Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Vägfrågor

Betänkande 2004/05:TU11

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
18 maj 2005

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Vägfrågor(pdf, 259 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2004/05:11 Vägfrågor

Beslut

Vägfrågor (TU11)

Riksdagen sa nej till motioner från allmänna motionstiden 2004 om vägfrågor. Motionerna handlar bland annat om allmänna och enskilda vägar, vägvisning, Vägverkets organisation, upphandlingar och väghållning.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag

Motioner: 31

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2005-04-05
Justering: 2005-04-19
Trycklov: 2005-04-21
Trycklov till Gotab och webb: 2005-04-22
Reservationer: 6
Betänkande 2004/05:TU11

Alla beredningar i utskottet

2005-03-22, 2005-04-05

Vägfrågor (TU11)

Trafikutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2004 om vägfrågor. Motionerna handlar bland annat om allmänna och enskilda vägar, vägvisning, Vägverkets organisation, upphandlingar och väghållning.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2005-05-18
Stillbild från Debatt om förslag 2004/05:TU11, Vägfrågor

Debatt om förslag 2004/05:TU11

Webb-tv: Vägfrågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Jarl Lander (S)
Anf. 98 Jarl Lander (S)
Fru talman! Mitt lilla uppdrag i dag är att ge en övergripande introduktion över trafikutskottets betänkande nr 11 som handlar om vägfrågor. De här frågorna är väckta i ett antal motioner under den allmänna motionstiden. För att det ska bli en introduktion tänkte jag göra någonting som med vackra ord heter en kort exposé över reservationerna. Jag tror att det kan bli en ganska intressant debatt. Reservation 1 handlar om väginfrastrukturen. Här säger reservanterna från den borgerliga sidan att dagens väginfrastruktur inte tillgodoser de behov som finns inom olika näringar i olika delar av landet. Det ska bli spännande att höra vad den debatten leder till, om vi är överens eller inte. Vad gäller enskilda vägar finns det en borgerlig reservation där man pratar om att anslaget behöver höjas kraftigt. Man pekar också i sin reservation på att ansvaret för broar och enskilda vägar behöver föras över till staten - alltså en privatisering omvänt. Jag tror det kan bli en intressant diskussion. Vad gäller vägvisning finns det i betänkandet en reservation där man påstår att det är berättigat med kritik mot det regelsystem som finns för dagens vägskyltning. Det är bristande hänsyn till turistintressen och kulturella intressen i vägskyltningen. Det kan också leda, som jag ser det, till en spännande diskussion. Sedan kommer en gammal käpphäst i det här sammanhanget som trafikutskottet har pratat mycket om tidigare, och det är Vägverkets verksamhet som man i en reservation anser ska säljas ut. Likaså säger man vad gäller Vägverkets upphandlingar att man inte tror att en statlig myndighet ska kunna arbeta effektivt. Sammantaget, fru talman, tror jag att det blir en bra och intressant debatt. Jag hoppas att den här korta introduktionen kan ge en liten vägledning av vad som hända skall.
Jan-Evert Rådhström (M)
Anf. 99 Jan-Evert Rådhström (M)
Fru talman! Utskottets majoritet avstyrker i vanlig ordning motioner om utbyggnaden av infrastrukturen som kommer från oss i oppositionspartierna, med hänvisning till att den står bakom regeringens planeringsramar i den så kallade infrastrukturpropositionen. Att ni i vänsteralliansen står bakom, långt bakom, denna pappersprodukt har vi länge förstått. När kan ni tänka er att ta ett steg framåt eller åtminstone säga att ni inte klarar det som ni har sagt i infrastrukturpropositionen? Vi kan se i budgeten för 2004 att ni inte klarar de mål som ni har satt upp för drift och underhåll av vägnätet. Inte heller klarar ni det år 2005 i förhållande till vad som står i infrastrukturpropositionen. Jag vill kort fråga regeringsföreträdarna: Vad är det egentligen som ni hänvisar till? Är det till en infrastrukturproposition som ska sträcka sig mellan 2004 och 2015 och som blir övergiven innan bläcket har torkat? Eller lever ni i en illusion att ni en vacker dag kommer att anslå mer pengar än vad som sagts i propositionen för att ni ska klara totalsummorna? Jag är övertygad om att väljarnas dom kommer att slå hårt emot er i den här frågan i det kommande valet hösten 2006. Så här långt kan ni åtminstone inte säga att ni har klarat vad ni har sagt. Det är väl märkligt när man ansåg sig kunna visa en så stor satsning som skulle gälla i så många år. Propositionen antogs förra våren, och den är redan inaktuell. En kan fråga sig om en ska skratta eller gråta. Men jag ska givetvis inte vara skadeglad över att ni inte har klarat de mål för vägnätet som ni har satt upp, utan jag måste i stället beklaga att svenska folket måste utstå med en politik som inte ens håller så länge att bläcket hinner torka i era betänkanden. Jag vill kort ta upp våra reservationer i det här betänkandet. Fru talman! I reservation nr 1 redogör vi för behovet av en fungerande väginfrastruktur. Vi tar upp att vägsystemen är en grundförutsättning för att landets företag ska kunna växa och för att välfärden ska kunna tryggas. Vi tar upp det bristande underhåll som fortskrider i vårt land. Fru talman! Jag yrkar redan nu bifall till reservation nr 1 i det här betänkandet som tar upp just dessa frågor. I reservation nr 2 tar vi upp problem för de enskilda vägarna och att bidragsnivåerna har urholkats för detta vägnät. Det är viktigt att påminna om att en så stor del som 70 % av det svenska vägnätet består av enskilda vägar. De har en avgörande betydelse för möjligheten att leva och bo på landsbygden. De är också av stort värde för bland annat turist- och skogsindustrin. En del vill kalla det regionalpolitik att värna om enskilda vägar. Det är näringspolitik att värna om de enskilda vägarna. Vi vill att hela landet ska kunna leva. Det är också viktigt för jakt, fiske och friluftsliv att de enskilda vägarna fungerar. En miljon människor använder dessa vägar varje dag. Vi inom alliansen är medvetna om de problem som de enskilda väghållarna står inför i dag. Jag förmodar att regeringsföreträdarna vill säga detsamma när de ska upp i debatten, men det måste i så fall bli med viss rodnad då det inte görs någonting. Vidare har vi en reservation om dagens system för vägvisning, där vi påpekar det otillräckliga lokala inflytandet och bristande hänsyn till företag samt till turistintressen och kulturella intressen. Vi anser att ett nytt regelsystem behövs. Fortfarande fungerar det inte, även om det sagts att det skulle fungera så bra. Det är viktigt för att lokala företag och turism ska fungera på landsbygden. När det gäller Vägverket har vi reservationer såväl om verkets organisation med affärsdrivande verksamhet inblandad i ordinarie myndighetsarbete som om att Vägverkets upphandling måste ses över. Det är kända moderata ståndpunkter, och jag är inte förvånad över att vänsteralliansen vill motarbeta. Men som den sanna optimist jag är tror jag att även regeringspartiet en vacker dag kommer till insikt och omvärderar sina ståndpunkter. Fast förhoppningsvis är det då för sent eftersom det redan är verkställt av en annan regering. Vidare har vi i reservation nr 6 tagit upp behovet av en miljökonsekvensutvärdering av så kallade trefältsvägar. Riksdagsledamot Kenth Högström har tagit upp sträckan Gävle-Tönnebro på E 4:an som ett exempel på en vägsträcka som mer ingående borde utvärderas. Vi stöder den tanken och vill inte avfärda ytterligare kunskap i dessa frågor på det enkla sätt som majoriteten har gjort. Fru talman! Gång efter annan diskuterar vi olika frågor som alltsomoftast hänvisas till framtida propositioner som ska vara allas lycka. Under ett antal år har regeringen försökt att hålla humöret upp på alla infrastrukturintresserade med hänvisning till att det ska komma nya propositioner som innebär krafttag för svensk transportsektor. I dag ser vi resultatet, och luften går bokstavligen ur såväl bildäck på dåliga vägar som vårt humör när vi ser hur dessa frågor hanteras. Nu har vi väntat länge på en transportproposition. Det senaste jag hörde var att den försenade propositionen skulle komma till riksdagen eventuellt den 9 juni eller innan vi stänger för sommaruppehållet. Fru talman! Jag vill delge talmannen en allvarlig fundering som jag går och bär på: Ska svenska folket bli lika besvikna den här gången när regeringen lägger fram sina förslag? Ett stalltips, fru talman, är: Jo, det kommer de att bli.
