas vidare med analog teknik.
De nya reglerna föreslås i huvudsak träda i kraft den 1 juli 2005.
Förslaget om att sändningsplikten för den programtjänst som inte finansieras
med tv-avgifter tas bort föreslås träda i kraft den 1 februari 2008.
Utskottet avstyrker motioner om ändringar i regeringens förslag. Även
motioner om utredning av mediepolitiken och av rätten att välja tv-utbud
avstyrks.
Till betänkandet har fogats åtta reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Lagförslagen m.m.
Riksdagen antar regeringens i bilaga 2 intagna förslag 1 och 2 till
lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844). Därmed bifaller riksdagen
proposition 2004/05:105 och avslår motionerna 2004/05:K15 yrkandena 1-3,
2004/05:K16 yrkandena 1 och 3, 2004/05:K17 yrkandena 1 och 3, 2004/05:K18
yrkandena 1, 2 och 4 samt 2004/05:K227 yrkande 10.
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (fp)
Reservation 3 (kd)
Reservation 4 (c)

2. Överväganden om upphovsrättsersättning
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K16 yrkande 2 och 2004/05:K17
yrkande 2.
Reservation 5 (fp, c)
Reservation 6 (m)

3. Mediepolitisk utredning
Riksdagen avslår motion 2004/05:K18 yrkandena 3 och 5.
Reservation 7 (fp)

4. Rätt att välja tv-utbud
Riksdagen avslår motion 2004/05:K15 yrkande 4.
Reservation 8 (kd)

Stockholm den 17 maj 2005
På konstitutionsutskottets vägnar

Göran Lennmarker
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Göran Lennmarker (m), Göran
Magnusson (s), Barbro Hietala Nordlund (s), Tobias Krantz (fp), Pär
Axel Sahlberg (s), Ingvar Svensson (kd)1Ingvar Svensson (kd) har inte
deltagit i behandlingen av punkt 2., Inger Jarl Beck (s), Anders Bengtsson
(s), Helena Bargholtz (fp), Kerstin Lundgren (c), Helene Petersson (s),
Nils Fredrik Aurelius (m), Gustav Fridolin (mp), Karin Åström (s),
Carl-Erik Skårman (m) och Yoomi Renström (s)

Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
Regeringen redogör i propositionen för ärendets beredning fram till
dess att propositionen beslutades. Av redogörelsen framgår att förslagen
bygger på förslag i Radio- och TV-lagsutredningens delbetänkanden Must
carry (SOU 2003:109) och Nytt regelverk för marksänd digital-TV (SOU
2004:39) samt att Lagrådets yttrande har inhämtats.
Propositionen har föranlett fyra motioner (m, fp, kd resp. c). Utöver
dessa fyra motioner behandlas också ett motionsyrkande (m) i ämnet från
allmänna motionstiden 2004.
Med anledning av ärendet har företrädare för UPC Sverige AB och Com Hem
AB framfört synpunkter inför utskottet.
Bakgrund
Riksdagen beslutade den 28 maj 2003 att de digitala tv-sändningarna
skall byggas ut och att de analoga tv-sändningarna skall upphöra efter
en övergångsperiod (prop. 2002/03:72, bet. 2002/03:KU33, rskr. 2002/03:196).
Nedläggningen av de analoga tv-sändningarna skall ske etappvis och
påbörjas tidigast när lagstiftningen om skyldighet att vidaresända vissa
tv-program i kabelnät har anpassats till att alla marksändningar är
digitala. De analoga sändningarna skall ha upphört helt senast den 1
februari 2008.
Den 11 mars 2004 beslutade regeringen propositionen Digitala TV-sändningar
(prop. 2003/04:118). I propositionen föreslogs att de digitala
marksändningarna av Sveriges Television AB:s och Sveriges Utbildningsradio
AB:s tv-program skall byggas ut så att de får samma räckvidd som företagens
analoga marksändningar. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens
förslag (bet. 2003/04:KU24, rskr. 2003/04:231).
Regeringen har tillkallat en kommission för övergång till digital
marksänd tv (Ku 2004:04, dir. 2004:32). Kommissionen lade den 27 september
fram en plan för den första etappen för teknikövergången. Enligt en
skrivelse till regeringen har Teracom AB angett att samtliga större
sändarstationer kommer att ha försetts med digital sändarutrustning
före andra kvartalet 2005. Det innebär enligt regeringen att ca 98 % av
Sveriges befolkning då kommer att kunna ta emot digitala sändningar
från marknätet.
Regeringen beslutade den 22 december 2004 att nedläggningen av de analoga
marksändningarna skall inledas i september 2005 i Gävle och Motala samt
på Gotland.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att skyldigheten att vidarebefordra tv-sändningar
i kabelnät skall avse högst fyra samtidigt sända programtjänster som
sänds av tillståndshavare vars verksamhet finansieras genom tv-avgifter
enligt lagen (1989:41) om TV-avgift. Fram till den 1 februari 2008 skall
också högst en programtjänst som sänds av en annan tillståndshavare
vidaresändas.
I kabelnät där det förekommer tv-sändningar med såväl analog som digital
teknik föreslås att två programtjänster som sänds av tillståndshavare
vars verksamhet finansieras genom tv-avgifter samt, till den 1 februari
2008, en programtjänst som sänds av en annan tillståndshavare skall
sändas vidare med analog teknik.
De nya reglerna föreslås i huvudsak träda i kraft den 1 juli 2005.
Förslaget om att sändningsplikten för den programtjänst som inte finansieras
med tv-avgifter tas bort föreslås träda i kraft den 1 februari 2008.

Utskottets överväganden
Frågor med anledning av propositionen
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag såvitt avser
vidaresändningspliktens
omfattning och avstyrker motioner om mer begränsad vidaresändningsskyldighet.
Utskottet avstyrker också motionsyrkanden om ersättningen enligt
upphovsrättslagen samt om utredningar på medieområdet.
Jämför reservationerna 1 (m), 2 (fp), 3 (kd), 4 (c), 5 (fp, c), 6 (m)
och 7 (fp).
Gällande rätt
Vidaresändningspliktens omfattning m.m.
Bestämmelser av betydelse för bedömningen av vidaresändningsplikten
finns såväl i grundlag - regeringsformen och yttrandefrihetsgrundlagen
- som i vanlig lag - radio- och TV-lagen (1996:844). Därutöver finns
bestämmelser i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna samt i EG-direktiv
(direktivet om samhällsomfattande tjänster, USO-direktivet, och direktivet
om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas
lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för
television, TV-direktivet. I propositionen ges en redogörelse för
relevanta bestämmelser i dessa rättsakter.
Radio- och TV-lagen innehåller bestämmelser om sändningar av ljudradio-
och tv-program. Bestämmelser om vidaresändningar i kabelnät finns i 8
kap. Enligt 1 § skall var och en som äger eller annars förfogar över en
anläggning för trådsändning där tv-program sänds vidare till allmänheten
och varifrån sändningarna når fler än tio bostäder se till att de boende
i fastigheter som är anslutna till anläggningen kan ta emot tv-sändningar
som sker med tillstånd av regeringen och som är avsedda att tas emot i
området utan villkor om särskild betalning. Skyldigheten gäller endast
för sändningar för vilka sändningstillståndet har förenats med krav på
opartiskhet och saklighet och ett villkor om ett mångsidigt programutbud
där det skall ingå nyheter. Sändningar som omfattas av vidaresändningsplikt
skall kunna tas emot på ett tillfredsställande sätt och utan kostnad
för själva mottagningen. Ett program som har sänts ut enbart med digital
teknik behöver sändas vidare endast om det sänds andra program i
anläggningen med digital teknik. Det behöver då sändas vidare endast
digitalt. Sändningsplikten gäller även sändningar som en tillståndshavare
genomför för att uppfylla skyldigheten att sända till hela landet eller
till delar av landet, men där sättet att sända inte kräver regeringens
tillstånd. Sändningsplikten omfattar högst tre samtidigt sända tv-program
som sänds av tillståndshavare vars verksamhet finansieras genom anslag
från tv-avgiften och högst ett tv-program som sänds av en annan
tillståndshavare. Skyldigheten att sända vidare gäller inte för en anläggning
där ett begränsat antal tv-program förs fram till abonnenterna genom
ett kopplat telenät med hjälp av digital teknik.
Programtjänst definieras i 7 kap. 5 § sista stycket radio- och TV-lagen
som ett samlat utbud av program som sänds under en gemensam beteckning.

