Utveckling av makrotillsynsområdet
Betänkande 2025/26:FiU36
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 4 mars 2026
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Nya bolåneregler ska minska trösklarna på bostadsmarknaden (FiU36)
Riksdagen sa ja till regeringens förslag som handlar om förändrade amorteringskrav och bolånetak.
Förslagen innebär bland annat att bolånetaket höjs från 85 till 90 procent av bostadens marknadsvärde vid köp av en ny bostad, medan möjligheten att utöka sitt bolån med ett så kallat tilläggslån begränsas till 80 procent av bostadens marknadsvärde. Tilläggslån kan exempelvis användas för att renovera bostaden.
Enligt förslagen ska även det så kallade skärpta amorteringskravet tas bort, det vill säga kravet på ytterligare amortering med minst 1 procent om låntagarens samlade bostadslån överstiger 4,5 gånger bruttoårsinkomsten. Det ursprungliga amorteringskravet som styrs av belåningsgraden blir kvar.
Förslagen innebär också att en ny lag om begränsning av bostadskrediter ersätter Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om amorteringskrav och bolånetak.
Syftet med förslagen är bland annat att minska trösklarna på bostadsmarknaden och att fler ska kunna äga sin bostad.
Den nya lagen och lagändringarna börjar gälla den 1 april 2026.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionen.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Teckenspråkstolkat beslut: 2025/26:FiU36
Webb-tv: Teckenspråkstolkat beslut: Nya bolåneregler ska minska trösklarna på bostadsmarknaden
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Propositioner: 1
Beredning, Genomförd
Justering: 2026-03-03
Trycklov: 2026-03-03
Betänkande 2025/26:FiU36
Alla beredningar i utskottet
Nya bolåneregler ska minska trösklarna på bostadsmarknaden (FiU36)
Finansutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag som handlar om förändrade amorteringskrav och bolånetak.
Förslagen innebär bland annat att bolånetaket höjs från 85 till 90 procent av bostadens marknadsvärde vid köp av en ny bostad, medan möjligheten att utöka sitt bolån med ett så kallat tilläggslån begränsas till 80 procent av bostadens marknadsvärde. Tilläggslån kan exempelvis användas för att renovera bostaden.
Enligt förslagen ska även det så kallade skärpta amorteringskravet tas bort, det vill säga kravet på ytterligare amortering med minst 1 procent om låntagarens samlade bostadslån överstiger 4,5 gånger bruttoårsinkomsten. Det ursprungliga amorteringskravet som styrs av belåningsgraden föreslås bli kvar.
Förslagen innebär också att en ny lag om begränsning av bostadskrediter ersätter Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om amorteringskrav och bolånetak.
Syftet med förslagen är bland annat att minska trösklarna på bostadsmarknaden och att fler ska kunna äga sin bostad.
Den nya lagen och lagändringarna föreslås börja gälla den 1 april 2026.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2026-03-04
Debatt om förslag 2025/26:FiU36
Webb-tv: Utveckling av makrotillsynsområdet
Dokument från debatten
- Onsdag den 4 mars 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:82
- Protokoll 2025/26:82 Onsdagen den 4 marsProtokoll 2025/26:82 Utveckling av makrotillsynsområdet
- Onsdag den 4 mars 2026Talarlista 2025/26:20260304
Protokoll från debatten
Anf. 1 Dennis Dioukarev (SD)
Fru talman! Sverige är byggt på idén om frihet under ansvar. Vi tror på människors förmåga att fatta beslut om sitt eget liv, sin ekonomi och sin framtid. Statens roll är att skapa stabila spelregler, inte att resa onödiga hinder som står i vägen för människors drömmar.
För många är drömmen om det egna hemmet en bärande del av livet. Bostaden är det fundament som man bygger sin tillvaro kring. Det är där livet händer, karriären tar form, relationer växer fram och familjer bildas.
Men i dag har vi ett system som i praktiken har stängt en hel generation ute från den svenska bostadsmarknaden. Det vi ska debattera i dag är alltså ett avskaffat andra amorteringskrav och ett höjt bolånetak.
Sverigedemokraterna var för det första amorteringskravet men emot det andra, som infördes 2018. Redan då pekade vi på flera problem, som senare också har blivit verklighet.
Det andra amorteringskravet är utformat så att de som har lägst inkomst ska amortera mest. Det slår i praktiken hårdast mot unga vuxna, nyutexaminerade och barnfamiljer. Med närmast kirurgisk precision har kravet träffat just dessa grupper. Det är ofta människor som klarar av sina löpande utgifter men som inte har hunnit spara ihop en tillräckligt stor kontantinsats eller som saknar möjlighet att få ekonomisk hjälp hemifrån. För dem har det andra amorteringskravet blivit den sista stängda dörren.