Erling Bager (Fp)
Anf. 100 Erling Bager (Fp)
Fru talman! Jag ersätter Runar Patriksson i denna debatt. Folkpartiet står bakom samtliga reservationer i detta betänkande, men jag nöjer mig med att enbart yrka bifall till reservation nr 1 av Folkpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Centern. Den handlar om bättre stöd till den svenska vägstrukturen. Våra partier har vid otaliga tillfällen påpekat att eftersläpande underhåll och besvärliga flaskhalsar måste åtgärdas. Samtidigt måste vi blicka framåt och utveckla vägnätet utifrån framtidens behov. Våra partier har därför i olika sammanhang - senast vid behandlingen av budgetpropositionen för 2005 - föreslagit ökade anslag för detta ändamål. Jan-Evert Rådhström har noggrant gått igenom alliansens reservation. Jag ska därför inte upprepa så mycket av detta, mer än att säga att detta är en viktig reservation för våra vägnät. En annan reservation, nr 2, handlar om enskilda vägar. Där tar vi upp att villkoren för enskilda vägars underhåll har försämrats under de senaste tio åren, vilket är mycket bekymmersamt. I det här sammanhanget vill jag ta upp skärgårdstrafiken och färjetrafiken som ju ingår som enskilda vägar. Vi har i olika motioner påtalat att regeringens hantering har dragit ut på tiden alltför länge. Det är angeläget att regeringen nu vidtar åtgärder så att de dokumenterade olikartade villkoren och oklarheterna får en skyndsam lösning. Ett särskilt beklämmande exempel på regeringens oförmåga att komma fram till en lösning i dessa frågor är trafiken på Holmön. Men det finns även andra exempel, bland annat trafiken till Visingsö. Trafiken i Göteborgs södra skärgård kan också nämnas här, och jag tänker då speciellt på gods- och varutransporterna till Göteborgs södra skärgård som är väldigt särbehandlade. Jag vill också ta upp reservation nr 6 från Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna som handlar om de mötesseparerade vägarna med vajerräcken. Därigenom förändrar man vägens karaktär på ett positivt sätt. Vajerförsedda vägar har betytt oerhört mycket för att öka trafiksäkerheten på dessa vägar. Statistiken visar tydligt att trafiksäkerheten har ökat på tidigare olycksdrabbade vägar som nu försetts vajerräcken, och det är mycket bra och glädjande. Vi vill ta upp miljökonsekvenserna när det gäller några vägstumpar. En vägstump gäller E 4:an mellan Tönnebro och Gävle där miljöproblemen har ökat, särskilt vid större trafikanhopningar. När vägen bara har en fil kan man hamna bakom ett lastfordon som kör långsamt. När det blir två filer trampar man på gasen för att kunna köra om, och utsläppen från trafiken blir då större. Vad vi ville med denna alliansreservation var att stödja en socialdemokratisk motion där man föreslår att det borde göras en ordentlig miljökonsekvensutvärdering där man jämför två-plus-en-väg och fyrfältsväg. Det kan finnas behov av att särskilt beakta detta när man tar ställning om det ska vara två-plus-en-väg eller en fyrfältsväg. Med denna reservation yrkar vi att en ordentlig miljökonsekvensutvärdering ska genomföras för att Vägverket ska ha ett bättre underlag framgent. Fru talman! Med detta har jag gått igenom Folkpartiets ståndpunkter i det här betänkandet.
Johnny Gylling (Kd)
Anf. 101 Johnny Gylling (Kd)
Fru talman! I måndags kväll körde jag på min motorcykel från Göteborg till Stockholm. När man kör en så lång sträcka har man tid att fundera. Jag körde alltså mellan de två största städerna i Sverige. Men det var inte motorväg hela tiden. Då tänkte jag på ett väldigt gammalt politiskt beslut om den nordiska triangeln, att man skulle knyta ihop de nordiska huvudstäderna med motorväg. Göteborg är visserligen ingen huvudstad, men vägen till Oslo går ju förbi där. Jag tycker alltså att det är väldigt svagt att vi inte har motorväg mellan Göteborg och Stockholm. Nu valde jag vägen över Jönköping för där finns trots allt mest motorväg. Riksväg 40 är väldigt bra fram till Borås, men sedan blir den smal och kurvig. Det fanns olika skyltar där det stod: Olycksdrabbad vägsträcka, varning för älg och så vidare. Jag fick väja flera gånger för mötande bilister som försökte sig på farliga omkörningar. Det är mycket trafik på den vägen med många lastbilar. Hade jag valt den andra vägen, E 20, till Stockholm hade det varit ännu sämre och ännu mindre motorväg. Detta är ett tecken på att regeringen i Sverige har misslyckats med att sköta infrastrukturen och med att knyta ihop de stora städerna med bra vägar. Jag hittade en rapport från Sveriges byggindustrier. Den är visserligen från 2001, men kritiken i den gäller fortfarande. Rubriken lyder: Utarmningen av det svenska vägnätet fortsätter. Sedan skriver man: Vi satsar endast 0,3 % av bruttonationalprodukten till investeringar i vägar, och det är väldigt lågt. Det har aldrig tidigare varit så lågt i modern tid. Om jag hade kunnat visa ett diagram skulle jag ha velat göra det, men det går ju inte just nu. Men vi kan ta hjälp av tavlan här bakom som föreställer vackra berg och tänker oss ett lite högre berg, ett spetsigt berg, som en kurva som visar hur mycket pengar Sverige har satsat på investeringar i vägar och gator från 1950 till 2000. Det var alltså på 60-talet som vi satsade som mest på att bygga ut det svenska vägnätet. Sedan har kurvan gått ned igen. Men det finns ett lite mindre berg på slutet, och det råkar visa just den period då vi hade en borgerlig regering i Sverige, då vi hade väldigt stora problem med ekonomin i Sverige men samtidigt satsade mycket på att bygga ut och förbättra vägnätet. Som av en händelse satt då de fyra allianspartierna vid makten. Därefter fortsätter kurvan att slutta utför, och beräkningarna fram till 2015 går sakta, sakta utför. Rapporten från Sveriges byggindustrier pekar på att vi satsar mindre och mindre av BNP på investeringar i vägar. Samtidigt ökar ju trafiken. Det här går alltså inte ihop. Vi har en svag regering på det här området. Låt mig ge ett exempel. Väg 604 går mellan Gnosjö och Anderstorp i Småland. Ja, men, säger någon, i Gnosjö går väl allting väldigt bra. Man hör ju ofta hur bra företagen går där. Men vad man kanske inte vet är att Gnosjö har tappat 500 invånare på fem år. 400 jobb har flyttats till utlandet. Just den här vägen är väldigt viktig att bygga ut, därför att där rullar massor av lastbilar mellan företagen. I den här regionen samarbetar företagen. Man förädlar produkter åt varandra. Man flyttar produkter från det ena företaget till det andra och till det tredje innan de är färdiga. Därför är man väldigt beroende av vägarna. Men just den här vägen är så dålig, och Vägverket skjuter på upprustningen hela tiden. Ett annat exempel är E 22 i Blekinge, som jag själv kommer ifrån. Jag vill tacka Kenth Högström som har skrivit en väldigt bra motion om att titta på detta med trefältsvägar, för