Rätt till ersättning enligt upphovsrättslagen
I lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,
upphovsrättslagen, finns bestämmelser om rätten att förfoga över ett
verk. Ett sätt att förfoga över ett verk är att göra det tillgängligt
för allmänheten. Så sker exempelvis då det framförs offentligt.
Vidaresändning av tv-program via kabel innebär att programmet framförs
offentligt. I den mån programmet är ett upphovsrättsligt skyddat verk
utgör vidaresändningen ett förfogande som enligt upphovsrättslagen är
förbehållet den som innehar upphovsrätten till programmet. Upphovsrättshavarens
tillstånd krävs alltså för vidaresändning.
Av 48 § upphovsrättslagen följer att ljudradio- och tv-företag, i
egenskap av innehavare av s.k. till upphovsrätten närstående rättigheter,
har ensamrätt till sina utsändningar (signalrätt). Vidaresändning av
dessa kan därför inte ske utan programföretagens tillstånd. För att
förenkla för den som vid vidaresändning vill utnyttja det upphovsrättsligt
skyddade verket finns i 26 i § upphovsrättslagen bestämmelser om s.k.
avtalslicens. Dessa gör det möjligt att på kollektiv väg sluta avtal
med verkan för samtliga berörda upphovsrättshavare. Reglerna om
avtalslicens omfattar dock inte radio- eller tv-företagens signalrätt. Enligt
26 f § upphovsrättslagen får samtidig och oförändrad återutsändning av
tv-program via kabel ske om det föreligger en avtalslicens och om
programföretaget har lämnat sitt medgivande. Avtalen kan innehålla villkor
om ersättning från nätinnehavaren.
Propositionen
Vidaresändningspliktens omfattning m.m.
Regeringen bedömer i propositionen att behovet av att behålla en lagstadgad
vidaresändningsplikt står kvar och kommer att göra det även efter det
att de analoga sändningarna i marknätet har upphört och att
vidaresändningsplikten därför bör finnas kvar.
Regeringen bedömer vidare att det inte för närvarande finns någon
anledning att vidga vidaresändningsplikten till att avse andra nät än
trådbundna. Inte heller bör det införas en skyldighet för den som
tillhandahåller programtjänster via satellitmottagning att erbjuda visst
programutbud gratis. Undantaget från vidaresändningsplikt för det
allmänna telefonnätet bör finnas kvar enligt regeringens bedömning. Även
i fortsättningen bör vidaresändningsplikten åligga den som faktiskt
förfogar över näten.
Regeringen föreslår att de grundläggande kraven för vidaresändningsplikt
som anges i USO-direktivet skall återspeglas i lagtexten. Bestämmelsen
i 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen föreslås därför ändras så att den gäller
för var och en som äger eller annars förfogar över ett elektroniskt
kommunikationsnät, om det används för överföring av tv-sändningar till
allmänheten via tråd och ett betydande antal hushåll som är anslutna
till nätet använder det som sitt huvudsakliga medel för att ta emot
tv-sändningar. Begränsningen till att sändningen skall nå fler än tio
bostäder föreslås tas bort.
Regeringen föreslår vidare att vidaresändningsplikten skall omfatta
högst fyra programtjänster från tillståndshavare vars verksamhet
finansieras genom tv-avgifter. Till den 1 februari 2008 föreslås
vidaresändningsplikten gälla även för högst en programtjänst som inte är
tv-avgiftsfinansierad.
I nät där det sänds programtjänster med såväl analog som digital teknik
föreslås att två tv-avgiftsfinansierade programtjänster samt, till den
1 februari 2008, en programtjänst som sänds av en annan tillståndshavare
skall sändas vidare med analog teknik. Endast de programtjänster som
sänds eller har sänts ut med analog teknik skall omfattas enligt förslaget.

