Utstationering av arbetstagare

Betänkande 1998/99:AU9

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1998/99:AU09

Utstationering av arbetstagare

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Utskottet
• Hemställan

1998/99

AU9

Sammanfattning

Utskottet föreslår i detta betänkande att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om utstationering
av arbetstagare. Med utstationering avses vissa fall
av gränsöverskridande anställningsförhållanden. I
detta sammanhang har utskottet behandlat en motion
som inte tar sikte på lagförslaget i sig och
avstyrkt denna med hänvisning till pågående
beredningsarbete inom Regeringskansliet. Särskilt
yttrande har avgetts av företrädarna för Moderaterna
och Folkpartiet.

Propositionen

I proposition 1998/99:90 föreslår regeringen
(Näringsdepartementet) att riksdagen antar
regeringens förslag till lag om utstationering av
arbetstagare (1999:000).

Motionen

1998/99:A11 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett avskaffande av den
s.k. Lex Britannia.

Utskottet

Propositionen i huvuddrag

Regeringen har i propositionen föreslagit att det
skall införas en lag om utstationering av
arbetstagare. Bifall till lagförslaget innebär att
Sverige genomför Europaparlamentets och rådets
direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om
utstationering av arbetstagare i samband med
tillhandahållande av tjänster (det s.k.
utstationeringsdirektivet).

Syftet med direktivet är att fastställa vilka
regler som skall tillämpas då företag låter egen
personal från hemlandet tillfälligt arbeta i ett
annat land där företaget utför entreprenaduppdrag
eller tillhandahåller tjänster i övrigt. Ett sådant
anställningsförhållande över gränserna ger upphov
till frågan om vilket lands lag som skall tillämpas
på anställningsförhållandet. Direktivet innebär i
korthet att arbetstagare, som av sin arbetsgivare
skickas till ett annat land för att där tillfälligt
utföra arbete, skall vara tillförsäkrad det sociala
skydd som värdlandets lagstiftning föreskriver om en
rad i direktivet uppräknade arbets- och
anställningsvillkor, t.ex. arbetsmiljö, arbetstid,
semester och minimilön. Förutom att arbetstagaren
skall tillförsäkras de arbets- och
anställningsvillkor som är fastställda i lag, skall
arbetstagare som arbetar inom byggnadsverksamhet
även garanteras de villkor som framgår av
kollektivavtal som förklarats ha allmän giltighet. I
direktivet lämnas en definition av vad som menas med
allmängiltigförklarade avtal (se direktivets artikel
3 punkt 8). Av definitionen framgår att det skall
vara fråga om sådana kollektivavtal som skall följas
av alla företag inom den aktuella sektorn eller det
aktuella arbetet och inom det aktuella geografiska
området. Om medlemsstaten inte har något system för
allmängiltigförklaring av avtal, kan den - om den så
beslutar - utgå från kollektivavtal som gäller
allmänt för alla likartade företag inom den aktuella
sektorn eller det aktuella arbetet inom det
geografiska området. Medlemsstaten kan också utgå
från kollektivavtal som har ingåtts av de mest
representativa arbetsmarknadsorganisationerna på
nationell nivå och som gäller inom hela det
nationella territoriet. Förutsättningen för att
tillämpa den här typen av kollektivavtal är att
staten "garanterar" att utstationerande företag
behandlas på samma sätt som nationella företag som
befinner sig i en likartad situation.

Lagförslaget innebär i korthet följande.

Lagen skall gälla för arbetsgivare som är etablerad
i ett annat land än Sverige och som skall
utstationera arbetstagare här i landet i samband med
att arbetsgivaren tillhandahåller tjänster över
gränserna. Till skillnad från direktivet som bara
gäller EU:s medlemsstater skall enligt regeringens
förslag lagen gälla alla utstationerande
arbetsgivare oavsett vilket land arbetsgivaren är
etablerad i. Den skall inte vara tillämplig för
arbetsgivare inom handelsflottan såvitt avser
besättningen ombord.

Tre fall av gränsöverskridande åtgärder betraktas
enligt lagförslaget som utstationering. Samtliga
fall har sin motsvarighet i direktivet. Dessa
åtgärder är följande.

För det första när en arbetsgivare för egen räkning
och under egen ledning sänder arbetstagare till
Sverige enligt avtal som ingåtts mellan
arbetsgivaren och den i Sverige verksamma mottagaren
av tjänsterna.

För det andra när en arbetsgivare sänder en
anställd till Sverige till en arbetsplats eller till
ett företag som tillhör samma koncern.