just så ser det ut i Blekinge. Där är det alltså tre körfält. Det är väldigt bra att ha en mittbarriär så att man inte möter någon trafik, men om det är mycket trafik, mycket lastbilar på vägen som det är i Blekinge, kan det vara andra problem. Det blir en ojämn rytm. Det blir stora stressmoment. Ibland blir det till och med stopp på vägen där det bara finns en fil. Det orsakar olyckor när det blir stopp, för att inte tala om alla problem det ställer till med. Trefältsvägar tål inte mycket trafik. Därför måste vi ha flera fyrfältsvägar. Men det får vi ju knappast med den här regeringen. Vad vill då Kristdemokraterna, som jag representerar? Ja, vi har lyckats hitta 1,7 miljarder mer än regeringen till vägarna de närmaste åren. Vad vill allianspartierna? Självklart kan vi inte lova motorväg till alla människor i Sverige, men vi garanterar att vi kommer att göra bättre ifrån oss än Socialdemokraterna om vi får flytta in i Rosenbad efter nästa val. Och varför kan jag lova det? Jo, i dag har Socialdemokraterna två så kallade stödpartier, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, men när det gäller vägar skulle jag vilja kalla dem för bromspartier i stället. Vi har inga bromspartier i vår allians. Det är inte konstigt att Göran Persson ser trött ut ibland. Han måste ju köra med handbromsen på hela tiden. Om man kör en bil med handbromsen på så stannar antingen bilen till slut eller så slits bromsbanden ut. Vi får väl se vad som händer först till nästa val. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.
Sven Bergström (C)
Anf. 102 Sven Bergström (C)
Fru talman! Betänkandet om vägfrågor handlar om många olika frågor som aktualiserats i en rad olika motioner. Rent allmänt finns det, som Johnny Gylling, Jan-Evert Rådhström och Erling Bager tidigare konstaterat, en tydlig skillnad mellan allianspartierna å ena sidan och regeringen och stödpartierna å den andra sidan i de här frågorna. Allianspartierna, där Centerpartiet ingår, vill satsa mera kraftfullt på ett bra vägnät i hela landet. Regeringen pratar ofta väl och talar om att nu ska vi göra rejäla satsningar på att rusta vägarna, öka framkomligheten, satsa på bärighet och tjälsäkring. Det är retoriken, de yviga löftena. I praktiken däremot visar det sig att pengarna inte räcker till att klara de löften som ställs ut. Regeringen beslutade i höstas om en stor satsning på infrastruktur i Västra Götaland, främst en vägsatsning mellan Göteborg och Trollhättan. Det blir säkert en välmotiverad standardhöjning för det området. Problemet är att regeringen lät det gå ut över en rad andra angelägna projekt runtom i landet. Miljonerna försvann för planerade satsningar som trafikplats Måby på E 4, sträckan Brattby-Vännäs på E 12, sträckan Nacksta-Matfors i Hans Stenbergs hemtrakter på E 14 och en rad projekt på E 22 i Lund, Råby, Fogdarp, Linderöd, Sätaröd-Vä. Nästa exempel var stormen Gudrun vid årsskiftet. Här var regeringen återigen tvungen att styra om pengar för att klara den akuta situationen i Småland. Men det gick ut över vägunderhåll och andra satsningar på andra håll i landet. Att löften ges som sedan sviks med hänvisning till aldrig så välmotiverade andra akuta insatser har skapat en väldig frustration runtom i landet. Det visar att regeringen har en ekonomisk planering som är så bristfällig att en vanlig hushållsbudget i vilken vanlig familj som helst framstår som robust och stabil. I en vanlig familj vet man att något kan hända med bilen, med huset, med båten som kan kosta några tusen och som man måste kunna klara att betala, även om det inte var planerat. Men Sveriges nuvarande regering har inte beredskap att klara en oväntad utgift. Då tvingas man i stället att skära bort något annat, som i det här fallet är angelägna vägsatsningar på olika håll i landet. När riksdagen beslutade om det stora infrastrukturpaketet fram till år 2015, för ett år sedan ungefär, i den här kammaren, pratade Ulrica Messing från regeringsbänken om att det låg 380 miljarder kronor på bordet. Det lät ungefär som att det låg 380 miljarder som man skulle investera och att det bara var att dela ut dem. Men det är inte riktigt så. Det har vi ju sett redan nu. Pengarna räcker inte ens till vissa mindre omfördelningar när akuta lägen uppstår. Det finns inga reserver. Precis som jag sade då, för ett år sedan, återstår dessutom hela 66 miljarder kronor att finansiera för regeringen för att man ska kunna fullfölja det stora paketet. För Centerpartiet har det varit, och kommer också att vara framöver, en hjärtefråga att se till att klara en bra standard på våra vägar och att se till att våra vägar är framkomliga i hela landet året runt. Därför har vi i många år haft mer pengar i våra budgetalternativ än vad regeringen har, och vi har särskilt betonat vikten av att sköta det vägkapital som finns på ett klokt och framsynt sätt. Om man missköter underhållet av vägarna i dag, som regeringen gör, slår det tillbaka i form av mångdubbelt högre kostnader senare. I reservation nr 1 från allianspartierna betonar vi att väginfrastrukturen är en grundförutsättning för växande företag och en tryggad välfärd i framtiden. Jag yrkar bifall till denna reservation. Det dominerande vägnätet i vårt land är när det gäller omfattning de så kallade enskilda vägarna. Jag säger de så kallade, för dessa vägar är i huvudsak tillgängliga för alla människor. De är inte enskilda i den meningen. De finns såväl i storstadens närhet som på ren landsbygd. Enskilda vägar är ofta en finmaskig förlängning av det allmänna vägnätet och har en avgörande betydelse för landsbygdsboende, för näringsliv, för jakt, fiske, friluftsliv och turism, som Jan-Evert Rådhström tidigare förtjänstfullt redovisat. En fungerande infrastruktur även på landsbygden är en hörnsten i den svenska regionalpolitiken. Centerpartiet har varit pådrivande för en högre ambitionsnivå så att också det enskilda vägnätet kan ges en godtagbar standard. Trafikutskottet har faktiskt gång på gång betonat vikten av att ge de enskilda vägarna tillfredsställande förutsättningar så att riksdagens transportpolitiska mål kan uppfyllas. Fru talman! Problem knutna till den enskilda väghållningen är bland annat att bidragen är underdimensionerade och att kostnader för exempelvis reparation av broar är större än vad en normal och rimlig vägsamfällighet kan klara av att bära. Mot den bakgrunden menar vi att de kloka förslagen i den så kallade Brevutredningen, det fanns många dåliga förslag i Brevutredningen men det fanns kloka också, borde genomföras. Det handlar bland annat om att Vägverket ska ta över ansvaret för så kallade konstbyggnader i form av broar. Jag har ett exempel ur verkligheten. En bro i Östergötland behöver ersättas till en beräknad kostnad av tre miljoner kronor enligt Vägverket. 70 %, eller 2,1 miljoner kronor, kan påräknas i statsbidrag. Återstående 900 000 kronor ska fördelas över ett tjugotal hushåll. Kommunala bidrag utgår inte i den här kommunen. EU-bidrag kan inte påräknas. Det är en fullkomligt orimlig situation att så få hushåll ska bära en så stor kostnad. Det vore välkommet om Socialdemokraternas och regeringens representant kunde ge besked i dagens debatt om att de här frågorna kommer nu i den aviserade transportpolitiska propositionen, som vi väntar på. Jag hoppas att vi kan få besked om detta i den återstående delen av debatten. Det finns mycket annat angeläget i det här betänkandet, till exempel om vägsalt. Vi har gång på gång från utskottets sida betonat att vi ska minimera användningen av vägsalt. Vi vet att ett stort antal vattentäkter påverkas negativt av den stora användningen av vägsalt. Vi har gång på gång sagt att vägsaltsanvändningen ska minimeras, men vi har hittills inte sett så mycket av det. Det är bra att utskottet återigen understryker detta och välkomnar att Vägverket under 2004 har antagit en ny strategi för att minimera saltanvändningen. Mötesseparerade vägar har vi talat om tidigare. Jag delar sympatin för Kenth Högströms motion. Jag bor själv i det här länet. Det är, tror jag, angeläget att vi tittar närmare på vilka miljökonsekvenser det får att vi får en ryckig trafikrytm på de här vägarna. Med detta, fru talman, yrkar jag alltså bifall till reservationerna 1 och 2 i dagens betänkande.
