Utvidgad rätt till biträde vid förhör, m.m.
Betänkande 2007/08:JuU11
Var är betänkandet nu?
Betänkandet är färdigbehandlat
- Trycklov
- 2008-02-05
- Avgörande
- 2008-02-14
- Debatt
- 2008-02-14
- Beslut fattades
- 2008-02-14
Hela betänkandet
Beslut i korthet
Rätten till biträde vid förhör utvidgas (JuU11)
Alla som förhörs under en förundersökning ska från den 1 april 2008 ha rätt att ha ett biträde närvarande vid förhöret, om det kan ske utan men för utredningen. Biträdet är en person som bistår med råd och förtydliganden. I dag gäller rätten till biträde bara den som är misstänkt och har underrättats om brottsmisstanke. Närstående ska dessutom underrättas om ett frihetsberövande tidigare och i flera fall än i dag. Bakgrunden till riksdagens beslut är kritik från Europarådets antitortyrkommitté.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Förslaget avser 1 proposition och 1 motion.
Beredning, Genomförd
Betänkandet bereddes senast i utskott 22 januari 2008, justerades 31 januari 2008 och fick trycklov 31 januari 2008.Reservationer: 1
Alla beredningar i utskottet
2008-01-22
Rätten till biträde vid förhör utvidgas (JuU11)
Alla som förhörs under en förundersökning ska från den 1 april 2008 ha rätt att ha ett biträde närvarande vid förhöret, om det kan ske utan men för utredningen. Biträdet är en person som bistår med råd och förtydliganden. I dag gäller rätten till biträde bara den som är misstänkt och har underrättats om brottsmisstanke. Närstående ska dessutom underrättas om ett frihetsberövande tidigare och i flera fall än i dag. Bakgrunden till förslagen är kritik från Europarådets antitortyrkommitté. Justitieutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.
Debatt, Genomförd
Information kommer.
Debatt om förslag 2007/08:JuU11
Webb-tv: Utvidgad rätt till biträde vid förhör, m.m.
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 19 Margareta Persson (S)
Fru talman! Det tycks vara tomt på meddebattörer här i kammaren, men vi får väl ändå genomföra debatten.
Fru talman! Inledningsvis vill jag säga att vi socialdemokrater och dessutom hela utskottet ställer sig bakom regeringens proposition och även betänkandet i den del som avhandlar själva propositionen.
Det är bra, tycker vi, att det nu görs möjligt att den som kvarhålls och förhörs får rätt till ett biträde, naturligtvis om det inte är till men för utredningen. För alla och kanske särskilt för unga människor eller människor med annan etnisk bakgrund kan det kännas tryggt att ha något stöd även vid ett förhör inledningsvis. Också det förslag som läggs fram om att närstående ska underrättas tidigare om ett frihetsberövande och i flera fall än tidigare är något som vi välkomnar.
Det vi har synpunkter på i det här förslaget är att om jag önskar ett biträde i dessa fall får jag bekosta det själv. Om det är unga människor är det naturligtvis föräldrarna som får gå in och ta kostnaden. Alltså: Har jag råd kan jag begära ett biträde och har jag det inte får jag vara utan. Kanske kan det vara så att just de som inte har råd har det största behovet av ett biträde. Man kan ju tycka att rättstrygghet ska gälla alla. Numera är vi inte särskilt förvånade över förslag från regeringens sida som gynnar de redan välbeställda.
Vi socialdemokrater har ställt oss bakom Vänsterpartiets förslag om att vid särskilt allvarliga brott ska rätten till biträde omfattas av den allmänna rättshjälpen. Förslaget handlar om att vi vill att regeringen utreder förutsättningar för förslaget om allmän rättshjälp till biträde vid förhör vid särskilt allvarliga brott. Detta har majoriteten i utskottet motsatt sig och motiverar det med att det rör sig om ett ytterst begränsat antal fall. Då förstår jag ingenting alls. Om det rör sig om så få fall, varför kan man då inte tillstyrka motionen? Då kan det ju inte handla om en särskilt betungande insats från samhällets sida. Men det skulle kunna betyda mycket för den enskilde. Just i de fall som motionären avser kan det kännas särskilt jobbigt att vara ensam vid förhören.