På makronivå ligger det nära till hands att dra slutsatsen att kravet dessutom har varit tillväxthämmande. När inträdet till bostadsmarknaden i våra mest arbetsintensiva storstadsregioner försvåras påverkas också arbetsmarknadens rörlighet. Det är svårt att säga hur många arbetstillfällen som har gått förlorade, hur många utbildningsplatser det har tackats nej till och hur många bostadsdrömmar som skjutits på framtiden. Men det råder ingen tvekan om att konsekvenserna har varit kännbara.
Vi vet också att restriktionerna drev vissa hushåll mot mer riskfyllda lösningar, som blankolån, i syfte att försöka ta sig runt regelverket. Det är varken ansvarsfullt eller hållbart.
Fru talman! Det krävdes ett maktskifte för att öppna upp bostadsmarknaden för fler. Nu går vi fram med reformer som gör verklig skillnad. Det andra amorteringskravet avskaffas, och bolånetaket höjs från 85 procent till 90 procent. Det betyder i praktiken att kravet på kontantinsatsen sänks från 15 procent till 10 procent.
För en förstagångsköpare innebär det lägre kravet att spartiden för en kontantinsats för att köpa en etta i Storstockholm kortas med upp till fyra år. För en ensamstående i bostadsrätt innebär ett slopande av det andra amorteringskravet att lånekostnaden minskar med upp till 1 500 kronor i månaden. Det kan vara avgörande för om en person klarar bankernas kvar-att-leva-på-kalkyl och beviljas bostadslån, vilket i sin tur kan möjliggöra för en ung person med trygg inkomst att köpa sin första lägenhet.
För en barnfamilj med ett större boende och ett något större lån minskar lånekostnaden med upp till 4 000 kronor i månaden. Det ökar möjligheten att klara Kalp-kalkylen, flytta till ett småhus eller använda det ekonomiska utrymmet till att bygga upp en nödvändig buffert för oförutsedda utgifter eller svängningar i ekonomin.
Det handlar dock inte bara om ekonomi. Det handlar också om demokrati och ansvarsutkrävande. När centrala spelregler för hushållens ekonomi beslutas genom myndighetsföreskrifter minskar den direkta politiska förankringen. Därför stärker vi nu den demokratiska legitimiteten genom att reglera dessa frågor i lag i stället för genom myndighetsbeslut. På så sätt blir bostadspolitiken tydligare förankrad i denna kammare, och svenska folket får bättre möjlighet att utkräva ansvar för de beslut som fattas.
Fru talman! Allt detta är goda nyheter för dem som vill flytta hemifrån och för dem som vill bilda familj. Det är reformer som gör det möjligt för fler att ta steget in på bostadsmarknaden, att flytta dit där jobben finns, att tacka ja till en studieplats på annan ort och att planera för framtiden med större trygghet. Det är reformer som kommer att stärka den som är sin egen lyckas smed och som inte kommer från en bakgrund där ens föräldrar haft möjlighet att hjälpa till med en kontantinsats.
Rödgröna regeringar stod under sin tid vid makten passiva när människor gång på gång möttes av en stängd dörr. Men vi väljer att riva dessa artificiella hinder och gör det möjligt för fler att förverkliga drömmen om ett eget hem.
Jag yrkar bifall till propositionen.
(Applåder)
Anf. 2 Patrik Lundqvist (S)
Fru talman! För alltför många är drömmen om en egen bostad alltför avlägsen i dag. Bakom oss har vi en period med låga räntor, hög inflation och på det ett flertal reformer, som i stället för att göra det enkelt för unga att sikta på ett ägt boende har tvingat dem att se priserna skjuta i höjden, pengarna räcka till mindre och drömmen hamna alltmer utom räckhåll.
Det är mot den bakgrunden och med lärdomarna från historien svårt att se enbart positivt på de förändringar som nu föreslås. Missförstå mig inte. Det är bra om fler får möjlighet att komma närmare att slutligen kunna skaffa sitt drömhem. Men det finns risker här, fru talman. Det är risker som regeringen och majoriteten alltför lättvindigt viftar bort. Riskerna ligger framför allt i att det regeringen nu gör inte följs av en politik för ökat byggande. De analyserar inte heller vilka effekter deras förslag får för helheten.
Jag lånar lite från Tage Danielsson: Byggandet måste komma först, min vän. Gör det inte det kommer ingen in igen.
Med andra ord: Om det fortsätter att finnas för få bostäder på marknaden riskerar de här förändringarna mest att leda till att priserna går upp. Då kommer fler ändå inte att komma in på bostadsmarknaden, utan de får se sin dröm flyttas fram tills de har sparat ihop ännu mer, även om de kan låna mer.
Regeringens egen utredning pekar på att priserna kan komma att stiga med 5 procent av den här förändringen. Visst finns det de som tjänar på det, som banker, mäklare och så vidare. Men det är ett problem för bostadsmarknaden, för Sveriges ekonomi och kanske särskilt för de unga som siktar på att köpa sin första bostad den närmaste tiden.