Hans Stenberg (S)
Anf. 103 Hans Stenberg (S)
Fru talman! Vägtransporterna och vägnätet har ju en oerhörd betydelse - inte bara för vägtransporterna utan också för alla andra transportslag. Alla transporter, oavsett om de går på sjön, på järnväg eller med flyg, kräver i 99 fall av 100 en anslutningstransport via vägen. Det är lätt att slå fast att det är vårt viktigaste transportsätt. Som flera andra har sagt tidigare i debatten är huvuddelen av det svenska vägnätet enskilt. Som också tidigare har sagts av flera har det ju en väldigt stor betydelse - inte bara för dem som bor på landsbygden utan kanske framför allt för näringslivet. Svensk ekonomi skulle inte vara där den är i dag om vi inte hade de enskilda vägarna. Vi kan också konstatera att vi har en oerhört effektiv användning av skattepengarna när det gäller de enskilda vägarna, bland annat genom de insatser som görs av de enskilda vägföreningarna och folk som sitter i styrelserna - eller framför allt på grund av de insatserna. Där utförs mycket obetalt arbete. Där görs stora insatser till väldigt små kostnader. Det system vi har med enskilda vägar är alltså ett oerhört effektivt och väl fungerande system för statens del. Det är viktigt att de människor som jobbar med det här ute i de enskilda vägföreningarna får resurser så att de kan klara underhållet. Det slår vi fast i det här betänkandet, att det är viktigt att man åtminstone bibehåller bidragsprocenten i ett första steg tills man slutligt kan ta ställning till de förslag som finns i Brevutredningen. Det behövs för att man ska kunna upprätthålla ett väl fungerande enskilt vägnät. Jag vill också ta upp vägsaltet, som Sven Bergström nämnde tidigare. Det är klart att det finns väldigt starka miljöskäl för att minska saltanvändningen. Men samtidigt är det här en väldigt svår avvägning. Det handlar om en avvägning mellan trafiksäkerhet, framkomlighet och miljö. Jag tror ju personligen att om det bara handlade om oss personbilstrafikanter skulle man kunna minimera saltanvändningen, dra ned den ordentligt. Man ser ju också en tendens, till exempel jag som ofta kör både på saltade och osaltade vägar, att hastigheterna stiger på de saltade vägarna. Mycket av de trafiksäkerhetsvinster man får med saltet försvinner i och med att man höjer hastigheten. Sedan har vi också nyttotrafiken, den tunga trafiken. Det som har hänt i områden där det har gjorts försök att verkligen dra ned kraftigt på saltningen är att man helt enkelt inte tar sig fram. Industrin får inte fram sina leveranser. Skolbussarna kommer inte fram. Samhället slutar nästan att fungera. Därför är det så oerhört svåra avvägningar att göra här i balansen mellan miljön, trafiksäkerheten och framkomligheten. Trots det måste vi göra vad vi kan för att få ned saltanvändningen. Jag ser väldigt positivt på de försök som görs med olika typer av andra medel, bland annat socker, när man blandar in sockerlösning i saltlösningen för att få ned saltmängden. Jag hoppas verkligen att det här fortsätter att slå lika väl ut som det har gjort i de inledande försöken. Då kanske vi har en lösning som gör att vi kan minska saltanvändningen utan att äventyra vare sig trafiksäkerhet eller framkomlighet. En fråga som har varit uppe i dag rör Vägverkets sätt att upphandla. Det finns det också en reservation om. Det hänger också delvis samman med Vägverkets organisation, som bland annat Moderaterna tog upp här. Det är väldigt svårt att få den här marknaden, den så kallade marknaden, att fungera. Vi har några stora privata aktörer som är inne och utför vägunderhåll. De gör också investeringar på vägsidan. Tar man till exempel bitumen, som används i asfalten, har vi haft näst intill ett monopol på den marknaden. När Vägverket för att bryta upp detta monopol går in och gör en upphandling så att man på en mindre del av det upphandlade underhållet, ungefär 20 %, tillhandahåller dessa insatsvaror - bitumen, kross i vissa sammanhang - har det mötts av ett ramaskri från delar av näringslivet. Ja, i klartext har det varit från dem som brukade tillhandahålla det här under ett monopol i praktiken. Vi ser från Socialdemokraternas sida oerhört positivt på att man gör det man kan för att bryta upp det här monopolet, att man gör det man kan för att också få en bättre fungerande konkurrens på den här marknaden, för att effektivisera så att vi får ut mer för skattepengarna och kan pressa priserna. Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer.
Sven Bergström (C)
Anf. 104 Sven Bergström (C)
Fru talman! Hans Stenberg talar så klokt att man nästan skulle kunna tro att han talar för Centerpartiet, i all huvudsak i alla fall. Men han undviker att svara på en del frågor som jag ställde i mitt anförande och som jag gärna vill återkomma till. Det gäller bland annat: Kommer det några besked nu från regeringen i den transportpolitiska propositionen om hur det går med de förnuftiga förslagen i Brevutredningen? Vi vet att redan 2003 i en redovisning av ett regeringsuppdrag konstaterade Vägverket att återanskaffningsvärdet för broarna på det statsbidragsberättigade enskilda vägnätet kunde uppskattas till ungefär 3 miljarder kronor. Vägverket konstaterade också att en betydande eftersläpning rådde när det gäller underhållet av dessa 4 000 broar och hänvisar i rapporten till en tidigare utredning från 2002. Av den här utredningen framgår att det finns behov av 380 miljoner kronor under en tioårsperiod, 120 miljoner kronor för akuta åtgärder som behöver komma till stånd inom tre år och 26 miljoner kronor per år för sedvanligt underhåll under perioden. De här akuta åtgärderna skulle alltså nu ha varit utförda, men som framgår av Vägverkets sektorsredovisningar har de inte kunnat genomföras inom tilldelade ramar. Effekten av detta blir naturligtvis sämre framkomlighet genom nedsättning av tillåten bärighet och risker för haverier med mera. Därför är det väldigt angeläget att de här frågorna kommer upp till ett avgörande snarast. Jag vill gärna veta om Hans Stenberg nu kan ge besked till åhörarna och kammarens ledamöter om att det kommer konkreta förslag i de här frågorna i den transportpolitiska proposition som vi väntar på.
Hans Stenberg (S)
Anf. 105 Hans Stenberg (S)
Fru talman! Vi brukar inte presentera propositioner i förväg under kammardebatternas gång. Vi är väl medvetna om de bekymmer som Sven tar upp. Det finns ett eftersläpande underhåll av broar i det enskilda vägnätet. När det gäller till exempel pumpanläggningar, där detta kanske har upplevts som ännu mer akut, har man nu en ändrad policy från Vägverket och Banverket - ofta handlar det om Banverket också i de här sammanhangen - att man tar över ansvaret för nya anläggningar. Problemet är ju, och det finns både när det gäller broanläggningar och gamla pumpanläggningar, att har man en gång gjort en överenskommelse med en vägförening och betalat ut en klumpsumma som är så tilltagen att man med den ska klara underhållet för all framtid, blir det lite knepigt att retroaktivt gå tillbaka och ta över ansvaret. Men det här är en fråga som måste hanteras på ett eller annat sätt. Jag vill inte sätta ned foten för om staten i framtiden ska ta över ansvaret för de här broarna eller om man ska ta till anslagen så att broarna kan rustas upp den vägen. Det får vi avgöra framöver, men frågan måste avgöras på ett eller annat sätt.