Tycker inte den borgerliga majoriteten att alla ska ha samma rätt att få ett biträde i dessa särskilda fall? Eller tycker ni att det bara är den som kan betala som ska få åtnjuta den rätten och möjligheten?
Jag yrkar bifall till reservationen och i övrigt till förslagen i betänkandet.
Anf. 20 Lena Olsson (V)
Fru talman! Jag vill börja med att instämma i det som Margareta Persson här sade i sitt anförande. Jag vill också yrka bifall till reservation nr 1 som vi har tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet.
Att ha ett juridiskt biträde med sig i vissa situationer är givetvis något som ökar rättssäkerheten för den enskilde. Om man kan ha ett biträde vid sin sida i en förhörssituation är detta enbart positivt.
Det vi talar om nu är endast rätt till biträde när det inte finns någon skälig misstanke mot personen som förhörs. När väl en skälig misstanke finns ska alltid ett biträde finnas med.
Alliansregeringen är ju så produktiv, gör så många saker och det går så himla fort. Det finns också propåer från CTP om att man ska genomföra det här, och precis det gör regeringen. Men det är återigen de rika som ska gynnas, som det hela tiden har varit sedan ni kom till makten.
Det kan väl se ut som att alla är lika inför lagen eftersom det inte görs någon skillnad i pris för att ha med ett biträde vid förhör, men kosta ska det. Vi vet alla, precis som Margareta här sade förut, att det finns vissa som har feta plånböcker som har blivit ännu fetare under denna regeringstid som kan ta den kostnaden och andra inte. Den politik som regeringen har fört under hela mandatperioden följer alltså en blå tråd.
Men det är inte självklart att vi har råd att lägga in en rätt till biträde vid förhör i den allmänna rättshjälpen. Det står definitivt klart att det inte kan vara en rätt som gäller vid alla typer av brott. Vi har därför motionerat om att det ska utredas om detta kan gälla vid förhör som gäller grövre brott. Vi sätter gränsen vid två års fängelse i straffskalan. Det är nämligen självklart så att det är viktigare att höja rättssäkerheten när grövre brott utreds, eftersom det är så mycket värre om rättsväsendet begår ett misstag och dömer fel person.
Jag vill också passa på att för Vänsterpartiets och oppositionens räkning be er att förklara er lite. Varför ska de som har pengar få den här möjligheten? Är vi lika inför lagen allihop? Det tycker jag att ni ska svara på.
Fru talman! Vi säger alltså inte nej till förslaget i sig, men vi ser problemen med det. Jag vill också yrka bifall till reservation nr 1.
Låt mig påminna om att anslaget till den allmänna rättshjälpen är kraftigt underbudgeterat. Det har man löst genom att lägga tillfälliga extrapengar ett par gånger per år, men man har ändå knappt styrfart på verksamheten. Det kan inte fortsätta så här, utan det krävs en långsiktig, hållbar lösning. Jag vill betona att detta måste ske utan att riksdagen frånsäger sig ansvaret för rättshjälpen ännu mer än det vi redan har gjort. Det är redan nu så att de som har pengar och bra försäkringar får en bra rättshjälp medan många med lägre inkomster inte har råd att driva processer.
Anf. 21 Mehmet Kaplan (Mp)
Fru talman! Det finns två orsaker till att vi från Miljöpartiets sida vill yrka bifall till den reservation som föreligger.
För det första gäller det Europarådets antitortyrkommitté och deras kritik av regeringen - inte bara det som händer i dag, utan det som har hänt tidigare. Vi får allt fler personer som tas in för förhör utan skälig misstanke. Detta motsvarar inte de krav som bör kunna ställas på rättssäkerhet i en rättsstat som Sverige. Miljöpartiet menar att man från regeringens sida ännu en gång har gått halvvägs. Man försöker att komma fram till en rättssäker behandling, men man går bara halvvägs.