Sverige är ett land där folket redan är högt belånat. Den frågan lär bli än mer aktuell med tanke på de kriser och konflikter som pågår i detta nu och som kanske kommer att växa och breda ut sig ännu mer. Vi lär inte gå orörda ur det här, och det ter sig inte särskilt vältajmat att öka svenska folkets skuldsättning och räntekänslighet i just dessa dagar.
Vi vet ännu inte så mycket om det här mer än att riskerna finns, och vi vet inte var det slutar. Jag förstår att regeringen och majoriteten inte hade en amerikansk attack på Iran, vilken kanske i värsta fall drabbar hela Mellanöstern, med i tankarna när de tog fram det här förslaget. Man får väl ta det för vad det är. Naturligtvis är det värst för dem som bor i området och drabbas av kriget.
Men det finns också andra risker, som vi kan se här och nu och som inte påverkas av omvärlden, fru talman. En är att det här förslaget gör det svårare och dyrare att låna för att renovera sin nyköpta bostad jämfört med att låna till en färdigrenoverad bostad. Genom att skilja på taknivån för lån vid köp och taknivån för tilläggslån på bostaden petar regeringen in en skillnad i villkoren som är svår att förklara för den som ska köpa bostad. Om bostäderna efter renovering är likvärdiga och har samma totalpris är det vem som renoverar, köparen eller säljaren, som avgör hur mycket köparen får låna. En färdigrenoverad bostad kommer man att få låna upp till 90 procent på, men har bostaden renoveringsbehov är taket 80 procent.
Ambitionen är att begränsa överbelåning, och det kan ju te sig rimligt vid en första anblick. Men om det får bieffekten att människor tvingas renovera sin nyköpta bostad via blankolån i stället för tilläggslån på bostadslånet får det absurda konsekvenser som det är svårt att se att regeringen skulle ha tänkt igenom ordentligt.
Vi hörde här exempel från Stockholm. Men i stora delar av landet är priserna inte så höga från början. Man kan som köpare behöva renovera inför framtiden. Som säljare kanske man inte vill renovera en bostad man ska flytta ifrån, men som köpare kan man vara villig att renovera för ganska stora pengar om man vill bo där under lång tid. Situationen kommer alltså att försämras genom de här förändringarna för köpare i stora delar av Sverige.
Den enskilde får ett dyrare boende utan egentlig anledning. För samhället i stort blir det dyrare att ta hand om de värden som redan finns, vilket riskerar att leda till kapitalförstöring i slutändan. Det finns en visserligen marginell men ändå högre risk för sämre finansiell stabilitet, med fler blankolån för renoveringar, som nu dessutom inte ger rätt till ränteavdrag.
För att vara krass borde det snarare premieras att man skaffar sig ett billigare hus, renoverar det och tar hand om det i stället för att man då straffas med hårdare regler för lån än om man köper ett dyrare hus utan renoveringsbehov, om de båda husen blir likvärdiga när affären är klar och renoveringen är gjord.
Man kan nog konstatera att regeringen inte riktigt ser vad den gör, fru talman. Det är därför bra att vi i riksdagen kan åtgärda delar av det och se till att regeringen återkommer med en djupare analys och eventuella åtgärder för att se till att fler får möjlighet att komma in på bostadsmarknaden, att priserna hålls nere samt att reglerna inte slår så fel mellan köpare av olika typer av bostäder med olika behov av renovering med mera.
Det är väldigt viktigt att vi har ett system som uppmuntrar en sund amorteringskultur och säkrar en god finansiell stabilitet för hela Sveriges skull. Men lika viktigt är det att vi har en sund bostadsmarknad och tar hand om de värden som redan finns samt såklart att vi har en politik för tillväxt, byggande och framtidstro.
Där har den här regeringen misslyckats totalt, fru talman. Bostadsbyggandet slog tvärnit när regeringen släppte politiken för ökat byggande helt samtidigt som inflationen slog hårt mot just byggsektorn utan att behoven egentligen minskade. Det som tidigare var en motor i svensk tillväxt och en källa till framtidstro byttes ut mot massarbetslöshet, krossade drömmar och sämre tillväxt.
Stockholms Handelskammare konstaterar i sin rapport Notan för byggkrisen att vi riskerar ett aggregerat produktionsbortfall på 1 000 miljarder kronor för den svenska ekonomin fram till 2030. Sverige blir fattigare och får lägre tillväxt, färre jobb och färre med egen bostad. Staten måste ta ett större ansvar när marknaden inte själv klarar att tillgodose människors basala behov.