För övergången till den nya tekniken föreslår regeringen att äldre
bestämmelser om vidaresändningsplikt skall gälla i områden där marksändningar
sker med analog teknik. Tills vidare skall enligt förslaget en programtjänst
som vid ikraftträdandet sänds ut med analog teknik, och som enligt äldre
föreskrifter skall sändas vidare i kabelnät, sändas vidare enligt de
nya föreskrifterna så länge som de villkor som anges i 8 kap. 1 § första
stycket gäller. Vidaresändningsplikten för den programtjänst som inte
är tv-avgiftsfinansierad skall dock upphöra den 1 februari 2008.
De övriga övergångsproblem som kan komma att uppstå bör enligt regeringens
bedömning kunna hanteras inom ramen för Radio- och TV-verkets möjlighet
att medge undantag från vidaresändningsskyldigheten.
I sina skäl för att det bedöms nödvändigt att föreskriva en
vidaresändningsskyldighet just för innehavare av kabelnät anger regeringen att
sådana nät normalt utgör en nödvändig länk mellan den ursprungliga
utsändningen och de boende i de anslutna fastigheterna, medan något
motsvarande skäl att utvidga sändningsplikten till andra distributionsformer
inte finns.
I frågan om vilka programtjänster vidaresändningsplikten skall omfatta
framhåller regeringen att SVT sänder med stöd av sändningstillstånd
från regeringen och att verksamheten finansieras med tv-avgiftsmedel.
I sändningstillståndet ställer regeringen krav på att sändningsrätten
utövas opartiskt och sakligt, att ämnesval och framställning skall ta
sikte på vad som är väsentligt och att programföretaget skall ge utrymme
åt en mångfald av åsikter och meningsyttringar. Vidare skall SVT bl.a.
erbjuda ett mångsidigt programutbud, där det ingår nyheter, samt svara
för att sändningarna är tillgängliga i hela landet. Även UR har tillstånd
att sända rikstäckande television, men tillståndet ställer inte krav på
att det i programutbudet skall ingå nyheter. Däremot föreskrivs att
bolaget vid utövandet av sändningsrätten skall utnyttja SVT:s
sändningsutrymme enligt överenskommelse bolagen emellan. UR:s program kan
därför sägas omfattas av vidaresändningsplikten inom ramen för SVT:s
programtjänster. Regeringen anser att man bör betrakta det utbud av
tv-program som SVT sänder som en helhet, som tillsammans uppfyller kraven
för att omfattas av sändningsplikt.
Konkurrensaspekten av vidaresändningsplikten är enligt regeringen inte
en fråga som gäller specifikt för kabelsändningarna. Enligt regeringens
mening finns det inte några konkurrensproblem som bör föranleda att
just kabelanslutna hushåll inte skulle få tillgång till det programutbud
från SVT och UR som de har varit med om att finansiera. Eftersom SVT:s
digitala sändningar under beteckningarna 24 respektive Barnkanalen, på
samma sätt som SVT 1 och SVT 2, är finansierade genom tv-avgifter och
kan ses avgiftsfritt av övriga hushåll bör enligt regeringen detsamma
gälla hushåll anslutna till kabel-tv-nät. Detta bör gälla även
Kunskapskanalen, där program producerade av såväl SVT som UR sänds. SVT:s
programutbud som sänds enbart i det digitala marknätet motsvarar mindre
än frekvensutrymmet för en analog programtjänst, eftersom Barnkanalen
och Kunskapskanalen inte sänds samtidigt. Utgångspunkten bör enligt
regeringen vara att samtliga hushåll, oavsett om de är anslutna till
ett kabelnät, skall ha tillgång till hela det programutbud som sänds i
allmänhetens tjänst. Med hänsyn till kravet på att ett åläggande av
vidaresändningsplikt måste vara proportionerligt samt som det uttrycks
i USO-direktivet "nödvändigt för att uppfylla klart fastställda mål som
avser allmänintresset" och i yttrandefrihetsgrundlagen behövligt "med
hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning",
bör omfattningen av skyldigheten beträffande de tv-avgiftsfinansierade
programföretagen begränsas. Genom att vidaresändningsplikten får omfatta
fyra samtidiga tv-avgiftsfinansierade programtjänster kommer hela SVT:s
och UR:s nuvarande utbud att omfattas.
Rätt till ersättning enligt upphovsrättslagen
Regeringen föreslår att det i radio- och TV-lagen införs en hänvisning
till upphovsrättslagen av innebörd att förutsättningarna enligt den
lagen måste vara uppfyllda för att vidaresändningsplikt skall gälla.
Däremot bör det enligt regeringen inte för närvarande införas några
särskilda regler i radio- och TV-lagen om fördelningen av kostnader för
ersättning till rättighetshavarna eller om att programföretaget skall
tillhandahålla den programbärande signalen till nätinnehavaren och inte
heller några regler om med vilken standard en sändning skall återutsändas.