Tidigare talare, både Lena Olsson och Socialdemokraternas företrädare Margareta Persson, har tagit upp frågan om detta är ett steg mot ett klassamhälle. Jag tror att den moderatledda regeringens företrädare i kammaren kommer att svara nej på det och att man inte riktigt har tänkt sig att de som inte har råd med en företrädare kommer att missgynnas av detta. Men förslaget kommer onekligen att kunna leda till något sådant.
Vad står det i texten? Går man in och detaljstuderar den ser man att den ekonomiska trygghet som krävs för ett rättssäkert samhälle aldrig kan åligga den individ som är utsatt för rättsövergrepp. Ett urval på basis av plånbokens storlek eller av den eventuella försäkring som man har varit förutseende nog att införskaffa eller av den information som man har möjlighet att ta till sig kan aldrig vara rätt. Det får aldrig bero på det om ett rättssamhälle ska kunna värderas som tillräckligt rättssäkert. Det måste vara lika för alla för att vi ska kunna upprätthålla en respekt för de lagar som vi stiftar och som medborgarna har att följa.
Om vi åsidosätter känslan av lika rätt är vi farligt ute. Då kommer det att finnas en del människor som känner att några i parlament och regering har beslutat om ett system som missgynnar dem. Det är inte på grund av det de har gjort utan snarare på grund av något som de själva egentligen inte har möjlighet att påverka, nämligen deras ekonomiska situation. Man kan ha ett arbete och jobba men ändå ha svårt att försörja sig. Vi vet att det i dag finns bland annat barnfamiljer och ensamstående mammor som har det svårt och knapert. Varför då lägga på dem eller de ungdomar som de kanske har i sitt hushåll att själva försöka betala för något som i grunden skulle göra det ännu mer rättssäkert?
Jag började med att säga att det är lovvärt, och det måste jag betona, att man tar till sig den kritik som Europarådets tortyrkommitté, CPT, har framfört. Men detta verktyg blir verkningslöst. Det är synd. Här hade man chansen att göra något rätt från början. Tyvärr verkar man inte riktigt heller denna gång komma till skott.
Än en gång vill jag, fru talman, yrka bifall till den reservation som vi har gemensamt med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Jag hoppas att den moderatledda regeringens företrädare här i kammaren kan tänka om och kanske nå fram denna gång.
Anf. 22 Anders Hansson (M)
Fru talman! European Committee for the Prevention of Torture and Inhuman or Degrading Treatment or Punishment är ett långt namn på Europarådets antitortyrkommitté. Denna kommitté kritiserade i en rapport i början av 2000-talet Sveriges utformning av reglerna för rätten till biträde vid förhör under förundersökning. Kritik har även avgivits avseende de svenska reglerna för när en frihetsberövad persons närstående bör underrättas. Kritiken resulterade i att Beredningen för rättsväsendets utveckling tog fram ett lagförslag som 2003 redovisades för den dåvarande regeringen. Av skäl som jag inte har kunskap om lades inget förslag fram i frågan av den tidigare regeringen trots kritiken från kommittén.
Alliansregeringen har hörsammat kritiken från Europarådet och lagt fram betänkandet
Utvidgad rätt till biträde vid förhör
som vi debatterar i riksdagen i dag. Lagförslaget innebär att alla som förhörs under en förundersökning ges rätt att ha ett biträde närvarande vid förhöret, oavsett om personen hålls kvar i egenskap av målsägande, misstänkt eller vittne. Detta gäller självfallet endast om det kan ske utan men för utredningen. Kostnaderna för ett biträde till förhörspersonen under förundersökningen bekostas av förhörspersonen själv. Biträdet ska i första hand ha en rådgivande och stödjande funktion för den som förhörs. Här bör man tillägga att personer som är misstänkta för brott eller målsägande har möjlighet att få offentlig försvarare eller målsägandebiträde förordnad av tingsrätten.
