Verksamheten inom Europarådet

Betänkande 1992/93:UU8

Utrikesutskottets betänkande 1992/93:UU08

Verksamheten inom Europarådet

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Utskottet
• Hemställan

1992/93
UU8

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas dels redogörelse 1992/93:ER1 från
Sveriges delegation vid Europarådets parlamentariska
(rådgivande) församling, dels regeringens skrivelse 1991/92:164
med redogörelse för verksamheten inom Europarådets
ministerkommitté under år 1991.

Redogörelserna

Europarådets parlamentariska (rådgivande) församlings 43:e
session var fördelad på tre delsessioner, vilka samtliga hölls
i Strasbourg. Dessutom hölls en s.k. minisession (session med
enbart utskottssammanträden men utan plenarmöten) i Helsingfors.
Delsessionerna ägde rum under tiden 22--26 april, 25--29 juni
(minisessionen) och 18--25 september 1991 samt 3--7 februari
1992.

Den svenske riksdagsledamoten Anders Björck var församlingens
president under de första delsessionerna. Björck utsågs i
oktober 1991 till statsråd och avsade sig i samband därmed
uppdraget som president i Europarådets parlamentariska
församling. Den 25 november 1991 utsågs Sir Geoffrey Finsberg
att fungera som församlingens president, och den 3 februari 1992
valdes denne till ny ordförande för återstoden av den 43:e
sessionen.

I samband med den andra delsessionen hölls den sedvanliga
debatten om OECD:s aktiviteter under föregående år (1990). Vid
denna session höll också Sveriges utrikesminister, Sten
Andersson, ett anförande i församlingen, vilket följdes av
frågor.

I omedelbar anslutning till minisessionen hölls en särskild
parlamentarisk ESK-debatt den 25 juni 1991 i Helsingfors, vilken
leddes av den parlamentariska församlingens ordförande, Anders
Björck.

Europarådets utskott för ekonomi och utveckling höll ett möte
i Stockholm den 25 mars 1992 i anslutning till ett
Europarådskollokvium om Östersjöregionens utveckling, vilket
ägde rum i Riksdagshuset den 26 mars 1992 och fortsatte i
Estlands parlament den 27 mars 1992.

Verksamheten i ministerkommittén kom i hög grad att
präglas av omvälvningarna i Central- och Östeuropa. Stort
intresse ägnades också åt Europarådets relationer till
ESK-processen.

Sverige övertog för en halvårsperiod ordförandeskapet i
ministerkommittén vid slutet av det 88:e ministerkommittémötet i
april 1991. I det tal som dåvarande utrikesministern, Sten
Andersson, höll vid detta tillfälle tog han upp de områden som
Sverige ville lägga tonvikten vid under ordförandeskapet.

Som första område angavs att Europarådet skulle fortsätta att
stödja reformsträvandena i Central- och Östeuropa. Denna
allmänna viljeinriktning bland Europarådets medlemsstater
resulterade sedermera i att det 89:e ministermötet i november
1991 stödde generalsekreterarens förslag om att upprätta ett
särskilt treårsprogram för utveckling av lag och demokrati i
Central- och Östeuropa.

Utrikesministern fäste i sitt tal också vikt vid en
reformering av övervakningsorganen för konventionen om de
mänskliga rättigheterna i syfte att nedbringa de alltför långa
handläggningstiderna för enskilda mål.

I sin egenskap av ordförande reste utrikesministern till
Albanien i maj 1991 för att undersöka möjligheterna och viljan
på albansk sida att utveckla kontakterna med Europarådet.

Som ordförande i ministerkommittén var utrikesministern också
närvarande vid parlamentarikerförsamlingens sommarsession i
Helsingfors och vid höstsessionen i Strasbourg, varvid ovan
nämnda redogörelse för verksamheten inom ministerkommittén
lämnades.

Ministerkommittéen höll två ordinarie möten och dessutom ett
extra möte under år 1991. Ställföreträdarkommittén sammanträdde
tio gånger för att behandla allmänna frågor och åtta gånger för
att behandla frågor rörande främst mänskliga rättigheter.
Därtill höll ställföreträdarna sex extra endagarsmöten, vid
vilka i första hand dryftades ärenden avseende Central- och
Östeuropa samt Europarådets relationer med ESK.