Enligt propositionen överensstämmer de föreslagna reglerna om avtal och
ersättningsvillkor med motsvarande regler i flera andra länder och bygger
på internationella upphovsrättsliga konventioner och på rättsakter inom
den europeiska gemenskapen. Vidare förklaras i propositionen att
rättighetshavarna hittills har avstått från att begära någon särskild
ersättning för vidaresändning av tv-programtjänster för vilka sändningsplikt
råder men att enligt Föreningen Copyswede, som företräder olika
rättighetshavarorganisationer, ersättning i framtiden kommer att begäras.
I
propositionen hänvisas till att Radio- och TV-lagsutredningen föreslagit
en ordning där nätinnehavarna ensamma skulle få bära de kostnader för
ersättning enligt upphovsrättslagen som vidaresändningen föranleder,
men att de i vissa fall skulle kunna få övervältra en del av denna
kostnad på programföretagen. Förslaget har fått ett övervägande negativt
mottagande hos remissinstanserna. Regeringen anser att frågor om
utnyttjande av verk och prestationer som skyddas av upphovsrätt och närstående
rättigheter i första hand bör regleras genom avtal mellan berörda parter.
Lagstiftningslösningar bör övervägas först om mer allvarliga
missförhållanden uppstår, och enligt regeringens bedömning saknas
förutsättningar
för att ändra de upphovsrättsliga reglerna på området.
Regeringen omnämner att Lagrådet ansett att de föreslagna bestämmelserna
bör bli föremål för ytterligare överväganden, men regeringen anser att
det inte finns anledning att befara att det skulle behöva uppstå alltför
stora svårigheter för berörda parter att träffa de överenskommelser som
behövs för vidaresändning. Några särskilda åtgärder, såsom införande av
bestämmelser med reglering av kostnadsansvaret, är därför enligt regeringen
inte påkallade för närvarande. Skulle förhållandena ändras, får frågan
övervägas på nytt.
Motionerna
Vidaresändningspliktens omfattning m.m.
Omfattningen av vidaresändningsplikten kritiseras i flera motioner.
I motion 2004/05:K17 av Göran Lennmarker m.fl. (m) anger motionärerna
som sin utgångspunkt att medier skall vara fria från statlig styrning
och att det inte finns någon anledning att ålägga kabelägare att
kostnadsfritt distribuera kommersiella program. De anser att
vidaresändningsplikten
bör begränsas till public service-kanalerna och inte utvidgas så att
liknande kanaler med annan finansieringsform slås ut från marknaden. De
begär ett tillkännagivande om detta (yrkande 1). De hänvisar vidare
till att de motsatt sig den snabba nedsläckningen av det analoga tv-nätet
som de anser bör vara ett resultat av konsumenternas fria val. Med
hänvisning till detta begär de att riksdagen skall avslå de förslag till
ändringar i 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen som regeringen föreslår skall
träda i kraft den 1 februari 2008 (yrkande 3). - Ett tillkännagivande
om att vidaresändningsplikten bör omfatta endast de licensfinansierade
public service-kanalerna SVT 1 och SVT 2 begärs även i motion 2004/05:K227
av Göran Lennmarker m.fl. (m) yrkande 10.
I motion 2004/05:K18 av Tobias Krantz m.fl. (fp) begär motionärerna att
riksdagen skall avslå lagförslaget såvitt avser 8 kap. 1 § fjärde stycket
radio- och TV-lagen (yrkande 1) och besluta en lydelse av paragrafen
som inte ger vidaresändningsplikt för fler än två programtjänster som
sänds samtidigt av tillståndshavare vars verksamhet finansieras genom
tv-avgifter (yrkande 2). I motionen begärs, med hänvisning till exemplet
Kunskapskanalen, ett tillkännagivande om att staten bör inta en strikt
neutral hållning i fråga om kommersiell tv för att inte slå undan benen
för kommersiella aktörer som etablerat eller överväger att etablera
tv-sändningar riktade till Sverige (yrkande 4). I motionen kritiserar
motionärerna vidare den brist på helhetssyn som de anser präglar
regeringens mediepolitik. En mängd utredningar har visserligen tillsatts,
de överlappar ofta varandra och är alltid sent ute, anser motionärerna.
Aktörerna på mediemarknaden tvingas ofta agera utan att ha någon rimlig
chans att förutse hur de investeringar de planerar i dag kommer att
påverkas av lagstiftningen i morgon. Motionärerna hänvisar till sin
tidigare kraftfulla kritik av regeringens val av metod för introduktionen
av digitala tv-sändningar i marknätet som innebär att de första
nedsläckningarna av analoga sändare kommer att genomföras under innevarande
år utan att alla frågor är lösta. En förutsättning borde ha varit att
övergången skulle ske på marknadens - konsumenternas och producenternas
- villkor. Ett upphävande av beslutet om första släckningsdatum skulle
ge utrymme för att söka en ny och mer långsiktigt hållbar mediepolitik
med bredare parlamentarisk uppslutning. Motionärerna föreslår ett
tillkännagivande om en sådan mediepolitik (yrkande 3). I motionen anförs
också att det nu är hög tid att ta ett helhetsgrepp och modernisera all
medierelaterad lagstiftning i ett svep, i stället för återkommande små
och detaljinriktade utredningar. Därför föreslås ett tillkännagivande
om att regeringen bör tillsätta en parlamentarisk medieutredning med
uppdrag att se över lagstiftningen och göra den mer teknikneutral och
tillgodose behovet av överskådliga och tydliga riktlinjer för mediepolitiken
för åtminstone det kommande decenniet (yrkande 5).
I motion 2004/05:K15 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) begärs att riksdagen
skall besluta att vidaresändningsplikt i kabelnät skall föreligga för
högst två kanaler från Sveriges Television (yrkande 1) och att
vidaresändningsplikt skall föreligga för Utbildningsradions
televisionssändningar
i den mån de ligger utanför dessa två SVT-kanaler men att övrigt utrymme
i en sådan frekvens inte skall bli föremål för sådan plikt (yrkande 2).
Motionärerna anser att det enbart är SVT 1 och SVT 2 som uppfyller de
grundläggande kriterierna om "nödvändigt för att uppfylla klart fastställda
mål som avser allmänintresset" och att kriterierna inte uppfylls av
Kunskapskanalen/Barnkanalen och SVT 24. De anser det vara centralt att
Utbildningsradions tv-sändningar nås av alla och att dessa sändningar
därför bör omfattas av vidaresändningsplikten. Hela kanalfrekvensen
behöver dock enligt motionärerna inte ha sådan status; för övriga
sändningar på denna frekvens bör det vara fritt för SVT och kabelnäten
att teckna avtal. Motionärerna anser det vara rimligt att TV 4 behåller
sin status så länge det analoga nätet existerar.
I motion 2004/05:K16 av Kerstin Lundgren m.fl. (c) begärs att riksdagen
beslutar att vidaresändningsplikten skall omfatta högst tre programtjänster
som sänds samtidigt av tillståndshavare vars verksamhet finansieras
genom tv-avgifter (yrkande 1) och att i övrigt anta förslag till lag om
ändring i radio- och TV-lagen att träda i kraft den 1 juli 2005 (yrkande
3).
Rätt till ersättning enligt upphovsrättslagen
I motion 2004/05:K17 av Göran Lennmarker m.fl. (m) finner motionärerna
regeringens ovilja att föreslå regler om fördelningen av kostnader för
ersättning till rättighetshavarna otillfredsställande. Det medför att
de kabelanslutna riskerar att utestängas från de programtjänster som
lagen avser att tillförsäkra dem. Motionärerna finner det inte möjligt
att bedöma möjligheterna att parterna kan träffa de avtal som behövs om
fördelningen av de upphovsrättsliga kostnaderna. De begär ett
tillkännagivande om att möjligheterna att reglera kostnadsfördelningen bör
bli föremål för vidare överväganden (yrkande 2).
I motion 2004/05:K15 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) hänvisas till tidigare
förarbetsuttalanden om rätten till upphovsrättsersättning vid
vidaresändningsplikt. Enligt motionärerna finns lagreglering i Storbritannien
och Österrike, medan det i Finland har klargjorts att om anspråk ställs
av upphovsrättsorganisationerna om ersättning på grund av vidaresändningsplikten
skall lagstiftning lik den i Storbritannien och Österrike övervägas.
Motionärerna begär att det av riksdagens beslut skall framgå att Copyswedes
medlemsorganisationer inte skall ha rätt att uppbära extra
upphovsrättsersättning
genom vidaresändningsplikten (yrkande 3).
I motion 2004/05:K16 av Kerstin Lundgren m.fl. (c) delar motionärerna
bedömningen att upphovsrättsfrågorna behöver övervägas ytterligare.
Utgångspunkten måste dock vara att plikten att vidaresända en programtjänst
inte skall leda till skyldighet att betala upphovsrättsersättning för
denna distribution, dvs. att den inte ger rätt att uppbära "extra"
upphovsrättsersättning. Motionärerna begär ett tillkännagivande om vad
som anförs om att Copyswedes medlemsorganisationer inte skall ha rätt
att uppbära extra upphovsrättsersättning genom vidaresändningsplikten
(yrkande 2).
Tryck- och yttrandefrihetsberedningen m.m.
Den av regeringen tillkallade Tryck- och yttrandefrihetsberedningen
(Ju2003:04, dir. 2003:58) har till uppgift att följa utvecklingen på
det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området samt utreda och lämna
förslag till lösningar av olika problem på detta område. En särskilt
viktig uppgift för beredningen är att lämna förslag till hur de problem
som är relaterade till den tekniska och mediala utvecklingen skall lösas.
Beredningen bör vid sina överväganden eftersträva att tekniken inte
skall vara av avgörande betydelse för mediernas grundlagsskydd. I
beredningens uppdrag ligger således att överväga frågan om det mot bakgrund
av den tekniska och mediala utvecklingen är möjligt att i längden behålla
en teknikberoende grundlagsreglering av yttrandefriheten i medierna och
om det på sikt finns anledning att slå samman tryckfrihetsförordningen
och yttrandefrihetsgrundlagen till en grundlag omfattande såväl tryckfrihet
som annan yttrandefrihet.
Beredningen är sammansatt av experter med en parlamentariskt sammansatt
samrådsgrupp.
Utskottet behandlade ett motionsyrkande om teknikneutral lagstiftning
senast i förenklad ordning i betänkande 2004/05:KU31, varvid hänvisades
till ställningstagande i betänkande 2003/04:KU24. Utskottet hade tidigare
hänvisat till det då pågående EU-arbetet med konvergensfrågan samt
påpekat att ett nytt EU-regelverk för elektronisk kommunikation och
tillhörande tjänster numera till övervägande del genomförts i Sverige
genom lagen om elektronisk kommunikation, som trädde i kraft den 25
juli 2003 och ersatte den tidigare telelagen. Genom den nya lagen
samordnades författningar med anknytning till elektronisk kommunikation
och som var att hänföra till det infrastrukturella regleringsområdet.
Lagen gjordes dock inte tillämplig på innehåll som överförs i elektroniska
kommunikationstjänster. Bland annat behölls radio- och TV-lagen och
till den anknytande lagar som särskilda lagar.
Utskottet hänvisade till att konvergensfrågan bereddes i såväl Tryck-
och yttrandefrihetsberedningen som den då sittande Radio- och
TV-lagsutredningen samt att konvergensfrågan var aktuell även i EU-arbetet på
det audiovisuella området. Utskottet, som utgick från att regeringen
följde konvergensfrågans utveckling, ansåg inte någon sådan åtgärd som
begärdes i den aktuella motionen påkallad.
Utskottets ställningstagande
Vidaresändningspliktens omfattning m.m.
Riksdagen har som framgår ovan beslutat att de digitala tv-sändningarna
skall byggas ut och att de analoga tv-sändningarna skall upphöra efter
en övergångsperiod. Utskottet anser inte att det finns anledning att
ompröva detta beslut.
Utskottet delar regeringens bedömning av frågan om vilka distributionsformer
och nät som bör omfattas av vidaresändningsplikt, om vilka programtjänster
vidaresändningsplikten bör omfatta och om förslagets förenlighet med
yttrandefrihetsgrundlagen, regeringsformen, Europakonventionen och
USO-direktivet. Utskottet föreslår därmed att riksdagen antar regeringens
två förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844) och
avslår motionerna 2004/05:K15 (kd) yrkandena 1 och 2, 2004/05:K16 (c)
yrkande 1, 2004/05:K17 (m) yrkandena 1 och 3, 2004/05:K18 (fp) yrkandena
1, 2 och 4 samt 2004/05:K227 (m) yrkande 10. Motion 2004/05:K16 (c)
yrkande 3 är genom detta tillgodosedd och avstyrks.
Rätt till ersättning enligt upphovsrättslagen
Utskottet delar regeringens bedömning att frågor om ersättning för
utnyttjande av verk och prestationer som skyddas av upphovsrätt och
närstående rättigheter i första hand bör regleras genom avtal mellan
berörda parter och att lagstiftningslösningar bör övervägas först om
mer allvarliga missförhållanden uppstår. Som regeringen anför saknas
förutsättningar att ändra de upphovsrättsliga reglerna på området och
en hänvisning till upphovsrättslagen bör införas för att förtydliga att
sändningsplikten endast gäller om förutsättningarna enligt denna lag är
uppfyllda.
Alltför stora svårigheter för parterna att uppnå erforderliga
överenskommelser bör inte behöva uppstå. Regeringen har förklarat att frågan,
om förhållandena ändras, får övervägas på nytt. Utskottet utgår från
att så sker.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 2004/05:K15 (kd) yrkande
3, 2004/05:K16 (c) yrkande 2 och 2004/05:K17 (m) yrkande 2.
Mediepolitisk utredning
Frågan om möjligheten att införa en teknikneutral medielagstiftning är
nu föremål för övervägande i Tryck- och yttrandefrihetsberedningen.
Utskottet anser att resultatet av beredningens arbete bör avvaktas och
avstyrker med detta motion 2004/05:K18 (fp) yrkandena 3 och 5.
Rätt att välja tv-utbud
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker en motion om utredning om förstärkt valfrihet för
konsumenten att välja tv-utbud.
Jämför reservation 8 (kd).
Motionen
I motion 2004/05:K15 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) kritiseras att
kabelnäten för distribution av tv-sändningar genom avtal med fastighetsägare
ofta innebär ett faktiskt monopol i fastighet eller fastighetsbestånd
för hyres- och bostadsrättslägenheter. Kabelnätsavgiften ingår ofta
obligatoriskt i hyra och konsumenten har därför ofta inte möjlighet att
avstå från kostnaden och inte heller stora möjligheter att välja kanaler
inom kabelnäten, eftersom de ofta är paketerade. Motionärerna anser att
det finns starka skäl för att utreda en förstärkt valfrihet när det
gäller konsumentens möjlighet att välja tv-utbud, och de begär ett
tillkännagivande om detta (yrkande 4).
Bakgrund
Genom en ändring i yttrandefrihetsgrundlagen, som trädde i kraft den 1
januari 2003, infördes en möjlighet att genom lag meddela föreskrifter
i fråga om skyldighet för nätinnehavare att vidta åtgärder för att
tillförsäkra mottagarkretsen inflytande över programvalet (3 kap. 1 §
andra stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen). Regeringen uttalade i
propositionen (prop. 2001/02:74 Yttrandefrihetsgrundlagen och Internet,
m.m.) att det inte är tillfredsställande att konsumenternas ställning
på detta område är så svag. Även om konsumenternas möjligheter till
påverkan kan komma att förbättras genom den tekniska utvecklingen, borde
det därför, enligt regeringen, lagstiftas om skyldighet för nätinnehavare
att tillförsäkra mottagarkretsen inflytande över programvalet. Eftersom
en sådan lagstiftning inte stod i överensstämmelse med rätten för
nätinnehavare att bestämma vilka radioprogram som skall sändas i nätet,
måste sändningsrätten begränsas så att lagstiftningen blev möjlig att
införa. En lagstiftning som ger mottagarkretsen inflytande över
programvalet skulle kunna innehålla bestämmelser om såväl abonnentundersökningar
som abonnemang på enskilda kanaler. Regeringen hänvisade till att
departementspromemorian Abonnentinflytande i kabel-TV-nät (Ds 2001:52),
som innehöll förslag till sådan lagstiftning, var föremål för
remissbehandling, och regeringen avsåg att under våren 2002 återkomma till
riksdagen med anledning av promemorians förslag.
I proposition 2002/03:110 Lag om elektronisk kommunikation, m.m.
redovisades den nämnda ändringen i yttrandefrihetsgrundlagen och hänvisades
åter till lagstiftningsförslaget i den nämnda departementspromemorian.