Det bör också nämnas att det redan i dag finns en informell rätt att kunna begära att ha ett biträde närvarande vid förhör. Med ett godkännande av lagförslaget som vi i dag diskuterar kommer rätten att få ha ett biträde närvarande att formellt stadfästas i lag.
Lagförslaget tillgodoser även kritiken från Europarådets antitortyrkommitté avseende underrättelseskyldigheten till närstående. Tidigare har man inte behövt lämna någon underrättelse till närstående förrän vid själva anhållandet. Gången inom svensk rätt är att en misstänkt först grips eller omhändertas och därefter om tillräcklig misstankegrad finns anhålls den misstänkte efter åklagarbeslut. Huvudregeln blir nu, enligt lagförslaget, att närstående ska underrättas redan vid gripandet, omhändertagandet eller då personen av annat skäl är skyldig att stanna kvar hos den brottsbekämpande myndigheten. Även här får man ta hänsyn till om detta kan ske utan men för utredningen.
Under en förundersökning genomförs åtskilliga förhör. Det finns förhör med den misstänkte vari denne blir delgiven misstanke. Det finns förhör med målsäganden för att höra dennes version av det inträffade. För dessa två fall finns redan i dag regler om rätt till biträde enligt svensk lagstiftning. Personer som är skäligen misstänkta för allvarliga brott har en absolut rätt att få en offentlig försvarare förordnad till sig i enlighet med rättegångsbalken.
Även målsägande har enligt lagen rätt att få ett målsägandebiträde förordnat om behov anses föreligga. Kostnaden för dessa försvarare eller biträden står staten i största utsträckning för.
Det finns ytterligare en typ av förhör. Flertalet av de förhör som hålls i en förundersökning är så kallade upplysningsvisa förhör. Det kan vara en dörrknackning i kvarteret där ett brott har blivit begånget och polisen önskar förhöra grannarna om de har sett någonting under tiden för brottet. Det kan vara vittnen som har varit på plats och sett brottet. Det kan vara personer som haft kontakt med den misstänkte eller brottsoffret och så vidare. Det handlar alltså om personer som inte är misstänkta för någonting utan bara förhörs för att man ska få ytterligare information i utredningen.
I en och samma utredning kan, självfallet beroende på brottets omständigheter, flera tiotal personer höras upplysningsvis i syfte att ge utredningen en så klar bild som möjligt av vad som har skett och vad respektive inblandad har gjort. Man kan föreställa sig hur många som förhördes upplysningsvis till exempel i utredningen om Hagamannens missdåd. Dödsskjutningarna i Rödeby och misshandeln på Kungsholmen är också fall där antalet upplysningsvisa förhör troligtvis har varit stort.
Oppositionen har lämnat in en reservation mot lagförslaget. Oppositionen tycker glädjande nog att förslaget i stort är bra, men vill att staten helt eller delvis ska bekosta de biträden som personer som förhörs önskar ska närvara. Oppositionen vill att det görs en utredning om möjligheten för staten att betala kostnaderna för biträdena.
Då det redan i dag finns lagar som reglerar förordnandet av offentliga försvarare och målsägandebiträden för misstänkta och brottsoffer blir fokus således riktat mot de personer som hörs endast upplysningsvis av våra brottsbekämpande myndigheter. Alliansen anser att biträdena ska bekostas av förhörspersonerna själva om de önskar ha biträde närvarande. Med tanke på hur många förhör som genomförs i förundersökningar skulle kostnaderna för staten annars bli fruktansvärt höga. Årligen betalar staten ut ca 1,2 miljarder kronor i ersättning till rättsliga biträden. Det är den fjärde största utgiftsposten för hela rättsväsendet. Endast polisen, kriminalvården och domstolarna har högre anslag.
Vi inom alliansen anser att vi har gjort en bra avvägning i lagförslaget då misstänkta och målsägande eller brottsoffer som är direkta parter i utredningen vid behov får sina biträden finansierade från staten via skattemedel, medan de som förhörs i övrigt får bekosta sina egna biträden.