För det tredje när en arbetsgivare som hyr ut
arbetskraft eller ställer arbetskraft till
förfogande sänder arbetstagare till ett
användarföretag i Sverige.

För att lagen skall vara tillämplig krävs att det
råder ett anställningsförhållande. Vidare skall
arbetet utföras under en begränsad tid. Är arbetet
stadigvarande förlagt till Sverige och anknytningen
hit dominerar skall svensk arbetsrättslig
lagstiftning tillämpas i sin helhet.

Arbetsgivare som utstationerar arbetstagare skall
tillämpa de svenska bestämmelserna om semesterlön
och semesterersättning enligt semesterlagen,
mammaledighet, rätt till omplacering och
anställningsskydd i föräldraledighetslagen samt
diskriminineringsförbuden i jämställdhetslagen,
lagen om åtgärder mot etnisk diskriminering i
arbetslivet, lagen mot diskriminering i arbetslivet
på grund av sexuell läggning samt lagen mot
diskriminering i arbetslivet av personer med
funktionshinder. Vidare skall vid utstationering
reglerna i arbetsmiljölagen och arbetstidslagen
gälla. Beträffande utstationering som sker i form av
personaluthyrning skall vissa regler i lagen om
privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft
gälla.

Arbetsgivaren är oförhindrad att tillämpa
bestämmelser eller villkor som är förmånligare för
arbetstagare än vad ovan angivna bestämmelser är.
Eftersom Sverige inte har några regler för att
allmängiltigförklara kollektivavtal anser regeringen
att arbets- och anställningsvillkor inom
byggnadsverksamhet och som är fastställda i
kollektivavtal inte bör omfattas av lagen.

Vid utstationering skall medbestämmandelagens
regler om förenings- och förhandlingsrätt gälla. Om
kollektivavtal träffas med en svensk
arbetstagarorganisation gäller även reglerna om
fredsplikt.

Arbetsgivare med hemvist eller säte i Sverige skall
vid utstationering till annat land inom EES tillämpa
de nationella bestämmelser varigenom landet
genomfört utstationeringsdirektivet.

Lagen föreslås träda i kraft den 16 december 1999.

Av direktivet framgår också att varje medlemsland
skall tillse att det utses ett eller flera
förbindelsekontor eller en eller flera behöriga
instanser i syfte att genomföra direktivet.
Regeringen föreslår att Arbetarskyddsstyrelsen utses
till förbindelsekontor. Förbindelsekontoret skall ge
information om vilka arbets- och anställningsvillkor
som kan bli tillämpliga vid en utstationering i
Sverige. Det skall också samverka med motsvarande
myndigheter inom EES. Regeringen anser att med
hänsyn till Arbetarskyddsstyrelsens ansträngda
arbetsbörda bör myndigheten för fullgörande av
uppdraget som förbindelsekontor förstärkas med medel
motsvarande en anställning. Regeringen kommer att
återkomma i budgetpropositionen för år 2000 angående
finansieringen, som avses ske inom ramen för det
aktuella utgiftsområdet.

Utskottet

Som konstaterats inledningvis har det endast väckts
en motion i detta ärende. Innehållet i motionen tar
dock inte sikte på lagförslaget i sig.

Det är enligt utskottets mening viktigt att det
tillskapas internationella regler som bringar
klarhet i vad som skall gälla när en arbetstagare
utstationeras utomlands. Härigenom underlättas den
fria rörligheten av tjänster. Vidare innebär den nya
lagen att s.k. social dumpning motverkas. Genom
regleringen motverkas alltså att företagare från
länder med sämre arbets- och anställningsvillkor än
Sverige utnyttjar detta förhållande för att
tillskansa sig konkurrensfördelar, vilket i sin tur
missgynnar både inhemska företag och arbetstagare.
Utskottet ställer sig därför bakom lagförslaget och
anser att det är viktigt att detta genomförs.
Propositionen bör alltså bifallas.

De ovan angivna diskrimineringslagarna är numera
utfärdade av regeringen. Lagarnas SFS-nummer framgår
av bilagan till utskottets hemställan. Utskottet
föreslår även vissa justeringar i lagförslaget för
att åstadkomma överensstämmelse mellan lagtext och
motivtext samt därutöver vissa redaktionella
ändringar.