Allt det här går hand i hand. Det är en egensnickrad kris som regeringen är fullt ut ansvarig för. Andra prioriteringar hade gett ett annat utfall, fru talman. Därför pekar vi socialdemokrater ut flera konkreta åtgärder för att få fart på byggandet igen, till exempel en statlig byggstimulans och statliga byggkrediter som kan minska riskerna för nyproduktion och göra det möjligt att bygga även i tuffare tider. Det är viktigt inte minst för alla unga som i dagsläget har svårt att få bostad. Det behövs också ett tydligare nationellt grepp om bostadsförsörjningen. En samlad bostadsförsörjningslag och en nationell handlingsplan ska se till att byggandet håller jämn takt över tid i stället för att rasa i varje lågkonjunktur.
Bostadspolitik handlar i grunden om frihet, trygghet och jämlikhet och om möjligheten att forma sitt eget liv. Samhället ska inte stänga dörrar för människor beroende på var de är födda eller hur tjock plånboken är. Förändrade bolåneregler kan vara en del av lösningen, men utan en aktiv politik för att bygga fler bostäder är de inte svaret på bostadskrisen. Därför behövs mer än justeringar i regelverken. Det behövs politisk vilja, ansvarstagande och en bostadspolitik som sätter människors behov före marknadens kortsiktiga logik.
Fru talman! Jag yrkar bifall till vår reservation.
Anf. 3 Ida Drougge (M)
Fru talman! Att få möjlighet att låna till sitt första hem och därmed komma in på bostadsmarknaden är helt avgörande. Den möjligheten ökar nu. Jag kommer att återkomma till det senare. För väldigt många som bor i en storstad blir det nu en skillnad som påverkar huruvida man kommer att ha den här möjligheten över huvud taget eller inte.
När vi ökar möjligheten att låna till den första bostaden blir det dock särskilt angeläget att slå fast att det är lika viktigt med den följande amorteringen. Att då ha ett system där man gång på gång kan låna till underhåll och renoveringar, vilket motverkar de amorteringskrav vi har, är inte rimligt. Den dag man går i pension är det viktigt för ens egen ekonomiska trygghet att amorteringsgraden och lånebördan gått ned; när man får lägre inkomst igen är det helt avgörande.
Fru talman! Jag tycker att det är ett lite märkligt resonemang från Patrik Lundqvist. Regeringen menar inte att de här förändringarna påverkar prisutvecklingen i någon större omfattning. Tvärtom menar regeringen att de påverkar i lägre omfattning än vad konjunkturen, byggandet och mycket annat gör.
De åtgärder som Socialdemokraterna nämner här i debatten har de inte finansierat i sin budget. Antingen har de ett stort underskott i budgeten eller så lovar de saker de inte kan hålla.
Anf. 4 Patrik Lundqvist (S)
Fru talman! Jag vet inte riktigt vad jag ska börja i för ända. Det var ett väldigt märkligt inlägg. Det kom inte någon egentlig fråga utan bara några påståenden. Ida Drougge sa till exempel att vi inte finansierat de saker som vi vill genomföra. Detta är såklart inte sant, fru talman.
Visst säger regeringen att det här inte kommer att höja priserna på bostadsmarknaden. Men utredningen och förarbetena till förslaget ger en annan bild. Det är även flera andra som gör bedömningen att det här kommer att ha effekten att priserna går uppåt om bostadsförsörjningen fortsätter att vara låg. Här har regeringen verkligen inga svar. Det kan vara så att det kommer in några fler på bostadsmarknaden för att man får låna lite mer. Men Stockholm är nog inte paradexemplet; det är kanske där priserna kommer att öka som mest på grund av en sådan här förändring.
Då kommer man inte heller in, även fast man får låna mer. Det blir lite av ett cirkelresonemang. Det är som med regeringens övriga förslag i budgeten. Det är kanske mest till för att se väldigt bra ut och ge lite röster i valet, och sedan får man hoppas att det går att lösa i efterhand.
Det verkar vara en taktik som man satsar på tillsammans med att säga att vi inte finansierar våra förslag. Samtidigt lägger man fram en egen budget där man lånar till enorma skattesänkningar. Summa summarum är det regeringen som behöver ta ansvar för vad den gör i stället för att försöka låtsas som att vi inte tar ansvar för våra förslag. Det är åtminstone deras som kommer att bli verklighet. Där ser vi väldigt mycket att önska. Finanspolitiska rådet har kritiserat just de här delarna.
Anf. 5 Ida Drougge (M)
Fru talman! Problemet är bara att ledamoten alldeles nyss stod här i talarstolen och sa att regeringen själv säger att förslaget kommer att orsaka stora prisökningar. Det stämmer inte. Det stämmer inte heller att banker och ekonomer menar det.
SBAB och Finansinspektionen har gjort uppskattningar på effekten av prisökningar. De menar att de kan hamna på i storleksordningen cirka 2–5 procent på längre sikt. Det är inte en stor prisökning. Det är en lägre prisökning, en mindre prisrörelse, än det som drivs av räntor, byggande och konjunktur.