Vi anser att det är viktigt att alla har rätt till ett biträde vid förhör och att närstående till dem som av olika anledningar kvarhålls av våra myndigheter underrättas om det i ett tidigare skede.
Därför välkomnar jag det lagförslag som regeringen har lagt fram och, fru talman, därför yrkar jag bifall till förslagen i betänkandet och avslag på reservationen.
I detta anförande instämde Krister Hammarbergh (m) och Otto von Arnold (kd).
Anf. 23 Lena Olsson (V)
Fru talman! Vi är ju i stort överens, Anders. När det gäller rätten till biträde som kan gälla vittnen och hela det spektrumet kan det handla om en väldigt stor krets innan man har ringat in problemet som när det gäller ungdomsvåldet till exempel.
Med det som vi beslutar i dag blir det så att en del ungdomar som har täta föräldrar eller har mycket pengar själva har möjlighet att få biträde medan de ungdomar som Mehmet pratar om - de som är mest utsatta ekonomiskt och kanske i störst behov av ett biträde - inte får något.
Du har fel när du säger att alla ska ha rätt till ett biträde. Det har man inte om man inte har sådan ekonomi att man kan betala själv. Då är vi inte lika inför lagen. Det är en farlig utveckling. Jag undrar verkligen om det är det som Sverige har blivit ålagt att göra och om förslaget skulle godkännas om man synade det. Det har jag svårt att tro.
Anf. 24 Anders Hansson (M)
Fru talman! Självfallet är alla lika inför lagen. Jag delar inte Lena Olssons inställning att det skulle vara någon klasskillnad om man kan betala ett biträde eller inte. Är man misstänkt i misshandeln, om vi tar det som exempel, kommer man ju att få en offentlig försvarare förordnad. Är man inte misstänkt får man enligt lagförslaget betala sitt eventuella biträde själv.
Jag tycker att man måste vara försiktig med vad vi använder våra skattemedel till. I det här fallet kan det vara befogat, men i de allra flesta fall är det inte befogat att ha ett biträde som staten ska betala. Det gäller i Hagamanärendet eller misshandeln på Kungsholmen till exempel.
Visst finns det tillfällen när man från början är osäker på om man är misstänkt. Vid den tidpunkt då du blir misstänkt får du en försvarare förordnad och då står det också här att viss ersättning kommer att utgå retroaktivt till biträdet. Det finns alltså med i propositionen.
Anf. 25 Lena Olsson (V)
Fru talman! Det är ju ingen nyhet att man har rätt till en försvarare om man är misstänkt. Det kan vi glömma.
Det här handlar om en förundersökning där man inte är misstänkt. Då ska alla ha rätt till biträde. I praktiken blir det faktiskt så, Anders, att den som har råd också har rätt att ha biträde. Vi från Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet anser att alla då inte har den rätten eftersom man inte har den möjligheten.
När man läser förslaget och betänkandet tror man att det här kommer att gälla väldigt få fall. Då kan det väl inte heller resultera i att det skulle bli så dyrt.
Vi föreslår att man ska utreda detta. Vore det inte ganska skönt att kunna säga: Nu har vi kommit med det här förslaget och vi har undersökt det och tycker att också de som inte har ekonomiska möjligheter ska ha rätt till biträde vid förundersökning? Om du är misstänkt har du ju en försvarare direkt.
Anf. 26 Anders Hansson (M)
Fru talman! Jag har jobbat som brottsutredare, och under de två år som jag har hållit på har det som Lena Olsson tar upp inte hänt någon gång. De finns - det är inte det jag menar - men de är inte många.
Om man inte kan betala ett biträde med egna pengar blir jag något förvånad. Det är ingen större kostnad.
Om du behöver ett biträde när du kommer in i nästa skede måste du vara misstänkt för något. Vi kommer alltså, Lena Olsson, in på att då är du misstänkt och kan få en försvarare förordnad.