Sex ordinarie fackministerkonferenser arrangerades inom
Europarådet under året -- för kommunministrarna,
migrationsministrarna, ministrarna med ansvar för
massmediapolitik, familjeministrarna, utbildningsministrarna och
för ministrarna med ansvar för regionalplanering. Vidare
anordnades en ministerkonferens om migrationsrörelser från
Central- och Östeuropa och en konferens på ministernivå om
rehabilitering av handikappade. Härtill kom tre informella
ministermöten (kulturministrarna, sportministrarna och
justitieministrarna). Den sociala stadgans 30-årsjubileum
högtidlighölls med ett högnivåmöte den 21--22 oktober 1991.

Europarådet höll sitt 88:e ministerkommittémöte i
Strasbourg den 25 april 1991. Under mötet diskuterades främst
utvecklingen av Europarådets kontakter med länderna i Central-
och Östeuropa, Europarådets roll i ESK-processen, situationen i
Irak samt ett initiativ ("ESK-M") som några medlemsländer tagit
beträffande en konferens om säkerhet och samarbete i
Medelhavsområdet.

Ministrarna ansåg att Europarådet skulle fortsätta sin öppna
politik gentemot länderna i Central- och Östeuropa för att
därigenom bidra till en utveckling mot demokrati, respekt för de
mänskliga rättigheterna och rättsstatens principer.

Beträffande Jugoslavien upprepade ministrarna att de hoppades
se snabba framsteg mot demokrati och marknadsekonomi och full
respekt för de mänskliga rättigheterna i landets alla delar samt
att landets territoriella integritet skulle kunna upprätthållas.

Ministrarna upprepade att Europarådet på lämpliga områden bör
fortsätta att lämna bidrag till ESK-processen, i synnerhet
avseende den mänskliga dimensionen och på kulturområdet.

Beträffande Irak upprepade ministrarna sitt fördömande av de
flagranta, brutala och massiva kränkningarna av de mänskliga
rättigheterna.

Europarådets 89:e ministerkommittémöte ägde rum den 26
november 1991 i Strasbourg under ordförandeskap av
utrikesminister Margaretha af Ugglas.

Ministerkommittémötet inleddes med en ceremoni för att markera
Polens inträde i Europarådet. Polen blev därmed Europarådets
26:e medlemsland.

Diskussionen vid mötet kom främst att kretsa kring
Europarådets roll i det nya Europa, förhållandet till ESK,
mänskliga rättigheter samt situationen i Jugoslavien.

Ministrarna betonade behovet av att vidareutveckla
Europarådets roll som en samlingspunkt och ett forum för
samarbete i det nya Europa. Europarådet utgjorde en direkt
tillgänglig struktur för mottagandet av och samarbete med
länderna i Central- och Östeuropa. Ministrarna instruerade
ställföreträdarna att i detalj granska en plan för utveckling av
lag i Central- och Östeuropa samt ett program för lokal
demokrati. De beslutade också att djupare dryfta vissa förslag
som framlagts beträffande skyddet av nationella minoriteter.

Ministrarna uttryckte sitt stöd för stärkandet av ett
effektivt samband med ESK i syfte att på bästa sätt utnyttja
Europarådets erfarenhet och kapacitet. Ministrarna välkomnade
medlemskapsansökningarna från Bulgarien, Estland, Lettland och
Litauen.

Ställföreträdarna instruerades att, som en första prioritet,
påskynda arbetet med en reform av övervakningsorganen för den
Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter.

Ministrarna uttryckte djup oro över krisen och de fortsatta
stridigheterna i Jugoslavien. De fördömde ånyo det maktmissbruk,
de kränkningar av de mänskliga rättigheterna och de övergrepp
mot civilbefolkningen som redan föranlett ministerkommittéen att
suspendera samarbetet mellan Europarådet och de jugoslaviska
myndigheterna.

Utöver de nämnda mötena hölls ett extra
ministerkommittémöte den 21 februari 1991 i Madrid. Mötet hade
kallats för att diskutera utvecklingen av Europarådets
förbindelser med länderna i Central- och Östeuropa, samt
Europarådets roll i Europa och särskild då relationen till
ESK-processen.

Ministerkommittémötet inleddes med en ceremoni för att markera
Tjeckoslovakiens inträde i organisationen som dess 25:e
medlemsland.

Vid mötet framträdde presidenten i parlamentarikerförsamlingen
och redogjorde för en resa som en församlingsdelegation gjort i
Sovjetunionen.