Det tar mig in på kritiken mot byggandet just nu. Byggandet i Sverige har avstannat. Det stämmer. Vi har haft skyhög inflation som den dåvarande socialdemokratiska regeringen lämnade efter sig. Det har varit höga elpriser till följd av att man lade ned fullt fungerande kärnkraftsreaktorer. Vi har dessutom haft en inflation och en lågkonjunktur samtidigt. Människor har inte haft råd att köpa en bostad. Nu får de det, och då kommer byggandet att ta fart.
Anf. 6 Patrik Lundqvist (S)
Fru talman! Det är som att prata med en vägg. Ledamoten lyssnar inte på vad jag faktiskt säger. Jag sa precis det som hon nu refererar till. Priserna kan öka med 5 procent. Det säger regeringens egen utredning. Då kontrar hon med: Regeringen säger inte det, och dessutom är det en låg ökning.
Det må så vara att den är låg jämfört med vissa andra effekter, som vi i och för sig inte har sett än. Vi vet inte vart räntorna tar vägen i till exempel den kris vi har nu. Effekten av den är svår att sia om just nu.
Jag refererade till utredningen och att priserna till följd av förändringarna kan gå upp med 5 procent. Det var precis det jag sade. Ändå står ledamoten här och säger att så är det minsann inte alls, utan det är bara 5 procent.
Jag har svårt att se att man får det att gå ihop i slutändan att säga både att jag har fel och att jag har rätt i samma inlägg. Det blir lite märkligt, fru talman. Jag tackar för mig i det här märkliga replikskiftet.
Anf. 7 Dennis Dioukarev (SD)
Fru talman! Vi vet hur det såg ut under Socialdemokraternas senaste år vid makten. Det var en inflation på 10 procent som tvingade Riksbanken till de kraftfullaste räntehöjningarna på väldigt många år. Det dödade naturligtvis aktivt byggbranschen. Nu har vi bekämpat inflationen. Den är under kontroll. Vi har sett åtta räntesänkningar, och byggandet börjar äntligen att ta fart igen.
Vi vet också hur det socialdemokratiska arvet i bostadspolitiken ser ut. Det är regler som är alldeles för krångliga, ledtider som är alldeles för långa och mark som inte görs tillgänglig i tillräckligt stor utsträckning.
Det är därför som Sverigedemokraterna och regeringen nu genomför omfattande regelförenklingar för att bygga till, bygga om och bygga nytt. Vi förenklar för studentbostadsbyggande. I hemstad Göteborg byggs det nu 400 studentbostäder utanför Chalmers.
Vi har en stimulans till kommuner för detaljplanläggning och mycket mer utöver det som vi diskuterar i dag, vilket är ett avskaffat andra amorteringskrav och ett höjt bolånetak. Syftet är att få in förstagångsköpare, unga vuxna och nyutexaminerade men även barnfamiljer som vill flytta till en större bostad på bostadsmarknaden.
Det märkliga med ledamotens anförande och tidigare replikskiften är att jag hör väldigt mycket kritik mot att vi nu vill få in unga vuxna på bostadsmarknaden med de förslag som vi debatterar i dag. Men jag ser inget avslagsyrkande. Varför accepterar man de förslag som regeringen och Sverigedemokraterna ska genomföra? Vi har inget avslagsyrkande från Socialdemokraterna, men väldigt mycket kritik.
Anf. 8 Patrik Lundqvist (S)
Fru talman! Det är märkligt med dessa replikskiften där man uppenbarligen inte har lyssnat på det som sägs i anförandena.
Vår kritik riktar sig inte mot att man går upp till 90 procent. Det är inte det som är huvudpoängen. Huvudpoängen är till exempel de skevheter som man nu inför där det blir olika möjligheter att låna beroende på vad man köper för typ av fastighet, om den till exempel är färdigrenoverad eller har renoveringsbehov.
Kritiken rör andra delar och inte själva förändringen. Det är kanske därför det blir så märkliga replikskiften. Man försöker att skjuta in sig på huvuddelen i förslaget och inte de bieffekter och de andra delar som man hade kunnat undvika om man hade velat, fru talman. Det jag riktar in mig på är de problem som kan uppstå när man gör detta och inte själva huvudförändringen.
Det är jättebra om fler får möjlighet att komma in på bostadsmarknaden. Men det måste efterföljas av förståndiga regler för helheten där man inte bygger in problem så att man kommer att behöva förändra systemet en gång till inom ganska kort tid.
Vi ser redan nu att det kommer att bli ett problem. Det borde regeringen också ha gjort. Det ter sig som att man i sin iver att försöka mota överbelåning, samtidigt som man faktiskt medger en högre belåning, vill sätta åt vissa grupper medan man släpper fram andra.
Det riktar jag skarp kritik mot. Det kommer att drabba framför allt människor utanför storstadsområdena. Det är de som bor i stora delar av Sverige där bostadspriserna i allmänhet har en lägre uppgång och dessutom en lägre nivå från början.