Jag tycker att vi ska fokusera på alla de upplysningsvisa förhör som vi gör när vi hör en granne. Vad såg ni på lördagskvällen? Hörde ni något?
Vi får se det här ur ett ekonomiskt perspektiv också. Hur mycket ska detta få kosta? Vad tycker vi?
Anf. 27 Otto von Arnold (Kd)
Fru talman! En stark rättsstat måste balansera målkonflikterna. Det är statens uppgift att upprätthålla medborgarnas rättstrygghet och skydda var och en från att bli utsatt för brott. Samtidigt måste rättssäkerheten värnas, och medborgarna måste skyddas från rättsövergrepp från staten. Den personliga integriteten ska skyddas så långt som möjligt. Det är också viktigt att vi ökar effektiviteten och rättssäkerheten i brottsbekämpningen, vilket är grunden för detta betänkande.
Ett målsägandebiträde är en utbildad jurist som förordnas av rätten efter framställan från åklagaren om brottet kan ge fängelse. Vid våldsbrott bör målsägandebiträde alltid förordnas om inte målsägaren motsätter sig biträde eller om inte andra skäl talar emot.
Målsägandebiträden spelar en viktig roll, och vi tycker att det är angeläget att dessa juristers status lyfts fram och höjs. Att biträda ett brottsoffer kräver ofta, förutom goda juridiska kunskaper, en bred kompetens för att stötta klienten rent psykiskt under en besvärlig period. Det är viktigt att de som arbetar som målsägandebiträden har en god utbildning och en praktisk erfarenhet.
Sverige har fått kritik från Europarådets antitortyrkommitté, CPT, vilket vi har hört om, för den nu gällande lagstiftningen vad gäller rätten till biträde vid förhör under förundersökning. Detta har inte tillgodosetts för alla personer som har frihetsberövats.
Det märkliga är att det är kritik som den forna regeringen har fått, och den fick stå där med skammen för detta. Nu har vi rättat till detta. Vi i alliansen föreslår att alla som förhörs under en förundersökning ska ha en formell rätt att ha ett biträde närvarande vid förhöret om det kan ske utan men för utredningen. Denna rätt ska gälla oavsett anledning till förhöret.
Sverige fick också kritik av Europarådets antitortyrkommitté för att det inte alltid skett en underrättelse till närstående och anhöriga. En underrättelse ska alltid ske när personer har berövats sin frihet, och gruppen frihetsberövade måste definieras brett. Underrättelseskyldigheten till anhöriga ska inte bara gälla anhållna utan även personer som får kvarstanna hos polis när de har gripits, när de har tagits om hand eller när de är vittnen.
Vi i alliansen föreslår därför att underrättelse till anhöriga ska lämnas både tidigare och i flera fall än enligt nuvarande ordning. Detta gäller speciellt när det avser unga. En sådan underrättelse ska som huvudregel lämnas vid gripandet.
Att närstående och anhöriga nu snabbt kommer att få upplysning om ett frihetsberövande är något som vi kristdemokrater anser är mycket positivt.
Genom de föreslagna lagändringarna införs enligt alliansens mening en mer heltäckande reglering av underrättelseskyldigheten vid frihetsberövande än tidigare.
Fru talman! Sverige ges således en ökad effektivitet och rättssäkerhet i brottsbekämpningen. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionen och reservationen.
Beslut, Genomförd
Betänkandet beslutades i kammaren 14 februari 2008.Förslagspunkter: 2, Acklamationer: 1, Voteringar: 1.
Protokoll med beslut
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Bifall till propositionen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i rättegångsbalken,
2. lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.,
3. lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom,
4. lag om ändring i polislagen (1984:387).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2007/08:47.Rättshjälp för anlitande av biträde vid förhör
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2007/08:Ju13.- Reservation 1 (s, v, mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s, v, mp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 0 106 0 24 m 84 0 0 13 c 23 0 0 6 fp 22 0 0 6 kd 15 0 0 9 v 0 17 0 5 mp 0 14 0 5 Totalt 144 137 0 68
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.