I den nu aktuella propositionen (s. 17) nämner regeringen att den anser
att de intressen som vidaresändningsskyldigheten avser att tillvarata
inte tillräckligt väl kan tillgodoses på annat sätt än genom abonnentinflytande.

I Radio- och TV-lagsutredningens uppdrag (dir. 2003:30) ingår att
överväga om det är lämpligt och möjligt att genom lagstiftning skapa
förutsättningar för konkurrens mellan olika innehållsleverantörer i
kabel-tv-näten. Samtidigt pågår enligt uppgift från Regeringskansliet
alltjämt beredningen av den nämnda departementspromemorian.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att frågan om abonnentinflytande över kabelnätens
programutbud ingår i Radio- och TV-lagsutredningens uppdrag och att ett
tidigare lämnat förslag alltjämt bereds inom Regeringskansliet. Utskottet
anser med hänsyn till bl.a. detta att något tillkännagivande om behovet
att utreda en förstärkt frihet att välja programutbud inte är påkallat,
och utskottet avstyrker motion 2004/05:K15 (kd) yrkande 4.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Lagförslagen m.m., punkt 1 (m)
av Göran Lennmarker (m), Nils Fredrik Aurelius (m) och Carl-Erik Skårman
(m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens i bilaga 2 intagna förslag 1 till
lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844) med den ändringen att
punkt 3 i övergångsbestämmelserna erhåller den lydelse som framgår av
bilaga 3 samt avslår regeringens förslag 2 till lag om ändring i radio-
och TV-lagen (1996:844). Riksdagen tillkännager vidare för regeringen
som sin mening vad som anförs i reservationen om begränsning av
vidaresändningsplikten. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:K17
yrkandena 1 och 3 samt 2004/05:K227 yrkande 10, bifaller delvis proposition
2004/05:105 och motionerna 2004/05:K15 yrkandena 1 och 2, 2004/05:K16
yrkande 1 och 2004/05:K18 yrkandena 1, 2 och 4 samt avslår motionerna
2004/05:K15 yrkande 3 och 2004/05:K16 yrkande 3.
Ställningstagande
Vi motsätter oss sedan tidigare den snabba nedsläckningen av det analoga
tv-nätet. En nedsläckning bör ske som ett resultat av konsumenternas
fria val. De ändringar i 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen som regeringen
föreslår skall träda i kraft den 1 februari 2008 bör därför avslås.
Fria medier är en förutsättning för att t.ex. informations- och
pressfriheten skall kunna fungera som uttrycksmedel för människor och som
kontroll av den offentliga maktutövningen. Vår grundläggande utgångspunkt
är att medierna skall vara fria från statlig styrning. Vi har tidigare
ifrågasatt om dagens omfattande vidaresändningsskyldighet är förenlig
med bestämmelserna i 3 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen, men Lagrådet
har bedömt att det inte finns anledning att anta att förslaget står i
strid med den regleringen. Vi godtar den bedömningen men anser att
vidaresändningsskyldigheten bör anses vara tillgodosedd genom att begränsas
till public service-kanalerna. Den bör inte utvidgas. Om så sker riskerar
liknande kanaler med annan finansieringsform att slås ut från marknaden.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