(Applåder)
Anf. 9 Dennis Dioukarev (SD)
Fru talman! Sverigedemokraterna och regeringen tycker att det är fullt rimligt att kombinera lättnaderna som vi nu genomför med att också införa restriktioner för den finansiella stabiliteten. Det är en fullt rimlig slutsats.
Om nu ledamoten och Socialdemokraterna är så pass kritiska mot den delen i förslaget, varför ser vi inget avslagsyrkande på det? Man talar väldigt mycket i talarstolen och hörs väldigt mycket. Men man följer inte upp det i aktiv handling. Man godkänner ju vartenda förslag i propositionen. Hur kommer det sig?
Anf. 10 Patrik Lundqvist (S)
Fru talman! Jag tror att ledamoten precis som jag vet att det finns vissa beredningskrav och vissa strukturer i Sveriges styrning som gör att det bara är regeringen som har möjlighet att bereda och utreda lagförslag. Det är den enkla förklaringen. Jag tror att man i ledamotens parti själv har suttit i motsvarande situation otaliga gånger. Jag vet det. Det är lite löjligt att försöka att göra det till något slags poäng just här i dag.
Man kan tala lite mer om finansiell stabilitet, eftersom det nu kom upp. Som jag sa i mitt anförande gagnar det inte den finansiella stabiliteten att hänvisa människor som köper bostäder med renoveringsbehov till blankolån i stället för bostadslån. Det gör det verkligen inte, utan det är snarare tvärtom.
Man kan resonera om hur stort problem det är. Det kommer nog inte att vara jättevolymer, utan det kommer att vara en ganska liten del. Men det är ganska stora pengar för enskilda när man hänvisas till blankolån i stället för förmånligare bostadslån när man behöver renovera.
Det här är ett jätteproblem, framför allt för de människor som har lägre inkomster. De skulle gagnas mycket av att köpa en billigare bostad med renoveringsbehov och sedan renovera pö om pö vartefter de får möjlighet. Hade de då haft dessa ytterligare 10 procent på bostadslånet för att göra detta, precis som de som köper en färdigrenoverad bostad har, hade det hjälpt både enskilda, det svenska bostadsbeståndet och svensk ekonomi. Men det struntar regeringssidan i och försöker i stället kasta detta på oss som lyfter problemen – som om det skulle vara vi som har orsakat dem! Det är naturligtvis inte sant.
Vi behöver en bättre bostadsmarknad, och som jag sa i mitt anförande: De här förändringarna kan vara en del av det, men de är inte någon silver bullet.
Anf. 11 Ida Drougge (M)
Fru talman! Det finns en bild som många unga bär med sig – en bild och en dröm om ett hus. Det är inte nödvändigtvis ett stort hus eller ett perfekt hus, men ett eget hus.
De drömmer om en liten trädgård, kanske en trätrall, en grill och en plats där barn kan springa ut ur dörren utan att möta en hårt trafikerad väg. Det är inte någon lyxdröm vi pratar om, utan det är en helt vanlig livsplan.
Alltför många märker dock i dag att systemet inte är byggt för dem. Det är lättare för den som redan äger än för den som vill in. Den som har haft tid att samla ihop kapital och ködagar gynnas, medan den som just har börjat sitt yrkesliv möts av stängda dörrar. Då måste politiken ställa sig en enkel fråga: Är regelverket till för att bevara skillnader eller för att ge fler chansen att bygga sitt liv?
Fru talman! Låt oss börja där många börjar, med en etta. En etta i Stockholm kostar i dag runt 3 miljoner kronor. För en 18-åring som har fått sitt första sommarjobb nu till sommaren skulle det, om vi inte ändrar regelverket, ta omkring tolv år att spara ihop till den kontantinsatsen. Det förutsätter då att man kan spara mellan 3 000 och 4 000 kronor varje månad och att avkastningen på sparandet håller samma höjd som bostadspriserna. Lyckas man med detta kan man stå med nyckeln i hand samma år som man fyller 30 år – 30!
Med de nya bolånereglerna minskar kontantinsatsen med hela 150 000 kronor, och flytten från osäkra korttidskontrakt eller från flickrummet hemma hos mamma tidigareläggs fem år. Det är stor skillnad mellan att ha ett tryggt eget boende när man är 25 och att ha det när man är 30.
Enligt SBAB:s beräkningar förkortas spartiden för den här personen med fem år. Det är avgörande år om man senare i livet ska kunna ta nästa steg till den där drömmen om ett hus. I praktiken blir det ett modest radhus med en trätrall, en liten gräsplätt, kanske ett garage och en grill.
När livet går vidare och man förhoppningsvis finner kärleken och börjar tänka på barn krävs i Stockholmsområdet, med dagens regelverk, över 1,1 miljon kronor i kontantinsats. Om man ska flytta in i ett mindre radhus cirka 30 minuter härifrån, exempelvis i Älvsjö, får man bara i ränta och amorteringar en månadskostnad på 31 000 kronor – innan drift, vatten, avlopp och försäkringar är betalda.