De central- och östeuropeiska ländernas närmande till
Europarådet välkomnades och det konstaterades att organisationen
även framgent aktivt skulle utveckla kontakterna med dessa
länder.

Ministrarna hälsade med tillfredsställelse att ESK:s toppmöte
i Paris den 19--21 november 1990 uttryckligen hade erkänt
Europarådet och den betydelsefulla roll det spelar i dagens
Europa. De föreslog att expertmöten organiseras på de områden
där Europarådet har särskild expertis och erfarenhet att bidra
med i ESK-processen, t.ex. mänskliga rättigheter och regionalt
samarbete.

Vid en informell, avslutande session deltog även
utrikesministrarna från Bulgarien, Rumänien och Sovjetunionen
för en diskussion om det framtida samarbetsmönstret i Europa.

Utskottet

Utskottet har tagit del av redogörelserna från Sveriges
delegation vid Europarådets parlamentariska (rådgivande)
församling samt från regeringen och konstaterar med
tillfredsställelse att Europarådet behandlat en rad ämnen av
central politisk, ekonomisk, social, kulturell och rättslig
betydelse. Inte minst frågor rörande skyddet av de mänskliga
rättigheterna samt Europarådets roll i formandet av det nya
Europa och demokratiseringen av Central- och Östeuropa är härvid
av stor vikt. Utskottet noterar att av de central- och
östeuropeiska staterna är nu Ungern, Tjeckoslovakien, Polen och
Bulgarien medlemmar av Europarådet. Flera andra stater, bland
dem de baltiska samt sedan maj 1992 också Ryssland, har sökt om
medlemskap.

Utskottet ser också mycket positivt på det stöd Europarådet
lämnar för utvecklingen av demokrati och ett lagbundet
rättssystem till de forna kommunistländerna i Central- och
Östeuropa. Många av dessa stater har, trots att de ej är
medlemmar i rådet, anslutit sig till olika
Europarådskonventioner. Utskottet ser detta som betydelsefullt.

Utskottet konstaterade i sitt föregående betänkande om
verksamheten inom Europarådet (1991/92:UU9), att rådet
tillkommit för att främja samarbetet mellan Europas demokratier.
Kraven för att bli medlem är högt satta. Medlemskap i
Europarådet kräver att en medlemsstat kan uppvisa parlamentarisk
demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna samt ett
lagbundet samhällsskick. Enligt konventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna kan inte bara en stat föra talan mot en
annan medlemsstat för den händelse respekten för de mänskliga
rättigheterna och demokratin sätts ur spel av den senare, utan
anmälan kan även göras av enskilda personer. En kritisk
granskning av hur medlemsstaterna sköter sina förpliktelser är,
anförde utskottet i nämnda betänkande, en väsentlig del av
skyddet för de mänskliga rättigheterna.

Mot denna bakgrund finner utskottet frågan om en förstärkning
av övervakningsorganen för den europeiska konventionen om de
mänskliga rättigheterna angelägen.

Utvecklingen i det forna Jugoslavien tillsammans med kriser på
andra håll i Europa visar, enligt utskottets mening, på det
angelägna i att skyddet för minoriteterna stärks. Naturligen har
Europarådet med sin erfarenhet och kapacitet därvidlag en
central roll att spela. Detta gäller såväl minoriteter, vilka
historiskt har hemortsrätt i främmande länder, som grupper
vilka finns etablerade till följd av sentida immigration.

Utskottet föreslår att redogörelsen från
Europarådsdelegationen och regeringens skrivelse läggs till
handlingarna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande regeringens skrivelse
att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1991/92:164 med
redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté
under år 1991 till handlingarna,

2. beträffande Europarådsdelegationens redogörelse
att riksdagen lägger redogörelsen till riksdagen 1992/93:ER1
från Sveriges delegation vid Europarådets parlamentariska
(rådgivande) församling till handlingarna.

Stockholm den 10 december 1992

På utrikesutskottets vägnar

Daniel Tarschys

I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Maj Britt
Theorin (s), Pär Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Inger
Koch (m), Nils T Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Viola
Furubjelke (s), Karl-Göran Biörsmark (fp), Kristina Svensson
(s), Göran Lennmarker (m), Berndt Ekholm (s), Peeter Luksep (m),
Richard Ulfvengren (nyd) och Alf Eriksson (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.