2. Lagförslagen m.m., punkt 1 (fp)
av Tobias Krantz (fp) och Helena Bargholtz (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens i bilaga 2 intagna förslag 1 till
lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844) med den ändringen att
8 kap. 1 § fjärde och femte styckena och punkt 3 i övergångsbestämmelserna
erhåller den lydelse som framgår av bilaga 3 samt avslår regeringens i
bilaga 2 intagna förslag 2 till lag om ändring i radio- och TV-lagen
(1996:844). Riksdagen tillkännager vidare för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen om att staten bör inta en strikt neutral
hållning i fråga om kommersiell tv. Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:K18 yrkandena 1, 2 och 4, bifaller delvis proposition 2004/05:105
och motionerna 2004/05:K17 yrkandena 1 och 3 samt 2004/05:K227 yrkande
10 och avslår motionerna 2004/05:K15 yrkandena 1-3 och 2004/05:K16
yrkandena 1 och 3.
Ställningstagande
Staten bör ställa upp spelreglerna för marknaden, inte styra den. Staten
försöker emellertid samtidigt uppträda i alla roller på mediemarknaden
på en gång, och detta leder till ständiga målkonflikter. Vi anser att
den värsta konsekvensen är den indirekta att staten gynnar sina egna
bolag före kommersiella aktörer. Ett tydligt exempel på detta aktualiseras
i propositionen, nämligen den nystartade Kunskapskanalen. Den har en
profil som i hög grad liknar befintliga kanalers, och en del av
programutbudet finns dessutom redan tillgängligt i Sveriges Televisions
ordinarie programutbud. Att låta Kunskapskanalen omfattas av
vidaresändningsplikten inkräktar i en nisch där det redan finns flera
kommersiella
aktörer. Enligt vår uppfattning bör endast två av de programtjänster
som finansieras med licenspengar omfattas av vidaresändningsplikten.
Det finns inte heller någon anledning att gynna en av flera kommersiella
aktörer på mediemarknaden i en kommersiell och konkurrensutsatt
distributionsform, dvs. vidaresändningsplikten bör inte omfatta det
privatfinansierade TV 4 ens övergångsvis som regeringen föreslår. Riksdagen
bör anta förslaget till ändringar i radio- och TV-lagen i den utformning
vi föreslår med ikraftträdande den 1 juli 2005, och därmed behövs inte
den av regeringen föreslagna ändringen den 1 februari 2008.
För att inte slå undan benen på de kommersiella aktörer som etablerat
eller överväger att etablera tv-sändningar riktade till Sverige bör
staten inta en strikt neutral hållning. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

3. Lagförslagen m.m., punkt 1 (kd)
av Ingvar Svensson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1
borde ha följande lydelse:
Riksdagen antar med godkännande av vad som anförs i denna
reservation om upphovsrättsersättningen regeringens i bilaga 2 intagna
förslag 1 och 2 till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844)
med den ändringen att 8 kap. 1 § fjärde stycket erhåller de lydelser
som framgår av bilaga 3. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:K15
yrkande 3, bifaller delvis proposition 2004/05:105 och motionerna
2004/05:K15 yrkandena 1 och 2, 2004/05:K16 yrkande 1 och 2004/05:K17
yrkandena 1 och 3 samt avslår motionerna 2004/05:K16 yrkande 3, 2004/05:K18
yrkandena 1, 2 och 4 samt 2004/05:K227 yrkande 10.
Ställningstagande
En analys av de licensfinansierade programtjänsterna visar att enbart
SVT 1 och SVT 2 uppfyller de grundläggande kriterierna för att omfattas
av vidaresändningsplikt - att det är "nödvändigt för att uppfylla klart
fastställda mål som avser allmänintresset". Kunskapskanalen/Barnkanalen
är till sin karaktär en nischkanal, liksom SVT 24. Kunskapskanalen/Barnkanalen
konkurrerar dessutom med andra liknande programtjänster. I princip anser
jag alltså att endast SVT 1 och SVT 2 bör omfattas av vidaresändningsplikten.
Det är emellertid också centralt att Utbildningsradions sändningar
skall nå alla. Dess sändningar bör därför också omfattas av
vidaresändningsplikten, även vid de tillfällen då de sänds i annan kanal än SVT
1 eller SVT 2. Men endast Utbildningsradion bör ges denna status, och
"ledigt utrymme" i sådan annan kanal skall inte omfattas av
vidaresändningsplikten.
Mot bakgrund av det anförda bör ändringarna i radio- och TV-lagen ges
den utformning som framgår av förslaget till riksdagsbeslut i denna
reservation.
Såvitt avser upphovsrättsersättningen har den svenske lagstiftaren
tidigare klart uttryckt grundinställningen att operatörer som åläggs en
lagstadgad skyldighet att distribuera vissa kanaler inte också skall
vara skyldiga att betala upphovsrättsersättning för denna distribution.
Denna inställning från lagstiftarens sida uttrycktes tydligast i en
departementspromemoria från 1987 (DsU 1987:2) där det angavs följande:
I
kabellagspropositionen (prop. 1984/85:199) gjordes det inga uttalanden
om hur den aktuella vidaresändningsrätten förutsattes klarerad, men det
måste antas att propositionen liksom Massmediekommitténs förslag bygger
på att rättighetshavarna upplåter rätten utan kostnad.
Kabellagens must carry-regel är identisk med propositionens förslag.
Regeln torde därför förplikta en tillståndshavare att vidaresända
Sveriges Radio-programmen endast i den utsträckning han får göra detta
utan att betala särskild ersättning härför.
På motsvarande sätt innehåller förarbetena till den tidigare gällande
kabellagen (prop. 1991/92:53) följande uttalande:
De upphovsrättsliga organisationerna har hittills avstått från att kräva
ersättning för sådan vidaresändning som här är i fråga. Detta förhållande
har utgjort den praktiska grunden för gällande ordning.
Den grunden bör gälla även fortsättningsvis. Att så sker och att någon
"extra" upphovsrättsersättning inte utgår på grund av vidaresändningsplikten
är enligt min mening en förutsättning för bestämmelserna om
vidaresändningsplikt.