Med de nya reglerna sjunker den där kontantinsatsen till 750 000 kronor. Det är 375 000 kronor mindre. Med det slopade extra amorteringskravet blir månadskostnaden ungefär 4 000 kronor lägre. Det är 4 000 kronor som man kan spara varje månad för att bygga sig en buffert eller spara till exempelvis en renovering. Det är skillnaden som gör drömmen om en vanlig modest villa, Volvo och kanske en vovve möjlig – i hela landet och oavsett hur stor plånbok dina föräldrar har.
Fru talman! Att låna till sin bostad är inte ansvarslöst; det är rationellt. Det är klokt att sprida boendekostnaden över livet. När du är 30 har du inte ditt livs högsta lön. Men det är ofta då du börjar behöva en större bostad. När du är 55 har du ofta en högre lön och mer sparande, lägre kostnader och mer fritid. Ett rimligt system sprider kostnaderna över livets olika faser. Ett orimligt system, som dagens, förstärker skillnaderna mellan generationer.
Under en tid har regelverket gjort just detta, samtidigt som de allra flesta i den äldre generationen hade den här möjligheten när de skulle in på bostadsmarknaden. Systemet gynnar dem som redan äger, som köpte för många år sedan, och missgynnar dem som står utanför.
Låt mig vara tydlig: Ett eget hem ska kunna vara resultatet av hårt arbete och ansträngning. Det ska inte vara beroende av om man har föräldrar som kan ge en ett arv.
Samtidigt ska vi ha en amorteringskultur. Man ska betala av sina lån. När man går i pension är det inte sunt att sitta fast med stora räntekostnader, höga skulder och oro. Därför ligger det grundläggande amorteringskravet kvar, och möjligheten att öka sin belåning för att bekosta renoveringar minskar. Frihet och ansvar hänger ihop. Att låna till sitt första hem är en sak. Att successivt sedan minska denna skuld över livet är en annan, lika viktig, sak. Dagens möjlighet att i större utsträckning än vid köpet låna till sin bostad talar emot detta. I dag kan man nämligen värdera om bostaden i mycket större utsträckning i samband med ett tilläggslån än man kan i övrigt.
Fru talman! Det här handlar inte om spekulationer; det handlar om vardag. Det handlar om att kunna tacka ja till ett jobb som inte kräver tre timmars pendling, att kunna bo nära förskola och sina mor- eller farföräldrar och att kunna rota sig i stället för att leva med en flyttlåda i hallen. Regler och politik är till för att underlätta människors liv, inte för att göra dem mer komplicerade.
Vi sänker också skatter och avgifter nationellt. En vanlig tvåbarnsfamilj får omkring 5 500 kronor mer kvar i månaden. Det är pengar som kan gå till sparande, till en kontantinsats och till trygghet. Vi sänker trösklarna in på bostadsmarknaden. Vi gör så att husdrömmar åter kan handla om vilja och val snarare än om storleken på dina föräldrars plånbok.
Fru talman! Jag kan konstatera att när Socialdemokraterna styr gör man annorlunda. Då höjer man skatterna.
Vi kan välja en väg för Sverige där bostadsmarknaden är till för dem som redan är inne, eller så kan vi välja en väg för Sverige där en ung och strävsam människa med utbildning, arbete och framtidstro får en rimlig chans. Vi kan välja ett Sverige där reglerna hjälper människor framåt och där skatter inte håller dem tillbaka. Vi kan välja ett Sverige där möjligheter avgörs av ambition och ansvar och inte av var politiken slutar och föräldrarnas rikedom tar vid.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
(Applåder)
Anf. 12 Hans Eklind (KD)
Fru talman! Det vi diskuterar denna onsdagsmorgon är ett förslag från regeringen som kommer att hyvla ned tröskeln in till bostadsmarknaden och öka möjligheten att förverkliga drömmen att kunna få äga sitt boende. Det är detta amorteringskraven och bolånetaket i mångt och mycket handlar om.
Rubriken för debatten kan dock tyckas lite märklig. Utveckling av makrotillsynsområdet – vad i hela friden är det? Ja, det är egentligen ett annat sätt att uttrycka att vi diskuterar motståndskraften i bank- och finanssektorn men också hushållssektorn.
Att göra sådana här justeringar är alltid en balansgång. Man måste väga det ena mot det andra. Men den här regeringen har nu beslutat och lagt på vårt bord att vi ska höja bolånetaket från 85 till 90 procent. Vi har också ett förslag om att tilläggslån, alltså den typ av lån man tar för att kunna renovera sitt hus eller sin bostadsrätt, ska begränsas till 80 procent av bostadens marknadsvärde.