Sven Bergström (C)
Anf. 106 Sven Bergström (C)
Fru talman! Hans Stenberg pratar väl igen, men det kommer inga konkreta besked. Orsaken till den oro som flera har ventilerat här är ju att det kommer signaler utsipprande från departementet om att den här propositionen kanske inte kommer eller kanske inte innehåller det man har trott att den skulle innehålla. Det finns dessvärre signaler om att det inte blir något förslag i den transportpolitiska propositionen heller när det gäller de kloka delarna i Brevutredningen. Då skjuter man det här ytterligare framåt i tiden, och osäkerheten består och orimligheten, precis som jag exemplifierade i mitt tidigare inlägg, för enskilda vägsamfälligheter blir allt större. Det blir en väldig belastning på några få enskilda som får ta smällarna om inte staten kan sätta ned foten och ge besked om hur det ska vara framöver. Det skulle vara välkommet om Hans kunde ge beskedet att det kommer en transportpolitisk proposition och den kommer att innehålla förslag på det här området. Jag har ytterligare en liten fråga som jag skulle vilja att Hans kommenterade och som han inte tog upp i sitt inledande inlägg. Det gäller detta med vägvisning, som vi har en reservation om i betänkandet. Det är ingen tvekan om att det har väldigt stor betydelse för turismen och för lokala företagare att man får skylta på ett rimligt sätt och tala om att här finns en viss verksamhet. Hur ser Hans Stenberg och Socialdemokraterna på de här frågorna? Är det inte rimligt att lokala företagare har chansen att också vid allmän väg tala om att de finns så att de kan nås av potentiella kunder?
Hans Stenberg (S)
Anf. 107 Hans Stenberg (S)
Fru talman! På den första frågan om det kommer en transportpolitisk proposition vill jag svara att självfallet gör det det. Jag tror att vi ska vänta med att debattera innehållet i den tills den har kommit. Vi kommer att få en debatt då också. Jag tänker inte i förväg tala om exakt vad som kommer att stå i propositionen på det området. Jag tror att vi är överens i sak när det gäller vägvisningen. Det är viktigt att vi får en väl fungerande vägvisning. Det är viktigt att man kan synas och skylta upp viktiga mål, särskilt för företag på landsbygden. Men jag tror att vi också är överens om att det måste göras på ett sådant sätt att man inte åsidosätter trafiksäkerheten. Nu jobbar Vägverket väldigt intensivt med att förbättra skyltningen. För bara något år sedan inledde man ett projekt för att gå igenom hur vägvisningen ska se ut och försöka få till enhetliga regler över landet och en lite generösare tillämpning. Då tycker vi i utskottsmajoriteten att det är lite knepigt om riksdagen ska göra ett tillkännagivande till regeringen om att man ska ta tag i detta. Vägverket jobbar redan i dag för fullt med att försöka förbättra situationen.
Jan-Evert Rådhström (M)
Anf. 108 Jan-Evert Rådhström (M)
Fru talman! I mitt anförande ställde jag en fråga. Vad är det egentligen som majoriteten hänvisar till när den avslår våra motioner? Jag ställer frågan en gång till. Hänvisar ni till den övergivna infrastrukturpropositionen som redan är åsidosatt när det gäller anslaget? Eller hänvisar ni till en illusion om att infrastrukturpropositionen ska leda till pengar någon gång i framtiden? Jag tycker att det är viktigt att vi får det redovisat. Jag har med mig budgetpropositionen för både 2004 och 2005 om Stenberg vill ha lite stöd för hur siffrorna egentligen ser ut. Vidare skulle jag vilja fråga om de enskilda vägarna. Vi borde väl någon gång komma fram till ett resultat. År 1999 tillsattes Brevutredningen. Den var färdig i juli 2001 och överlämnade utredningens slutbetänkande till regeringen. År 2003 blev det nya uppdrag till Vägverket. Nu säger Stenberg att han inte vill sätta ned foten. Nej, det är ju det ni inte har gjort. Ni sätter inte ned foten. Ni står på ett ben och orkar inte ta ett enda steg framåt. Det är den situationen som vi befinner oss i. Regeringen har alltför länge stått på ett ben utan att sätta ned sin andra fot. Frågan är, Stenberg: Vad har du att säga till svenska folket och dem som har behov av enskilda vägar? År ut och år in har vi sett att beloppet har urholkats på grund av att ökningen är alldeles för liten.
Hans Stenberg (S)
Anf. 109 Hans Stenberg (S)
Fru talman! För det första vill jag rätta till historieskrivningen. Vi har hittills upprätthållit bidragsprocenten. Det har inte skett någon försämring på det viset. Däremot kan jag hålla med om att vi skulle behöva ha ett bättre stöd till de enskilda vägföreningarna. Vi behöver få en lösning framför allt när det gäller hur man ska hantera broar och större konstbyggnader framöver. Däremot vill jag inte redovisa innehållet i en proposition som ska läggas fram inom en nära framtid. Den debatten får vi faktiskt ta när den propositionen kommer.
Jan-Evert Rådhström (M)
Anf. 110 Jan-Evert Rådhström (M)
Fru talman! För tredje gången ställer jag frågan till Stenberg: Vad är det ni hänvisar till i betänkandet när ni pratar om den infrastrukturproposition som blev framlagd och vi antog våren 2004? Är det den övergivna infrastrukturpropositionen som ni är stolta över, eller är det en illusion om att det kommer pengar någon gång i framtiden? Det tycker jag att vi åtminstone ska ha ett besked om här i dag. Det är ju det som står i betänkandet. Men sanningen är ju den att det som vi tog beslut om, infrastrukturpropositionen, inte överensstämmer med verkligheten. Jag skulle alltså vilja få besked från Hans Stenberg, utan att jag behöver tro att det blir så som jag sade i mitt anförande - lite elakt kanske - nämligen att du kommer att få svara med en viss rodnad i ditt ansikte när det kommer fram. Men det tror jag naturligtvis inte. Du tror väl på er politik, så det kanske inte blir så. När det gäller de enskilda vägarna återstår det ju en del. Det låter nästan på Stenberg som om han är nöjd med dagens situation. Känner Stenberg till att det är mycket knapert med investeringar i det enskilda vägnätet, och mycket annat? Det är en situation som inte är långsiktigt hållbar. Vi får väl fortsätta vänta. Utredningen blev tillsatt 1999, och vi har ännu inte fått något konkret ut av detta. Men äldre än efter valet 2006, herr Stenberg, bör inte denna utredning bli, för då kommer det att bli andra åtgärder för det enskilda vägnätet i vårt land.
Hans Stenberg (S)
Anf. 111 Hans Stenberg (S)
Fru talman! Vi kan börja med Brevutredningen. För det första har vi vidmakthållit bidragsprocenten. För det andra har vi i praktiken löst frågan om hur vi ska hantera pumpanläggningar. Det är flera saker kvar att hantera i Brevutredningen, men jag tror att både Rådhström och jag är ganska nöjda med att inte hela utredningens förslag genomfördes. Det fanns en hel del tokigheter i den utredningen. Men som sagt: Jag ska inte föregripa den transportpolitiska propositionen. Jag ska kommentera infrastrukturpropositionen, den övergivna infrastrukturpropositionen, som Rådhström säger. Den är inte på något sätt övergiven. Däremot har vi lite olika utgångspunkter. Som regeringsparti lever man ju i verkligheten. Varje budget måste till exempel balanseras med faktiska, riktiga inkomster. Det är inte så lätt i regeringsställning att finansiera ökade utgifter med skattesänkningar. Inte heller är vi socialdemokrater beredda att finansiera ökade vägsatsningar med försämrade sjukersättningar, försämrad a-kasseersättning och liknande åtgärder, utan vi ska klara det här inom de ramar som finns. Det finns naturligtvis en tredje väg, och den har ju provats väldigt intensivt på den tiden då ni hade regeringsmakten. Då lånade man till hela klabbet, så att säga. Det är heller ingen väg som vi vill gå. Man kan lånefinansiera vissa projekt, visst, men man kan inte lånefinansiera hur mycket som helst. Ekonomin måste alltid sättas i förgrunden.