4. Lagförslagen m.m., punkt 1 (c)
av Kerstin Lundgren (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1
borde ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens i bilaga 2 intagna förslag 1 och
2 till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844) med den ändringen
att 8 kap. 1 § fjärde stycket erhåller de lydelser som framgår av bilaga
3. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:K16 yrkande 1, bifaller
delvis proposition 2004/05:105 och motion 2004/05:K15 yrkandena 1 och
2 samt avslår motionerna 2004/05:K15 yrkande 3, 2004/05:K16 yrkande 3,
2004/05:K17 yrkandena 1 och 3, 2004/05:K18 yrkandena 1, 2 och 4 samt
2004/05:K227 yrkande 10.
Ställningstagande
Jag vill betona att vidaresändningsplikten är ett ingrepp i äganderätten
och detta ingrepp vill jag minimera. Jag anser inte att det finns skäl
att i dag utöka vidaresändningsplikten, såvitt avser licensfinansierade
programtjänster. Högst tre programtjänster - i praktiken SVT 1, SVT 2
och Utbildningsradion - uppfyller enligt min uppfattning mer än väl de
krav på tillgänglighet som ställs i yttrandefrihetsgrundlagen.
Riksdagen bör således anta regeringens förslag till ändringar i radio-
och TV-lagen i den utformning som föreslås i denna reservation.

5. Överväganden om upphovsrättsersättning, punkt 2 (fp, c)
av Tobias Krantz (fp), Helena Bargholtz (fp) och Kerstin Lundgren (c).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i denna reservation om upphovsrättsskyddet. Därmed bifaller
riksdagen motion 2004/05:K16 yrkande 2 och bifaller delvis motion
2004/05:K17 yrkande 2.
Ställningstagande
Frågan om upphovsrättshavares ersättning för vidaresändning av
tv-programtjänster för vilka sändningsplikt råder har hittills lösts genom
att de avstått från att begära ersättning när det gäller t.ex. vidaresändning
i kabelnät. Trots att föreningen Copyswede förklarat att ersättning
kommer att begäras i framtiden, förutsätter regeringen att frågan löses
avtalsvägen och föreslår inte nu någon lagstiftningslösning. Liksom
Lagrådet anser vi att frågorna behöver övervägas ytterligare. Utgångspunkten
för dessa överväganden måste vara att plikten att sända vidare en
programstjänst inte skall leda till att man blir skyldig att betala
upphovsrättsersättning för denna distribution. Vidaresändningsplikten
skall inte i sig ge rätt till "extra" upphovsrättsersättning.
Riksdagen bör ge regeringen det anförda till känna som sin mening.

6. Överväganden om upphovsrättsersättning, punkt 2 (m)
av Göran Lennmarker (m), Nils Fredrik Aurelius (m) och Carl-Erik Skårman
(m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i denna reservation om upphovsrättsskyddet. Därmed bifaller
riksdagen motion 2004/05:K17 yrkande 2 och bifaller delvis motion
2004/05:K16 yrkande 2.
Ställningstagande
Regeringen föreslår inte några särskilda regler i radio- och TV-lagen
om fördelningen av kostnaderna för ersättning till upphovsrättshavarna
utan utgår från ett antagande att parterna kan träffa de avtal som behövs
om fördelningen av de upphovsrättsliga kostnaderna. Vi vill framhålla
att syftet med vidaresändningsplikten omintetgörs om någon avtalslösning
inte kommer till stånd, eftersom de kabelanslutna riskerar att utestängas
från de programtjänster som lagen avser att tillförsäkra dem.
Frågan om reglering av kostnadsfördelningen bör bli föremål för vidare
överväganden. Riksdagen bör ge regeringen detta till känna som sin mening.

7. Mediepolitisk utredning, punkt 3 (fp)
av Tobias Krantz (fp) och Helena Bargholtz (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i denna reservation. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:K18
yrkandena 3 och 5.
Ställningstagande
Det råder enligt vår uppfattning en total brist på övergripande perspektiv
i mediepolitiken och särskilt i fråga om digital-tv. Detta har lett
till att fel beslut har fattats och i fel ordning. Att upphäva beslutet
om att släcka det analoga tv-nätet skulle ge utrymme att söka en ny och
mer långsiktigt hållbar mediepolitik med bredare parlamentarisk uppslutning,
vilket skulle gagna såväl mediemarknadens aktörer som konsumenter.
Utvecklingen på mediemarknaden i dag kan beskrivas med ord som digitalisering,
konvergering, horisontell och vertikal integrering och regelshopping.
Sedan ett antal år är olika medier på väg att konvergera. Tendenserna
innebär att ny teknik och nya organisationsmönster skapar förändrade
förutsättningar för kultur-, informations- och mediepolitiken. Utvecklingen
innebär stora möjligheter. Mångfalden kan öka. Demokratins arenor för
debatt och upplysning kan bli fler och mer dynamiska. Det är därför av
yttersta vikt att lagstiftningen hänger med i och främjar utvecklingen.
Tyvärr har en annan ambition, att anpassa tryckfriheten "nedåt", efter
den mer begränsade yttrandefrihetsgrundlagen, kunnat skönjas. Folkpartiet
liberalerna vill se motsatt utveckling - mot en förstärkt yttrandefrihet
under teknikneutrala lagar så långt möjligt är, dock utan att tryckfriheten
inskränks.
Det är nu enligt vår uppfattning hög tid att ta ett helhetsgrepp och
modernisera all medierelaterad lagstiftning i ett svep, i stället för
i återkommande små och detaljinriktade utredningar. Regeringen bör därför
tillsätta en parlamentarisk medieutredning med uppdrag att se över
lagstiftningen och göra den mer teknikneutral och tillgodose behovet av
överskådliga och tydliga riktlinjer för mediepolitiken för åtminstone
det kommande decenniet.

8. Rätt att välja tv-utbud, punkt 4 (kd)
av Ingvar Svensson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om rätten att välja tv-utbud. Därmed bifaller
riksdagen motion 2004/05:K15 yrkande 4.
Ställningstagande
Kabelnäten för distribution av tv-sändningar innebär genom avtal med
fastighetsägare ofta ett faktiskt monopol i fastighet eller fastighetsbestånd
för hyreslägenheter och bostadsrätter. Visserligen har den enskilde
konsumenten möjlighet att använda inomhusantenn eller antenn på balkong
alternativt parabol inom balkongområde, men för många konsumenter är
den valfriheten en chimär, dels på grund av husets läge i förhållande
till satelliter, dels på grund av t.ex. det digitala marknätets
otillräckliga sändarstyrka.
Dessutom ingår ofta kabelnätsavgiften som obligatorium i hyra, varför
konsumenten dels inte har möjlighet att se den faktiska kostnaden, dels
inte har någon möjlighet att avstå från kostnaden. Inte heller finns
det stora möjligheter att välja kanaler inom kabelnäten; ofta är de
paketerade. Valfriheten att välja tv-distributör/operatör eller
programtjänst är därmed starkt begränsad. Radio- och TV-lagsutredningens
uppdrag på området liksom den departementspromemoria som behandlat
programutbudet är alltför snäva till sin karaktär. Det finns enligt min
mening starka skäl för att utreda en förstärkt generell valfrihet när
det gäller konsumentens möjlighet att välja tv-utbud. Detta bör ges
regeringen till känna.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2004/05:105 Vidaresändningsplikt i kabelnät:
Riksdagen antar regeringens båda förslag till lag om ändring i radio-
och TV-lagen (1996:844).
Följdmotioner
2004/05:K15 av Ingvar Svensson m.fl. (kd):