Vad sedan gäller den motion A11 som väckts av Kenth
Skårvik (fp) kan utskottet konstatera att den, som
nämnts, inte avser lagförslaget i sig. Motionären
vill att de regler som brukar kallas Lex Britannia
avskaffas. Dessa regler har berörts i propositionen
bl.a. med anledning av vissa remissynpunkter.
Regeringen hänvisar till att dessa frågor har
analyserats av utredningsmannen Sven-Hugo Ryman i
promemorian (Ds 1994:13) "Lex Britannia" och att
hans slutsats var att dessa regler sannolikt inte
strider mot Sveriges internationella åtaganden.
Utskottet har nyligen tagit ställning till ett
liknande yrkande (se betänkande 1998/99:AU8 s. 20
f.). Utskottet hänvisade där till att frågor om
inskränkning av rätten till fackliga stridsåtgärder
för närvarande bereds inom Regeringskansliet och
ansåg därför att det inte fanns någon anledning att
föregripa detta arbete. Utskottet har ingen annan
ståndpunkt i dag. Med hänvisning till det anförda
avstyrks motion A11 (fp).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande antagande av lagförslaget

att riksdagen med bifall till propositionen antar det enligt
bilaga framlagda förslaget till lag om
utstationering av arbetstagare,

2. beträffande Lex Britannia

att riksdagen avslår motion 1998/99:A11.

Stockholm den 22 april 1999

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist

I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Hans
Andersson (v), Mikael Odenberg (m), Björn Kaaling
(s), Martin Nilsson (s), Laila Bjurling (s), Patrik
Norinder (m), Sonja Fransson (s), Kristina Zakrisson
(s), Camilla Sköld (v), Maria Larsson (kd), Christel
Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Elver Jonsson
(fp), Henrik Westman (m), Rosita Runegrund (kd) och
Agne Hansson (c).

Särskilt yttrande

"Lex Britannia"

Mikael Odenberg (m), Patrik Norinder (m), Christel
Anderberg (m), Elver Jonsson (fp) och Henrik Westman
(m) anför:

Som utskottets majoritet mycket riktigt påpekat har
utskottet nyligen i betänkandet 1998/99:AU8
behandlat ett liknande yrkande om Lex Britannia.
Utskottets slutsats var att yrkandet skulle
avstyrkas. Moderaterna och Folkpartiet reserverade
sig mot detta ställningstagande. Då frågan sålunda
nyligen varit föremål för utskottets och sedermera
för riksdagens ställningstagande avstår vi från att
upprepa vår reservation. I sak vidhåller vi dock vår
ståndpunkt att de regler som kallas Lex Britannia
bör upphävas. Dessa regler hör inte hemma på en
modern arbetsmarknad med en kraftigare
internationalisering och ökade krav på flexibilitet
för företagen och anställda. Vi anser också att det
är tveksamt om dessa regler står i överensstämmelse
med de internationella åtaganden som Sverige gjort.

Förslag till lag om utstationering av
arbetstagare

Härigenom föreskrivs[1] följande

Tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller när en arbetsgivare som är
etablerad i ett annat land än Sverige utstationerar
arbetstagare här i landet i samband med att
arbetsgivaren tillhandahåller tjänster över
gränserna.

Dessutom finns i 8 § bestämmelser om arbetsgivare
som har sitt hemvist eller säte i Sverige och
utstationerar arbetstagare till ett annat
medlemsland inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES).

2 § Lagen gäller inte för arbetsgivare inom
handelsflottan såvitt avser besättning ombord.

Definitioner

3 § Med utstationering avses någon av följande
gränsöverskridande åtgärder:

1. när en arbetsgivare för egen räkning och under
egen ledning sänder arbetstagare till Sverige enligt
avtal som arbetsgivaren har ingått med den i Sverige
verksamma mottagaren av tjänsterna,

2. när en arbetsgivare sänder arbetstagare till
Sverige till en arbetsplats eller till ett företag
som tillhör koncernen eller

3. när en arbetsgivare som hyr ut arbetskraft eller
ställer arbetskraft till förfogande sänder
arbetstagare till ett användarföretag som är
etablerat i Sverige eller som bedriver verksamhet
här.

Ett anställningsförhållande skall råda mellan
arbetsgivaren och arbetstagaren under
utstationeringstiden.

4 § Med utstationerad arbetstagare avses varje
arbetstagare som vanligen arbetar i ett annat land
men som under en begränsad tid utför arbete enligt
3 § i Sverige.