Erling Bager (Fp)
Anf. 112 Erling Bager (Fp)
Fru talman! Även jag vill ta upp frågor om enskilda vägar. Nu har några frågeställningar avhandlats här, men jag ville ta upp frågan om statsbidrag till enskilda vägar och procentandelen från staten. Som vi konstaterar i reservation nr 2 har statsbidragen för drift och underhåll av enskilda vägar halverats mellan åren 1995 och 1996, och är fortfarande mycket låga därefter. Det är ett faktum. Behoven är stora, som har dokumenterats här. Enskilda vägar är livsnerver ute i lokalsamhällen ibland och mycket värdefulla. Jag tog i mitt anförande också upp den del som berör skärgårdstrafik. Jag nämnde trafiken till Holmön, till Visingsö och även i Göteborgs södra skärgård. Det här är viktiga saker för dessa öar och samhällen. Jag vill påpeka att det ansvariga statsrådet år 2003 i en interpellationsdebatt gav ett klart besked att det kommer en proposition under våren 2004, och det har ju inte hänt. Jag måste fråga Socialdemokraterna: Det måste väl kännas en oro över att denna del av trafiken på enskilda vägar ännu inte har fått en lösning?
Hans Stenberg (S)
Anf. 113 Hans Stenberg (S)
Fru talman! Ja, där kan vi vara överens. Det är olyckligt att den här frågan inte har lösts än. Den här trafiken har ju trots allt fungerat under många år, men det är viktigt att detta problem så snart som möjligt löses, och det slår vi också fast från vår sida i betänkandet. Jag skulle vilja ta upp en annan sak med Erling Bager. Det gäller den reservation som Folkpartiet har tillsammans med Moderaterna och som gäller Vägverkets upphandlingar. Vi har väldigt svårt att förstå den reservationen. Vi tycker från majoritetens sida att det är oerhört glädjande att Vägverket gör det man kan för att pressa priserna och bryta upp en situation som i praktiken har inneburit att ett företag har haft monopol på att tillhandahålla bitumen i hela landet. Ni och Moderaterna går till storms mot det. Jag kan förstå att det företag som drabbades av detta hävde upp ett ramaskri, men jag förstår inte att Moderaterna och Folkpartiet lydigt ställer in sig som representanter för det företaget och vill bibehålla en situation som faktiskt i praktiken innebär monopol och att ni motsätter er att man försöker effektivisera verksamheten. Kan jag få ett svar på det så är jag väldigt tacksam.
Erling Bager (Fp)
Anf. 114 Erling Bager (Fp)
Fru talman! Det är värdefullt att konkurrensen i upphandlingen är så stor som möjligt. Det ligger bakom denna reservation och också den historia som har varit tidigare. Det har vi utvecklat i reservation nr 5 i betänkandet. Jag ställde frågor till dig i mitt anförande, och jag har också tagit upp detta med att vi ska få en miljökonsekvensutvärdering på de vägar där vi kör med ett respektive två körfält och dessa separeras med vajerräcke. Vad är det för fel på tanken att man gör en rejäl miljökonsekvensutvärdering av miljön efter det att vägen har tagits i bruk? Vad jag har förstått har Vägverket när man planerade vägen gjort en viss konsekvensbeskrivning. Här efterfrågas i en bred reservation att man borde göra en utvärdering efteråt och jämföra denna typ av väg med fyrfältsväg. Miljöpolitiken är ju viktig, och det har kommit påpekanden om sträckan på E 4 mellan Tönnebro och Gävle om stora miljöproblem vid högtrafik. Det vore väl värdefullt att den socialdemokratiska motionen fick stöd för att göra en sådan här utvärdering? Det kan väl inte vara fel att ha bra fakta om det som har hänt med miljön där uppe?
Hans Stenberg (S)
Anf. 115 Hans Stenberg (S)
Fru talman! Nej, det är aldrig fel att ha bra fakta om det man gör. Det är därför vi inte tycker att det behövs någon sådan här särskild analys på det här området. För det första görs det inför varje vägprojekt en ordentlig genomgående analys av effekterna på framkomlighet, trafiksäkerhet, miljö och så vidare. För det andra har faktiskt VTI gjort en ordentlig uppföljning av effekterna av det. I betänkandet finns till och med angivet nummer på publikationen. Vi har svårt att se att vi ska använda skattepengar till att ta reda på det som vi redan vet, det som redan har forskats om. Det finns tillräckligt mycket forskning som behöver göras på trafikområdet, tillräckligt många undersökningar som behöver göras, som är väsentliga utan att det som redan är utrett ska behöva utredas en gång till. Det känns lite grann som om Folkpartiet är vårdslöst med skattepengar. Man vill utreda det som redan är utrett. Man motsätter sig att Vägverket försöker effektivisera upphandlingarna och pressa priserna. Jag har svårt att se hur ni resonerar när ni samtidigt kritiserar och säger att det läggs för lite resurser på vägarna. Man måste försöka ta till vara de resurser som finns på bästa sätt.
Karin Svensson Smith (V)
Anf. 116 Karin Svensson Smith (V)
Fru talman! Vänsterpartiet ställer sig bakom texten i betänkandet i dess helhet och föreslår avslag på samtliga reservationer. Jag har begärt ordet för det finns några saker i betänkandet som jag skulle vilja kommentera. Inledningsvis gäller det Öresundsförbindelsen. Det finns en motion som hävdar att man borde överlåta åt Øresundsbrokonsortiet att sätta avgifterna. Det handlar om att man är ute efter en sänkning av avgifterna för dem som kör bil över bron. Nu har förvisso ingen av de borgerliga ledamöterna yrkat bifall till detta och det finns heller ingen reservation om det, men jag är ändå intresserad av frågan eftersom den är principiellt viktig för oss som bor i Öresundsregionen. När riksdagen fattade beslut om Öresundsbron sade man att riktpunkten för avgifterna skulle vara det som det kostar att ta sig med färja mellan Helsingborg och Helsingör. Syftet med detta var två. Det ena var att man inte skulle tippa över den stora tillväxt som sker i den södra Öresundsregionen så att den norra delen av Öresundsregionen skulle bli utarmad. Den färjetrafiken vilar på en ganska skör tråd, och om man skulle sänka avgifterna för bilarna är risken stor att man blir av med färjetrafiken i norra Öresund, eller att den åtminstone blir utglesad. Det skulle leda till stora problem för Skåne. Ett annat syfte med att sätta avgifterna på det viset var förstås att hitta en lämplig avvägning mellan tågtrafik och biltrafik. Integrationen med tågtrafik har fungerat alldeles utmärkt. Jag undrar om någon här tycker att det är "finare" med integration med biltrafik än med tågtrafik. Vi är många som åker tåg över. Det andra jag skulle vilja ta upp gäller reservationen om att utvärdera mittsepareringsvägarnas effekter i förhållande till CO2. VTI är väldigt tydligt i sin slutsats, nämligen att det inte leder till en ökning av emissionerna. Det stora motivet för att ha mittseparerade vägar, "2 + 1", jämfört med fyrfält och motorvägar är att vi då kan ta ansvar för trafiksäkerheten i en mycket större del av landet. De kostar i genomsnitt en tjugondel av vad en motorväg kostar och innebär att vi kan ta ansvar för en mycket längre vägsträcka i Sverige där människor inte kolliderar och omkommer i trafiken. Därför undrar jag: Är det någon i den borgerliga alliansen som tycker att det är en felaktig avvägning, och vilka delar av landet ska i så fall inte få ökad trafiksäkerhet? Johnny Gylling sade att vi har en svag regering som satsar en för liten del av BNP på vägar. Jag instämmer till hundra procent i Hans Stenbergs sätt att hantera den problematiken, nämligen att vi inte vill låna mer till infrastrukturen. 381,5 miljarder är en stor satsning på vägar och järnvägar. Vi vill heller inte försämra för sjuka och andra som är beroende av offentligt stöd genom att i stället bygga mer vägar och järnvägar. Jag tycker inte att den beskrivning som Johnny Gylling ger av det rödgröna samarbetet är riktig. Vi har i det sammanhanget hittat en hygglig avvägning mellan miljömål, trafiksäkerhet och framkomlighet. När det gäller Vänsterpartiets och Miljöpartiets inflytande tillmäter han oss nog en lite för stor roll. Det är faktiskt så att även Socialdemokraterna har ett visst miljömedvetande, och att inte vara klar över det tycker jag är att underkänna dem.