Och så kommer vi till den tredje delen jag vill lyfta fram, min egen favorit. Jag har verkligen funderat: Vad är egentligen detta med ett skärpt amorteringskrav för något? Jag har många ungdomar i min närhet, och en del har faktiskt gett sig in på Stockholms bostadsmarknad. Jag är från Örebro, och även i Örebro kostar en bostadsrätt mycket pengar, dock inte i närheten av vad de kostar i Stockholm. Ovanpå att man har lånat och betalar räntor – vi vet alla hur det var när inflationen var högre – ska man då inte bara amortera utan amortera ännu lite till.
Det pratas om motståndskraft. Vad detta gör är ju att den personens motståndskraft minskar i och med att en större del av personens pengar tas i anspråk för att amortera. Att vi nu tar bort det förstärkta amorteringskravet och behåller det normala tycker jag är en jättestor vinst och en bra väg att gå. Jag vet att många ungdomar ser fram emot att slippa det förstärkta amorteringskravet.
Fru talman! I dag äger 61–62 procent sin bostad. 39 procent äger ett småhus och 21–22 procent en bostadsrätt. Hur många vill då äga sitt boende? Ja, det är många fler. Sju av tio säger att de vill äga sin bostad. Där är vi inte riktigt än.
Något vi kan konstatera och som kanske är ett problem just nu är att om sju av tio nu vill äga sin bostad kanske vi inte i första hand ska bygga hyresrätter. Sex av tio lägenheter som byggs i dag är hyresrätter. Det går inte alls i linje med den dröm och den önskan som svensken har.
Därför är sådant som det vi beslutar om här i dag viktigt, av det enkla skälet att det möjliggör för fler att äga sitt boende. Kan fler äga sitt boende kommer naturligtvis också byggandet att ta fart.
Den här regeringen har gjort väldigt mycket för att korta ledtider och införa regellättnader. Ett sextiotal initiativ har tagits på bostadsområdet. Syftet är att göra det billigare, snabbare och enklare att äga sin bostad. Vi har tillsatt en egnahemskommissionär. Syftet med det är att öka småhusproduktionen.
Är sådana här saker viktiga? Häromdagen läste jag en rapport som visade att kostnaderna för planarbete har utvecklats på ett ganska intressant sätt. De senaste 24 åren har plankostnaderna ökat med 120 procent. Konsumentprisindex har samtidigt ökat med 60 procent. Kostnaderna för planarbete har alltså ökat dubbelt så mycket som konsumentprisindex.
Också sådana här saker påverkar byggandet. Har vi tvåsiffrig inflation behöver vi inte fundera på varför det inte byggs någonting. Alla som har minsta inblick i byggsektorn vet att det inte byggs så mycket när vi har dubbla siffror i inflationen. Men sådana här saker har också betydelse – ledtider och kostnader i samband med att man faktiskt skulle vilja bygga något. Den här regeringen gör oerhört mycket för att komma till rätta med detta.
Avslutningsvis: Den som är satt i skuld är icke fri, var det någon som sa. Det man ska komma ihåg när man lyssnar på en sådan här debatt är att överskuldsättning definitivt gör att en människa blir djupt ofri. Parallellt med att vi nu beslutar om detta vill jag påminna om att den här regeringen också har gjort andra saker för att överskuldsättningen i landet ska minska.
Vi har exempelvis sagt att man inte kan ta ut 40 procent i ränta på så kallade sms-lån. 20 procent har vi satt taket till. Det kan aldrig vara en rimlig affärsidé att ta ut räntor som gör att en människa inte kan betala tillbaka sin skuld. Det krävdes den här regeringen för att åstadkomma en sådan enkel förändring. Den rovdrift som varit har vi försökt sätta stopp för.
Jag tycker att detta är ett balanserat förslag från regeringen sett till helheten när det gäller hur människor kan få sättas i skuld. Jag yrkar därför bifall till förslaget.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 14.)
Beslut, Genomförd
Beslut 2025/26:FiU36
Webb-tv: Beslut: Utveckling av makrotillsynsområdet
Protokoll med beslut
- Protokoll 2025/26:82 Onsdagen den 4 marsProtokoll 2025/26:82 Utveckling av makrotillsynsområdet
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Utveckling av makrotillsynsområdet
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om begränsning av bostadskrediter,
2. lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
3. lag om ändring i lagen (2014:966) om kapitalbuffertar,
4. lag om ändring i lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter. Därmed bifaller riksdagen proposition 2025/26:119 punkterna 1-4.Utvärdering av åtgärderna
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2025/26:3911 av Mikael Damberg m.fl. (S) yrkandena 1 och 2.- Reservation 1 (S, MP)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (S, MP) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 0 93 0 13 SD 61 0 0 10 M 60 0 0 8 C 21 0 0 3 V 0 19 0 3 KD 16 0 0 3 MP 0 15 0 3 L 14 0 0 2 - 1 1 2 1 Totalt 173 128 2 46
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.