1. Riksdagen beslutar att vidaresändningsplikt i kabelnät skall
föreligga för högst två kanaler från Sveriges Television enligt vad i
motionen anförs.
2. Riksdagen beslutar att vidaresändningsplikt skall föreligga för
Utbildningsradions televisionssändningar i den mån de ligger utanför
dessa två SVT-kanaler men att övrigt utrymme i en sådan frekvens inte
skall bli föremål för sådan plikt enligt vad i motionen anförs.
3. Riksdagen beslutar att det av riksdagens beslut skall framgå
att Copyswedes medlemsorganisationer inte skall ha rätt att uppbära
extra upphovsrättsersättning genom vidaresändningsplikten enligt vad i
motionen anförs.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utreda en förstärkt valfrihet när det gäller
konsumentens möjlighet att välja tv-utbud.
2004/05:K16 av Kerstin Lundgren m.fl. (c):

1. Riksdagen beslutar att vidaresändningsplikt skall omfatta högst
tre programtjänster som sänds samtidigt av tillståndshavare vars verksamhet
finansieras genom tv-avgifter.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Copyswedes medlemsorganisationer inte skall ha
rätt att uppbära extra upphovsersättning genom vidaresändningsplikten.
3. Riksdagen beslutar att i övrigt anta förslag till lag om ändring
i radio- och TV-lagen (1996:844) att träda i kraft den 1 juli 2005.
2004/05:K17 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en begränsning av vidaresändningsplikten.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kostnadsfördelning för ersättning till rättighetshavare
enligt upphovsrättslagen.
3. Riksdagen avslår förslaget om förändring av radio- och TV-lagen
som skall träda i kraft den 1 februari 2008.
2004/05:K18 av Tobias Krantz m.fl. (fp):

1. Riksdagen avslår regeringens proposition i den del som avser
ändring i 8 kap. 1 § fjärde stycket radio- och TV-lagen (1996:844).
2. Riksdagen beslutar att 8 kap. 1 § fjärde stycket radio- och
TV-lagen (1996:844) skall ha följande lydelse:

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Sändningsplikt enligt första stycket omfattar högst tre samtidigt sända
TV-program som sänds av tillståndshavare vars verksamhet finansieras
genom anslag från TV-avgiften enligt lagen (1989:41) om TV-avgift och
högst ett TV-program som sänds av en annan tillståndshavare. Sändningsplikten
enligt första stycket omfattar inte fler än två programtjänster som
sänds samtidigt av tillståndshavare vars verksamhet finansieras genom
TV-avgifter enligt lagen (1989:41) om TV-avgift.
I nät där TV-sändningar sker med både analog och digital teknik skall
vidaresändning ske med analog teknik av två programtjänster som avses
i fjärde stycket om de sänds eller har sänts ut med analog teknik. I
övrigt får vidaresändning ske med digital teknik.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en ny och mer långsiktigt hållbar mediepolitik med
bredare parlamentarisk uppslutning.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kommersiell tv på lika villkor.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om
en utredning av medierelaterad lagstiftning i syfte att göra den mer
teknikneutral.
Motion från allmänna motionstiden hösten 2004
2004/05:K227 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

10. Riksdagen beslutar att förändra must carry-skyldigheten i
enlighet med vad som anförs i motionen.

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

Bilaga 3
Reservanternas lagförslag
Förslag till lydelse av 3 p. övergångsbestämmelserna enligt reservationerna
1 och 2
Lagförslag 1

Regeringens och utskottets förslag Reservanternas förslag
3. De programtjänster som vid ikraftträdandet sänds ut med analog teknik
och som enligt äldre föreskrifter skall vidaresändas, skall sändas vidare
enligt vad som följer av de nya föreskrifterna så länge de villkor som
anges i 8 kap. 1 § första stycket gäller. Sändningsplikten för den
programtjänst som avses i 8 kap. 1 § fjärde stycket 2 skall dock upphöra
att gälla den 1 februari 2008. 3. De programtjänster som vid ikraftträdandet
sänds ut med analog teknik och som enligt äldre föreskrifter skall
vidaresändas, skall sändas vidare enligt vad som följer av de nya
föreskrifterna så länge de villkor som anges i 8 kap. 1 § första stycket
gäller.
Förslag till lydelse av 8 kap. 1 § fjärde och femte styckena enligt
reservation 2
Lagförslag 1

Regeringens och utskottets förslag Reservanternas förslag
Sändningsplikten enligt första stycket omfattar inte fler än1. fyra
programtjänster som sänds samtidigt av tillståndshavare vars verksamhet
finansieras genom TV-avgifter enligt lagen (1989:41) om TV-avgift, och2.
en programtjänst som sänds av en annan tillståndshavare. Sändningsplikten
enligt första stycket omfattar inte fler än två programtjänster som
sänds samtidigt av tillståndshavare vars verksamhet finansieras genom
TV-avgifter enligt lagen (1989:41) om TV-avgift.
I nät där TV-sändningar sker med både analog och digital teknik skall
vidaresändning ske med analog teknik av minst två programtjänster som
avses i fjärde stycket 1, om de sänds eller har sänts ut med analog
teknik. Under samma förutsättningar skall också den programtjänst som
avses i fjärde stycket 2 sändas analogt. I övrigt får vidaresändning
ske med digital teknik. I nät där TV-sändningar sker med både analog
och digital teknik skall vidaresändning ske med analog teknik av två
programtjänster som avses i fjärde stycket, om de sänds eller har sänts
ut med analog teknik. I övrigt får vidaresändning ske med digital teknik.

Förslag till lydelse av 8 kap. 1 § fjärde stycket enligt reservationerna
3 och 4
Lagförslag 1

Regeringens och utskottets förslag Reservantens förslag
Sändningsplikten enligt första stycket omfattar inte fler än1. fyra
programtjänster som sänds samtidigt av tillståndshavare vars verksamhet
finansieras genom TV-avgifter enligt lagen (1989:41) om TV-avgift, och2.
en programtjänst som sänds av en annan tillståndshavare. Sändningsplikten
enligt första stycket omfattar inte fler än1. tre programtjänster som
sänds samtidigt av tillståndshavare vars verksamhet finansieras genom
TV-avgifter enligt lagen (1989:41) om TV-avgift, och2. en programtjänst
som sänds av en annan tillståndshavare.
Lagförslag 2

Lydelse enligt lagförslag 1 enligt reservantens förslag Reservantens
förslag
Sändningsplikten enligt första stycket omfattar inte fler än1. tre
programtjänster som sänds samtidigt av tillståndshavare vars verksamhet
finansieras genom TV-avgifter enligt lagen (1989:41) om TV-avgift, och2.
en programtjänst som sänds av en annan tillståndshavare. Sändningsplikten
enligt första stycket omfattar inte fler än tre programtjänster som
sänds samtidigt av tillståndshavare vars verksamhet finansieras genom
TV-avgifter enligt lagen (1989:41) om TV-avgift.