Johnny Gylling (Kd)
Anf. 117 Johnny Gylling (Kd)
Herr talman! Jag vill ta upp det som handlar om trefältsvägar. Den utredning som nämns i betänkandet och som Karin Svensson Smith hänvisar till beträffande vad som händer med miljön om man utökar en trefältsväg till en fyrfältsväg bygger på att hastigheten i trafiken ökar och att man därmed släpper ut mer avgaser även om trafiken på fyrfältsvägen, där man inte behöver ligga i kö, flyter jämnt. Då förutsätts att hastigheten i regel är 90 kilometer i timmen på en trefältsväg och 110 kilometer i timmen på en fyrfältsväg. På E 22 i Blekinge, som jag nämnde som exempel, är det redan i dag 110 kilometer i timmen trots att det bara finns tre filer att köra på. De flesta försöker hålla den hastigheten, men sedan kör man ifatt långtradare, bilister som inte känner för att köra så fort eller - vilket jag själv råkat ut för många gånger - traktorer och andra arbetsfordon. Ibland har dessa inte något val utan måste köra på en väg där det bara finns en fil i den ena riktningen. På så sätt bromsar de alltså upp all trafik. Jag hävdar att den utredning som är gjord måste förbättras och kompletteras med flera olika exempel på vägar i Sverige - inte bara titta på en enda vägsträcka. Givetvis är ingen av oss i allianspartierna emot att man mittseparerar vägar - tvärtom - men vi vill ha fyrfältsvägar där det är befogat.
Karin Svensson Smith (V)
Anf. 118 Karin Svensson Smith (V)
Herr talman! Nej, ni är inte emot det, men samtidigt antar jag att ni precis som vi har någon sorts budgetmässig begränsning. Om vi konsekvent bygger fyrfält i stället för "2 + 1" får vi en kortare vägsträcka där vi kan förhindra att dödsolyckor inträffar. I det rödgröna samarbetet har vi varit överens om att liv är lika mycket värda att räddas oavsett var i landet man bor. Då är det också vår uppgift att på alla ställen där det är lämpligt bygga "2 + 1"-vägar med mittvajer. Det ska man göra där det förekommit allvarliga olyckor. Det är huvudmotivet för "2 + 1". Av det du beskriver låter det som om det olämpliga med "2 + 1"-vägen, i just det sammanhanget, är att man har 110 på vägen i stället för 90, för om det förekommer traktorer på vägen blir hastighetsskillnaderna orimliga och då ökar risken för olyckor. Men jag skulle vilja komma tillbaka till att detta borde utvärderas mer. Jag var i går på Naturvårdsverket där man har för avsikt att utlysa forskningspengar för undersökning av miljöeffekter av trafiken. Jag argumenterade för att det vore rimligt att Naturvårdsverket samarbetade med Vägverket och eventuellt också med Vinnova för att få fram åtgärder som har positiv effekt både på miljön och på trafiksäkerheten. Det finns ju många. Första gången jag träffade på hastighetskameror var i Miljömålsutredningen där man kom fram till att hastighetskameror var den mest kostnadseffektiva åtgärden för att minska klimatpåverkan. Det finns många åtgärder man kan vidta där man i stället för att ta ett trafikpolitiskt mål kan ta två, och sedan hittar man en lösning som leder framåt i båda fallen. Problemet i det här sammanhanget är att Naturvårdsverket har en del pengar medan Vinnova satsar 300 miljoner på utveckling av personbilar och noll kronor på miljöanpassning av transporter. Den som vill göra en sådan undersökning kan alltså i dag inte gå till Vinnova för de har inga pengar till att genomföra den.
Johnny Gylling (Kd)
Anf. 119 Johnny Gylling (Kd)
Herr talman! Om man ska spetsa till det hela lite grann kan man säga att de mest kostnadseffektiva och trafiksäkerhetsfrämjande åtgärderna är att förbjuda all biltrafik. Då blir det inga olyckor och inga utsläpp. Det tror jag dock inte att någon i kammaren vill, inte ens Karin Svensson Smith. Vi måste också tänka på varför vi har vägar. Det är för att vi vill att det ska gå fortare att färdas än det gjorde för hundra år sedan när man åkte häst och vagn. Nu har vi vägar, och människor är beroende av bilar. Det som då händer när man sätter upp mitträcken där det finns mycket trafik är att tillgängligheten minskar. Man stryper åt flödet. Människor blir stressade, och det händer olyckor. Jag kan hålla med om att det är väldigt bra med en mittseparering på grund av att man undviker mötesolyckor. Men då ska det vara på vägar där det inte är så mycket trafik och inte på vägar som har 12 000, 13 000, 14 000 fordon per dygn som man har i Blekinge som jag har talat om nu. Anklagelsen om att vi i allianspartierna inte skulle bry oss om trafiksäkerheten i detta fall är helt fel. Likaså är tanken att vi inte bryr oss om miljöeffekterna fel. Vi har i alla fyra partier jobbat med program för att skapa ett långsiktigt hållbart vägtransportsystem. Karin Svensson Smith sade tidigare att man hade gjort en hygglig avvägning i budgeten. Vi har inte hur mycket pengar som helst i de borgerliga partierna. Men vi kan göra ett bättre jobb än vad ni har gjort tillsammans med Socialdemokraterna. Ett sätt är att omfördela pengar från järnvägen till vägsektorn. Det tänker vi göra om vi får makten.
Karin Svensson Smith (V)
Anf. 120 Karin Svensson Smith (V)
Herr talman! Det var nästan det jag misstänkte att ni skulle omfördela från järnväg till väg. Hur går det då med miljöeffekterna? Vi har en klimatutveckling som vi kan se i Vägverkets sektorsredovisning har att göra med att vägtrafiken ökar i volym. Den går till 98 % på fossila drivmedel. Varje bilresa som lämpligen kan bytas ut mot en tågresa är en stor vinst både miljömässigt och trafiksäkerhetsmässigt. Det är ett av huvudmotiven för den avvägning mellan väg och järnvägar som vi har gjort inom det rödgröna samarbetet. Jag vill återkomma till din ursprungliga fråga om de mötesseparerade vägarna. De utvärderingar jag har sett, till exempel i Gävle som fick den första vägen, visar att människor var negativa och skeptiska innan mittvajern kom upp. Efteråt var det väldigt få som ville avvara den. Väldigt många är nöjda med detta. Men det finns en könsskillnad där. De som är missnöjda är nästan enbart män. Man vet att de generellt sett vill hålla en högre hastighet än vad kvinnorna vill. Man får hitta något slags avvägning mellan jämställdhetsmål, trafiksäkerhetsmål, miljömål och statsfinanser. Att man sätter upp "2 + 1" med mittvajer gör att man kan ta bort många fler av de farliga vägsträckorna i Sverige jämfört med om man har en fyrfältsväg. Södra länken invigdes nyss. Där hade man lagt ned 8 miljarder på sex kilometer. Det är dyrt att bygga motorväg. Nu är den kanske extra dyr, men det är ingen hanterlig väg att lösa trafikproblemen på framgent. Mittvajer sätter man bara upp där man vet att man har haft olyckor innan. Då måste man ha de trafikvolymerna. Man kan inte sätta upp en mittvajer på en smal väg med liten trafik. Det fungerar inte rent praktiskt. Jag tänker praktiskt. Det tror jag faktiskt att Johnny Gylling gör också.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2005-05-18
Förslagspunkter: 9, Acklamationer: 7, Voteringar: 2