Arbets- och anställningsvillkor

5 § En arbetsgivare skall, oavsett vilken lag som
annars gäller för anställningsförhållandet, tillämpa
följande bestämmelser för utstationerade
arbetstagare:

- 2 §, 5 § andra och tredje stycket, 7 § första och
andra stycket, 16, 17, 24, 27-29, 31 och 32 §§
semesterlagen (1977:480),

- 2 §, 4 § första stycket och 16-22 §§
föräldraledighetslagen (1995:584),

- 15 §, 16 och 17 §§ när det gäller befordran eller
utbildning för befordran, samt 18-28 §§
jämställdhetslagen (1991:433),

- 3, 8 och 9 §§, 10 § 2-5 samt 11-20 §§ lagen
(1999:130) om åtgärder mot etnisk diskriminering i
arbetslivet,

- 2-4 §§, 5 § 2-5 och 6-16 §§ lagen (1999:132) om
förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer
med funktionshinder samt

- 2-4 §§, 5 § 2-5 och 6-15 §§ lagen (1999:133) om
förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av
sexuell läggning.

Vid utstationering gäller även bestämmelserna i
arbetstidslagen (1982:673) och arbetsmiljölagen
(1977:1160) samt, när det gäller arbetsgivare som
bedriver uthyrning av arbetskraft, 4, 6 och 7 §§
lagen (1993:440) om privat arbetsförmedling och
uthyrning av arbetskraft.

Vad som sägs i första och andra stycket hindrar
inte att arbetsgivaren tillämpar bestämmelser eller
villkor som är förmånligare för arbetstagaren.

6 § För arbete som utförs av en yrkesutbildad eller
specialiserad arbetstagare skall arbetsgivaren
tillämpa de i 5 § nämnda bestämmelserna i
semesterlagen endast om utstationeringen pågår i mer
än åtta dagar och om arbetet

1. utförs i samband med en första montering eller
installation som ingår i leveranskontraktet för en
vara, och

2. är nödvändigt för att varan skall tas i bruk.

Detta undantag gäller dock inte om arbetet avser
byggverksamhet där byggnader uppförs, sätts i stånd,
underhålls, byggs om eller rivs.

Vid beräkningen av om utstationeringen pågår i mer
än åtta dagar skall hänsyn tas till om någon annan
arbetstagare under det senaste året har varit
utstationerad för samma arbete.

7 § Vid utstationering gäller i fråga om
föreningsrätt och förhandlingsrätt 7 och 8 §§
respektive 10 § lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet.

När kollektivavtal träffats med en svensk
arbetstagarorganisation gäller även 41 § i samma
lag.

Vid brott mot bestämmelserna i första eller andra
stycket gäller 54 och 55 §§ samt 60 § första och
tredje stycket lagen om medbestämmande i
arbetslivet.

Utstationeringar till andra länder inom EES

8 § När arbetsgivare med hemvist eller säte i
Sverige utstationerar arbetstagare till annat land
inom EES, skall arbetsgivaren tillämpa de nationella
bestämmelser varigenom det landet genomfört
Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av
den 16 december 1996 om utstationering av
arbetstagare i samband med tillhandahållande av
tjänster.

Första stycket hindrar inte att arbetsgivaren
tillämpar bestämmelser eller villkor som är
förmånligare för arbetstagaren.

Information

9 § Arbetarskyddsstyrelsen skall vara
förbindelsekontor och tillhandahålla information om
de arbets- och anställningsvillkor som kan bli
tillämpliga vid en utstationering i Sverige.

För information om kollektivavtal som kan komma att
bli tillämpliga skall Arbetarskyddsstyrelsen hänvisa
till berörda kollektivavtalsparter.

Arbetarskyddsstyrelsen skall även samarbeta med
motsvarande förbindelsekontor i andra länder inom
EES.

Talans väckande

10 § Mål om tillämpningen av 5 § första stycket samt
7 § handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången
i arbetstvister. Därvid gäller

- 33 § semesterlagen (1977:480) om preskription,

- 23 § andra stycket föräldraledighetslagen
(1995:584) om rättegången,

- 46-56 §§ jämställdhetslagen (1991:433) om rätt
att föra talan, gemensam handläggning och om
preskription m.m.,

- 37, 38, 40, 41 och 43 §§ lagen (1999:130) om
åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet om
rätt att föra talan och om preskription m.m.,

- 25, 26, 28, 29 och 31 §§ lagen (1999:132) om
förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer
med funktionshinder om rätt att föra talan och om
preskription m.m. samt

- 24, 25, 27, 28 och 30 §§ lagen (1999:133) om
förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av
sexuell läggning om rätt att föra talan och om
preskription m.m.

Talan får föras vid tingsrätten i ort där
arbetstagaren är eller har varit utstationerad.

---

Denna lag träder i kraft den 16 december 1999.

Elanders Gotab, Stockholm 1999

**FOOTNOTES**

[1]: Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv
96/71/EG av den 16 december 1996 om
utstationering av arbetstagare i samband med
tillhandahållande av tjänster (EGT L 018,
21.1.1997, s. 1, Celex 396L0071).