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Väginfrastruktur

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:T468 yrkande 14, 2004/05:N254 yrkandena 7 och 8, 2004/05:N396 yrkande 2, 2004/05:N397 yrkandena 7 och 8 samt 2004/05:N407 yrkande 2.
    • Reservation 1 (m, c, fp, kd)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (m, c, fp, kd)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1240020
    m04609
    fp04008
    kd02409
    v22007
    c01507
    mp11006
    -0001
    Totalt157125067
    Ledamöternas röster
  2. Enskilda vägar

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:T223, 2004/05:T260 yrkande 8, 2004/05:T277, 2004/05:T278, 2004/05:T288 yrkande 3, 2004/05:T310, 2004/05:T390, 2004/05:T403, 2004/05:T430, 2004/05:T443, 2004/05:T455, 2004/05:T464 yrkande 6, 2004/05:T468 yrkande 19, 2004/05:N346 yrkande 8 och 2004/05:Bo305 yrkande 6.
    • Reservation 2 (m, c, fp, kd)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (m, c, fp, kd)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1240020
    m04708
    fp04008
    kd02508
    v21008
    c01507
    mp11006
    -0001
    Totalt156127066
    Ledamöternas röster
  3. Vägvisning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:T253, 2004/05:T333, 2004/05:T496, 2004/05:T515 yrkande 2 och 2004/05:N11 yrkande 10.
    • Reservation 3 (m, c, fp, kd)
  4. Vägverkets organisation

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:T305.
    • Reservation 4 (m, fp)
  5. Vägverkets upphandlingar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:T282.
    • Reservation 5 (m, fp)
  6. Träbroar och faunapassager

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:T368 och 2004/05:MJ503 yrkande 1.
  7. Mötesseparerade vägar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:T507.
    • Reservation 6 (m, fp, kd)
  8. Öresundsförbindelsen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:T308.
  9. Alternativ till vägsalt

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ366 yrkande 2.

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.